från YamahA till Z
Datsun hade redan börjat tafsa lite på sportbilssegmentet 1959 med S211 som sen utvecklades till SP310, som var väldigt lik MGB, fast hade dock premiär året före, 1961. Denna kom att kallas Fairlady, ett namn som kom att hänga med länge framöver.
Men man nöjde sig inte med att ha gjort en framgångsrik sportbil, redan 1964 var man igång med en ny modell, med sikte på USA-marknaden och denna bil tog först form hos Yamaha. Här kommer en intressant person in i bilden , greve Albrecht Goertz, som tidigare arbetat för BMW och Porsche. Han gillade prototypen men påpekade att om ni skall bygga en sportbil för USA spå bör den vara dimensionerad för folk som är lite större än 1,65...
Projektet övergavs, men inte helt, Yamaha fortsatte utan nissans medverkan och den ursprungliga designen hamnade hos Toyota, som tog upp den som 2000GT, som kom att byggas i 337 exemplar. Nedan prototypen för 2000GT kallad 390A byggd hos Yamaha
Nissan var inte helt glada över detta tilltag, och rotade fram projektet ur gömmorna igen, nu med den avpolletterade grevens synpunkter i minne och utan Yamahas medverkan designade man en helt ny modell, som skulle göras runt en beprövad sexcylindrig Nissanmotor istället för den tilltänkta avancerade Yamahamotorn. Med omstarten av projektet 1966 var det till en början tänkt att Z skulle bli en öppen tvåsitsig roadster, men ju närmare färdig produkt man kom nåddes man av rykten att cabrioleter kanske skulle förbjudas i USA, så man arbetade vidare med en täckt sportcoupé.
Utvecklingsarbetet på vägen till den färdiga bilen är intressant i kombinerandet av uråldrig japansk kultur, och den nya japanska industrialismen. Här använde man datorer för första gången för att göra bil, men många lösningar gjordes även med pappersmodeller, origami¨helt enkelt.
Den 22 Oktober 1969 premiärvisades den nya Datsun 240Z i USA, mottagandet blev enormt, en modern sportbil med vackra linjer och prestanda i klass med Porsche och Jaguar, men med en prislapp på runt 3500 dollar låg den i betydligt lägre pris. Succén lät inte vänta på sig, omgående fick kunder skriva upp sig på väntlista medan Nissan försökte komma ikapp med produktionen som snart var uppe i 7500 bilar i månaden, men det räckte knappt till. Europapremiären fick vänta ett helt år till hösten 1970 då den visades i Storbritannien.
240Z var exportnamnet, hemma i Japan hette den Fairlady Z, och det namnet kom att leva kvar där länge. I vidareutvecklingen kom modellen uppgraderas till 260Z och 280Z, en lätt förlängd 2+2 variant kom 1974. När den avlöstes av den modernare 280ZX 1979 hade man byggt närmare en miljon Z-bilar , och det gör den till sportbilsvärldens absoluta bestseller genom tiderna. Drygt 90% av dessa såldes i USA, i Sverige har dock deras storhet gått oss tämligen förbi. Philipsons tog in ett par enstaka exemplar sent 1972 och fyllde på med ungefär 30 bilar för 1973, men fler kom inte att importeras. En del av dessa har exporterats och andra har trillat in genom åren som privatimport, vilket gör att det svenska beståndet ligger på drygt 30-40 bilar i dagsläget.
Kommentarer
Trackback