Kan flyga, tål stryk
Längd, 22 meter
Spännvid 32 meter
Tomvikt 16 ton, fullastad 24 ton.
Besättning 10 man.
Drevs av fyra Wright R-1820 stjärnmotorer på 1200 hästkrafter vardera.
Toppfart 480 km/h och en räckvidd på 145 mil.
Stryktålighet, hur mycket som helst.
Två motorer borta, varav en i brand, lika mycket hål i planet som en schweizerost, men vi flyger fortfarande.
Stjärtpartiet i trasor, rodren bortslitna, men vi flyger fortfarande.
Rammad av en Me 109 som nästan skurit av hela stjärten, akterskytten något nervös, men vi flyger fortfarande.
Hela nosen bortskjuten , piloten praktiskt taget dinglar med benen i det fria, men vi flyger fortfarande.
Nosen bortskjuten över Köln, bombfällaren borta, men vi kom hem och landade
Bomber gas
Bomber Gas i Portland, Oregon ett landmärke sen 1947, tyvärr dog denna station mackdöden 1991, men lever vidare som snabbmatshak : http://www.thebomber.com/
Hur kom bombplanet dit då? Jo, mackens ägare köpte en B-17 i Oklahoma som surplus efter kriget, och flög hem den till Oregon. Nu var det som så att den drivne Art Lacey förvisso hade flygkunskaper, men han sa aldrig nåt till militären på surplus-basen att han aldrig flugit nåt fyrmotorigt. Istället läste han manualen för B-17 medan han taxade ut till startbanan!
Militärens folk krävde att det fanns en co-pilot för att hantera en B-17, det tyckte Art var onödigt och satte en skyltdocka i högersätet istället.
Starta gick ju bra, han flög runt en stund för att få lite känsla för planet, vände tillbaka mot basen , och det var då han upptäckte att det faktiskt behövdes en riktig co-pilot för att få ner landningställen...
Planet krashades på banan och totalförstörde även ett annat plan, och en förlägen Art Lacey fick förklara en del för myndigheterna. Men det var inte så illa ändå, planen avskrevs och dom sa till han att ta en annan istället, för samtliga plan skulle ju ändå skrotas. En flygduglig fyrmotorig bombare kostade då symboliskt 15000 dollar.
Nu fick han dock en kille att följa med som co-pilot. och plnet flögs upp till Oregon , en snöstorm och vileflygning avklarades inan planet landade, denna gången i ett stycke. Nu kom den svåra biten, att få den från flygplatsen till bensinstationen. Ploisen avslog hans begäran flera gånger, tills han tröttnade och smög ut en natt med fyra lastbilar och helt enkelt lastade på kärran över dessa. Polisen stoppade ekipaget , men gjorde inget annat än att ge han 10 dollar böter för bred last.
Farsen om OMG568 rullar vidare.
Kontentan efter första registreringsbesiktningen var att nu var det stora röda skrället OMG568 iallfall omregistrerat , fast med anmärkningar på saker som inte ens används i en bil, men måste finnas iallfall.
Omregistrerat trodde jag, och hade papper på detta. och bokade därmed besiktningstid på normalt vis via internet, och får upp att den då är bokningsbar för efterkontroll inom rätt kort tid också, så bra då.
Trodde jag.
Alltså bilprovningens bokning säger att det rör sig om en efterkontroll, farsens första akt slutar med att den skall in på efterkontroll med åtgärdade anmärkningar. Men farsen rullar minsann vidare! Jag fick inte ens komma in på besiktningen på bokad tid!
Då hävdades det helt plötsligt att fordonet har ett föreläggande om registreringsbesiktning! Huh? ööhh, va?
Jodå, då den inte besiktigats inom två månader efter dfen första besiktningen så utföres en ny kontroll, vilket ju kan vara i sin ordning , men nu så anser dom alltså att den måste registreras återigen, tvärtemot det besked som givits sist. Och tvärtemot det besked som getts vid tidsbokningen.
Till råga på allt så visade det sig också att jag valt den enda station i hela västsverige som saknar personal just för registreringsbesiktning , så helt jäkla otroligt korkat. Det tyckte faktiskt chefen på den stationen också, jag visade honom papperen och och de åtgärder som gjorts och han instämde i att det var rätt korkat att den ens skulle behöva en dyr omreggning ytterligare en gång. Efter kontakt med stationen där del ett utspelade sig tyckte dom istället jag var korkad som inte läst på bättre...
Och att det ens gick och boka den för efterkontroll såg dom som vägverkets fel, hur det resonemanget uppkom brydde jag mig inte om att få förklarat.
Så farsen om OMG568 rullar vidare mot del tre...
Vi tittar igenom Pontiac
Innekatt eller utekatt?
1962, sobert och elegant, en katt för de fina salongerna.
1964 och katten har fått komma ut i det fria.
Och under sjuttiotalet, ännu längre ut i grönskan.
Och 1974 har hon lyckats köra riktigt jäkla långt ut i skogen med Jaggan...
Glömde tanka?
Killen som klänger där heter Wesley May och han är på väg från ett Lincoln Standard-plan fluget av Frank Hawks, till Earl Daughertys Curtiss Jenny till höger. Med sig har han en femgallonsdunk bensin på ryggen.
Vi är nånstans ovanför Long Beach den 21:a november 1921 och bevittnar den första lufttankningen som genomfördes.
eldpippin på strippen
Svensk Super Duty
Den har innan avhandlats här: http://de-forgatna-del-8-firebird-sd455.html.
Hur som helst så har Bostics kompis en sådan, och här är den, den svenska SD455 Firebirden, som kom hit redan i oktober 1974. Plåtad av Bostic för Colorod, kan det vart 1976?
Årets andra Näästräff
Ny Mopar för i år på Nääs, en trevlig Dodge Coronet 440 från 1969 har dykt upp, det är dessutom en "white hat special" bil. Sen två mer välbekanta Mopars som är stammisar vid det här laget. Likaså Anders fina Chevrolet från 1954. Och ytterligare en vagn vi inte sett innan, riktigt old school A-Ford hot rod, som fått behålla originalfyran fast försedd med Winfieldtopp och lite annat smågodis.
trots lite ostadigt väder så träffades närmare 30-talet bilar och en trevlig Monark
Yxan svingas...
http://money.cnn.com/2009/04/24/autos/pontiac_obit/index.htm?postversion=2009042414
1978 och inga Oplar, utan Opala
1978 års hela modellprogram av Chevrolet Opala, som Brasiliens variant av Opel Commodore/Rekord hette. Och detta var en långkörare, medans produktionen av denna upphörde redan 1971 byggdes den vidare i Brasilien,front och akter snofsades till 1975 då den fick dessa runda baklampor, som faktiskt är samma som fanns på de amerikanska Chevrolet 65:orna. Opalan kom faktiskt att byggas ända fram til 1992.
(större bild)
Stars & Cars - Betty
En vacker bild på den fantastiska Betty Skelton och givetvis en Corvette, som var en del av hennes trade-mark på femtiotalet, och är så än idag, för hon kör Corvette ännu.
Betty Skelton skrevs det mer om här: http://bette-skelton.html
Trädgådsröj igen
Det har röjts lite mer i trädgårdarna på gatan , Jimmy som bor längst ner på vägen fick lite hjälp att få till täppan. I samband med att han fyllde år så samlades vänner och familj för att göra en storsatsning i den något rufsiga tomten.
Rustan, Tommy å GP-mannen skötte murarbeterna, sen var det bara att bokstavligt talat bita i gräset. Jimmy själv fick äran att köra jordfräsen. Så nu vet vi det att vill man få nånting gjort i trädgården, hyr in ett gäng raggare , dom fixar det bra samt att denna kategori har simultankapaciteten at kunna arbeta och dricka öl på samma gång.
Lördagsunderhållning, säg hej till Seasick steve!
Och han kör tresträngat, med slide. Och en "mississippi drum machine"
Men såklart kan han lira sexsträngat me.
The Melin collection - Beetlemania
USA:s mest populära importbil hette Volkswagen, lilla baggen blev otroligt populär under senare delen av femtiotalet framförallt i Kalifornien och de varmare delstaterna. Där ju den luftkylda motorn och den klena kupévärmen inte var någon märkbar nackdel. Sen rostar ju inte bilar bort i första taget i Kalifornien heller.
1963 och Joan White har åkt hela vägen från Salt Lake City i Utah för att hälsa på i Santa Ana
1967 ser vi Susan Kerr på uppfarten vid Melins hus på North Wright street
Och John Hill på samma ställe, samma år med sin VW.
Samt kusinen Bernt Johansson, en egendomlig detalj på samtliga dess Folkor är att i USA verkar blinkersen på skärmen sitta mycket längre in än vad vi är vana vid att se, varför det förhöll sig så vet jag inte.
Jim Elliot i Santa Ana med en ljusblåmetallic bubbla som fått lite större bromsar och hjul från Porsche 356.
Frank Thomas med en vit VW.
Don Bode med snygg röd VW i Santa Ana 1965 som dessutom har en ovanlig taklucka.
Allan Jones på Nabers hade en blå VW med lite extra lull-lull. Eftermarknadstillbehör är inget nytt och på denna ser vi sådana navkapslar, vita däcksidor och den karateristiska Kalifornienbågen på kofångaren som så många importbilar försågs med.
Den här har vi sett innan här:http://at-nabers.html
Kermit Barnard igen med Nabers lilla lustiga servicebil.
Sist en typ 2 buss också, I SAnta Ana1966 med tvåtonslack och extra rutor. Ägaren hette Doroty Meyers. 
Rättning i ledet!
Det är "ordnung" hos Hebmüller , som byggde de första cabrioletmodellerna av Volkswagen. Uppställning av en pluton nytillverkade VW-roadsters fö att marche... invade... äh, för att sändas helt fredligt till Schweiz.
Rolls Rip-off
Rolls Royce brukade förr kommentera glada amatörers ombyggnationer och modifieraringar på sina vagnar med "We are not amused"
2009 är dom not amused, för kinesiska Geely har presenterat sin Excellence
som bär , tja vissa drag med Rolls Royce Phantom, inklusive läderklädsel, massagestolar och vinskåp i baksätet.
Geely Excellence skall säljas för ungefär 350000 svenska kronor, alltså sådär en tiondel av Rolls Royce lyxigaste Phantom. Dom är not amused över detta.
Men håller Excellence samma kvalite vi sett innan på EU-moppar och andra fordon från det landet så har dom nog inte så mycket att vara rädda för. kanske mer amused.
Phantom, originalet.
Rockande kyrkoherdarna
En charmerande gruppbild på The Rockin' Vicars från 1965 , ett popband som förde en ganska obskyr tillvaro under större delen av sextiotalet, och kom att lösas upp 1967. Dom gjorde inga större musikaliska intryck under sin existens, men killen som står andre man från vänster kom att göra det. Då hette han Ian Willis, men är mer känd som allas våran LEMMY!
Rockin' Vicars sista singel "Dandy" 1967
Skåpet har flyttats
En kombi som dragracebil? Jo heter man Lars Inge Johansson så kör man naturligtvis skåpbil. just Chevelle wagons har varit synonymt med hans namn på gata och stripp i många år. Det började med det här. 
Och vinst mot stockholmarna på hemmaplan i det prestigefyllda Stockholm Open, dom förlät honom aldrig, För två år i rad visade han var skåpet skulle stå ( ååååh, den var dålig...)
Efter lite olika skåpkombinationer så evolverade det för säsongen 2003 i det här, steget fullt ut till Pro Modified, med Chevelle-skåp givetvis, en av sveriges fränaste racervagnar det året helt klart. 
Men efter en liten malör på Santa pod i slutet av den säsongen såg den ut så här... 
Men redan till nästa säsong 2004 återuppstod Skåpet i ny skepnad. 
På senare år har det inte blivit så mycket kört, utan mest skruvande på skåpet, och dess trevliga 526" Keith Black spis. Men nu är kombiracern alltså såld och återfinns i trakten av Örebro. Så det finns stor chans att den får titta ut till säsongen och känna på banan igen. 
Lars-Inge är nu istället på jakt efter en Chevelle med mindre lastutrymme, så om nån har en Chevelle coupé årgång 66-67 ståendes så...
Cadillac som kombi?
En gång i tiden när Cadillac fortfarande byggde Cadillacs, så var det en självklarhet att man inte erbjöd simpla kombibilar. Eller?
Jo, det gick faktiskt att få sin Cadillac som wagon, om man frågade snällt och betalade bra.
1941 års Cadillac series 61 byggd av Coachcraft ltd i Hollywood. 
För kunder som prompt ville ha en Cadillac wagon så ordnade man det genom Hess&Eisenhardt som vanligtvis byggde ambulanser och begravningsbilar. Men även ett par serier normala stationsvagnar med som denna 1955 års Cadillac Viewmaster, sådär nåt dussin per år sattes ihop på begäran. 
Och en Cadillac Viewmaster från 1956. 
Så fanns det även en Broadmoor Skyview wagon, dessa Cadillac specialbeställdes av Broadmoor hotel i Colorado. Här en Skyview från 1955 med glasrutor i taket som alla Broaddmoors fick. Dessa byggdes av Superior. 
1959 års Broadmoor Skywiev, det där hotellet var tydligen goda Cadillac-kunder. Också Superior-byggd.
Cadillac wagon från 1960, från HEss&Eisenhardt, fem stycken uppges ha gjorts. 
Den här vet man nästan ingenting om men det är 59:ans front och ruta, men bakre delen av karosen ser ut som en av de otroligt sällsynta, som i blott 99 byggda Eldorado Broughams från detta år. 
Wagon 1965, från Hess&Eisenhardt. 
Under 70-talet byggdes en del stationsvagnar på Fleetwood-bas av Traditional Coach Works i Kalifornien, dessa hette Fleetwood Castilian, här en från 1971 med bakdel från de ordinarie full-size vagnarnas från GM detta år. 
Stationsvagn baserad på Eldorado-coupén 1974. okänd kreatör men säkerligen inget på order genom GM. 
Cadillac Fleetwood Castilian 1976, med bakdel från Eldorado, ungefär 10 stycken byggda. 
Ett märkligt reklamblad från 1965 Cadillac wagon de ville, och av texten att döma så byggdes alltså dessa på beställning gneom Edward A Cantor, i GM:s egna fabrik i Linden, New Jersey. Prislappen är rätt häftig med äver 15000 dolar är nästan tre gånger mer än en vanlig aCadillac De Ville! 
Bergspuman
Luiz kompis Sergio har gjort ett fynd. I Teresopolis som ligger högt upp i bergen staten Rio de Janeiro så stod den här fina Mercury Cougarn från 1968 i en verkstad. Den hade stått där ett litet tag, i Brasilien bytte man ut dessa nummerplåtar i februari 1990... Ägaren hade gått bort för länge sen och änkan avskydde bilen då hennes gubbe använde den mest för att fräsa runt i med sin älskarinna!
Sergio fick dock betala verkstaden runt 5000 dollar för sisådär 20 års parkeringsavgift och en symbolisk slant till änkan också.
Cougar är ju ett bergslejon och det passar ju såväl in här, Tereopolis ligger nära 1000 meter över havet
The Melin Collection - Chevys in Santa Ana
Och ännu en svenskemmigrant, Carl Noby, vid en likadan 1964 års Chevrolet Impala sport coupe.
nere i Santa Ana centrum ser vi Jess Self vid sin 62:a Impala sport coupe, året är 1967.
Samma år och på samma ställe, Joseph Smith med sin Impala wagon från 1962, Josephs yrke behöver inte vara nån Sherlock för att lista ut.
En lite nyare stationsvagn, 1965 års Chevrolet Bel Air wagon står på en uppfart vid North Wright Street år 1970, ägarinnan heter Cindy Shamberger
I samma kvarter Peggy Layman vid sin nya Chevrolet Impala 1966, 774200 Impalas byggdes detta år, i bakgrunden tvärs över gatan kan man skymta en Chevrolet Corvair.
En något rymligare Chevorolet. Well Wagner med sin camper byggd på Chevolet C-20 bas från 1964. Ser dock väldigt uppklädd ut för en husbilssemester sommaren 1968.
Santa Anas Cadillac dealer hette McLeans, och på begagnatsidan står försäljningschefen Ray Leonard år 1967 med en fjolårsbil man fått i inbyte, en Chevrolet Corvair. Den svansmotorförsedda Corvairen kom att bli USA:s mest utskällda bil nånsin, oändliga rättsprocesser och stämningar följde i dess kölvatten långt efter modellen lades ner. Hatkampanjen drevs av en besatt advokat som vill få GM fällda för massmord på grund av den påstått farliga Corvairen. Som han aldrig ens provkört då han saknade körkort. Trots att modellen sjönk som en gråsten i populatritet det såldes över 100000 Corvairer 1966.
Hur som helst så ser Larry Smoth rätt nöjd ut med sin Corvair från 1962. Hela 277910 Corvairer såldes det året, och den stora nyheten på Corvairen var att den som första personbil gick att få med turbo.
Lika glad ser Carl Bondi ut som här på familjen Melins uppfart visar sin nya Impala coupe år 1968. Detta år kunde man få coupéen på två oilka sätt, detta är en Custom coupe med rakare taklinje och bredare stolpar och kostade $3021 med V8.
Downtown Santa Ana 1967, Russell Spinder med en snygg guldmetallic Impala sport sedan som Chevrolet kallade sina fyrdörrars hardtops. I bakgrunden kan man se att inslaget av femtiotalsbilar fortfarande är påfallande stort.
Roberto Contreras var kock på lokala bowlinghallen Hillview Bowl coffee shop, och körde till vardags en fin Impala sport coupe från 1961. Bilden tagen i maj 1967.
Året år 1971 och här står Cindy Vance vid sin Impala 61:a , en Sport sedan.
Sommar 1969 och Ed Cabrerra kommer förbi North Wright Street med sin nya häftiga Chevelle malibu SS396. Detta inebar att man fick den näst största V8.an på upptill 375 hästar. $422 kostade paketet extra, men ändå såldes hela 86307 Chevelle och El caminos med detta. Brevid bilen står Lars Melin och i förgrunden skymtar Hans Melins Volvo 1800 som vi sett tidigare här: http://swedish-connections.html
Tidig start på Nääs
Jodå en hel del visade det sig, så djungeltelegrafen skall inte underskattas.Trettiotalet vagnar letade sig dit samt några motorcyklar, så nu verkar sommaren vara på gång.
Cadillac 56:a bland de första plats, till höger Buick 59:a och en Ford Mustang
Chrysler 1965 är lite specialfavoriter för mig, detta en New Yorker, och en betydligt äldre Chrysler, Plymouth från 1937. Om det verkar ryka om den så beror det inte på nån sjusärdeleles effekt, utan för att denna rod har dieselmotor...
Fika från bakluckan på en Buick 66, i bakgrunden syns även en gigantisk Cadillac begravningsbil.
Ford 32 rod dök upp också, en av stammisarna på Nääs. Ett bygge i lite äldre stil som hängt med länge, från tiden man återigen tillät amatörbyggda fordon i början på 80-talet.
Underbara uppblåsbara...
Goodyear är kända inom däckbranschen men inom konceren fanns också Goodyear Aircraft Company, som gjorde både ballonger och luftskepp. På femtiotalet var luftskeppsepoken sedan länge förbi och nyttan av spärrballoner likaså. Så då tog man allt sitt kunnande om gummi och luft till att på fullt allvar bygga ett uppblåsbart flygplan!
GA-468 flög första gången 1956, det tog fem minuter och blåsa upp farkosten och sen handstartades den 40 hästkrafter starka motorn. Tanken rymde 76 liter och på detta kunde planet stanna uppe i mer än sex timmar, om man nu mot förmodan ville det. Toppfarten låg på 115km/h.
Det är sådana här tingestar som får testpiloter att helt plötsligt bli förkylda, eller hastigt komma på nåt annat skäl till att få stanna på marken. Men hur som helst så utvecklade man en tvåsitsig version också. GA-466.
täckt kabin och en 60 hästars motor kunde ta den upp till nästan 2000 meter för den som vågade.
Så här nätt var Inflatoplanet i nedpackat tillstånd, bara och leta rätt på ventilen och börja blåsa... med bränsle och pilot vägde den lite över 300 kilo
Ett dussin inflatoplanes byggdes och testades, otroligt nog inträffade bara ett allvarligt haveri. Men försvarsmakten gav ändå tummen ned, Goodyear hade i sin uppfinnarlusta bortsett från att planet lätt kunde skjutas ned med pil och båge...
En katt i New York 1961
Bilsalongen i New York 1961 har vi redan kikat en gång på innan här: http://svammelsurium.blogg.se/2009/february/inga-saab-utan-sabra.html
Salongens stora stjärna kom från England, det var USA-premiär för den nya Jaguar E-type. Den snitsigt dressade filmstjärnan som stod för presentationen i Jaguars monter hette Marilyn Hanold, och här kan man ju undra lite hur Jaguars budget och strategi såg ut för USA-lanseringen. Marilyn Hanold hade förvisso varit Playmate of the year 1959, men hennes skådespelarkarirrär kom att toppas av "Frankenstein Meets the Spacemonster" och "The Brain That Wouldn't Die"
Trädgårdsdags 2009
Ford Mustang 45 år, pace setting
Bortsett från dekor, så utrustades de med fyrväxlad manuell låda, högfartsdäck, lätt sänkning av fjädringen och dessutom styvades den upp påhögersidan, man kör ju vänstervarv hela vägen på Indy 500. Dessa hade 289" motor.
Pace car chaufför på Indy 500 1964 var Benson Ford.
Av de tre cabrioleterna så användes bara två, den tredje, hum, startade inte på tävlingsdan..
Dessutom byggdes de 35 stycken extra pace car cabrioleter för VIP-användning under tävlingshelgen, dessa såg likadana ut men hade standard 260" motor.
Sen kom man att bygga pace car coupéer också som var så att säga utom tävlan. Dessa erbjöds Fords återförsäljare runtom i landet genom en intern tävling. De dealers som sålde bäst före Mustangens introduktion fick kvoterat till sig dessa pace cars. Och konkurrensen var hård, så det resulterade i att 36 säljdistrikt i USA kunde få dela på 180 stycken sådana, utöver det byggdes det tio till så dessa coupéer gjordes alltså bara i 190 exemplar.
Dessa "pace car replicas" gjordes i Pace Car White, en speciell kulör för dessa, de 3+35 originalen hade ju lackats i Wimbledon white. Dom fick vit och blå inredning, utrustades med styrservo och automatlåda. Försäljningscheferna bjöds sedan in til Dearborn där de fick nycklarna till sina pace cars av Fords chef mr Lee Iacocca personligen.
Ford Mustang har efter det fått äran att vara pace car på Indy 500 åren 1979 och 1994. Här nedan syns dom alla tre.
Ford Mustang 45 år, promotional
Ford Mustang var frukten av djupgående marknadsundersökningar. En sak som var ovanligt på denna tiden, att låta kunden ha någon talan. Men hos Ford tog man det till sig och flera års studier resulterade alltså den sportiga och ungdomliga Mustangen. försäljningen bekräftade det också, 417000 bilar sålda det första halvåret. Aldrig hade en ny mnodell sålt i sådana mängder.
Att Mustang var en ungdomlig bil vet vi ju, men riktades den speciellt till ungdomar egentligen? Det verkar inte riktigt så av de tidiga reklampublikationerna.
En stolt Lee Iacocca med den sista Mustangen av första serien 1964½ års modeller, 417000 byggda sen den 4/17:e
Och på omslaget till Time magazine , Iaccocca och Mustangen igen.
Grattis Mustang, 45 år idag
Försökspadda
Redan i slutet av fyrtiotalet hade Flaminio Bertoni och hans team någorlunda klart för sig hur efterföljaren till trotjänaren B11/B15 skulle se ut. Citroen DS hade premiär 1955.
Döda män klär inte i rutigt
Om ni tycker den där Chevrolet 67:an ser lite knepig ut så beror det på att det här från Chevrolet Argentina. Denna SuperSport var ännu en av dessa licenstillverkade hybrider, då det är en 63-65 års Chevrolet Nova som fått lyktor från 1965 års Impala.
Mer om att döda män inte klär i rutigt hittar man här: http://www.imdb.com/title/tt0083798/
en riktig kombi...
Bakluckan öppnade man också rätt fiffigt på dom här.
Lättlastat och fint, denna finurliga "clamshell tailgate" fanns hos Chevrolet, Buick Oldsmobile och Pontiacs stora modeller 1971-76.
Citroen Currus Cityrama
byggd runt 1960 av Currus, på Citroen U55 chassi, en spektakulär sight-seeing bus.
De förgätna del 47 - Pontiac GT-37
Då den introducerades sent på modellåret betecknas dessa då 1970½ års modell. Detta skulle vara en budgetmodell, som trots allt inte blev så många dollar billigare. T-37 fanns inleningsvis bara som hardtop coupé. medans den vassare GT-37 gjordes som coupé med och utan stolpe.
Standard T-37 hade sexa som basmotor precis som Tempest, men GT-37 paketet innebar främst V8 där man kunde få Firebirdens 350" på 255 hästkrafter, Eller samma 400" som fanns i GTO:n och nytt för detta år var att den stora 455" på 370 hästar nu gick att få i mellanserien och därmed även i GT-37. Dom kom med helsoffa och treväxlad manuell låda i samtliga fall.
GT-37 skiljde sig också i dekoren med Rallye II-fälgar utan krom, hoodpins, speciella stripes fick man men övrig dekoration som var standard på Tempest var options på dessa. Nedan första årets GT-37 med sina speciella kännetecken, detta år stod det faktiskt Tempest GT-37 på dom. Bara 1419 stycken sådana här gjordes.
1971 däremot så fanns det bara GT-37 emblem samt att Pontiac-namnet försvann från grillen, detta år var fattigmans-GTO:n återigen en halvårsmodell. Lite andra stripes för detta år och nu fanns GT-37 enbart som hardtop. Samma motoralternativ och återigen bara i kombination med helsoffa och treväxlad golvspak. Inga scoops på huven men däremot lackerade sportspeglar var standard. Totalt byggdes 29466 hardtop coupéer i T-37 serien däremot är det inte hur många av dom var GT-37:or. En GT-37 kostade nu $3165 medans storebror GTO gick lös på $3446. Det kan verka lite men då får man tänka på att dels så kom GTO:n i ett grundutförande där kunden själv fick beställa all utrustning extra, dels så hamnade GT-37:an i en betydligt mer fördelaktig försäkringsklass.
Men efter bara dessa två halva års serier så försvann T-37/GT-37 bilarna igen.
mer bil å flygblandning
hösten 1962
Detta gjorde att man nu hade råd att satsa på en modell i mellanklassen. Resultatet nedan är den första BMW 1500 som togs in till Sverige på prov redan hösten 1962. En helt nyutvecklad tyst men varvvillig motor och mycket modern kaross med avancerade hjulupphängningar föll testfolket i smaken, priseet ansågs dock vara i överkant.
Men här alltså startskottet till BMW:s moderna framgångssaga.
Vad det omärkta flygplanet gjorde i bakgrunden vet jag inte men kombinationen bil/flyg är sällan fel.
Bilsport Custom Motor Show 2009
Påsktraditionen bjuder på en av europas finaste mässor för oss motortokar. Custom motor show i Jönköping är lika mycket tradition vid det här laget som påskharen. Förra årets siffror säger strax över 75000 besökare. Utbudet är som vanigt stort och brett, vad man märker är att det kommer fler och fler utländska utställare hit vilket är kul. Rundturen börjar i A-hallen.
Det här vet jag faktiskt inte vad det har varit, Den lilla saken i guldflake är iallafall en Mini, från England.
Lite standardbilar med, Lamborghini Gallardo, och nya Dodge Challenger, dom kommer mer och mer flera stycken fanns med på Elmia i år
Customs såklart, Leif Tufvesson visade upp sin extrema Jakob Hot rod, och en till är på gång, radikalt, nyskapande och en enorm hantverkskicklighet kännetecknar hans byggen.
Och Fordar, det finns ingen gräns för vad man kan göra med en A-ford, den gröna är dock byggds på en sen model T sedan, den svarta eleganta rodden är en trefönsterscoupé från 1932.
Customs i traditionell stil, Ford respektive Studebaker från 1950. samt i lite nyare tappning, Oldsmobile från 1969, men jöses, lackade hjulhus, kromade bromstrummor och speglar under bilen trodde jag hade slutat med för länge sen. Och ett bevis på att ingenting är främmande att bygga racerbil av, Vild kompressormatad Gasser på Ford Ranchero pickup.
Mer udda racerbilsprojekt,, det ser ut som att den här Citroen Xsaran kommer bli väldigt övermotoriserad-. Ävern denna, en Pro-Mod dragster med Ford Mondeokaross. Sveriges snabbaste stationsvagn månne? Detta är en liten Hillman Imp som skall få en modern kompakt motor transplanterad bak. Och mer galet övermotoriserat, Pluto är en Austin Mini hundkoja som tractorpuller!
Alltid kul att se hur årets säsong kommer se ut i dragracecirkusen här är Pata Pers Nitro-funny, en klass som är rikgti manlig, dessvärre har vi bara två Nitrofunnys i Sverige än. Wild Tomato , Volvo PV gasser stod hos SVDA:s monter, http://svda.se/ Den är en tribut till den berömda Hot Tomato som kördes flitigt med på 70-talet. Rimbert Walhström har ny kärra för i år, Pro mod Dart blir det, och även Adam Flamholc, http://flamholcdragracing.blogg.se/ var på plats och visade sin nya Camaro, efter ett par säsonger i Pro Stock taggar han nu ner till att köra Pro mod istället.
Lite folk också, Lelle, glad stockholmare och eldsjäl i vår sport var ju givetvis på plats. Och likaså vår Terräng-Axel, Tomas som länge varit drivande inom off-roading är en gemytlig och sympatisk kille som bekräftar deviset att skillnaden på pojkar och män är storleken på deras leksaker. Sen visade Niklas upp sin fantastiska Futurliner. Den har jag presenterat innan här: http://svammelsurium.blogg.se/2008/june/en-svang-forbi-annaboda.html
Inte bara landets utan ett av världes mest extrema renoveringsobjekt. Sponsorraggningen pågår för fullt.
Och återigen på plats naturligtvis John D'agostino, customkungen från Kalifornien som visade upp en låg och frän Oldsmobile 62:a med sig i bagaget hade han också Oz Welch härliga Cadillac custom från 1947.
Och även legenden George Barris var ju på plats i år igen, 83 år ung är han fortfarande i högsta grad aktiv i customvärlden.
Just film och filmbilar var temat på årets Elmia, Barris hade med två kreationer som gjordes för en tv-serie som hette Allvin and the Chipmunks, här ser vi den galna Allvins Acorn.
Och javisst är det Jönssonligans Cheva som står där. Och världes kanske mest berömda Volkswagen "Herbie" i bakgrunden ser vi den rosa amazonen från "Rallybrudar" Och den då redan nedlagda De Lorean odödliggjordes i "Back to the Future" 1985. Detta är en kopia byggd av en fantast i Holland.
Och det mest fantastiska på Elmia i år, man hade alltså byggt uppen fullskalig replika av Mels drive-in från filmen American Grafiti!
Här ser man John Millners Ford coupe, och Falfas Cheva 55:a dessa två bilar var med i filmen och ägs idag av Paul Figari. På plats var även John Millner, dvs Paul Le Mat. Samt Candy Clark och Cindy Williams. American Grafiti är mer än en film den är ett fenomen, 35 år senare så är den fortfarande omåttligt populär. http://www.imdb.com/title/tt0069704/ bakgrundsmusiken bestod naturligt vis av inspelade gamla sändingar med den legenradiska Wolfman jack som hade en nyckelroll i filmen. http://www.wolfmanjack.org/
Vi tackar er så mycket för att ni förärat oss det här besöket och hoppas vi ses igen!
Motorcyklar får mer och mer utrymme på Elmia, några trevliga smakprov. Bland lättviktare så måste man nog omnämna denna lilla Honda Cub från 1964. Vi såg dom aldrig här men den satte bokstavligt talat Asien på hjul, otroliga 62 miljoner Cubs har byggs från 1958 och den tillverkas än. Victorias så kallade "Plåtbanan" är en iögonfallande design och rätt sällsynta idag.
En trevlig trio riktigt gamla Harleys visades upp från den fantastiska Mc-museumet i Rottneros,http://www.mc-collection.com/startframe.html där man i år har Harley-Davidson special. Och en riktigt ovanlig sak, danska Nimbus-motorcyklar ser man inte ofta, detta är en tidig modell från 1925. http://www.nimbus.dk/
Och i mitt tycke kungen av motorcyklar, den makalösa Vincent, här en encylindrig modell som hette Comet, mer om den fantastiska Vincent, presenterades ju här: http://svammelsurium.blogg.se/2008/february/vincent-legenden-myten-maskinen.html
Andelen klassiska bilar kändes något mindre i år, men det uppvägdes av trevliga och en hel del udda fordon. Panhardklubben var för första gångne på plats, och detta är rikgti speciall bilar. Om man tycker Citroen är underliga är det ingenting mot en klassisk Panhard. Här den ovanliga 24BT som var Panhards sista modell innan slutet 1967, och den mer kända Z1, helaluminuimbilen från början av femtiotalet. Och en Panhard Dyna X86 cabriolet från 1951.med aluminiumkaross på stålstomme. Äldst på mässan Panhard Levassor från 1891, detta är en replika byggd efter originalritningar, men ett gediget och autentiskt arbete.
En omgång flotta fullsize-cabbar även där en del sällsyntheter, De Soto Fireflite från 1959, bara 186 byggda. Cadillac Eldorado från 1955, 3950 byggda. Eldoradon från 1961 är destomer sällsynt med 1450 exemplar. Och den mest sällsynta av de allihopa, Edsels cabriolet från 1960 som bara gjordes i 76 exemplar.
Mercury Montclair cabriolet från 1955, och den eftertraktade speciella Cadillac Eldorado från premiäråret 1953. 532 stycken gjordes det. Och vi avrundar med två 58:or i all sin prakt Lincolns var rejält stora vagnar, förtsta årdet med självbärande karos dessutom. och här även en vacker Pontiac Bonneville.
Tidigare Elmiabesök i bloggen:
2006: http://svammelsurium.blogg.se/2006/.html
2007: http://svammelsurium.blogg.se/2008/april/elmia-2007-kappbloggning-april-07.html
2008: http://svammelsurium.blogg.se/2008/march/elmia-2008.html
åttiotalet suger fortfarande, Divine!
åh herrejävlarjössesanåda, Divine var en klass för sig, så burleskt så det blir bra, självironi är en bra egenskap hos varje artist. Divine, 1987 vassegoa!
Framtiden 1970
Den andra var Stratos från Bertone åt Lancia.
Stars & Cars - Kjell-Olof
Antagligen ett av det mer udda politikerportätt som tagits, för det är ju vår dåvarande finansminister Kjell_Olof_Feldt som sitter där i svärmosrluckan på en hot rod Ford 32:a, läsandes sin favorittidning på väg till Rosenbad. Året är 1988.
en som inte blev forskare
UK-TV 1957, skiffle var på modet, i detta bandet intervjuas en 13-årig kille som hade framtidsdrömmar om att studera medicin för att bli forskare, nu vet vi att Jimmy_page inte gjorde så.
en solig eftermiddag bakom Riverside drive, 1963
På Riverside drive i Hollywood hade George Barris sina domäner, här skapades tideerna mest legendarska "magic rides" åt grannskapets celebriteter. Här år sista lagret flake på gång på en kraftigt modad Thunderbird. Varför anända lackbox när det är så gott väder ute.
george Barris var den förste som byggde custom och choppade taket på en Mercury 49:a , detta gjorde han redan i oktober 1948! Så killen har vart med ett tag i gemet, och är med ännu! För denna påskhelg så kommer George Barris alltså och besöker oss på Elmia Custom Motor Show i Jönköping.
http://www.custommotorshow.se/2009/index.php
http://www.barris.com/
Förra gången han besökte Elmia var 2006, som finns att läsa om här:
http://custom-motor-show-2006.html
Miljonpadda
Det är 1969 och den miljonte Citroen DS-bilen har just färdigställts på Quai de Javel.
Rolligoner
Universalfordonet Albee Rolligon var gjord för riktigt eländiga förhållanden, träsk och sand var ingen match för de jättelika ballonghjulen.
Räls gick utmärkt att köra på också, undrar hur den fungerade på vanlig väg?
Rolligonerna utvecklades av William Hamilton Albee, och dessa konstruktioner tjänstgör idag i polartrakter och andra svårtåkomliga ställen runtom på jorden. Så det var ingen engångs-gimmick utan ett framgångsrikt koncept, men då dess användningsområden är jordens mest avlägsna och svårtillgängliga trakter så är chansen att få se en dylik sötnos inte speciellt stor.
tolvhjulsdriven Catco-Rolligon ångar fram nånstans i norra Alaska.
helgens träff i Belo Horisonte, Minas Gerais
Och en Puma GTB series 2
Vad vi känner igen som Opel Commodore heter här Chevrolet Opala, storsäljare på tiden det begav sig denna från 1971.
Och en nyare Opala, den gamla karossen fick hänga med länge, detta ser ut att vara en Opala Especial från 1975, emblem på framskärmen säger att den dock har den stora 4100-motorn som är i princip samma raksexa som fanns i amerikanska Chevrolets fram till 1979, 235"-motorn alltså.
Tidig Rolls Royce Corniche cabriolet från 1972.
E-types är alltid vackra att se på.
Cadillac 1959 dräller det inte av i Brasilien, men här dök det iallfall upp en finfin coupe de ville
Chevrolet modell 1955 finns det dock gott om vart i världen man än kommer, med över 1,7 miljoner byggda så finns det fortfarande gott om dom. Fast denna är ganska långt från Oklahoma.
Ferrari 330GTC från 1967 är en läcker sak, brevid står en Dodge Dart som vi skulle känna igen som 1969 års modell, men det är faktiskt en 70:a, brasilienbyggd alltså.
Korrar på bloggen
Här i sin Camaro 67:a, förutom den så äger han även en fin '67 Chevelle SS396, en Chevrolet 55:a i bus-stil med trimmad brasilienbyggd Veraneio-sexa och en Cheva 57 cabbe under renovering.
På flygsidan kommer det nog droppa in en hel del från Gert Böll, han är med i Chipmunk-gänget på Viared bland annat. I jobbet reser han en hel del och ser till att få flygsuget stillat vart än han kommer. Så framigenom kan det komma kul repotage från air shows och museum jorden runt och även en och annan pirep .
Autoart - Alan Fearnley
Sista målningen förställer inget mindre än den berömda färden mellan Cannes och Calais när Woolf Barnato i sin Bentley körde ikapp med tåget "The Blue train". En resa det kommer skrivas mer om härframigenom.
Vidunderliga och förunderliga ting - Snow Cruiser
I oktober 1939 stod den klar, och kördes sedan för egen maskin från Illinios till Boston där den lastades ombord på skeppet North Star med destination Antarktis. 17 meter lång, fem meter hög och med all sin nyttolast så vägde den 35 ton. Drivkällorna var två stora Cummins diesels på 150 hästkrafter vardera och dessutom så hade vare hjul en elmotor på 75 hästar styck. De tre meter höga däcken specialtillverkades av GoodYear, de största däck som dittills tagits fram.
Denna skapelse var ett brainchild av Harold Vagtborg och Dr. Thomas C. Poulter, den senare hade varit med på Byrds tidigare antarktisexpedition. Överhängen fram och bak skulel göra det möjligt att till exempel glida över glaciärsprickor. Hjulen är indivuellt ställbara med hydraulik. Medans snöstormarna psikade utanför skulle besättningen färdas bekämt udner sina expeditioner på den antarktiska kontinenten. Flygplan skulle medföras också.
Mer spännande läsning och hela historien om den makalösa Snow Cruisern finns här:
http://www.joeld.net/snowcruiser/Armour1.html
Här slutar den egentliga historien om Snow Cruiser och myten tar vid. Vad hände egentligen? Denna jättemaskin hade varit förstesidostoff i alla tidingar, mediacirkusen runt spektaklet var enorm, Dr Poulder och Admiral Byrd var bifigurer, Snow Cruiser var den stora stjärnan på expeditionen.
Vad man konstaterade första dagen i antarktis var att den inte riktigt fungerade som det var tänkt. Den fungerade i pricip inte alls. Här en unik bild som visar hur man försökte rädda bjässen med att montera extra däck samt kedjor för att kunan komma loss ur snön . Efter detta nämns inte Snow Cruiser alls i rapporterna från Byrds expedition.
När USA drogs med i kriget kallades expeditionen hem, ingen verkade riktigt kunna klargöra vad som hände med Snow Cruisern eller var den nu fanns, man hade alltså tappat bort det största landgående fordonet som dittills någonsin byggts, och den har aldrig återfunnits.
Strandparty med Studebaker
Så här trevligt kunde man ha det med nya Studebaker 1948.
formfulländat femtiotal
De förgätna del 46 - AMC Big Bad Javelin
AMC hade två "pony cars" i sitt stall, Javelin och den kortare AMX som var den enda rent tvåsitsiga bilen i klassen. 1969 så hakade man på trenden med klatchiga färger. Hos AMC tog man fram tre kulörer speciellt för Javein/AMX linjen och dessa kom att kallas "Big Bad colors"
AMC var däremot flexibla , Javelin kunde förses med en mängd olika utrustningspaket, och det var oftast fritt att kombinera. Vanligast för Big Bad-bilarna var den stora 390" motorn och Mod package med spoilers . 1970 kom även Javlin i en "Mark Donohue edition" som givetvis gick att kombinera med Big Bad paketet.
Nedan ett bra exempel på detta, en 1970 års Javelin, som är levererad i "Big Bad green" med SST-utrustning, och Mod package vilket innebär scoopet på huven, spoiler fram, vinge på taket och de speciella tröskellisterna. Dessutom är detta en Mark Donahue edition.
Men man kunde alltså även få sin Big Bad med 232" raksexa och vinyltak.
1969 års Big Bad-bilar hade lackerade kofångare i bilens färg, 1970 fick dock kromade dito.
Trevlig trio Big Bad AMX-bilar 1969.
Nu låg AMC:s lilla muskelpaket i skuggan av marknadens stora som Ford Mustang, Chevrolet Camaro och Dodge Challenger, så produktiossiffrorna var därefter, 1969 gjordes det 941 Big Bad Orange, 876 Big bad Green och 465 Big Bad blue Javeliner, AMX modellen gjordes det följande 283 Big Bad orange, 284 Big Bad Green och 176 Big Bad blue.
1970 däremot byggdes det färre, Vad man vet beställdes 60 Big Bad Orange Javelin, gröna och blåa finns inge siffra på, AMX:er tappade också, totalt 310 stycken såldes i Big Bad färgerna.
Provtur med Piper 1965
1965 så testade man en tidig Cherokee C som hette SE-EMO, vill man ta reda på mer om detta plan så behöver man inte vända sig speciellt långt bort iden här lilla delen av bloggosfären, utan till: http://lae.blogg.se/
Och där hittar man kanske.. jajemensan, givetvis: http://lae.blogg.se/cherokee-piper.html
Där man då kan utläsa att just denna Cherokee försvann över Östersjön 1977...
En glad Chap
Varför är denna man så glad för? Jo för att han heter Colin Chapman och hans egna lilla formel-1 stall har precis utklassat världseliten med sin nya Lotus 79-bil i Belgiens Grand prix 1978 genom att Mario Andretti just gått i mål som vinnare på 1:39:52 följd av teamkamraten Ronnie Peterson som två bara åtta sekunder efter. Dubbelseger för Lotus på Zanderbanan 1978 alltså.
Nogesteds i Köpenhavn nittenhundredetooghalvfjärs
Kalle Urban i vårluften
En läckande kompass fixas, kärran dras ut medan lasse fortsätte oberört meka med kompassen. Helt plötsligt så kryllar det av människor i och runt Kalle Urban, och full tank är alltid bra att ha, såklart mäter man i Imp.gal.
Kontakt!
Oj vilken trafik det var här, rusningstid på ESGE.
Upp med stjärten och iväg, ser graciöst och lätt ut, men kärror med sporrhjul beter sig lite eget, och kräver uppmärksamhet. Ja, sen är den ju brittisk också.
DHC-1 Chipmunk, byggdes mellan 1947-56, SE-XKU "Kalle Urban" är byggd 1950 och ursprungligen levererad till danska flygvapnet.
De förgätna del 45 - Ford Mustang Grabber
sent 1970 lanserads Ford lilla Maverick, och den återfanns även i ett lite häftigare utförande med 302" motor och lite tuffare dekor som då hette Maverick Grabber.
Maverick Grabber gjordes ända fram till 1975, men premiäråret 1970 fanns även ett "Grabber value package" att få till Mustang också. Dessa Grabber Mustangs kom enbart som fastback, mest för att promota de nya "Grabber colors" som var Grabber Green, Grabber Blue och Grabber Orange. Till skillnad från Maverick gick det även att får 351" 2V motor i Grabber Mustangen. Stripesen är speciella och påfallande lika föregående års Boss 302 modell, fast utan 302" siffrorna. Det gick även att få sin Grabber Mustang i andra färger än de speciella Grabber-kulörerna, likså kunde din vanliga Mustang få en Grabber-kulör.
stripesen hette "D0ZZ-632000-D" i katalogen. Grabber Mustang skiljde sig även från Boss 302" med 14"s fälgar med kapslar, svartlackat bakparti med kromade lyktsargar och "color-keyed" sport mirrors.
Grabber Mustang kom sent på modellåret, i februari, och 5120 stycken uppges ha tillverkats.
Betty Skelton - kvinna i farten
Bette Skelton lärde sig flyga när hon var 12, blev professionell konstflygare och instruktör innan hon sadlade om till att bli världens första kvinnliga testförare , under femtiotalet så satte hon rekord på sjön också med sin båt "L'il miss Dodge" Innan hon gick över till Chevrolet där hon satte flertalet rekord med Corvettevagnarna.
Ja, 1959 blev hon även uttagen till astronautträningen för Mercuryprogrammet ockå.
Mer om Bettys fantastiska karriärer:
http://womenaviators.org/Betty.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Betty_Skelton
Vårtecken
Miljön här har ett problem
Det heter tydligen glödlampor. I Göteborgs stad har någon upptäckt att det fortfarande finns jättefarliga gatulampor som innehåller kvicksilver.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=486739
Och inom sex år måste all form av kvicksilver ut ur cirkulationen, inget har nån aning om hur planen skall läggas upp, eller få fram sextio miljoner för att byta glödlampor.
Ett tips, trafikkontoret. lampan är helt ofarlig så länge den sitter fast i sin sockel och lyser.
Ett tips till, gör som alla andra, byt ut den när den går sönder.
Mulliga Mulliners
I kretsen runt Rolls Royce och Bentley fanns ett par flitigt anlitade karossmakare som Hooper, Park Ward, Barker och Mulliner.
H.J Mulliner började redn 1900 att specialbygga karosser åt fordon, och tidigt även åt Rolls Royce. När BRolls Royce och Bentley slog sig samma på 30-talet så vidgades även Mulliners verksamheter. Vid sidan av de rena specialbeställningarna från kräsna kunder, såfanns det även möjlighet att beställa färdiga standardkarosser från Mulliner på sin Rolls eller Bentley.
Efterkrigstiden bjöd på stora svårigheter för alla de forna karossmakarna, Mulliner kom att överleva genom sitt intima arbete med Rolls Royce och Bentley, och hade bland annat i uppdrag att bygga kungahusets specialbilar. Dom kom även att utveckla nya karosser som RR-Bentley kunde ha i sitt standardsortiment.
1959 tog Rolls Royce helt över Mulliner och slog samman det som ett dotterbolag tillsammans med Park Ward som hade köpts upp redan 20 år innan under namnet Mulliner-Park Ward. I huvudsak hade de som inna hand om specialbeställningar men även hela karosserier, som den pampiga limousinen Phantom mk VI. Men när den lades ned så upphörde även Mullier-Park Ward anläggningen också år 1992. Men namnet lever kvar, än idag kan man få sin Rolls Royce "Mulliner"-byggd, då kunder vill ha lite extra.
Rolls Royce 1912, med tourerkaross från Mulliner. 
Inte bara Rolls, denna Hispano-Suiza från 1927 har en sk Weymannkaross byggd av Mulliner. 
Rolls Royce Phantom II limousine 1930
Rolls Royce 20-25 från 1934 med sedanca-kaross
1937 Bentley 4 1/4litre Streamliner cabriolet. Denna beställdes av Woolf Barnato, Woolf var racerförare och så tät att han behövde inte fabrikssponsring, istället kunde Woolf backa upp Bentley ekonimiskt! http://www.historicracing.com/driversname
Rolls Royce Phantom III från 1937 
Efter kriget var det fortfarande än och anna som lät sprecialbygga sina Rollsar, denna Siver Wriath har fått en Sedancakaross från 1947. en karosstil som var på utdöende. 
Mulliner ansvarade också för Bentleys lite snabbare Continental-modeller, lättare karosser med starkare motorer och bland de absolut vackraste var Mulliners R-type Continental fastback saloon, här från 1954. 
Rolls Royce Silver Cloud 1958, även om Mulliner byggde "standard" cabrioleterna så har denna fått egen stil på karossen. 
Standard Silver Cloud II cabriolet, dessa gjordes alltså i Mullines regi, 107 stycken byggdes 1959-62. 
Och 1959 gjorde man åt en praktiskt lagd kund en Silver Cloud II stationsvagn! 
Jättelik Landaulet byggd på Rolls Royce Phantom V, antagligen på kunglig befallning, 1966. 
Så hoppar vi fram till nutiden, 2009 års Bentley Arnage får bära Mulliners namn i detta extrautrustade och förlängda limousineutförande
Mercury Trucks
Har Mercury byggt lastbilar? Ja, mellan 1946-1968 byggdes Mercury Trucks i Kanada, i huvudsak alltså en Ford med annan grill. Mercurys följde Fords modellprogramm med serierna F-100/F-350 och fram till 1965 även upp tilll motsvarande tunga F-800-serien.
