Gubbjäveln...

Min far skall åka iväg på en begravning i helgen, en bekant till familjen har gått bort, i förtid dessutom.

Hur som helst, hans dotter och jag gick i samma klass så pappan var även engagerad i skolan som en slags "klasspappa" eller vad det hette då.  I tredje eller fjärde klass så var vi iväg på nån lägerskola och bodde i tält.  Det var ju itne så konstigt att det blev lite stimmigt i tältet efter läggdags, och klasspappan som även besitter ponus, sliter upp tältdörrn och ryter på sin mustiga breda skånska att vi skall vara tysta. 

Tyst blev det, men efter ett par minuter så piper det från nån sovsäck "e gubbjäveln kvar?" 

JAOU, GUOBBJÄVELN E KVAUR!!!

Denna scen kommer jag aldrig glömma, men så räknade jag nu vid hans bortgång lite baklänges och kom fram till följande smådeprimernade fakta, att "gubbjäveln" då när han stod i tältöppningen den gången faktiskt var ungefär lika gammal som vi busfrön i sovsäckarna är nu allesammans... ähhh, hum, den förste unge som skriker gubbjävel åt mig kommer jag ge på truten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback