Fenor från femtiotalet


Att bilar skulle ha fenor var en självklarhet under femtiotalets andra hälft, inte bara i Amerika utan de allra flesta följde efter modet. Så även denna lilla käcka sportbilsprototyp. Som också försetts med en trendig dubbel-bubbel hardtop helt i plexiglas.




Bilden är från 1957 och från en då relativt okänd liten tillverkare i ett land långt borta , prototypen är faktiskt en Toyota.



Holden på vift

Australiens största bilmärke, Holden är i första hand dömda till att stanna på hemmaplan. Landets geografiska läge förklarar rätt mycket varför.


Men här är iallfall några export-Holden som hitta ända upp till Thailand.


Holden HQ-serie gjordes åren 1972-1973







.


Volvo på vift

Som småskalig biltillverkare så exporterades Volvo inte i någon större utsträckning, och det satsades inte heller på någon större utlandslansering förrän USA-satsningen 1955.


Men 1953 så sändes av någon anledning en sändning på 50 stycken PV44 till Japan. Det togs även fram en japansk försäljningsbroschyr.

Hur och varför detta genomfördes är höljt i dunkel men en av få bilder från denna exportparentes är denna OV44 i traditionell japansk miljö.




Och vart kan dom tagit vägen?


Vad som intet blev...

1943 mitt under brinnande krig alltså så arbetade Virgil Exner hos Studebaker med att bland annat ta fram förslag för hur deras nya modeller skulle se ut den dag kriget tog slut.

Nu kom dom inte att göra det, men designen är ändå intressant med sina helt släta karossidor. Motorn var tänkt att sitta bak.  Men även om den inte materialiserades hos Studebaker, så måste vid nån punkt Phil Egan eller Alex Tremulis ha fått korn på Exners fullskalemodell för en hel del går igen i 1948 års  Tucker_Sedan





Mer från krigsåren, även i Sverige insåg många tt det skulle komma en ny marknad för nya fordon, Philipsons planerade att ta steget från att vara försäljare till tillverkare, det blev dock inte så, en enda sådan här "Philpin" byggdes innan finansiärerna tittade åt en flygplanstillverkare i Trollhättan som just presenterat en liknade småbil.





Årsmodell 1958 från Hudson skulle egentligen sett ur såhär, men det kom aldrig några 58:or. Efter 1957 års dystra siffror med blott 3100 Hudsons byggda ströks märket helt ur katalogerna.





Fords sorgebarn Edsel hade börjat 1958 med katastrof och sen blev det värre. 1960 års Edsels var bara hastigt uppsnofsade Ford Galaxies , men in i det sista hoppades några envisa sinne på en vänding för Edsel och det fanns alltså långt gångna planer på att låta namnet fortsätta på en parallellmodell till den helt nya kompakta Ford Falcon. Av dessa bilder som daterar sig från juli 1959 så skulle den då få heta Edsel Comet, men idén ströks fort, förutom namnet Comet som kom att dyka upp på Mercuys syskonmodell till Falconen







Det verkar som att man inte informerade designavdelningen alls om att dödsdomen mot de Soto skulle verkställas, utan man hade redan i februari 1960 gjort klart fullsskalemodeller för 1962 års modeller.  Och senare under året till och med en "dream car" att kunna visa upp på mässorna för 1962. Den skulle av allt att döma heta De Soto Paris , men i november 1960 byggdes de sista bilarna av märket De Soto.  Eller gjorde dom det? Näe det kom faktiskt att tillverkas de Sotos ett par år till, men mer om det en annan gång.

 

               


Silverfisken från Buick


En specialare daterad 1931, "sölvfisken" byggd på Buicks stora series 90 chassi hos General Motors sammansättningsfabrik i Köpenhamn.


En spännande design med korta framskärmar som dels har täckta sidor och saknar kontakt med fotbrädorna, ett snitt som ännu låg ett par år framåt i tiden. Den har även glasrutor i taket ovanför förarplatsen.  Kreationen sägs varit lackerad i två silverblåa nyanser och dessutom i metallic. Metalliclackering var nånting alldeles nytt på trettiotalet, detta är nog det tidigaste exemplet. Det var först mot slutet av trettiotalet man hade utvecklat det så pass att man kunde använda det industriellt. Och hur fick man då fram metalliceffekten på dessa tidiga cellulosalacker? Jo , man malde helt enkelt i fiskfjäll i färgen! Så det kan vara en förklaring till att denna Buick fick sitt smeknamn.


Sen kan man ju också undra vart den tog vägen...


garagekoll en januarisväng

Måndagskväll hos Team Northrace, sedvanligt småplock och pill. Småplock här innebär rivande av motor och demontering av kompressor. Nånting som går rätt fort när grejerna är avsedda för att plockas ner och ihop med kort varsel.




Racerbilen rullas över en isig gårdsplan, man får sikta noga mot porten för vändradien, den är sådär. 

Kompressor uppåt lyft ett två tre! det går att lyfta stycket utan kranen, men man får ha tungar rätt i mun, en Littlefield väger as...

             
  

Men så måste vi hitta på nån slags fjärrlösning för datorn och högtalarna i garaget  för Kenneth hade hittat en ny internetkanal som sänder dansband non-stop och vägrade sänka volymen ! Usch.


Mystiska mekaniska manicker



Röja i gamla hus är skojigt, nu har vi hittat en så kallad Comptometer.


Knappar i bakelit daterar den tidigast till 20-talet, art-deco stil som har tydliga inslag av jugend sådär senare tjugotalet, tidigt trettiotal. Visst är det en vacker apparat, men nu är frågan jag ställer till er därute, vad tusan är en Comptometer egentligen?


Övermotoriserad? vadå, jag?

Bland de absolut mest imponerande racerkälkar som nånsin byggts är Tommy Ivos "Showboat"




Den var bestyckad med fyra Buick-V8:or med direktinsprutning, och dessutom  var den fyrhjulsdriven. Differentialen och dimensionerna på framvagnen är imponerande, man kan också se att det sitter off-set, vänster motorpar drev framhjulen, höger skötte kraften bakåt. Jättedäcken var egentligen lastbilsdäck som slitbanan sajpats och hyvlats ner plant. Detta var 1960 och riktiga racingdäck av dom här dimensionerna kunde man inte tillverka ännu.


Bilen tävlades faktiskt med vid några tillfällen innan NHRA sade stopp för den vansinniga framfarten, och fyrhjulsburnouter hela vägen upp till mål... Så Showboat blev i fortsättningen bara show, flitigt engagerad uppvisningsekipage på tävlarna och fyrhjulsburnouterna var publikfriare av sällan skådat slag.


Vid denna tid så var Tommy även populär skådespelare, och producenterna vid Burbank studios visste om att "TV-Tommy" som han kallades tävlade med racerbilar vid sidan om, men hade uppenbarligen en rätt diffus aning om vad det handlade om. Tills den dagen han tog med monstret till studion för fotografering, och produktionsansvariga gick i taket när dom fick se den. Kontraktet skrev om och förbjöd allt tävlande för Tommys del under inspelningstiden. Resten är historia, det resulterade så småningom i att Tommy lämnade en lovande skådespelarkarriär för att satsa full på dragracing.


The Melin Collection - Awating service


På Nabers Cadillac gjorde man allt, sålde nya Cadillacs, begagnade Cadillacs, levererade, hämtade, servade och fixade kundernas både nya och gamla bilar. En väloljad apparat med en storserviceinriktad arbetsstyrka.


Det är 1968 och en fyra år gammal Coupe De ville skall få en översyn.





1970 och mekanikern Bob Ewing skall ta hand om en ny Eldorado som skall få sin första service. En Eldorado coupe kostade $6903, och denna kunde har betalat ytterligare $158 för vinyltak och $46 för vita däcksidor som faktiskt inte var standard trots att de allra flesta utrustades med det. Två års service och garantier för maskinskada ingick också i priset.





Våren 1968 och Dick Norman med en vackert Lexington green Cadillac convertible från 1961. Detta är ingen De Ville, till och med 1963 så byggdes cabbarna på basmodellen series 62. men de hade trots det samma utrustningsnivå som den flottare De Villen



Och en 1962 års series 62 sedan, åren 1962-63 fanns det två olika tak på sedanerna, detta är en "4-window" det vill säga två rutor per sida, 6-window hade en extra ruta efter bakdörren. 





Och här står service manager Tom Brashak vid en riktig tungviktare , en ny 1968 års Cadillac ambulans. Så kallade Commercial chaissis var en viktig del av cadillacs tillverkning, dessa extra långa chassin ingick i Fleetwood serien och hade 156 tums hjulbas. Hela 2413 sådana färdigställdes 1968 för att hos karossbyggare bli ambulanser, begravningsbilar och nyttofordon. Denna har fått ambulskaross från Superior, en av de större företagen i den branschen.





Året är 1970 och denna då tio år gamla coupe de Ville ser väldigt blank och välhållen ut. Gissar på att den fått stå större delen i ett svalkande garage till skydd mot södra Kaliforniens brännande sol.





En udda skapelse som regelbundet besökte Nabers för service var den här Eldoradon som kallades för "Del Cabalero" I Kalifornien fanns det gott om små verkstäder som byggde om nya bilar efter personlig smak , eller brist på smak beroende på hur man ser det. Året är 1968 och denna helt nya eldorado som kostat bara den 6600 dollar bör ha det lagts ett par tusen till på för att få den extra pyntad, troligen hos Dunham som var verksamma i södra Los Angeles på den tiden.





En 1965 års De Ville cabriolet vid det här laget tre år gammal, stora cabrioleter var omåttligt populära och hela 19200 sådana här byggdes 1965,



Corvette i förklädnad

Även om storhetstiden var förbi så kom ändå en del karossmakare att överleva på specialbeställningar, dels från välbeställda privatpersoner men i de flesta fall från biltillverkare som ville ha specialbyggen att visa upp.


Så kom även en del Corvetter att få nya kläder med italienskt snitt, som denna vackra kaross som är svårt att tro döljer en Chevrolet Corvette från 1959. Om den i någon mån påminner om en samtida Ferrari så kan det bero på att karossen kommer från Scaglietti, just Ferraris huvudleverantör av dessa.




Och denna 61:a har en väldigt racing-aktig kostym från Vignale.




Dessa två är verkar till en början vara samma bil, men en hel del detaljer skiljer, för att förvilla det ytterligare så är den silverfärgade ett verk av italienska Ghia år 1961, medans Corvetten på den svartvita bilden sägs vara en 58:a från Ghia-Aigle som var baserade i Schweiz. Trots likheterna i namnen så var Ghia och Ghia-Aigle två skilda företag. Det kan röra sig om samma vagn som ursprungligen varit byggd 1958 och modifierad av Ghia 1961, men bakgrunden till båda dessa inte så särdeles eleganta karosserier är något diffus.


 

Specialbeställning av Chevrolet själva, "Rondine" var byggd på Corvette av Pininfarina, och dragplåster åt Chevroelt på bilsalongerna 1963.

Denna bisarra coupe kallades RHapsody, av RH design, en eller ett par stycken skall ha gjorts på Corvette-bas i Tyskland runt 1992.

Fyrtio år efter  Rondine var det dags för en ny ital-amerikansk Corvette att presenteras för den europeiska publiken. 2003 visades denna special-Vette upp på genevemässan med namnet Moray. Skapad av Ital Design.


Mest Stutz vinner

Mellan åren 1912-1935 byggde Stutz i Indianapolis lyxiga och snabba vagnar i exklusivt små serier med mycket hög kvalité och höga prestanda I samklang med ytterst eleganta karosser. 

1970 återupplivades namnet Stutz, och i samma anda skulle man nu erbjuda kunderna lyx och prestanda i stor dos, dock inte så diskret som förr,. Chassi, motor och mekanik togs från Pontiac Grand Prix, karossen handknackades, detaljer och inredning  gjordes i de finaste materialen efter kundens önskemål. Riktpriset var runt 40 000 dollar, alltså mer än tio gånger högre än den Grand Prix den baserades på.

Dessa nya Stutz var bara för de som ville synas, och hade råd med det.  Vilka var Stutz främsta kundkrets? Ett litet axplock.


Den första Stutz-bilen gick till ingen mindre än Elvis Presley, han kom att bli stamkund då han kom att köpa fyra stycken till.






Dean Martin köpte också Stutz 1970. första bilen råkade dock illa ut rätt omgående... observera nummerplåten!   Totalt kom Dean Martin att äga tre Stutz.

              



Robert Goulet hade två stycken.





När han inte hoppade över hus, bussar, raviner och annat på motorcykel så gled Evel Knievel runt i en av sina två Stutz.





Liberace blev aldrig känd för diskretion och måttfullhet, såklart han körde en rosametallic Stutz.





Men även coola killar som Isaac Hayes gillade Stutz med





Och Sammy Davis Jr likaså.





Men vem är Kungen av Stutz då? Jo den titeln bode gå til Shan av Iran, för han ägde inte mindre än tolv stycken!


Åren 1970-1987 byggdes totalt runt 500 Stutz, utöver dessa coupéer som hette Bearcat kom 1980 även en 4-dörrars sedan och en cabriolet kallad Blackhawk.


En gång i Cricklewood

Året är 1921 och lokalen är väldig speciell och olik mekaniska maskinhallar från denna tid. En enkel lätt konstruktion vars stomme består av för av ståtprofiler som kan fogas samman i olika kombinationer. På denna kan man sedan klä med panel, glas eller annat material i prefabricerade element.

Detta sätt att bygga funktionella lokaler på såg dagens ljus med Crystal Palace redan 1852. Även om den enorma hallen var 560 meter lång och 140 meter bred, så tog den bara åtta månader att sätta upp i Hyde park utan att använda ställningar eller kranar, hela konstruktionen var lätt, stark och genialiskt självbärande.




Så i denna nya fräscha hall 1921 byggd enligt konstruktör Paxtons system, i Cricklewood utanför London kan vi här se de allra första Bentley-bilarna bli till.   


jaktsäsong, inte utan min Aston

Som komplement till inlägget http://jaktsasong.html . Inte bara Volvo tyckte att deras sportvagn skulle lämpa sig för turer i skog och mark. Aston martin DB6 1966.



Höga stövlar, snäv kjol och röd jackett var mode 1966, dubbelpipigt hagelblås blir aldrig omodernt

Uppdatering om Lawman-Mustang

Tack alla ni som hört av er om inlägget angående Lawman Boss bilarna, fantastiskt att dom även drogs hit upp till Sverige för uppvisning, och att samtliga sex av de europeiska bilarna plus Super Bossen alltså varit i Sverige.

Nu skulle det vara kul och se om det går att få fram fler bilder från detta sverigebesök och även allt annat runt invigningen av Mantorps dragstrip är ju i högsta grad intressant  

Till vardags känd som Elton Eckstrand jurist hos Chrysler, på helgerna förvandlad till Al Eckstrand, dragracingförare med just Chrysler-bilar. Här med sin Stock Plymouth Belvedere 1964.



2006 förärades Eckstrand denna nya specialbyggda "Lawman-Mustang" speciellt av den som var huvudansvarig för den nya Mustangmodellen hos Ford. Han heter Hau Thai-Tang och är född i Vietnam, som liten grabb hade han ju själv sett Eckstrand och hans driving team på plats, Så det var nog ett speciellt ögonblick för båda när han fick lämna över denna special Mustang till Eckstrand på Carlsile All Ford Nats 2006.


Al Eckstrand gick bort i maj förra året vid 79 års ålder, men en intervju med honom finns att läsa mer av här:

http://freenet-homepage.de/pony/lawman2.htm

Hembesök

Hos Jayne Mansfield på kontoret.



Jag vet, jag lovade mig själv att nu får det vara nog med inlägg om rosa saker ett bra tag, men kunde inte låta bli när jag hittade dessa bilder om Jayne Mansfield och Michael Hargitays fanstastiska villa på Sunset Boulevard 10010.  Detta enorma ställe hette just Pink Palace.

 

Jayne på väg en liten sväng ner på Sunset Boulevard i sin nya cadillac 59:a. Senare köpte Engelbert Humperdinck stället. Tyvärr finns ingenting av detta kvar idag då detta och fem villor till i grannskapet köptes upp av en typ som läta jämna alltihop med marken för att bygga ett patas större än allihop tillsammans. 

Men däremot kan man beundra detta magnifika hus och omgivning här:
http://www.angelfire.com/nj/jaynemansfield/pinkpalace.html 

Lawman Boss - på Sverigebesök!

De lika häftiga som egendomliga Lawman-Mustangerna under överinseende av Al Eckstrand skrev jag om här:
http://mustang-lawman.html

Nu dök den här bilden upp på Mustang Monthly som fick mig att titta två gånger, texten på tanken i bakgrunden fick mig att haja till.



Det visar sig att en av Ford mustang Lawman-vagnarna gjorde en blixtvisit i Sverige och uppvisningskörde på invigningen av Mantorp Park 1969 innan den fortsatte till sin destination i Tyskland!

Den har också en annourlunda dekor än vad bilder från senare tjänstgöringsperiod visar, med texten "American Commando racing team" på bakskärmen. Mycket underligt, och nyligen återfanns ju en av de sex bilarna som kom till Europa, kan det vara denna?

En annan intressant bild som dök upp var en av de asien-sända bilarna som kom att turnera runt flitigt, här visas den upp i Yokosuka för en grupp amerikanska soldater på konvalecens. Här syns de fälgar somär riktiga för denna specialare, medans Mustangen på Mantorp står på Cragar-SS fälgar.



Nån som har mer upplysningar om Lawman-Mussen på Mantorp hösten 1969 får gärna höra av sig.

Pretty in pink

När kom man egentligen på idén med att lacka bilar rosa?
Jag vet inte men en av de mest kända celebriteterna som valde denna kulör var Elvis Presley, när han 1955 köpte en ny knallrosa Cadillac Fleetwood 60 Special.


Nu var denna färg inte så ovanlig, skarpa pastellfärger var inne på femtiotalet, och Elvis cadillacköp förgicks faktiskt med flera år av ingen annan än Alice Timander som redan 1951 stega in hos OStermanns i Stockholm och beställde en knallrosa Cadillac cabriolet!  Detta måste vart en häpnadsväckande syn i Stockholmstrafiken i början på femtiotalet. Inga färgbilder finns tyvärr av "Calle" som hon kallade den. Bilen finns inte heller längre då den rasade ut för ett stup i Marocko under en semesterresa några år senare.

Vill man synas skall det vara rosa, och detta tog man efter hos GM med en rad specialbilar, 1959 beställde Harley Earl själv en bil till sin fru, är man chef inom General Motors så kan man få den hur man vill, och "Pink Lady" som den kom att kallas var en Pontiac Catalina som fick den större Bonenvilles trim och utrustning, bucket seats och all utrustnign och lite till man kunde få 1959.



Kollegam Bunkie Knudsen hakade på och beställde "Pink pearl" 1964, en rosa Corvette.

 

1961 visade Buick up en "show car" som passande nog döptes till Flamingo



1966 kom nästa rosa show car från GM, en fyrdörrars öppen tourer, Chevrolet Caribe.



Vid denna tid hade även tidnigen Playboy börjat med traditionen att förära sina "Playmate of the year" med var sin bil, givetvis specialbeställda i rosa, men hos till exempel Ford, så hakade man på och erbjöd färgen "playmate pink" på sina Mustanger åren 1965-69.

Några playmates och deras bilar, 1967 Sunbeam Tiger, 1968 med AMC AMX, 1973 Marilyn Cole med sin Volvo 1800ES. Denna bil skall enligt uppgift finnas i Holland idag, dock omlackerad i svart. Slutligen 2008 års Playmate Jayde Nicole, med sin nya Cadillac CTS, dock inte rosa utan numer tyvärr mer körsbärsröd metallic...
   

Playmate Pink Mustanger, och en märklig Mercury i samma kulör, detta var ett verk från Mercurys återförsäljare i Denver, som erbjöd ett "color of the month" paket, februari 1968 föll färgvalet på just playmate pink, men bara tio stycken lär beställts på detta vis.
   

Så till England och brittiska armén för ett märkligt mellanspel i den rosa lackeringskonstens historia, där det handlade om allt annat än show, utan en rent funktionell betydelse.


Brittska specialstyrkan SAS använde dessa för uppdrag i ökenområden, rosa visade sig vara en perfekt kamouflagefärg. hela 72 stycken såna här "Pink Panther patrol cars" skall ha levererats 1968.

Men show för hela slanten 1969 och Jay Ohrbergs makalösa kreation "Pink Panther" som mäter nästan åtta mneter i längs och användes för "the pink panther show" under de äår derien sändes.


På Chicagomässan 1970 syntes dessa två, till vänster Dodge Challenger cabriolet, till höger en Ford Thunderbird i rosametallic.
 

Men Dodge tog steget fullt ut och erbjöd den nya kulören til bilköparna, som komplent till serien "high impact colors" som redan inan lanserats. fanns att få till compact och mid-size serierna, hos Dodger hette färgen "Panter pink" hos Plymouth "Moulin rogue" men hade samma färgkod, FM3


Färgen dök upp sent på modellåret, efter chicagomässan i februari 1970, FM3-bilarna byggdes officiellt bara från 11:e februari till sista juli 1970, dock så har bilar levererats senare i denna färg, även en handfull 71:or, men då saknar dom koden "FM3" på chassibrickan.

Äkta bodytag där koden FM3 på tredje rader visar att den är äkta rosa, 1970 års Plymouth Cuda cab, Dodge Dart Swinger 340, och Plymouth Duster.
   
   
Plymouth Roadrunner cab och coupe, Dodge Coronet Super Bee , samtliga från 1970 och sist en av de väldigt få 71:or som beställts med detta, en bara två Dodge Challenger i Panther pink.  



1972 beställde AMC-handlaren i Beckey WV, fyrtio stycken bilar, mest AMC Hornet, men ett par Javelins och två sådana här AMX. specialfärgen var en rosa kulör som faktiskt användes av Willys i slutet av femtiotalet och hette Coral Mist. 1960 såldes Jeep Cj-5  även i denna rosa/vita kombination.
 

Ibland räcker det inte med rosa, är man riktigt exhibitionistisk, som till exempel Liberace, så kan man ju toppa det rosa med att klä resten av fordonet i en mosaik med speglar också. Här är Liberaces custombyggda "Rollswagen" Folka med Rolls Royce-grill.


2004 gjorde man spelfilm  av sextiotalsserien "Thunderbirds" med Sophia Myles som lady Penelope rattandes den nya "FAB-1" som skulle påminna lite om just en ny Ford Thunderbird.



Men det verkar bli glest mellan rosa bilar de senare åren, finns inte myclet alls i den vägen, borsett från 2006 så lanserades Smart Fortwo i nordamerika i en speciell "limited Pink edition" Men givetvis kan man än idag specialbeställa exklusivare bilar helt enligt kundens önskemål, så som Paris Hilton häromåret när hon beställde sin Bentley Continental GT coupé helt i rosa med matchande inredning.

 


Nu, skall jag nog vila ögonen lite, på nån brun medaljongtapet eller nåt, puh.


Bentley från Franay

På bilden från parismässan 1948 syns en mäktig Bentley med specialkaross från Franay, just den bilen verkar försvunnit spårlöst. Men året innan så visade Franay upp en ännu mer extrem Bentley som finns kvar än idag , detta är den praktfulla "B20BH" .



Och detaljstudier av den fantastiska bilen kan man se mer av här:
http://www.47Franay.html


Vi går på bilmässa

Men då får vi först åka tillbaka till 1948, och salon de l'auto i Paris. Första stora bilsalongen efter kriget, och detta var antagligen den viktigaste bilsalongen någonsin, här danades bilismens framtid i det nya Europa, framtiden mötte dåtiden, nydanande ställdes mot hantverksmässig tradition. Detta var sista gången de tidigare anrika karossmakarna ställde ut sina handgjorda exklusiviteter. Och å andra sidan hade flertalet av bilhisitoriens viktigaste modeller hade sin premiär just här i Paris 1948.

I förgrudnen syns karossmakarna Saoutchik och Franay med sina kreationer, det är en Talbot Lago en Delage och ett par delahaye-bilar med en svart Bentley cabriolet syns hos Franay. I bakgrunden skymtar även Figoni&Falaschis skylt, ännu en av förkrigstidens prominenta karossfirmor som snart också skulle vara historia.



Den läckra gröna Talbot Lago från Saoutchik, och en välklädd dam provsitter den stora Bentleyn från Franay. I Delahayes egen monter tronar en vacker cabriolet med pontonkaross från Figoni&Falaschi. Men hos Panhard visade man framtiden, den radikala experimetnbilen Dynavia var ett av de stora dragplåstren.  Var det verkligen så här vi skulle färdas in i femtiotalet?
   

Som sagt så hade många modeller som senare skrivit in sig i historieböckarna sin premiär just här. Efter kriget innan industrin hade kommit på fötter i Europa igen hängde många tillverkares rena överlevnad på att deras nya modeller lyckades. Många insåg att billiga folkbilar var att satsa på. Bland de som visades på parissalongen 1948 kan nämnas Morris Minor, Citroen 2CV, Peugeot 203 och Renault CV4. Men även jaguars odödliga klassiker XK120 visades upp, och i klassen mellanstora bilar  hade franska Fords Vedette sin premiär just här.  

 


En dag i drömfabriken

I Buicks designstudio 1954 pågår arbetet med en fullskalemodell av en ny "dream car"


Buick Wildcat III stod klar i lysande rött våren 1955. Linjerna och sidolisten kom att gå igen på 1957 års Buick. Wildcat-namnet kom också att användas på produktionsbilarna framigenom.


Auto art - coupe


Halvfärdigt verk med egenkomponerad coupe, parkerad tvärs över Montgomery st i San Fransisco, blyerts 1994.


The blues - predated

Robert Johnson anses stilbildande för all bluesmusik, jag tycker inte det, Johnson spelade på sitt sätt , men dock kom många att följa hans "trail" och kom helt omedvetet förstöra mycket av det arvet denna musikform innebar.
Den väsentliga bluesmusiken gjordes före Robert Johnson, och den kunde låta i princip hursomhelst. Bland det lila som finns bevarat av tiden för "Missisippi Moaners" som man kan säga var en subkultur inom musik åren 1918-1935 så tillhör Mississippi Johm Hurt mina favoriter.
Han, Blind Willie Nelson, Skip James kom att återkomma långt senare på sextiotalet, och i Hurts fall fick spelat in tre skivor innan han gick bort. och dessa tre är fenomenala, efter att ha spelat in ett par demos på acetat 1928 så försvann han, och man lyckades i grevens tid få tag i honom 1963 och spelat in hans verk innan han gick bort.
Den fantastiska Mississippi John Hurt och hur blues egentligen kunde låta.


The Melin Collection - Butch Camaro

Grabben med Camaron heter Dennis "Butch" Soper och ser med rätta stolt ut över sin nya bil.
Det är 1967 års Chevrolet Camaro SS i Granada Gold med största motorn 396" som gav 325-350 hästar. Camaro var Chevrolets stora nyhet 1967 för att konkurrera med Ford Mustang. och succén kom omedelbart, hela 220 917 stycken såldes premiäråret. Trots det såldes det nästan en halv miljon Mustanger samma år. Efterfrågan på dessa "pony cars"  verkade sakna gränser. Priserna var pressade, USA gick trots kriget på andra sidan oceanen på högvarv, arbetslöshet var nästan ett okänt begrepp. Så det var helt möjligt för en skolgrabb att ta körkort, jobba en sommar och lägga handpenning på den fränaste bilen återförsäljaren kunde uppbringa, och som Butch, köra till plugget när höstterminen startade i sin nya Camaro SS396.
 

The Melin Collection - accidents

 Det är en tidig sommarmorgon 1974 i utmed Bonita Canyon road, då landsväg, idag har det vuxit upp bostadsområden runtom här.
  En stor fullastad Peterbilt 359 med trailer har vält efter en kollision med...


Denna GMC pickupen från 1956. En våldsam smäll, förutom att Peterbilten välte syns inga större skador fronten, medans pickupen blev fullständigt skrot.


Den nybyggda Interstate 5 löper längs hela västkusten ända upp til Kanada, i december 1960 lyckades denna Ford -54 volta av Interstaten genom stängslen för att landa på Fruit street i Santa Ana.



Uppe vid Halloran Summit i SAn Bernardino County syns vraket av denna 1960 års Ford galaxie Sunliner cabriolet, Året är 1961 och denna fina cabbe har alltså gått sitt öde till mötes ungefär ett år gammal.  


Familjen Melin bodde de tio första åren i SAlt lake City, Utah innan flytten till Santa Ana, en morgon i juni 1957 på G.Street så låg denna Ford 55:an på taket.

Opel med luft - Kadett Aero


Kadett Aero byggdes av Baur för Opel runt 1975-76. riktiga cabrioleter var för dyra att producera, och ansågs också farliga ur säkerhetssynpunkt vid denna tid.


Lösningen för den ville ha en Opel och vindrufs i håret var denna smarta cabrio-coach/Targa/Landaulett lösning. Det skall ha byggts 1200 såna häer Aero-Kadetter.


Animalisk design

Att anspela på djurriket inom både design och namnval är inget nytt inom design eller bilindustrin , likaså att en del modeller i efterhand får djuriska öknamn, exempelvis Volkswagens Beetle, Paddan från Citroen, Austin-Healeys "Frogeye" och så vidare. Få bilar har dock sett så mycket ut som att vara på rymmen från ett program med David Attenburough som Willys nya Overland-modell 1939.

Vilda väggar

Vi har fått en tapetkatalog som är lite utöver det vanliga, sortimentet heter "London" och är ingenting för den fege.

   

När det ser ut såhär tänker jag mer spontant på att ringa en TV-reparatör... inte på väggdekoration.

   

Det var inte så noga förr

Här syns min vän Kjell nångång 1968 ifärd med att byta bakaxel på sin Ford Crown Victoria. Garage var en sällsynthet, riktiga pallbockar likaså.  Sinnrika lösningar fanns det däremot gott om.



Kjell har varit Ford trogen här är han idag med sin fina Ford Galaxie Town Victoria sedan från 1959.



Om man vill se mer av raggarsvängnen i Götebborgstrakten under 60-talet så finns en fantastisk kavalkad av bilder från tiden då det begav sig och folk och bilar verkligen såg ut på den tiden så kika in på :
http://www.kungstorgsraggarnagbg.se/

Detroitmässan

Just nu pågår den stora bilmässan i Detroit, men vi tittar tillbaks 70 år istället, till Detroitsalongen 1939, och årets stora nyhet där som kom från Oldsmobile.



Preimär för Hydra-matic drive, den första helautomatiska växellådan. Halvautomatiska hade redan funnits ett tag men GM tog det ett steg längre och Oldsmobile kunde redan följande år erbjuda denna i alla modeller. För bara $57 extra, så fick man den helt nya automatlådan som dessutom var fyrstegad.

Ingen mera Khaaaan!

Ricardo_Montalban har lämnat av, efter en karriär inom filmen som sträcker sig från 40-rtalet till dags dato så har rollerna varit mångskiftande. Kanske mest igenkänd för den större allmänheten från Fantasy_Island 

Vi som gillar klassisk sci-fi däremot kommer aldrig glömma honom som Khan från Star Trek,  som verkligen kunde reta gallfeber på Kapten Kirk.



Och i en betydligt mildare framtoning gjorde han även under sjuttiotalet en hel del reklamuppdrag för Chrysler och deras modell Cordoba.


De förgätna del 42 - Ford Mustang Stallion 1967



En så kallad "dealer special" Mainway Ford i Toronto, Kanada erbjöd 1967 denna special-Mustang. Projektet verkar varit ambitiöst då man sökte franshishing för modellen på andra orter, men avdet blev det intet. Vid sidan av att ge den baklampor från Mercury Cougar, så lackades bakstammen svart, samt att partiet runt sidoruto och C-stolpe kläddes med vinyl. Inuti återfanns varvräknare, radio i mittkonsolen, fällbart ryggstöd bak och överdragsklädsel i tyg. Motoralternativen är intressanta, den skulle gå att få med upp till 550 hästars 427" och neråt på skalan alternativt 390" motor på 320 eller 410 hästkrafter. En del skal ha fått den mindre 289" i H.O utförande.
En del av dessa Stallions innebär antagligen de flesta av dom, det antas bara blivit åtta stycken byggda.

Namnet Stallion har senare återfunnits hos Ford Mustang i reguljär produktion åren 1976-77 samt prototypen "Super Stallion" 1998.

Auto Art - Alexander Tremulis

Ett par spännande alster från Alex tremulis penna

1952, notera tunna vita däcksidor tio år innan det fanns på "riktigt"






Alex Tremulis började sin designkarriär hos Auburn-Cord-Duesenberg, via karossfirman Le baron kom han til Preston Tucker efter kriget.
Några av tremulis verk, 1936 Cord 812, 1940 Chrysler Thunderbolt concept, 1948 Tucker Torpedo och under krigsåren hos US Air Force skissade han fram idén med Dyna-Soar, närmast vinglösa flygplan. Här Dyna-Soars efterföljare HL-10 , dessa "lifitng body" flygplan experimenterades det med flitigt under femtiotalet och kom i förlängningen att bli senare tids rymdskyttlar.
   
   
Ett kort tag hos Packard under  Howard "Dutch" Darrin,så skapades Packards efterkrigsbilar "Clipper" här en från 1946
Efter tiden hos Tucker hamnade han hos Kaiser Frazer,ansvarig för uppdateringen av deras karosser som ovan en Kaiser Dragon från 1952. För att 1952 dra vidare till Ford där han kom att stanna fram til 1963. Två dream cars han ansvarde för hos Ford var  XL-500 1953 och Mystere från 1956. 
Från att ha börjat med Cord och Duesenbergs fabulösa vagnar så kom sista inhoppet i fordonsdesign för Alexanders del från helt skilda världar, det var han som gav form åt Subarus trendiga pickup "Brat" som kom att bli väldigt populär i USA och byggdes från 1978 ända fram till 1993.

                       
  

sjutummare med form - picture shape discs





Marillion och Fish spelade nån svårklassad form av rockmusik, och deras skivomslag var oftast lika specialla som musiken. A gentlemans excuse från 1990 med sångaren Fish som solo är inget undantag. Ju mer man tittar på Marillions omslag ju fler mortiv framträder i målningarna. 

Shapediscs var speciella  och eftertrakatade, men inte så lätta att placera eller organisera i skivhyllan. 


The Four Horsemen var ett band från Hollywood som spelade countryinfluerad hårdrock med glimten i ögat.
Bra band som det svängde om


Tyvärr blev karrlären kort, första EP:mn släpptes 1989 följt att en LP: Nobody said it was easy från 1991 där singlen ovan kommer ifrån. Bendet fick intermna problem och trummisen avled i november 1994,  så album nummer 2 Gettin' Pretty Good at Barely Gettin' By släpptes först 1995. senare samma år blir sångaren Frank Starr påkörd och låg i koma i fyra år inan han gick bort.

Lite smakprov  från Nobody said it was easy.

http://se.youtube.com/watch?v=2oEOVZcmoR0

http://se.youtube.com/watch?v=wpkYQM9NWsI

http://se.youtube.com/watch?v=Rjo7gKBKqK8
 

Svenskjänkare

Chevrolet sålde bra i Sverige förr i världen, dock var väldigt få så flotta som den här Bel Air cabriolet 1956 med sin tvåtonslack, vita däcksidor och övrig utrustning. En handfull cabbar kan ha sålts, prislappen låg på c;a 22000 kronor. Totalt såldes det 1971 Chevor i Sverige detta år.
Men jag förstår fortfarande inte riktigt vitsen med att just använda en cabriolet för att göra vackra reklambilder mitt i vintern.



De alla flesta såg ut såhär, som denna 57:a , enfärgat, företrädelsevis svart, detta är mellanmodellen Two-ten med små navkapslar, grova ballongdääck och sparsmakad utrustning, den saknar både backspeglar och även de så vanliga gummituttarna på kofångarhornen. Cabrioleterna i den mån de såldes här importerades, dessa sedaner sattes i hop på licens här i Sverige. den enda utrustningen i princip var värmepaket. Motorn var oftast rak sexa med treväxlad manuell låda. av 1546 sålda Chevor i Sverige här hade bara 175 V8 motor.



Det såldes dock åtta '57 cabbar i Sverige nya, här är den fullständiga storyn om en av dom.

http://www.chevys.se/mincheva/nosoundhistory07.htm

Öppna spjäll

Min vän Luiz i Brasilia har varit på grillfest i helgen. kolla det här revbenspjället!
 


Annat än i Sverige där man får för sig att koka dylika läckerheter... jaja.

Vädret där såhär års i Brasilia , tja +25 på dagarna klart till halvklart, kryper ner mot +19 nattetid...

över och under isen

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=469244 

svaga isar rimmar illa med tunga bilar, och skulle inte tänka tanken att köra ut på sjöisarna i tövädret.
Annat läge och istjoklek var det dock på samma sjö som ovan i Januari 2003 , då det frusit på rejält och vart uppbjuden till Hålanda på isracing, naturligtvis åker man full-size herrgårdsvagn till sådant evenemang.

   
   

En ypperligt trevlig tillställning, capricen gick till och med riktigt stadigt på isen och var en kul känsla att kuna köra flera hundra meter med kontrollerat uppställ. Av nån anledning så såg övriga till helt plötsligt att hålla avstånden ordentligt...

det störts problemet var att komma upp från sjön. grannens traktor fick mycket att göra. Naturligtvis körde jag ju också fast rejölt, bakom Caprices står Bostic och kommer med goda råd. Det finns även filmsnutt och repotage om israce med capricebärgning på hans sida i kategorin "races 2002"  http://www.blackout.nu 





Det var lika isigt på stigen upp som på sjön, för att beskriva hur halt det var så berodde dikesåkandet inte på att jag körde i dike utan att det bara slirade. När jag stängde dörren så dråsade hele vagnen baklänges och ner i bsukarna! då är det halt.

En dag på jobbet med George W. Romney

American Motors Corperation bildades 1954  genom sammanslagningen av Nash och Hudson. Bakkgrudne var att dessa i sammanhanget små tillverkare inte hängde med i femtiotalets uppskruvade tempo och utveckling. Packard och Studebaker skulle också varit med i AMC men drog sig ur samarbetet i sista stund. Uppgiften att leda det sjunkande skeppet AMC på rätt köl igen föll på George W Romney.



Nash/Husdon, AMC hade ett brett sortiment udda bilar, ovan ser vi den lilla märkliga Metropolitan som byggdes hos Austin i England för Nash räkning, denna kom att behållas under Romneys ledning, lika så den lilla Rambler som hade återintroducerats 1950 som en compact-nash, tio år innan compact-bilarna egentligen kom. och dessutom en "sub-compact" som Moetrpolitan i programmet kan det dragits på smilbanden åt då, men i början av sjuttiotalet log man inte längre när importen av småbilar kom igång på allvar. Insåg Romney nånting som andra inte såg?
 
Jag vill nog tro det, även efter att Romney lämnade AMC 1962 så fortsatte man med ett modellprogram som var i princip oförändrat, under senare delen av femtiotalet hade det börjat dyka upp mer och mer "foreign cars" som man sa, inte så mycket av dom, än, men industrin i Europa hade återtagit full kapacitet efter kriget, I asien hade kapaciteten mångdubblats sen före krigsuttgrottet.  Fortfarande fanns det skyddstullar, men frågan var hur länge det skulle vara. När importvågen kom igång på allvar under sextiotalet och tidigare sjttiotalet och priserna dumpades var AMC i princip de enda som hade konkurrenskraftiga modeller mot dessa.  

Runt 1958 gjorde man rent hus i mdoellfloran, Nash och Hudson ströks som märken, Nashs stora Ambassador fick nu bli en Rambler, ryggradeni det nya AMC, Metropolitan hängde med till 1962 utan några förändringar, Ramblers lilla American blev istället mindre och billigare. För AMC gällde det attt överleva vid sidan av de tre stora amerikanska bilkoncernerna som hade näst intill obegränsade resurser till utveckling. För Romney och AMC var varje dag en kamp mot dessa giganter, vilket man kan anta ger en viss symbolik til dinosaurierna på hans skrivbord.  



Romney betraktar sina 58:or  Rambler American, Rebel och Ambassador, En klippa i Romneys team var chefen för designavdelningen, den dynamiska Richard teague, som värvats från Packard. Om modellerna ut kan ansetts lite slätstrukna så var det desto vildare inne på ritbordet. Här bollar Romney idéer med Teague
   

Nåt som det fästes särskild vikt vid var interiören i bilarna, här står dussintals med sätesprototyper i bakgrunden. AMC rred vidare på Nash specialitet med fällbara säten, nånting unikt på den tiden , dessutom var bilarna då bäddbara. Säkerhet och ergonomi var två andra ledord hos AMC som man fäste stor vikt vid.


Så progressiv och framsynt som han var som företagsledare med att föra American Motors framåt i den stenhårda konkurrensen, lika ultrakonservativ var han privat. Dels som medlem i det republikanska patriet där han med samma entusiasm drev en rekationär linje. Dels var han samtidigt president i Mormonkyrkan av jesu sista dagars heliga.

I samspråk med senator Estes Kefauer, en brännade fråga 1958 som engagerade Romney var nya lagstiftningar mot kartellbildningar, nåt som dessa båda drev på hårt i senaten. Oavsett vid senatsförhör eller diskussioner i bara skjortärmarna på produktionsavdelningen så förefaller han lika hemmastadd. Efter ännu en hård dag på kontoret så är det inte fel med en tupplur i en Rambler Ambassador på väg hem.  Bygger man bäddbara bilar så skall man ju utnyttja det till fullo eller hur.
   

Romney lämnade AMC 1962 efter välförättat värv och kastade sig in i politiken, 1963 blev han staten Michigans Guvenör, för att senare ge sig in i presidentvalskampanjen för 1968, vars kandidatur för republikanerna emellertid gick till Richard Nixon.  1969-1973 kom han iställeet att vara president över inrikesdepartementet

                                 
                                George Wilcken Romney, 1907-1995


De förgätna del 41 - Chrysler 300 Hurst

Hurst Performance hade många järn i elden under muskelbilsepokens glansdagar, en modell som byggdes i deras regi och som såldes som en reguljär Chryslermodell i begränsad upplaga under 1970 var 300 Hurst.




Chryslers prestandaserie 300 fick här ännu mera krut. i form av den största 440" motorn med tillnamet TNT. den gav då på pappret 375 hästar, dessutom kom 300 Hurst med en egen huv med både snabblås och fungerande scoops. Inuti återfanns Hursts "shifter" till växelväljaren och bucket seats med läderklädsel. Automatlåda var enda alternativet och chassit var uppstyvat och försett med grövre krängningshämmmare och fjädring. Detta behövdes nog, Chryslers stora kaross detta året mätte 571 centimeter i längd och 204 i bredd, matchvikten var nästan 2 ton trots glasfiberdelar.
Baklucka i glasfiber med integrerad spoiler var revolutionerande grepp 1970, alla 300 Hurst bilar kom i Spinnaker white med accenturer i Satin Tan. med en prislapp på $5842 så kostade denna drygt tusen dollar mer än standard 300:an 1970.  
 

Det var en exklusiv serie bilar, bara 485 sådana här coupéer byggdes och såldes. En del siffror säger runt 500, verkar vara lite oenighet mellan Hurst och Chrysler om exakta antalet. Men utöver detta gjordes det två cabrioleter som Hurst själva använde som PR-bilar, en av dessa fick dessutom en 426 Hemimotor. Här är Hursts egna vagn med Linda Vaugn som för alltid kom att förknippas med Hursts bilar på tävlingsbanorna runtom i USA, denna bilden är från Riverside raceway 1970.

Noteras bör at cabbarna fick vit inredning, coupéen kom bara i brunt.



Cabriolet nummer 2, troligtvis den som försågs med 426" Hemi.

The Melin collection - weekend leisure

Big_Bear City ligger i San Bernadino county och är en välbesökt turistort, i denna delen av Kailfornien kan man alltså surfa på vågorna vid Huntington beach på förmiddangen och åka upp mot Big Bear för att dra på sig skidorna och köra ett utförsåk på eftermiddagen. Nedan är huvudgatan i Big Bear City år 1961 med en ny Mercury Comet närmast i bild, familjen Melins 1959 års Plymouth Belvedere bakom.



Närmare Santa Monica och uppe i bergsområdet ligger Malibu Canyon,också lagom för en helgutflykt, Malibu Canyon-området är stort och indelat i ett antal naturreservat, dvs "parks"  som Paramount ranch, Malibu Creek state park, Tapia park och det väldigt svenskklingande Vasa Park.  Här är chansen störst att träffa på skandinaver i förskingringen en solig sommardag. Här hålls också en hel del svenska högtidsfiranden som midsommar, diverse marknader på gammalt vis och liknande.

Runt 1965, Richard Dodd vid sin 1949 Cadillac cabriolet, till vänster skymtar en Chevrole tfrån 1957 samt en Rambler stationsvagn c:a 1959, rakt bakom cadillacen verkar det stå en Chevrolet Impala modell 63.



Dwenna Holmwood ler fint vid sin vita Ford Thunderbird 57:a , mystisk dam med vit Thunderbird... nån mer än jag som tänker...




1965 års Ford Fairlane Sport coupe och ägaren med det väldigt svenskligande namnet  John Qvist.



Fint folk på besök i Vasa Park, skinande vit, blänkade ny Lincoln Continental 1963. under nästan hela sextiotalet erbjöd Lincoln bara en enda modell, denna Continental sedan med tak, eller utan tak. runt 28000 sådana här byggdes, plus 3000 cabrioleter årsvis, en produktionssiffra som var rätt så stabil under alla dessa år. jämfört med konkurrenten Cadillac är det väldigt lite. baspriset var saftiga $6270. Cadillacs började på $5016.



Det är sällan långt till en flygplats i Kalifornien, bor man i Orange County-området så hette den då Orange County Airport, sen 1979 omdöpt itll John Wayne Airport.  Här är det 1964 på Orange och på plattan står United Airlines Convair 340 och väntar på passagerare.  



Och 1967 på Orange Airport står en av de tidigaste Douglas DC-9:orna och väntar, Air California leasade in två av dessa från Continental Airlines i väntan på sina nya Boeing 737:or.


Från Orange 1967 gick färden med Air California upp till det fantastiska Yellowstone i Montana, där man landar på West Yellowstone airfield. Här syns en av deras tankbilar, en åldrad Dodge R-series truck från 1954, som just tankat upp C-54:an som skymtar på bilden, den kommer från Alaska Air National Guard, och har då alltså en bra bit hem.



Och vid flygplatsen möts man upp av Montana Highway Patrol, denna trevliga officer hette Ray Houghton och  visar gärna upp sin Dodge Monaco patrol car, 1966 års modell.


Och förutom den vidunderliga nationalparken så kan man passa på att besöka lite bekanta svenskemigranter, som Oscar Johnsson här med sin Ambassador 990 wagon, 1966 års modell.


Ambassador var AMC:s flaggskepp och sedan 1962 sålt som eget märke, 990 wagon var efter cabrioleten den mest påkostade AMC-modellen 1966. $2880 kostade den och totalt byggdes det 71000 Ambassadors detta år, uppskattningsvis bara ett par tusen av dom som station wagon.

dr. Oldsmobiles experiment

Oldsmobile Cutlass 442 har berörts tidigare här http://-cruiser-sx.html . 1969 slog man till med den här reklamkampanjen för Oldsmobiles prestanda-options W30 och W31, möt dr. Oldsmobile!



   

vinylhörnan, sjutummare med flärp.


Festligt omslag från 1982 med Kiss, I love it loud/Killer, i specialupplaga.
 

dra i flärpen och se Gene Simmons räcka ut tungan och himla med ögonen

Vinylhörnan sjutummare med extra peperoni




En av de festligaste bildskivor jag har, Wildhearts, TV Tan från 1993 mycket väldetaljerad, och kommer med en flottig kartonbotten!

Och så här låter den :
http://se.youtube.com/watch?v=o8y-M_0UffE

Vinterkul från Chrysler



en egendomlig parantes i Chryslers fordonsutbud var den balla lilla Sno-runner som gjordes 1979-82. Det lär börjat som en idé för militärt bruk, men inget verkar verifierat om detta. Hursomhelst  så är Sno-runner full av smarta lösningar. Hela cykeln, eller vad man ska kalla det kan plockas isär på under en halv minut med snabblås. motorn är en två-taktare på 135cc som gav runt 7 hästar i grundversion, det lär funnits sno-runenrs på 12-15 hk också.  Hela prylen väger 35 kilo.



Dessa tillverkades av Chrysler Outboard Marine division i Wisconsin, nypriset var $900. Oklart hur många som byggdes men 10000 skall i allfall ha gjorts i första serien. Runt 1980 hade chrysler en hel del finansiella problem och proppen drogs ur projektet. Tillverkningen såldes vidare och restlagret såldes ut för $288 stycket. Senare tillverkade kom att döpas om till Snow-rabbit,  och även japanska Echo lanserade restlagret med lite annorlunda detaljer. uppempt 25-28000 kan ha byggts. 

Vad är en Sno-runner? mini-snöskooter? Moped med medar? eller just bara sno-runner, hur tingesten funkar och hur kul man kunde ha med den 1979 visas bäst i följande klipp.

        



Tyvärr blev sno-runner en kortlivad fluga, synd var det för det verkar varit en kul grej. Men förutom Chryslers interna problem vid denna tid som definitivt dödade projektet , så hade den ett par barnsjukdomar som säkerligen kunna arbetats bort om tiden funnits. Den klarade till exempel inte djup lös snö eller pudersnö, nåt som det finns väldigt gott om i bergstrakterna där efterfrågan på dessa var som störst. Ett annant problem som uppstod i just dessa högt belägna trakter, motorn gick inte att ställa för rätt blandning, den orkade inte med i tunn luft helt enkelt.

              

De förgätna del 40 - Chevrolet Hurst Camaro, sunshine special

Hurst Performance är dels kända för sina "shifters" alltså växelspakar samt att deras övriga tillbehör och trimgrejor kom i många fall att hamna som standard i serietillverkade bilar. Dom hade flera olika samarbeten på gång med både motortillverkare och fordonsindustrin, vilket dels gav enorm PR och flera intressanta modeller som Hurst kunde utveckla åt de stor tillverkarna. Exempel på dessa är ju Oldsmobile Cutlass Hurst 442, Ramblers "Scrambler", AMC Rebel Machine, Pontiac Grand Prix SSJ, Chrysler 300-H med mera som kom att bära Hursts namn. 

Så även Chevrolet Camaro 1970. Hurst Camaron var en reguljär Z/28 som detta år fick Corvettes 350 LT-1 motor på 360 hästar. Men den försågs med ett par prototypsaker från Hurst, dels en ny växelväljare för automatlådan, och ett soltak, med en uppfällbar vindavisare, dessutom lackades den gul och kom att kallas för the sunshine pecial.



Nu är chansen att hitta en Hurst-Camaro rätt liten , för det byggdes bara en enda.
Detta var på beställning av Funnycar-föraren Dick Jesse, och Hurst tog tillfället att prova ut lite nya attiraljer. Soltaket, det togs upp av Chevrolet själva och fanns som option senare på deras Compact-modeller. Växelväljaren kom också i produktion och salufördes av Hurst under många år framöver.   

sommarbild

När det är sommar är det härligt att ligga på rygg i gröngräset.



Gråbo, augusti 2003.

The Melin collection - deliverance at Nabers


Juni 1971 och Buddy Rice som körde för Commercial Carriers kommer med påfyllning hos Nabers, på trailern står förutom Cadillacs även en sportig Camaro och Chevrolets nya lilla compact, Vega.. Dragbilen är en stöddig GMC 7500.




Det är oktober 1971 och de nya 72:orna kommer på trailer med en GMC 9500 från Commercial Carrier, Art Deyo hette chauffören vid denna leverans.


November 1971 och Bob Provence har just lämnat lite påfyllning av 1972 års Cadillacs. kvar på trailern står lite blandad kompott, bakom Cadillacen skymtar först en Oldsmobile 98, en Pontiac Grand Prix och längst bak en Buick Riviera.




Mars 1972 och återigen en full last Cadillacs anländer, längst fram en Eldorado coupe, resten är De Villes. 1972 var Cadillacs rekordår, hela 266780 bilar såldes det här året. I Sverige såldes sex stycken, alltså mindre än vad som står på den här trailern utanför Nabers!


Maj 1972 och ännu mer Cadillacs anländer, dragaren är en GMC 9500 som Commercial carriers verkar ha tyckt mycket om. Den skarpögda kan ser att han har tre nummerplåtar. Detta på grund av att fordon i kommersiell trafik var tvungen att vara registrerade i varje delstat den passerade. För att komma undan detta slags tull så skötte man ofta långa transporter med att lasta om dom i varje delstat med nya åkare.


September 1972 och den första sändningen nya Cadillac av 1973 års modell har anlänt, dragbilen är en GMC 9500.


Nabers herer numera South Coast Cadillac, och har även en avdelning för de andra GM-märkena  Buick, Pontiac och GMC. Leverans med nya bilar juni 2008, dragfordonet är nu en Peterbilt 359, bilarna modernare, men annars är sig rätt mycket likt.   



Och en sändning GMC Yukons anlände på Harbour Boulevard november 2008. Åkaren heter Pacific Motor trucking och kör Volvo WAH64 som dragbil. En av de många amerikanska Volvo-modeller vi aldrig ser här.

sommarbild - cruising

Minus 11 utanför, och jag tror vi behöver en ny sommarbild att drömma till, trångt i Varberg juli 2004.

Sommarbild...

Nu läser termometern -15 utanför, så varför inte trösta sig med en sommarbild.
Denna De Soto siktades i midsommaraftons sena skymning på High Chaparral i småland 2005.

The Melin Collection - Nabers backyard

Bakom Nabers Cadillac i Costa Mesa hittar man till exempel personalparkeringen, och vad kör de anställda hos en Cadillacåterförsäljare då? Jo det är en blandad kompott och inte så värst mycket Cadillacs. Här en samliga anställda och deras fordon under åren 1968-1969.

Al Dittmar med en riktigt vacker Buick Riviera från 1964,  


1965 års Plymouth Sport Fury, toppmodellen hos Plymouth kom bara med V8, en 318" på 230 hästar,  38348 coup´´eer byggdes och här står Ken McCardle från Nabers vid en av dom.



Kermit Barnhard på serviceavdelningen som vi titdiagre sett med deras lilla allt-i-allo servicebil, körde privat en Buick Invicta av 1962 års modell.
 

Ellis Stater körde också GM från 1962, men en Oldsmobile Ninety-Eight Sports sedan. Över 33000 byggdes just av denna modell, svårt att hitta nån idag då dessa 1961-62 års Oldsmobiles inte nått nån större popularitet i entusiastkretsar, 


Fords lillpippi Falcon blev lite sportigare 1963 med lanseringen av Falcon Sprint, det är dock svårt att avgöra om Delmar Thomas har en sån eller en Falcon Futura Sport coupe. Båda hade ekernavkapslar, separata stolar occh mittkonsol, plus att sprint även hade varvräknare och 260" V8 som standard.  


Den populära lilla pickupen Ranchero byggdes också på Falcons bas, 18533 sådana här 63:or såldes och här visar "service consultant" Dick Wickers upp sin.


Paul Lorentzen vid sin blänkade Chevrolet Corvair Monza från 1963, liksom hos Falcon så fanns det ett sportpaket till dessa med, dom hette då Monza Spyder som presenterades 1962.  Dess främsta skillnad var turbomatad motor, en sensationell nyhet på den tiden.  Turbon gick att få till övriga Corvairs men var standard i Spydern, effekten steg från 80 till 150 hästar. över en kvarts miljon Corvairs byggdes 1963,


Chevrolet hade innan byggt en van baserad på Corvair, alltså med motorn bak, då hette den Greenbrier. 1965 presenterade man dock den mer konventionella Chevyvan, och här står Chuck Schneck vid just en sån. Så här så de allra första vanarna ut, och var även i ganska modest format.


Och vad är nu detta? jo en Fiberfab!  Kitcars började säljas redan på femtiotalet och under sextiotalet poppade flera tillverkare av dessa glasfiberkarosser upp, Fiberfab hade ett brett sortiment från plastdelar till Ford Mustang till hela bilar som monterades på bottenplatta från Volkswagen eller liknande.
Richard Carter heter mannen som visar upp sin skapelse som verkar vara en Fiberfab Bonito. VW-fantaster känner säkert igen de ultrasällsynta fälgarna från Empi som såldes till VW i USA,  så denna torde helt klart vara byggd på en VW bottenplatta.


Lite samtida reklamannonser ur motorpressen från Fiberfab.
               
  


Inte bara begagnat på personalavdelningen, Alvin Winers dök upp en dag när han hämtat sin helt nya GMC Suburban 1970, GMC då som nu var en lyxigare version av Chevrolets arbetshästar, men namnet GMC går tillbaks långt i historien, faktiskt långt före Chevrolet. grundat 1901 som RapidMotor Vehicle company, och uppköpta av General Motors 1909 och benämndes då GMC.


Och Chuck Schneck igen, här vid en ny Chevy Nova coupe 1970, emblemen säger 307" vilket var standardåttan i Nova, det gick att få dom med 300 hästars 350" i SS-utförande, och ett litet antal gjordes även med den stora 396" motorn. Basalternativet i Nova var dock en 90 hästars fyra. Sexa och V8 var båda tillval, men av 254242 Novas 1970 hade ytterst få den lilla fyran. Hans Melins fräna mercury Cyclione syns i bakgrunden.


stolpen som försvann

Angående den remarkabla Chrysler Norseman i inlägg innan, så kännetecknades dess extrema design av avsaknaden av rutramar och takstolpar. Återigen blir man påmind om att det sällan finns något nytt under solen, Under trettiotalet byggde karossmakarna  Labourdette ett antal bilar med just detta. denna typ kallades "Vutotal" 

Bugatti type 57 "Vutotal" från Labourdette årgång 1937, hardtop utan vindrutestolpar och med cantilevertak som på Norseman.
 

Delage racer med V12 motor och extrem strömlinjekaross med Vutotal-lösning också från 1937.  


Efte kriget så dog dessa självständiga karosserifirmor ut, Labourdettes sista jobb 1947 var nog även dess mest extrema, denna Rolls Royce Phantom III från 1939 fick nytt skal från Labourdette, att dessa specialkarosser var dyra kan nog prislappen skvallra om. Enbart karossen UTAN bilen kom att kosta 44000 dollar!
Kan jämföras med att den dyraste Cadillac Imperial limousinen kostade en tiondel av detta!  Också denna Rolls Royce roadster kom att sakna stolpar vid vindrutan.


Gapar tomt..



1968 års produktion började inte bra för Ford, den sjätte september 1967 lade 160 000 Fordarbetare ner jobbet och lämnade fabrikerna klockan 11:59. En av de största strejkerna i USA dittills var ett faktum, i 66 dagar stod bandet still, innan parterna United Workers of America, UAW och Ford enades. Och dom borde nog enats rätt bra för trots detta långa stillestånd slog Ford produktions och försäljningsrekord i slutändan.

Denna spöklika bild kommer från tidningen Life's fina samlingar som finns att tillgå on-line via Google.

The Norseman

Det vi kallar conceptbilar idag gick förr under benämningen "dream cars" Men då som nu gällde att visa för allmänheten vad som kanske skulle komma, blandat med rena drömmar, excesser inom både teknik och design.

Hos Chrysler hade man ett etablerat samarbete med Ghia i Italien, ich de skapade flera av deras "dream cars" under femtiotalet. 1956 hette huvudnumret Norseman.



Denna hade en fastbackkaross, ett mode som inte skulel återkomma på nästan tio år, dessutom var et parti av taket skjutbart, och rutorna inklusive vindruta saknade ramar, dessutom var de smp ventilationsrutorna också eliminerade, vilket också var tio år före tiden, Även takstolpar saknas, hela taket bars upp i bakkant.



Den var till skillnad från en del andra dream cars fullt körbar, Man började arbetet med den redan 1955, och man lade stor vikt vid att det skulle vara ett fullt fungerande fordon.  Ghia visste var dom gjorde och hela kreationen som tog över ett år att bygga var färdig i god tid för att skeppas över Atlanten för att kunna visas upp på bilsalongerna i USA 1957 

Som den aldrig kom att visas upp på, Norseman skickades iväg från Italien ombord på lyxkryssaren  
Andrea_Doria 


försommar i Kungälv 2003

vi fortsätter med att drömma oss fram till sommarsäsongen med en titt i backspegeln, Kungälvscruisingen 2003.

   

   

Denna cruising sammanföll med Rolls Royce klubbens västkustrträff, så dessa två karavaner möttes och båda grupper gjorde visst stora ögon. Den vita Rollsen är faktiskt en amerikanare, åren 1920-1931 byggdes Rolls även i Springfield MA, där denna vita 1923 års Silver Ghost Picadilly roadster härstammar ifrån.

år 2009 börjar vi med en hälsning från 2005

termometern ute visar på -9 så det är en kall start på det nya året. Såhär i midvintern känns sommaren långt borta , så här kommer lite sommarbilder, häng med tillbaks till juni 2005 och cruising i Arvika!



Lite vackra bilar vid Glafsfjorden.
   

Från vänster Emma i Buicken, Jerry, och Tvetus hälsar glatt också.