Fikapaus Blackrace Borås

samma dag som nostalgifiestivalen på Tånga Hed var det dags för SHRA Broås att köra säsongenns första Blackrace på Viared, vädret blev inte ett dugg bättre på eftermiddan heller, dugg blev det, men inte bättre.  


Dock trotsade förvånansvärt många åskådare regnet och var på plats i skogsbrynet men dom gav upp efter ett tag, så gjorde också kvällens enda presumutiva deltagare med denna Toyota Supran...


Trist på just en premiärkörning att regn och rusk infinner sig, men så bor vi ett land med mycket nyckfullt väder. Annars är tillställningarna på Viared både välbesökt och populärt. I brist på annat så fick Brolle burna lite med sin Ford Scorpio. 


Och så tar vi en kopp kaffe till på uteserveringen...


Westberg testar tidtagningen med sin Impala 65:a.


Nästa körning är planerat till 17/7 och då hoppas vi bra mycket roligare väder och en kopp kaffe till kanske


Åskpadda


På Bonneville Speed week samlas folk för att tävla i hastghetskörning på de vidsträckta saltöknen. KLasserna är många och varianterna att åka fort med ännu fler, Thunderfrog gjorde saltet osäkert i över 350 km/h i mitten av 90-talet.


en del andra märkliga saker som hittat till Bonneville sågs här: vilset-pa-bonneville.html

en småfuktig lördag på Vårgårda

Efter fredagens körnig på hemmaplan var det körning på anrika Vårgårda flygfält. Nu hade helgens dos av vacker väder tagit slut, så det var ett glest startfält som hade dykt upp på ett grådisigt och småregnigt fält.

I depån var Spenats nya racerbil samtalsämnet, Ford Mustang utan så värst mycket ner mustangdelar än baklysena.



emellanåt så höll det upp och det kom ändock att bli körning, med ett starkt decimerat startfält, återigen, två bekanta Dusters stod för merparten av denna dags körning gockså.


Lite andra vagnar hade letat sig dit i ruskvädret, mest någotsånär standardmässiga, och så de två Plymouth Duster ekipagen då.
   
  

Spenat fisosoferar lite i nya bilen, inte allt för mycket onödigt krafs att hålla ordning på i dom här.


Stuket känns helrätt på den också, raktigenom ett fräscht bygge, skall bli kul å se den på banan främöver säsongen.


Pirenpremiär med sol och muller.

Så är vi igpång på bananpiren/Gbg city race arena, antagligen europas mest centrala motorsportsanläggning, 200 meter från Nordstans köpcenter och operahuset.

Denna premiär dominerades i stort sett av gamla gardet, som i V8, bakhjulsdrift och bladfjädrar.  

Gamla bekantingar från VCET-cupen rullar in, i brist på cup så kommer dom ner ibland å kör av sig på piren.
 

En annan i gardet, racer och legendar från förr med Whiplash-Camaron, numer bekväm fullsize-åkare med Impala SS... Anders Bostic Envall.  


och stod tillsammans med Peter Lundgrens Duster för de mest spektakulära burnisarna.


Niclas, ung grabb som kör gammalt concept, stor motor 468 kubiktum i liten Nova, och ännu en Duster synnerligen populära bilar i sammanhangen. Mer ovanligt, Buick Radmaster jättekombi kan flytta på sig också. Och Peters Duster igen sveper in piren i vit rök.
   
   
Novan mot nyare ekipage Honda Civic type-R och kvällens snabbaste vagn, gick ruskigt fort, Mitsubishi lancer Evo nådde slutfarter på nästan 180km/h! Nybörjare på premiären med Corvette som gick skapligt bra med, och Perkman med Novan värmer upp.

Bostic bjuder på en lång rökare till.
 

Matchrace med Corvetter, och matchrace med Dusters. Två trevliga sjuttiotalare på banan med Chevelle cab från 72, en SS454 bigblock-bil dessutom, och en BMW 3,0 dök upp också, en modell jag är mycket svag för. med sin insprutade 3-litersmotor på 200 hästar var det en dräpare på sin tid och med prestanda som hävdar sig bra än idag.
   
   
Subaru Impreza kombi på startlinjen, och Ford Mustang mot Civicen, Bostic och Peter lägger lite rökare igen.

Stämningsbild från depån.


Och så säger vi hej till tjejerna i tidtagningen, då vår ordinarie tidtagarbuss OMG568 inte behagade starta så fick min XM tjänstgöra som detta, vilket visade sig vara väldans smidigt och praktiskt.


Övermotoriserad? Kan aldrig bli övermotoriserat.

Tycks Jim Lylte resonerat när han skapade den här tingesten.


"Quad Al" antagligen en av de mest kraftfulla landmaskiner någonsin, den hade fyra V12:or av typen Allison V1710 motorer på 28 liter vardera. Alltså totalt 48 cylindrar och 112 liters volym! Vridmomentet var ruskiga 14000 newton.
Karossen var från Fiat Topolino.

Tidigare övermotoriserad skapelse som presenterats här var ju Tommy Ivos häftiga "Showboat" men den bleknar ändå i jämförelse http:///overmotoriserad-vada-jag.html

Konsten att åka fort, konstigt

dragracing går inte bara ut på att åka absolut snabbast, för många ligger drivkraften i att utveckla egna lösningar och få olika kombinationer av dessa att gå så fort det kan göras möjligt.  Och dessutom gäller även att sticka ut rent utseendemässigt. Ett land där nästan inga modeller antas för udda för att bygga racerbil på är England.
 
Strretbil på Humber Super Snipe med Rover V8, varför inte? MGA och Jaguar E-type som dragracebilar är heller inget omöjligt i the UK. Och en Reliant Scimitar Stock-bil med 427" år 1969 på Santa Pod.
   
 
Eller är dom möjligtvis lite galnare i Australien? Lamborghini Countach som Top Doorslammer, och en Land Rover dragster!

I Ryssland tager man var man haver, vad sägs om en Moskvitch 412 Comp-bil med motorn bak?


Och även i Brasilien kör man på inhemska varor, dragracing är stort där också, men kärrorna inte alltid vad vi är vana vid att se.
Chevrolet Opala Pro Modified.


Och den här Pro Streetbilen är byggd på den för oss rätt okända sportbilen Santa_Matilde 


I sportens förlovade hemland USA har man också experimenterat friskt. Henry J var en kortlivad småbil från kaiser, och sedermera hamnade en hel del i dragracing-cirkusen, då det var relativt små lätta bilar.


Opel såldes genom Buick i USA, och bland andra Merrill Frost ansåg att de små lätta oplarna lämpade sig fint för racing.


I USA har man nått bra mycket länge med diverse alternativa lösningar än oss. Att få en Datsun från 1072 att köra låga 12:or på strippen är imponerande. Att få en Datsun från 1972 att lägga jätteburnisar, köra på 12 sekunder med ELDRIFT imponerar ännu mer.


Image och finish betyder för många lika mycket som resultart, och en Mercedes-Benz 300SL måsvinge som dragraceekipage går ingen obemärkt förbi, denna kommer från Schweiz.


Men även i sverige har våra racers varit duktiga på udda ekipage genom åren. Coca-colabilen byggdes av leif Eriksson i slutet av 80-talet och var en Plymouth 1959 herrgårdsvagn på funnycarchassi, heter numera Bankrobber II och finns i Skåne. Linda Axeldal körde med Vovlo 480ES. Lite längre tillbaks i svensk dragracehisoria hittar vi Svante Erikssons WIllys Jeep Altered och Mats Westman körde i Pro Comp med en Citroen BX funnycar på 80-talet.
   

Och i nutid, Jan Gunnarsson med Team Badillac, kör Pro Mod med en fantastiskt frän Cadillac 59:a kaross.


vedeldat på racerbanan - 1941

Då kriget rasade runtom i världen fick man hitta på råd med alternativa drivmedel. Främst brukades gengas till detta.

I Brasilien använde man också gengasen i stor utsträckning, även på racerbanan. Detta är från ett lopp på Interlagos utanför Sao paolo 1941. De allra flesta bilarna är amerikanska av årsmodellerna 1939-40, men längst till vänster syns även en exklusiv tysk Horsch i startfältet. Samtilga i den vedeldade klassen.


Det gick antagligen lite långsammare än vanligt med gengaseldade tävlingsekipage, men det ser ut att röra på sig hyfsat ändå. I förgrunden en Chevrolet från 1939.

mera vinteraktiviteter, Hålanda revisited.

det var några år sen sist man hade tillfälle att ta sig til Hålanda utanför Skeppland för lite iskörning, närmare bestämt var det januari 2003, och då jag körde Caprice wagon på isen där:
http:///over-och-under-isen.html

Nu var jag nyfiken på hur en XM med framhjulsdrift och Hydraktive skulle bete sig på isen och redan på vägen ner till sjön uppstod vissa framkomlighetsproblem för en nybörjare i gashydralikens märkliga värld... 

 

Med höger baktass och vänster framtass hängandes fritt i luften så var terrängegenskaperna sådär i toppläget, sänkning av bilen för att återfå nån form av fjädringsväg gjorde dock susen.

Nere på isen var det full rulle, detta är polulärt, skoj och samtidigt rätt nyttiga övningar, bakhjusldrivet i majoritet såklart. dagens charmigaste ekipage, rallyvässad Amazon på fulldubb känns helrätt.


Toyota Supra av tidigare årgång är inte så vanliga att se längre, denna kördes hårt ända tills däcken vrängdes av fälgarna.


Trängsel på isen, det går undan, men incidentfritt.


Och en del alternativa genvägar undersöktes också...


resten av bilderna från den här roliga dagen i Hålanda kan ses på:
http://www.facebook.com/album.php?aid=16047&id=1781746353&l=33c6507e11


Inomhussäsong?

Ett gäng glada racers i Chicago tröttnade på vintrarna där och bestämde sig för att ta dragracing inomhus.
 Dagen före nyårsafton 1962 arrangerade man tävling i International Amphitheater som låg i Chicagos gamla slakthusområde. Det hade byggts redan 1934 för stora kreatursauktioner och hade väl tilltagna utrymmen.

Det var alltså tillräckligt stort för att man kunde visa upp dragracing på en 440 fots sträcka, knappa 150 meter alltså. och en bromssträcka på 220 meter till detta. 

Kärran närmast en Chevrolet 1957, den bortre är en Henry J Corsair.
 
   

Inte helt okända saker inom dragracing, Pontiac 62:a troligtvis med SD421 maskin, och en "Ramcharger" Dodge, Chevrolet 1957 och sist i raden en "Mr Norm" Plymouth Valiant. Mr Norm är förknippad med Grand Spaulding i samma stad, som på kunders begäran racepreppade främst Dodge Darts. på 150 meterssträckan därinne nådde denna Valiant 160km/h vid andra och sista tävlingen på Amphiteater femte januari 1964

Vid målgången, en Pontiac Tempest wagon, högst troligt är detta en av de sex sådana här som försågs med SD421" maskin.


Och som sig bör hölls i sammanhanget marknad för raceintresserade i lokalerna, en hel del namn är fortfarande i branschen. Här är den legendriske Ed Iskendrian själv som visar upp sina sinnrika kamaxlar.


Petersen Publishing likaså välkända för sin motorlitteratur genom decennierna.


    

Och flera andra välbekanta namn inom racevärlden Allting stiligt, propert och föredömligt presenterat på International Amphitheater i Chicago 1964.  Detta ställe finns inte kvar idag då det revs 1999.


Ge ett bragdguld till Mats!

Svenska dagbladets årliga bragdguld gick häromdan till skidskytten Helena Jonsson som väl förtjänar det, men återigen så står en av sveriges största idrotter utanför detta, motorsporten. En del ser oss inte som sport eller idrott, men genom SBF är vi också en del av Riksidrottförbundet och förtjänar nog minst lika mycket uppmärksamhet som andra och bra mycket mindre etablerade organisationers sportutövning. Motorsport i Sverige är STORT! Här skördas fler framgångar på internationellt plan än i de flesta andra idrottsgrenar sammanlagt.

I Dragracing i synnerhet har antalet utövare vuxit kraftigt de senare åren och mest framgångar och rekortd syns i klassen Pro Modified, där det skrällde rejält i år. Mats Eriksson och "Green Goblin" visade på Nitrolympix, Hockenheim vart det bar hän med att köra den första rundan på under 6,10 sekunder någonsin i Europa, och tog det tidigare rekordet från ett annat svenskt team som löd på 6,11.  
Och den stora bragden ligger inte bara i detta, utan att några veckor senare på Santa Pod, England sänka det til det historiska 5,98 , första repan med denna typ av bil under sex sekunder utanför USA.  För att sätta det i någon proportion så kan det kanske motsvara att Usain Bolt skulle älga iväg på nånstans 9,40 eller nåt direkt efter sin rekordlöpning på 9,58.

Green Goblin skriver dragracehistoria på Santa pod!


Direkt efter detta hölls det krismöte hos kompisarna i team OFAB/Wikströmracing...


När blir det dags för en av sveriges största folkrörelser att få hävda sin plats i sammanhanget, och inte minst i media? Varför åsidosätts dussintals framgångar och rekord konsekvent när en enda idrottsman eller kvinna får löpsedlar så fort dom går imål?  Vad gör vårt förbund för att detta nån gång skall kunna ske?  


Säsongsfinal på Piren 2009

Labilt oktoberväder gjorde vår sista körning osäker , men söndagen bjöd på oväntat uppehåll, men det blåste rejält istället, det blåste såpass att vi fick titt som tätt räta upp omkullblåsta fotoceller och reflexer.

Men ett tappert gäng kom ner i stormen och testade sina grejer för sista gången för året, här är några av de tappra.

Jonas Cheva-pickup är betydligt snabbare än vad den ser ut, kör runt 7,5 sek på opreppad bana 



Tjörn-Leifs ex-Firebird dök upp igen, nu med ny förare som skall skolas in i gemet, Caroline lär sig värma däck påhejad av familjen.



Magnus Petterson visade hur man åker fort med Nissan 200SX, med ljudbang. Alpina B7 Turbo är sällsynta, men denna fina vagn har regelbundet dykt upp och eldat däck hos oss denna säsongen, Jonas Cheva eldade också duktigt med däck.
   
  
Volvo på olika sätt, bonnmeckad PV med B16 och direkt från Torslanda, senaste Volvo S80 med V8. Caroline får köra Firebirden mot sin pappa i PV:n, och det är sånt här som är kul att se, hur bilhobbyn och racingen är en angelägenhet för hela familjen.

Nu ställer vi racingverksamheten i malpåse under den mörka årstiden, den som även kallas garagesäsongen, för att återkomma när sol, tussilago och våren kommer rfam igen, tack alla er som varit med och gjort ännu en säsong så rolig, funktionärer åskådare och förare ingen nämnd ingen glömd, tack alla !
 



racing helg igen, söndag på Piren

Dagen efter körningen på Viared var det dags för oss att köra på hemmaplan i Göteborg.  Vädret höll i sig och det blev en trevlig dag på Piren med lite väl få deltagare men med ett par kul inslag som lyfte upp det hela.

En trevlig överraskning var att vi äntligen fick ner Stellan att köra några repor med sin fräna Charger Super Bee. Och då dessutom kunde visa upp nånting ganska unikt, matchrace med hemi-bilar, Stellans gula 07:a mot old school Dodge Charger R/T hemi från 1969.
   
   

Chevelle cabbe från 1972 är inga dussinbilar, och Firebirden som gästade Viared föregående kväll var på plats här med. Anttoni med sin vassa Ascona körde fina tider och som brukigt med dessa gamla Oplar så har det hittat ner en volvo-snurra under huven på den här också. BMW:s som nämnts innan är populära i racingsammanhang i alla utföranden ,så även Touring-modellerna. 

Super Been får köra mot en Camaro, Firebirden värmer upp lite grann, så gör även Kenny med den snabba Cobran. Diesel-dödar Dodde var kanske inte snabbast med sin 940, men den rök desto mer...
   
   
Mera dieselpower i form av en V70, Ulrikas Audi RS6 är diskretionen själv, men hissar iväg på riktigt snabba repor i registret 7,6-7,7 sekunder, utan större väsen alls, klart imponerande. Ännu en känd bil som bytt ägare, Jaris gamla 200SX är brutalt snabb och nu i nya händer som skall kanske i framtiden få den att gå ännu lite snabbare? 

Trots det fina vädret och idealiska förutsättningar var vi inte mer än 22 startande på piren denna dag, lite antiklimax, men det börjar bli sent på året nu och en hel delkul grejer är redan på väg in i garagen. 


 

 


racinghelg igen, lördag i Borås

I lördags var säsongens sista Blackrace på Viared för Borås del, som kom att präglas av strålande höstväder och en stor dos V8-bilar.

Förberedelser, Elake-kocken Brolle gör i ordnign korvvagnen, Mimmi håller koll så att farsan inte ställer till med nåt, som att bränna vid korven, blottar sig för gamla tanter eller något annat ofog. Tjörn-Leifs Firebird är en vanlig syn på bana och gata, nu med ny ägare bakom styret och kärran går som vanligt stadiga fina repor. Corvette längst fram i Uppliningen , uppcabbat gällde denna kväll trots fin kvällsol.
   
    
Oväntat och charmigt besök, en Austin Seven "Nippy" från 1937 tittade förbi utom tävlan. Oldsmobile Cutlass som dyker upp lite då och då har nu fått bra ryt i maskinen. Omaka par blir det gott om på dessa tillställningar Chevelle från 1967 får köra mot en liten men hysteriskt snabb Opel Corsa, och det går även att få en VW Passat att ryka rejält också. 

Chevelle 67:an och Olds Cutlassen igen, och en som sällan missar ett race är Joe med sin kompressormatade Camaro.
   
   
Firebirden igen, och BMW:s är populära i dessa sammanhang oavsett modell, mindre vanlig dock var kvällens självklara outsider, en Volvo 780, vem i allsin dar trimmar en 780?  Jo nån gör det ,och priset för bästa rökarna denna kväll tog nog densamma.
   


den sociala biten

Okej, nu kanske många undrar efter föregående inlägg, vad tusan är det som kan vara så skojigt och otroligt roligt med att stiga upp mitt i natten, åka 30 mil för att titta på en blöt racerbana och knalla runt i tio timmar i en  regnig depå?

Dragracing är en motorsport som skiljer sig en hel del från andra grenar, dels har man öppna depåer, minimalt med hemlighetsmakeri och tjuvknep. Istället så är man väldigt öppenhjärtlig mot varnadra och alla nyfikna, och det finns en samhörighet bland oss alla som håller på som får en depå att få en slags bykänsla. Man kan vara konkurrenter på banan men i depån hjälps man allt som oftast åt och lånar både grejer och verktyg av varandra.Man bjuder till,  för alla är måna om helheten av vår sport och är medvetna om att vi är lite outsiders allihop, dragracing har tyvärr levt i ett bakvatten inom motorsporten trots att det körts i 40 år i Sverige vid det här laget. Tråkigt, men det har också över årens lopp gjort att det växt fram en samhörighet i detta vi gör, som saknar motstycke inom många andra sport och motorsportgrenar.

Som exempel, söndagen på Meca hade vädret klarnat upp och det blev körning, men då satt jag hemma i godan ro och kikade på det genom SRIF:s webcam. Till denna webcam så fanns det en chat där alla vi som kikade kudne skriva, fråga och kommentera, och tävlingslednigne satt med i samma chatt och alde ut tider och annan info åt oss, kanonbra skött.

Hursomhelst en som var inloggad på chatten var en veteran inom svensk dragracing, Kent trenneman. Han sålde sin racerbil för några år sedan och bor numer i Florida. Men då hans gamla kärra körde på Meca, och går betydligt fortare nu än när han själv styrde den så var han nyfiken på hur det gick med den i finalerna. 

Så fick han frågan av nån i chatten "Trenne, saknar du inte det här ibland?" 
Jo, svarade han efter en stund, Jag saknar det så mycket varje dag att det gör ont.... 
Följdfrågan var ju att kan du inte tänka dig att skaffa racerbil igen därborta å börja köra igen då? 
-" Näe, jag har kört i 30 år, det intresserar mig inte alls, men det är den sociala biten, umgänget, depån, folket och känslan runt det hela som jag saknar så oerhört mycket varenda dag" 

Så därför kan man strosa runt i en regnig depå i tio timmar och komma hem med en stor behållning av det. 


Trenneman i sin "Old fiftyone" på SDC 2004.

 

en regnig lördag i Malmö

jag blev medbjuden av det roliga gänger runt SHRA Borås att åka ner till eventet "Winternationals" som hölls förra helgen på Meca-banan i malmö.  Kruxet för mig som utsocknes var att bussen avgick 06:00, från Borås...

Men det var det värt, avfärd 06:00, vid sådär 06:15 hördes den första ölburken öppnas, standarden vart satt.
Brolle & co håller ställningarna på övervåningen i bussen, något lungare var det på nedre plan. Efter landskrona åkte vi in i den största snutkontroll jag sett, 50 poliser på rad med blåsmojänger!
Väl på Meca då? Jo... det var tämligen liten chans denna dag att få se någon dragracing alls, tidvisa regnskurar gjorde livet surt för banpersonalen, och så höll det på hela dagen, tyvärr.
   
   

Så det böev till att strosa runt och kolla på blöta racerbilar, så fort det sprack upp det minsta kom sämskinnen fram, för att i nsäta stund som synes brytas av en regnskur. Tre stora sopmaskiner körde skytteltrafik på banan utifall att, men förgäves. All heder åt de tappra i SRIF för att de höll optimismen uppe in i det sista, strakt kämpat, och trots vädret avr det inga sura miner i depån, racers har vart med förut och vet att så här är det ibland.

Det bästa med dåligt väder är att man får iallfall bra läktarplatser som tröst. Lite vrål och dån blev det ändå, då det varmkördes emellanåt i depån, här Rimbert Wahlströms Pro-Mod Dart. Mekaniker med motoröra Micke Malmgren med crew var på plats för test n' tune med sin Pro Stock, en väldigt spännande klass där man krigar på tusendelar, 0-340km/h på lite över sex sekunder på vanlig regularbensin utan överladdning är imponerande. Jukka Kiskinen från Borås kör Top Doorslammer, och syns här övervaka varmkörningen.
    
   
Inte helt förvånande står även samma Jukka som kvaletta i föregående kvälls ölhävartävling... Mycket konstigt har man sett i dragracedepåer under årens lopp, men aldrig förut dikesgrävning, Janne hjälper MDRF-gänget att leda bort massa blött då Ritsesons hade översvämming på sin depåplats. Bekanta från Vårgårda motorklubb passar på att skruva på Camaron de få stunder solen tittade fram, och den längsta repan som vi såg köras denna lördag var när Alexandra körde upp sin Ford Capri på trailern...


Vad som gör dragracing så kul är den stora blandningen av ekipage. Det finns många idéer om hur man skall åka fort och vi har nog inte sett det sista än. Från Danmark kom denna sanslösa tingest med nytt tänkande. Toyota Starlet med hysterisk fyrcylindrig motor, dubbelturbo och framhjulsdrift. Mer traditionellt, Pro-mod baserad på Chevrolet Impala '58:a. Närmare "pure stock" med en Dodge från 1964, dessa trimmades redan som nya för dragracing, och än idag gillar folk det gamla standard stuket. Ett kul återseende var team Jetstar racing och deras stora gula Oldsmobile Jetstar, som nu kör med en dieselmotor under huven.
   
   
Altered kallas dessa kärror som vi ser här varmköra i duggregnet, resten av gänget lokaliserade öltältet relativt fort, vi var runt 35 personer på plats, vilket var majoritetn av hela publiken denna dag. Mer underligheter i konten att åka fort, denna roadster är från början en både förlängd och breddad Lotus Elan. Chevrolet S-10 pickupen har jag sett förut och är ett riktigt snyggt bygge, nu kör man med liten 301" smallblock som matas av rejäla turboaggregat som sitter i flaket bak.

Så var denna dag slut och en tidigarelagd hemfärd vid 8-tiden på kvällen, det blev en lång men fantastiskt kul dag med SHRA Borås iallfall, och ja jag skall betala medlemsavgiften , aaj, ja, jag lovar, aaajjj Brolle, ja jag skall gå m-AJJAJ-ed i klubben, AJJ , jag lovar, sluta nu Brolle, Aajj.



Blackrace på Bivaröd

Carkings i Kristianstad har hittat ett nytt fint ställe att köra på, förut kördes det i Näsby industriområde, som det skrevs om här: http://-kristianstad.html.

Nu har man fått flytta ut till skogarna vid Knislinge och det underliga Bivaröds flygfält. Detta fält visade sig vara en gammal hemlig Bas-60 station, som togs ur bruk runt år 2000. Efter stormen 2006 har det tjänat som timmerupplag, men nu är de mesta av timmerhögarna borta och det är fritt fram på den gamla flygrakan.

dagen började med en regnskur, men det var snabbt upptorkat, med hjälp av sol och hela startfältet som var ute och körde följa John på banan.


Visar lite av de roligare maskinerna som dök upp på Bivaröd, allt är inte vad det ser ut att vara, som en halvrisig Ford Anglia med takräcke kör stadiga repor på 7,6 över 201 meter. Mastodont-Dodgen var inte mycket sämre heller, och lade imponernade burnisar. En överraskning, en Chevelle Malibu fyrdörrars hardtop från 1972, dels körde den tider på runt 7,0, dels var jag överraskad att ens få sen en dylik , just denna karosstyp är extremt ovanlig hos Cheveller och precis en sådan här kanske ni minns skrevs om här: http://chevelle-i-hunnebostrand.html

   
   
Ett gäng roddar från Småland ök upp också, dessa har jag tidigare sett i Älmhult de gänger vi kört där, den gule har nu begåvats med en nätt fin maskin på 572 kubiktum! Trion körde också repor på runt 7 blankt allihop.

Och ett koppel burn-out bilder, finns det nånting mer som kan skildra intensiten i racing mer än just detta?

   
   



En solig dag 1911

den 30:e maj 1911 kördes det första av de legendariska Indy 500 loppen på Indianapolis speedway.
Såhär såg det ut på den tiden Eddie Rickenbacker och grabbarna körde "International 500-Mile Sweepstakes Race" som Indy 500 ursprunligen hette, och här är otroligt nog en film bevarad från detta historiska ögonblick.

        


Från allra första början körde man med "pace car" och den står längst ut i raden här. Detta år var det en Stoddard-Dayton som kördes av Carl G Fisher.

Smått och gott i NASCAR

Den mest kända och ledande serien i Amerikansk racing heter NASCAR. kraftigt modifierade fabriksbilar, sk "Stock cars" har varit sess signum sen starten 1948, och under storhetsiden på 50 och 60-talet dominereade givetvis de stora vagnarna på banorna.
Men för säsongen 1960 lanserades "compact cars" på bred front i USA, och NASCAr var inte sena att utnyttja detta och bjöd in fabikesteamen med kort varsel att köra en ny serie på Daytona Beach-banan i Florida med just dessa nya småbilar.


Den nya Valiant stormade fram på banorna med stor framgång, man använde den lilla 170" sexan i kombination med Hyper Pak insug, och detta gav Valianten resurser att storma fram på rundbana med snittfarter uppemot 200km/h.

Valiant i täten framför en Ford falcon och Chevrolets nya Corvair på Charloteville säsongen 1960.


Chevrolet bidrag Corvair blev en besvikelse främst för Zora_Arkus-Duntov som hade urtseets att leda tävlinssatsnignen hos Chevrolet, men tiden räckte inte till för att utveckla den helt nya Corvairen till en konkurrenskraftig racer. Modellen hade fortfarande barnsjukdomar med sin luftkylda boxersexa monterad bak och egensinnga bakvagn.

             

Hos Ford preprarde man sin Falcon med sde små tidsmarginaler som fanns, bakre chassiet togs från stationsvagnen och den lilla 144" sexan försågs med treförgasarinsug och högre komp, den kunde vara nästan 7000 varv med detta.

  

NASCAR compactserie blev dock en kortlivad succé, efter 1961 års säsong ströks den, men man hade visat att även de små motorerna var att räkna med, och PR-värdet av detta gav bra skjuts åt försäljningen av compacts under sextiotalet.


Fredagsrace på piren med några comebacks

Femte racet i år på nya Piren, och vädret var på vår sida denna gång med.

En vagn som inte syns på sådana här race längre sen den började gå riktigt fort förärade oss med ett besök, det handlar om Anders Bostic Envalls fräcka och snabba Impala SS, som skulle ner och träna 60-fotsreaktioner inför kommande helg på Moholmstrippen.



Nu bar det sig inte bättre än att en packbox lossnade i första repan, så resten av kvällen gällde pallbocksracing istället.
Nedan ser vi den svarta besten i depån, och en annan comeback i blårutig skjorta, Peter Karlsson som vart med oss en del förr kom der på Piren för att plåta lite racebilder som går att se på:
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Falbum.php%3Faid%3D103840%26id%3D563870097%26l%3D0f4073bed2&h=b0e8854f930bb3430a5f1734ccb40690


   
   
Några av kvällens snabbaste ekipage, Kenny med Cobran och Jari körde bra fort med den gröna 200SX:en på 7,58. En äkta Alpina-BMW är inte varje dag man ser och en glad ägare som verkligen ger järnet med sin Alpina B7 Turbo. Men även rena standardbilar kommer ner och testar för skojs skull med som här en Subaru Impreza kombi. 

Och nästa comeback, efter inte speciellt mycket övertalande fick jag ner Emelie som så ofta stod starter förr både på Piren och ute på Säve, vilket var jätteroligt, välkommen tillbaka till plattan, Em! 
 

Starterns funktion på race är mycket viktig, startern är bossen på plattan helt enkelt. Skall ansvara för att banan är fri, bilar står rätt, kommer in röätt i stage, att förare/team sköter sig och och följer starters tecken, och framför allt att det flyter på. Allt detta är Em mästare på att hantera, en av de bättre starters som finns att uppbringa.

Och med nygammal starter på banan så måste man ju spexa till det lite också, undrar vad hon tänkte när vi smög upp den här på startlinjen...

En fullspäckad helg del två

Flygdagarna på viared krockade med ett annat event jag sett fgram emot, Vårgårda drag challenge. Så jag åkte direkt från Viared upp till Vårgårda lagom till lördagens avslut och vidhängade depåhänget med gänget runt SHRA Borås. Ett gäng man sällan har tråkigt med.

Grillarna tänds, med varierande framgång. Tokfjöla klanen tar för sig av det nygrillade. Även Spenat, famlijen ritseson och MDRF-gänget på plats i depån.
   

På söndan sken iallfall solen men föregående dags regn hade skrämt iväg en hel del av startfältet, sådet bjöds pårunt ett femtontal kärror på strippen denna dag.

Men oavsett stort eller glest startfält så är Altereds fräna att se i aktion.


Lahderantas Camaro har fått tillbaks kompressorn, och en annan välbekant bil, Grottköpings-Opeln i nya händer är en ruggigt snabb sak. Stefan värmer däcken i sin Duster och en Cammaro värmer på likaså. 
   
   

Chevrolet 57:a allt annat än original, Chevelle från 1967 är en sällan sedd årsmodell. Dodge Chargern är från 1969, och dagens enda motorcykel, Triumphchopper direkt från 70-talet. Just denna hoj är byggd runt 74-75 och kördes faktiskt flitigt på Vårgårda under den perioden och gjorde nu ett återbeök på Viking raceway som detta fält kallades under sin storhetstid.

Och så avslutar vi söndagen med en gruppkram på startplattan !

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0