vingar, vingar, mera vingar

Att bröderna Wright och de tidiga pionjärerna kom upp från backen med sina maskiner var mer slumpmässigt än rent akademiskt.  Det var först senare man började förstå, undersöka och förbättra vingprofiler och lära sig lufströmmars egenskaper. Men innan dess testades devisen att ju fler vingar man har desto bättre....
 
Alexander Graham Bell var en mångsidig uppfinnare och fascinerades också av det nya flyget, men hans sätt att tackla de aeronautiska problemet var något oortodoxt... Mellan 1907 till 1910 byggdes Cygnet i lite olika skepnad med hundratals tertraeder som skulle ge lyftkraft. Motorlöst lyckades den första av dom dras upp på höjd bakom en motorbåt, med motor gick det inte så bra.
 
1910 stod Bells förenklade Oionus klar, enda testflygningen resulterade i att tre av de fyra hjulen lyckades lyfta över marken... 
 
Horatio Phillips hade också egna idéer, redan 1884 hade han patenterat en konstruktion med tunna blad för lyftkraft, flera försök med modeller gjordes i en egentillverkad vindtunnel. 1904 materialiserade sig ett plan från denna forskning, men flyga kunde den inte.
 
Phillips nästa maskin liknade nästan galenskap, över 200 tunna "persiennblad" i lådform, otroligt nog lyckades denna farkost lätta av och vingla iväg något hundratal meter utan markkontakt. 
 
1912 daterar sig Phillips sista försök på konceptet med flygande persienner, nu hade utveckligen sprungit förbi hans teorier, men han hade inte givit upp idén, och givetvis saknade farkosten all form av flygförmåga. 
 
PÅ samma tema och med samma längtan att stanna kvar på marken, Rochod 1908, USA.
 
Jean Dorands skapelse från 1908 var i princip en motoriserad drake i kolossalformat. Han hade för franska arméns räkning redan 1894 börjat studera principen att flyga tyngre än luft. Desa drakar flög inte något vidare, men året efter testades en enklare version för militärt bruk, den flög hjälpligt kontrollerat men hade en finess långt före sin tid, en ställbar propeller "pitch control" som piloten kunde ställa under flygning.
 
Henry Call Girards "Airship" var också en gigantisk flygande drake, fast med skillnaden att den inte kunde flyga
 
Roger Ravuds konstruktion från 1909 kan man nog lugnt utgå från att den aldrig lyfte från backen heller.
 
Marquis d'Equevilly var en fransk pionjär som också hade egna idéer hur man skulle flyga, eller inte. 
 
Då den första skapelsen inte flög, så monterade markisen ännu mer vingar, ännu tätare för att få upp eländet, troligtvis gick inte det något vidare heller.
 
Cirkulärt monterade vingar liknande Marquis d'Equevillys experiment förekom på en del konstruktioner, bland annat denna som benämns som Geary 1911.
 
Under första världskriget var dubbeldäckarna i majoritet, men både mnoplan och triplan förekom. Triplanen var praktiska på två sätt, de blev kompakta och tog liten plats i hangaren och iluften gav de tre vingplanen mycket snäv vändradie. Friedrichshafen utveckalde en fyrdäckare 1917. Den flög, och krashade på första provflygningen
 
 
                  
Multiplanidén dog inte ut helt , för denna "cycloplane" byggdes av Fredrick Gerhardt i Ohio 1923
 
Vid den hr tiden hade man börjat experimentera med gyroplan, som senare utvecklades till autogyron och i förlängningen helikoptern som vi känner den. Emile Berliner hade experimenterat med detta sedan seklets början, han hade även uppfunnit grammfonskivan, kanske som en spin-off av detta...  Emile och hans son Henry konstruerade den här bisarra skapelsen med tre vingplan och två kontraroterade propellrar ovanpå. Flög gjorde den också, sådär iallfall. Den vinglade fram och gjorde luftrummet osäkert på 5 meters höjd och vara kapabel till c:a 40km/h. Men som rent experiment fungerade den och fler mer fungerade flygkoptrar utvecklades ur detta. 
 
Supermarine är kända för vackra flygplan som Spitfire med mera, med men den här monstrosititen kvalar inte in bland god design. PB31 Nighthawk var mer eller mindre flygande fästning. Fyra vingar och två motorer beväpnad med två lewiskulsprutor och en kanon skulle Nighthawk döda zeppelinare.  Det gjorde den aldrig, provflygningar 1917 visade att den var mediokert klumpig och långsam, den kunde mödosamt kravla sig upp till 3000 meter och det tog en timme... Men konceptet var intressant med Nighthawk, den var tekniskt sett en flygande vapenplattform mer än ett flygplan med beväpning, ett system man skulle långt senare ta upp i design av flygplan för militärt bruk.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback