svammelsurium

Amiral Byrds Snow Cruiser.



I oktober 1939 stod den klar, och kördes sedan för egen maskin från Illinios till Boston där den lastades ombord på skeppet North Star med destination Antarktis.  17 meter lång, fem meter hög och med all sin nyttolast så vägde den 35 ton. Drivkällorna var två stora Cummins diesels på 150 hästkrafter vardera och dessutom så hade vare hjul en elmotor på 75 hästar styck.  De tre meter höga däcken specialtillverkades av GoodYear, de största däck som dittills tagits fram.

Denna skapelse var ett brainchild av Harold Vagtborg och Dr. Thomas C. Poulter, den senare hade varit med på Byrds tidigare antarktisexpedition. Överhängen fram och bak skulel göra det möjligt att till exempel glida över glaciärsprickor. Hjulen är indivuellt ställbara med hydraulik.  Medans snöstormarna psikade utanför skulle besättningen färdas bekämt udner sina expeditioner på den antarktiska kontinenten. Flygplan skulle medföras också.



Mer spännande läsning och hela historien om den makalösa Snow Cruisern finns här:
http://www.joeld.net/snowcruiser/Armour1.html

Här slutar den egentliga historien om Snow Cruiser och myten tar vid. Vad hände egentligen? Denna jättemaskin hade varit förstesidostoff i alla tidingar, mediacirkusen runt spektaklet var enorm, Dr Poulder och Admiral Byrd var bifigurer, Snow Cruiser var den stora stjärnan på expeditionen. 

Vad man konstaterade första dagen i antarktis var att den inte riktigt fungerade som det var tänkt.  Den fungerade i pricip inte alls. Här en unik bild som visar hur man försökte rädda bjässen med att montera extra däck samt kedjor för att kunan komma loss ur snön . Efter detta nämns inte Snow Cruiser alls i rapporterna från Byrds expedition.


När USA drogs med i kriget kallades expeditionen hem, ingen verkade riktigt kunna klargöra vad som hände med Snow Cruisern eller var den nu fanns, man hade alltså tappat bort det största landgående fordonet som dittills någonsin byggts, och den har aldrig återfunnits.