En trevlig lördag i Töcksfors
Denna värmlandstrippen visade sig vara planerad helt rätt vecka, för denna helgen hade Chryslerklubben sin årliga träff förlagd till Töcksfors, som ligger sådär 8-9 mil söderöver från Skillingmark, men man åker definitivt inte enklast dit genom att rakt söderut, upptäckte jag. Tog vägen över Påterud över ÖStervallskog ner mot Töcksfors, och den består högst av en femtedel asfalterad väg, resten är grusvägar som går högt över höjderna och ner i dalarna där dom slingrar sig runt myrar och tjärn. Dessutom hade det regnat också.
Väl i Töcksfors så måste jag leta reda på nånstans att blaska av bilen som såg för jävlig ut... Och hittade rätt omgående Thord och Svein , gamla bekanta från Nääs och andra träffar, i färd med att just göra detta. Dom hade också upptäckt de värmländska vägnätets fantastiska förmåga att så att säga följa med bilen.... 
Det var reserverat plats på parkeringen vid Töcksfors köpcenter för våra bilar, dock är det så att fyrtio rutor inte riktigt rymmer fyrtio av den här typen av bilar... det blev trångt, och senare rätt utspritt på ytorna runt omkring, men det ordnade sig fint iallafall.
Chrysler New Yorker från 1968, och en ovanlig Plymouth VIP från 1969, VIP var en kortlivad prestigemodell av Furyn.
Sällsyntheter, den allra första Chryslern som bar namet 300, exklusiv prestandavagn som presenterades 1955., hemimotor på 331 kubiktum med dubbla fyrportsförgasare gav den här specialmodellen 300 hästar, den gjordes i 1725 exemplar.
Och en ännu mer sällsynt 300L cabbe från 1965. tillverkades bara i 440 exemplar, samtliga 300L hade stora 413" motorn med lite extra godis som borgade för 360 hästar.
I och med närheten till Norge dök det upp mycket intressanta fordon därifrån också, bilar vi annars inte får tillfälle att se så mycket på våra svenska träffar. Som denna magnifika Chrysler 300 Hurst från 1970. Värstingmodell som bara byggdes i 485 ex, och som jag skall skriva mer om senare.
Det var några år som Chryslers såg lite lätt egendomliga ut, som den gråa Imperial Crown sedanen från 1962 med sina friliggande lampor, och 1961 års Plymouth Fury till höger, dock utan att vara ful så är den rätt väldigt egen. Och om man tycker de ser egendomliga ut på utsidan, så är det modest i jämförelse med dessa vagnars inredningar. 
Maffig Plymouth Superbird från Norge mullrade in också. Den enorma vingen sägs vara en aerodynamisk finess för tävlingsbanorna att ge downforce, stabilitet i sidled samt också flöjla luften för att slippa baksuget bakom bilen i höga hastigheter på samma gång. Fast det mest praktiska skälet var egentligen att det faktiskt skulle gå att öppna bagageluckan. Detta var ett krav för att kunna använda biltypen i NASCAR:s stock-serie.
Nästan lika sällsynt som Superbird är Dodge Challenger T/A , runt 2400 byggdes för att typa den till SCCA:S Trans Am series racing med 340" motor ock sixpack-arrangemang. Notera även avgasröret som mynnar ut framför bakhjulet. den piffiga färgen heter "Top banana yellow"
Äldst på Töcksforsträffen, Chrysler Royal från 1937 i väldigt patinerat skick.
Men bland både vackra och sällsynta modeller så måste jag säga att den mest spännande bilen att få se på träffen var nog denna. Den australiensiska Valianten!
Jag känner till dom här märkligheterna från södra halvklotet rätt väl, men trodde inte jag skulle få en livs levande "Aussie Val" häruppe. Detta är en Valiant VG från 1970, högerstyrd givetvis, och den har egentligen karossen som vi känner till som Dodge Dart från 1967, men den kom till återanvändning flera år framöver i Australien.
Fronten är en inhemsk design, och misstänker strålkastarna kommer från Hillman Hunter/Singer Vogue som ju ingick i Rootes-koncernen vilket ägdes av Chrysler vid denna tid. Motorn är helt unik, raksexa med hemitopp, på 245 kubik. Och för att understryka sin integritet så står det en tydlig dekal på ventilkåpan "built solely in Australia by Chrysler" 
Tackar allihopa från klubben som dök upp och gjorde detta till en oerhört trevlig dag i solskenet, och kul att få träffa folk från andra delar av landet och även från andra sidanb kölen.
Så måste vi ju avsluta med en bild på Svein och hans giraff också
