En halvsolig söndag på Tjolöholm
Ja, vart en intensiv helg, Vårgårda på fredag, Kungälv på lördag och på söndag styrde jag ner mot det vackra Tjolöholm för årets upplaga av Classic car show där. En trevlig välordnad tillställning i den vackra slottsträdgården vid Tjolöholms slott.
Till varje sån här träff brukar det alltid vara marknad, med främst tillbehör och delar till diverse bilar och motorcyklar, och inte alls förvänansvärt nog fanns det absolut inga som helst grejer till nån av mina fordon... Däremot kunde man nog sätta ihop fem Volvo PV, och byta packningar i 100 Volvo motorer av joxet som såldes där, om man inte ville köpa begagnade husgeråd från sjuttiotalet, skavda souvenirtallrikar, spräckta speglar i fläckiga ramar, sönderbläddrade tidningar, rostiga spikar eller allt annat som folk kommer dragandes med till såna marknader.
Jag vill inte heller ha en "Öl byggde denna vackra kropp" T-shirt, som nu även finns i barnstorlek...
Hur som helst bjuder träffen på en god variation bilar och motorcyklar, de flesta står uppradade klubbvis och bland dom som bjuder på sig mest är Citroen klubben som alltid kör en galen show, som förförra året när dom utklädda till franska arbetare med basker och Gauloises-cigaretter i mungipan plockade isär och ihop en Citroen 2CV på en kvart.
En trio med "Gangster-cittror" som dessa B11-modeller gärna kallades i Sverige, toppade försäljningsstatistiken ett par år på 30-talet, modellen fanns kvar ända till 1957. Fiatklubben bjuder ofta på en blandninga modeller som denna lilla Fiat X1/9, en lite sportig mittmotorbil som byggdes länge, i bakrgrunden en tidig Fiat 128.
Från England, specialkarossernas förlovade land. Mäktig Daimler DB18 med kaross från Hooper. Dessa nedsvepande linjer var länge kännetecknande för dom. Daimlern är frpn 1951 och traditionen med specialkarosser var då på utdöende. Till höger en Bentley 3½litre från 1936 med Continental Saloon kaross från Thrupp&Maberly.
I år hade de plockat rent en dylik 2CV och målat upp som en ko, i vilken alla barn fick hoppa omkring och leka ko-rodeo i (dom här bilarna har fjädringslängd på typ en meter eller nåt...) och den råmade när motorhuven gick upp.
Jag går igång på udda fordon, jag kan bli lyrisk över en del bilar som folk inte ens tittar åt, för dom inte vet va det är, som en gräsligt målad Volvo 363CS, det är en ful 343, lackad i silver med hemska oranga fälgar och , hrm, diskreta oranga och svarta stripes... den försägs med 260:ans V6 med turboladdning och av de tre prototyperna som byggdes hos Volvo i Holland, som inte ens Volvos huvudkontor i Göteborg kände till så finns enbart denna kvar. Bilen är ful som ett knippe stryk, men ack så kul att få se en fullständigt unik prototyp ute.
Den unika Volvo 363CS
Mer särlingar, i år hade man förlagt en träff med Vauxhall-bilar hit, så det kom närmare ett hundratal Vauxhalls från hela Europa, vilket är en trevlig syn, då vi inte får se så många här, Vauxhall slutade säljas i Sverige runt 1982, och av de som såldes rostade de flesta ihop så fort det nämdes dåligt väder i väderleksrapporten.
Kort Vauxhallhistorik, dom började bygga bilar redan 1903, kom under följande decennier bygga stora vagnar med rätt starka motorer, lite gentlemannabilar så att säga, uppköpta av General motors kom de fortsätta bygga större sedaner av snäppet högre dignitet än medelbilen, utan att för den delen göra anspråk på att vara lyxbilar. Efter att den brittiska bilindustrin gjorde ett stort hopp utför ättestupan på sjuttiotalet så klistras det sen dess dekaler på Opelbiler i fabriken i Luton
Speciellt besök, världens äldsta existerande Vauxhall från 1903 ! Var är ratten? den har ingen... i bilismens barndom fanns det många olika idéer på hur automobilen skulle konstrueras innan man hade släppt taget
om hästdroske tänkandet, denna styrs med en styrspak av chauffören som sitter bak. Intressant dock att den verkar sakna konventionell ram samt att den har spiralfjädrar, det senare slog igenom först på allvar på sextiotalet.
Såådär femtio år framåti tiden såg det ut såhär, som denna fina Vauxhall Cresta från 1957.
Ett par sjuttiotalare från Vauxhall, den bisarra och extremt sällsynta Firenza "Droopsnoot" från 1975, samt en VX2300 från 1978.
Lång rad med Vauxhallbilar av blandade årgångar, samt en magnifik 20/60 Hurlingham roadster från 1930
Tjolöholm bjuder på mycket klassiska engelska sportbilar, nåt mer brittiskt
sportigt än Morgan är svårt att tänka sig, En anakronism, detta är en 89:a,
men kunde vara en 99:a eller 79:a.. modellen kom 1932, och ändrade
front och skärmar till dagens utseende runt 1953. handbyggs efter gammal
tradition på ram med trästomme som kläs med knackad aluminiumkaross.
En liten men trevlig rad Chryslerbilar, från höger en fin Chrysler New Yorker
från 1967, en Chrysler Windsor från 1956 och en Plymouth Valiant från 1964
Hemfärd från Tjolöholm brukar sällan vara något skoj, inte det att man skanar stället, man är ganska mätt på fina bilar efter en hel dag där, utan det är köerna ut, mitt rekord innan var på 2 timmar och 50 minuter som mest att ta mig ut på den enfiliga vägen som leder ut vid grindstugan. Denna gången hade de dock öppnat insläppsvägen för utpassering vilket kapade den tiden med ungefär 2 timmar och 35 minuter.
Halvregnigt, det var det, duggade lite lätt på nervägen, men sen var det uppehåll hela dan, och vägen hem, ända tills man kommer till Landvettermotet där himlen tornar upp sig svart över hemkommunen, och sen vrids kranarna på... välkommen hem...
Till varje sån här träff brukar det alltid vara marknad, med främst tillbehör och delar till diverse bilar och motorcyklar, och inte alls förvänansvärt nog fanns det absolut inga som helst grejer till nån av mina fordon... Däremot kunde man nog sätta ihop fem Volvo PV, och byta packningar i 100 Volvo motorer av joxet som såldes där, om man inte ville köpa begagnade husgeråd från sjuttiotalet, skavda souvenirtallrikar, spräckta speglar i fläckiga ramar, sönderbläddrade tidningar, rostiga spikar eller allt annat som folk kommer dragandes med till såna marknader.
Jag vill inte heller ha en "Öl byggde denna vackra kropp" T-shirt, som nu även finns i barnstorlek...
Hur som helst bjuder träffen på en god variation bilar och motorcyklar, de flesta står uppradade klubbvis och bland dom som bjuder på sig mest är Citroen klubben som alltid kör en galen show, som förförra året när dom utklädda till franska arbetare med basker och Gauloises-cigaretter i mungipan plockade isär och ihop en Citroen 2CV på en kvart.
En trio med "Gangster-cittror" som dessa B11-modeller gärna kallades i Sverige, toppade försäljningsstatistiken ett par år på 30-talet, modellen fanns kvar ända till 1957. Fiatklubben bjuder ofta på en blandninga modeller som denna lilla Fiat X1/9, en lite sportig mittmotorbil som byggdes länge, i bakrgrunden en tidig Fiat 128.
Från England, specialkarossernas förlovade land. Mäktig Daimler DB18 med kaross från Hooper. Dessa nedsvepande linjer var länge kännetecknande för dom. Daimlern är frpn 1951 och traditionen med specialkarosser var då på utdöende. Till höger en Bentley 3½litre från 1936 med Continental Saloon kaross från Thrupp&Maberly.
I år hade de plockat rent en dylik 2CV och målat upp som en ko, i vilken alla barn fick hoppa omkring och leka ko-rodeo i (dom här bilarna har fjädringslängd på typ en meter eller nåt...) och den råmade när motorhuven gick upp.
Jag går igång på udda fordon, jag kan bli lyrisk över en del bilar som folk inte ens tittar åt, för dom inte vet va det är, som en gräsligt målad Volvo 363CS, det är en ful 343, lackad i silver med hemska oranga fälgar och , hrm, diskreta oranga och svarta stripes... den försägs med 260:ans V6 med turboladdning och av de tre prototyperna som byggdes hos Volvo i Holland, som inte ens Volvos huvudkontor i Göteborg kände till så finns enbart denna kvar. Bilen är ful som ett knippe stryk, men ack så kul att få se en fullständigt unik prototyp ute.
Den unika Volvo 363CS
Mer särlingar, i år hade man förlagt en träff med Vauxhall-bilar hit, så det kom närmare ett hundratal Vauxhalls från hela Europa, vilket är en trevlig syn, då vi inte får se så många här, Vauxhall slutade säljas i Sverige runt 1982, och av de som såldes rostade de flesta ihop så fort det nämdes dåligt väder i väderleksrapporten.
Kort Vauxhallhistorik, dom började bygga bilar redan 1903, kom under följande decennier bygga stora vagnar med rätt starka motorer, lite gentlemannabilar så att säga, uppköpta av General motors kom de fortsätta bygga större sedaner av snäppet högre dignitet än medelbilen, utan att för den delen göra anspråk på att vara lyxbilar. Efter att den brittiska bilindustrin gjorde ett stort hopp utför ättestupan på sjuttiotalet så klistras det sen dess dekaler på Opelbiler i fabriken i Luton
Speciellt besök, världens äldsta existerande Vauxhall från 1903 ! Var är ratten? den har ingen... i bilismens barndom fanns det många olika idéer på hur automobilen skulle konstrueras innan man hade släppt taget
om hästdroske tänkandet, denna styrs med en styrspak av chauffören som sitter bak. Intressant dock att den verkar sakna konventionell ram samt att den har spiralfjädrar, det senare slog igenom först på allvar på sextiotalet.
Såådär femtio år framåti tiden såg det ut såhär, som denna fina Vauxhall Cresta från 1957.
Ett par sjuttiotalare från Vauxhall, den bisarra och extremt sällsynta Firenza "Droopsnoot" från 1975, samt en VX2300 från 1978.
Lång rad med Vauxhallbilar av blandade årgångar, samt en magnifik 20/60 Hurlingham roadster från 1930
Tjolöholm bjuder på mycket klassiska engelska sportbilar, nåt mer brittiskt
sportigt än Morgan är svårt att tänka sig, En anakronism, detta är en 89:a,
men kunde vara en 99:a eller 79:a.. modellen kom 1932, och ändrade
front och skärmar till dagens utseende runt 1953. handbyggs efter gammal
tradition på ram med trästomme som kläs med knackad aluminiumkaross.
En liten men trevlig rad Chryslerbilar, från höger en fin Chrysler New Yorker
från 1967, en Chrysler Windsor från 1956 och en Plymouth Valiant från 1964
Hemfärd från Tjolöholm brukar sällan vara något skoj, inte det att man skanar stället, man är ganska mätt på fina bilar efter en hel dag där, utan det är köerna ut, mitt rekord innan var på 2 timmar och 50 minuter som mest att ta mig ut på den enfiliga vägen som leder ut vid grindstugan. Denna gången hade de dock öppnat insläppsvägen för utpassering vilket kapade den tiden med ungefär 2 timmar och 35 minuter.
Halvregnigt, det var det, duggade lite lätt på nervägen, men sen var det uppehåll hela dan, och vägen hem, ända tills man kommer till Landvettermotet där himlen tornar upp sig svart över hemkommunen, och sen vrids kranarna på... välkommen hem...
Kommentarer
Postat av: Uffe
Det är alltid det som avviker som är lite kul här i livet. Den här typen av "mässor" är inte helt fel, man kan bli på gott humör länge efter att ha besökt en. Finns det någon som har en kul fransk bil i gott skick till salu till ett bra pris?
Det finns en hel del avvikande och roligt med på dina bilder, men det mest avvikande i bildkavalkaden är faktiskt en polisbil av modernaste snitt, den är väl lite väl avvikande för att vara kul i sig? Kontrasten är i alla fall underhållande.
Postat av: Mårten
JO, den där polisbilen i bakgrunden, bakom den stod det en gammal polis-Amazon i full utrustning från 1970, det var polismuséet som dragit dit dom.
Trackback