En bra dag att....
Den skarpögda kan utläsa från nummerplåtarna att vi befinner oss i New York state och året är 1920
Billackering var en konstart på den här tiden, de stora industrierna hade sedan bara några år tillbaka kommit igång med sprutlackering i stor skala, men fortfarande härskade pensel och cellulosafärg. Duktiga lackerare på denna tid kunde få perfekt finishyta med bara dessa redskap, ett hantverk som snart kom att försvinna i takt med att produktionstakten ökade.
Låna chefens bil...
Bentley Arnage T väger 2,5 ton, gör 0-100 på 5,5 sekunder, dubbelturbo ger den 6,7 liter stora motorn 875 newtonmeter i vrid och över 500 hästkrafter , termen flygande tegelsten komemr till sin rätt.
Vidunderliga och förunderliga ting - T100
Berliet T100 var inget som man använde för att köra grönsaker i Paris med, nej Sahara, Teneré och Sahel var arbetsområdet för denna best. Under femtiotalet hittades mycket olja och andra naturtillgångar i de då franska områdena i Algeriet, Mali och Niger och för att få dit utrustnignen så körde man lastbilar från hamnarna i Algeriet rakt in i öknen, här fanns inga vägar att ta hänsyn till och T-100:orna hade fritt fram under flera hundra mil.
700Ch står för det franska invecklade fordonsskattesystemet, alltså skattehästkrafter, Citroens berömda 2CV och Renaults 4CV kan man sätta i jämförelse med dessa 700 skattehästkrafter denna gick upp i. Bilden ovan är T-100 #2, nedan syns T100 #1 som visades upp 1957. den var något mindre och "bara" på 600CV, pygmébilen framför är en Vespa 400.
T100 #4 fick en moderna frambyggd hytt, sattes i trafik 1960, den skrotades redan 1964, för vid denna tid hade hela det franska kolonialväldet rasat samma i Afrika och fransmännen hade inget mer där att hämta.
idéer ur burk
Solig höstkväll på Nääs
Superfin Thunderbird rullar in genom allén i skta mak.
Stammis på Nääs, Thord har haft sin fina Valiant 65:a i 30 år nu, och är fortfarande lika fin. Två riktigt ovanliga Chrysler-ekipage rullar in, En New Yorker59:a följt av en likadan 61:a dessa är inga dussinvagnar då de gjordes i blott 286 respektive 576 exemplar. Fin Thunderbird 65:a från landvetter rullar in följt av en Cadillac De Ville cab från 1970 som motvikt till de sällsynta New Yorker-bilarna byggdes dessa i hela 15172 exemplar.
Fordar från 1969, prydlig Mercury Cougar cab och frän Mustang Mach 1 fastback, av lite tidigare datum, Volvo P1800 av första årgången 1961, denna är egentligen byggd under 1962, men den årsmodellen fanns officiellt aldrig, då produktionen flyttades hem från England till Göteborg där de kom ut som 1963 års modeller istället, och utan P i 1800-beteckningen, så denna Volvo är alltså byggd samma år och i samma land som den vita MG A-coupén sist i raden.
En annan stammis på Nääs, Mats fina Dodge Polara från 1972 har helsvenskt förflutet som landshövdingebil med låga mil på mätaren, Opel Kadett Rallye är hett eftertraktad Opel-modell idag då de inte växer på träd. Däremot hamnade nog mång i just träd när då de var populära i rallysvängen, och de som inte gjorde det rostade bort. Pininfarina gjorde en tidlös design för Ferrari med 308:an som presenterades redan 1974 och denna är bland de sista som byggdes 1985, modellen fortlevde dock som 328 fram till 1989. Och den vackra sällsynda New Yorker 59:an igen .
Och mera bilder från denna soliga höstväll på Nääs finns på:
http://www.facebook.com/&l=40c5f2f96d
Lönn-löst?
Men det visade sig när den vuxit sig drygt meterhög att inte bara jag uppskattar lönn, det gör tydligen rådjur också... Så hela tiden decimerades den spirande lönnen til en meterhög pinne varje år, men just i år tog den fart och kom förbi det kritiska, rådjursvänliga stadiet, äntligen en stor seger i det lilla.
Men så visade det sig nyligen här att då den nu gått förbi rådjurshöjd är den numer uppe på helt lagom middagshöjd för älg...
De Sotos tungviktare
En märklig bild, denna De Soto är fångad på Kuba, en Sweptside pickup från 1956 eller 57, Dodge använde personbilsattribut på sina pickuper i lyxutförande dessa år, och tydligen fick exportvarianterna en släng av den sleven med, fast här har den fenor från 56:ans Plymouth på en Dodge D-100 cab, och De Sotos namnskyltar, verkar inte existera nån mer bild på en dylik, byggdes dessa på Kuba så här eller rör det sig om en prototyp?
De Soto L-500 från 1958, sedd i Finland där det verkar sålts både Fargos och De Soto lastbilar, troligtvis byggd i Belgien där många Chryslers för just Finland sattes ihop.
1961 var sista året för De Soto som märke, och här deras tyngsta modell D-700. Okänt var dessa såldes eller sattes ihop.
Eller var 1961 sista året för De Soto? Nej bara på hemmaplan, i till exempel Sydafrika byggde man personbilar ett par år till med De Soto namnet. Men dog de Soto efter det? Nej, för i Turkiet fortsatte man, och fortsätter än idag. Chrysler har sedan gammalt en sammansättningsfabrik där och idag bygger man lätta och tunga japanska lastbilar främst från Hino på den linan som får heta både De Soto och Fargo. Så det går ännu att skaffa sig en fabriksny De Soto som den nedan.
racing helg igen, söndag på Piren
Dagen efter körningen på Viared var det dags för oss att köra på hemmaplan i Göteborg. Vädret höll i sig och det blev en trevlig dag på Piren med lite väl få deltagare men med ett par kul inslag som lyfte upp det hela.
En trevlig överraskning var att vi äntligen fick ner Stellan att köra några repor med sin fräna Charger Super Bee. Och då dessutom kunde visa upp nånting ganska unikt, matchrace med hemi-bilar, Stellans gula 07:a mot old school Dodge Charger R/T hemi från 1969.
Chevelle cabbe från 1972 är inga dussinbilar, och Firebirden som gästade Viared föregående kväll var på plats här med. Anttoni med sin vassa Ascona körde fina tider och som brukigt med dessa gamla Oplar så har det hittat ner en volvo-snurra under huven på den här också. BMW:s som nämnts innan är populära i racingsammanhang i alla utföranden ,så även Touring-modellerna.
Super Been får köra mot en Camaro, Firebirden värmer upp lite grann, så gör även Kenny med den snabba Cobran. Diesel-dödar Dodde var kanske inte snabbast med sin 940, men den rök desto mer...
Mera dieselpower i form av en V70, Ulrikas Audi RS6 är diskretionen själv, men hissar iväg på riktigt snabba repor i registret 7,6-7,7 sekunder, utan större väsen alls, klart imponerande. Ännu en känd bil som bytt ägare, Jaris gamla 200SX är brutalt snabb och nu i nya händer som skall kanske i framtiden få den att gå ännu lite snabbare?
Trots det fina vädret och idealiska förutsättningar var vi inte mer än 22 startande på piren denna dag, lite antiklimax, men det börjar bli sent på året nu och en hel delkul grejer är redan på väg in i garagen.
racinghelg igen, lördag i Borås
I lördags var säsongens sista Blackrace på Viared för Borås del, som kom att präglas av strålande höstväder och en stor dos V8-bilar.
Förberedelser, Elake-kocken Brolle gör i ordnign korvvagnen, Mimmi håller koll så att farsan inte ställer till med nåt, som att bränna vid korven, blottar sig för gamla tanter eller något annat ofog. Tjörn-Leifs Firebird är en vanlig syn på bana och gata, nu med ny ägare bakom styret och kärran går som vanligt stadiga fina repor. Corvette längst fram i Uppliningen , uppcabbat gällde denna kväll trots fin kvällsol.
Oväntat och charmigt besök, en Austin Seven "Nippy" från 1937 tittade förbi utom tävlan. Oldsmobile Cutlass som dyker upp lite då och då har nu fått bra ryt i maskinen. Omaka par blir det gott om på dessa tillställningar Chevelle från 1967 får köra mot en liten men hysteriskt snabb Opel Corsa, och det går även att få en VW Passat att ryka rejält också.
Chevelle 67:an och Olds Cutlassen igen, och en som sällan missar ett race är Joe med sin kompressormatade Camaro.
Firebirden igen, och BMW:s är populära i dessa sammanhang oavsett modell, mindre vanlig dock var kvällens självklara outsider, en Volvo 780, vem i allsin dar trimmar en 780? Jo nån gör det ,och priset för bästa rökarna denna kväll tog nog densamma.
cars & planes - Cuba
Lockheed Contellation är ett av de mest linjesköna kommersiella plan som byggts, flög första gången redan 1943, och kom att byggas i totalt 856 exemplar fram till 1958. Här en av dom som ingick i Compañia Cubana de Aviacions flotta, baserad i Havanna. Planet är högst troligt skrotat för länge sedan, Buick Century cabrioleten från 1956 är mer troligt att den fortfarande rullar omkring på Havannas gator
På me bältet!
Det är 1963 och här en tidig kampanj för bältesanvändning, tjejerna sitter säkert fastspända på flaket till en Ford Falcon.
Om ni tycker Falconen ser lite märklig ut så beror det på att detta är en Australiensisk Falcon, hemma hette dessa pickuper Ford Ranchero men i Australien hade man byggt personbilspickuper länge, dessa kallas allmänt för "utes" och denna högerstyrda Falcon är en XL Falcon ute.
den sociala biten
Dragracing är en motorsport som skiljer sig en hel del från andra grenar, dels har man öppna depåer, minimalt med hemlighetsmakeri och tjuvknep. Istället så är man väldigt öppenhjärtlig mot varnadra och alla nyfikna, och det finns en samhörighet bland oss alla som håller på som får en depå att få en slags bykänsla. Man kan vara konkurrenter på banan men i depån hjälps man allt som oftast åt och lånar både grejer och verktyg av varandra.Man bjuder till, för alla är måna om helheten av vår sport och är medvetna om att vi är lite outsiders allihop, dragracing har tyvärr levt i ett bakvatten inom motorsporten trots att det körts i 40 år i Sverige vid det här laget. Tråkigt, men det har också över årens lopp gjort att det växt fram en samhörighet i detta vi gör, som saknar motstycke inom många andra sport och motorsportgrenar.
Som exempel, söndagen på Meca hade vädret klarnat upp och det blev körning, men då satt jag hemma i godan ro och kikade på det genom SRIF:s webcam. Till denna webcam så fanns det en chat där alla vi som kikade kudne skriva, fråga och kommentera, och tävlingslednigne satt med i samma chatt och alde ut tider och annan info åt oss, kanonbra skött.
Hursomhelst en som var inloggad på chatten var en veteran inom svensk dragracing, Kent trenneman. Han sålde sin racerbil för några år sedan och bor numer i Florida. Men då hans gamla kärra körde på Meca, och går betydligt fortare nu än när han själv styrde den så var han nyfiken på hur det gick med den i finalerna.
Så fick han frågan av nån i chatten "Trenne, saknar du inte det här ibland?"
Jo, svarade han efter en stund, Jag saknar det så mycket varje dag att det gör ont....
Följdfrågan var ju att kan du inte tänka dig att skaffa racerbil igen därborta å börja köra igen då?
-" Näe, jag har kört i 30 år, det intresserar mig inte alls, men det är den sociala biten, umgänget, depån, folket och känslan runt det hela som jag saknar så oerhört mycket varenda dag"
Så därför kan man strosa runt i en regnig depå i tio timmar och komma hem med en stor behållning av det.
Trenneman i sin "Old fiftyone" på SDC 2004.
en regnig lördag i Malmö
jag blev medbjuden av det roliga gänger runt SHRA Borås att åka ner till eventet "Winternationals" som hölls förra helgen på Meca-banan i malmö. Kruxet för mig som utsocknes var att bussen avgick 06:00, från Borås...
Men det var det värt, avfärd 06:00, vid sådär 06:15 hördes den första ölburken öppnas, standarden vart satt.
Brolle & co håller ställningarna på övervåningen i bussen, något lungare var det på nedre plan. Efter landskrona åkte vi in i den största snutkontroll jag sett, 50 poliser på rad med blåsmojänger!
Väl på Meca då? Jo... det var tämligen liten chans denna dag att få se någon dragracing alls, tidvisa regnskurar gjorde livet surt för banpersonalen, och så höll det på hela dagen, tyvärr.
Så det böev till att strosa runt och kolla på blöta racerbilar, så fort det sprack upp det minsta kom sämskinnen fram, för att i nsäta stund som synes brytas av en regnskur. Tre stora sopmaskiner körde skytteltrafik på banan utifall att, men förgäves. All heder åt de tappra i SRIF för att de höll optimismen uppe in i det sista, strakt kämpat, och trots vädret avr det inga sura miner i depån, racers har vart med förut och vet att så här är det ibland.
Det bästa med dåligt väder är att man får iallfall bra läktarplatser som tröst. Lite vrål och dån blev det ändå, då det varmkördes emellanåt i depån, här Rimbert Wahlströms Pro-Mod Dart. Mekaniker med motoröra Micke Malmgren med crew var på plats för test n' tune med sin Pro Stock, en väldigt spännande klass där man krigar på tusendelar, 0-340km/h på lite över sex sekunder på vanlig regularbensin utan överladdning är imponerande. Jukka Kiskinen från Borås kör Top Doorslammer, och syns här övervaka varmkörningen.
Inte helt förvånande står även samma Jukka som kvaletta i föregående kvälls ölhävartävling... Mycket konstigt har man sett i dragracedepåer under årens lopp, men aldrig förut dikesgrävning, Janne hjälper MDRF-gänget att leda bort massa blött då Ritsesons hade översvämming på sin depåplats. Bekanta från Vårgårda motorklubb passar på att skruva på Camaron de få stunder solen tittade fram, och den längsta repan som vi såg köras denna lördag var när Alexandra körde upp sin Ford Capri på trailern...
Vad som gör dragracing så kul är den stora blandningen av ekipage. Det finns många idéer om hur man skall åka fort och vi har nog inte sett det sista än. Från Danmark kom denna sanslösa tingest med nytt tänkande. Toyota Starlet med hysterisk fyrcylindrig motor, dubbelturbo och framhjulsdrift. Mer traditionellt, Pro-mod baserad på Chevrolet Impala '58:a. Närmare "pure stock" med en Dodge från 1964, dessa trimmades redan som nya för dragracing, och än idag gillar folk det gamla standard stuket. Ett kul återseende var team Jetstar racing och deras stora gula Oldsmobile Jetstar, som nu kör med en dieselmotor under huven.
Altered kallas dessa kärror som vi ser här varmköra i duggregnet, resten av gänget lokaliserade öltältet relativt fort, vi var runt 35 personer på plats, vilket var majoritetn av hela publiken denna dag. Mer underligheter i konten att åka fort, denna roadster är från början en både förlängd och breddad Lotus Elan. Chevrolet S-10 pickupen har jag sett förut och är ett riktigt snyggt bygge, nu kör man med liten 301" smallblock som matas av rejäla turboaggregat som sitter i flaket bak.
Så var denna dag slut och en tidigarelagd hemfärd vid 8-tiden på kvällen, det blev en lång men fantastiskt kul dag med SHRA Borås iallfall, och ja jag skall betala medlemsavgiften , aaj, ja, jag lovar, aaajjj Brolle, ja jag skall gå m-AJJAJ-ed i klubben, AJJ , jag lovar, sluta nu Brolle, Aajj.
Höstträngsel på kajen
Säsongen börjar gå mot sitt oundvikliga slut, onsdagsträffarna i Göteborg har utökats med två tillfällen i september och tillströmingen lät inte vänta på sig onsdagen den andre september.
MG kan vara svåra att art och åldesrbestämma men detta är en PB Midget från 1936, likadant gäller Porsche, denna 911 är från 1978. BMW:s &35 coupe kom 1976 och byggdes nästan oförändrad till 1989, denna är från 1985. 1967-68 års Cadillac Eldorado är nästanomöjliga att skilja åt, men detta är första årsmodellen av den framhjulsdrivna Eldoradon, 1967.
MG TF är klassiskt namn i ny tappning, F byggdes 1996-2001 då den bytte namn till TF och försvann när Rover/MG kapsejsa 2005. Men från 2008 kan man återigen köpa en ny TF, byggs i Kina men hopsatt i England. Två trevliga Fordar syntes sida vid sida med, en Galaxie 500 från 1969 och läckert turkos Thrunderbird årgång 1957. Ferraris liksom MG är intressanta på kajen oavsett årgång, denna F355 är från 1999.
Bakdelar från Britannien, Två MG:s till, Magnette saloon från 1959 och 1300 saloon från 1969. Egentligen var dessa inget mer än Austins med tuffare motor och MG-grill, man blandade delar friskt i BMC-kocernen. Och två distinkta Cadillac, 1959:ans bakdel är legendarisk med jättefenorna, och Seville1980-85 hade ett milt sagt eget bakparti, "Bustleback" kom dessa att kallas.
Pontiac Bonneville från 1965 ser man relativt ofta, däremot är Volvo 780 en sällsynthet, runt 8500 av dessa byggdes av Bertone i Turin åren 1986-90. En annan 80-talare som tilldrog sig uppmärksamhet, Citroen CX25 GTI Turbo 2 från 1988 i nyskick är väldans sällsynt. Jagur E-type, tidlös klassiker syntes i ett par exemplar med denna näst sista onsdagkväll för året.
Fler bilder från kajen denna onsdag går även å se på:
http://www.facebook.com/album.59656edce4
det sker inga under, men underligheter
Till raden kan nu läggas att OMG568 numer är besiktigad och godkänd av bilprovningen.
Efterkontroll av diverse lösa delar, och besiktningstid en regnig måndag tio minuter före stängningsdags hjälpte även det till att skynda på processen...
Blackrace på Bivaröd
Carkings i Kristianstad har hittat ett nytt fint ställe att köra på, förut kördes det i Näsby industriområde, som det skrevs om här: http://-kristianstad.html.
Nu har man fått flytta ut till skogarna vid Knislinge och det underliga Bivaröds flygfält. Detta fält visade sig vara en gammal hemlig Bas-60 station, som togs ur bruk runt år 2000. Efter stormen 2006 har det tjänat som timmerupplag, men nu är de mesta av timmerhögarna borta och det är fritt fram på den gamla flygrakan.
dagen började med en regnskur, men det var snabbt upptorkat, med hjälp av sol och hela startfältet som var ute och körde följa John på banan.
Visar lite av de roligare maskinerna som dök upp på Bivaröd, allt är inte vad det ser ut att vara, som en halvrisig Ford Anglia med takräcke kör stadiga repor på 7,6 över 201 meter. Mastodont-Dodgen var inte mycket sämre heller, och lade imponernade burnisar. En överraskning, en Chevelle Malibu fyrdörrars hardtop från 1972, dels körde den tider på runt 7,0, dels var jag överraskad att ens få sen en dylik , just denna karosstyp är extremt ovanlig hos Cheveller och precis en sådan här kanske ni minns skrevs om här: http://chevelle-i-hunnebostrand.html
Ett gäng roddar från Småland ök upp också, dessa har jag tidigare sett i Älmhult de gänger vi kört där, den gule har nu begåvats med en nätt fin maskin på 572 kubiktum! Trion körde också repor på runt 7 blankt allihop.
Och ett koppel burn-out bilder, finns det nånting mer som kan skildra intensiten i racing mer än just detta?
En solig dag 1911
Såhär såg det ut på den tiden Eddie Rickenbacker och grabbarna körde "International 500-Mile Sweepstakes Race" som Indy 500 ursprunligen hette, och här är otroligt nog en film bevarad från detta historiska ögonblick.
Från allra första början körde man med "pace car" och den står längst ut i raden här. Detta år var det en Stoddard-Dayton som kördes av Carl G Fisher.
Sportvagnsträffen på Hofsnäs 2009
ettav de bästa evenemangen som uppkommit på senare tid är Sportvagnsträffen vid Torpa, Hofsnäs herrgård i Sjuhäradstrakten. Årets upplaga var inget undantag utan var som alltid väl genomfört och fyllt med spännande vagnar från alla tidsepoker. Det som skiljde detta år var vädret som inte bjöd på sig fullt ut denna dag. Det var ösregn, solsken, ösregn, solsken om vartannat utan några mellanlägen, men detta skrämde inte bort särskilt mycket folk eller deltagare, för välbesökt var det denna gång också.
Och välbesökt var det under denna Porsche 356 också varje gång det kom en skur.
Men emellanåt sken solen också, på besöksparkeringen rullade det också in en hel del finbilar
Men inne på fälten är det sportbilar som gäller för hela slanten, det sportigaste som kommit ut ur Frankrike var den Renault-baserade Alpine A110, denna från 1971. MG R-V8 var en slags retrobil på MGB, denna besynnerliga MG byggdes bara 1993-94 i en specialupplaga på 3000 exemplar, till höger syns originalet från sextiotalet MGB, eller mer korrekt är detta en MGC, huven med bulan skvallar om att det sitter en V8 i den här. Skrikigt orange och mycket udda, detta är en Dutton Phaeton från 1973, engelskt hopkok som såldes dels som färdiga bilar eller som kit cars, fanns att tillgå ända fram till 1989.
Mera kit cars, detta är en svensk Pagano, som man baserar på mekanik från Alfa romeo, mer på: http://www.pagano.se/.
Den smäckra silverfärgade vagnen är däremot ingen kitcar, utan äkta vara, en av blott 100 byggda Porsche 904GTS 1964. En annan ovanlighet, engelska TVR har hållit sig kvar i branschen sen 1946, denna smäckra Chimaera byggdes mellan 1992-2003, två sådana syntes på Hofsnäs. Amerikanskt är i minoritet, men en Pontiac Firebird från 1970 kvalar in.
Och så gör självklart Corvetter som syntes i stor mängd. Underbart fin 59:a från Danmark rullar in, en roadster från 1965 syns med och en rad nyare Vettar, närmast en 89:a cabriolet. Och en rad blandat, närmast en Austin Healey 3000, som har vissa likheter i formen med de tidiga Corvetterna.
En speciell specialare på fint besök, Ole Sommer från Danmark hade med sig några av familjens bilar, Pappa Arne hade verkstad som även byggde egna karosser till olika bilar på beställning och 1952 byggde man denna sportiga coupé med flyt i linjerna på en Jowett_Jupiter. Jaguar hade en särskild utställning på Hofsnäs i år, här en vacker gräddvit XK120 från 1954. Är det nån mer än jag som tycker färgmatchande sufletter är hur läckert som helst? Två fina Mercedes Benz SL-bilar, de som kallades "Pagoda" för sin höga taklinje, byggdes mellan 1963-71.
Jaguarer ja, det stod det i långa banor, på specialutställningen runt dessa, Jaguar framgångsrika XK-serie, till vänster en XK140 roadster evolverade i tävlingsversionera C-type och D-type i mitten av femtiotalet, D-type till vänster byggdes i c:a 70 exemplar för 1955 år säsong, C-type till höger kom ut på banorna 1953, 52 stycken av dessa gjordes. Dessa båda rariteter ägs och har renoverats av ovan nämnde Ole Sommer. Dessa två racervagnar resulterade så småningom i den betydligt mer berömda E-type 1961.
Och bakom hörnet ser vi ännu en rad med E-types, och en grön series 3 roadster från 1972. Tillbaks till XK-serien med en vackert röd XK120 från 1954, och i andra ändan av spannet, ättlingarna i rakt nedstigande led, XK8 från senare delen av 90-talet.
Nästa specialavdelning handlade om Morgan, ingen sportvagnsträff utan Morgans, som i år firade hundraårsjubileum. Försdt i raden Morgans senaste modell Aero 8 , som debuterade 2003 och var deras första nya modell på 65 år! Den gula är Morgans som vi är vana att se dom, detta är en +8 från 2000. +modellerna debuterade redan 1938, och innan des byggdes bara trehjuliga vagnar som denna Aero Sports från 1933, JAP motorcykelmotor i fronten, driving på det ensamma bakhjulet och trumbromsar enbart fram gav spännande vägegenskaper. På plats också den unika "OTN4" Morgans Le Mans-satsning från 1975, detta är en av de tre fabriksbilar som ställdes i ordning.
För tio kronor kunde man få åka med en Porsche, Ja en Porsche Junior Diesel från 1959, det är inte så känt att Porsche byggde jordbruksredskap vid sidan av sportvagnarna en gång i tiden. Både Ferrari och Aston Martin var lite klent representerade, men här iallafall en 512TR från 1993 och Aston Martin DB6 från 166 vid sjökanten, den vita läckerheten är en Fiat 1500 spider från 1964, designen stod Pininfarina för.
Skenet bedrar, detta är ingen klassisk 30-talare utan en Panther J72 från 70-talet, nästa vagn är däremot genuin, en Wolseley Hornet från 1934. Porsche 911:or fanns det gott om, denna 73:a targa utmärkte sig dock i en ovanlig kulör. Volvos modell med sportambitioner från samma tid, en sen 1800E från 1972, med sidemarkerlampor som skvallrar om att denna har återimporterats från USA, där de flesta såldes nya.
Fiat 124 spider debuterade redan 1965 och byggdes fram till 1985, men dock inte under Fiats namn, utan de sista åren såldes dessa som Pininfarina Spider Azzura, som denna av sista årgången. Som dessutom har tillnamnet Volumex, vilket innebar en 2 liters DOHC-motor med kompressorladdning. Senb den egendomliga Jensen FF, som kom 1966 med både byrhjulsdrift och ABS-bromsar, bara 320 stycken byggdes av denna Gt-vagn fram till 1971. Smart Roadster var egentligen ingen roadster annat än till namnet, kortlivad modell från Smart mellan 2003 och 2005, dock hann hela 43091 byggas på denna korta tid. betydligt mer framgångsrik var Porsche budgetmodell 924, här en tidig vagn från 1977, till större delen byggd på Audi-delar.
det var en del av vad som fanns att njuta av denna dag på Hofsnäs mellan regnskurarna, fler bilder finns på:
http://www.facebook.com/1781746353&l=0a81289003
Hofsnäs från 2007 respektive 2008 har det skrivits innan om här:
http://en-solig-dag-pa-hofsnas-sept-07.html
http://hofsnas-sportvagnstraffen-2008.html
Rickenbackers kärror
Rickenbacker var ett kortlivat märke, grundades 1920 och försvann 1927, vad som utmärkte dessa var hög kvalité och något så ovanligt som bromsar på alla fyra hjulen.
Mannen bakom desas vagnar var Eddie Rickenbacker, som tidigt körde racerbilar på Indianapolisbanan, racingkarriären sträckte sig från 1912-1916, sen kom det att gå ännu fortare för "fast Eddie" som han kallades på banan.
Eddie blev nämligen flygare, och inte bara det, han blev amerikas flygaress nummer ett under första världskriget.
26 segrar fick Eddie med sin SPAD XIII, som pryddes av denna berömda symbol, hatten i ringen.
Hemma efter kriget startades Rickenbacker Motor Company i Michigan, total byggdes 11000 bilar där inann firman var bankrutt 1928. Rickenbackers mekanik levde dock vidare då rättigheterna köptes upp av dansken Jörg Skafte Rasmussen, just det, mannen bakom DKW. Rickenbackers motorer kom då alltså fortsätta byggas i Tyskland och satt i de större Audi-bilarna som tillsammans med DKW ingick i det nybildade Auto Union.
Eddie själv då? han slickade sina sår, gjorde sig skuldfri och kom til tillbaks til Indianapolisbanan som han hade tävlat på före kriget. Nu inte som förare, utan som ägare, Eddie köpte hela anläggnignen och drev den fram till krigsutbrottet.
Men innan dess hade han också tillskansat sig ett flygbolag, Eastern Airlines övertogs av det forna flygaresset 1938, då huvudägaren General Motors sålde ut det.
Eddie i den första bilen som bar namnet Duesenberg 1913. Upphovsmannen Fred Duesenberg var en sinnrik konstruktör var racerbilar ofta stod som segrare. 1921 kom Duesenberg ut med vanliga bilar för marknaden, och då Rickenbacker var först året innan med fyrhjulsbromsar, så fick Duesenberg toppa det med att vara först 1922 med hydrauliska bromsar på alla hjulen.
Rickenbackers Super Sport coupe från 1925.
Mer om Rickenbacker och hans väldigt aktiva liv finns här: Eddie_Rickenbacker
Sett i västergötland
Nånstans mellan Nossebro och fåglum kan man ta en avstickare och kika på...