Ka-Blam
Ett sådant här vackert fenomen dödade min dator i söndags...
Så det blir lite magert med uppdateringar på ett tag här tyvärr. Hoppas på det bästa och komma igång igen så snart som möjligt.
Vidunderligt och förunderligt - Dornier X
Dr Claudius Dornier påbörjade arbetet under 1925 med vad som skulle bli den tidens största flygbåt och den 12:e Juli 1929 sjösattes Dornier X vid Altenrhein i Bodensee.
Dornier Do X hade fler motorer än något annat plan innan eller efter, ett dussin jämt. Inledningsvis använde man Siemens-byggda Bristol Jupiter niocylindriga stjärnmotorer, testerna var omfattande och innan den sattes i trafik hade man bytt ut motorerna till tolvcylindriga Curtiss Conqueror på 610 hästkrafter var.
Alltså totalt 144 cylindrar och sammalagd slagvolym på 326 liter.
Do X hade en max startvikt på hela 56 ton, och trots att man använde tolv stycken av de starkaste flygmotorer man kunde uppbringa, klarrade dessa int av att lyfta planet högre än till 500 meter, vilket ändå ansågs räcka för atlantflygningar. Under en av de otaliga provflygningarna, i Oktober 1929 sattes ett nytt rekord, man lyfte med hela 169 personer ombord.
En armada av mekaniker krävdes för att se över att alla tolv motorerna var i ordning före flygning.
Olja fylls omsorgsfullt på.
Motorerna synkroniserades och övervakades under flygning av en maskininst som fick order från piloten till maskinrumemt på fartygsvis.
Provflygningarna sköttes främst av Dorniers egen chefspilot Richard Wagner, men i November 1930 var det dags att på allvar göra PR-turné med Do X, då flögs den under befäl av Kommendant Friedrich_Christiansen
Turn gick Europa, Nordafrika, Sydamerika och destination New York, men det var inte helt problemfritt, för i Lissabon fattade Do X eld och nästan hela babords vinge förstördes. do X blev liggande vid kaj i sex veckor innan den var reparerad. Do X hade dukklädda vingar på stål och aluminiumstomme, flygkroppen var byggd helt i duraluminium.
18:e augusti 1931 anländer Do X till Paramaribo i nuvarande Surinam, den 27:e samma månad kom man fram till New York där planet visades upp samt fick en välbehövlig service. I nio månader var planet kvar innan man återvände hem till Friedrichafen.
Do X gjorde succé i New York men ändå inte, alla fascinerades av bjässen med sitt 40 meter långa skrov, och vingspannet på hela 48 meter med de tolv motorerna tronandes i sina gondoler ovanpå. Vad som bar emot Do X var att vid den här tiden hade depressionen slagit till, inga flygbolag ansåg sig ha råd att driva en sådan här gigant, och dessutom så stängde presumentiva resenärer plånboken, Dornier hade gjort den långa PR-tu´nén i princip förgäves, men uppmärksamheten var det inget fel på. Vid hemkomsten hade över 200 tusen personer samlats för att välkomna bjässen vid ankomsten till Friedrichafen.
på "flight deck", cockpiten var rymlig men tämligen spartansk även med den tides mått mätt.
Beroende på så kunde Do X ta mellan 60 till 100 passagerare i kabinen, här famnns även sovmöjligheter.
I främre delen fanns det en lounge med bar, matsal, rökrum och toaletter i elegant miljö
Do X fortsatte uppvisingsflyga hemma i Tyskland, innan den togs över av Lufthansa som planerade en rutt till IStanbul med den, dock havererade den på första flygningen redan i Passau, reparerades och flögs tillbaka till Berlin för att aldrig flyga mer. Do X ställdes ut på Deutsche Luftfahrt-Sammlung, och förstördes vid en bombraäd 1943.
Men man hade färdigställt två Do X till, som kom att kallas X2 och X3. Dessa var beställda av statliga italienska flygbolaget SANA. X2 togs i trafik redan i augusti 1931 och trean året efter. Dessa skiljde sig med att ha Fiat-motorer och annorlunda motorgonoler. Dock kom dessa två att rekvireras av flygvapnet, Regia Nautica, för VIP-flygningar och PR-uppvisningar av Mussolinis regim.
X2 bar beteckningen I-REDI och döptes till Umberto Maddalena, här med de mer strömlinjeformade motorgondolerna med Fiat V12 motorer.
Karriären blev dock kort även för de italienska Do X-planen, 1934 tog de ur tjänst och här syns den ena av dom dras iväg för skrotning 1935.
Do X fakta___
Längd: 40 meter
Vingspann 48 meter
Höjd: 10,2 meter
Vingarea: 450 kvadratmeter
Tomvikt: 28 ton
Max startvikt: 56 ton
Toppfart : 210km/h
Marschfart: 175 km/h
Räckvidd: 1700km
från skötselmanualen 1962
Från en tid när politiskt korrekhet hade en annan innbörd idag.
Alltså när man köpte sin först GM-bil så fick man med en liten bok om hur bilen och alla dess manicker fungerade, denna bok fanns med i kompisens Chevy II från 1962 och såhär pedagogiskt beskrivs vad bilens kylsystem gör. 
Nytryck av denna manual hade idag säkert lett till åtal på flera punkter...
Sport vi inte fick se
En av flera versioner av Austin att bygga en mindre sportbil på Minins plattform, ADO34 dök upp i ett antal skepnader 1960-64 som en tänkbar ersättare för MG Midget/Austin-Healey Sprite modellerna.
Corvette har alltod varit tvåsitsiga, men med den nya Stingray som presenterades 1963 fanns det förslag om at även göra en förlängd Vette med plats för fyra. Det kom inte längre än den här fullskalemodellen.
TVR Trident visades 1965, design av Trevor Fiore, karossen byggd hos Fissore och med en 260" V8 som hämtades från Ford. Men modellen gick ett märkligt öde tillmötes. TVR gick knackigt och bara fyra Trident byggdes innan rättigheterna till modellen övertogs av en TVR-återförsäljare som skapade Trident Cars Ltd som modofierade TVR:s modell i egen regi. http://tridentstory.htm
Triumph däremot brukade ofta anlita Michelotti för designjobb, Triumph Fury sågs 1965, och delvis kom designen gå igen när man uppdaterade sin Spitfire till mk.IV 1970.
Samtidigt gjorde Michelotti en sportcoupé åt Daf.
Samtidigt på andra sidan jorden, i Brasilien byggde Simca den här prototypen som kallades Tempestade. Simca do Brasil hade behållt den gamla sidventils-V8:an från Ford vedette vilket i trimmat utförande sattes i Tempestaden som var mer menad som en ren racerbil.
I grannlandet Argentina byggde man den eleganta Torino som var baserade på Rambler. Lutteral var en utomstående firma som kontaktades för att göra specialmodeller på Torinon och denna prototyp såga 1968. En del sådana här Torino Lutteral GT:s med fastbacktak kom sedan att byggas, oklart hur många.
Tillbaks till Brasilien, Fei X-3 lavinia var ett sportvagnsprojekt med Chrysler 318" motor, den visades 1970 och sen gick projektet i stöpet.
En sak som förutnämnda Simca Tempestade var tänkt att konkurrera med var det mer kända brasilianska Puma
Dessa var från början baserade på DKW-mekanik men Vemag-DKW togs redan 1967 över av Volkswagen och Puman fick då VW-komponenter. 1971 satsade man på en större sportvagn med sexa från Chevrolet på 4,1 liter men P8 som den kallades skrinlades.
Experiment i sportvagnsklassen från Skoda 1971, fick beteckningen 724.
runt 1970 ville Rover också ge sig in på sportbilsmarknaden, experimentet med P9 modellerna skrevs om här: rovers-forsvunna-p.html. men en fungerande bil byggdes, P6BS med mittmotor.
Ford Gt40 var en legendarisk tävlingsbil, men GT70 är mindre känd. Den utvecklades för tävlingsbruk den också, men skulle även tänkas bli en civilicerad sportbil för vägbruk. Utvecklingen skedde hos Ford i England och motorn var Caprins Essex-V6. Strejker satte dock stopp för projektet efter att bara tre prototyper byggts.
Misstänkt lik en krympt Lotus Esprit men är en polsk Fiat-prototyp från 1975, baserad på 125p. Tillkomsten, anledningen och vidare öden för denna vagn är något oklar.
70-talet var sportkombins epok, Pontiac lät bygga två Firebird "type K" hos Pininfarina mest för utställningsändamål. responsen var positiv och man planerade att bygga en begränsad serie men den skulle bli för dyr. Dock började verkstaden Deco International i Los Angeles att erbjuda denna påbyggnad till Firebird några år senare.
1986 återupptogs idén av Pontiac igen med en ny type K prototyp.
Fransk Mazda Miata konkurrent? Det kunde Matra P43 blivit 1988.
1991 gjorde Piero Rivolta ett försök att väcka liv i sin far Renzo Rivoltas gamla sportvagnsmodell Iso Grifo, men det stannade vid denna Grifo 90 prototyp som designades av Marcello Gandini.
När man ruskade liv i anrika Bugatti-märket för tredje gången så gjordes en hel del förslag om hur den nya "Veyron"-modellen skulle se ut. Industrideisgnern Walter DeSilvas förslag byggdes iallfall till en fungerande prototyp men ratades efter det.
ett mellansnack med...
Min kusin Mats gjorde intervju med denna legendar och jag var med som fotograf/bisittare, Tommy är en oerhört vältalig man och alltid intressant att lyssna på. Det tog ett par timmar att beta av Tommys karriär från popbandet Shakers, via Rundgång i P3, Nacksving, Musikens makt, frilansjournalistik, krönikor, tältprojekt ANC-galor och den stora passionen vid sidan av, som ju är speedway.
Mångsysslaren Tommy Rander och hans gärningar kan läsas mer om på hans egen sida:
http://www.tommyrander.se/
Turksport
På bilderna dock i en misstänkt brittisk miljö, men det finns en förklaring till det.
Anadol hade startats 1966 av Otosan Otomobil för att bygga en egen turkisk folkbil. Men man fick stor hjälp av engelska Reliant som gjorde prototyperna till Anadol A1 och även bistod med konstruktionsdetaljer medan motorerna kom från Ford.
STC-16 som hade 1600cc motorn från Ford EScort mexico och glasfiberkaross. Men den hade som flera andra presenterats vid helt fel tid, oljekrisen 1973, sportbilar blev iskalla så bara 175 stycken byggdes fram till 1975.
STC stod från början för "Sport Turkish Car" och ritades av Eralp Noyan, men grunddesignen var fortfarande baserad på Reliant, som i sin tur hade tagit mycket hjälp vid denna tid av Ogle design, så därför har den en del likheter med Ogles egna Austin Mini-baserade SX1000 som byggdes 1960-62.
En söndag med VROM
VROM är namnet på den årliga stora Volvo-träffen vid Arendal. Även för en icke-Volvo frälst så är detta intressant då en hel del besökare och ekipage kommer långväga ifrån för att delta i detta.
Det innebär ju att det dyker upp bilar och modeller man inte ser särskilt ofta och det är ju den biten som är kul.
Gammel-Volvos på rad, närmas TR704 från 1937. TR stod för Trafikvagn och var specieltl anpassade för taxi och direktionsbruk. Volvos berömda "Droska" PV830-serie står näst på tur, denna PV831 är från 1954. Längst bort en TR703 från 1935. Totalt byggdes bara 925 vagnar i TR700-serien 1935-37, Volvo var en ganska liten biltillverkare på denna tid. 
Och inte mindre än två stycken av Volvos sällsamma "Airflow"-modell PV36 Carioca fanns på plats, denna radikala sedan i art-deco stil byggdes bara i 500 exemplar runt 1935 och fick ingen efterföjare.
Mer ovanligt i dublett, P1900, eller Volvo Sport som den egentligen hette, namnet P1900 är en eftehandskonstruktion. Bara 67 stycken byggdes under perioden 1956-57 med säregen design och glasfiberkaross.
Leif Tufvesson visade upp sin extrema Jakob, conceptbil, hot rod, retro och nyskapande på samma gång, och i sin enkelhet är den fylld fylld med sinnrika detaljer som tål att studeras. 
PV444, ända från Österrike en tidig PV444A från 1950. Prydlig 51:a med takgök och den blåa är en 56:a med sina karakteristiska lejontassar till bakljus, 1957 bytte man till dom här små runda istället året innan PV544 kom ut. 
PV444 cabrioltern är en raritet, något dussin byggdes totalt runt 1953, men inte på 444:ans bas utan på PV445 som var ett leveranschassi med separat ram. PV445 kom till 1949 men det skulel dröja ända till 1953 innan Volvo själva bygdge en egen skåpvagn på detta, som kallades Duett. Ovan två PV445 Duetter från 1953 respektive 1958, hösten 1960 moderniserades Duetten och hette nu P210 som kördes ända fram till 1969. Sist en armé-Duett från 1968.
Amazon, två tidiga Amazoner 122S från 1962 och en 1958 när de bara hette Amazon. 1962 kom en stationsvagn på programmet och här är en 64:a och sist den antagligen mest eftertraktade Amazon-modellen, 123GT byggdes under 1967-68 i ganska blygsam omfattning, kanske gjordes 1500 stycken i huvudsak för export. 
140-serien , pedantfin 142 från 1968, och duettens efterträdare var 145 Express, här från 1971. 164:or fanns det gott om på VROM i år, 164 introducerads som 1969 års modell som den blåa är, den vinröda är från 1973 med den nyare fronten.
P1800 såklart, gul 1800ES från Norge på plats, och ett par tidiga 1800:or, 1800S från 1966 och en 63:a från Finland. Den röda 1800S såldes ny till marocko 1964 och har fortfarande kvar nummerplåtarna därifrån trots att bilen nu flyttat hem till Lilla Edet. 
Volvos 240/260 serie där man gjorde ett försök till en lyxcoupé, 262C såldes 1977-81, 6622 stycken gjordes av den. Danne, din 240 är exemplariskt fin, men vidhåller fortfarande att den turbo till trots är mäkta tråkigi sin tråk-blå kulör! ;). Volvo 244L var en riktig snikmodell, få bevarade och denna kom från Norge. Mer eftertraktad är den speceilla jubileumsmodellen från 1977 i silver med stripes och särskilda emaljemblem.
Volvo 264GLE var en dyr bil på sin tid, denna från 1981 och inte särskild vanlig syn idag, ännu mer sällsynt modellen som få vet om ens byggdes, 262GL byggdes i en serie på drygt 3000 exemplar 1976. Alla utom ett fåtal (4-5 stycken) gick på export, denna är en av de som fick stanna hemma. 
Två uddamodeller som det fanns förvånasvärt gott om på VROM, holländska 480ES, som inte blev nån särskild framgång. Det blev inte den dyra Bertone-designade 780 coupén heller som gjordes från 1987-91.
Volvo 780 i vinrött. 
Och en flock 480:s, så här många ser man nog inte ens på ett helt år annars... Här gömmer sig även specialmiodellerna 480GT och S som vi normalt inte såg på svenska marknaden. 
Volvo 760GLE årgång 1984... nån mer som tänkt på det hur sällan man ser en 760 idag? 1982-90 byggdes nästan en kvarts miljon av premiummodellen 760. Förvisso gick större delen av produktionen på export, men resterande är nästan helt utrotade från vägarna idag. 
En lördagkväll på viared
Hur ligger det till med framförhållning och deltagande på dessa Blackrace? Jo man aldrig från gång till gång, denna kväll kändes som att den skulle bli rätt lugn och tummar började rullas. Vid femtiden då det drog igång stod tre bilar och väntade...
Men det blir ju aldrig som man tänkt sig, och tur är väl det, för körande droppade in i en jämn ström hela kvällen och totalt över 40 deltagare.
Ensam BMW 335i med nummer 2 i rutan rullar fram mot start.
Men allt efterhand så blev det full fart på viaredsrakan, och mycket gummirök i traditionell anda.
Amazon i charmigt oskyldig tvåtonslack visade sig gå snabbare än vad det såg ut, Chevlle 67:a rullar fram i bakgrunden
Mesigt avgasrör? näe, innanför det lilla originalblåset mynnade ett större 2½ tums system ut, det är sånt här som är det lilla extra på "sleepers"
Lahderantas camaro är en välkänd syn i Boråstrakten, och en mycket väl avvägd gatbil, och i händerna på en erfaren Bracket-räv som Juhani så klarar den av att torka av det mesta motståndet.
Och så får vi inte glömma att lägga in en motion till DR-utskottet i SBF, att för säsongen 2011 så skall all startpersonal vara utrustade med bananer!
Finaltorsdag på Gräfsnäs
In i parken en Peugeot 202 med sina egendomliga gula lyktor bakom grillen som ger ett spöklikt intryck i den dunkla allén. Peugeot 202 byggdes 1939 till 1948 och känns lätt igen på detta märkliga lyktarrangemang.
Nästan spöklik, i bemärkelsen att den egentligen inte borde finnas kvar. Chevy II 300 hette snikigaste Chevroleten 1962, med sexa, svensksåld bil som överlevt i vårt klimat och bilkultur i orört skick.
Spökbil? Ja nästan lika sällsynt som ett spöke iallfall, SAAB Sonett bygdes bara i sex exemplar, Alla finns bevarade men bara två i världen finns i privat ägo, detta är den ena av dom.
Lite anämt amerikansk, ChryslerNew Yorker från 1957, detta år kunde man få enkla eller dubbla lampor beroende på lagstiftning i respektvite delstat. Den fina Packard-coupén med en sällsam bakgrund har vi stött på tidigare här: packat-och-packarder-pa-naas.html. Corvetter på rad, närmast en fin 1964 coupé. De Soto Fireflite från 1956 är en ovanlig specialmodell, senare hälften av modellåret fanns det en extrautrustad Firedomme Seville att tillgå, vilket detta är.
Mer utdöda märken, Studebaker Champion cab från 1949. Thord hade med sig hela garaget till Gräfsnäs, sin fina Dodge Cystom Royal Lancer från 1955 och Valiant Signet 64:an. Cadillacs tidigare femtiotalare ser vi itne så mycket av men här är iallfall en Coupe De ville från 1951.
Buick Super De Luxe var en specialmodell som bara fanns två eller 4 dörrars. 1951 byggde man hela 92000 sedaner men bara 1500 sådana här 2 door Sedanet i den modellserien. Triss i sextiotreor, inte mindre än tre Chevrolet Impala cabbar från 1963 fanns på plats, den röda är dessutom en SS cab.
Lite äldre vagnar, Ford model A 1930, och Vesas tuffa turbobetsyckade rod som ursprungligen är en Chevrolet årgång 1930. Till höger just en likadan Chevrolet , 1929 årsmodell i originalskick. Och några decennier framåt, Pontiac Firebird cab från 1969.
Ännu en udda triss, tre stycken Triumph TR7 i rad är inte heller ofta man ser, modellen som var Triumphs sista egna konstruktion byggdes 1975-81, sen ägnade man sig ett par är med att klistra dekaler på Hondabilar innan det anrika Triumph försvann 1984. Englands folkbil nummer ett var Ford Anglia, denna är från 1951, när nya Anglia presenterades 1954 så forsatte man bygga den föråldrade gammel-Anglian under namnet Popular ända fram till 1959. Och hur diversierat det kan bli i modellfloran kan illustreras med nästa två Roverbilar som också fanns samtidigt som Anglia. series P4 introducerades 1949 och byggdes med små förändringar fram till 1964, den blåa är en P4/75 från 1957. 1958 kom den modernare P5, som kom att överleva ända fram till 1973, denna gråa är just av sista årsmodellen.
Mer om Rovers P-serier här: rovers-forsvunna-p.html
Triumph Spitfire en annan brittisk långkörare åren 1962-80, denna från 1973. Rally-triumph, en 2000 Saloon från 1965 i tävlingsmundering. Ford Cortina som efterträdde Anglia är vi idag mest vana att se som trimmad GT version som den röda 66:an är, men Cortina var ju en folkbil så de tamare standardversionerna var vanligast på vägarna. Numer är förhållandena omvända, GT-bilarna har tagits tillvara på medan som den här vita stationsvagnen idag är ytterst sällsynt.
Både små och vuxna barn trivs bra på Gräfsnäs.
Mängden motorcyklar är också stor, mestadels engelskt och äldst var denna charmiga Indian Scout från 1922.
Och en del besökare tog sig dit sjövägen, en traditionell kyrkobåt lade till vid Antens norra strand.
Övriga bilder från denna trevliga och mångfaldiga torsdagskväll finns i galleriet på:
Tisdag med tyskt i Borås
Dodge Viper från 1993 rullar in, ett gäng Ford Cortinor vinkas in på torget i bakgrunden. Följt av en superfin Chevrolet Camaro 69:a samt en lika fin Ford Mustang cab från 1973. Stellans lika fina Dodge Coronet Super Bee från 1969 anländer också.
Blivande klassiker? Cadillacs nya XLR roadster och framhjulsdrivna lill-Caddyn Seville från 1990. Ford fairlane från 1958 är svensksåld originalbil och rullat i trakten sen ny. Corvetter finns det gott om i Sjuhäradsbygden såsom denna fina roadster från 1964.
Tyskarna invaderar, främst Mercedes Benz. 190SL roadster daterar sig från 1963, en 170S cab från 1950 och en 220S från 1959, denna kallas ofta för "pontonmerca" 190:ans storebror var den dyra 300Sl roadster som syns här i patinerat bruksksick. en sällsynt vagn då bara 1858 sådanahär gjordes åren 1957-63.
Äldsta Mercedesen, pampig 320A från 1939. Två olika Porschar, mittmotorbilen 914 och den traditionella svansmotorvagnen 911. Och nyaste Mercan på plats, flott 420SEC från 1984 är ingen vanlig modell.
Och småtyskarna attackerar i flock, två små Messerschmitts med var sin matchande tjeckisk mc-släpkärra.
Och lite övriga nationer representerade, England med Triumph TR5, Frankrike med en fin Peugeot 504 coupe. Svenskt med ett av de äldre fordonen på plats, Volvo TR704 från 1935. Och slutligen även Tjeckien med en ovanlig Skoda 1200 från 1953.
Och så avrundar vi Boråskvällen med ett par busiga hot rods.
övergivna platser
Men vi åker till england och ser efter hur det står till med brittisk bilindustri, här är den stora Longbridge-fabriken utanför Birmingham. Här började Herbert Austin bygga bilar redan 1905 och den sagan tog slut ganska exakt 100 år senare när MG/Rover kollapsade och allt av värde skeppades till Kina.
http://www.clubcela.com/modules.php?name=ETFrame&op=ver&fid=12
På pic-nic
http://en.wikipedia.org/wiki/Picnic
Pic-nic med Mazda 1967, mer Mazdas ute i det gröna visade vi ju här:
grona-skona-mazda.html
Redan 1934 tyckte Plymouth att deras bilar var utmärkta för picnic utflykter
Och nästa generation, 1965 på picnic med sin nya Plymouth Belvedere.
Picnic down under, med Australiensiska Holden HD 1965
i Schwarzwald med Isetta och husvagn i dockstorlek.
Betydligt större bil och större picnicsällskap i USA 1963 med en Ford Galaxie 500XL
och bordet är dukat i det gröna tillsammans med en lika grön Pontiac Catalina safri wagon. Året är 1967.
Tillbaks till Japan och lite friluftsliv med en Toyota Corona 1967. Far lyssnar på nyheterna medan mor leker med barnen vid en... portabel rutchbana?
Picnic bakom järnridån, hela familjen med sin nya Moskvitch 412.
En bild som får oss att misstänka att det finns något i ryktet om att reklamfolk är överrepresenterade i drogstatistiken. I England marknadsfördes nämligen VAZ såhär naturnära på 80-talet.
Renault 12 såldes även i USA och i sportgare utförande hette den av nån anledning "Nordic" notera även att kombiversionen fått en liten stripe träimitation på klassiskt amerikanskt manér. Denna picnic ägde rum 1977.
i the Outback, Aystralien igen med Ford Maverick 1988, denna Maverick var egentligen en Nissan Patrol som såldes som Ford i Australien
Det bidde något annat än vad man tänkt sig.
På Audis museum står denna DKW-prototyp som gick under arbetsnamnet F9. Ett antal sådana byggdes från 1937 och fram till kriget och skulle ersatt F8-serien. Den hade trecylindrig tvåtaktsmotor och genomarbetad strömlinjeform, och på karossidan experimenterades det även med glasfiber. Nu gick det inte riktigt som det var tänkt för efter kriget så låg Zwickau i östra zonen och F9:an kom istället att sättas i produktion av nya östtyska IFA 1949. Dock hade man inte glömt av arbetet hos det officiella DKW i väst och först 1953 kom 3=6-modellerna som var direkt utvecklade ur denna. 
1959 presenterade Daimler sin sportbil Daimler_SP250 som man höll liv i fram till 1964. bara 2645 stycken byggdes på dessa fem år, och har sedan dess ofta hamnat på diverse listor över de fulaste bilarna genom historien. Men redan 1961 gjorde man ett förslag till en ersättare som givk under namnet SP252 vilket var en ganska elegant och harmonisk vagn, men av någon obegriplig anledning fick den tummen ned. 
Samma år byggde Porsche den här prototypen för det började bli dags att ersätta den nu föråldrade 356:an, Porsche 965 hette den och skulle vara en fyrsitsig GT vagn med motorn bak. Fronten behölls, bakdelen modifierades till det bättre och några år senare hade Porsche 901 premiär. Fast den fick ju som bekant rätt omgående byta namn till 911. 
Fler än motorpressen tyckte Daimler SP250 var kräkful och försökte få bukt med detta. Ogle_Design gjorde denna Daimlerprototyp SX250 år 1963. Nu blev det ingen Daimler av denna heller men känns den igen så kan det bero på att Ogle fick kontrakt med Reliant vid den här tiden och SX250 förvandlades istället till Reliant_Scimitar 
Jensen gjorde en ersättare till sin inte helt lyckade CV8 som kom att kallas P66. Två prototyper byggdes av den förhållandevis vackra modellen och salunamnet var tänkt att bli Interceptor. karossen designades av Eric Neale men efter denna coupen och en cabriolet gjorde man en helomvändning och vände sig till Carozzeria Touring i Italien som ritade en radikalt annorlunda Interceptor år Jensen. 
Coupén är bevarad men cabrioleten skrotades, den figurerade i avsnittet här:
mer-projekt-som-kom-av-sig-och-kom-bort.html
Volkswagen har alltid haft stora resurser i sin experimentavdelning, väldigt många av deras alster har dock hamnat antingen i papperskorgen eller direkt in på deras eget museum. Där står bland annat dessa två skapelser som kallas för EA266 och EA276 som båda togs fram under 1969 som förslga till en modern sub-compact. Japanerna var på intågande med små billiga bilar och det gällde att möta konkurrensen fort. Av dessa två var för sig blev det inget av men tillsammans kan man se att detta till slut kom attt bli Volkswagen Golf 
1971 gjordes ett förslag som mekaniskt skulle baseras Renault 16 men i större format. 1978 kom sedermera Renault 18 i denna storleksklass men med lite modernare linjer. Dock så går tankarna mer till Leyland/Austin Princess som hade premiär 1975 när man ser den här. 
Michelotti gjorde mycket deisgnjobb åt Triumph, denna färdiga prototyp visades 1971 och året efter sattes Dolomite i produktion fast den kom att se något annorlunda ut. Grunddesignen kom dock inte att kasseras för den fick ett nummer större kostym och blev Fiat 131/132. 
Även citroen laborerade med en modern sub-compact i början av 70-talet, flera av dessa Citroen prototyper byggdes men projektet skrinlades. Fast inte riktigt, konceptet såldes till Rumänien där den senare dök upp inder namnet Oltcit. Och i en senare rockad runt 1984 så började man hemma i Frankrike bygga Oltciten och sälja under namnet Citroen AXEL. 
1975 hade Daf fått klart sin nya moderna modell 77 för premiärvisning. Men sen sågs 77:an aldrig mer för Volvo köpte upp Daf och denna kom då istället året efter heta Volvo 343. 
Även Australien behövde en inhemsk småbil, Denna Holden Nova är omissigenkännligt ett derivat på Opel, eller mer en Vauxhall Astra och togs fram 1983. Dock kom den aldrig till skott utan man vände sig till Nissan och sålde deras Pulsar/Sunny under namnet Holden Astra, som senare byttes ut mot Toyota Corolla som då fick namnet Holden Nova. 
1989 siktade Porsche på marknaden för lyxiga sportsedaner, men projekt 989 föll inte väl ut, tiden var inte mogen för en fyrdörrars sport-Porsche, det skulle dröja 20 år innan man provade igen och fick en succé med Porsche_Panamera 
Skoda kom med ett nytt designtänkande med sin något assymetriska modell Skoda_roomster 2006. vacker kan den knappast kallas men ansågs av motorpress och andra som annorlunda och nydanande. Eller vänta nu?
I en förvaringslokal utanför Moskva så står den här prototypen vid namn 2139 Arbat som gjordes av AZLK-Moskvitch redan 1987...
Franska fenor
Tidig fransk fena, Chenard&Walcker viade upp experimentbilen Mistral på parissalongen 1933.
Fenans form får en osökt att tänka på René Couzinets flygdesigner, men han var inte inblandad i denna skapelse. Det var däremot hans kollega Pierre Mauboussin som var upphovsman till den här karossformen.
(Couzinet model 27)
1935 dök den här skapelsen upp som kallades Dubenney Dauphin, föga mer känt.
Aerodynamikern Jean Andreau ritade karossen till denna Peugeot, fem prototyper kom att byggas 1936 av denna Peugeot 402 "Andreau2 sedan.
Samma år byggde Letourneur&Marchand denna kaross med liten fena baktill åt en kund på Delage D6/70 chassi.
Året efter, 1937, gjorde Labourdette karossen till denna extrema Delage racer med V12 motor, den har tidigare vistas här i kapitlet om "Vutotal" http://stolpen-som-forsvann.html, då den även saknar vindruteram.
Nästa bil har också omskrivits tidigare, Fignoni&Falachis berömda "Narwhal"-Delahaye finns även med här flamboyanta-figoni.html med små dekorativa fenor redan 1937.
1946 gjode Figoni denna kaross på ett chassi från en Lancia Belna från tiden före kriget, små fenor sattes på bakskärmarna här med. Belna och syskonmodellen Ardennes var Lancias som licensbyggdes i frankrike 1934-1938.
Pourtout-kaross på en Peugeot 402 från 1939 där bakskärmarna har dragits ut i vassa fenor.
På rena produktionsbilar var det dock desto mera sällsynt, två fina franska exempel dock är ju Simca Vedette.
Och det dök även upp på Facel Vega Excellence som bär en hel del likheter med Cadillacs Eldorado Brougham 1957-58. Excellence var Facel Vegas enda fyrdörring och gjordes 1958-1964 i 152 exemplar.
Fenor i rent funktionell betydelse återkom dock på tävlingsbilar, 1956 experimenterade Renault som så många andra vid den här tiden med gasturbindrift, och experimentbilen "Etoile Filante" kördes hårt bland annat på Bonneville salt flats under utvärderingarna.
En annan experimentbil var Satecmo Eolia baserad på Renault 4CV mekanik. Ett verk av ingenjören Andre-Georges Claude som experimenterade med lättviktskarosser för tävlingsbruk. 1953 började arbetet men den stod itne färdig förrän 1958.
Panhards Le Mans satsning för 1964 såg ut såhär med rejäla stabilisatorfenor för höga farter. med 560 kilos vikt och det lägsta Cw-värde (0,12) som uppmätts på ett tävlingsfordon räckte den lilla 900cc boxermotorn till farter över 250km/h.
Så avslutar vi de franska fenorna med en stilstudie från Simca, Fulgur visades 1959 och var en ren stilstudie i futurism utan ambitioner på att någon del av deisgnen skulle sätras i produktion.
depåunderhållning
I en racerdepå brukar det oftat pågå febril aktivitet men detta var tydligen inget som påverkade Porsche-stallet något nämnvärt inför Monza Grand Prix. Bilden är troligen från 1967-68 och visar stallchefen och racer-eminensen Fritz_Huschke_von_Hanstein som roar sig med att spela kina-schack med sina deciplar.
I kepsen till höger i bild är vår egen Joakim_Bonnier , Vic_Elford, Gerhard_Mitter och Udo_Schultz bland andra följer spänt spelets gång.
Blandat på Nääs
Vid denna tid på året är det högtryck på dessa måndagsträffar och en hel del både kända ekipage och såna som inte synts till förut rullar in.
Görnas fina camaro "Gollum" är välkänd, och Hasses Chrysler 300L coupé från 1965 syns också flitigt på Nääs. Lite mer sällan skådad är denna varta Pontiac Tempest Le mans cab från 1969 och en ovanlig Mercury Park Lane cab från 1965.
Klassisk muskelbil från 1970 Plymouth Cuda, Cadillac årgång 1958 har vi väldigt gott om som sdennna fina röda cabriolet, däreomt är Oldsmobiles från 1960 desto ovanligare. Ännu en klassisk muskelbil från det stora året 1970 Chevrolet Chevelle SS cab.
Största ekipaget på Nääs denna kväll, en Dodge WC "Command car" Samtliga dessa Dodge WC-varianter kallas lite felaktigt för Weapon Carrier, men WC stod för något annat "W" var modelkoden för 1941 och "C" att den hade lastkapicitet på ett halvt ton, senare 3/4 ton och 1½tonnaren bhöll dock C:et.
Det fanns ett par olika Weapons Carrier som var en flakbilar, men denna Command car hette WC57 som skiljs från WC56 då denna har vinch. WC-serien byggdes från sent 1940 fram till krigsslutet.
Älds på Nääs Ford model T roadster från 1921 och minst var nog denna Fiat 126 från 1975. Svenska häckar, Volvo "Droska" modell PV831 från 1954 en gång vanlig som taxibil idag nästan helt utrotad. SAAB:s kombiversion 95 hade premiär 1959 men det byggdes bara 40 bilar då så 1960 sätts som startåret. de få 59:orna känns igen på bakhängda dörrar men denna tidiga 60:a har dom år rätt håll.
En fin Packard från 1938 dök också upp, och en nykomling detta året som syns ute är denna fina svarta Ford Thudnerbird från 1955. Pontiac 65-66:or dyker upp i pluralis, men just Grand Prix-modellen, detta en 65:a är inte så vanlig ännu. En annan sällsynthet är Volkswagen sorgebarn 411/412 som gjordes åren 1968-74, detta en 412 Variant från 1973. Klen konstruktion med tvivelaktig väghållning och undermåliga prestanda gjorde modellen trögsåld, grava kvalitetsproblem såg också till att få har överlevt tills idag.
Och Kjell förärade oss ett besök med sin fina och ovanliga ALlard, och var nog den vagn som tilldrog sig mest uppmärksamhet denna kväll, Allardenlämnar ingen oberörd, den har ju visats bland annat här innan: http://alla-allarder-pa-kajen.html
och här: http:/en-blandad-sondag-pa-tjoloholm.html
Old Style Uddevalla 2010
Det kan kanske illustreras bäst med en bild som denna. Det kan vara en ögonblicksbild från Kentucky 1954, men vi är på svenska västkusten år 2010.
I år besökte jag dock inte själva träffen utan på grund av tidsbrist nöjde jag mig med at åka och kika på backracet. En gång om året byter Dynamitbacken i Uddedvalla namn till Devils Peak, här skall inalles 32 ekipage tävla om att ta sig upp för backen, två lopp körs och jämnast tid gäller.
En av initiativtagarna, Kent Vikmo alias "Jack Baymoore" i sin Ford, inte bara bilen skall ha rätt stuket, för de flesta runt A.-bombers är det här en hel livsstil.
original, customs och roddar blandat rullar in, fordon före 1956 gäller, övriga även en jättelik Peterbilt truck får stå på besöksparkeringen.
Själv backracet annonseras inte ut i nån vidare utsträckning, men det behövs inte för denna del drar ett par tusen åskådare iallfall. Köerna till backen var långa och parkeringarna fylldes snabbt. Tidvis totalstopp i trafiken in.
Mercurys är ständiga customfavoriter som denna blåa "släde", I brist på Mercurys så duger annat med här kommer två Buick från 1941 original respektive custom, och ett par mercurys til rullar in på parkeringen.
Originalare i form av Oldsmobile 1955, Ford 1934, De Soto 1941 och två trevliga Packard Clippers från 1956.
Och på en sidoväg kommer delatagarskaran ruillandes efter ett föråk i backen. Jag känner att jag inte behöver beskriva det hela så ingående, bildera säger det mesta, och mer utförligt om vad Old Style weekend går ut på skrevs förra året här:
en-resa-till-uddevall-ock-tillbaka-i-tiden.html
Som sig bör så körs backen först upp av en pace car, detta år en frän Ford F-100.
Fyrhjuliga skapelser är företrädelsevis av Ford-ursprung, tvåhjuligt innebär mest Harley Davidson, dock kämpade sig minst en BSA och en Monark uppför Devils peak denna gången.
Och så här förlägen ser man ut när man får soppatorsk på toppen precis föremållinjen....
Autenciteten hålls det hårt på, även funktionärer och flaggvakter är tidenligt klädda och utrustade.
Och efter racet rullar roddar, deltagare och åskådare iväg huvudsakligen mot Backamo där festen fortsätter.
Den här speciella träffen växer stadigt och kulturen runt den likaså. Man imponeras varje gång över hur mycket i den här stilen det finns, trots att vi är väldigt långt från Amerika, och långt från 1955 också.
Femlingar på burk
Nej däremot så fanns fem små sportvagnar instuvade i den, av ganska modelsta mått. Fem vagnar med helt olika karaktär och som samtliga såldes hyfsat mycket av i USA under tidigt 70-tal.
Först en bekant, SAAB Sonett II från 1969, bara 1610 stycken av dessa byggdes totalt med V4 motorn, som föregicks av en serie av 258 stycken som hade behållt tvåtaktaren. Av dessa såldes en betydande del till USA som nya.
En mer främmande fågel dock är denna söta Datsun 2000 roadster från 1969. Datsuns sportmodeller med början från 1960 är ganska okända här. 1963 fick modellen facelift och hette då 1600 Sports, 1967 kom den större 2000 Sports med 2liters OHC-motor på 135 hästar och femväxlad låda vilket var mycket ovanligt då. Denna 2000 är av 1969 års modell.
2000 Sports efterträddes 1970 av 240Z som belv en formidabel succé. Den kom att tillverkas fram till 1978 och modellserien uppgraderades från 240Z till 260Z och 280Z som dessutom fick insprutning. Denna tidiga 240Z är från 1971 och trots sin enorma popularitet i USA, Australien och hemlandet Japan är den tämligen okänd här. Det såldes en liten serie av dessa runt 25-30 stycken på prov i Sverige 1973.
Det här var en nostalgitripp för min del då jag själv länge åkte omkring i en 280Z av sista årgången 1978, och det var en ständig källa till debatt då nästan ingen kuden begripa sig på vad det var för konstig bil. Trots att nästan en miljon Z:or byggdes, så är den näst intill helt okänd här i Sverige. Men det är en trevlig bil som lyckades kombinera sport och komfort i perfekt balans och dessutom i ett väldigt vackert skal. Och den har en del överraskningar i sin funktion med som denna smarta detalj, mottorumsbelysning med löstagbar slapplampa, fiffigt.
En Opel GT åkte med i containern också, den är desto mer bekant för oss i Sverige trots att det inte verkar finnas så många kvar. De såldes också relativt bra i USA med, där de såldes av Buicks återförsäljarnät, och kallas oftast Buick-Opels. oplar-fran-buick.html Opel GT gjordes åren 1968-73 i lite över 100 000 exemplar.
och den femte bilen, en Volvo 1800S från 1967, liksom sonetten såldes större delen av Volvos 1800 produktion till nordamerika, och på senare år har rätt många av dom fått flytta tillbaks hem.
