Autenrieths Röhr

Authenrieth byggde den här avancerade karossen 1933 för utställning, notera att det är en fyrdörrars hardtop.
 

Röhr kom inte att bli någon av de stora tillverkarna men hade dock ett ganska gott renommé under sin korta livstid. Hans Gustav Röhr vare före detta stridspilot som efter första världskriget börjat tillverka flygplansmotorer, 1927 köpte han en nedlagd bilfabrik i Ober-Ramstadt för att bygga bilar i eget namn. De första Röhrbilarna var ganska avancerade och byggde på en bärande plattform som gav låg vikt och tyngspunkt. Motorn var en rak åtta på 2,3 liter. Röhr blev också en ganska dyr bil, och som så ofta när teknisk brillians får råda blev det ganska snabbt konkurs.

 

Nedan Röhr 8R och modell RA ,ed karosser från Autenrieth.

   

 

Röhr Junior, sport roadster och cabriolet, samt de två Tatrabaserade prototyperna.

 

H.G Röhr fick avsäga sig firman, men gick vidare som ingenjör hos Adler och senare Mercedes. Rörh ombilades av nya finansiärer och 1930 var man igång igen med tillverkningen. Nya Röhr hade en lite större motor på 2,5 liter och senare type F fick en 3,2 liters rak åtta. Men skeppet höll på at kantra en gång till, man behövde en billigare bil i sortimentet och här fick man hjälp av Tatra, som man erhöll licens att använda konstruktionen till deras typ 75. Denna blev i Röhrs tappning kallad Röhr Junior och hade på Tatravis en boxerfyra under huven istället. Detta blev Röhrs mest framgångsrika modell med c:a 1700 exemplar.

 

 

type F och två stycken FK Olympier, kompressormatade

 

Samtidigt utvecklade man i andra änden en toppmodell som kom att heta Olympier, och denna modell togs fram av den inte helt okände Ferdinand Porsche, Olympier med kompressormotor hade 140 hästkrafter och hade dessutom torsionsfjädring. Det blev en mycket dyr bil i depressionens tid och bara runt 20 stycken skall ha byggts 1934. Olympier blev trots sin tekniska raffinering en saftig spik i kistan för Röhr som upphörde senare samma år. Tillverkningsrättigheter bland annat för Tatralicenserna vandrade vidare till Stoewer som fortsatte bygga konstruktioen som Stoewer Junior Greif. Ett och annat försök gjordes framöver att återuppliva Röhr men några bilar blev det inte utan fabriken fortsatte istället som ren mekanisk verkstad i regi av Noll-Monnard AG.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback