streetnight Vårgårda

racingsäsongen rullar vidare, och på klassiska Vårgårdafältet anordnar Vårgårda Motorklubb sin andra Blackrace-körning för säsongen. Vädret gillar oss för riktigt hemska moln med skyfall och tromber gjorde en lov runt fältet och lämnade oss ifred, otroligt.

Ett litet startfält har samlats, molnkappan i bakgrunden skojar man inte bort! tur att fältet inte låg en kilometer österut...


Racermiddag i depån, Stefans Opel gick inte så fort som grabbarna önskade denna frdag med 8,2 som bästa tid. Jari med nissan 200:an jagade break-out tiden och nådde nästan dit med 7,76@48km/h. Udda ekipage brukar ju dyka upp på race och Jaguar XJR är definitvt ovanligt i kretsarna, 9,9 sekunder är rätt godkänt för en standard-jagga iallfall.
   

och lite mer burnout-bilder hör ju sommaren till, framhjulsdriver aller bakhjulsdrivet, en smaksak.
 

Till sist så måste vi ju visa Jaris "fighting face" här skall det köras fort!

Optimistiska objekt och ovanliga Oldsmobiles


Denna "Ford Fairlane 500 Galaxie Skyliner retractable hardtop coupe" som lite kortare allmänt kallas "plåtcab" anlände nyligen, ett totalvrak, och detta är den bästa sida av bilen... men det är en äkta plåtcab av 1959 års modell, och såna börjar bli alltmer sällsynta. Idén med attt medelst komplicerad coh sinnrik mekanik kunna gömma hela taket i skuffen föll inte i god jord hos Fordköparna och systemet "retractable hardtop" fanns bara åren 1957-59. För att återkomma på många modeller idag, inte mycket som är nytt under solen. Ford var för övrigt inte heller först med detta patent. Redan 1932 lanserades det hos Peugeot på deras modeller som kallades Eclipse.

Brevid skymtar en De Tomaso Pantera, också ett objekt, en helt tom kaross, i vilket det återfanns en växelåda två topplock men inget block...
Nedan en lite ovanligare syn, detta är/har varit/skall bli en Buick Roadmaster phaeton från 1937. Blott 1050 sådana såldes. året efter bara 350, stora öppna fyrdörrars vagnar tappade snabbt popularitet mot slutet av trettiotalet.
En närmare granskning visade att det är ett ganska sunt objekt, alla delar verkar finnas, en del är bytt på karossen och är alltså inte alls så illa som det ser ut vid första anblicken




Oldsmobile från åren 1955-56 har tidigare varit underrepresenterade här gentemot modellerna 1958-59, men fler och fler av dessa vackra modeller hittar hit, som denna 1955 års Oldsmbile 98 Starfire cabriolet. Och betydligt modernare Oldsmobile. Såpass här nya bilar som en 95:a är reliativt ovanlgit att se på importen, då det är både mer krångel och mer avgifter vid förtullning av dom, speciellt när det är modeller som aldrig sålts som nya här överhuvudtaget, men någon har prompt bökat sig genom byråkratin för att få hit sin 1995 års Oldsmobile Cutlass Supreme cabriolet
 

Ambassadören har anlänt

AMC/Rambler-bilar tillhör dom absoluta sällsyntheterna på bilträffar och på importtraden. Men i augusti anlände iallafall en ovanlig sak på Nordtrafik. En Ambassador DPL coupe från 1969.


Ambassadornamnet har en lång historik inom den saliga röra som är Nash-Rambler-Hudson-AMC.
1902 började det byggas bilar under namet Rambler av cykeltillverkarna Gormully&Jeffery, från 1914 ändrades namnet till Jeffery. 1916 köptes det upp av Charles W Nash som tidigare arbetat  hos General motors med Durant och Buick. 1918 fasades Jeffery-namet ut till förmån för den nya Nash. 1933 dök namnet Ambassador upp på de dyrare Nash-modellerna. Ramblers återintroducerdes 1950 som en lill-Nash, och i turbulensen kring sammansk´lagningen med Hudson och bildandet av American Motors Company så försvann Nash och Hudson, och Ambassador var från 1958 en Rambler. För att utmärka Ambassador som en lite finare bil så såldes den under eget flagg åren 1962 till dess att den försvann 1974. 
      


Rambler/AMC kännetecknades av en särpräglad design, och dessutom lite annorlunda format än de traditionella compact-midsize-fullsize utbudet på denna tid. Främst var deras fullsize märkbart smalare än sina konkurrenter. Produktionen var också bra mycket mindre än de tre stora tillverkarna GM, Ford och Chrysler, av denna DPL 1969 tillverkades det bara 4504 exemplar. och 8998 av den lite mer exklusiva SST coupén. prismässigt mostsvarde en SST med $3622 ungefär en Plymouth Fury sport coupe hos Chrysler eller en Mercury Monterey Custom coupe hos Ford.

En småregnig onsdag

var det och sedvanlig onsdagsträff, denna dag på Gustav Adolfs torg inne i stan.. Trots vädret så dök det upp en hel del kul vagnar.
Precis när alla kommit i ordning och de öppna vagnarna cabbat ner, så kom regnet, och en hel del cabägare syntes sprinta mot sina bilar för att cabba upp, lagom när det betyret var klart, så upphörde regnet..

Anglofilt, majestätisk Bentley rullar in med ett tyst väsande, Pontus Nordeney anländer i sin helöppna MGA roadster lagom med regnet. Den vackert tvåfärgade Wolseley 16/60 från 1962 rullade förut i min atrakter men har nu fått ett bra hem hos familjen Nordeney som har en rad kul bilar i sitt garage. Stor svart Vanden Plas Princess ser äldre ut men är en sextiotalare den med, 1961 närmare bestämt, Vanden Plas var en anrik karossmakare med rötter i Belgien ,senare verksamma i England. och denna Princess är egentligen en Austin, fast med det namnet var denna Bentley/Rolls-konkurrent ingen succé så sålde dom med det finare Vanden Plas-namnet istället.
   
   
Amerikanskt, Cadillac-maffian på plats, mats fina Eldorado Seville och Jannes Eldorado Biarrtiz, 58:or såklart inget annat gäller för dom. Och två fina vagnar från Landvetter, Buick Roadmaster cab från 1949, och en mycket sällsynt Mercury cab årgång 1941. Movie stars? nja nästan, just en sån 1949 Roadmaster cab åkte Tom Cruise och Dustin Hoffman i filmen "Rain Man" och Lasse Hallströms Ciderhusreglerna dyker en identisk 1941 Mercury upp. 

Anomalier, regnpadda, D-Special av sista årsmodellen, 1975 rullar förbi, snarlik design återfinns på Cadillacs Seville åren 1980-85, "Bustleback" kallades dom och föll inte så många Cadillacköpare i smaken då, men är mer eftertraktade nu. Chevrolets märkliga Corvair med luftkyld boxermotor bak, här en Monza cab från 1963 samt en Porsche 928, som i sin tur bröt Porsches konventioner med luftkyld boxer bak, och hade istället vattenkyld V8 fram.
   
  

Imperialism

Exklusiva bilar skall ha långa namn, och nyss inkommen till sverige är denna majestätiska Cadillac Fleetwood Seventyfive Imperial limousine från 1956.



Fleetwood Seventyfive var Cadillacs egna standard-limousine, och tillnamnet Imperial betyder att den har mellanruta mellan förar och passagerarutrymme, en centimetertjock glaskiva som man kan skjuta upp med elhiss.
Dessa kom oftast svart men denna ljusblå metallic 56:a bryter flott mot den konventionen. De små "öronen" på bakskärmarna visar att den har A/C, som då kosate hela $620 extra på den redan räjäla prislappen som löd på $6773. 2050 Fleetwood Sevetyfive byggdes det år 1956, och 955 i Imperial-utförande med mellanrutan. 
Bilen kommer från Nevada, så ett förflutet inom kasino-världen kanske inte är en fel gissning? 

 

denna helgen...

... kan man se live-TV direkt från Marie memorial race i Dala-Järna!
http://www.nitroz.se/

Och vi önskar mschevelle/ med team och vänner i blogglistan till höger lycka till i helgen!

 

Cruising Göteborg 2008

första helgen i Augusti innebär Göteborgscruisingen, som anordnas av Yankee Crs Gbg. Det har blivit en rätt stor organiserad tillställning som börjar i Bäckebol med bilutställning, samt swapmeet och udnerhållning. kanonbra ordnat, och över 200 bilar anlände dit. Sen var det karavan ner mot stan på eftermidan.
Cruising i själva Göteborg? Glöm det...
fartgupp,trafikljus, spårvagnar och annat djävelskap sätter effektivt stopp för nåt organiserat runtåkande på avenyn och i dess närhet, men som tröst var så fungerade Götaplatsen alldeles lysande som kvällens mötespunkt.

Mot den stora staden, Dodge 59:or med en Oldsmobile av samma årgång däremellan.


Jag följde lämmeltåget ner mot stan i en lånad Cadillac och sen drog jag mig hemåt för lite middag och annat bestyr innan jag åkte in mot stan igen på kvällen.

Väl mött på Götaplatsen, Cadillac 1960 och Buick från 1958 med sitt kromgarnityr som kan blända halva stan, Ett kort men intensivt ösregn tömde effektivt Götaplatsen på bilar, men så snart solen tittade fram var dom tillbaka igen. Jans Packard glider fram på den regnvåta Engelbrektsgatan...
   
   
...och in på Götaplatsen för att kolla läget. Cadiillac 58 hittar in också. En spektakulär bil i stan är denna CMC Tiffany från 1986, neo-classics kallas dessa åk varav Excalibur bode vara den mest kända. Spektakulär bil och en spektakulär ägare, han är nämnligen trollkarl. Nu är det full rulle på Götaplatsen, och vad kan man säga, hundratals människor, fullt med bilar hela kvällen och trots det gick det väldigt lugnt till ändå. Vad polisen tyckte om det vet jag inte, för dom visade sig inte på hela kvällen. Nu behövdes det ju ändå inte då alla verkade ha kul och var på ett glatt humör, borsett från sådär 150 fordon som stod på parkeringsförbud. Men det var ju fotbollsmatch på Ullevi, och antar dom behövdes mycket bättre där bland de sportintresserade käcka människorna...

  

Men det är en grej jag inte riktigt begripit mig på bland en del av dessa USA-bilsentusiaster. Alltså dom tycker raggarprylen är ballast i världen, och amerikanska bilar är dom bästa i världen , och för att hylla dessa ideal och i respekt för detta så köper vi en jänkebil, och fyller den med skräp, lastar höbalar, trehjuligar och sopor på tacket, och... ställer oss och slår sönder hele bilen mitt på gatan????



Öööhh, är det bara jag som tycker resonemanget är lite konstigt eller har jag missat nåt?

fart, fläkt och togor på piren

Fredagkväll och återigen dags för Blackrace på "nya" piren, STCC-banan i Göteborg. vädret är återigen på vår sida. Dock inte kalendern, relativt ljumt med både deltagare och åskådare, för samma helg var det Bilsport Action Meet på Mantorp, vilket dränerar stan rätt mycket på biltokigt folk. Men vi kör i allafall, och de runt 30-talet deltagare som dök upp fick köra desto  mer.

Dock inte Kevin för hans Corvette kördes sönder tämligen omgående, långa fullgas-burnouter resulterade i att katalysatorena brann upp!


Opel Commodore i busraceurtförande, med Cheva V8, och nyare men rätt ovanlig grej, knallgul MG ZR160. Porsc he 944 som får chans att köra mot sin japanska motsvarighet, Nissan 200SX. Stefans onda Ascona bjöd på fina burnouter i jakten på break-out, nådde inte hela vägen denna gången, men bland de snabbare bilarna iallfall på  7,81 sekunder.
   

På alla år vi har kört både blackrace och dragrace och annat så händer det ju att det dyker upp en del egendomligheter ibland. inte bara knepiga fordon utan lite runtomkring, knepigt folk, knepiga djur (vi har en gång haft rådjur springandes över en dragstrip, huga,  och en duva som struntade fullständigt i att det står två Pro-Mod som värmer däck i det vattnet den skulle bada i...)
Men detta var första gången vi haft ett toga-party på besök på ett race! 
Skål grabbar och trevligt att ni tittade ner!


Checka Checkern

Om man tycker en vanlig jänkebil är alldeles för liten och lättparkerad så kan man ju bemöda sig med att leta upp en så kallad Airport Shuttle. förr på flygplatser och hotell hade man dessa enorma specialbyggen för att ta gästerna till och från terminalerna, och brukade i regel ha åtta dörrar. Checker var en populär bil att konvertera till såna. Denna Checker Marathon Aerobus syntes på Nordtrafik i slutet av Juli. Checkers är den klassiska USA-taxin, och denna serie byggdes nästan oförändrad  från 1958 fram till dess Checker gick i graven 1982. Den här skal enligt uppguft vara en 67:a  
Denna jättebil kommer antagligen synas fullknökad med raggare på nån cruising nånstans i Sverige nästa år.



Lite övrigt smått och gott som stod nyinkommet nere på Nordtrafiken denna dag.
Pontiac Tempest Le Mans årsmodell 1966, fint skick och trevlig modell. Dodge Charger 1968-70 är omåttlig populära och bland dom så verkar 68:an vara i särklass mest populär.  
 

Lite förvånande var att få se en Plymouth Valiant där, har det blivit så ont om valianter här att vi måste börja fylla på med dom från USA? Hyfsat fin 72: a stod iallfall helt nyinkommen, och är väl i dagsläget inte heller helt lätta att hitta ens i USA. Det är dock bra bilar,har harvat flera tusen mil med Valiant, outslitlig sexa på 145 hästkrafter med bra bottenvrid. räckte gott å väl för 40 år sen och räcker mer än väl til i dagens trafik med.

Standard på Nääs



Det har denna säsong synts en ny vagn på våra måndagsträffar, och det är en Standard Vanguard phase II från 1954.
 Standard Vanguard presenterades 1947 och blev en stor exportsuccé, här i Sverige monterades dom och såldes av ANA, och första generationens Vanguards kallades oftast för Pelle Svanslös för sitt runda bakparti. 1953 kom Vanguard phase II, med lite ny design och såg mer ut som en riktig sedan.
Jag har nång gång för länge sen sett en phase I men aldrig en sån här phase II.
Är dom ovanliga? ja.
Var dom ovanliga? nej.
Vanguard sålde riktigt bra i Sverige, 1954 såldes närmare 5000 här, men finns det tre kvar idag är det nog att ta i... dom är utrotade, rosten tog kål på de flesta innan femtiotalet var slut, Att dom drogs med kvalitetsproblem var inget okänt för ANA, när phase II kom så kallades de allmänt bara för Vanguard, namnet Standard uteslöt man i annonserna. Tvåan blev notoriskt ökänd lika fort den, året eftersjönk försäljningen till under 2000 vagnar, och sedan gick det bara neråt, sista året Standard representerades i Sverige 1961 sålde man en enda bil. Standard var redan då uppköpta av Triumph och kom att upphöra 1963.

Mer trevligt som rullade in denna måndag, Ford Thunderbird 1957 och Chevrolet Corvette 1965. Från Landvetter kommer denna makalöst fina vinröda Buick Roadmaster från 1949. Och lite modernare Cadillac Eldorado från 1976, sista stora öppna cabrioleten från USA, sista Cadillacen med den stora 500" motorn också. På det hela taget en finfin kväll att köra cabbe på.
 
 

Mest spektakulära, Hell Raiser, en Chevrolet 1957 byggd i gammal extiotalsstil med Halibrand-fälgar, flakelack, raka rör som mynnar ut i hjulhusen bak och sällsynt Hilborn-insprutning på motorn, nostalgiska prylar rätt igneom, Anders Jacobsson, Westside Auto i Kungälv och hans bror, bosatt på heltid i Los Angeles men hemma på semester anlände med den här balla kärran.

Gott och blandat på piren

Fredagsrace på bananpiren, närmare 40 bilar på plats och en hel del tider på 7-sekundersintervall, alltid trevligt .



   

trevlig blandning av gammalt, nytt, amerikaskt, europeiskt och japanskt, mest dominernade denna kväll, Corvette, bland annat så har Emelie som tidigare synts showa med sin svarta Camaro nu bytt upp sig en division och premiärkörde med sin nya oranga Vette.

När det inte blir så bra...



När man bestämmer sig för att låta ekonomer sköta avgörande konstruktionsdetaljer istället för ingenjörer så kan det resultera i en del mindre genomtänkta märkligheter, som exempelvis en bromskolv i bakelit!

Under ett kort tag (hoppas jag...) använde Chrysler kolvar i bakelit till sina bromsok. Var säkert smart på ritbordet och i någon ekonomisk kalkyl, men när jag skulle byta belägg och pressa ner kolven så sa det "klock".

Nåväl klantet kostade inte mer än 140:- för en ny bromskolv från Rogers Custom, denna gång i smitt tungt trycksvarvat stål.

Torsdagskalabalik på Gräfsnäs.

Under 2007 fick Alingsås motorveteraner äntligen tillstånd att arrangera veckoträffar i den vackra parken och omgivningarna runt Gräfsnäs slottsruin. http://grafsnas-07.html varannan torsdag, succé från första träffen.

Nu har jag en lite väl lång bit dit för en vanlig vardagkväll, men det är väl värt det, och tog mig dit åtminstonde en torsdag. Kom dit en stund innan 18:00 och möttes av dubbla köer som väntade på att få komma in.

 

Aldrig varit med om liknande på en vanlig vardagsträff, 18:00 öppnade grindarna, och runt halvsju fick folk parkera utanför, då ungefär 200 bilar och en hel del motorcyklar redan sluppit in i parken. Otroligt.

Engelska folkbilar i ena hörnan, tidigt trettiotal i form av en blå Austin Seven och konkurrenten Morris Eight, och i andra hörnet folkbilar från öst, två Trabanter brevid varandra är en sällsynt syn utanför forna östeuropa, tja inte ens en vanlig syn där heller. Den är  lika älskad här som ett kuriosa som den är avskydd på hemmaplan.
 


Ännyu mer udda från öst, Barkas B1000, DDR:s motsvarighet till folkabussen, gjord mellan 1961 fram till 1991, tvåtaktare förstås.

Kavalkad, givetvis så måste vi ju visa upp en Cadillac från 1956, här en läckert himmelsblå series 62 cabriolet. vacker och magnifik vagn i all ära, men nästa i raden är mer fascinerande, Volkswagen K70, jag tror inte jag sett nån på sådär 20 år. Egentligen utvecklas av NSU ,men med VW:s övertagande av dom så blev det Volkswagen-emblem på den, över 210000 byggda mellan 1970-74, vart tog dom vägen?
Chrysler New Yorker från 1965, detta år kännetecknades just den lyxigare New Yoker serien av dessa speciella vita baklampor, denna stil är poppis hos stylingnissarna idag men var standard hos Chrysler för över 40 år sen. Och åter igen dessa fantastiska namn på bilarna då, "Commander State Starliner coupe"  hette Studebakers nya hardtopmodell år 1952.
   
   
Under femtiotalet hade BMW ett märkligt sortiment med bara två modeller, denna 502 "barockängeln" V8 försedd lyxbil, och den lilla trehjuliga mikrobilen Isetta, SAAB från 1950, dessa allra tidigaste SAAB:ar känns igen på avsaknaden av bagagelucka, sådan infördes först 1953. Nåt sällsynt i blått och silver, Ford Mustang Boss 351 från 1971, som cabriolet? byggdes bara 6000 mustangcabbar detta år, och 1800 Boss 351-bilar, hur få kan det varit i kombination cab/Boss 351... Vid sjökanten nedanför slottsparken står en vacker svart packard årsmodell 1937 tillsamans med flera andra trevliga fordon. Miljön är fantastiskt grann på Gräfsnäs. 

Utanför grindarna, en del som får leta upp alternativ p-plats, Cadillac De Ville från 1958 tillika en Buick Limited från samma år, Limited var det mest exklusiva Buick byggt dittills, fanns enbart detta år i programmet. 5571 sådana här hardtop sedaner såldes av den.
 

Medans de flesta andra drog sig hemåt vart vi ett gäng som stanna kvar och njöt av lite pick-nick vid sjön, i centrum för intresset stod Anders nyrenoverade Chevrolet 54:a , ett rejält arbete ligger bakom förvandligen til denna pärla. Svenskbygge är det också, dessa Chevor monterades i Hammarbyhamnen i Stockholm. Dessa exportbyggen fick lite andra detaljer som t ex kulören i silvergrått som inte fanns i de amerikanska broschyrerna. snyggt jobbat, Anders!
 


En solig onsdag på kajen

Onsdagar är lika med kajträffar vid maritiman i Göteborg, och när vädret är gott så rullar det in mycket kul på gatstenarna vid det maritima centret bakom operan. Allt utom min bil som stod hemma för bromsbyte...

Som exempelvis folkor, denna fina buss från 1965 kallades ibland för Safari och på andra marknader Samba, kännetecknas av de välvda glasrutorna i taket. Idag en av de dyraste och mest eftersökta VW-modeller som finns.


Finalpadda,Citroen D Special från sista årsmodellen 1975 efter hela 20 års produktion utan större förändringar. Nästa bild en prydlig Plymouth Belvedere II från 1966. Belvedere var en mid-size och nästan 50000 sådana här såldes, samt ytterligare 31000 i den enklare Belvedere I serien. Vi hoppar fram ett år, 1967 och Cadillac presenterade en radikat ny Eldorado, coupe som skiljde sig helt från övriga sortimentet inte bra i design utan även med sin framhjulsdrift.
Jan Deijenberg visade upp sin senaste pärla, en helt bedårande Packard Fourhundred coupe från 1956. Packard var gedigna bilar med intressanta lösningar, torsionfjädrad nivåreglering och tryckknappsautomat är några av dom.
   

Cadillac-maffian dök sedvanligt upp med sina fina 58:or som glänste ikapp på kajen .


Diametralt olika Volvomodeller, den eleganta men inte fullt framgångsrika 780 coupé, introducerad 1986 och karosserna byggdes av Bertone i Italien, runt 8500 byggdes 1986-90 och var en mycket dyr Volvo. Till höger, första generationen Volvo lastvagnar en LV60 från 1930. Volvo satsade redan från början på lastbilar med LV-serien som kom redan 1928. Att vara lastbil innebär hårt slit från första dagen, och väldigt sällsynt att någon så här gammal trotjänare överlevt i alla år.
 

Ännu närmare Mantorp

Veidec festival på Mantorp närmar sig, två dagar kvar och nere i det lugna kvarter som hyser TBGIT så börjar man så smått på att planera att faktiskt sätta ihop racerbilen.

Översyn och finlir med kompressorn, ett rejält stycke grottmekanik, i stortsett alla toppmonterade kompressorer arbetar enligt Rootes Blower patent som daterar sig från 20-talet. två rörliga delar och funkade för 80 år sen, och funkar utmärkt än idag. Busenkelt, men den här mojängen väger as, antagligen lika mycket eller mer än resten av motorn, och passas försiktigt på plats med en rejäl motorlyft.
 


Och en sväng förbi nordtrafik igen

det är svårt att hålla sig borta från det stället när man är ständigt nyfiken, och efter man fick lov att ögna igenom däras tranportorders så fick man se vad som var att vänta det närmaste. Vad är det som dräller in mest från staterna då? Jo, Corvetter och Mustanger, 2-3 år gamla, SUV.ar som t ex Volvo XC90, Lexus G430 och sånt tas av nån anledning hit med.

Detta är för mig tämligen ointressanta fordon, så vi nöjer oss med ett ltiet axplock av det övriga sortimentet,  vars mest intressanta "kap" denna dag faktiskt var en ... instruktionsbok!

såpass här tidiga vagnar är itne ofta man ser importeras, årgången är 1929 och den heter Graham-Paige. Ett märke som skadaes svårt vid depressionen och återhämtade sig inte förrän det dödades vid krigsutbrottet, rätt få Grahams har letat sig hit till sverige, varesig som nya eller senare. I hyggligt men solblekt brukskick direkt från Kalifornien, Mercury Marquis Colony Park Wagon från 1969, nån mer än jag som tycker även namnen på bilarna var bättre förr?
Muskelbilar viker definitivt inte i popularitet, en riktigt fin 1970 års Chevelle Malibu SS med 396" bigblock har hittats i USA och dragits hit. Och en likaledes fin Cadillac Eldorado från 1965. 1961-1966 gjordes Eldoradon enbart som öppen bil med i stort sett bara dekorskillnader gentemot den vanliga De Ville. 2125 stycken gjordes det detta år och kostade med sina $6754 mer än tusenlappen över den vanliga cabrioleten som däremot såldes i hela 19200 exemplar.  
   

Men dagens "fynd" på Nordtrafik, en sak jag aldrig sett eller visste ens om att det fanns innan, en äkta Shelby GT350 owners manual!


Shelby byggde som bekant special-Mustangeer med bättre chassi och preppade motorer, dessa såldes via Shelbys egna agenturer och hade inte ens Fordemblemen kvar. Men att det följde med en detaljerad instruktionsbok med dom också visste jag inte om, alltid lär man sig nya saker på Nordtrafik.

Det kom en liten häst....

En sen kväll vara jag nere vid godisbutien och ett par kom gåendes med nåt i koppel som såg på avstånd ut som en tetig hund som haltade, det var ingen hund i andra ändan av kopplet, det var en... häst!



En
Falabella , världens minsta hästras som mäter som mest 78 cm i mankhöjd, hur söt som helst.


Wheels and Wings 2008 med mer Wheels än Wings

Höjdpunkten i Juli för en bekväm typ som jag är Wheels and Wings i Varberg, bjuds på mycket ögonfröjd och upplevelser och på ett hyfsat nära avstånd hemifrån. Det enda krånglet är de ofantliga köerna, men vis av tidigare års köande tog jag med mig bok å termos och åkte iväg.
Första överraskningen, vart började kön? Trodde ett tag jag åkt helt fel ,men nej, det vart inga köer alls att tala om i år helt otroligt, kom in på tio minuter. Rekord. 

Två Pontiacs anno 1956. en Star Chief coupe och en fyrdörrars Chieftain som var den billigare modellen,
  
 
Pontiac 1957, här som ambulans, ovanligt med att dessa specialbyggen finns kvar och visst fick man åka till sjukan med betydligt större elegans förr. Och ett decennium framåt 1967 då den lilla fräcka Firebird presenterades, här en svart läcker Firebird 400.
Troligen den mest intressanta Pontiac på W&W, svensksåld GTO med 400" motor från 1968. Lågmilare ursprungligen ägd av Erik Wallenberg, han som tillsammans med Rausing uppfann Tetra-Pak! Fulldokumenterad på de 7500 mil den rullat sen ny.


Buick från 1958, otroligt populär modell i Sverige,först deras magnifika top-of-the-line som bara fanns detta år Limited, här som coupe respektive cab, med $5125 på prislappen valde man inga options, den var fullmatad som standard. 1028 coupéer byggdes och bara 839 cabrioleter. Exklusiva bilar har långa namn, Buick Century Caballero Riviera estate wagon (puh!) hette den lyxigaste stationsvagnen hos Buick detta år, fyrdörrars elegant hardtopkaross fick man för $3900, men för den som bara hade $2700 på fickan och prompt skulle ha en Buick, fick nöja sig med det enkla Special sedan som syns längst ner till höger. 
  
 

Samma år hos Chevrolet. Den nya Impalan hade introducerats, för att förstå skillnaden på Buick och Chevrolet kan man nämna att denna "Bel Air Impala Sports convertible" kostade bara 100 dollar mer än Buicks billigaste Special sedan.
Runt 56000 sådana här cabrioleter byggde Chevrolet 1958, Impala fanns bara som cab och coupe detta år, snäppet under fanns Bel Air som denna vackra fyrdörrars hardtop "sport sedan" är. Totalt byggde Chevrolet över 1,1 miljoner personbilar 1958, runt hälften i Bel-Air serien.
 

Mer från det året Cadillac givetvis, Cadillac-maffian från Göteborg åkte ner med sina bilar, närmast Jannes superfina Eldorado Biarritz, och fler är på gång. Tackar för en trevlig fikastund,  Janne å gänget.
Cadillac 58:or står i långa rader, efter alla Buick 58:or, för att inte tala om alla mängder av fina Oldsmobile 58:or som dyker upp på W&W, men efter man konstaterat att utbudet är enormt av dessa så hajar man til, nämen oj, kolla! en Rambler! 
 
Rambler Classic 770 från 1966, hela 46000 sådana här sedaner byggdes, utrotning varit nästan total, ingen gillar stackars Rambler. Av närmare 5000 bilar på W&W hittade jag totalt fem (!) AMC/Rambler bilar...

Mer ovanligheter, och oönskligheter, Chrysler 1963-64 faller också få idag i smaken, och dom har en rätt särpräglad design, om man skall uttrycka det snällt. Och som kombi är dom ännu mer sällsynta, den här Chrysler New Torker Town&Country wagon gjordes bara i knappa 2800 exemplar 1964.


När vi ändå är inne på både stationsvagnar och icke så önskvärda modeller, här är en till, 1970 års Pontiac. 60-talets Pontiacs präglades av en elegans med sin "coke-bottle" design och även fräcka muskelbilar med elakt utseende, men för 1970 hände nånting konstigt, ingen kan med bästa vilja kalla det här trynet som Pontiac begåvades med under några år för elegant...


Trendspaning på W&W 2008, de maffiga Chrysler 300-modellerna från 50-talet verkar vara på tillbakagång, bara 2-3 stycken i år på plats, däremot så syntes mycket mer av Cadillac 57:or. Som nämnts innan så har den försvunnit lite mellan de populära 56:orna och ännu mer populära 58:orna, men det dyker upp fler och fler av dom nu, två fina cabbar till vänster, den svart är en Eldorado Biarritz, den blåa en standard series 62 cab, och en pampig svart Fleetwood 60 Special sedan.
 
 
Förkrigsbilar var det dock ont om, men iallfall designern Ulf Bolumlid kom med sin vackra Auburn cabriolet från 1935, och den svarta är en magnifik Lincoln Zephyr från 1937, Art deco var på topp och denna design signerad Tom Tjaarda är ett praktexempel på det. motormässigt mycket intressant med, Zephyr kom med V12:a


På flygsidan då, jodå det bjöds på en del kul uppvisningar, men i särklass mest intresse drog Sten Svenssons mäktiga T28 trojan, premiärvisad på W&W och det var ett maffigt ryt i maskinen också.


Micke Carlsson var där också med sin Bleriot/Thulin maskin otroligt att det knappt är 30 år mellan dessa två flygplan
 
Det flögs med inte mindre än fyra Piper Cubs och stående inslag är givetvis Åke Janssons DC-3, i övrigt var det väldigt glest på flightline, förutom uppvisningsmaskinerna stod det högst fem plan på fältet, lite synd faktiskt.

På husvagnsavdelningen hittar vi följande två vackra ekipage. 1957 Plymouth Belvedere cab och Edsel Pacer från 1958 med tidstypisk Contructam husvagn påkopplad. Ingen bilträff av rang utan Edsel 58:a
 
 
Och givetvis Pony-cars. Mustangklubben hade en hela hästhagen full med fina Mustanger, men denna riktigt fräscha Mustang Boss 302 från 1969 stod en bra bit ifrån, Och två lika fina helt original Camaros från första årsmodellen 1967. Camaro tog lite sent upp kampen mot Mustang i segmentet av sportiga ungsomsbilar, som kom att kallas "pony-cars" men gjorde det bra också med över 220000 sålda premiäråret.  

Fullsize Mopars från åren runt 1968-1972 tilltalar mig väldigt mycklet här är några fina smakprov.
Imperial Crown 1968, fortfarande rak i karossen, 1969 kom "C-body" bilarna ut med mycket flyt i lijerna, ovanlig Chrysler Town&Country wagon från 1969 och en Chrysler 300 coupe från 1971. nästan lika snyggt som en hardtop coupe är en hardtop sedan, ovanlig Plymouth Fury också från 1971.
   
   
Och några år tillbaks i tiden, 1962 och den egendomliga och kortlivade modellen Dodge 880, som kom att ersätta den ned lagda De Soto, delar kaorss med Chrysler som syns brevid från samma år, en Newport cab, som saknar de fenor som syns på nästa bild 1961, sista åert för fenmodet på denna Chrysler New Yorker. Sista paret är den legendariska 300, här en C och D dvs 1957 och 1958 års modell som nästan inte går att skilja åt. 1957 byggdes det 484 sådana här och året efter bara 191.

Ännu ovanliga torde dock detta vara, det är en Monarch Richelieu från 1956. Monarch byggdes 1946-57 för att hoppa över 1958 och sen fram till 1961. Dessa byggdes av Ford i Kanada och var en Mercury under annat namn och med lite annorlunda utseende, i jämförelse med Mercury i USA så byggdes välfigt små serier av dessa Kanada specialer.


Även en del europeiskt dyker givetvis upp på W&W, fler och fler faktiskt får jag säga som vågar smyga sig in bland alla stora blänkade jänkare och det är bara trevligt. En europé som är så mycket jänkebil soom det kan bli, den ytterst sällsynta Opel Diplomat coupe. Det byggdes bara 340 sådana här vackra coupéer, detta var sedanbilar som togs till Karmann och byggdes om till tvådörrars hardtop. Dessa fick samtliga 289" V8 från Chevrolet, tillika PG automatlåda och bakaxel som togs från Chevelle.


Och mer sällsynt europeiskt med USA-koppling, så ovanlig att jag aldrig ens hört talats om en sån här innan. Det är en Schweitzisk MOWAG W-200 från 1969.
MOWAG är ett företag som egentligen bygger pansar och militärfordon, men under ett tag också licentillverkade Dodge Power Wagon lastbilar, som denna W-200. Detta var antagligen mest långväga besökare också , den sympatiska ägaren Dominic Schneider från kom ända från Schweitz till Varberg via Lappland!


Så var det det där med att ta sig ifrån Getterön när dagen närmar sig sitt slut, om jag hade flax med att undvika köerna in så togs det igen vid utfarten,,, 
Den här Imperial-ägaren har vart på W&W förut, och tar det lungt medans kaoset mot utfarterna är som värst. Pip har också vart i Varberg förut ochdukar upp till lite picknick så länge
   


En del andra har inte problemen med köer, Åke Jansson lyfter med sin DC-3:a och tackar för sig med en lågsniff över fältet.


På väg mot Mantorp

Nere i TBGIT förbereds det för den stora årliga Veidec festival på Mantorp, inget lämnas åt slumpen , vid skrivbordet i TBGIT sköts allt annat än pappersexercis för tillfället, Patrik ger alla sina kolvar en extra puts och touch,.



Många kolvar blir det, men som han sa att motorn har ju bara kapacitet att köra sönder åtta åt gången!

Nyinkommet

Lite från Nordtrafik igen, En riktigt fin Ford från 1959, oftast ser man dom lyxigare Fairlanes, men detta är "snikforden" Custom 300 som 2-dörrars sedan, en av de billigaste bilar man kunde köpa i USA 1959, helt otroliga 228523 sådana här byggdes, och ytterligare 249553 4-dörrars sedaner nästan en halv miljon Custom 300:s  totalt! vart tog dom vägen?
mer snikserier, Chrysler byggde av nån  outgrundlig anledning under sextiotalet sina cabbar i den billigaste Newportserien, denna fina gröna bil från 1968, byggdes i 2847 exemplar.
 


Har vi inte tillräckligt mycket Chevrolet Impala 64:or i Sverige?? tydligen inte då denna coupe anlände i Juli, nästa contianer med en sån i stänger vi igen och "return to sender" va?

Nu presenterar vi.. en gitarr!

det finsn gitarrer och gitarrer, gitarrernas Rolls Royce som tillverkas indviduellt med mycket omsorg heter Martin marquis, smakprov på en Martin OM-28, vassegoa. 

 

en solig torsdag i Kungälv

Det finns mycket att välja och vraka på med dessa små veckoträffar i närområdet, varje torsdag är det miniträff vid Lilla torget i en mysig del av Kungälv.

Vi börjar med torsdagen mest exceptionella ekipage, den förunderliga DeLorean, med sina måsvingedörrar och kaross i borstat rostfritt stål. John Z DeLorean gjorde raketkarriär inom GM och låg bakom modeller som Pontiac GTO, Firebird Trans Am och flera andra av bilvärldens ikoner därifrån innan han hoppade av för att förverkliga drömmen om en sportbil med sitt eget namn. Nu gick det inte fullt så bra som han hade tänkt sig, men en DeLorean lämnar ingen oberörd iallfall.
Den pampiga gula vagnen är en Auburn, tillsammans med Cord och Duesenberg var denna trio  USA:s ohotade prestigebilar under trettiotalet. Denna stora phaeton, vilket är en öppen fyrdörrars sedan är från finalåret 1936. Hur många som var 852 phaetons vet man inte men totalt uppgick ssita årets Auburnproduktion till 1263 vagnar

 
 
Och i sammanhagnet lite "vanliga bilar" 1959 var rymden och drömmen av rymdfart det högsta mediala intresset, detta avspeglade sig mycket i vardagsdesignen, som denna Buick med sina svepande fenor och runda raketmotorinspirerade baklampor. 1964 hade designen gått tillbaka till mer strikta former, rakt och vasst skulle det vara som denna fina nyrenoverade Oldsmobile ninety-eight cabbe från det året.

Måndag på Nääs, bland blänk och stänk.

Sedvanligt måndagsmys på nya Nääs, som alltid en trevlig blandning av nya och gamla besökare och nya och gamla bilar också .
Blänk. Thord med sin fina Valiant Signet ruillar in genom Allén, och en ovanlig Dodge årsmodell 1960, en av de där förbisedda årsmodellera. Mycket nyare Dodge, Stellans fräna Charger Super Bee anno-07, han har ju en 69 Super Bee också, lyckosten, men den får vila betydligt mer nu när denna nya anlände förra året. Och en trevlig rad sorterade Fordar, Galaxie och Mustang från USA och däremellan en engelsk Cortina.
   

Och lite stänk med, Stefan visade upp en ny leksak i vattnet, det rör på sig duktigt på Sävelången och Mats klamrar sig fast för glatta livet på passagerarplatsen .


Jänk med stänk av blänk. Mitt antagligen första minne av en amerikansk bil var just en sån här fast en mörkt metallicblå, med vitt vinyltak, guldaccenturer och vita däcksidor. En bekant till farsgubben köpte en sån ny 1977 och se den bland smårostiga smutsiga saabar och simcor på södra vägen en grå trist vårdag var fullständigt hänförande. Ingen ifrågsatte heller att han parkerade schabraket på trottoaren framför sin affär heller. Lincoln Continental mark V coupe. 
Dessa fanns i en rad specialmodeller, som Pucci, Bill Blass, eller Cartier edition, var och i olika färgkombinationer, inredningsmaterial och utrustning utvalda speciellt av nämnda modedesigners.
Detta är en 78 års modell i "Diamond jubilee edition"  med färgmatchade gummidetaljer i kofångare, likaså grillribbor och turbinfälgar, speciella lister, halvinyltopp, kallad "landau" i speciell gräng, och "diamantflakes" inbäddade i operafönstren. Och mycket  mera godis och lull-lull extra givetvis då en "Diamond Jubilee" kostade hela $8000 extra uppepå mark V:s baspris på redan dyra $12000. fanns bara i färgen Jubilee Gold eller Diamond blue.


Och det är inte Nääsmåndagar som vilde Ville missar heller, denna charmiga buse syns ofta i husses Dodge 59:a och är ett charmigt lurvigt knippe energi.


En osannorlikt sann historia

Det sägs att om man tar ett oändligt antal apor och sätter dom vid var sin skrivmaskin under oändligt lång tid så kommer nån av dom att så småningom skriva Shakespears samlade verk. Men långt innan dess har dom nog redan plitat ut vägverkets författningsverk!

Jo, jag har alltså vart på bilprovningen igen med det stora röda sörplande slamrande skrället som heter Chevrolet C-20 Beauville van enligt födelseattesten från Scarborough, Ontario i Kanada, men det godkänns inte i Sverige då dom påstår det är en Chevrolet Comil Sportvan vad nu det är för något. 
Nu var det dags för registreringsbesiktning för att slippa få mer moment-22 anmärkningar som att det saknas bälten i sätet som inte finns.  Strulet börjar redan innan, med att beställa nya reg-plåtar till den då de gamla i förra besiktninge ansågs för slitna. 
Alla som sett en Chevrolet van, eller någon van överhuvudtaget vet att det alltid suttit tvåradiga skyltar på dom, alternativt numer små skyltar i USA-storlek, för att passa i en USA-skylthållare. Dock så vet inte vägverket detta utan skickar jättelika EU-skylar enradiga... 
Jag kontaktar vägverket å dom hävdar bestämt att enligt pappret så skall det vara dessa skyltar. Men dock hittar damen efter lite letande att vår fordonsmodell visst är godkänd för den lilla skylten. Va bra , men dom kan inte skicka dom för trots att den är godkänd med det så måste jag skicka in ett kort på bilen för att det skall vara godkänt... 
Snälla kan du inte söka på nätet efter "Chevrolet van" så ser du hur modellen ser ut, nej det måste vara på precis den bilen skyltarna är ämnade för, men om jag skickar ett mail med bild, eller en länt till en bild på bilen, nej, det måste vara riktiga kort adresserat till vägverket i Örebro. 

Suck. 



dags före registreingsbesiktning, och samtidigt ombesiktning på skyltarna som jag ju inte kunnat sätta på plats, och sen ombes på höga avgashalter, vilket jag insisterade på att det aldrig skulle mätts från första början. Jodå, säger han och trots mina protester så mäter han avgasvärden som geivetvis är skyhöga återigen. Bilenär undantagen kravet hävdar jag och ber han titta på reg-pappret igen. Nu blandar sig stationschefen i lejken, och han hävdar liksom jag att den är befriad från avgaskrav. personbil, totalvikt över 2500 kilo, men detta gäller bara årsmodeller före 1989 efrter en koll i deras databas..
 Men istället så hävdar jag att den inte är A10-kodad, nu får dom ett större problem, dom måste hitta kod A10 i sin databas... och en pinsam tystnad inträder, en "utomstående" känner till A10-A14 kraven enligt direktiv 70/220/EEG

A10 innebär att fordon mellan åren 1989-92 kunde importör valfritt välja att avgascertigfiera fordonet, främst lätt lastbil, eller inte, våran har inte denna A10 i pappren och är då befriad från kraven, så fick vi äntligen det utrett,och kunde stryka den punkten.,

Till själva omregistreringen, det röda härket är av nån outgrundlig anledning registrerad som personbil, och nu ville vi ha den i uppvisat utförande till lastbil. låter inte så svårt, men det kom det att bli. Vad som skiljer en personbil från en lastbil är fick jag lära mig, lastöglor, dom är superviktiga, att det sitter skenor igolvet med förankringar för galler och surrning spelar ingen roll, det måste vara godkända öglor. 
Alltså, detta är inget hemmabygge, det är en "van", en av världens mest tillverkade fordonstyper tillverkad av Chevrolet, som ingår i General Motors, världens största bilkoncern, men 100-åriga anor, är det nån annan än svenska vägverket som kan få för sig att dom monterar icke godkända prylar i sina bilar? 

Franz Kafka börjar rotera i sin grav....

Men sen hittade vi ett par lastöglor, men då saknades det två för att den skall vara godkänd, två längst fram i lastutrymmet, hade det vart så att gallret hade suttit i de främre så hade det vart okej, men nu sitter gallret,( som vi har intyg enligt  direktiv TSVFS1978:9 på) i skenorna istället och då måste lastförankring finnas innanför detta. av godkänd typ som man kan köpa på Biltema och sen skriva ett intyg på monteringen. Skall vi köpa original GM lastöglor för Chevy van,  så måste det skrivas ett intyg av GM:s återförsäljare för Sverige att dom är godkända, samt ytterligare godkännande för EU-certifiering av dessa originalöglor, men från Biltema behövs det alltså inte. 

Kafka snurrar ännu fortare nu....

Mne för att slippa denna dividering så tänkte jag att då kör vi fanimej den som personbil iallfall, bara ändra antal sittplatser så att registreringsbeviset stämmer med verkligheten, svårt att ändra på det motsatta. 
Så alltså, registrara om en personbil till personbil då, det kan väl.. joo det kan det!!!!! 

Då visade det sig att bältena i de två bakstolarna helt plötsligt inte var godkända! Alltså, dom har varit godkända i en personbil innan, men när denna personbil registreras om till personbil, så är dessa godkända bälten inte längre godkända.... 

Kafka snurrar så att han nästan lyfter... 

Summa sumarum, de tidigare godkända bältena som nu inte längre var godkända, gjorde att det blev lastbilsreggning iallfall, med ombesiktning på dito förbannade öglor, som skall användas till att surra last, vad man då skall med det intygskrävande gallrett ill är och förblir en gåta. Bältena bak då? jo, är exakt samma fordon lastbilsregistrerat så behövs inga bälten bak alls! så det som i exakt samma bil är straffbart, och även rätt dumt och kan bli livsfarligt nämligen att åka utan bälten är helt plötsligt godkänt och därmed, då helt ofarligt kanske också, när den heter lastbil i pappren. Suck, där lyfte Kafka. 


 


en söndag Skåne rundt

Efter lördagens övningar i Kristianstad så tänkte jag ta mig en liten avstickare eller ett par runtom i Skåne, käckt med små platta landskap för det är itne speciellt långt mellan smultronställena. Utgångspunkt då Kristianstad och besöka deras lågvattenmärke... Ja, jo där ligger faktiskt sveriges lägsta punkt, 2,4 meter under havsytan.

    

Sen åker man förbi Perstorp, där man kan beskåda monumentet över vad dom är stollta för i sin stad, Ätiika?
Och sedan vidare genom Klippan mot Ljungbyhed, fd krigsflygarskolan. Förr när jag vart på F5 så kom jag dit luftvägen, så jag blev lite förvånad över hur otroligt nära samhället egentligen ligger, det är faktiskt bara tvärs över gatan bokstavligt talat, att dom stod ut när man började flyga jet...

Vidare så tittades det närmare på en del gamla skånska kyrkor, intressant att de flesta kyrkor från den danska tiden är bevarade, försvenskningen av Skåne som sköttes med tämligen bryska metoder nådde inte så långt att man slog sönder riktigt allt.

Gråmanstorp k:a är rikgtigt gammal, pregotisk stil, chansning på uppförande under 1100-talets tidigare hälft, fasadputsning och koppartak dock av senare dato, Västra torups kyrka, gotisk? nej, nygotisk däremot, trappstegsgavlar i typisk 1400-talsanda men tornet är faktiskt byggt under sent 1800-tal, då man hade en retrotrend i arkitekturen, plötsligt var medeltiden i ropet igen. skeppet och grunden till kyrkan är dock daterat till 1100-talet.   
 

I Västra Toriup kan också beskåda Hanomagen/ som beskrivits i tidigare blogginlägg rörande Skånebesök

vart åker man sen, jo genom Klippan igen, och sen förbi Herrevadshols kloster där jag delade frukost med ett par hundra gäss och änder, frukost utan munkar diock, för denna gamla klosteranläggning är numera, håll i er, jo, det har blivit konferanscenter det med...

Mjölkpallsnostalgi utanför Sånna...


Sen blev det lite sight-seeing Ängelholm med omnejd, coh vidare upp mot Hallandsås och det vackert belägna Margeretetorp, där det var fikadags. Porlande bäck omgiven av lummig bokskog och en kopp kaffe medhavd från Statoil, nåja man kaninte få allt.


I närheten av Ängelholm så var det läge att göra återbesök på ytterligare en avlivad flygflottilj, F10 Ängelholm. Faktiskt ett rätt stort område, stort nog för mig att köra vilse på ett par gånger, nåja, krävs inte så mycke för att jag skall köra vilse, men iallfall så hittade jag till Flygmuseumet där.


Okej, vi har hittat en J35 på en pinne, nu börjar det brännas var har dom gömt muséet? 

Stor fet luftvärnsrobot som trädgårdsprydnad, här måste det va...
Inne bland samlingarna en FFVS J22, helsvenskt jaktplan som togs fram på rekordtid under kriget, ett av de snabbaste på sin tid, närmare 200 byggdes, två finns kvar.  Här finns en bisarr samling av katapultstolar genom tiderna, och givetvis inget flygmuseum utan en J29:a
    

Trevligt ställe, väl värt at besöka, dock är lokalerna lite i minsta laget då flygplan tar mycket plats. Men man kan provsitta J35, flyga simulator och handla böcker som är riktigt svåra att hitta nån annastans.

En bit nedanför flygmuseumet mot själva flygbanan till så huserar en annan intressant entreprenör. I dom här anonyma före detta hangarerna utanför det inte fullt så exotiska Ängelholm,så byggs en av världens mest exotiska supersportbilar, Koenigsegg.


Mer runtom Ängelholm, under skärmtaket på denna före detta mack stod en Daimler tillsalu... och sedan en äkta skånsk...äähh, hum , pizzeria?
 

Från Ängelholm tillbaks inåt landet, Det var en sak till jag ville kontrollera. I Kvidinge finns ett monument jag åkt förbi et par gånger nu var det dags att titta närmare på denna pampiga kreation och lista ut vad det handlar om.
Alltså, i de flesta andra länder, så reser man storslagna monument över hjältar, befriare/erövrare, grundare av nationalstater och liknande. I Sverige, jo där reser man ett pampigt monument över en dansk som trillat av en häst... 
                                                          
Mer om incidenten 1810 på Kvidinge hed här 

Kvidinge ligger inte långt från Starby så det passade ju bra att kika in hos Bjarne på en fika inan det var dags för hemfärd.
 
Det blev givetvis lite XM-åkande också, som synes så finns det några att välja på utanför garaget. Att köra XM är en trevlig upplevelse, men jag som anser mig något sånär erfraen förare med hundratals vitt skilda fordonsmodeller på meritlsitan, känner mig alltid lite smådum bakom ratten på en Citroen...Känslan kommer efter en minut då man i första kurvan börjar med att lätta på gasen, som man hade gjort på vilken bil som helst.
-Äh, det där är en 140-kurva! säger Bjarne. nästa kurva som är mycket skarpare gör man automatisk samma sak, "-det där är en 120-kurva ju" Och då är vi på en slingrig skånsk 70-väg...
Citroen XM är inte vilken bil som helst, det är ett franskt odjur som är så ytterst arrogant att det fullständigt skiter i Newtons lagar om massa och rörelse. Och den skiter i vad folk tycker om den också, den bara är "XM" den egendomliga tingest som man får en känsla av omvänt ägande av. Föraren tämjer inte bilen, den tämjer föraren istället.

racepremiär Kristianstad

Efter uppehållet med små söta GS-bilar så var det dags för vad jag var i Skåne för att egentligen göra, köra tidtagning på Blackrace Kristianstad. Hade meddelat min vän Bjarne.  som bor i krokakrna att jag skulle titta in nån gång på vägen, istället så kom han och hälsade på och körde några repor hos oss med sin racer-padda



lite synd att vi bara 201-meters race på gata, Kristianstad har antagligen sveriges längsta raksträcka i detaljplanerat område, den är hur lång som helst.
Längsta ekipagge däremot var denna GMC Sierra extended cual cab extended extra large nånting, gick överraskande fort också med Duramax herrejösses-diesel.


 
Bjarnes racer-padda river loss i starten, till höger Dodge Viper, en syn börjar bli vanligare på race, mycket har direktimporteats främst från Tyskland på senare år och går att få tag på för ganska rimliga pengar.


   
På det hela taget en lyckad kväll, närmare 65 deltagare, hyfsat flyt i körningen och ett kanonväder gjorde det till en riktigt kul kväll.



un petit rendez-vous au Hässleholm, avec les amis de GS

Lördagen efter vår premiär på piren var det dags att åka med tidtagningen till Kristianstad för deras race-premiär för säsongen . Innan avresan hade jag kollat runt om det fanns nåt att hitta på i samband med helgen, och genom Citroenakuten så fick jag nys om att den årliga träffen med GS:ns vänner skulle ske i Hässleholm samma dag, vilket passade i schemat alldeles förträffligt.

Citroen GS, en mindre mellanklassbil som introducerades 1970 och i sann citroen-anda inte riktigt liknade nånting annat heller. designen var väldigt tidig med att vara halvkombi, och denna kaross bidrog till ett väldigt lågt luftmnostånd. Som ihop med låg vikt i sin tur ledde till att den lilla luftkylda 1-liters boxermotorn med fyra cylindrar och i basutförande på 55 hästkrafter faktiskt räckte rätt långt.  Skivbromsar runt om och givetvis gashydraulisk fjädring. Ett kort tag fanns det även en GS Birotor med wankelmotor på utbudet, på hela 107 hästar, men bara 847 byggdes.
Många innovationer på GS kom sedermera att sätta standarden för bilar i den här klassen, med undantag kanske då för den lätt udda instrumenteringen som ingen vågat kopiera.



1970-1979 byggdes över 1,8 miljoner GS, och fram till 1984 ytterligare över en halv miljon GSA, så hur många GS-vänner dyker det då upp på en träff för denna speciella lilla 70-talare?
Mjo... fyra GS och en Folkabuss...  Trots stor produktionsvolym så har få överlevt, mycket beroende på Citroens notoriskt låga andrahandsvärde, och dessutom kan dom rosta nåt otroligt mycket.

Synd det, för jag har kört GS, och det är en alldeles fantastisk bil om man jämför med samtida och senare konkurrenter i klassen. Den luftkylda boxern bär inga likheter med den klassiska VW:ns knattrande orkeslöshet, utan är tyst och smidig med en otroligt segdragning trots sin modesta storlek. Väghållningen är på Citroen-manér exemplarisk. Och uppepå det antagligen den mest bensinsnåla bil från tiden.



Bilen i mitten är en 70:a och sveriges äldsta GS. Träffen utgick från McDonalds Hässleholm och därifrån på en härlig sväng längs ringlande skånska landsvägar, fram till destinationen hos GS-entusiasten Ingvar där det var samling med fika.  Tackar alla medverkande för en trevlig och lärorik dag med dessa ovanliga maskiner.

Att köra GS idag som bruks eller hobbybil? Tja varför inte, se till och hitta en rostfri bil innan det blir för sent!
På plussidan:
+Komfort: bekväma säten, tyst motor, god isolering känns mycket nyare än sina snart 40 år.
+Väghållning:  Gashydraulik, framhjulsdrift och skivbromsar gör det svårt att köra av vägen.
+Bränsleekonomi.
+Reservdelar, inga större problem, entusiasterna har mycket överraskningar i gömmorna, support är aldrig heller långt borta på citroenakutens forum.
+Och givetvis, kuf-faktorn är hög på en sån här modell.

Minussidan
-Rost,rost,rost och mera rost.
-En del märkliga placeringar av reglage som kräver tillvänjning.
-"Kurvhandtaget" i mitten är inget handtag, det är en handbroms!
-Att överhuvudtaget hitta en


Pirenpremiär 2008

Efter en hel del vänta så kunde vi äntligen återuppta våra reguljära blackrace-körningar i Göteborg, nu på den färdigställda STCC-banan Göteborg City arena. Allting var helt nytt för oss alla, funktionärer som deltagare och åskådare, menvi har varit duktiga på pragmatiska övningar förr och lärt oss improvisera därefter och alla fick det till att fungera. Sånär som på en liten detalj, insläpp för åskådare... Dom fick kravla sig över ett meterhögt betonghinder, men då vet vi vad som skall fixas till nästa gång. 


Först ut, första repan på nya rakan sattes av Göran med sin superfina Camaro som blev färdig i våras. För en gångs skull så var det väldigt mycket V8-bilar med i leken, trevligt och vi hoppas trenden håller i sig. Til höger match-race med Mopars, Plymouth Duster i vänsterbanan mot snyggt vit Hemi-försedd Dodge Charger.
 
 

Peter Lundgren kör alltid fina tider med sin Duster, och ännu en Peter med Ford Fairlane på banan också. Dock var ingen av ovanstående bilar snabbast, utan det togs hem av en Audi som körde rätt så långt under break-out som ligger på 7,5. Ett rekord av mer tveksmat slag sattes också under premiärkvällen, nämligen inte mindre än tre växellådshaverier. Det är lite bättre grepp än vad en del är vana vid i den nya asfalten.

Fairlanen i full karriär i skymningen, känns som om det kunde vara Bakersfield 1970 men det är i Göteborg 2008, vissa bilar kör tiden aldrig i från.


 

det är sjuttiotal i en studio i Köpenhamn

Ett festligt klipp från Gasolins glansdagar, komplett med tidstypiska hörlurar, mickar, mixerbord och polisonger.



nysynat på importfronten

Alltid lika kul att kika förbi på Nordtrafik och se vad som rullats ut ur containrarna. En stor del är renoverinsobjekt i mer eller mindre optimistisk grad, men det dyker upp en hel del fina pärlor med, den antagligen mest intressanta var denna jättefina Chevroelt Impala från 1961. Oerhört sällan man ser en 61:a Chevrolet, verkar som om få gillar den årsmodellen för med denna fina Impala så finns det ungefär ett 15-tal av full-size Chevrolet av denna årsmodell.

Mer ovanliga Chevor, stationsvagnar hade traditionellt karosseri av trä, men för 1949 så började Chevrolet bygga en helt ny wagon med stålkarosseri, dock behöll man själva "träsmaken" i designen med falsk trädekor i ett nytt material som kallades di-noc. Att använda detta fuskträ på kombibilarna kom att hänga med in på 90-talet men här är den allra första av dom från 1949. Bara 2664 byggdes och dom var riktigt dya, med $2267 kostade den över 400 dollar mer än cabrioletmodellen samma år.


Inte bara stora bilar på Nordtrafik, festligaste var nog denna Hummer golfbil, en riktigt lyxig sådan, har man en kvarts mille över så kan man köpa sig en sån här med tiltratt, radio och kylskåp!
I andra ändan av skalan hittar vi veckans vrak. Porsche 356 Speedster, i möjligtvis renoverbart skick, som anlänt från Kalifornen. men det är iallafall en äkta Speedster och sådana växer inte på träd.
 

En bil i min smak, en fin orörd lågmilare från 1962, Buick Invicta, också en ovanlig årsmodell på våra vägar, och visst ser det inbjudande ut få sjunka ner i soffan fram på den här bilen som näst intill hade nybilskänsla med runt 3000 mil på mätaren.


från broshyren, Electra coupe, snäppet över Invicta.

racedags på säve

första helgen i Juli och dags för Bilsportseventet en dag på strippen på hemmaplan, vår bana på Säve. En stor tillställning som drar stora mängder publik, och vädret var till skillnad från fjolåret nu på vår sida,

Käbnd lastbilsåkare från Götet, i samspråk med Lars Inge i besiktingen


 

Chevroleter knuffas febrilt fram och tillbaks genom depån, medans raggarna tittar på och dricker sin frukostpilsner...


Lite mopars på banan, dåtid och nutid, Dodge Charger försedd med hemi 426" motoer bjöd på bra ryt och hyggliga tider, Dodge Viper, modern muskelbil med V10 motor börjar nu bli relativt vanliga i kretsarna ochså.
 
 
Lastbilsåkaren Robban körde några fina låga nior med sin otroligt snabba GMC Syclone, och till höger syskonmodellen GMC Typhoon på banan, dräparbilar med racingprestanda som nya och dom går inte långsammare med åren direkt.

Nissan 200, väldigt populära i racing, och trimmas febrilt, Maria Weinehall har dock numer lämnat Nissan 200-stadiet och för i år skaffat en Ford Mustang som det ocksså gasas friskt med
 
 
Från Danmark, troget varje år kommer den silverfärgade BMW M5:an som går ruskigt fort också. Våran Bostic dök upp i depån, med Impala SS och husvagn, dock så parkerade han husvagnen innan han provade på några repor med den svarta besten på strippen. normalt sett brukar men ju imnte köra husvagnar på strippen men såna uppenbar logik är inte alltid alldeles självklar för Bostic...

Zorans vassa Camaro Z/28 på väg fram mot banan, och visas på rätt väg av frammatningschefen Ingela.  Teoretiskt så låter det rätt enkelt att köra bilar två och två rakt fram, men när det rör sig om närmare 200 tävlande så skall det till mycket logistik för att det skall rulla på hela tiden, Ingela sköte det jobbet med bravur.


Bättringsjobb, nya linjer målas upp inför kommande dag, och sen avslutas kvällen för vår del med lite grillande och party i den nu helt tomma depån. Anders sköter som vanligt om köksdetaljen med glans.
 

Dagen efter EDPS, så var det dags för lite mindre fordon, det skulle köras mopedrace på Säve, och på lite kortare sträcka, 150 meter räcker lagon för dom maskinerna, och trots den distansen hade flara av ekipagen inga problem att komma upp i över 100 blås.

besktnign av en del innnovativa mopedbyggen, och efter en del grubblande på hur man sätter startnummer på dessa så fick det bli att numrera hjälmarna istället.
 
 
Mycket underliga byggen på olats, inget är för oknventionellt när det gäller att åka fort. Det kördes inte bara race, mopedentusiasterna bjöd också på lite akrobatikshow mellan varven, Riktigt duktiga på det är dom också.
 Även vår vän MC-polisen Melvin var imponerad av ungdomarnas uppvisning


Det blev lite annan show också, dagen höjdpunkt kom helt oväntat från ovan och det var inte regn, nej, med ett mäktigt vrål dånade Bertil Gerhardt ner över banan med SE-Biren, sveriges enda flygande Spitfire, och bjöd på en häftig uppvisning i den högre skolan. Vi har goda vänner i flygtornet, och när dom får in en kul kärra på sina instrument så brukar dom vinka ner den till oss, tack tornet för denna härliga show




Elvis i sitt esse

Jag är inget särpräglat elvisfan, jag ser Elvis om en duktig artist bland många andra duktiga artiser, men det här är så fränt, från 1968 (?)  där han kan spela gura på riktigt, och behärskar helt klart open chord twelve bar också. Jimmy Reeds Baby what do you want me to do, vassegoa.

Vad spelar "The King" på för gura då? jo en svensk  Hagstrom Viking de luxe givetvis!  


Slussträff i Trollhättan

 

På vägen hem så planerade jag att besöka trollhättans onsdagsträff vid slussarna, en träff jag hört mycket gott om men inte hunnit iväg på nån gång, nu skulle det äntligen bli av att få se detta själv iallfall. Slussområdet är ganska omfattande i Trollhättan, och hela nedre delen fylldes snabbt med fordon, och populariteten gick inte att ta miste på, redan vid halvsju fick fordon lotsas förbi och upp på andra parkeringar. Senare fick flertalet även parkera på platser hundratals meter bort, för det blev snabbt trångt denna soliga onsdagskväll.


Faktiskt lite för trångt, området är inte helt idealiskt för parkering, fickor och prång fylldes med bilar, gräsplaner, kullar slänter likaså, kort sagt väldigt rörigt, och tidvis en otrolig trängsel. Jag fick så vacker se min bil bli inparkerad i ett hörne på en gräsplätt utan möjlighet att ta mig ut på flera timmar...  


Men det gjorde ju inte så mycket för det fanns mycket att kika på, och vid sidan om det så är vyn bitvis storslagen i det gamla slussarna.



 

Oldsmobile cabriolet från 1949, detta år med helt ny kaross kalldes dom "Futuramic Oldsmobile" ,
Bland de äldre vagnarna som rullade in syntes denna Chevrolet tourer från 1925, alltså en  likadan som visats i inlägg innan från Skillingmark, en sådan som köptes ny av morfarsfar.
 

 

Såpass här gamla Volvobilar är oerhört ovanligt att se ute i det fria, "Jakob" från 1927 sägs vara den äldsta kända Volvon, modellen från 1927 hette ÖV4 och inte Jakob som den felaktigt kallas ibland, en av prototyperna bar dock det namnet. Nästa Volvo är en TR704 från 1937, TR stod för Trafikbil och dessa fick oftast tjänstgöra som taxi eller skolskjutsar. 530 TR704:or byggdes 1935-37.


Cadillacs, återigen en 56:a, vackert Pearl white, och en pampig cabriolet från 1941.
Philippe från Lödöse glider förbi med sin fina Eldorado 53:a som inte fick plats inne på området, och ytterligare en cabriolet, denna från 1957, en Cadillac-årgång som verkar blivit lite styvmoderligt behandlad mellan de omåttligt populära 56:orna och 58:orna.


   

en av de mest intressanta fordonen som rullade in var denna Panhard Dyna Z1, vad som var remarkabelt med Dyna Z1 som presenterades 1954 var att hela bilen var byggd helt i aluminium, självbärande kaross, motor, fälgar stötfångare, lister och den egensinniga futuristiska instrumentbrädan var gjort i aluminium. Nästan 50 år innan Audi återuppfann helaluminiumbilen med sin S8.
 


Mer udda skapelser, fast byggda i plast. När vi är i Trollhättan så måste vi visa en SAAB eller hur?
EN Saab Sonett, eller vänta nu, av de sex byggd finns bara två i privat ägo, och definitivt ingen pippigul, nej detta är en faktiskt en väldigt välgjord replika av ur-Sonetten som presenterades 1956. Även så dök det upp en ovanlig Panther Kallista. Brittisk retro-bil denna från 1985.

 
 

Och givetvis de obligatoriska Morganbilarna på plats med.


En annan särling, den nya Morgan Aero Eight, deras första nya modell på flera decennier, men givetvis har man behållit dom traditionella modellerna i programmet än idag.




Märken som inte finns längre, en stor och grann Studebaker Commander tourer från 1938 då art-deco stilen regerade Till höger en engelsk Alvis TA21 saloon anno 1951 på brittiskt manér i mer återhållsam elegans.. Studebaker försvann efter 1966 och Alvis året efter.
 

 

Rover som inte kom in utan fick parkera utanför, denna modell P5 var en sedan som egendomligt nog kallades coupé.

Alfa Romeo 2000 Spider som lyckades tränga sig in,ovanlig modell från 1960. Dock fanns det två stycken sådana representerade i Trollhättan denna onsdag

Vid infarten, magnifik Buick Roadmaster från 1958, en som lyckades kläma sig in, ett av problemet vid slussarna är just att husera fordon som är snäppen större än Volvo PV...


Uppskattningsvis över 250 bilar denna soliga onsdag vid slussarna, många fick inte ens plats. Det är klart att det blir trångt, och det var väl inte heller meningen att dessa små veckoträffar skulle bli så stora och oerhört populära som de blivit.


ovanliga syner på ovanliga platser

Ödskölt heter en liten ort i Dalsland, som inte gör så mycket väsen av sig, hade aldrig hört talats om stället innan jag fick en anledning att ställa mig på hejdarna just vid denna vägskylt. Anledningen till inbromsningen var denna otroliga syn.



inte mindre än TRE trailers med splitternya Porschebilar, här syns två av ekipagen, en syn man antagligen aldrig lär se igen, i Ödskölt eller nån annanstans.

Lite mer bekanta i bygden

Grannen Astrid måste man titta in till när man är uppe i stugan, För brukade hon även titta till och sköta om  vår kåk mellan våra vistelser där,  men åldern har med rätta tagit ut sin rätt så att säga.  Astrid är född på norska sidan av skillingmarken, och var tre år när ärkehertig Franz Ferdinand sköts i Sarajevo, och hade gått ut den då obligatoriska sexåriga grundskolan när en österrikisk före detta korpral iscensatte den så kallade ölstugekuppen,. med lite enkel huvudräkning får man då fram att Astrid nu  fyllt hela 97 år.
 En fantastiskt pigg tant, dock sitter hon för tillfället i rullstol efter ett elakt benbrott i våras, men klarar sig trots det ganska okej med lite hjälp morron å kväll från hemtjänsten. Trots att hon bor ensam och ensligt, så är hon inte alls isolerad. Läser dagligen tidningar och suger in allt på nyheterna om omvärlden, och givetvis på lokalt plan med Vill man ha reda på vad som händer i bygden så vet tant Astrid det. Och ja även om man vill veta vad som hänt sådär de senaste 80-90 åren i bygden med för den delen också.


Tant Astrid är en sån där figur som alltid funnits och verkar komma att finnas kvar ett bra tag till, såna här tanter görs inte längre...



En kul anekdot om hur saker å ting går till i skillingmarken rör Astrids framlidne make Helge. Han fick en gång en flaska finfin Chivas Regal av farsan, vilket åtminstonde han uppskattade, men inte riktigt alla Han berättade nästa gång att han hade bjudit några jaktlagskamrater på denna välrenommerade whisky....
Dom hade rynkat på näsan å tyckt att "Nädu Helge, det häringa koket har du jämt messlyckets me!"