Packat och en Packard på Nääs
Äldst rullar in T-Ford från 1923, Krille och Erikas fräna Dodge Dart och med Dodge, Coronet från Härryda, och en tämligen ovanlig Buick Le Sabre 400 från 1966. 400 stod inte för motorn som var en 340" utan för automatlådan som var en Super Turbine 400, motorn fick även högre komp och fyrportsförgare i 400 Le SAbren.
En av flera fina Amazoner på plats denna måndag, följt av en Ford Fairlane Skyliner från 1958. Och en jäklligt gul Dodge, Ilpos Dart GT cab från 1968 syns. Sist en riktigt fin Oldsmobile Cutlass cab.
Och Packarden, http://www.hageblad.se/ har näsa för att hitta fina vagnar och denna Packard De Luxe Eight från 1950, ett fint men inte för fint skick i kombination med kulören och själva modellens särart gör detta till ett fantastiskt trevligt ekipage. Huvkråkan går itne av för hackor heller på dessa Packards som var bland de sista formgivna i den avklingande art-deco stilen.
Och mer art-deco inuti.
Rambler spotting! Fin Super Six från 1958, i och för samma bil som vi redan kikat på här: http://tjoloholm.html
Thords fina Dodge Custom Royal Lancer 55:a tillhör inventarierna på Nääs, jämte hans Valiant Signet. Chrysler New Yorker och lika fin Mercury Monterey rullar in, båda av 1967 års modell.
Cadillac från 1963, och en mäktig Imeperial Crown årgång 1959 bland den amerikanska dominansen på Nääs, men lite övrigt europeiskt också käck Morris Minor med träsmak, dessa kallades Traveller och denna är från 1968. Tidigd Alfa romeo GTV från 1978 stod i utkanten.
Och så tittar vi närmare på T-Forden, spartansk förarmiljö och mekvänlig motor, radfyra på 2,9 liter gav runt 20 hästkrafter. Och en sak man inte ser så ofta en Volvo PV med takgök, blikernsen på en pinne på taket. Dessa takgökar förekom i stort sett bara på 1951 års modell fram till maj 1952, och hette egentligen inte takgök, utan "Fixlight" denna Fixlight designades av Ralph Lysell, som är mer känd som upphovsman till Ericssons Kobratelefon.
Packard efter '45 tronade på gamla minnen. Man fattade inte att det var en ny tid - på gott och ont. Det goda var i så fall att man kunde göra vagnar med klass, "en doft av den fina världen".
Men snart fick man ju lägga ner också. Tiden var ute för chaufförskörda bilar med föraren ute i snålblåsten.
Takgök kommer jag ihåg från när jag var liten grabb och med farfar på Gotland; landstället vårt låg bredvid en tämligen förfallen kåk med tillhörande lada. Vi visste inte så mycket om dem, men det ryktades att de var suputer. En dag bestämde vi oss för att kolla hur det såg ut i ladan, och hör å häpna; flera dammiga gamla Volvo PV stod där inne. Där och då fick jag lära mig hur en takgök såg ut och vad den var till.
Året efter skulle jag visa mina föräldrar; då var ladan tom...