svammelsurium

Det finns inga idéer som är för tokiga att förverkligas bara det finns ekonomisk backning för det.  Denna heltokiga tingest lekte man med hos Avro Canada i slutet av femtiotalet och som en flyghistoriker konstaterade  : Antingen måste dom vart jäkligt packade, eller så hade dom sett på alldeles för mycket dåliga science-fiction filmer.

Jag tror dom var rejält packade och tittade på massor med Ed Woods filmer för vad man försökte göra i den verkliga verkligheten var att imitera ett utomjordiskt flygande tefat!

Saken, som kom att kallas AV-7055 skulle fungera dels som en slags hydrodfoil-svävare och med en stark turbinfläkt driven av tre Continental J69 turbojetmotorer och diverse sinnrika system kunna accelerera blixtsnabbt rakt upp, och då på samma sätt röra sig i sidled, framåt bakåt eller nedåt. Och skulle kunna göra detta i farter runt ljudhastigheten mach 1!

Man testade farkosten ambitiöst, och de nu något nyktrare ingenjörerna modifierade den hela tiden, men hur man än gjorde så blev det inte riktigt vad man tänkt sig. På ett par meters höjd över marken blev den helt okontrollerbar. Den kunde med viss möda ändra riktning luften utan att haverera. Toppfarten på mach 1 var man en liten bit ifrån, inte vid något test framfördes den snabbare än 35 kilometer i timman och då tippade den över.

Till slut vägrade piloterna befatta sig med fanskapet och tefatet ställdes undan för gott 1961.

Vid samma tid, hos Hiller, hade man tydligen också firmafest. Man fick fram en vild idé om att förse infanteriet med en flygande plattform. Tanken var att man skulle lufthoppa sig fram i terrängen i en rasande fart på en slags rotordriven plattform. Den styrdes genom att soldaten lutade sig för att styra farkosten med vikten. Ett system som med viss träning nästan fungerade som det var tänkt. Bortsett från en sak, som soldater förväntas göra ganska mycket, nämligen att skjuta. Att sikta samtidigt som man balanserade på Hillers apparat var helt omöjligt och rekylen skickade soldaten och plattan tumlandes baklänges.

                          

UFO rapporterna måste duggat tätt över Connecticut sommaren 1943, mn det var inga utomjordingar, bara Vought som var ute och testade sin V-173 "Skimmer"

             

Tanken med Skimmern var ett kompakt plan som krävde lite utrymme både för förvaring och för start och landning, idealiskt för hangarfartyg alltså.

Var flygande pannkakan en flopp då? ? Nej, definitivt inte, V-173 uppfyllde alla förväntningar, över 200 provflygningar med bland annat Charles Lindbergh som testpilot så var allting bara positivt, så i Augusti 1945  byggdes den vidareutvecklade  XF-5U, den skulle ha en toppfart på 680km/h och en landningsfart på bara 65km/h, V-173 prototypen hade landat under 50km/h.

Oavsett hur intressant och dugligt planet var så drogs proppen ur, jetmotorer tyckte flottan och flygvapnet var mycket häftigare än propellersnurror, och dessutom så satte byråkratins stop för anslagen. XF5-U skickades till skrotning innan den ens hade lyft.

Men Vought hade tänkt i cirklar redan vid sin första konstruktion för McCormick Harvester 1911.

 Men så är det ju så att man får ju sällan ha sina tankar ifred för ungefär samtidigt i en hemlig hangar i det djupaste av Tyska riket 1944 står nämligen en liknande flygande pannkaka.

    
Den benämns Sack AS-6 men flögs bara enstaka gånger, tvärtemot Skimmern var denna lite
 väl vinglig. Den förstöred vid en lufträd 1945 och kom sen atthackas upp till brasved.

Nemuth Parasol byggdes av ett gäng studenter i Florida 1934. Tanken var att man vid motorstopp skulle kunna "dala" ner säkert... om eller hur det funkade finns ingen uppgift om.