svammelsurium

trots att tullen uppenbarligen inte vill se privatimport av bilar från så suspekta länder som inte är med i EU, så är det var våra bilentusiaster och många andra vill. Privatimport är inte bara den enskilda människans rätt att få realisera sin dröm om just den där bilen, eller en födkrok för många importörer och entreprenörer. Det är en folkrörelse.
En förkämpe mot byråkratin och oförståelsen hos vissa myndigheter inför detta är ju Sören på http://www.ccv.se/  som här har hjälpt en person att uppfylla sin dröm, importerat och tullat en fin Ford Mustang mach 1 från 1969.  


En annan Ford som anlänt var i mer bedrövligt skick, denna vackra Thunderbird från 1957 har farit ganska illa och fått en rejäl sidosmäll, eller "T-boned" som jänkarna säger.


Och i kategorin optimistka objekt finner vi denna Ford Mustang från 1971-73 nånstans, svårt att säga exakt vilekn årsmodell det rör sig om när det ser ut så här. Nån har iallfall sett till att ha fullt upp de närmaste vintrarna iallfall.


Inte bara amerikanskt från USA, denna stor-mercan, en 300SEL från 1971 har anlänt. Och den har den stora V8:an på 6,3 liter, lika vridstark som törstig motor. Min far hade en sådan här en gång i tiden, tills vintern 1973 då bensinransoneringen infördes...  


Sextiotals fullsize cabbar är vanligt gods, men just Pontiac Catalina från 1969 är det inte.


Och det är absolut inte vanligt att köpa racerbil i USA. Men här har iallfall en klassisk slingshot dragster anlänt.


Vissa bilar har en speciell karisma. Nånting som är större än kontenen av modell, design, skick och allt det där. Denna fina Buick Electra från 1979 känns sådär "rätt" Just brunmetallic med det cremegula "landau roof" och subtila accent stripes och vita däcksidor ger den stora coupén en distingerad och diskret elegans för den som vill färdas sobert utan att verka vräkig. Det rör sig om en lågmilare med snudd på nybilskänsla också.     


Interiören är sober och matchar utsidan väl. Finfinish och design som mer för tankarna till påkostad möbel än en vanlig bilinredning, härligt.



modernare bilar droppar in också, denna Dodge Viper GTS av 1998 års modell har tidigare rullat i Hollywood, och åker nu för egen maskin iväg till sitt nya hem i Karlstad.  


Men de allra flesta tar trailern. Men inte alla kärror anländer en del emigrerar också, denna fräcka Renault 17TS har körts i banracing här i Sverige och skall nu skeppas iväg till Kanada.

Måndagsträffarna på Nääs bjuder på en majoritet välkända bilar och stamgäster, inte alls att förakta då man får se till att dessa småträffar främst är en social grej. 

Ford Torinon från 1969 dyker upp med jämna mellanrum, Ford '32 rodden har funnits i alingsåstrakten sen hur länge som helst, rullar flitigt på somrarna. Olds 60'an i klassisk semi-customstil är ny för i år men syns redan flitigt på träffarna. Ford Taunus 17M från 1962 brukar också dyka upp lite då och då.
   
   
Den Gröna Mercury Cougar cabben är liksom Torinon från 1969, båda dessa bilar är ganska "basic", inte optionlastade eller några uppseendeväckande färsättningar, dessutom i sina basutförande inom 1969 års modellserier. Tämligen tidstypiska och trevliga helt enkelt. Chevroleten från 1955 syns också rätt frekevent på Nääs, gammal svensk-Cheva, en 2-10 som fyrdörrars sedan. Buick Super de luxe Sedanet från 1951 är en vacker vagn och syns ofta på Nääs.  Liksaå Pip med sin fräcka rosa Amazon custom. 

Men så brukar det dyka upp lite utöver det vanliga och ibland nånting alldeles extraordinärt. Stor Mo-Gul kom jag instinktivt kalla den här. 


Det är en Rolls Royce Phantom III från 1937 som en gång i tiden kommit till sverige under lite dunkla omständigheter, och har inte varit utomhus på över 30 år. Karossen är från början en limousinekaross från Barker men som nu är under ombyggnad till att bli en öppen tourer. 


Skicket kan beskrivas som.. "in progress" om man skall vara snäll, men den är iallfall körbar, och skall bli intressant att se hur den färdiga skapelsen blir när metamorfosen är klar. Arbetet runt detta kan ses på www.dansborn.com. 
Körbar ja, det är den för tillfället med en stor Perkins diesel under huven!

Barkers karosser från denna tid beksrevs närmare här:barker-heights.html barker-airlines-and-ends.html

En annan anglofil överraskning denna måndag var denna nyimporterade Daimler Conquest från 1955. 


Conquest eftertrrädde Consort 1953 men var ännu ett snäpp ner i prestigeskalan. En modest lyxig mellanklassbil, dock utan någon större efterfrågan. 1953-56 byggdes 4568 sådanahär sedaner, eller saloon som egnelsmännen föredrar att kalla dom. Exporten var blysam, i Sverige såldes inga Daimlers alls 1955, året efter en enda. 

Denna modell har också kvar den egendomliga Wilson Preselector_gearbox, som året efter började ersättas med konventionell automatlåda. Här är den tämligen enkla instrumenteringen och med Pre-selectorn på rattstången.

Tjolöholm utanför kungsbacka brukar ha flax med vädret, trots blygrå himmel på förmiddagen så sprack det upp i princip vid infarten till den vackra slottsparken, som nu för femtonde året i rad fylls med fina fordon av alla de slag.

Men låt oss börja på utsidan, för väldigt många besökare tar ju med sina finbilar den här söndagen i maj.

Och vissa tar flyget...


Här är alltså besöksparkeringen i fonden bakom Cadillac coupén från 1962 som rullar in.
På parkeringen bland annat en Pontiac Chieftain från 1953, och brevid 20 år fram i tiden till en Buick Riviera från 1973. En av de äldre vagnarna där var också en Buick, en enorm model 90 Limited från 1938
   
   
Och sportbilar är ju givet en solig vårdag, Datsun 240Z är trevliga att se, den här kom ända från Norge. Porsche 912 är en ovanlig modell, man ärvde 356:ans fyrcylindriga boxermotor för att göra en budget-911, tillverkades fram till 1969. Klassisk brittisk sportvagn i form av en MGA från 1957 och sport av idag ny Ferrari F430 i elakt svart.

Nedcabbat såklart, Ford Thunderbirden är från samma år som MG:n ovan, samt en betydligt större Cadillac Eldorado från 1955. Nästa Eldorado är från 1965 och sist i raden ingen cabbe, men i gengäld kunde man hissa ner alla rutorna inklusive bakrutan på Mercurys sedaner 1965. Detta är en Montclair med det så kallade "Breezeaway roof"
   
   
Mycket fin Plymouth Cuda på parkeringen och en gigantisk tillika ovanlig pickup, en Lincoln LT, dessa byggdes bara 2005-2008, och blev ingen succé. Stoty från förr, äldst på besöksparkeringen var denna fina Studebaker tourer från 1922. Ballast kärra, ja det måste väl varit den här fräcka modfierade Messerschmitten med modernare 350cc motor bak.

Och lite udda européer, 968 var porsches sista fyrcylindriga modell, gjordes bara i tre år 1992-95 och av dessa var 4389 cabrioleter som denna. Autobianchi A112 som överlevt i sverige ända sen den var ny 1976 är ju remarkabelt, det var inte många som ens överlevde 70-talet av dom här. Peugeot 202 var inte någon storsäljare i sverige, denna är från 1948. Midas Gold är en riktig särling, byggd på Austin Metro-mekanik under 80-talet gick dom att få som byggsats eller färdigbyggd i olika stadier, detta är enda exemplaret som hittat till vårt land.
   
   
Första tiden saknade SAAB baklucka, skulle dröja till 1953 innan man fick en sån, denna är från 1950. 1959 var fenorna som störst i USA, Här Chevrolet med sina måsvingefenor, och Pontac med sina dubbla V-fenor bak. Engelsmännen var oftast lite mer modesta, denna Jaguar S-type är från 1966 men bär fortfarande mycket av 50-talets formgivning.
Och med en ännu en Jaguar, en mk.II från 1964 så avslutar vi rundturen på parkeringen och rör oss inåt själva utställningen.  


Först möts man av en rad med tunga fordon, fantastiskt att entusiaster håller liv i och bevarar våra slitvargar linjebussarna från förr. Två Volvo-bussar, den blåa är från 1964 och den bruna från 1954 fast med mer ålderdomligt utseende, kommersiella fordon ändrades inte i onödan förr i tiden. Direkt efter fanns salutorget för fordon, här kunde man bland annat fynda en grön Schwalbe-moped från gamla Östtyskland, eller denna fina Chrysler roadster från 1927.

   
   
Volkswagen Group är ju huvudsponsor för evenemanget, på parkett visade dom upp sitt modellutbud. VW Group säljer ju även Porsche och Audi, här med den nya Porsche Panamera, och två fina audis utan tak, eleganta A5, och häftiga R8 Spyder. Klassiska Porsche-modeller fanns det också gott om inne på fältet, här en 911 Carrera årgång 1988. 

De större klubbarna har fasta platser på området så man brukar alltså gå direkt på BMW-klubbens vagnar det första man gör. I år kunde dom stolt visa upp en av de sällsynta M1:orna. Bara 450 exemplar av dessa tillverkades perioden 1978-81. 


BMW-klubben visade också upp ett par exemplar av den egendomliga Z1, med sina dörrar som skjuts ner i tröskeln. 8000 stycken av dessa hann byggas mellan 1989-91. Sport på svenska, 1800S från 1964, en av många 1800 på Tjolöholm denna dag.
Lilla lustiga Austin Healey Sprite kallas allmänt "Frogeye" av uppenbara orsaker, preimären skedde 1958 och samma år såg Chevrolet Corvette ut såhär i USA.  
   
   
Och vad är nu detta? Jo en Bricklin SV-1, en kuriositet från Kanada. SV-1 står för Safety Vehicle och skaparen Malcolm Bricklin ville bygga en sportbil som var både ekonomisk och säker. Drivkällan var först AMC 360" V8 seanre Bricklins fick Ford 351". 1974-76 byggdes hela 2854 Bricklins, men detta är en av troligen fem som hittat till Europa.
Vår egen svenska kuriositet, JC Indigo hann byggas i knappt 40 exemplar innan projektet somnade in, fyra av dessa rariteter fanns med i år på Tjolöholm.
Isuzu Piazza finns det inte heller många av i Sverige, utvecklas i samarbete med Lotus främst för USA-marknaden och designad av Giugiaro. MG-klubben visade som vanligt upp en stor samling av märkets modeller och i år hade man även med den mest extrema MG som någonsin byggts. X-Power SV. Supersportbilen byggdes faktiskt i Ferraris hemstad Modena, men bara 82 stycken av den dyra avancerade supersportbilen hann byggas innan konkursen var ett faktum för MG 2005.

Sportbilar klär ju sig bäst i rött eller hur. Vi fortsätter med de riktigt ovanliga grejorna, en Spectre R42. En rätt stor bil, lyxig, och med en Ford V8 på 360 hästar. Bara 23 stycken av dessa gjordes runt 1995. Ferrariklubben hade med flera bilar i år, samtliga i rött som denna vackra 246 Dino. I anslutning till dessa stod denna SAAB Sonett och försökte smälta in... En annan klubb som hade dragit ihop imponerande mycket bilar i år var De Tomaso-klubben, alla av modellen Pantera.  
  
   
De Loreans kännetecken var ju just att dom inte var lackerade alls, men denna ser helt okej ut i rött skal. Lotus fanns det också många av på plats, här en Esprit Turbo SE från 1990, eventuella likheter med De Loreanen är ingen slump då Giugiaro deisgnade båda ungefär samtidigt. Alfa Romeo hade många olika trevliga modeller på plats bland annat denna sällsynta SZ. just detta exemplar har tidigare nämnts här: goteborg-motorshow-2010.html. Morgans,massor av Morgans är stående inslag på Tjolöholm.


Det brittiska inslaget är påtagligt på Tjolöholm, och i år paraderade även en komplett säckpipeorkester omkring på området


Detta i väntan på nästa i högsta grad anglosaxiska inslag, Supermarine Spitfire med Pär Cederqvist bakom spakarna dyker upp i bästa attack-stil.


Och i samband med detta var det lagom med en lunchpaus i Austin Seven. Elaka tungor brukar säga att Engelsmännen bara byggt två slags bilar, de vackra och välbyggda som nästan ingen har råd med, och de skraltiga volymbilarna nästan ingen ville ha. Aston Martin DB2 från 1952 hamnar klart i första kategorin, samtida Triumph Mayflower och den trehjuliga Bond 875 faller nog då under den senare.  
   
  
Mer engelskt, Vanden Plas Princess var en snofsig version av lilla Austin 1100 med skinninredning och valnötspaneler. Sunbeam rapier var en tämligen elegant coupé med italienska drag.
Wolseley har aldrig varit något vanligt märke på svenska vägar, men denna 6/110 är svensåld. Gemensamt för alla dessa tre är att dom är av 1965 års modell, och varken Vanden Plas, Sunbeam eller Wolseley finns bland oss längre. Men det gör Rolls Royce, denna skinande fina Silver Cloud är från 1959.  

Lite blåa färgklickar av diametralt olika slag , Sunbeam Alpine från 1961 med en ovanlig hardtop monterad. Mäktig Daimler med "Empress" kaross från Hooper är byggd 1951, just Hoopers Empress-stil skrevs mer om här: hooper-empress-years.html
Austin A35 stationsvagn från 1957 är liten, nätt och väldigt blå. Så hoppar vi till Italien och dess motsvarighet där var Fiat 500 Giardinetta.
   
   
70-talets bruksvagnar är numera rätt sällsynta, särskilt i så fint skick som denna Toyota Corolla från 1971, och en tidig BMW 520 från 1973. Rovern är en P4/75 från 1952. Blått var ju frankrikes tävlingsfärg, så denna vackra Amilcar från 1927 passar helt utmärkt i detta.

Lite grönt i det gröna, också det synonymt med engelska sportbilar såsom Triumph TR6. Morris Marina är en bil som kanske inte sörjs av så många, denna gröna Marina är från 1975. Austin Healey fanns det många av i år, detta en tidig 100/4 i klassiskt british racing green. Och grönt i jätteformat, Ford galaxie Town Victoria från 1960.  
   
   
Spännvidden är stor, en grön Mazda 323 från 1980 är kanske inte vad man förväntar sig att se på en classic car show, men det kan å andra sidan inte finnas många kvar i livet. Stor tvåtons-grön sedanet, en Buick Special från 1941, och en Packard coupe från 1937 visar hur mycket formspråket ändrades på bara ett par år.
Sist i raden grönt, den egendomliga panhard 24CT från 1965, som blev det anrika märkets sista modell. Panhard tillhörde de absoluta pionjärerna i bilens barndom och upphörde 1967.

I vitt, Ford Zephyr cab från 1960 är en ovanlig syn, och ännu mer sällsynt Simca 9 Sport cabriolet från 1952. Jaguar XJ-S var en klassisk långkörare, detta är av sista årsmodellen 1996. De Tomaso Pantera i vitt bryter av mot det dominerande röda bland dessa modeller.
   
   
Triumph Stag var en lyxigare cabriolet som gjordes åren 1970-77 med Leyland/Triumphs egenutvecklade V8.
I större format kaross och motormässigt Chevrolet Bel Air Impala från 1958. Och i miniformat sveriges enda rullande Neckar Jagst 770. Om den liknar en Fiat 600 så är det korrekt för detta var en Fiat byggd på licens i Tyskland. Cadillacklubben hade i år ganska glest med bilar i sin fålla, här en De Ville cab från 1965.  


Amerikanskt, Imperial Crown från 1960 i rosa, ovanlig bil som i 618 byggda. Cadillac De Ville 1967 cabrioleter däremot ser man ofta, hela 18200 gjordes av dessa. Nästan 30000 sådana här Rambler Six Super sedaner byggdes 1958, men syns betydligt mer sällan. En gång var dessa hyfsat populära som taxibilar här, sen försvann dom. Med anknytning till Rambler så står här även en av de äldre bilarna på träffen, en stor Nash model 40 tourer från 1923.
   
   
Mera i Ramblers spår, en AMC Pacer X från 1977, kul udda modell, denna dessutom med Levis package, alltså jeanskädsel som skrevs mer om här: mode-med-amc.html.
Ford mustanger dyker upp i mängder av alla årsmodeller, främst första generationens och senaste, men inte så mycket däremallan, här två fina exemplar från 1965 och 1967. Två lika fina Ford Thunderbirds från 1956 fanns också utställda. Dodge Dart som cabriolet är inte heller någon vanlig syn, här en Dart Gt från 1964.

Också svenskt, främst Volvo och en härligt röd PV60 från 1946 och den ovanliga "Carioca" eller PV36 som den hette. Volvos försök till en "Airflow"-modell floppade och man byggde totalt bara 500 vagnar under 1935 av denna modell. En modernare klassiker från Volvo var den Bertone-byggda 780 som fanns åren 1986-91. totalt skall drygt 8000 av dessa gjorts. Och en tidig amazon från 1961 då dom fortfarande fanns med tvåtonslack.
   
  
Volvo 1800-klubben hade som vanligt Volvo 1800 i långa rader närmast en knallgul med sidolamporna som skvallrar om USA-import. merparten av 1800S och E gick västerut.
Original tråk-240 i tråkblått, en 240 utan ens nåt tillnamn som DL eller GL understryker tråkigheten. Denna är från 1984 och det var första året man bara använde en nolla istället för dörrantalet sist i modellnumret, ett steg tråkigare alltså.
Men liksom nästa vagn en 343DL från 1980 i ett otroligt originalskick. 343DL var ju inte så svensk, utan utvecklad och byggd i Nederländerna, och kom aldrig riktig upp i Volvos allmänna kvalitetsrykte, för att uttrycka det snällt. Antal överlevande av dessa tidiga 340 är lätt räknade. Volvomuséet hade lånat ut denna prototyp till en 480ES cabriolet, ett par stycken byggdes men sattes aldrig i produktion, kul att få se en såpass unik bil ute i det fria. 

Gamla racerbilar var det tunnsått med men Classic Motor kunde iallfall visa upp en fin Brabham BT18 från svunna tiders försvunna klass formel 3.  


   
Tvåhjuliga förunderligheter, en DKW Kavalier med spännande design. Italienska mopeder och lättviktare är av en märkesflora man kan botanisera länge i, närmast en Romeo. Italienskt mellansteg, Rumi byggde i princip alla sina modeller med samma 125cc tvåtaktsmotor, den som hört en Rumi racer skrika på fullgas glömmer aldrig det ljudet. Harley Davidson av gammalt snitt med sidvagn och växlas med rejäl spak vid tanken, en rätt vanlig syn på våra vägar på 20 och 30-talet. 

Och en dammsugargrön Lambretta Luna puttrade runt området, här med färgmatchande JC Indigo i bakgrunden, skooterpiloten heter Jonas Hedlund.  


Hos Citroenisterna fick Motorjournalens Peter Sundfeldt lite starthjälp med en lånad Solex Knallert.



Färgglada tyskar på fältet, Mercedes-klubben brukar ha en stark närvaro på Tjolöholm, här bland andra en fin 220S cabrio från 1956. Lila Porsche 911 Targa från 1973 och bland BMW-bilarna stod flera av de ovanliga Alpina-modellerna, här Alpina B12 som i botten är en uppskrämd BMW 850i. Ford taunus 17M med påtagligt amerikanskt designspråk, denna är från 1959.  
    
   
Lill Taunusen hette 12M och var alltid lite mer modest, här en klarröd 12M TS från 1964. Lika röd och spännande i sin form och konstruktion är ju NSU Ro80 med wankelmotorn. Två Ro80 fanns på plats i år. Wanderer har sin plats i den snåriga kedjan av DKW, Horch, Auto-Union och Audi, denna W23 är från 1938. Mercedes-klubben kommer inte bara med massor med bilar utan tar även med sin egen servicebuss som är en L407 från 1966. 

Lite övriga automotiva anomalier, Fiat 600 Multipla var vad man idag skulle kalla en MPV, fast den här kom redan 1956. Triumph Spitfire är ganska ordinär förutam att just denna lilla Spitfire släpade på en stor husvagn. Och Allard var ett udda märke redan som ny, denna M-type är från 1948, stor engelsk vagn som hade Cadillac V8 under huven. En tidig Excalibur, en SS från 1966, detta var från Början ett projekt av Brook Stevens för Studebaker men som fick ett eget liv. Excaliburs byggdes ända in på 90-talet.
   
   
En väldigt tidig Volkswagen cabriolet, byggd av Karmann 1951. Och betydligt mera öppet, MGA under renovering visades upp. Öppna franska mästerskapen i form av en fin Citroen DS Chapron-cabriolet och den Pininfarina-ritade Peugeot 404. 

Och så börjar det bli dags för avfärd. En De Tomaso Pantera smyger iväg mot utfarten. Men detta är ingen vanlig Pantera, De Tomasos produktion var lite brokig och åren 1990-95 återullivade man Panteran i modifierad form, ett femtiotal av dessa uppskattas ha byggts. Och Hugo gör ordning sin Citroen B11 för avfärd, liksaå ser Andreas nöjd ut med sin MGB Sebring replica som han just provkört för första gången efter byggandet. Och en bländvit Austin-Healey 3000 rullar ocksp den mot utfarten.  
    


Och med denna ovanliga Borgward Isabella Kombi så följer vi efter mot utfarten och hemfärd efter en lång dag på det fantastiska Tjolöholm.

Hektiska helger framöver, som den gångna helgen som bjöd på Cruising kungälv, och Tjolöholm classic car show, två stående evenemang i min kalender. Själva cruisingkvällen i Kungälv missades då det samtidigt var gårdsfest hemmavid på Dansered. 

Ett gemytligt arrangemang som involverade en hel del folk denna gång, och som vanligt ett gäng hundar. Olle är minst och mest markant, Diesel heter den vita vinthunden, och så ingår numer också ett gäng ystra kycklingai menageriet på Dansered.  
   
    
Smörgåstårta inledde kvällen, och en liten söt bonushund på besök med.

På det hela taget en trevlig kväll på gården. 
 

Cruisingen i kungälv tar sin början i det välkända grustaget utanför stan , och inleds med en lika välkänd syn, Nic Nilsson aka "Fireball Steven" som producerar, spelar och säljer rockabilly-musik, samt hans fina de Soto 61:a.



Träffen inför cruisingen öppnar redan vid tiosnåret men rundan avgår inte förän vid fem, men mot eftermiddagen började trafiken i grusgropen att tätna.

Vacker pontiac från 1948 rullar sakta in, Chrysler New Yorker Town&Country från 1965 är inte så vanliga, totalt gjordes bara runt 3000 exemplar. Men två stycken fanns på plats under dan. Buick Century från 1955 följt av en väldigt röd Cadillac från 1958, ingen cruising utan de obligatoriska Cadillac 58:orna.
   
   
Efter 1958 kommer ju 1959, också det en populär Cadillac-årgång. Ett decennium framåt såg designen ut såhär, Chevrolet 1969. Modernare grejer i form av en Chevrolet Caprice 9C1 i full autentisk polismundering. Och ännu en röd Cadillac 58 backar på plats.

Mer sällsynt än förut nämnda Town&Country, här 1963 års modell som gjordes i dryga 1200 exemplar som niositsig wagon, och dyr var den också med ett nypris på $4815. Ännu en Cadillac 58, en Fleetwood 60 Special också det en dyring på sin tid. Och ännu en sällsynt mopar, Chrysler New Yorker cab årgång 1961 gjordes det bara 576 stycken av. Nästa mopar är en Chrysler Windsor coupé från 1956
    
   
Lincoln Continental, stylad och maxad fullsize-sextiotalare, och lite mer tillbakahållen sextiotalare, fin svensksåld original Buick Skylark från 1966. Många fina femtiotalare brukar dyka upp i kungälv med, denna Oldsmobile Eighty-eight är från 1955. Mindre vanligt att se Oldsmobiles fytiotalsmodeller i cirkulation men här ett fint exemplar från 1947.

Och denna färgglada stationsvagn syntes också cruisa runt i grustaget.


Oldsmobile 1958 är enormt populära och enorma i sin kromglans med. Pontiac Grand Prix från 1967, detta år var det enda Grand Prixen fanns som cab. Förkrigsbilar är itne så vanliga på såna här träffar men denna Chevrolet 1938 brukar dyka upp flitigt i trakten. Och en ännu sällsyntare förkrigs-Cheva, enda kända Chevroleten i landet av 1942 års modell, varför 42:orna är så sällsynta förklarades närmare här: fyrtiotvaorna.html
   
   
Från 70-talet, fin Dodge Polara från 1972 rullar in och en välhållen Cadillac De Ville årgång 1978 importerad redan 1988. Lite mindre välhållen, jättelik Oldsmobile Cutlass cruiser årgång 1976, svensksålda bilar har oftast rönt detta öde. Om 70-talets design och mode kan det tvistas om men hur som helst började decenniet rätt lovande med till exempel sånt här, en Dodge Challenger 1970 längst till höger. 

En del européer vågar sig in också vilket ju är trevligt det med.En  Vauxhall Victor från 1962 har fått en lack på tacket som garanterar att man inte missar den.


Och en fin Chevrolet 59:a stod lite för sig själv. Taklinjen matchar de liggande fenorna på dessa sedaner med så kallat "terasstak" Djärv som formgivning tog Chevrolet till toppen i nybilsförsäljningen med hisnande 1,5 miljoner personbilar.


Två år tidigare alltså 1957 byggde man ännu fler bilar på modellår, 1515177 stycken, och låg precis efter den eviga konkurrenten Ford i det loppet. Och med denna Bel Air från 1957 så vinkar vi adjö från detta årets cruise meet i Kungälv.

Ett nytt utflyktsmål, iallfall för mig, är torsdagsträffar i Rydal, ett litet före detta bruksamhälle i det djupaste av sjuhäradsbygden.

Stället är jättemysigt, ytorna fina, miljön likaså, synda bara att det regna och åskade rätt kraftigt denna torsdag så det blev en gles uppslutning vid det gamla caféet.



Sedermera flyttade de fåtalet bilar ner på fältet, Eva kliver ur sin Dodge coupé från  1949. Fler långväga beskare från mina trakter kom med Cadillac 67:an. EN smärre överraskning var att få se den här De Soton från 1942, som rå kustombil. Just de soto '42 har ju nämnts här innan och hur otroligt sällsynta dessa modeller är:
heta-importer-i-kalla-nord.html fyrtiotvaorna.html de-soto-42.html. Ytterliagre en De Soto, en Firedome frpn 1955 dök upp i Rydal denna regniga men ljumma torsdagkväll.
   

Och en fin Buick Le SAbre från 1963 åker hem genom byn. Återbesök i Rydal planeras.

Efter fredagens körnig på hemmaplan var det körning på anrika Vårgårda flygfält. Nu hade helgens dos av vacker väder tagit slut, så det var ett glest startfält som hade dykt upp på ett grådisigt och småregnigt fält.

I depån var Spenats nya racerbil samtalsämnet, Ford Mustang utan så värst mycket ner mustangdelar än baklysena.



emellanåt så höll det upp och det kom ändock att bli körning, med ett starkt decimerat startfält, återigen, två bekanta Dusters stod för merparten av denna dags körning gockså.


Lite andra vagnar hade letat sig dit i ruskvädret, mest någotsånär standardmässiga, och så de två Plymouth Duster ekipagen då.
   
  

Spenat fisosoferar lite i nya bilen, inte allt för mycket onödigt krafs att hålla ordning på i dom här.


Stuket känns helrätt på den också, raktigenom ett fräscht bygge, skall bli kul å se den på banan främöver säsongen.

Så är vi igpång på bananpiren/Gbg city race arena, antagligen europas mest centrala motorsportsanläggning, 200 meter från Nordstans köpcenter och operahuset.

Denna premiär dominerades i stort sett av gamla gardet, som i V8, bakhjulsdrift och bladfjädrar.  

Gamla bekantingar från VCET-cupen rullar in, i brist på cup så kommer dom ner ibland å kör av sig på piren.
 

En annan i gardet, racer och legendar från förr med Whiplash-Camaron, numer bekväm fullsize-åkare med Impala SS... Anders Bostic Envall.  


och stod tillsammans med Peter Lundgrens Duster för de mest spektakulära burnisarna.


Niclas, ung grabb som kör gammalt concept, stor motor 468 kubiktum i liten Nova, och ännu en Duster synnerligen populära bilar i sammanhangen. Mer ovanligt, Buick Radmaster jättekombi kan flytta på sig också. Och Peters Duster igen sveper in piren i vit rök.
   
   
Novan mot nyare ekipage Honda Civic type-R och kvällens snabbaste vagn, gick ruskigt fort, Mitsubishi lancer Evo nådde slutfarter på nästan 180km/h! Nybörjare på premiären med Corvette som gick skapligt bra med, och Perkman med Novan värmer upp.

Bostic bjuder på en lång rökare till.
 

Matchrace med Corvetter, och matchrace med Dusters. Två trevliga sjuttiotalare på banan med Chevelle cab från 72, en SS454 bigblock-bil dessutom, och en BMW 3,0 dök upp också, en modell jag är mycket svag för. med sin insprutade 3-litersmotor på 200 hästar var det en dräpare på sin tid och med prestanda som hävdar sig bra än idag.
   
   
Subaru Impreza kombi på startlinjen, och Ford Mustang mot Civicen, Bostic och Peter lägger lite rökare igen.

Stämningsbild från depån.


Och så säger vi hej till tjejerna i tidtagningen, då vår ordinarie tidtagarbuss OMG568 inte behagade starta så fick min XM tjänstgöra som detta, vilket visade sig vara väldans smidigt och praktiskt.

Så här ser det oftast ut inne i en container när den anländer, välpackat och välutnyttjat utrymme med tre fullsize bilar. Och inte så sällan står det just en Pontiac Bonneville från 1966 i dom också.


Så här stuvar man alltså ewn tredje bil ovanpå de andra två på ett sinnrikt sätt. När Pontiacen lossaats så ser vi inte mindre än två Chevrolet 60:or på varandra längst in.



50 år senare ser Chevrolet ut såhär. Dessa nya Camaros kommer det in en hel del av också, detta är en fräck SS-model i vitt med klassiska matchande stripes.



Femtiotalare börjar bli allt ovanligare att plocka hem från USA, numer betar man sig igenom beståndet av sextiotalsbilar, men nyinkommen är iallfall den här rosa Ford galaxien från 1959. Det är en Skyliner, alltså "plåtcabben" där man hissar ner hela taket i skuffen när man vill ha vind i håret. Ett invecklat system med elmanövrering skötte det hela, och 1959 var sista årsmodellen med detta.


Ford var alltså på femtiotalet ensamma om att erjuda en plåtcab, på sextiotalet var dom genom lincoln ensamma om att erbjuda en fyrdörrars cabriolet. 1961-1967 byggdes dessa helt öppna Lincolns som dessutom hade bakhängda dörrar. Modellutbudet var ganska smalt uder dessa år, enda modellen hette Continental och fanns helt sonika med fyra dörrar, med eller utan tak. Denna är av första årsmodellen 1961, byggdes i 2857 exemplar.


Fyrtiotalare droppar in då och då, denna maffiga Pontiac Streamliner Eight från 1948 är riktigt tjusig.


Och så säger vi adjö till den nästan unika Marcosen som berättats om tidigare. http:///ett-par-lass-med-fordar.html  De nya ägarna lastade den för färd mot dess nya hemvist Örebro.


Av de 13 som byggdes finns bara sex kvar i livet, dessa var ju menade som racerbilar och komatt köras hårt från första början. Så kommer även denna att göra, för redan nu denna helgen är ekipaget anmält till Anderstorp Historic & sportcar festival!
http://www.anderstorpraceway.com/menu.asp?M=100000577&L=SE

röker ju som bekant Camel!

I Amerika så hade man ingen mindre än Betty_Skelton som frontfigur. Betty har ju förekommit tidigare här pch var i bloggen: betty-skelton-kvinna-i-farten.html.


Och I sverige hade vi ju vid samma tid vår egen Ewy Rosqvist. 


Andra kända Camel-rökare, Per-Olof "Kapp-Ahl" och direktör Gunnar Philipsson, bilhandlaren som grundade Philipssons alltså. 

Fortsättning på kapitlet flickor-med-italienare.html.
Visst var reklambilderna vackrare förr, här ett par flickor med riktigt udda skapelser. Detta äe en Alfa Romeo 2600 med specialkaross från Pininfarina, en kylig höstdag 1962.


En tidigare Pininfarina-skapelse, på femtiotalet byggde man några show-bilar med namnen Supersport och Superflow, detta är en av Supersport-bilarna 1959.


Och en Pininfarina-specialare från 1968, Ferrari P6.


Fiats vackra 130 coupé var också den ritad av Pininfarina, presenterades 1971.  


Och 1974 gjorde Pininfarina en stationsvagn av den i ett exemplar som fick namnet Maremma.


1967 visade Bertone upp Marzal, ett lamborghini-concept som delvis kom att gå igen i modellen Espada. 
 

Och 1971 chockade Lamborghini världen med den extrema prototypen Countach som också den hade skapats av Bertone, 1974 sattes den i full produktion.


Och den egendomliga italienbyggda Ford Anglia Torinon igen



1969 kom den lilla Autobianchi A112, en långkörare som skulle byggas ända fram till 1986. Här och på flera andra marknader såldes den som Lancia. Bilen på bilden är från 1972.  


Föregångaren till A112 hette Bianchina och presenterades 1957.


Fiat 1100 Spider i Pininfarina-utförande presenterades så här chict 1958.


Och Allemanos 1100-version såg ut såhär.



Den här damen demonstrerar det rymliga bagaget i Maserati 3500.


Och avslutningsvis så visar hon hur man bäst packar sin Fiat 2300S coupe 1962.

Den årliga vårmönstringen på det vackra almenäs kändes allt annat än vår, iskallt regn med blåst och söder om stan hade det till och med fallit snö.  Men en del tappra entusiaster tog sig iallfall dit, och en stor eloge till det tappra gänget arrangörer från SHRA Borås som höll humöret uppe i ruskvädret.

En del av vagnarna som rullade in, helsvart Plymouth Cuda och en Brolle som fryser. Kul patinerad Volkswagen och en lite moderniserad Amazon var ett par européer som visade sig. Och en vackert ljusblå Cadillac Eldorado från 1971, uppcabbat gällde denna dag.
   
   
Mer på eurotemat, SHRA är ju en dragraceklubb i botten och en ny kärra i klubben visades upp, Volkswagen Corrado i raceutförnade, och Tokfjölorna Brolle och Janne har just fått klart sitt nya bygge. Denna lilla gula Messerschmitt syns rätt ofta ute på träffar,svårt att missa den. Pip med sin rosa amazon custom dök också upp.

Lite mer klubb-bilar, El camino från 1967 och Pontiac Firebird vid den förståeligt tomma stranden. Pierres Dodge Coronet från 1970 är frän. Claes har fixat hem en ovanlig Mercury Comet från staterna, och två fina roddar dök även upp i busvädret på Almenäs.
   
   
Oldsmobile 60:an med customstuk har redan synts på Nääs, och kommer troligtvis dyka upp på fler träffar i år. Studebaker Golden Hawk är frän redan som original. Corvetten är av årsmodell 1971 och ett stort slagskepp i ösregnet, lincoln Continental årgång 1959.

Låg Ford 36:a på fältet, och en Buick '58 lufsar mot utfarten. Bakom den följer en enorm skåpbil eller buss eller vad man nu skall kalla det, en Ford F-350 från 1958 som rullat i sverige sen den var ny. Kvar på fältet står en fin Buick Roadmaster från 1951 som annars bor i alingsås.  
   


Och så följer vi denna Cadillac cabriolet från 1963 mot utfarten och säger adjö till Almenäs för denna gång, vid tvåtiden var det hela i princip över och avvecklades lite tidigare än planerat.

prototyper igen , de odöda vålnaderna av de som aldrig fick komma i produktion, en del av uppenbara skäl och en del skulle kunnat förändra teknikhistoriens lopp.

Flygplanstillverkaren Martin Aeroplane Company byggde den här märkliga lastbilen på prov under tidigare delen av 30-talet. Misstänker den är eldriven men inga fakta verkar finnas om den.


Kaiser-Frazer började tillverka bilar efter andra världskrigets slut, men dom plnaerade också att bygga kommersiella fordon, med bland annat denna bussprototyp 1946.  Några mer Kaiser-bussar blev det inte men denna enda kom faktiskt att sättas i reguljär trafik och rullade in på 60-talet.


Flera flygplanstillverkare sadlade om till billtillverkning efterkriget, bland dom var italienska Cemsa, mest kända för sina Caproni-plan. Med ingenjören Fessia från Fiat, senare Lancia så byggdes F11 som visades på turinsalongen 1947.  Självbärandekaross på plattformschassi, framhjulsdrift och boxermotor var receptet, men projektet skrinlades efter sex stycken provvagnar hade byggts.


Kriget skapade Jeepen, ett av de mest framgångsrika koncept som byggs ännu. I England tog man fram en egen liten jeep som komplement till den större Land Rovern. Austin Champ kom den att heta, mn de första prototyperna byggdes av Wolseley under namnet Mudlark.

Mer Jeepar som aldrig kom till skott skrevs om här: jeepar-fran-glomskans-traskmarker.html


Sodomka i Tjekoslovakien har ju skrivits om tidigare här: senare-sodomkas.html, där det även nämns att dom framställde en rad prototyper åt Skoda, här är en ganska snygg Sodomka-Skoda prototyp från 1954.


Vad som kom senare att bli ZAporotzevs ZAZ började som en Moskvitch-prototyp 1957. ZAZ 965A hade premiär 1960.


En annan prototyp i sammanhanget ZAZ var NAMI 059 från samma tid. NAMI var en forskningsbyrå för att ta fram bland annat bilprototyper i Sovjet, mer på politisk grund än på verkligt marknadsunderlag.  


Standard köpters upp av Triumph och båda dessa tog ofta hjälp av Vignale i  Italien för att formge nya modeller. Denna Standard saloon kom till 1958, men sattes aldrig i produktion. Standard tog ner skylten helt 1963.


Och så tittar vi lite på Japan, på Mazdas experimentavdelningen står den här lilla saken som kallades R16A. Året är 1963 och den lilla spännande sportbilen har mittmonterad wankelmotor.


Och därifrån över till USA, hos Studebaker laborerade man med tanken att göran fyrdörrars Avanti, men det blev inte mer än en eller två bilar gjorda på prov runt 1964, strax efteråt var Studebakers saga slut änså.


Den här bilden daterad Juni 1964 verkar först föreställa en helt vanlig Mustang, men så är inte riktigt fallet. Denna är en rent tvåsitsig roadster, som togs fram på försök. Men den vanliga mustangen sålde som smör sedan premiärern ett par månader innan och man fann inte nån idé att komplettera med en tvåsitsig version.


Tyska Glas byggde rätt klumpiga småbilar och en väldigt elegant sportcoupe. 1965 gjordes denna variant från Frua att förstora sportcoupen 1600GT till en slags sedancoupé, men det blev ingen uppföljning på det.


En rätt elegant Simca coupe baserad på 1000-modellen byggdes av Facel 1965.


Pininfarina byggde flera versioner av denna lilla coupé som senare skulle bli Fiat Dino, denna är från 1966.


På 60-talet knöts mer och mer kontakter i Italien med den spirande japanska bilindustrin- 1966 visade Ghia upp denna prototyp på Genevesalongen. Den byggdes på Isuzu Bellett och två år senare sattes den i produktion som Isuzu 117 coupe, som kom att byggas ända fram till 1981.

dragracing går inte bara ut på att åka absolut snabbast, för många ligger drivkraften i att utveckla egna lösningar och få olika kombinationer av dessa att gå så fort det kan göras möjligt.  Och dessutom gäller även att sticka ut rent utseendemässigt. Ett land där nästan inga modeller antas för udda för att bygga racerbil på är England.
 
Strretbil på Humber Super Snipe med Rover V8, varför inte? MGA och Jaguar E-type som dragracebilar är heller inget omöjligt i the UK. Och en Reliant Scimitar Stock-bil med 427" år 1969 på Santa Pod.
   
 
Eller är dom möjligtvis lite galnare i Australien? Lamborghini Countach som Top Doorslammer, och en Land Rover dragster!

I Ryssland tager man var man haver, vad sägs om en Moskvitch 412 Comp-bil med motorn bak?


Och även i Brasilien kör man på inhemska varor, dragracing är stort där också, men kärrorna inte alltid vad vi är vana vid att se.
Chevrolet Opala Pro Modified.


Och den här Pro Streetbilen är byggd på den för oss rätt okända sportbilen Santa_Matilde 


I sportens förlovade hemland USA har man också experimenterat friskt. Henry J var en kortlivad småbil från kaiser, och sedermera hamnade en hel del i dragracing-cirkusen, då det var relativt små lätta bilar.


Opel såldes genom Buick i USA, och bland andra Merrill Frost ansåg att de små lätta oplarna lämpade sig fint för racing.


I USA har man nått bra mycket länge med diverse alternativa lösningar än oss. Att få en Datsun från 1072 att köra låga 12:or på strippen är imponerande. Att få en Datsun från 1972 att lägga jätteburnisar, köra på 12 sekunder med ELDRIFT imponerar ännu mer.


Image och finish betyder för många lika mycket som resultart, och en Mercedes-Benz 300SL måsvinge som dragraceekipage går ingen obemärkt förbi, denna kommer från Schweiz.


Men även i sverige har våra racers varit duktiga på udda ekipage genom åren. Coca-colabilen byggdes av leif Eriksson i slutet av 80-talet och var en Plymouth 1959 herrgårdsvagn på funnycarchassi, heter numera Bankrobber II och finns i Skåne. Linda Axeldal körde med Vovlo 480ES. Lite längre tillbaks i svensk dragracehisoria hittar vi Svante Erikssons WIllys Jeep Altered och Mats Westman körde i Pro Comp med en Citroen BX funnycar på 80-talet.
   

Och i nutid, Jan Gunnarsson med Team Badillac, kör Pro Mod med en fantastiskt frän Cadillac 59:a kaross.

Här är vi inte så namnkunniga på franska filmstjärnor, men en av dom som nådde internationell ryktbarhet var Maurice_Chevalier, här vinkar han glatt till sina fans från en Renault Fregate.


Panhard Dyna Z var innovativ och var byggd helt och hållet i aluminium, inklusive motorn. Här poserar Cecile_Aubry viden sådan.


Simone_Renant ser glad ut i en Simca Aronde Grand large, som den vackra hardtop coupén hade som tillnamn.


Michele_Morgan med en ovanlig Talbot-Lago T26GS, märktes sista modell på 50-talet.  


Och denna Citroen 2CV vaktas noga av Dany_Robin
 

För tillfället är det Ford som gäller, det senaste har det kommit in ett antal representanter av detta märke

Prydlig Ford model A coupe i svart, och en hygglig Ford Mustang från 1967 är två Fordar som nyss hittat hit. Den blåa cabrioleten är också den från 1967, en Galaxie 500 convertible. Stationsvagnen är också den mycket trevlig i skick och utförande. Country Sedan hette dessa wagons. 1956 byggdes hela 85374 stycken sådana, och den flottare Country Squire som hade trädekor på sidorna gjordes i 23221 exemplar.
   

Och en vagn som har viss Fordanknytning, en Marcos Luton Gullwing!


Detta är en i det närmaste unik bil med en spännande konstruktion.  Frank Costin var kunnig både på aerodynamik och mekanik. Med kunskap från flyget byggde han racerbilar som var lättare än alla andra, mest genom att använda trä och glasfiber. Att trimma motorer var inte heller några problem då hans bror Mike Costin grundade Cosworth_Engineering.  Frank slog síg i hop med Jem March och därifrån kommer alltså namnet MarCos.
Dessa vagnar byggdes främst för racing, motorn togs från Ford Anglia och fixades till med Cosworths topp och trim. Chassiet är som sagt en monocoque i trä. Tunna Plywood-skivor limmades till ett lätt och styvt chassi. Vikten på dessa vagnar var blott 475 kilo. Här ser man delvis trästommen titta fram i motorrummet och hur liten den är jämte den stöddiga nya Camaron brevid.  
   

Själva kupén är märkligt hög på den lilla bilen, så gäller ännu mer för Gullwings föregångare Xylon, skälet till detta var att Jem March var en mycket reslig man och byggde bilar han själv kunde få plats i. Just dennna bil är byggd 1962, kördes flera säsonger av en mr. Stephen Minoprio.  1994 hamnade den i USA, totalrenoverades så sent som förra hösten och nu har den precis kommit hit från USA. 
Vi får med detta välkomna en av de mest unika sportbilarna genom tiderna hit, för dessa små måsvingeracers byggdes det bara tretton stycken av. 

Jag har ju ägnat ett antal inlägg, dom nedan, åt prototypernas underbara värld. Ala de där bilarna som aldrig kom i produktion, de odöda, sdan länge skrotade eller undanstoppade på museum eller i mörka källarvalv.

http://bortkommet-fran-fordonshistorien.html
http://mera-bortkommet.html
http://undangomda-och-bortglomda.html
http://lite-mer-glomt-och-undangomt.html
http://mer-projekt-som-kom-av-sig-och-kom-bort.html
http:///vad-som-nastan-blev-av.html
http://bortglomdheter-fran-volvos-gommor.html
http://fangarna-fran-prototypverkstan.html
http://jeepar-fran-glomskans-traskmarker.html

Vi drar fram ytterligare några av dessa egendomligheter i dagsljuset igen . 

30-talets stor-cittra skulle bli Citroen 22CV med V8 motor och framhjulsdrift, ett par stycken byggdes och en har redan visats i ett av inläggen ovan, och här är den stora 22CV roadstern som aldrig heller blev av när depressionen slog till även mot europa.
 


Ett märkligt projekt med ursprung Österrike. Detta är en Steyr, eller iallfall uppges chassiet vara en Steyr 530. Dessa byggdes 1935-36, huruvida karossen är ett eget experiment eller ett verk av utomsytående karossmakare är obekant. Hur som helst så fick den inga efterföljare.


Lancia LP01 var ett annat märkligt projekt. Det var en prototyp med svansmotor som byggdes av Ghia 1947, nån mer lancia med motorn bak kom aldrig att tillverkas.


Under krigets slutskede började fabrikerna planera för återgången till civil verksamhet. Bland de etablerade fansn även en del minder entreprenörer som såg en chans i det uppdömda behov av nya fordon som förutspåddes. En av dom var ingenjören Wadia Halim Murad, som redan 1945 hade färdigställt sin avancerade protoyp, men den kom dock inte att registreras och visas up förrän 1948. Då hade finansiärerna redan dragit sig ur och det blev inga fler Murads byggda.  


Lite mer österut, i Sovjet där hade man strax efter krigsslute börjat bygga egna Opel Kadetter under namnet Moskvitch. Man hade ju lagt beslag på i princip hela Opel-fabriken som krigsbyte. efter några år gjorde man ett par prototyper för att uppdatera den gamla 30-talskarossen, denna 403 är från 1949. Men trots kom ur-versionen att tillverkas fram till 1955.


Mer som hamnade på andra sidan efter kriggslutet var BMW då de hade sitt säte i Eisenach. Dessa paralellbyggda BMW:s från östtyskland kom att döpas om till EMW rnt 1949, då man även gjorde denna intressanta sportvagnsprorotyp, EMW S1.
 

Åter till väst, denna extremt låga sportiga Hansa roadster visades upp på Frankfurtmässan 1951, vart den tog vägen sen är oklart.


SAmtidigt i Sverige så jobbade man hos volvo med en uppdatering på PV444, men det kom som bekant inte att genomföras.



Den vackra och dyra Ford Comet från Frankrike har innan berätts lite om här: fords-franska-komet.html. Och 1953 gjorde Facel metallon ett försök att göra en elegant sedan av coupén.


Messerschmitt tidiagre berämda för sina flygplan blev nu även kända för sina små minibilar. Men man experimenterade också med att ta fram en stor Messerschmitt. P511 tog form under ett par år och stod klar först 1954. Karossen byggdes av Spohn, men sen rann projektet ut i sanden. 

¨
Den lilla karossmakaren Balbo i Italien var mest aktiva med olika specialarbeten åt Fiat och lancia, men 1953 försökte man sig på att lansera en egen småbil, Balbo B400 presenterades 1954 men kom inte heller att sättas i produktion.


Samma år fast i något större format. Studebaker Champion med en front som aldrig sågs på seriemodellen. Den var inte heller menad som något experimentiellt, utan ett specialjobb av Studebakers designer Raymond Lowey för sin egen räkning.


Obskyrt projekt troligtvis daterat 1953, NAMI och NAMO kallades ett par byråer vars förhållande och samröre med designavdelningar och tillverkare av bilar i Sovjet var något diffust. Hur som helst benäms denna minibussliknande tingest som NAMO-013


Men det egendomliga är att ett par¨år senare dyker samma typ av frambyggda koncept upp i Frankrike. Renault byggde ett par prototyper, den första Projet P600 1957. 


Och P900 1959.







 

Maj månad är här och nu rullar säsongen på gång på allvar, nääs-träffarna startar och pågår varje måndag till och med september. vad de allra flesta är nyfikna på en sådan här premiärträff är vad för nya fordon som kommer dyka upp för säsongen, en del förändrar sig flera gånger per säsong, andra kör troget vidare i sina ekipage år efter år. 

Chrysler Windsor 56:an har rullat troget några år på Nääs nu, likaså Anders fina Chevrolet 54:a, svensksåld och svenskbyggd som ju presenterats lite utförligare här: http://naas-svenskamerikanare.html. En snygg Dodge Polaar från 1967 har inte synts på Nääs förut men kanske desto mer framöver, och nytt för i år fränt custombygge i klassisk stil med chrome reverse-fälgar och saftig mirra-lack. Ovanligt utgångsobjekt i form av en Oldsmobile coupe från 1960.
   
   
Buick årgång 1958 var en helt ny design det året, längre, bredare och lyxigare än någonsin innan, samtidigt i Sverige byggde man det här, PV544:an är från 1960 men skillnaderna mellan årsmodellerna var mer modesta. Buick av tidigare datum, denna Super var bland de sista med fastbackkarossen som kallades "Sedanet" Och en del år frfamåt, Ford Torino GT från 1971 med 429" Cobra Jet motor.

Väl patinerad A-Ford är bekant syn på Nääs, och dessa vet hur man färdas med stil i dylikt ekipage.


Från Alingsås kommer denna Ford fairlane 500 från 1966, svensksåld är den också. Ägaren brukar oftast dyka upp med hot rods eller lowrider-Chevrolet men kan alltså köra nästan original också.


Och en annan bekant syn på Nääs, superfin Mustang fastback från 1967 rullar ut på hemfärd, men kommer säkerligen dyka upp flera måndagar framöver.

På 70-talet tog lilla AMC några djärva grepp med att blanda in kända modehus för att skapa några intressanta specialversioner till sitt modellprogram.  Trendkänsliga modeskapare fick fritt spelrum att skapa några egna kombinationer av färger och material, samt ett embelm på utsida som signatur. 

Levis package lanserades 1972 först till lilla Gremlin och var helt enkelt en inredning i jeanstyg, med alla attribut som kopparnitar och sömmar.


och även med en liten jeansficka i dörrsidorna.


Och en levis-dekal på skärmen. Levis package fanns även senare till både Concord och Pacer och även till Jeep.


1972 kom även sportiga Javelin med Pierre_Cardin package, som innebar en rätt djärvt tecknad interiör.


1972-73 gjordes totalt 4132 Pierre cardin Javelins, av dom vara bara 12 stycken i svart som denna. det speciella Pierre Cardin-emblemet symns på framskärmen.


SAmma tvåårsperiod erbjöd man även en Gucci Hornet Sportabout wagon, dessa verkar främst sålts i grönt, Gucci-emblem här också på framskärmen samt en tunn stripe i guld. 


Insidan var också här i djärva kulörer, och med Gucci-emblem på en kromad plakett på dörrsidorna och på brädan, sportratt ingick i paketet. 4835 sådana här Gucci Hornets såldes 1972-73.  


1974 fick man med Oleg_Cassini i utbudet, AMC Matador coupén fanns åren 1974-75 med detta trim package.



Alla Oleg Cassini matadorer hade vinyltak, och speciella kännetecken var grill och lyktsargar i kopparton, likaså de speceilla navkapslarna. Emblemen på framskärmarna var också disktinkta. Interiören var mer sober än de andra helt i svart med fällbara säten klädda i ett grovt tyg med elxoerade knappar, och emblemen broderade i nackstöden.


Totalt gjordes det 7982 Oleg Cassini coupéer 1974-75 innan den ersattes av ett "Barcelona" package de följande två åren. 
 

En jättelik reklamskylt i centrala Pyongyang gör reklam för en egentillverkad Nordkoreansk personbil. Det är en Fiat Siena som enligt uppgift licenstillverkas i landet, och heter då Pyeoghwa Hwiparam, även skåpbilen Doblo görs under namnet Pokkugi.  Hur eller var i landet dessa egentligen byggs är något oklart, och ännu mer diffust blir det genom att sydkoreanska Unification_Church  alltså Moon-rörelsen är inblandade i det hela.

Men det finns ju inte mycket som kan överraska i det bisarra Nordkorea, jättereklam för personbilar i ett land där privatbilism är förbjudet är ju helt logiskt. Bara statstjänstemän och utlänningar får framföra fordon under mycket strikta former. 
Men så finns det ju såklart taxi. Rätt gott om dom, och även om dom saknar skyltning så är dom rätt lätta att känna igen, för det är baraatt stoppa den första gröna Volvo 144 man ser!

Pyongyang kryllar (Eller, nåja...) av gröna medfarna Vovlo 144:or, dessa köptes in nån gång opå 70-talet begagnade från Volvo i Sverige, som enligt uppgift aldrig fick betalt för dom...





På bilden ovan, nåt sällsynt, trafikljus! dom är inte många i Pyongyang, men förresten så brukar varken dom eller all den pampiga gatubelysningen vara inkopplade ändå.  Istället har man i den enorma rusningstrafiken satsat på kvinnliga trafikpoliser som står och dirigerar dig i korsningarna. Näpet så det förslår i landet långt bortom verkligheten.