svammelsurium

 

Bombplanet linkar fram på bara trehundra meter höjd och väcker mycket uppmärksamhet. Luftwaffe ger order om att skicka upp ett plan för att göra slut på den för gott, uppdraget faller på löjtnant Franz Stiegler som lyfter med sin Messerschmitt Me 109 för att följa efter och skjuta ner Browns B-17. Ganska snart får han syn på det ensamma bombplanet, han kommer allt närmare och förväntar sig att dom skall öppna eld, men ingenting händer. Stiegler beslutar sig för att gå närmare och ta en titt, och då börjar han inse hur illa det är ställt. När han flyger upp jämsides möts han fortfarande inte av eldgivning, istället kan han tydligt se hur stora bitar ur planet har blivit bortskjutna, stora delar av stjärtpartiet saknas, nospartiet är nedsmetat med blod, och inuti försöker besättningsmännen mer eller mindre sårade hjälpa varandra att hålla varann vid liv. Franz Stiegler fattade ett beslut, med handen signalerade han till piloten att han skulle följa med, och dirigerade honom på rätt kurs. Först försökte Stiegler få dom att gå ner på ett tyskt flygfält, men Brown fattade vinken och skakade på huvudet. Istället flög nu Stieglers Messerschmitt sida vid sida med den stora bombaren och eskorterad dom ut över Nordsjön istället, med kurs mot England. Där saluterade han dom med vingtippning och vände tillbaks till sin bas.

 

 

Denna märkliga episod strax före julen 1943 kom inte att offentliggöras vare sig från US Air Force eller Luftwaffe, då, utan först många år senare kom historien att rullas upp. 1986 var den då pensionerade överste Brown på ett möte för flygveteraner och berättade om just denna upplevelse, och beslutade sig för at försöka ta reda på vem den tyska gentlemannapiloten var. Efter fyra års efterforskningar hade han inte kommit särskilt långt förrän det damp ner ett brev avsänt från Kanada, skrivet av, just det, Franz Stiegler. Han hade flyttat till Kanade 1953, Charlie Brown bodde i Miami, och de två kom att bli mycket nära vänner för resten av livet, Båda två gick ur tiden 2008.