Racedags på Säve med reflektion

 Så har vi kört vårt årliga evenemang med rattlåsracing på Säve, ja det är vad rally och banracingfolk lite elakt brukar kalla vår sport, rattlåsracing. Men då brukar vi kontra med kommentaren att måste man svänga så går det för sakta...


Sjusnåret på morgonen, Daniel kollar så han verkligen fått med sig allting för tidtagningen från Stockholm. Senare börjar lite utställningsbilar rulla in, Dodge Chargers på löpande band. Strippen-eventet har klassindelningar för det mesta så här blandas normala bilar och de lite mer extrema som denna fina snabba Camaro racer.  
   
   
För att göra blandninge total så körde vi denna gång även mopeder och motorcyklar. Folkabubblor går också att skrämma upp rejält och så kördes ju även en hel del jänkejärn som denna välbekanta röda Plymouth Duster och en fin grön Plymouth GTX, båda av 1971 års modell.

Och humor är ju en viktig del av racing.



Mopedåkarna har sina egna klassindelningar också , och kreativiten är som synes stor bland dom med.


   
mer gummirök med amerikanskt förtecken, Chevrolet Caprice som också härjar flitigt på våra körningar på Piren. Och Volvo 740 är populärt trimobjekt, två herrgårdsvagnar och en lite mer avancerad hisingetraktor. Kristian Sjögren kör den här 740:n i Comp-klassen på tävling vanligtvis.  

I klassen Street extreme hamnar de saker som är lite för extrema för att leka med dom övriga, dom som har nummerskyltar och sånt alltså. Totte från Skara http://www.smokingtire.se/ ville testa sin råa altered, som har Fiat Topolinokaross.  



Totte på startlinjen, altereden protesterade högljutt och var lite ovillig att ta sig till mållinjen... men det handlade mest om test n'tune för deras del inför den nästkommande helgen på mantorp där den gått betydligt mycket bättre , good luck till badluck racing team! 
Vissa bilar är vassa rean från fabrik, som den sällsynta Alpina-BMW B7, och dodge Magnum med SRT-8 hemi-motor. Audi S6 med V8 och lite tuning går ruggigt fort i diskret förpackning.   
   
    
Audi S2 är en annan modell från Ingolstadt som går att skrämma upp till imponerande prestanda, fyrhjulsdrift hjälper till mycket. Mer klassiskt racestuk, Chevelle från 1969. Volvo Amazon med inte så särskilt mycket amazondelar kvar. Och ett smart drag, vill du synas? ta med dig firmabilen och anmäl till race!

KLassen V8 gör sig redo på plattan...


...som sköttes eminent av Linda och Linda.


Och tidtagningen lika professionellt av Daniel Azzari under bar himmel.

Men varför i hela fridens namn sitter vår tidtagare ute i det fria vid ett picknickbord?
Jo det kommer en någotsånär förklaring till det här.

Dragracing i Sverige har ökat explosionsartat under 2000-talet, det är större än någonsin med fler licenstagare, fordon, banor, körtillfällen och uppmärksamheten runtomkring. Detta tillsammans generar mer tillväxt inom sporten i form av spons och utbyggnad av banor, nya koncept, nya klasser och utveckling av reglementen.
Det låter ju positivt, det känns positivt men dock har det en liten hake som bäst kan beskrivas som växtvärk.

Skall man tala negativa termer så kan man kalla det sönderetablering. Alla skall ha en bana, har grannkommunen fått tillstånd till race så skall vi ha det också. Och faktum är att turordningen runt tillstånd och upplåtelse har lättats väsentligt de senare åren vilket är positivt, och samtidigt kanske inte...

För vad som inte hinns med är att tänka på förare/team, numeriskt växer det inte fram så mycket som det borde för att kunna utnyttja alla körtillfällen, och ingen har möjlighet att ligga ute på körning varje helg. Bilar kräver massor av tid och omsorg när dom står stilla också.  På arrangörssidan är problematiken densamma. Vi har en enorm kompetens inom alla uppgifter på och omkring ett evenemang, men alldeles för få av dessa kompetenta ledare och funktionärer för nyckelpositioner. 
Publiken växer, men  tyvärr inte heller i samma tempo, vilket naturligtvis innebär inkomstbortfall för arrangörer, då samma gäng entusiaster liksom förarna kan välja och vraka mellan flertalet körningar varje helg. 
 
Man hänvisar ofta med argumenten hur det ser ut i USA, där man kan hitta dragstrippar i de flesta småhålor, och hur väletablerad sporten är därborta och hur duktiga dom har varit på att driva racing på alla nivåer framåt geom flera decennier.
Men vi är inte i USA, vi bor i ett litet land med mindre invånarantal än flera stora amerikanska städer, och har dessutom väldigt kort sommar. 

Kontentan är att folk och material inte räcker till, varken i förarled eller arrangörsled, så tillika sådana tjänster som finns runt omkring för att få ett arrangeman att funka. Banpreppning, maskinpark, tidtagare och sådant där. Större delen av kunnig rescuepersonal var upptagna dels på Agroma nats i Malmö och MSDR i Borlänge. Tidtagningen från Nitroz vi brukar hyra in var också den med personal och hela tjillevippen i Borlänge, dock fick dom med kort varsel vaskat fram en reservanlägging i lite nedbantat format och en frivillig eldsjäl som kunde ställa upp och sitta en dag i det fria på Säve.


Kommentarer
Postat av: Thomas H.

..och Citroën XM:n på första bilden....var anses den vara bland "normala bilar och de lite mer extrema "...?

MVH / Thomas H.

2010-07-30 @ 23:56:39
Postat av: Mårten

tja ;) det var bara min egen som stod ivägen där...

men jag har upptäckt en kul pryl på dom, XM automat har faktiskt en slags transbrake!

Postat av: jeepsventa

hmmmm... med sådan kombination av fälgar o däck på fram o bakaxel , får d inte gå så fort om man ska svänga ..... bara en tanke !!

Håkan !!

2010-08-02 @ 20:49:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback