svammelsurium

Detta år hade MPH-mässan för lyx och sportbilar flyttat från det lite trånga eriksbergshallen till en mer ändamålsenlig hall i Svenska mässan.

Vad bjuder detta spektakel på då? Jo mest bilar som de flesta besökare inte riktigt har råd med, eller kanske ändå inte. Första montern vid entrén tillhörde Wiesmann, en liten doldis bland bilar som nu slog på stort och visade upp tre av sina fräcka modeller
 Dom hade på denna mässan faktiskt fått två köpare till sina udda skapelser. Wiesmann är en liten tysk tillverkare som gått från byggsatsbilar till fullfjädrad produktion av modeller som väl kan hävda sig bland många mer namnkunniga märken.
 Motor och mekanik tas från BMW och det går även att få sin Wiesmann efter eget önskemål, som t ex med denna oerhört läckra inredning i en svart coupé.
I dagsläget bygger man runt 280 bilar per år i en ny toppmodern fabrik. Starkt gjort i en bransch där 99% av alla försök stupat redan vid ritbordet.
   

En annan av de få som lyckats slå igenom i sportbilsbranschen, vår svenska Koenigsegg, representerad av två bilar i Göteborg, en vit CCX roadster och en CCR, produktionen är dock blygsam, priset inte alls blygsamt, från 5 miljoner och uppåt. 

Bentley har fått ett rejält uppsving med nya fräscha modeller och visat återigen vilka som är nummer ett inom klicken gentlemannasportbilar. I mitt tycke mässans mest imponerande bil, denna underbara pärlvita Continental Flying Spur med tillnamnet Speed, vilket innebär lite extra krut i den dubbelturbomatade W12:an som annars "bara" ger 560 hästar... Kolossen väger 2,7 ton är fyrhjulsdriven och klarar av 0-100 på 4,8 sekunder! Toppfarten är otroliga 325km/h fullt i klass med vilken brutal racervagn som helst, fast här svävar man fram i ljusa lädersäten med klimatanläggningen diskret väsande bakom valnötspanelerna.

Två andra Bentleys fanns med också, Continental GT Speed coupén och GTC cabrioleten här med ett chict väskset man kan extrabetälla till bilen, för sisåsär 60 tusen extra vill säga.

Mercedes visade givetvis upp en rad AMG-modeller och även sin mest prestigefyllda modell till vänster. SLR-McLaren 722, där 722 står för det startnummer Stirling Moss hade när han vann Targa Florio 1954, med SLR:ns föregångare 300SLR. Från amerikanskt håll bidrogs det med förutom Corvettes toppmodell Z06, Cadillac STS-V där V torde stå för "värsting" antar jag, kompressor stressar upp V8:an till hela 470 hästar mot standard 325.
Till höger den mest intressanta, nya Dodge Challenger SRT-8, för 40 år sen ritades originalet, nu återknyter man till den, då det visat sig att folk inte gillat så mycket som gjorts däremellan. 6,1 liters hemi-V8 på 425 hästkrafter, inte bara retrodesign,  på pricken efterapar det originalets specifikationer det också.

Nytt för i år var superhojar, kul för dom som gillar sånt, och i övrigt så fyllde det ut lokalen också. Mest välkända bland dessa torde Ducati vara som visade upp sin nya 1098 Biscaya, med klassisk Ducce-design. Mer kontroversiell var nog KTM:s alster, Österrikiska KTM är välkända inom Enduro och Cross-världen men bryter sig nu in på Superbike-marknaden med det här. Snygg? Tja... dyr? Ja...

KTM överraskade också med att visa upp en brutal sportbil. X-bow, motorcykelinfluenserna är väldigt påtagliga i den här experimentmodellen.


Mer överraskande, Tesla, liten tvåsitsig mittmotorbil, med rätt stram diskret design, innovationerna sitter under skalet, den är nämligen eldriven, 0-100 går på under fyra sekunder och toppfart begränsad till 200km/h, imponerande för en dynamo. Vid normal körning kan den runt 35 mil på en "tank"

Vad vore en sportbilsmässa utan en de klassiska italienska märkena Maserati, Ferrari och  Lamborghini? Maserati Gransport coupé som fick stå på utsidan, i montern ytterligare en tillsammans med nya Quattroporte S, Ferrari körde också med helsvart i sin monter, röda sportbilar är tydligen helt passé. Här den stora GT-vagnen 612 Scaglietti, som passar bra i sobert svart.

Lamborghini bidrog dock med lite färgklickar, Von Braun som numer är exklusiv återförsäljare av dom visade upp hela fyra Gallardos, en vanlig illgul, en knallorange Superleggera denna ilsket gröna Spyder och denna som den skarpögde kan se skiljer sig en del, då det är den helt nya 2009 års Gallardo, detta en LP560-4 i mörkt lilagrå (?) metallic.

På plussidan: mycket bättre lokaler än förut, mycket vackra modeller att titta på, proffsigt och glatt bemötande hos alla utställare.

Mediumnivån: Utbudet är begränsat, det är ju en begränsad typ av fordon det handlar om så det är bara att ta med jämnmod.

Minussidan: Återigen saknas Lotus och Aston Martin som torde vara självklara på denna mässa, likaså saknades bland utställare flera självskrivna modeller. Och vad har Subaru och Mini där att göra?