Flashback: Kungälv cruising 2005
Årets Cruising i Kungälv var som beskrivet en rätt lugn tillställning för min del, andra bullar var det förra året.
Min väninna Erica från Värmland var på besök hos mig med sin Cadillac 65:a, och jag har haft hur roligt som helst i hennes och henns kompisars sällskap uppe i Värmlands skogarna, och mina vänner hemmavid har mer eller mindre skakat på huvudet och tagit det med en nypa salt när jag återberättat våra eskapader.
Nu gör dom inte det längre, för nu har dom fått träffa Erica...
På lördagnsmorgonen var det gråtrist och regnigt, som alltid när det är dags för Kungälvscruisingen.
-"Kan du hämta en öl i kylen snälla?" frågade hon, klockan var halv nio och inte ens gått upp ur sängen!
Alltså, om man vill försöka förstå sig på kvinnor, så skall man börja med ett lättare objekt än hon.
Senare anlände vår chaufför, och vi hämtade upp lite folk i Landvetter och styrde mot Kungälv i regnet
Solen, den fick vi göra själva!
Väl uppe i Kungälv har ösregnet gått över till ett strilande hällregn, och då bestämmer sig Erica för att det minsann är dags att cabba ner
Chauffören Tobbe är ju nykter, och ser med skepsis på detta tilltag, att köra eller åka cabriolet är en väldigt speciell känsla, att göra det, sittandes på ryggstöden med ösrgnet piskandes i ansiktet, ja det är, tja, hum.. också en speciell känsla.
Men det stoppade oss inte , det var ju årets första åktur med cabbe, och det gäller ju att inte fega då.
Grustaget i Kungälv var blötare än nånsin, men det samlades en hel del bilar där iallfall, denna fina Buick Electra 73:a plöjer fram genom vattenpölarna som en slagkryssare...
Erica med sin Cadillac, hon har en fin Chevrolet från 53 med matchande husvagn också, på vintern är det Chevrolet Caprice som står för knegandet, detta är antagligen genetiskt betingat då mor kör Plymouth 59:a och far i huset en Lincoln från 1965.
Dags för avfärd ner mot stan.
En som trivs rätt bra, i början åkte Erica fram, medan jag och Tommy satt bak, efter tredje baklängesvolten hon gjorde ner över oss i baksätet, så blev det bäst för våra revben och andningsvägar att hon fick åka baksäte istället
Vädret klarnade upp rätt bra mot kvällen, och humöret på topp, än är det rätt många timmar kvar på kvällen , och en hel del kvar i flaskorna med, trots en lång dag och kväll så njöt våran chaufför rejält av att köra Cadillacen. Jag har ju emellanåt lite dåligt inflytande på folk, så veckan efter detta rusade han iväg till banken för ett lån å skaffa jänkebil själv!
Uppe på motorgården var det fullt röj på scen, här körs nästan bara Rockabilly på det gamla sättet, en stil jag tycker är helrätt i sammanhanget, en av de drivande i klubben Rightback Riders är samtidigt en driven rockabilly artist under namnet Fireball Steven, hans band varvade med ett annat band som kallar sig Little Dennis and the Bobcats, som verkligen showade loss, begriper inte än idag hur den lille killen kunde sno runt upp och ner, liggandes på knä och få med sig både mic-stativ och gitarr på samma gång.
Little Dennis himself, tyvärr ingen platta släppt, för det här svängde helhäftigt.
Fireball Steven, tidenligt klädd, Haglundsgura från -58 och gammal steel-mikofon, ståbas kompar givetvis . Här kör man hela konceptet utan kompromisser , rockabilly spelas in analogt på mono rörförsärkare live i studion som det gjordes 1953, mixing förbjuden.
Dogma-musik?
Den som dansade runt och röjde mest till dom här, det var förvånande nog inte Erica utan vår helnyktra chaufför... som sagt, han man dåligt inflytande så har man och jag trivs ganska bra med mig själv att förleda folk ner i rockabillyträsket.
Frågan om när vi var hemma debatteras fortfarande, men min flaska whisky vet jag med bestämdhet var rätt tom vid fyratiden, så nånstans efter det for vi nog hemåt, har jag hört...
Om nån tycker hon ser bekant ut, så kan det bero på att hon hade huvudrollen i TV-dokumentären "Raggarliv" som gick för ett par år sen på TV, håller tummarna för repriser på den.
Min väninna Erica från Värmland var på besök hos mig med sin Cadillac 65:a, och jag har haft hur roligt som helst i hennes och henns kompisars sällskap uppe i Värmlands skogarna, och mina vänner hemmavid har mer eller mindre skakat på huvudet och tagit det med en nypa salt när jag återberättat våra eskapader.
Nu gör dom inte det längre, för nu har dom fått träffa Erica...
På lördagnsmorgonen var det gråtrist och regnigt, som alltid när det är dags för Kungälvscruisingen.
-"Kan du hämta en öl i kylen snälla?" frågade hon, klockan var halv nio och inte ens gått upp ur sängen!
Alltså, om man vill försöka förstå sig på kvinnor, så skall man börja med ett lättare objekt än hon.
Senare anlände vår chaufför, och vi hämtade upp lite folk i Landvetter och styrde mot Kungälv i regnet
Solen, den fick vi göra själva!
Väl uppe i Kungälv har ösregnet gått över till ett strilande hällregn, och då bestämmer sig Erica för att det minsann är dags att cabba ner
Chauffören Tobbe är ju nykter, och ser med skepsis på detta tilltag, att köra eller åka cabriolet är en väldigt speciell känsla, att göra det, sittandes på ryggstöden med ösrgnet piskandes i ansiktet, ja det är, tja, hum.. också en speciell känsla.
Men det stoppade oss inte , det var ju årets första åktur med cabbe, och det gäller ju att inte fega då.
Grustaget i Kungälv var blötare än nånsin, men det samlades en hel del bilar där iallfall, denna fina Buick Electra 73:a plöjer fram genom vattenpölarna som en slagkryssare...
Erica med sin Cadillac, hon har en fin Chevrolet från 53 med matchande husvagn också, på vintern är det Chevrolet Caprice som står för knegandet, detta är antagligen genetiskt betingat då mor kör Plymouth 59:a och far i huset en Lincoln från 1965.
Dags för avfärd ner mot stan.
En som trivs rätt bra, i början åkte Erica fram, medan jag och Tommy satt bak, efter tredje baklängesvolten hon gjorde ner över oss i baksätet, så blev det bäst för våra revben och andningsvägar att hon fick åka baksäte istället
Vädret klarnade upp rätt bra mot kvällen, och humöret på topp, än är det rätt många timmar kvar på kvällen , och en hel del kvar i flaskorna med, trots en lång dag och kväll så njöt våran chaufför rejält av att köra Cadillacen. Jag har ju emellanåt lite dåligt inflytande på folk, så veckan efter detta rusade han iväg till banken för ett lån å skaffa jänkebil själv!
Uppe på motorgården var det fullt röj på scen, här körs nästan bara Rockabilly på det gamla sättet, en stil jag tycker är helrätt i sammanhanget, en av de drivande i klubben Rightback Riders är samtidigt en driven rockabilly artist under namnet Fireball Steven, hans band varvade med ett annat band som kallar sig Little Dennis and the Bobcats, som verkligen showade loss, begriper inte än idag hur den lille killen kunde sno runt upp och ner, liggandes på knä och få med sig både mic-stativ och gitarr på samma gång.
Little Dennis himself, tyvärr ingen platta släppt, för det här svängde helhäftigt.
Fireball Steven, tidenligt klädd, Haglundsgura från -58 och gammal steel-mikofon, ståbas kompar givetvis . Här kör man hela konceptet utan kompromisser , rockabilly spelas in analogt på mono rörförsärkare live i studion som det gjordes 1953, mixing förbjuden.
Dogma-musik?
Den som dansade runt och röjde mest till dom här, det var förvånande nog inte Erica utan vår helnyktra chaufför... som sagt, han man dåligt inflytande så har man och jag trivs ganska bra med mig själv att förleda folk ner i rockabillyträsket.
Frågan om när vi var hemma debatteras fortfarande, men min flaska whisky vet jag med bestämdhet var rätt tom vid fyratiden, så nånstans efter det for vi nog hemåt, har jag hört...
Om nån tycker hon ser bekant ut, så kan det bero på att hon hade huvudrollen i TV-dokumentären "Raggarliv" som gick för ett par år sen på TV, håller tummarna för repriser på den.
Drickabilen, eller på rymmen från folkhemmet
Då jag i inlägget om Tjolöholm använde ordet anakronism, så kom jag att tänka på att idag var det dags för drickabilen att ta sin runda på vägarna häromkring, våran alldeles egna lokala anakronism.
Karlen har kört sin drickabil och levererat hem backar till folk i trakterna häromkring sen när minns nog ingen riktigt, jag minns han från när jag var liten och klängde omkring på flaket på hans redan då ålderdomliga Scania och valde omsorgsfullt ut drickor, medan mamma alltid tog en back ramlösa och en back hälften lättöl och hälften tonic. Var man inte hemma var det inga problem det stod två backar med det bakom knuten, betala kunde man göra nästa gång.
Drickabilen pryddes med logon Marks bryggeri, och det gör den än idag, fast bryggeriet som sådant finns inte sen länge, det är mer ett åkeri, det är Rune och hans numer lite nyare ålderdomliga lastbil, och ett lass drickabackar.
Han har sen länge passerat pensionsåldern, men kör sina rundor punktligt och plikttroget år ut och år in, som en kvarleva från den tid det faktiskt fanns lönsamhet i att ge folk denna typ av service. Kort och gott en anakronism, antagligen den siste i slag, Jag kommer sakna den dagen han är borta för då finns det ingen som tar över stafettpinnen.
Karlen har kört sin drickabil och levererat hem backar till folk i trakterna häromkring sen när minns nog ingen riktigt, jag minns han från när jag var liten och klängde omkring på flaket på hans redan då ålderdomliga Scania och valde omsorgsfullt ut drickor, medan mamma alltid tog en back ramlösa och en back hälften lättöl och hälften tonic. Var man inte hemma var det inga problem det stod två backar med det bakom knuten, betala kunde man göra nästa gång.
Drickabilen pryddes med logon Marks bryggeri, och det gör den än idag, fast bryggeriet som sådant finns inte sen länge, det är mer ett åkeri, det är Rune och hans numer lite nyare ålderdomliga lastbil, och ett lass drickabackar.
Han har sen länge passerat pensionsåldern, men kör sina rundor punktligt och plikttroget år ut och år in, som en kvarleva från den tid det faktiskt fanns lönsamhet i att ge folk denna typ av service. Kort och gott en anakronism, antagligen den siste i slag, Jag kommer sakna den dagen han är borta för då finns det ingen som tar över stafettpinnen.
En halvsolig söndag på Tjolöholm
Ja, vart en intensiv helg, Vårgårda på fredag, Kungälv på lördag och på söndag styrde jag ner mot det vackra Tjolöholm för årets upplaga av Classic car show där. En trevlig välordnad tillställning i den vackra slottsträdgården vid Tjolöholms slott.
Till varje sån här träff brukar det alltid vara marknad, med främst tillbehör och delar till diverse bilar och motorcyklar, och inte alls förvänansvärt nog fanns det absolut inga som helst grejer till nån av mina fordon... Däremot kunde man nog sätta ihop fem Volvo PV, och byta packningar i 100 Volvo motorer av joxet som såldes där, om man inte ville köpa begagnade husgeråd från sjuttiotalet, skavda souvenirtallrikar, spräckta speglar i fläckiga ramar, sönderbläddrade tidningar, rostiga spikar eller allt annat som folk kommer dragandes med till såna marknader.
Jag vill inte heller ha en "Öl byggde denna vackra kropp" T-shirt, som nu även finns i barnstorlek...
Hur som helst bjuder träffen på en god variation bilar och motorcyklar, de flesta står uppradade klubbvis och bland dom som bjuder på sig mest är Citroen klubben som alltid kör en galen show, som förförra året när dom utklädda till franska arbetare med basker och Gauloises-cigaretter i mungipan plockade isär och ihop en Citroen 2CV på en kvart.
En trio med "Gangster-cittror" som dessa B11-modeller gärna kallades i Sverige, toppade försäljningsstatistiken ett par år på 30-talet, modellen fanns kvar ända till 1957. Fiatklubben bjuder ofta på en blandninga modeller som denna lilla Fiat X1/9, en lite sportig mittmotorbil som byggdes länge, i bakrgrunden en tidig Fiat 128.
Från England, specialkarossernas förlovade land. Mäktig Daimler DB18 med kaross från Hooper. Dessa nedsvepande linjer var länge kännetecknande för dom. Daimlern är frpn 1951 och traditionen med specialkarosser var då på utdöende. Till höger en Bentley 3½litre från 1936 med Continental Saloon kaross från Thrupp&Maberly.
I år hade de plockat rent en dylik 2CV och målat upp som en ko, i vilken alla barn fick hoppa omkring och leka ko-rodeo i (dom här bilarna har fjädringslängd på typ en meter eller nåt...) och den råmade när motorhuven gick upp.
Jag går igång på udda fordon, jag kan bli lyrisk över en del bilar som folk inte ens tittar åt, för dom inte vet va det är, som en gräsligt målad Volvo 363CS, det är en ful 343, lackad i silver med hemska oranga fälgar och , hrm, diskreta oranga och svarta stripes... den försägs med 260:ans V6 med turboladdning och av de tre prototyperna som byggdes hos Volvo i Holland, som inte ens Volvos huvudkontor i Göteborg kände till så finns enbart denna kvar. Bilen är ful som ett knippe stryk, men ack så kul att få se en fullständigt unik prototyp ute.
Den unika Volvo 363CS
Mer särlingar, i år hade man förlagt en träff med Vauxhall-bilar hit, så det kom närmare ett hundratal Vauxhalls från hela Europa, vilket är en trevlig syn, då vi inte får se så många här, Vauxhall slutade säljas i Sverige runt 1982, och av de som såldes rostade de flesta ihop så fort det nämdes dåligt väder i väderleksrapporten.
Kort Vauxhallhistorik, dom började bygga bilar redan 1903, kom under följande decennier bygga stora vagnar med rätt starka motorer, lite gentlemannabilar så att säga, uppköpta av General motors kom de fortsätta bygga större sedaner av snäppet högre dignitet än medelbilen, utan att för den delen göra anspråk på att vara lyxbilar. Efter att den brittiska bilindustrin gjorde ett stort hopp utför ättestupan på sjuttiotalet så klistras det sen dess dekaler på Opelbiler i fabriken i Luton
Speciellt besök, världens äldsta existerande Vauxhall från 1903 ! Var är ratten? den har ingen... i bilismens barndom fanns det många olika idéer på hur automobilen skulle konstrueras innan man hade släppt taget
om hästdroske tänkandet, denna styrs med en styrspak av chauffören som sitter bak. Intressant dock att den verkar sakna konventionell ram samt att den har spiralfjädrar, det senare slog igenom först på allvar på sextiotalet.
Såådär femtio år framåti tiden såg det ut såhär, som denna fina Vauxhall Cresta från 1957.
Ett par sjuttiotalare från Vauxhall, den bisarra och extremt sällsynta Firenza "Droopsnoot" från 1975, samt en VX2300 från 1978.
Lång rad med Vauxhallbilar av blandade årgångar, samt en magnifik 20/60 Hurlingham roadster från 1930
Tjolöholm bjuder på mycket klassiska engelska sportbilar, nåt mer brittiskt
sportigt än Morgan är svårt att tänka sig, En anakronism, detta är en 89:a,
men kunde vara en 99:a eller 79:a.. modellen kom 1932, och ändrade
front och skärmar till dagens utseende runt 1953. handbyggs efter gammal
tradition på ram med trästomme som kläs med knackad aluminiumkaross.
En liten men trevlig rad Chryslerbilar, från höger en fin Chrysler New Yorker
från 1967, en Chrysler Windsor från 1956 och en Plymouth Valiant från 1964
Hemfärd från Tjolöholm brukar sällan vara något skoj, inte det att man skanar stället, man är ganska mätt på fina bilar efter en hel dag där, utan det är köerna ut, mitt rekord innan var på 2 timmar och 50 minuter som mest att ta mig ut på den enfiliga vägen som leder ut vid grindstugan. Denna gången hade de dock öppnat insläppsvägen för utpassering vilket kapade den tiden med ungefär 2 timmar och 35 minuter.
Halvregnigt, det var det, duggade lite lätt på nervägen, men sen var det uppehåll hela dan, och vägen hem, ända tills man kommer till Landvettermotet där himlen tornar upp sig svart över hemkommunen, och sen vrids kranarna på... välkommen hem...
Till varje sån här träff brukar det alltid vara marknad, med främst tillbehör och delar till diverse bilar och motorcyklar, och inte alls förvänansvärt nog fanns det absolut inga som helst grejer till nån av mina fordon... Däremot kunde man nog sätta ihop fem Volvo PV, och byta packningar i 100 Volvo motorer av joxet som såldes där, om man inte ville köpa begagnade husgeråd från sjuttiotalet, skavda souvenirtallrikar, spräckta speglar i fläckiga ramar, sönderbläddrade tidningar, rostiga spikar eller allt annat som folk kommer dragandes med till såna marknader.
Jag vill inte heller ha en "Öl byggde denna vackra kropp" T-shirt, som nu även finns i barnstorlek...
Hur som helst bjuder träffen på en god variation bilar och motorcyklar, de flesta står uppradade klubbvis och bland dom som bjuder på sig mest är Citroen klubben som alltid kör en galen show, som förförra året när dom utklädda till franska arbetare med basker och Gauloises-cigaretter i mungipan plockade isär och ihop en Citroen 2CV på en kvart.
En trio med "Gangster-cittror" som dessa B11-modeller gärna kallades i Sverige, toppade försäljningsstatistiken ett par år på 30-talet, modellen fanns kvar ända till 1957. Fiatklubben bjuder ofta på en blandninga modeller som denna lilla Fiat X1/9, en lite sportig mittmotorbil som byggdes länge, i bakrgrunden en tidig Fiat 128.
Från England, specialkarossernas förlovade land. Mäktig Daimler DB18 med kaross från Hooper. Dessa nedsvepande linjer var länge kännetecknande för dom. Daimlern är frpn 1951 och traditionen med specialkarosser var då på utdöende. Till höger en Bentley 3½litre från 1936 med Continental Saloon kaross från Thrupp&Maberly.
I år hade de plockat rent en dylik 2CV och målat upp som en ko, i vilken alla barn fick hoppa omkring och leka ko-rodeo i (dom här bilarna har fjädringslängd på typ en meter eller nåt...) och den råmade när motorhuven gick upp.
Jag går igång på udda fordon, jag kan bli lyrisk över en del bilar som folk inte ens tittar åt, för dom inte vet va det är, som en gräsligt målad Volvo 363CS, det är en ful 343, lackad i silver med hemska oranga fälgar och , hrm, diskreta oranga och svarta stripes... den försägs med 260:ans V6 med turboladdning och av de tre prototyperna som byggdes hos Volvo i Holland, som inte ens Volvos huvudkontor i Göteborg kände till så finns enbart denna kvar. Bilen är ful som ett knippe stryk, men ack så kul att få se en fullständigt unik prototyp ute.
Den unika Volvo 363CS
Mer särlingar, i år hade man förlagt en träff med Vauxhall-bilar hit, så det kom närmare ett hundratal Vauxhalls från hela Europa, vilket är en trevlig syn, då vi inte får se så många här, Vauxhall slutade säljas i Sverige runt 1982, och av de som såldes rostade de flesta ihop så fort det nämdes dåligt väder i väderleksrapporten.
Kort Vauxhallhistorik, dom började bygga bilar redan 1903, kom under följande decennier bygga stora vagnar med rätt starka motorer, lite gentlemannabilar så att säga, uppköpta av General motors kom de fortsätta bygga större sedaner av snäppet högre dignitet än medelbilen, utan att för den delen göra anspråk på att vara lyxbilar. Efter att den brittiska bilindustrin gjorde ett stort hopp utför ättestupan på sjuttiotalet så klistras det sen dess dekaler på Opelbiler i fabriken i Luton
Speciellt besök, världens äldsta existerande Vauxhall från 1903 ! Var är ratten? den har ingen... i bilismens barndom fanns det många olika idéer på hur automobilen skulle konstrueras innan man hade släppt taget
om hästdroske tänkandet, denna styrs med en styrspak av chauffören som sitter bak. Intressant dock att den verkar sakna konventionell ram samt att den har spiralfjädrar, det senare slog igenom först på allvar på sextiotalet.
Såådär femtio år framåti tiden såg det ut såhär, som denna fina Vauxhall Cresta från 1957.
Ett par sjuttiotalare från Vauxhall, den bisarra och extremt sällsynta Firenza "Droopsnoot" från 1975, samt en VX2300 från 1978.
Lång rad med Vauxhallbilar av blandade årgångar, samt en magnifik 20/60 Hurlingham roadster från 1930
Tjolöholm bjuder på mycket klassiska engelska sportbilar, nåt mer brittiskt
sportigt än Morgan är svårt att tänka sig, En anakronism, detta är en 89:a,
men kunde vara en 99:a eller 79:a.. modellen kom 1932, och ändrade
front och skärmar till dagens utseende runt 1953. handbyggs efter gammal
tradition på ram med trästomme som kläs med knackad aluminiumkaross.
En liten men trevlig rad Chryslerbilar, från höger en fin Chrysler New Yorker
från 1967, en Chrysler Windsor från 1956 och en Plymouth Valiant från 1964
Hemfärd från Tjolöholm brukar sällan vara något skoj, inte det att man skanar stället, man är ganska mätt på fina bilar efter en hel dag där, utan det är köerna ut, mitt rekord innan var på 2 timmar och 50 minuter som mest att ta mig ut på den enfiliga vägen som leder ut vid grindstugan. Denna gången hade de dock öppnat insläppsvägen för utpassering vilket kapade den tiden med ungefär 2 timmar och 35 minuter.
Halvregnigt, det var det, duggade lite lätt på nervägen, men sen var det uppehåll hela dan, och vägen hem, ända tills man kommer till Landvettermotet där himlen tornar upp sig svart över hemkommunen, och sen vrids kranarna på... välkommen hem...
En regnig lördag i Kungälv
På lördagen var det dags för den årliga Kungälvscruisingen, en av de tillställningar jag brukar se till att åka på, bekvämt nära, hyggligt med bilar utan att det blir för bökigt, och ett ypperligt tillfälle att fylla på samlingen med rockabilly musik genom Nic Nilsson aka "Fireball Steven" som både lirar själv, samlar, säljer plattor och har radioprogrammet Rockabilly Boogie.
Träff och Cruising sker på dagen medan det är fest med helrätt rockabilly musik live på scenen vid deras klubbkåk hela natten lång.
Hursomhelst, när vi kom upp på förmiddagen till grustaget som träffen startar vid, så stod det nog fem bilar och såg vilsna ut i ösregnet...
Förvånansvärt nog droppade det in rätt mycket bilar till slut, och när molnen skingrades så var det fullt i grusgropen, har nog inte sett så många bilar däruppe nån gång förut, när det var dags för avfärd på cruisingrundan så var vi säkert uppemot 150 bilar som körde i karavan ner, det är en rätt härlig känsla av att "äga" vägen att vara med på nåt sånt här. Att nån gång på året är det vi bilentusiaster som har företräde, och folk står längs vägkanterna och vinkar glatt åt oss när vi rullar förbi i sakta mak i våra gamla bilar.
Dom andra dagarna på året är det vi som får flytta på oss för cyklister, gående, och stressade bilister som gör kamikazekörningar i sina leasingbilar. Bli förhindrade på de mest upptänkliga sätt genom enkelriktningar,massa olika förbud, fartgupp, kameror, massvis med nya avgifter, krav, skattepålagor med mera. Samt folk som har spydiga åsikter om ens bil vad beträffar storlek, bränsleförbrukning och annat struntviktigt.
Cadillac från 1967 och Buick Electra från 1966 kryssar fram mellan vattenpölarna
Ovanlig Oldsmobile Toronado, bigblock-motor och framhjulsdrift. och en prydlig Chevrolet Impala från 1968 i helvit skrud.
Dags för avfärd ner mot Kungälv, nu börjar även solen titta fram så smått.
Här kommer lämmeltåget!
Min Plymouth på cruisingrundan genom stan, följd av en fin Buick från 1959, Thunderbird nere till höger samt en ovanlig Pontiac Catalina från 1961. eleganta modeller synd att man ser dom oerhört sällan.
Träff och Cruising sker på dagen medan det är fest med helrätt rockabilly musik live på scenen vid deras klubbkåk hela natten lång.
Hursomhelst, när vi kom upp på förmiddagen till grustaget som träffen startar vid, så stod det nog fem bilar och såg vilsna ut i ösregnet...
Förvånansvärt nog droppade det in rätt mycket bilar till slut, och när molnen skingrades så var det fullt i grusgropen, har nog inte sett så många bilar däruppe nån gång förut, när det var dags för avfärd på cruisingrundan så var vi säkert uppemot 150 bilar som körde i karavan ner, det är en rätt härlig känsla av att "äga" vägen att vara med på nåt sånt här. Att nån gång på året är det vi bilentusiaster som har företräde, och folk står längs vägkanterna och vinkar glatt åt oss när vi rullar förbi i sakta mak i våra gamla bilar.
Dom andra dagarna på året är det vi som får flytta på oss för cyklister, gående, och stressade bilister som gör kamikazekörningar i sina leasingbilar. Bli förhindrade på de mest upptänkliga sätt genom enkelriktningar,massa olika förbud, fartgupp, kameror, massvis med nya avgifter, krav, skattepålagor med mera. Samt folk som har spydiga åsikter om ens bil vad beträffar storlek, bränsleförbrukning och annat struntviktigt.
Cadillac från 1967 och Buick Electra från 1966 kryssar fram mellan vattenpölarna
Ovanlig Oldsmobile Toronado, bigblock-motor och framhjulsdrift. och en prydlig Chevrolet Impala från 1968 i helvit skrud.
Dags för avfärd ner mot Kungälv, nu börjar även solen titta fram så smått.
Här kommer lämmeltåget!
Min Plymouth på cruisingrundan genom stan, följd av en fin Buick från 1959, Thunderbird nere till höger samt en ovanlig Pontiac Catalina från 1961. eleganta modeller synd att man ser dom oerhört sällan.
En rökig fredag i Vårgårda
Fredagskvällen bjöds på stora mängder gummirök, och regn, vi var och assisterade nybildade Vårgårda motorklubb med ett race för gatbilar på Vårgårda flygfält.
Det är klassisk mark, det har till och från körts dragracing på fältet sen början av sjuttiotalet, och visst är det kul att få se en fortsättning på det.
Vädret var ostabilt hela dan, och när vi kom upp dit verkade det först lovande, men när vi började plocka upp och rigga grejerna så envisades det med att ösregna, så det blev att sitta i bussen nån halvtimme och titta ut på våra blöta kablar och boxar som stod därute och antagligen ville liksom vi vara nån annanstans just då.
Men sen klarnade det upp, folk anlände och till slut var det 37 ekipage som körde och hade roligt.
Återigen är inte de snabbaste bilarna de ballaste, två lokala förmågor i var sin Volvo som inte hade speciellt länge kvar att rulla nån av dom, hade laddat upp med ett helt parti dåliga bakdäck att köra slut på.
Sånt gillar publiken i allafall, 740:n vann med 4-3 över 240:n, i punkterade däck alltså.
Hela kvällen genomfördes utan en regndroppe, till det var dags att plocka ihop igen, då öppnade sig skyarna, Kenneth måste byggt in nån slags regnsökande detektor i anläggningen när den uppdaterades, skall se om jag kan hitta den och plocka ur...
Det är klassisk mark, det har till och från körts dragracing på fältet sen början av sjuttiotalet, och visst är det kul att få se en fortsättning på det.
Vädret var ostabilt hela dan, och när vi kom upp dit verkade det först lovande, men när vi började plocka upp och rigga grejerna så envisades det med att ösregna, så det blev att sitta i bussen nån halvtimme och titta ut på våra blöta kablar och boxar som stod därute och antagligen ville liksom vi vara nån annanstans just då.
Men sen klarnade det upp, folk anlände och till slut var det 37 ekipage som körde och hade roligt.
Återigen är inte de snabbaste bilarna de ballaste, två lokala förmågor i var sin Volvo som inte hade speciellt länge kvar att rulla nån av dom, hade laddat upp med ett helt parti dåliga bakdäck att köra slut på.
Sånt gillar publiken i allafall, 740:n vann med 4-3 över 240:n, i punkterade däck alltså.
Hela kvällen genomfördes utan en regndroppe, till det var dags att plocka ihop igen, då öppnade sig skyarna, Kenneth måste byggt in nån slags regnsökande detektor i anläggningen när den uppdaterades, skall se om jag kan hitta den och plocka ur...
Bloggstrul
Tja, man har fullt upp och märker att man inte skrivit på ett par dar, och när man väl tar sig tid för att logga in så säger skärmen "Maintenace downtime" suck...
KIkar in senare på kvällen och får upp standardfrasen "Sidan kan inte visas" och ett suck från mig igen.
Hursom helst vart en händelserik helg, så det är nästan skönt att arbetsveckan har kommit så man kan ta det lite lugnt ett tag...
.
KIkar in senare på kvällen och får upp standardfrasen "Sidan kan inte visas" och ett suck från mig igen.
Hursom helst vart en händelserik helg, så det är nästan skönt att arbetsveckan har kommit så man kan ta det lite lugnt ett tag...
.
en tisdagkväll i Borås
Jag brukar på sommaren besöka våra måndagsträffar på Nääs, samt onsdagsträffarna vid maritima centrumet i Göteborg, men ibland tar jag mig lite utsocknes med, som till stora torget i Borås på tisdagarna.
Det dök upp en rätt trevlig blandning av fordon i duggregnet, från T-Ford anno 1923, Rolls Royce SIlver Cloud, en drös med PV, Amazoner och gamla Saabar, och lite annat gott och blandat.
Jag brukar inte ha tillfälle att komma upp så värst ofta, men det hindrar inteatt folk känner igen mig, det beror på följande som utspelade sig våren 2000 där med en Datsun 280Z. På väg dit genom stan så small det till i motorn och varvräknaren störtdök, det gick inte att köra den över 1500 varv... viss panik utbryter, då jag dels är en bra bithemifrån, och kör en bil som det finns en handfull av i hela Europa.
Jag linkar in till torget med den och parkerar, öppnar huven och kliar mig i huvudet, fler gör mig sällskap och ställer sig och kliar sig i huvudet. Jag får pratat runt bland dom andra lite och lånat ihop ett gäng verktyg och sätter igång och börjar öppna motorn på plats, mitt på torget. Av med först ventilkåpa, konstaterar att en ventillyftare rör sig dit den inte borde kunna göra det. Kliar mig i huvudet ännu mer, och blir tvungen att ta av hela bryggan lyftarna sitter på, och även ut med kamaxeln. Konstaterar att en chims som skall hålla lyftaren i styr saknas, hittar chimset som dessbättre inte hunnit rymma så långt, och får petat tillbaks det, och sen ihop med toppen.
Detta får jag höra om än idag när jag dyker upp där, det var jag som stod och plocka isär och reparerade motorn mitt på torget, ja.
Volvo P1900, var en parentes, som egentligen hette Volvo Sport, namnet P1900 är en "efterkonstruktion"
Den presenterades 1955 och kom att byggas med glasfiberkaross, vilket var ett helt nytt material för tiden.
materialet ställde till en del problem, gjutningarna gav dels usel passform, och bilarna sprack... efter bara 67 stycken byggda drogs proppen ur för Volvos första sportbil.
Läckert mörkgrön metallic Cadillac från 1960 parkerad framför skyltfönstren.
Trots lätt duggregn blev det fort trångt på torget.
Roligaste ekipage, liten men väldigt gul Messerschmitt KR250 med en liten minitayrsläpvagn.
Det dök upp en rätt trevlig blandning av fordon i duggregnet, från T-Ford anno 1923, Rolls Royce SIlver Cloud, en drös med PV, Amazoner och gamla Saabar, och lite annat gott och blandat.
Jag brukar inte ha tillfälle att komma upp så värst ofta, men det hindrar inteatt folk känner igen mig, det beror på följande som utspelade sig våren 2000 där med en Datsun 280Z. På väg dit genom stan så small det till i motorn och varvräknaren störtdök, det gick inte att köra den över 1500 varv... viss panik utbryter, då jag dels är en bra bithemifrån, och kör en bil som det finns en handfull av i hela Europa.
Jag linkar in till torget med den och parkerar, öppnar huven och kliar mig i huvudet, fler gör mig sällskap och ställer sig och kliar sig i huvudet. Jag får pratat runt bland dom andra lite och lånat ihop ett gäng verktyg och sätter igång och börjar öppna motorn på plats, mitt på torget. Av med först ventilkåpa, konstaterar att en ventillyftare rör sig dit den inte borde kunna göra det. Kliar mig i huvudet ännu mer, och blir tvungen att ta av hela bryggan lyftarna sitter på, och även ut med kamaxeln. Konstaterar att en chims som skall hålla lyftaren i styr saknas, hittar chimset som dessbättre inte hunnit rymma så långt, och får petat tillbaks det, och sen ihop med toppen.
Detta får jag höra om än idag när jag dyker upp där, det var jag som stod och plocka isär och reparerade motorn mitt på torget, ja.
Volvo P1900, var en parentes, som egentligen hette Volvo Sport, namnet P1900 är en "efterkonstruktion"
Den presenterades 1955 och kom att byggas med glasfiberkaross, vilket var ett helt nytt material för tiden.
materialet ställde till en del problem, gjutningarna gav dels usel passform, och bilarna sprack... efter bara 67 stycken byggda drogs proppen ur för Volvos första sportbil.
Läckert mörkgrön metallic Cadillac från 1960 parkerad framför skyltfönstren.
Trots lätt duggregn blev det fort trångt på torget.
Roligaste ekipage, liten men väldigt gul Messerschmitt KR250 med en liten minitayrsläpvagn.
En lördag i Kalmar, med rödlöksmarmelad
Så efter fredagens race hemma i Göteborg var det dagen efter dags att styra tidtagningsbussen tvärs över landet för att assistera mde den vid Blackrace i Kalmar, en nätt sträcka på 36 mil enkel väg genom Småland.
Det blir en hel del sånt här resande för oss under säsongen, vi har vart i Helsingborg, Borås, Älmhult, Mariestad, Jönköping, Karlshamn, Halmstad vid ett eler flertal tillfällen, slitigt, ja, men samtidigt väldigt roligt, även om man som i det här fallet spenderar hela natten bakom ratten på becksvarta smålandsvägar för att komma he vid halvfyratiden på morgonen.
Om man befinner sig i Kalmarstrakten så bör en varning vara på plats, nämligen att undvika att äta på Ölands-Rasta, för 90 svenska kronor får man en tallrik med tre potatisar som på vetenskapligt sätt genomgått rigoriös behandling för att befrias fullständigt från alla eventuella smakaromer, tre millimetertunna gråa skivor som ser mer ut som laminatgolv än nån fläskkarré som det enligt skylten skulle tituleras. Och, slutligen nåt som jag aldrig sett förut, och aldrig vill se igen, en bjärt lila gegga
som visade sig vara... RÖDLÖKSMARMELAD! det är ungefär lika obeskrivligt som det låter, och ännu underligare är att nån faktiskt till och börja med har tänkt tanken att göra marmelad av rödlök...
Kalmar Streetracers genomförde arrangemanget mycket proffsigt, och runt 45 stycken kom till start, och rejält med åskådare,så kan man sammanfatta en i övrigt härlig kväll när man väl förträngt rödlöksmarmeladen.
Två BMW M3:or showar loss på Franska vägen, mycket uppskattat, både hos åskådare och lokala däckhandlaren
Buick Regal T-type Grand National, en mycket ovanlig bil, kom standard med turbomatad V6:a
Johanna från Karlskrona väntar på grönt ljus med sin Camaro
Det blir en hel del sånt här resande för oss under säsongen, vi har vart i Helsingborg, Borås, Älmhult, Mariestad, Jönköping, Karlshamn, Halmstad vid ett eler flertal tillfällen, slitigt, ja, men samtidigt väldigt roligt, även om man som i det här fallet spenderar hela natten bakom ratten på becksvarta smålandsvägar för att komma he vid halvfyratiden på morgonen.
Om man befinner sig i Kalmarstrakten så bör en varning vara på plats, nämligen att undvika att äta på Ölands-Rasta, för 90 svenska kronor får man en tallrik med tre potatisar som på vetenskapligt sätt genomgått rigoriös behandling för att befrias fullständigt från alla eventuella smakaromer, tre millimetertunna gråa skivor som ser mer ut som laminatgolv än nån fläskkarré som det enligt skylten skulle tituleras. Och, slutligen nåt som jag aldrig sett förut, och aldrig vill se igen, en bjärt lila gegga
som visade sig vara... RÖDLÖKSMARMELAD! det är ungefär lika obeskrivligt som det låter, och ännu underligare är att nån faktiskt till och börja med har tänkt tanken att göra marmelad av rödlök...
Kalmar Streetracers genomförde arrangemanget mycket proffsigt, och runt 45 stycken kom till start, och rejält med åskådare,så kan man sammanfatta en i övrigt härlig kväll när man väl förträngt rödlöksmarmeladen.
Två BMW M3:or showar loss på Franska vägen, mycket uppskattat, både hos åskådare och lokala däckhandlaren
Buick Regal T-type Grand National, en mycket ovanlig bil, kom standard med turbomatad V6:a
Johanna från Karlskrona väntar på grönt ljus med sin Camaro
En lyckad fredagkväll på bananpiren
Så vart vi äntligen igång då!
efter diverse strul så kunde vi köra årets första race på Piren i Göteborg. Det började med att Polistillståndet slarvades bort redan hos polisen, och när pappren återfanns så bestyrktes av alla berörda instanser väldigt snabbt, för att sen skickas till fel adress...
Vå lokalisering är troligen världsunik, streetrace har alltid genomförts på undanskymda platser , gamla industriområden och annat, och motorsport i allmänhet vill folk som har nåt att säga till om oftast lägga så långt bort från nån civilisationen som det bara går.
Vi kör Blackrace, lagligt med polistillstånd på Bananpiren i Göteborg mittemot operan! Mer centralt kan det inte bli.
Det blir en del dråpliga situationer ibland, som när Paddanbåtarna passerar, och där sitter en guide och glor åt vänster och entusiastiskt förklarar vilka båtar som ligger vid det maritima centret, medan åttio skallar glor åt höger...
Hur som helst, så flöt det riktigt bra, totalt kom det 46 startande bilar av bred variation, och de festligaste bilarna i spektrat bestod av två stycken gamla tvåtakts-SAAB:ar, som var nere och provade på hur fort (eller inte...) dom kunde gå. Det är inte alltid de snabbaste åken som är dom ballaste.
Den som nån gång hört en trecylindrig tvåtakts SAAB glömmer inte det ljudet, och har man aldrig hört det, så kan det bäst simuleras genom att gå in i en järnaffär och starta upp samtliga motorsågar och köra dom på fullgas. förresten glömmer man inte doften av dom heller, tvåtaktsmotorer ryker rätt rejält med bränd olja också,
Men det var kul att se, höra och lukta dom här gamla relikerna.
efter diverse strul så kunde vi köra årets första race på Piren i Göteborg. Det började med att Polistillståndet slarvades bort redan hos polisen, och när pappren återfanns så bestyrktes av alla berörda instanser väldigt snabbt, för att sen skickas till fel adress...
Vå lokalisering är troligen världsunik, streetrace har alltid genomförts på undanskymda platser , gamla industriområden och annat, och motorsport i allmänhet vill folk som har nåt att säga till om oftast lägga så långt bort från nån civilisationen som det bara går.
Vi kör Blackrace, lagligt med polistillstånd på Bananpiren i Göteborg mittemot operan! Mer centralt kan det inte bli.
Det blir en del dråpliga situationer ibland, som när Paddanbåtarna passerar, och där sitter en guide och glor åt vänster och entusiastiskt förklarar vilka båtar som ligger vid det maritima centret, medan åttio skallar glor åt höger...
Hur som helst, så flöt det riktigt bra, totalt kom det 46 startande bilar av bred variation, och de festligaste bilarna i spektrat bestod av två stycken gamla tvåtakts-SAAB:ar, som var nere och provade på hur fort (eller inte...) dom kunde gå. Det är inte alltid de snabbaste åken som är dom ballaste.
Den som nån gång hört en trecylindrig tvåtakts SAAB glömmer inte det ljudet, och har man aldrig hört det, så kan det bäst simuleras genom att gå in i en järnaffär och starta upp samtliga motorsågar och köra dom på fullgas. förresten glömmer man inte doften av dom heller, tvåtaktsmotorer ryker rätt rejält med bränd olja också,
Men det var kul att se, höra och lukta dom här gamla relikerna.
en onsdagkväll på en kurvig väg
Att säga att jag kör full-size jänkebil för den utmärkta väghållningens skull, är väl som att påstå att man läser Aktuell Rapport för repotagens skull.
Det är så att vi som kör lite äldre Chryslerbilar är en minoritet bland USA-bils folk som helst ser att det står antingen Chevrolet eller Ford i fronten. Våra bilar har oftast förbisetts, för dom kanske inte är lika "balla" som en Chevrolet Impala, eller dylikt, mycket av prestigen ligger just i namnen, utan några djuplodande analyser.
Och när jag försöker påtala Chryslerbilarns överlägsenhet, då anses jag vara en mytoman av Münchhausens kaliber. OCh trovärdigheten minskar i paritet med beläggen man tar fram .
Och, ni behöver inte tro mig heller, men detta lilla roliga hade jag en onsdagkväll på Benarebyvägen mellan Mölnlycke och Hällesåker, en slingrig väg med backe upp och backe ner genom skogen.
När jag kommer in på vägen så kommer det en liten Lotus Esprit framför mig, och han gasar på tills han får bromsa upp för trafiken, växlar ner och drar om, och jag gör det samma, jag tror han börjar bli lite nervös efter andra tredje kurvan , för jag ser att han ser sig febril om i speglarna, och jodå, den där stora silverfärgade pråmen ligger kvar bakom honom.
Han pressar upp bilen mot 120-130, men får bromsa för en kurva, och då är jag där och fyller upp hans backspeglar igen, jag ligger bakom lotusen genom en del böjar i uppemot 110km/h.
När vägen planar ut, så tröttnade han tydligen och gav allt, men då var det dags för mig och svänga av, så det var inte mer med det.
Undrar om han skulle tala om för sina Lotus-polare om att han blivit jagad i över 110 blås av en 30 år gammal två-tons jänkebil på benarebyvägen?
En Lotus Espirit turbo är 441cm lång och 188 cm bred, väger 1380 kilo, och har en turbomatad 3, 5 liters maskin på 354 hästkrafter, 2-sitsig och en prislapp på 640 000
Plymoth Gran Fury är 575 cm lång och 204 cm bred, väger 2240 kilo och har en förgasar V8 på 6,6 litr och 210 hästkrafter , 6-sitsig och inköpt för 20 000
Det är så att vi som kör lite äldre Chryslerbilar är en minoritet bland USA-bils folk som helst ser att det står antingen Chevrolet eller Ford i fronten. Våra bilar har oftast förbisetts, för dom kanske inte är lika "balla" som en Chevrolet Impala, eller dylikt, mycket av prestigen ligger just i namnen, utan några djuplodande analyser.
Och när jag försöker påtala Chryslerbilarns överlägsenhet, då anses jag vara en mytoman av Münchhausens kaliber. OCh trovärdigheten minskar i paritet med beläggen man tar fram .
Och, ni behöver inte tro mig heller, men detta lilla roliga hade jag en onsdagkväll på Benarebyvägen mellan Mölnlycke och Hällesåker, en slingrig väg med backe upp och backe ner genom skogen.
När jag kommer in på vägen så kommer det en liten Lotus Esprit framför mig, och han gasar på tills han får bromsa upp för trafiken, växlar ner och drar om, och jag gör det samma, jag tror han börjar bli lite nervös efter andra tredje kurvan , för jag ser att han ser sig febril om i speglarna, och jodå, den där stora silverfärgade pråmen ligger kvar bakom honom.
Han pressar upp bilen mot 120-130, men får bromsa för en kurva, och då är jag där och fyller upp hans backspeglar igen, jag ligger bakom lotusen genom en del böjar i uppemot 110km/h.
När vägen planar ut, så tröttnade han tydligen och gav allt, men då var det dags för mig och svänga av, så det var inte mer med det.
Undrar om han skulle tala om för sina Lotus-polare om att han blivit jagad i över 110 blås av en 30 år gammal två-tons jänkebil på benarebyvägen?
En Lotus Espirit turbo är 441cm lång och 188 cm bred, väger 1380 kilo, och har en turbomatad 3, 5 liters maskin på 354 hästkrafter, 2-sitsig och en prislapp på 640 000
Plymoth Gran Fury är 575 cm lång och 204 cm bred, väger 2240 kilo och har en förgasar V8 på 6,6 litr och 210 hästkrafter , 6-sitsig och inköpt för 20 000
Titanic
http://www.expressen.se/index.jsp?a=580418
denna tant, har jag fått höra personligen av om den natten ombord på Titanic den ödesdigra natten...
Hon höll en föreläsning på Sjöhistiriska museet , när dom hade börjat bärga artefarker från Titanic. Jag minns än idag denna lilla spröda tant berätta om den natten.. och jag minns det än idag, det hon berättade var ord från en värld som inte finns idag , allt hon berättade för oss, etsade sig fast i minnet, jag kan återkalla hennes spröda, men orubbligt fasta röst om vad som hände den natten.
för oss som är födda massa antal decennier senare, så känns det svårt att greppa, allt försvinner i historiens dimmor, men att få sitta och lyssna på en som var med den ödesdigra natten i april 1912 och som upplevt det vi kallar historia som sin egen uppväxt i en världsbild som ett par år senare maldes ner i gyttjan på väsfronten under det mest vidriga omständigheter..
Att höra en röst som talar till en från 1912.. det verkligen skakar om en ens själ, det går inte att beskriva , men rent konkret så sätter det ens egen existens i ett visst perspektiv.
denna tant, har jag fått höra personligen av om den natten ombord på Titanic den ödesdigra natten...
Hon höll en föreläsning på Sjöhistiriska museet , när dom hade börjat bärga artefarker från Titanic. Jag minns än idag denna lilla spröda tant berätta om den natten.. och jag minns det än idag, det hon berättade var ord från en värld som inte finns idag , allt hon berättade för oss, etsade sig fast i minnet, jag kan återkalla hennes spröda, men orubbligt fasta röst om vad som hände den natten.
för oss som är födda massa antal decennier senare, så känns det svårt att greppa, allt försvinner i historiens dimmor, men att få sitta och lyssna på en som var med den ödesdigra natten i april 1912 och som upplevt det vi kallar historia som sin egen uppväxt i en världsbild som ett par år senare maldes ner i gyttjan på väsfronten under det mest vidriga omständigheter..
Att höra en röst som talar till en från 1912.. det verkligen skakar om en ens själ, det går inte att beskriva , men rent konkret så sätter det ens egen existens i ett visst perspektiv.
en lördag på trädgårdsforum
Så har det blivit mer trägårdsröj i solen, en sväng ner till trädgårdsforum i Landvetter för att hitta lite käcka buskar och tillbehör. fantastiskt vad en del grejer kan kosta, det stack upp lite lesna pinnar ur en jordklump med en prislapp 695:- !
Det bidde bland annat en ny rhodedendron, tycker i och för sig att 300 pix för en tre decimeter hög planta är rätt saftigt det med. Jag har alltid gillat rhodedendron dock, jag hade en förut vid entrén, men den var så vildvuxen och vällde sig in över farstun att man fick öppna dörren på morgonen och slå sig ut genom grenarna...
En Järnek har jag planterat idag också, så nu hr jag ett par plåster på händerna, jag misstänker att man en gång i tiden använde just järnekens blad till rakblad eller nåt.
Spirean, som antagligen skulle vara en norsk brudspirea, som jag dock tror kommer från nåt mer avlägset område, som typ helvetet, växer alldeles utmärkt trots mina upprepade mordförsök med eld och maskiner.
30 centimeter har den skjutit upp på fyra dar!!!
Vid entren har jag satt en liten... äh, va var det för nåt nu igen, cythin, cythisus, cyty... äh, jag är inte haj på de här gröna grejerna alls, den är tanig, spretig och blommar gult iallafall.
Det bidde bland annat en ny rhodedendron, tycker i och för sig att 300 pix för en tre decimeter hög planta är rätt saftigt det med. Jag har alltid gillat rhodedendron dock, jag hade en förut vid entrén, men den var så vildvuxen och vällde sig in över farstun att man fick öppna dörren på morgonen och slå sig ut genom grenarna...
En Järnek har jag planterat idag också, så nu hr jag ett par plåster på händerna, jag misstänker att man en gång i tiden använde just järnekens blad till rakblad eller nåt.
Spirean, som antagligen skulle vara en norsk brudspirea, som jag dock tror kommer från nåt mer avlägset område, som typ helvetet, växer alldeles utmärkt trots mina upprepade mordförsök med eld och maskiner.
30 centimeter har den skjutit upp på fyra dar!!!
Vid entren har jag satt en liten... äh, va var det för nåt nu igen, cythin, cythisus, cyty... äh, jag är inte haj på de här gröna grejerna alls, den är tanig, spretig och blommar gult iallafall.
en fredag på piren
Tja, i fredags var det dags för preimär race Blackrace Göteborg, trodde jag...
På tisdagen ringde trafikkontoret och undrade varför dom inte fått nån kopia på tillsrånden, det visste jag inte för jag hade ingen heller. Ett antal samtal till polisen så visade det sig att tillståndsansökan kommit bort... Nu löste det sig rätt snabbt iallfall, men för att ta det säkra före det osäkra så var det bara att ställa in fredagens körning, så då får man tillbringa en fredagkväll på Bananpiren i Göteborg i alldeles underbart väder och meddella alla glada körande och åskådare att dom kan åka hem igen.... känns sådär kul nu när vi jobbat på att komma igång hela vintern.
Efter det åkte jag ner en sväng till Bostics garage. Ander "Bostic" Envall är en glad exil-norrlänning som har gett sig hän att åka så fort som möjligt med nåt som väger två ton.
Tvåtons klumpen ifråga en en Chevrolet Impala SS, en speciell modell av sista generationens Caprice som bara byggdes 1994-96. Och han åker också vansinnigt fort med den när bilen själv vill det
(www.blackout.nu)
Han har haft ännu större problem med garagetroll än jag, det har brunnit, skurit och ummat sig i en oändlighet med den bilen, snabbaste repan (och snabbaste repan nån kört med en Impala SS i Världen!) gjordes med brusten kompressorrem och insprutning som fått fnatt.
Nu skall det gå ännu fortare därför byggs det fullbur i familjebilen, här står Bostic och granskar noga sina kartongmallar som den skall byggas efter. han hade nog ändå en roligare fredagkväll än jag.
Så snart får vi väl se den här trevliga synen på banan igen... :-)
På tisdagen ringde trafikkontoret och undrade varför dom inte fått nån kopia på tillsrånden, det visste jag inte för jag hade ingen heller. Ett antal samtal till polisen så visade det sig att tillståndsansökan kommit bort... Nu löste det sig rätt snabbt iallfall, men för att ta det säkra före det osäkra så var det bara att ställa in fredagens körning, så då får man tillbringa en fredagkväll på Bananpiren i Göteborg i alldeles underbart väder och meddella alla glada körande och åskådare att dom kan åka hem igen.... känns sådär kul nu när vi jobbat på att komma igång hela vintern.
Efter det åkte jag ner en sväng till Bostics garage. Ander "Bostic" Envall är en glad exil-norrlänning som har gett sig hän att åka så fort som möjligt med nåt som väger två ton.
Tvåtons klumpen ifråga en en Chevrolet Impala SS, en speciell modell av sista generationens Caprice som bara byggdes 1994-96. Och han åker också vansinnigt fort med den när bilen själv vill det
(www.blackout.nu)
Han har haft ännu större problem med garagetroll än jag, det har brunnit, skurit och ummat sig i en oändlighet med den bilen, snabbaste repan (och snabbaste repan nån kört med en Impala SS i Världen!) gjordes med brusten kompressorrem och insprutning som fått fnatt.
Nu skall det gå ännu fortare därför byggs det fullbur i familjebilen, här står Bostic och granskar noga sina kartongmallar som den skall byggas efter. han hade nog ändå en roligare fredagkväll än jag.
Så snart får vi väl se den här trevliga synen på banan igen... :-)
dags för måndagsfika igen
ett av de mer konsekventa vårtecknen här omkring är fikakvällarna för oss bil å hojfolk, premiär idag på Nääs fabriker utanför Lerum, och förvånansvärt bra uppslutning. Normalt brukar premiären för året vara rätt gles, då det verkar som om folk inte vågar komma, mest för att dom andra kanske inte kommer...
Blev ju riktigt trevligt, halvdystert väder, med en liten regnskur, mer "vår" kan det inte vara....
De flesta fordonen känner man igen, men det kommer alltid lite roliga nytillskott, Packarden i mitten på bilden är en ständigt återkommade vagn, i år har den dock fått lite ny färg på sig. Till vänster en mattsvart elak liten De Tomaso Pantera jag inte sett förut. till höger en liten intressant Sunbeam Tiger. Tiger var en Alpine som kom att utrustas med V8 maskin från Ford Mustang, som skohornades ner i Alpinekarossen, som är obetydligt större än ett ordinärt badkar.
Chrysler 300L från 1965 och en väldigt ovanlig Mustang cabriolet från 1971, med 351 Ram Air motor, svensksåld dessutom.
Och ett snyggt par i '59 Cadillacs.
Nääs Fabriker är ett rätt speciellt ställe, dom har lyckats bevara och restaurera det gamla industriområdet vid sjön som en gång var ett stort spinneri och textilmanufaktur. En del hus har tyvärr sköävlats bort, men själva kärnan är bevarad, och även de stora järnkulvertarna som ledde vatten ner från kvarnen i Tollered till områdets ångmaskiner och turbiner står kvar. För den som vill se mer om det så hyr filmen "Tuppen" med Magnus Härenstam i huvudrollen som är inspelad just här!
Blev ju riktigt trevligt, halvdystert väder, med en liten regnskur, mer "vår" kan det inte vara....
De flesta fordonen känner man igen, men det kommer alltid lite roliga nytillskott, Packarden i mitten på bilden är en ständigt återkommade vagn, i år har den dock fått lite ny färg på sig. Till vänster en mattsvart elak liten De Tomaso Pantera jag inte sett förut. till höger en liten intressant Sunbeam Tiger. Tiger var en Alpine som kom att utrustas med V8 maskin från Ford Mustang, som skohornades ner i Alpinekarossen, som är obetydligt större än ett ordinärt badkar.
Chrysler 300L från 1965 och en väldigt ovanlig Mustang cabriolet från 1971, med 351 Ram Air motor, svensksåld dessutom.
Och ett snyggt par i '59 Cadillacs.
Nääs Fabriker är ett rätt speciellt ställe, dom har lyckats bevara och restaurera det gamla industriområdet vid sjön som en gång var ett stort spinneri och textilmanufaktur. En del hus har tyvärr sköävlats bort, men själva kärnan är bevarad, och även de stora järnkulvertarna som ledde vatten ner från kvarnen i Tollered till områdets ångmaskiner och turbiner står kvar. För den som vill se mer om det så hyr filmen "Tuppen" med Magnus Härenstam i huvudrollen som är inspelad just här!