Prisencolinensinainciusol - 1972

Forza Italia! Adriano Celetano 1972 med "Prisencolinensinainciusol" som torde vara världens häftigaste nonsenslåt.


Föränderliga förunderliga Fiats - 1200

de flitiga italienska karossmakarnas verk på den populära Fiat 1100-modellen har vi tittat på här.
http://fiats.html.

1957 presenterades 1200 som var tänkt att ersätta 1100:an men så kom inte att ske utan den lades ner redan 1960.

 

Så därför hann det inte dyka upp så många specialkreationer på denna bas, men här är iallfall en del. Dessa tre kom allihop från flitiga Allemano i Turin.  

1200 Allemano coupe 1957


1200 Berlinetta


1200 Sportiva 1958


 Och ännu en tvådörrars Berlinetta, 1950


Inte riktigt lika elgegant, men iögonfallande, 1200 Spider från Savio 1958


Ännu en Spider, men från Ghia också dom baserade i Turin.


Och en 1200 coupe från Pininfarina 1960




Hooper fall from grace

Runt 1959 är det slut med det anrika Hooper, moderbolaget BSA gjorde sig av med sin motorcykeldivision 1957, och sen fick Daimler övergå till Jaguar 1960.  Innan dess hade man tagit fram den märkliga sportbilen Daimler SP250 som fick ett svalt mottagande, Daimlers popularitet i allmänhet hade fallit kraftigt under de senare femtiotalet.
Ett av Hoopers sista jobb inom BSA var göra denna Daimler SP250 coupe för utställning 1959.  


Hooper coachbuild ltd ombildades till Hooper Motor Service, och kom framöver föra en rätt vegetativ existens som blott mer än en service och plåtverkstad, långt från fornstora dagar. 

Denna Lancia Flavia med Vignale-kaross försågs med koffert och lite specialdetaljer av Hooper 1963.


Samma år specialbyggde man denna lyxiga Morris Mini med cannédekor och elstyrt soltak åt Peter Sellers.


Från 1970 övergick Hooper till att bli Rolls Royce återförsäljare, men så småningom började man därigenom åter specialbygga en och annan bil åt kunder, och sedermera även presentera en del egna alster. 

En serie tvådörrars Bentley Turbo R har också gjorts av Hooper denna från 1986.


Och en vagn från 1989. Även en del Rolls Royce byggdes om till coupéer hos Hooper under denna tid. Dessa försågs oftast med uppiffad inredning och extra utrustning.


En "state Landaulette" år kungahuset på Rolls Royce Silver Spirit byggdes 1989.


Men vanligaste konverteringarna var limousinebyggen, här en Silver Spur 1990 som även fått taket förhöjt.


SAmma år slog man på stort och presenterade sin "egen" superbil, Hooper Empress II var byggd på Bentley men var tänkt att tillverkas i en liten serie och säljas helt i egen regi. Den baserades på Turbo R och fick då deras 6,8 liters dubbelturbo V8. Inget krut sparades på utrustning och kvalité. Naturligtvis blev bilen oerhört dyr. Med en prislapp på £400 000 var det den dyraste bilen som gick att köpa överhuvudtaget 1990.


Men projektet slutade nästan innan det börjat, bara sex Empress II-bilar färdigställdes.

1994 byggdes två landauletter, som kallades Silver Wing, men även om de gjordes med Hoopers emblem och kännetecken kom själva jobbet att göras av en annan verkstad som hette Craiville.


 Sen tynar Hooper bort, sista livstecknet är ett avtal med en viss Aaron Greene om att tillverka replikor av Mercedes Benz 300SL med modern drivlina och teknik 2003, men osäkert om något kom till skott av detta.

  

Hooper Empress works

Under kriget kom Hooper att köpas upp av Birmingham Small Arms, BSA, i den koncernen ingick även de anrika märkena Lanchester och Daimler.  Men Hooper kom fortfarande att mestadels göra specialkarosser åt Rolls Royce och Bentley.

Efter kriget presenterade Bentley sin nya mk.VI , och var den första modellen som kom komplett med egen kaross. Men det gick även att beställa en kaross som Hooper erbjöd, med lite mer tyngd i linjerna.


Så sent som 1949-50 byggdes det även ett par sedanca-karosser på mk.VI-chassiet



I början på femtiotalet så började Hooper med ett nytt formspråk, the "Empress style" och designern bakom denna stil hette Osmond Rivers, här en tidig Daimler DB18 Empress saloon från 1951.


och en DE36 roadster från samma år.



Empress Bentley mk VI:s uppradade framför Hoopers showroom som låg i hörnet St James's street och Bennet i London.


Då daimler fanns i BSA:s stall kom en hel del specialare att göras på dom, redan 1948 ser man Osmonds begynnade Empress-stil på den här DE36 "Straigh Eight" roadstern.



med sir Bernard Docker som BSA:s högsta chef kom en rad specialvagnar att byggas på hans begäran, eller rättare sagt hans frus begäran.  Främst för att visas upp på mässor och det skulle inte sparas på krutet, Dessa specialvagnar har kommit att kallas "Docker Daimlers" 

 
1951 presenterades den första Docker daimlern, en sedanca de ville, som överträffades 1952 av "The Gold car" en vagn som kostat hela £8500 att färdigställa, med karossidorna i fleur-de-lis ornamentering i rent guld.
 

Året efter kom "Blue Clover" med klövermönster längs sidorna, och inredning i grått ödleskinn.


1953 kom Silver Flash, också den extravagant med ödleskinn, och dessutom skottsäkra rutor.


1954 kom Stardust, och året efter den ännu mer extrema Golden Zebra, den kostade hela £12000 att bygga, denna var beställd av en vänninna til Lady Docker, Lady Norah. Den kostade henne alltså åtta gånger mer än den redan dyra Daimler Conquest. allt blankt var i guld,  och inredningen gjordes i zebra-skinn.



Men under tiden så åtog man sig fortfarande arbeten åt stamkunderna Rolls Royce och Bentley, här två Silver Wraith tourers från 1952. Och en sedanca de Ville åt Aga Khan, som gjordes på ett av de bara 18 tillverkade Phantom IV chassina 1954






En kuriositet var de två Lanchesterbilarna som byggdes 1954 dessa kalldes Dauphin och fick kaross i tvådörrars Empress-stil, men följdes inte upp och något senare försvann Lanchester helt och hållet.  


Klassisk Empress-stil på Bentley R-type 1954 


1956 byggdes denna magnifika Rolls Royce åt Nubar Gulbenkian, med helt transparent plexiglastak.


Detta år hade Rolls Royce presenterat sin nya Silver Cloud, och nu fick även Empress-karosserna från Hooper en modernare design.


Silver Clouds syskonmodell från Bentley hette S-1 och denna är från 1957.


Men den gamla stilen byggdes fortfarande vid sidan om, här en Daimler DK400 från 1958.


Men vid den här tiden hade efterfrågan på specialkarosser sjunkit betydligt, och inte bara det, BSA-koncernen gick knackigt. Lanchester hade lagts ner, Barker som Hooper hade förvärvat redan 1938 hade somnat av redan i början på 50-talet. 1959 levererades de sista karosserna från Hooper innan man bytte inriktning på verksamheten.

Pixelnostalgi i Borås

På navet.com/ i Borås pågår just nu en rätt intressant utställning, iallfall för oss som är uppvuxna med datorer och dataspel. Men utvecklingen mot dagens dataspel börjar tidigare än vad man tror, första svenska dataspelet togs fram av SABB redan 1960, fast det var itne meningen att det skulle vara ett spel, utan en slags simulator för att markera och skjuta mål på flygradarn. Innan i bloggen har vi ju sett SAAB:s första dator, SARA
http://ordning-a-reda-med-sara.html

1960 kom denna pjäs, D2 som alltså oavsiktligt innehöll sveriges första dataspel! D2 var den första portabla datorn, portabel iden mening man kunde flytta den och ställa på ett laboratoriebord, med truck för den väger över 200 kilo.


   
Första svenska spelstationen från Luxor 1977, en del annat nostalgiskt inspekteras också, på plats i montrarna var ju givetvis Commodores 64 samt Amiga 500, och här ser vi den tidigare Spektrum ZX, med spelet Fairlight som var det första att använda 3D grafik. En hel del nya spelprodukter visades upp också, det har hänt rätt mycket sen sist så att säga.  Commodore 64 blev världens mest sålda hemdator, när den kom i början av 80-talet hade den dubbelt så mycket ram-minne som någon annan dator och tillsammans med bra hårdvara för grafik och ljud blev den en succé. 64:an utvecklades av flitiga användare till att klara av saker som den egentligen inte var tänkt att klara, och trots att den borde vara passé så görs fortfarande nya tillbehör till den.

Så avslutade vi vår utflykt i Borås med lite mer mys-nostalgi, en fika på Röda Rummet i kulturhuset såklart. 
 

Hooper Classic works

del två om Hooper. Nu snurrade hjulen på högvarv, Rolls Royce och Bentley slog sig samman och dessutom ökade efterfrågan på dessa båda märken enormt. Hoopers nisch var att erbjuda de finaste och flottaste vagnarna som kunde erbjudas, men dom kom även att erbjuda standardkarosser som man kunde beställa direkt från Rolls eller Bentleys återförsäljare. Mest populära var de så kallade "Continental Sport saloons" som man kunde anväda på både Rolls och Bentley chassi.

Rolls Royce Phantom II Continetal sport saloon från Hooper 1933, bekväm långfärdsvagn med plats för bagage.


Men givetvis även rena specialvagnar som den här enorma paradbilen också på ett Phantom II chassi åt en indisk Maharadja 1933.


och ännu en Maharadja-bil, samma Phantom II chassi 1933.



Rolls Royce köpte upp merparten av Bentley redan 1931 och således kom man hos Hooper att få beställningar på dessa vagnar också, denna linjesköna Bentley tourer är från 1935.


Bentley stod för det sportiga, Rolls Royce för det prominenta, vilket var Hoopers signum. Men nu tummades det på det kanske på grund av att många Bentleyägare ville ha det så. Denna sportiga coupe är dock byggd på Rolls Royce Phantom II 1935.


En katalogkaross, dvs från Hoopers standardsortiment på Bentley 4 1/4litre chassi 1936. Detta år byggde Hooper hela 300 karosser sammanlagt.  


Från rekordåret 1936 kommer denna Daimler Straight Eight med stor limousinekaross. Daimler ägdes vid denna tid av BSA, som senare kom att köpa upp Hoopers verksamhet.


sedan de ville/Sedanca stilen var fortfarande populär, 1937 byggde Hooper något dussin sådana på Rolls Phantom III chassiet.


En Sports saloon på samma chassityp, en specialbeställning som skiljer sig från den reguljära sport saloonen.   


Och en sport coupe med hardtop profil 1938, på Rolls Royce mindre 25/30 modell. Detta år köpte Hooper även upp konkurrenten Barker  


En tidigare sedanca de ville från 1934, ytterligare en Maharadja-bil som gick till Indien och är kvar där än. Byggd på 20/25 chassiet med "canné" och i fiacre-stil med den svängda karossprofilen vid passagerarutrymmet.


1938 presenterade Rolls Royce sin nya Wraith, och man hann bygga 491 chassin innan krigsutbrottet 1939, chassi WMB75 försågs med denna eleganta limousinekaross från Hooper, 



En Rolls Royce Phantom III från 1938 är en transformable limousine, med andra ord det går att ta av taket i sektioner och skapa sig antingen en landaulet, sedan de ville eller en sedanca efter behag.


Ett av Hoopers sista specialjobb inan krigsutbrottet var denna sedanca coupe på Bentley 4 1/4litre chassi, främre delen av taket är avtagbart, på det sätt vi kallar targa idag fast på den här tiden hette det som sagt sedanca.


Burkpadda

Belgiska öljätten Stella_Artois stoltserar i sin annons om att hälften av deras burkar görs av återvunnen aluminium. Och detta demonstrerar man med Citroen DS motorhuv, som ju är i aluminium och dessutom rejäl, den kan man göra många ölburkar av.



Paddan i annonsen är däremot varken fransk eller Belgiskbyggd, den är från Slough-fabriken i England.


Rovers försvunna P

Rovers modellserier brukade alltid intern skiljas åt med "P" 1934-36 var det P1 som byttes till P2 åren 1936-48, och en lätt modiferad version fanns enbart 1948-49, P3.

P4 var en helt ny modellserie som presenterades 1949, och fick hänga med ända till 1964, den tredje lyktan i grillen försvann dock redan 1952.



1958 presenterades den radikalt moderna P5 vid sidan av P4, P5 kom att tillverkas fram till 1973.



1963 var det dags att ersätta P4 med den ännu mer moderna P6 serien som blev Rovers mest framgångsrika modell någonsin över 322000 byggdes fram till 1977.



men redan 1962 planerades det för en P7 alternativt till P6:an. den nådde prototypstadiet.



Så långt nådde inte nästa förslag, P8, som var tänkt att bli Englands Mercedesdödare,  ett par fullskalemodeller var allt som togs fram, arbetet pågick mellan 1964-1968 innan projektet skrotades.



Rover P9 var ett sportbilsprojekt som också det skrotades i början på 70-talet.



Samtidigt tog Michelotti fram det här förslaget till en Rover P10, som alternativt skulle kunna bli en ny topmodell för Triumph, men det blev inget av det heller, iallafall inte i England, men däremot realiserades den i stora drag i Australien några år senare.


Istället för dessa så gick man efter P6 helt ifrån P-designationerna, nästa generation Rovers hette SD1. presenterades 1976 men dess kontroversiella design föll inte köparna i smaken.



Designen var inte det enda som låg den i fatet, kvalitén ansågs milt sagt halvdan också.  Så nu låg Rovers räddning i nånting man antagligen inte hade tänkt sig från början, på 80-talet började man klistra klisterlappar på importerade Hondabilar istället.



Hooper early works

I kretsen av Rolls Royce har vi redan avhandlat Mulliner här: http://mulliga-mulliners.html nästa firma som länge varit intima med RR heter Hooper.

Hooper etablerade sig som vagnsmakare rean 1805, men av förklarliga skäl börjar vi något senare. Redan 1896 byggde de första karosserna till automobiler och dessa var då, och kom alltid att vara stora tunga lyxiga kreationer. De hade sedan länge varit kunglig hovleverantör av karosser och paradvagnar, detta fortsatte man med automobilens ankomst, Hooper var det översta toppskiktet av lyx och flärd. 

En Limousine 1912 på Rolls Royce Silver Ghost chassi, det var den här typen av eleganta luxuösa karosser som var Hoopers signum.


men samma år gjordes även roadster av rejäla mått , Silver Ghost chassit hade gott om plats.


Under krigsåren 1914-18 byggde säkerligen ett antal karosser, men produktionen hade i huvudakställts om till att bygga flygplan, de berömda Sopwth Camel jaktplanen till exempel sattes samman hos Hooper



efter kriget var man back in business med stora fina specialkarosser igen , nu hade man även öppnat en tredje verkstad för att bemöta efterfrågan.

1920 gjordes bland annat denna extravaganta coupe, den har en så kallad "dickey seat" längst bak, senare fälldes sådana in i karossen och blev vad vi kallar svärmorslucka här, Dickeyn har till och med en egen liten suflett. Texturen på karossen är imitation av rotting, och är faktiskt lackad så, detta kallas för "cannée"



1925 hade Rolls Royce kommit med ett nytt chassi, Phantom, och denna stora sports tourer gjordes på ett tidigt sådant.



1922-29 byggdes den lite mindre modellen Rolls Royce Twenty, siom känns igen på sina liggande ribbor i grillen, även en del av dessa budget-Rollsar försågs med Hopperkarosser som denna Twenty limousine från 1926.  




Första kända icke-Rollsen med Hooperkaross, det är en Belgisk Minerva 32CVfrån 1928 med elegant limousinekaross.


Town cars, town limousines eller sedan de villes kallas det ofta när chauffören får sitta ute, men detta är en sedanca tourer alternativt transformable tourer, där man kan alternera mellan hel, halvtaäckt eller helt öppen vagn, Rolls Royce Phantom 1928.


1930 byggdes en kaross på Bentley Speed six chassi, detta är en dual cowl phaeton med en liten extra uppfällbar vindrua för baksätet. Längre fram skulle det komma mer Hooperkreationer på Bentleys bas.



1930 hade Rolls nya Phantom II haft premiär och denna kaross byggdes på sådant. Det är en kaross som brukar kallas för "scraphandrier"passagerarsäte längst bak på bakaxeln, med Svärmorslucka fast med dörr för insteg och ruta.


Trettiotalet kom att bjuda på en hektisk tid för Hooper, leverantör av Englands dyraste och mest promineta karosser, mer om det senare.


På Esplanaden


Vad är detta för underligt fordon denna sympatiska flicka sitter då?




Jo, det är en Simca Esplanada, och denna modell hade premiär på Salão do Automóvel i SAo Paolo 1966, men hösten 1967 bytte den namn till Chrysler Esplanada. dessa byggdes fram till slutet av 1969.  


Kanske känns grundformen igen? för det är från Början en
Simca_Vedette som tidigare hette Ford Vedette. När Vedetten lades ner i Europa återuppstod den i Brasilien under namnet Simca Chamboard och byggdes nästan oförändrad vidare till 1965, Men med namnbytet till Esplanada så lät man uppdatera den gamla femtiotalskarossen, med kanske inte helt lyckat resultat.



Men mekaniskt förändrades den inte mycket, då det från början var en Ford så fick den ärva den gamla franska Aquillon-motorn vilket var en sidventils-V8 som från början fanns i Ford av 1932 års modell. Exportvarianterna och den licensbyggda V8:an var nedbantad till 2,4 liter och 140 hästar. 1969 byggdes de sista Esplanadas och Ford-motorn som via Simca nu hamnat i Chryslers regi var antagligen de sista personbilarna någonsin att ha just sidventilsmotor. 
  

Fika i Fritjofs garage


Söndagen bjöd också ett besök i ett trevligt garage som nyligen uppförts i bygden. I Fläskebo industriområde iutanför Landvetter håller Fritjof till, en entusiast som låtit bygga ett rejält garage åt sina egna, och även vänners bilar där de kan övervintra i ett trevligt klimat.

Inte utan att man häpnar när man för första gången gläntar på dörrn hos Fritjof, för så här ser det ut vid första ögonkastet.


Närmast i bild, en Oakland från 1925, som övrigt syns flitigt ute på träffarna runtomkring under säsongen.


Såklart skall varje garage med självaktning ha en egen nostagimack, inomhus! den mysiga stugan som är inbyggd är fikarummet, med modernt kök och plats för 24 gäster.



Den sympatiska och gästfria Fritjof själv vid en ovanlig DKW F102, sista DKW-modellen innan det blev Audi av dom.


Till höger i bild skymtar den här specialaren. Som förbryllar ägaren själv. Det är en roadsterkaross byggd på ett BMW 319-chassi från 1936, chassit har nummer #2 men var och hur denna karossen kommer in i bilden är och förblir nog en gåta, historik saknas på den.



   
Lite mer pärlor i garaget, snygg chevrolet cabbe från 1938, vid fikarummet står en T-Ford från 1926. Och nästa märklighet är en Detroit Electric från 1919, elbil med 84 volts motor och styrs med spak. Den fina Mercury 41:an har förekommit då och då i bloggen här innan och är här för sin vinterdvala.

på det hela taget en mycket trevlig söndagseftermiddag, här fikar vi gärna igen.


senaste söndagens biljakt.


Börjar bli tradition att hänga efter kul bilar som är ute på söndagsturer, denna prydliga Chevroelt Impala wagon från 1968 skymtas då och då i Landvetter








Det finns tyvärr inga siffror på hur många wagons Chevrolet byggde 1968, men det var en hel del, stationsvagnarna fanns i samtliga fyra modellserier där Caprice som syns nedan  var den mest lyxiga av dom, Impala snäppet under. 

  

1968 och 1969 kunde man på Chevrolet Impala och Caprice även välja att få en grill med "concealed headlights" som tillval, och då blir den så här snygg i fronten. 



Förunderliga föränderliga Fiats - 1100

Fiat måste haft ett av bilvärldens bredaste modellutbud, detta trots att man egentligen inte hade så många modeller. Men i hemlandet Italien så kryllade det av små flitiga verkstäder och karossmakare som gjorde egna skal på Fiatbilarna , och dessa kunde man i många fall beställa genom Fiats egna återförsäljare.

Nu tittar vi först på Fiats basmodell, den nätta 1100 som byggdes 1953-1961, och såg ut så här i standardutförande. 



Men omgående satta karossmakare och designers klorna i den och i Fiats ordinaire program fanns snart 1100TV roadstern från Pininfarina

 

1100 "Desirée" var en coupe som byggdes av Vignale 1956.


och en annan 1100 coupe från Ghia samma år.


"Coupe Printemps" kom 1957 och byggdes av Vignale, likheterna med maseratis fina 3500 modell från samma tid är slående, och Vignale byggde även karosserna åt dom med.  


1100 coupe från Allemano, 1954


Vacker spider från 1956, också denna från Allemano.


 en "one-off" 1100 coupe från Pininfarina 1954


1100TV spider från Frua 1954


1100E Giardinetta, som stationsvagnar heter i Italien, dessa byggdes av Viotti.


 I jämförelse med fiats egna Giardinetta som såg ut så här.


1957 byggde Vignale denna prototyp åt Fiat.


1959 erbjöd även Viotti denna 1100 "Dalla" stationsvagn.


1100 coupe också den från Allemano 1956


Allemano erbjöd också en snofsig fyrdörrars sedan med, denna från 1958


1100TV spider från Vignale 1955


1100TV coupe från Ghia 1957.


Inte bara inhemska hantverkare gjorde egna 1100:or, tyska Rometch gjorde den här coupén 1957


1100 Enplain coupé presenterades av Vignale 1959.



tribut to Ayrton Senna

ursäkta min halvtaskiga portugisiska, men jag lär mig mer och mer tack vare mina brasilianska vänner, apenas dentro de Brasil tribute na Ayrton Senna - Robson Miguel , guitarra Supreme!



Cars & Stars - Josie



Året är 1933 och Josephine Baker, som var mer välkänd utan kläder, poserar för Parisborna vid en Delage D6/75. En flott kärra som fått en specialbyggd kaross från Letourneur&Marchand, i härlig art-noveau stil. Vad detta arrangemang rör sig om är okänt men det verkar varit en välbesökt tillställning.

En vårbild, Nelsons glidare

Ja, nu är det alltså vår på södra halvklotet, och fick den här trevliga bilden från min vän Jose Rezende i Brasilia.


Cadillac 59:a behöver dock ingen närmare presentation för vi ser rätt gott om dom här, men desto mer sällsynta är dom i Brasilien och väcker berättigad uppmärksamhet även på bilträffar. Denna i desto större bemärkelse när den dyker upp för den rattas av ingen mindre än
Nelson_Piquet.

Dunderpippis på importen



Fords Dunderpippi, Thunderbird, är en populär modell i Sverige, ovan en hyfsad coupé av 1963 års modell som nyss importerats, 1963 är dock en årgång som inte är så vanlig här. 

1958-1960 Thunderbirds kallas "Sqaurebird" den lilla nätta roadstern växte och blev fyrsitsig och fanns nu även med tak. Sportigt var det dock fortfarande under huven då den 1958 fick Interceptor Special 352" på 300 hästar, 1960 hade det växt till en 430" på 350 hästar, enkom gjord för T-bird.  


över 92000 Thunderbirds gjordes 1960 av dom var 11860 sådana här convertibles. Ett riktigt fint exemplar som hittat hit nyligen.  Det känns dock som att majoriteten av Squarebirds i landet är just av 1960 års modell, eller har jag fel i detta?  Hur många finns det här månntro? Sören, hohoo, hur många squarebirds har vi här?

Spännande inredningar var alltid Thunderbirds signum, 1960 såg det såhär fränt ut i dom, rymdåldern hade ju kommit vilket avspeglade sig i desigen.  

dagens biljakt

Så här års reagerar man när man ser nånting extraordinärt i trafiken, fast jag hade gjort lika stora ögon och hängt på den här skönheten oavsett när var och hur, för det här är nånting särdeles extra som gled förbi. Det blev ett extravarv i rondellen och så var jakten igång.



Färden gick längs en av de vackraste vägarna jag vet häromkring, den slingande vägen mellan Landvetter och Mölnlycke längsmed Gröen.



Och förbi Mölnlycke och vidare mot Helenedal vid Rådasjöns västa kant.



Efter det kommer Månstorpet och vidare ut mot Kallebäck och Göteborg där jag för min del vinkade adjö av denna underbara Lagonda LG-45 från 1936.

Det är inte ofta man får se nån av dessa sällsynta vackra Lagonda-bilar, Lagonda är ur-engelskt trots att grundaren var amerikan och namnet togs efter en flod i Ohio. LG-45 modellen tillkom 1935 efter omstrukturering av bolaget, chefsingenjör för denna modell var faktiskt W.O Bentley. Motorn var en rak sexa på 4,5 liter som levererades av Meadows.

278 exemplar byggdes, av dem var 25 stycekn LG45 Rapide, som med sin toppfart på nästan 180 km/h var Storbritanniens snabbaste bil vid den här tiden.  Nu sålde dessa dåligt, de var dels mycket dyra och dessutom hade det vid samma tid införts en allmän hastighetsgräns i England, den var på 55 km/h... 



1947 köptes Lagonda upp av David Brown som införlivade det i Aston Martin.

Det stora i det lilla

Det är det fjärde juli 1950 och på en folktom gata i Alliquippa, Pennsylvania  står en helt ny Ford crestliner parkerad. Crestliner var Fords nya top of the line för året som särpräglades av din speciella tvåtonslack och svarta vinyltak, bara 8703 av dessa gjordes.

Vid sjön samma år, närmast en ovanlig Oldsmobile 88 Futuramic wagon från 1949 , deta var ovanliga vagnar, bara 1356 stycken byggdes i den här serien och ytterligare blott 1545 i den lägre 76 Futuramic-serien detta år. Dessutom var dom dyra $3295 gjorde den hela 300 dollar dyrare än finaste series 98 cabrioleten.  


1955 på Freedom Avenue, en läcker ny Oldsmobile 98 tvådörrars hardtop parkead utanför Hegners.




Och här skymtar vi den fina Oldsmobilen igen, i förgrunden en Studebaker Champion från 1951, dessa hade en särgen design med sin "bullet nose" front, och coupéerna hade dessutom denna enorma glasveranda som bakruta, nästan 180 grader runt om.






Nåt märkligt med bilderna? Jo, det är inte bara märkligt, det är rätt märkvärdigt också, för allt detta är fejk, det är modellbyggen i skala 1:24 alltihop! 

 

Men det är fantastiska verk i både detalj och fototeknik,alltihop av Michale Paul Smith, vars underbara dioramor och foton kan hittas här:
http://www.flickr.com/photos/24796741@N05/sets/72157604247242338/

Och ett annat set med temat Elgin Park även här:
http://www.flickr.com/photos/24796741@N05/sets/72157622269308442/



Vi bjuder på några till ur serien , i svartvitt.






höstfinal på Nääs

en veckoträff som biter sig fast lite längre än de övriga är måndagarna på Nääs, men första måndagen i oktober var final även för dessa, en klar men kylig höstkväll lockade en hel del folk och bilar dit.  



Martin och Madde anländer genom allen från Nääs slott i A-Forden, och defilerar förbi en annan Ford, en Mustang Rouch GT, det har hänt lite grann på sådär 80 år...
Även om de var betydligt mindra än normalt så dök en hel del tvåhjuligt upp också, närmast en fräck och ovanlig Laverda, och sheriffen parkerade och tog en måndagsfika med. En av de mer intressanta av "stammisbilarna" på Nääs är Lasses fina Frazer som vi gått in på närmare här.
http://en-tur-med-frazer.html

   
   

Tungviktare i ena ringhörnan, Imperials är stora, och dessutom byggdes de i små serier för den som tyckte Cadillac var en för billig dussinbil. detaljarbeter är omfattande på dessa två skönheter, Imperial hade alltid intrikata bakljusarrangemang, till vänster 1956 och höger 1959. Fin Buick cabbe från 1966 dök upp, fast körde uppcabbat förstås, här parkerad vid Anders fina Chevrolet  från 1954, och är även en bild som visa hur mycket det hände på design och teknikfronten på ett styvt decennium dessa vagnar emellan.




Säsongsfinal på Piren 2009

Labilt oktoberväder gjorde vår sista körning osäker , men söndagen bjöd på oväntat uppehåll, men det blåste rejält istället, det blåste såpass att vi fick titt som tätt räta upp omkullblåsta fotoceller och reflexer.

Men ett tappert gäng kom ner i stormen och testade sina grejer för sista gången för året, här är några av de tappra.

Jonas Cheva-pickup är betydligt snabbare än vad den ser ut, kör runt 7,5 sek på opreppad bana 



Tjörn-Leifs ex-Firebird dök upp igen, nu med ny förare som skall skolas in i gemet, Caroline lär sig värma däck påhejad av familjen.



Magnus Petterson visade hur man åker fort med Nissan 200SX, med ljudbang. Alpina B7 Turbo är sällsynta, men denna fina vagn har regelbundet dykt upp och eldat däck hos oss denna säsongen, Jonas Cheva eldade också duktigt med däck.
   
  
Volvo på olika sätt, bonnmeckad PV med B16 och direkt från Torslanda, senaste Volvo S80 med V8. Caroline får köra Firebirden mot sin pappa i PV:n, och det är sånt här som är kul att se, hur bilhobbyn och racingen är en angelägenhet för hela familjen.

Nu ställer vi racingverksamheten i malpåse under den mörka årstiden, den som även kallas garagesäsongen, för att återkomma när sol, tussilago och våren kommer rfam igen, tack alla er som varit med och gjort ännu en säsong så rolig, funktionärer åskådare och förare ingen nämnd ingen glömd, tack alla !
 



ett ögonblick från Coventry 1929

En hektiskt dag för lilla Swallow Sidecar i Covernty, något år innan hade man gått ifrån att bygga just Sidecars för motorcyklar till att erbjuda karosser åt småbilar, då växte man ur lokalerna i Blackpool och flyttade till Coventry.



Här färdigställs små nätta roadsterkarosser på trästomme till den populära Austin Seven, produktionen är fortfarande helt hantverksmässig. Två år senare tog Swallow Sidecar själva steget till att bygga egna bilar under namnet SS. Som senare bytte namn till det numer kända Jaguar.

De förgätna del 53 - Buick GNX

Muskelbilsepoken dog i början av sjuttiotalet när beninkriser och hisnande försäkringspremier satte stopp för stora jättemotorer med höga prestanda.  Men på åttiotalet försöke man återta den marknaden, fast nu med elektronik och turboteknik istället för kubiktum. 


1982 presenterades Buick Regal Grand National, med 4,1 liters V6 motor, alla kom i silver och mörkgrå metallic med speciell svart inredning, bara 215 stycken byggdes.
Av dessa försågs 16 stycken med turbo, och gav då 175 hästkrafter




Buick hade redan en hel del godis i sin mellanklass serie Regal och Riviera, dessa gick att få med T-type package som innebar turbo och intercooler på V6 motorn, som i sitt grundutförande gav 110 hästkrafter, men detta trissade med T-type upp till 200 hästar jämt. Och det var på dessa T-types man kunde välja till Grand National package som återkom 1984, nu med standard 3,8 litersmotorn med turbo, kosmetiskt handlade det om modiferade kofångare, spoiler, svart inredning med aluminumdetaljer  samt speciella fälgar, $1282 kostade detta kalaset att utrusta sin Regal T-type, vars ordinarie prislapp låg på $12118. Och fanns bara att få i svart. En seroe på 2000 bilar byggdes



Produktionen ökades succesivt,  och så även effekten, 1986 pressade man ur 235 hästar ur V6:an med turbo och intercooler. 1987 var sista året med Regal/Rivieras kaross, nu byggde man som avslut nästan alla Regal Sport coupéer som Grand National, hela 20193 stycken blev det. effekten steg ytterligare upp mot 245 hästkrafter. Och som komplement gjordes en specialserie, Regal GNX.



X stod för Experimental och utvecklades av ASC/McLaren för Buick, yttre attribut bestod gälarna på skärmarna, bredare skärmkanter, emblem och fälgar. Vad man gjorde egentligen var itne att modifiera den befintliga Grand National så mycket, istället finslipade man befintliga delar i chassiet och växellådan. Samt chipstrimmade den något.  Detta räckte för att man nu kunde plocka ut nästan 300 hästar ur V6:an utan att den rördes alls . 0-100 gick på 4,5 sekunder, en sekund snabbare än den vanliga Grand National, kvartsmilstider mättes upp till 13,26 sekunder.  Bara 547 stycken av denna värsting "collectors edition" Grand National byggdes som avslutning när hela modellserien lades ner i slutet av 1987. 

 

Andra aktiviteter i skåne



Efter avklarat XM-möte så drog sig de flesta hemåt utom vi, några stycken med lång resväg, en näsa för finare whiskeys och ett öra för blues, det var sedvanligt bluesjam med Starby Blues band på kvällen, nu i nya lokaler, och i Östra Ljungby. 
Och lite gargaresnokande, inalles hittades fem paddor, eller missade jag några? Starby blues band byter uppsättning emellanåt, ibland under pågående låt.   
   


Frukost i Örkelljunga, och utsatt för de skarpa blickarna från Örkelljungas commando-får som ligger i bakhåll



Men som vanligt så finns det fler kul bilar vid Bjarnes, och emellanåt nåt särdeles extra som beskrivits i tidigare besök.
http://en-helg-i-skane-.html
http://bluesjam-i-nya-nashville.html
http://skane-rundt.html

Så även denna gång, vi har kört Suer-vanen, kungen av vans, vanarnas van. Ni som följt spektaklet med OMG568 vet vad jag tycker om vans, men allt är förlåtet nu, när en van ser ut så här.



nästan sju meter lång och fullproppad med lyx, skinnklädda kaptensstolar,med bäddsoffa längst bak, ädelträ, mysbelysning, Tv och media, ja, rubbet och lite till finns i den här Chevan.

Hörs det längst bak i bussen? lunchstopp i Ängelholm, parkera bjässen, inga problem om det finns flacka trottoarer och gräsmattor i anslutning, Michael trivs rätt bra bakom rodret när vi susar förbi på ansenlig höjd över det skånska landskapet. med nästan fyra tons matchvikt så är cruise-control nästan onödig.
   
    
Och så blev det lite mer provat och smakat på med, Bjarnes senaste bruksis, en C5 torrkördes lite, och sen hostades snik-XM:en igång, en XM som saknar all utrustning, mycket märklig kärra. Och se där visst hittade vi en van till, en Dodge Ram i prydligt skick.


Hydroaktiviteter i Skåne

Det är i år 20 år sedan citroen presenterade tronföljaren till de berömda DS och CX-bilarna, XM fick den heta och var återigen en radikal bil till både design och teknik. Denna modell har som sagt nu 20 år på nacken och detta skulle firas med ett jubileum som organiserades av min vän Bjarne i Östra Ljungby.

Hur många skulle kunna tänkas dyka upp på en sån här tillställning, ja, Bjarne hade viss oro inför det men ifall det inte skulle bli så många så har han ju åtta stycken själv som han kunde ställa upp med...  Men XM har sina fantaster, och vid sidan av de åtta stationära så dök iallfall ett femtontal till upp på sveriges första XM-träff.



Detta är förhållandevis nya bilar i sammanhanget , XM byggdes 1989-2000 i drygt 330 000 exemplar, och var en rätt dyr prestigevagn, men idag så är det mycket bil för pengarna och i pris kontra komfort/prestanda så torde XM vara oslagbar. 

Inte bara designen är särpräglad, utan också tekniken, det berömda hyraulsystemet och dess fjädring var standard ,och fanns även nu i ett förfinat utförande,
Hydractive

Bjarne kallade det för loppis och däcksparkarträff, med fika, lite försynt får man säga för det var välorganiserat och väldigt hög nivå på grejerna. XM-ägare är väl medvetna om vad de har för bilar och kunskapsnivån bland dom är oerhört hög.

Jacob hissar flaggan, och XM-bilarna börjar rada upp. Att öppna en motorhuv här är som att se flugor samlas kring en sockerbit...
   
   

Vi tittar in i en XM, först en riktig special, XM var en prestigebil, men detta måste kallas för "XM-sniqué" den har nästan ingenting, inga dispayer, ingen radio, kupélampor eller nåt, sen en mer ordinär XM ur första serien men med den tvåekrade ratten som de seanre ettorna fick. Tredje är generation 2 XM, lite mer ordinär instrumentering till entusiaternas förtret samt en vanlig ratt, fast nu med airbag.

Och så organiserades antagligen världens första XM-cruising, närmare femton XM gled fram genom det skånska höstlandskapet på snirkliga småvägar.

XM på hyrdoaktiv parad, i Åstorp mötte vi en "vanlig" cruisingbil, till och med besättningen i Imperialen glodde storögt...
   
   

Som sagt så är kunskapsnivån väldigt hög bland detta folk, träffen avrundades med ett intressant föredrag om Hydraktiv-fjädringen och dess komplexa funktioner, hydraktiv-doktorn Michael skötte föreläsningen med glans. Vidare så gavs även en praktisk studie av det hela med denna dissektions-XM på operationsbordet.


Raggarattityd kan anas också hos Citroenfolk