Och ännu en helg på Säve
Juli 2006, Efter att ha hjälpligt vilat upp sig sen föregående hektiska helg, så är det dags för ännu en helg ute på Säve Depå.
På lördagen var det dags för ett av sveriges absolut största motorevent, tidningen Bilsports "En dag på strippen" med 402 meters åkande för mer normala bilar. Ett event som körs på flertal ställen i Sverige vid det här laget och blivit omåttligt populärt.
För vår del, börjar det okristligt tidigt, på plats vid klockan sex på morgonen för förberedelser. Där jag skall bland annat ha hand om besiktning av deltagarbilar.
Det blir sådär en 300 deltagare på det här evenmenaget, och alla droppar in ungefär samtidigt, stresstålighet sätts på prov hos oss och i senkretariatet under en intensiv förmiddag.
Samtidgt växer det upp publik ur backen, eller jag vet inte exakt hur dom kommer dit, för helt plötsligt sitter det sådär 10000 personer på läktaren som man inte ens noterat har passerat förbi en.
Samtidigt är det utställning av stylingbilar, samt en tävling i ljudbygge, där dom får visa upp hur högt dom kan spela på sina anläggningar, och det är högt, det är jävligt högt, och det låter även för jävligt.
En tävlingsform som jag tycker man kan stryka ur programmet helt, ingen vill eller kan gå i närheten av deras avdelning medan sdom är igång.
Ändlösa köer i besiktningen, det här är de vanligast förekommande bilarna, européer å japaner
Men det dyker upp lite fräna katter bland hermelinerna också, som denna fräscha Plymouth Roadrunner
Honda S2000 med fågelklyvarvinge på plattan framför de överfulla läktarna.
En dag på strippen evenmanget är en kul plantskola för folk med racing-ambitioner, många erfarna inom dragrace fnyser en hel del åt den här typen av "allmänhetens åkning" då det är sk tidkortsracing, dvs inga reaktionstider som spelar nån roll och ingen speciell segmentering av bilar och klasser.
Men nånstans skall man ju börja, och när den här formen drar mångdubbelt fler deltagare och åskådare än vanlig dragracing , så är det nog bara att konstatera att vi på sikt kommer se en omvälvning av sporten som sådan.
Ovanligast på banan? en ny Pontiac GTO, legendariskt Pontiac-namn i nytappning.
Egentligen inte så värst amerikansk, de nya GTO-vagnarna är en lätt modiferad version av Holden Monaro
coupé , alltså har den sitt ursprung i Australien. eller?
Holden Monaro i sin tur är baserad på den nedlagda Opel Omegan, så råttan på repet alltså.
Och i slutet av dagen letar Peter efter fler hästkrafter i sin Plymouth Duster inför morgondagens körningar
Lördagen stökas undan i ett enormt tempo, trots uppemot 300 bilar i startfältet får vi ihop det så alla får köra flera omgångar var, vilket gör söndagen bokstavligt talat till vilodagen, då vi kör VCET-cupen med sådär 20 föranmälda ekipage.
Vilodag, eller?
Nu hade de varit i kontakt med mig från ett mopedgäng, och frågade om de kunde få vara med på fältet under klubbsportdagen som sker i samband med VCET-tävlingarna, och kanske få prova på att köra på strippen också. Efter lite diskussioner med företrädaren för dom kom vi överens att det var väl okej, och på frågan hur många moppar han kunde tänkas skrapa ihop så svarade han över 200 stycken!
Jahapp, tänkte jag , det blir nog bra med det... lät aningen optimistiskt i överkant i mina öron, och ägnade inte det så värst många tankar åt det.
Dagarna innan dubbelkollade jag hela upplägget med grabben, och det gick till min fasa sakta upp för mig att han dillade inte, det kommer 200 moppar till Säve..... gaaaaahh!
Moppehuliganerna anländer!
VCET, är Västsvenska cupen i ET-racing, ET är "elapsed time" dvs tiden det tar att avverka sträckan bortsett från reaktionstid, och körs på halva distansen , dvs 201 meter.
Ett ganska enkelt upplägg, delas in i fem klasser, och de flesta deltagare är bekanta sen gammalt, flera av dom är också arrangörer för cupen på andra ställen. Så stämningen är väldigt gemytlig på VCET-tävlingarna.
Lite småprat innan start i depån runt en Dodge Dart från Värmland
Belastningen på läktarna är som synes avsevärt mindre än föregående dag.
Alexandra Jeppson i tur att starta och står på gasen med sin takchoppade Mustang
Och nån hade glömt skruva åt oljepluggen, med storsanering av bana som resultat, i övrigt det ungefär enda missödet på banan under dan. vad personerna på bilden tänker om vederbörandes förares intelligens lämnar vi åt fantasin istället.
Plymouth Duster, omåttligt populär bil i racing-kretsarna, ute i trafik eller ens på andra bilträffar syns dom väldigt sällan, på dragstrippen dyker dom däremot upp flockvis.
Med ett startfält på ett 20-tal bilar i fem klasser, plus några Corvetter från Corvetteklubben som också fanns på plats , så är finalkörningarna rätt snabbt avklarade, och så även prisutdelningen.
Återigen står vi där med en drös icke avhämtade pokaler då folk har till och med så bråttom hem att dom missar att dom vunnit.
Bråttom hem har dock inte vi, nu skall vi plocka ner och rensa hela området efter våra två intensiva men otroligt händelserika och roliga helger.
Området är stort, det är ju en fd flygbas, så mycket avspärrningar och material går åt, känns ibland som det är tre gånger så mycket när det skall plockas ihop igen. Men nu är det över för denna gången tråkigt och skönt på samma gång
Trötta men glada funktionärer.
På lördagen var det dags för ett av sveriges absolut största motorevent, tidningen Bilsports "En dag på strippen" med 402 meters åkande för mer normala bilar. Ett event som körs på flertal ställen i Sverige vid det här laget och blivit omåttligt populärt.
För vår del, börjar det okristligt tidigt, på plats vid klockan sex på morgonen för förberedelser. Där jag skall bland annat ha hand om besiktning av deltagarbilar.
Det blir sådär en 300 deltagare på det här evenmenaget, och alla droppar in ungefär samtidigt, stresstålighet sätts på prov hos oss och i senkretariatet under en intensiv förmiddag.
Samtidgt växer det upp publik ur backen, eller jag vet inte exakt hur dom kommer dit, för helt plötsligt sitter det sådär 10000 personer på läktaren som man inte ens noterat har passerat förbi en.
Samtidigt är det utställning av stylingbilar, samt en tävling i ljudbygge, där dom får visa upp hur högt dom kan spela på sina anläggningar, och det är högt, det är jävligt högt, och det låter även för jävligt.
En tävlingsform som jag tycker man kan stryka ur programmet helt, ingen vill eller kan gå i närheten av deras avdelning medan sdom är igång.
Ändlösa köer i besiktningen, det här är de vanligast förekommande bilarna, européer å japaner
Men det dyker upp lite fräna katter bland hermelinerna också, som denna fräscha Plymouth Roadrunner
Honda S2000 med fågelklyvarvinge på plattan framför de överfulla läktarna.
En dag på strippen evenmanget är en kul plantskola för folk med racing-ambitioner, många erfarna inom dragrace fnyser en hel del åt den här typen av "allmänhetens åkning" då det är sk tidkortsracing, dvs inga reaktionstider som spelar nån roll och ingen speciell segmentering av bilar och klasser.
Men nånstans skall man ju börja, och när den här formen drar mångdubbelt fler deltagare och åskådare än vanlig dragracing , så är det nog bara att konstatera att vi på sikt kommer se en omvälvning av sporten som sådan.
Ovanligast på banan? en ny Pontiac GTO, legendariskt Pontiac-namn i nytappning.
Egentligen inte så värst amerikansk, de nya GTO-vagnarna är en lätt modiferad version av Holden Monaro
coupé , alltså har den sitt ursprung i Australien. eller?
Holden Monaro i sin tur är baserad på den nedlagda Opel Omegan, så råttan på repet alltså.
Och i slutet av dagen letar Peter efter fler hästkrafter i sin Plymouth Duster inför morgondagens körningar
Lördagen stökas undan i ett enormt tempo, trots uppemot 300 bilar i startfältet får vi ihop det så alla får köra flera omgångar var, vilket gör söndagen bokstavligt talat till vilodagen, då vi kör VCET-cupen med sådär 20 föranmälda ekipage.
Vilodag, eller?
Nu hade de varit i kontakt med mig från ett mopedgäng, och frågade om de kunde få vara med på fältet under klubbsportdagen som sker i samband med VCET-tävlingarna, och kanske få prova på att köra på strippen också. Efter lite diskussioner med företrädaren för dom kom vi överens att det var väl okej, och på frågan hur många moppar han kunde tänkas skrapa ihop så svarade han över 200 stycken!
Jahapp, tänkte jag , det blir nog bra med det... lät aningen optimistiskt i överkant i mina öron, och ägnade inte det så värst många tankar åt det.
Dagarna innan dubbelkollade jag hela upplägget med grabben, och det gick till min fasa sakta upp för mig att han dillade inte, det kommer 200 moppar till Säve..... gaaaaahh!
Moppehuliganerna anländer!
VCET, är Västsvenska cupen i ET-racing, ET är "elapsed time" dvs tiden det tar att avverka sträckan bortsett från reaktionstid, och körs på halva distansen , dvs 201 meter.
Ett ganska enkelt upplägg, delas in i fem klasser, och de flesta deltagare är bekanta sen gammalt, flera av dom är också arrangörer för cupen på andra ställen. Så stämningen är väldigt gemytlig på VCET-tävlingarna.
Lite småprat innan start i depån runt en Dodge Dart från Värmland
Belastningen på läktarna är som synes avsevärt mindre än föregående dag.
Alexandra Jeppson i tur att starta och står på gasen med sin takchoppade Mustang
Och nån hade glömt skruva åt oljepluggen, med storsanering av bana som resultat, i övrigt det ungefär enda missödet på banan under dan. vad personerna på bilden tänker om vederbörandes förares intelligens lämnar vi åt fantasin istället.
Plymouth Duster, omåttligt populär bil i racing-kretsarna, ute i trafik eller ens på andra bilträffar syns dom väldigt sällan, på dragstrippen dyker dom däremot upp flockvis.
Med ett startfält på ett 20-tal bilar i fem klasser, plus några Corvetter från Corvetteklubben som också fanns på plats , så är finalkörningarna rätt snabbt avklarade, och så även prisutdelningen.
Återigen står vi där med en drös icke avhämtade pokaler då folk har till och med så bråttom hem att dom missar att dom vunnit.
Bråttom hem har dock inte vi, nu skall vi plocka ner och rensa hela området efter våra två intensiva men otroligt händelserika och roliga helger.
Området är stort, det är ju en fd flygbas, så mycket avspärrningar och material går åt, känns ibland som det är tre gånger så mycket när det skall plockas ihop igen. Men nu är det över för denna gången tråkigt och skönt på samma gång
Trötta men glada funktionärer.
Kommentarer
Postat av: Christopher
Ibland känns det som att du skriver rätt mycket om bilar... :)
Postat av: Mårten
Bara ibland? :-D
Trackback