Gyllene Bugatti
När Bugattis magnifika type 41 Royale presenterades http://Royale.html benämndes den som "the golden bug" även om det var sparsamt med gyllene utsmyckning på den.
Men det finns det nu, en Bugatti med gulddekor invändingt och utvändigt, Mansory erbjuder paketet "Linea Vincero d'Oro" för de Bugatti Veyron-ägare som tycker deras bil är lite för anonym.
i denna excess får man förutom förgyllda fälgar, speglar, handtag grill även kolfiberpanaler till karossen, som dessutom har koppartrådar invävda för effektens skull.
Inredningen i samma tema givetvis, Mansory sparar inte på krut eller kostnader när det gäller att sätta sin prägel på Veyron eller andra kreationer med för den delen.
I paketet ingår även föbättrade aerodynamikdetaljer, tryggt att veta när toppfarten ligger på 430km/h...
Baspriset på Veyron ligger på sisådär en miljon EURO! Efter Mansorys förädling har man nästan betalt en till, så orderingången är smått begränsad, detta är hittills enda Vincero d'oro som byggts...
Tyska stylingfirman Mansory är även dom som ligger bakom den här smakfulla förädligen av Bentley Continental som ju visats innan. mansorys-rosa.html
blandade höstkarameller
Pontiacs modeller från 1965-66 kommer in i en stadig ström, trevliga bilar men långt ifrån några ovanliga syner på våra träffar och sommarvägar. Här en fin blå Bonneville cabriolet från 1966 som...
...visar sig vara värd att syna lite extra för denna cab har det här speceilla emblemet diskret på tröskellisten.
Denna Bonneville har den eftertraktade 421H.O.-motorn med Tri-power trippelförgasare, nypriset för detta kraftpaket var hela 410 dollar, och då hade man en glidarbil som kunde ryta rejält. Effekten uppgavs till 375 hästar.
Denna Bonnville har även de snygga "eight lug drum and hub" fälgarna, där bromstrumman utgör fälgcentrum, 138 dollar kostade dom nya 1966, dessutom utrustad med A/C ($300), elhissar ($106) Astro bucket seats ($213)
Baspriset på en Bonneville cab var $3586 och gjordes i hela 16229 exemplar, dock finns inga specifika siffror på just 421 och det ännu mer sällsynta tri-power tillvalet.
Årgångarna 1967-69 har kommit mer i skymundan bland Pontiacs, men här anlände i allafall en skaplig Catalina cab från 1968. 7339 sådana här byggdes, cabrioleter var utgående mode under slutet av sextiotalet.
Och i oktober anlände en 1969 års Bonneville cab, i brist på 65-66:or så fyndas dessa itsället som en slags nödlösning, för nånting underligt hände hos Pontiacs designavdelning vid denna tid. Borta var den låga proportionerliga, och strama elegansen från 1966, men medans den nya Firebird 1967 fick en fullträff i formgivning, likaså mid-size modellerna Tempest, Le Mans och GTO fick en mer aggresiv framtoning med harmoniska linjer, så gick nånting åt andra hållet på fullsize-serien.
Elegans byttes mot karikatyr, nosen drogs för varje år ut, baklamporna drogs ner i konstiga vinklar i kofångaren , midjan svällde rejält, hjulbasen ändrades märkligt, för att året efter, 1970 toppa det en omarbetad kaross som blev totalt gräslig från precis alla vinklar.
Mera sextiotal, för det är dessa årgångar som främst syns på importen, riktigt fin Buick Wildcat sedan från 1965 har anlänt. Framför den skymtar bakändan på ännu en Pontiac 69:a cab, en Catalina.
Mustanger mustanger mustanger, med miljoner byggda så finns det fortfarande ett stort bestånd att plocka av, denna 66:a är en av 607568 stycken som byggdes det året enbart.
Oldsmobile Ninety-Eight cab från 1965 i behov av lite fix och omsorg. Stora olds-cabbar från dessa år är något som syns mer och mer, femtiotalarna börjar ju ta slut over there...
Cadillacs ser vi desto mer av däremot därför är det inte så ofta en sån här cabriolet från 1966 syns på inkommande trafik, utbudet är redan stort på hemmaplan. Med 19200 byggda samt ytterligare 2250 cabbar i Eldorado-utförande var Cadillac storsäljare av öppna bilar 1966.
Chrysler från 1966 ser man inte lika ofta som en Cadillac, men även full-size mopars från sextiotalet blir mer och mer populära. Detta är en 300 hardtop sedan från 1966, hela 20642 byggdes men finsn bara en handfull av i landet än så länge.
Och pickuper... sedan dessa som visades här: pick-up-import.html så har fler anlänt, bland annat denna prydliga Chevrolet från 1950.
Europeiskt från Amerikat, Volvo 1800 kommer tillbaks till Sverige lite då och då, majoriteten av hela produktionen exporterades ju en gång i tiden till nordamerika så där finns det fortfarande gott om dom att hämta. Just denna 1800S kan man även se mer av i programmet Gran Turismo på tv8.se/gt
Och en Porsche 356 från 1962, denna med tillnamnet 60, vilket innebar basmotorn på 1,6 liter och 60 hästkrafter. Värstingen vid samma tid var 356 Carrera GS med 2 litermotor på hela 140 hästar vilket inte låter mycket idag, men det gav den lätta Porschen en toppfart på över 200km/h vilket var respektabelt. Oavsett modell så betingar dessa Porachar idag en hel del pengar, och för Carrera versionerna är beloppen närmast astronomiska...
En annan modell som också lätt betingar fantasisummor idag, Plymouth Barracuda/Cuda och syskonmodellen Dodge Challenger. Så detta objekt som denna Cuda från 1970 är antagligen överklmlig i pris men ändå inte särsklit billig.
Nånting man inte ser så ofta komma hit är Chevy Nova av årgångarna 1968-73, här är en som verkar vara lite av varje. Till synes en 73 års modell som fått en tidigare front, annan bakdel och SS-emblem.
Och mer därtill en motor som säkerligen aldrig monterats original av Chevrolet motor division heller.
Tvätta pappas bil 1966
Här skall flygas
Nej det är ingen kruttunna som väntar på att flyga i luften utan US navys Gyrodyne model GCA-55, och året är 1959.
GCA-55 var en slags minihelikopter, som med invändiga fläktar skapade lyftkraft och balans på samma sätt som en vanlig helikopter, med skillnaden att här satt rotorerna invändigt och tvingade luft genom tunnlar "air-ducts". Drivkällan kom från en Porsche, en 72 hästars luftkyld boxer från 356:an.
Porschemotorn räckte till att lyfta åbäket ungefär 15 centimeter från marken i oktober 1959, sen sågs inget mer av Gyrodyne GCA-55.
Den sista färden, med Cadillac
Begravningsbilar är big business i Amerika, färden till sista vilan skall ske med stil, och så helst med en Cadillac.
En funeral coach på cadillac-chassi 1914. 
Stilen med dessa skulpterade karosser med ornament var nånting som levde kvar in på 40-talet. Dessa fantastiska karosser kallas allmänt för Carved panel cars eller art carved cars. denna Cadillac från1939 har en unik kaross från Sayers&Scovill. 
Cadillac tillhandahöll länge separata chassin för just Commericial use, detta ver ett förlängt fleetwood-chassi som betecknades series 86, flera tusen levererdades årligen til diverse firmor för att bli begravningsbilar, anulanser, limousiner och liknande.
Från Superior 1954, påkostad kaross med sidlastad katafalk. Detta år levererade Cadillac 1635 series 86 Commerical chassin. 
Miller Meteor var en annan stor aktör för exklusiva befravningsbilar, 1957 erbjöd man flera olika nivåer av dessa, som denna "Classic landau" 
Och "Crestwood landau"
och den lyxigaste "Futura landau" Detta år såldes 2169 nakna commericial-chassin fråb cadillac
Knickerbocker hette S&S basvagn 1958 som var en så kallas Combination car. Detta må låta lite bisarrt men Combination cars var anpassade att fungera både som begravningsbilar och ambulanser. I en hel del trakter fanns ingen ambulansverksamhet i anslutning till lasaretten utan detta lade ut på entreprenad. I många fall var just begravningsentreprenörerna som fick åta sig dessa uppdrag. 
En lyxigare variant från S&S var Superline Park Hill 1958
Crown Royale från Superior på Cadillac 1959. 
Limousine Hearse från Eureka 1963, detta år uppgick försäljningen av commerical chassin til 2527 stycken. 
Och 1966 års Crown Royale från Superior. 
En annan variant av begravningsvagnar var de så kallade "Flower cars" liknaer en utsträckt pickup, men är mer en skåpvagn, kistan lastas in baktill under flaket, som i sin tur täcks med prunkande blomster arrangemang. Dessa kan dick likagärna användassom rena paradfordon i cortégen med sina blomsterfyllda flak. Här en "flower car" från Miller-Meteor 1966. 
Regency från Superior, en Combination car från 1971. 
Superior Crown Sovererign på Cadillac De Ville-bas 1980. Martknaden för tommas chassin för påbyggnad hade udner åren krympt, detta år levererade Cadillac 750 stycken. 
Eagle Coach är en nyare aktör på marknaden för dessa typer av fordon, här från 1990. 
Och en modern "flower car" från Eagle, Coup de fleur på Fleetwood-bas 1996. 
Den traditionella amerikanska begravningsbilen lever vidare än idag, här är en ny Cadilac DTS från anrika Miller-Meteor. 
Cars & Stars - Enzo och Alec
Bilden daterar sig från 1964, året efter började Innocenti licentillverka hundkojan i Italien, säkerligen inte helt utan "il commodatores" inblandning.
Gallardo med glans
Supersportbilar är kanske en av de mest växande marknaderna i världen. Lamborghini har alltid varit en småskalig tillverkare av dessa fullblod.
Första lamborhinimodellen 350GT/400GT byggdes i 382 exemplar 1964-68.
Efterföljaren Islero i 225 exemplar.
Jarama: 328 ex 1970-76.
1974 presenterades Countach, som länge var supersportbilarna okrönte konung, en odödlig legendar som kom att tillverkas i hela 16 år. Trots det uppgick den totala produktionen till blott 2042 bilar.
På nästföljande 11 år byggde man dock hela 2884 Lamborghini Diablo.
Efterföljaren i rakt nedstigande led, Murcielago komer tas ur produktion inom kort, lite över 4000 har byggts sen starten 2001.
Murcielagos lillebror, Gallardo, presenterades 2003, och bilden ovan är från fabriken i Sant Agata den 21:e Juli i år, då man hade äran att färdigställa Gallardo nummer 10 000.
Bada med Lada
Badmode från Sovjet perioden sent 70-tal. folkbilen från AutoVaz hette Lada på exportmarknader och VAZ alternativt Zhiguli hemma, med en del sammanblandning emellanåt. Basmodellerna var 2101 sedan, 2102 stationsvagn och 2103 en lite lyxigare sedan. Utbudet för strand och baddräktsmode var antagligen inte mycket mer utstuderat.
1960 packar franska familjen ur sin Panhard PL17 för en dag på stranden.
Med mamma och Manta på stranden 1970
Äldre opel med hela familjen, denna bild är från en amerikansk annons 1958 när man började sälja Opel där. Men vad i allsindar gör dom, tvättar bilen? korkad reklam kan man aldrig få för mycket av.
Stranden 1967, Oplarna har ynglat av sig i USA... mer om dessa Oplar här: oplar-fran-buick.html
Ett annan Opel-derivat på stranden, i Brasilien, Chevrolet opala och året är 1972.
Mera Opel-aktigt från södra Halvklotet, ett gäng glada ungdomar planerar party vid floden med sin nya Holden Torana SS 1976.
Svenskt femtiotal med Volvo PV, och en strand som ser misstänkt prydligt studiolik ut.
Och lite ledigare illustrerat med SAAB 1953.
Tuffa grabbar badar inte, men dom körde nya Camaro, på stranden 1967.
dagens fika
Nostalgicum i Gamlestan, Göteborg, mer än bara ett museeum med nostalgisk inrikting, det är också ett fullt fungerande café. Kaffe och smörgås här rekommenderas vare sig man är i krokarna eller känenr för en liten utflykt.
Mer om nostalgicum på:
http://www.nostalgicum.se/Nostalgicum/Nostalgicum.html
Cholmondeleys Bugattis
Bugatti vände sig till en välbeställd kundkrets, och likaväl som beställarna var kräsna så var även Ettore Bugatti selektiv i vilka som fick köpa hans bilar. Ett par av de mer trogna Bugattikunderna, som Ettore servade personligen var markisen och markisinnan av Cholmondeley.
Första Cholmondeley-Bugattin var en type 22 med chassinummer #777, denna hade visats upp på paris-utställningen 1919 men registrerades i Cholmondeleys ägo först 1921. 
Type 22 hade en fyrcylindrig motor på 1,3 liter.
1925 införskaffades Bugatti nummer två. Deras goda relationer med Bugatti-familjen gjorde att paret Cholmondeley fick en av de allra första bilarna för privat bruk av den legendariska modellen type 35.
Den andra januari 1925 överlämnades deras nya Bugatti till dom under högtidliga omständigheter på Villa Caldana utanför Cannes i södra Frankrike. Det var chassi #354394 och den registrerades två veckor senare i England med nummer 7997M5. 
Lady Sybil Cholmondeley (Sybil_Sassoon) med Bugattin 1925, senare övertogs denna av Malcolm_Campbell som vid denb här tiden var Bugatti-handlare i London. En type 35 med denna identitet finns bevarad idag men osäkert om det verkligen rör sig om samma bil. 
1929 levererdeas ännu en Bugatti. Nu en sedan av mer praktiskt slag, en type 44 nr. 44879 med kaross av Weymann-typ från Gangloff. Karossen var en så kallad "fiacre berline" av Weymann-typ och Sybil lär haft ett finger med i formgivningen av denna och des speciella canné-dekor. Bilens vidare öden är okända. 
Redan året efter stod ännu en Bugatti på familjeresidenset Houghton_Hall en type 49 med snarlik kaross till föregående registrerades som GP847 och hade chassinummer 49175, också denna bilen är sedan länge försvunnen. 
Senare samma år, den 12:e december införskaffades även denna speciella type 50 Fiacre coupe. Type 50 var en avancerad lyxbil, en femliters rak åtta som ursprungligen satt i type 46, modifierades med dubbla kamaxlar och kompressor vilket gav runt 225 hästkrafter, vilket betydde hiskeliga prestanda för sin tid. Detta var bland det dyraste och snabbaste man kunde köpa i världen 1930. 65 stycken type 50 byggdes och denna med identitet #50116 finns bevarad idag dock med annan kaross. 
Nu dröjde det några år innan Bugatti-parken byttes ut men 1938 beställdes en type 57 Atalante coupe. den första Juli 1938 lades en faktura ut på hela 130750 Francs för denna oerhört vackra type 57 coupe med chassi #57698. Detta motsvarade ungefär 15000 svenska kronor på sin tid. 17 Atalante coupéer byggdes totalt, denna existerar än idag dock i annat färgschema än originalets helsvarta med guld-striping längs sidan.
Den sjunde februari 1939 beställdes ytterligare en type 57 åt fru Sybil Cholmondeley, det gällde ett naket chassi med nummer #57739. Detta chassi överlämnades til karossmakarna figoni&falaschi som försåg dett med en elegant svepande sedankaross och den färdiga bilen registrerades den 15:e maj med registreringsnummer FUW180. 
Även denna bil finns bevarad åt eftervärlden.
Herr och fru Cholmondeleys Bugattis framför Houghton hall sommaren 1939. 
Gomolzigs måsvinge
Herbert Gomolzigs specialare byggd 1949-50 var innovativ med inte bara måsvingedörrar.
den hade också avtagbara luckor i dörrarna på det sätt som senare kallas för "T-top" eller Targa.
Idén hade Herbert Gomolzig med all säkerhet fått från flyget då han var verksam främst inom segelplan. 1952 satte han upp firman Herbert Gomolzig Flugzeugbau GMbh som kom att tillverka flygplansdelar, tillverka segelplan och dessutom service av flygplan, nånting man håller på med än idag . http://www.gomolzig.de/
Golmozigs bilprojekt baserades på mekanik från Volkswagen kom av sig och denna vagn är spårlöst försvunnen.
i större format
General electrics storbilds/projector TV, som fungerade så tillvida att en bilden från ett konventionellt TV-rör reflekterades och förstorades upp på jätteskärmen. Till höger i setet den första versionen av VHS-bandare som kom ut på marknaden 1977.
när retro blir fel
I brist på nya idéer så är ju alltid historien en källa till inspiration, retrovågen har svept väldigt länge nu och ibland uppvisar den tecken på att ha svept för långt in över stranden, för ebba ut verkar den inte göra.
Ovan en Chevrolet stationsvagn från 1941, på denna tid var stationsvagnar exklusiva och dyra fordon, med kaross gjord i träprofiler sammafogat i ett enastående hantverk. Dessa kallas idag för "woodies" vilket vi lärde os här att det egentligen aldrig har hetat. karosslara-del-5.html
Så skriver vi år 2010 med en Chevrolet Spark "woodie"...
Det är inte bara de små vita däcksidorna och träpanelerna som är fejk, det är strängt taget inte ens en Chevrolet, för Spark byggs i Indien av Daewoo.
Annorlunda Aurelias - Balbo
Först ett elegant par, cabriolet och coupe på Aurelia B50 omkring 1952.
Och en som Balbo inte fick till riktigt lika snitsigt... Aurelia daterad från 1951.
Lördagsgroggen från Falsterbohus
Med Pommac såklart, årgång 1942.
En av fyrtiofem
Det är väldigt sällan bilar från södra halvklotet hittar hit upp till norr, men Warwick Wright Motors i London såg till att en del udda modeller korsade ekvator. 1967 annonserade man att man hade 45 stycken australiensiska Chrysler VC Valiant sedaner i lager. Först till kvarn gällde för dessa och de 15 stationsvagnarna som fanns i "reserv". Hur stor rusningen var efter dessa förtäljer inte historien och inte heller om några av dom finns kvar idag.
Musse i Moskva
En syn som antagligen väcker lika mycket uppmärksamhet idag som den skulle gjort när bilen var ny under kalla krigets dagar.
Mitt i Moskva, oktober 2010 hittar vi en knallgul Ford Mustang mach 1 från 1971.
I övrigt har det ändrat mycket i moskvas gatubild, det ser ungefär ut där som här. Fordonsparken har mångfaldigats och nästan uteslutande är det europeiska och japanska modeller som gäller, och där liksom här, en och annan klassisk Mustang. En enstaka ryssbil syns till vänster i bild, en silverfärgad Volga som försäöker gömma sig bakom en svart SUV.
Tack til Sergei Filatov för bilden.
Sommarflickor med sommarbilar, mer Italienskt.
Lancia Flavia cabriolet från 1967.
Runt 1970 ströks namnet Flavia och dessa kom att heta Lancia 2000, cabrioleten förvann från listan redan 1967.
Och en likadan coupe på en blomsteräng 1971.
Sedanen fick ett något egendomligare tryne i uppdaterignen, denna från 1972.
På semester i Florens med en Lancia Appia 1958, karossen komemr från Vignale.
Och norröver, i alplandskap två flickor med en Fiat 1200 Spider, också den byggd av Vignale 1960.
Tidningsläsning på altanen vid något "Svago ricorso" nångång runt 1963. Den eleganta stationvagnen är en Fiat 2300 vilket var en rejält stor bil i Italien vid denna tid, inte särsklit många av dom hittade hit.
Det gjorde däremot de mindre Fiat-modellerna som 500 och 600. Här en 600 "Giardinetta" stationsvagn alltså i miniformat. Att placera denna tillsammans med damerna i småbåtsmarinan var säkert rätt tänkt av reklamfotografen men den där vinchen ger väl lite fel associationer...
En annan 600 i strandmiljö.
Et par damer till som visar upp sian 600:or, 1955-1969 byggdes hela 2,6 miljoner av dessa i Italien och ytterligare en hel del på licens i Spanen, Jugoslavien och i flera andra länder.
Alfa romeo Spider "Duetto" hade premiär 1967 och här är det blosmterplockning med en sådan.
Inte mycket förändrades på modellen under årens lopp, denna bild är från 1981.
Och i ett varmare klimat än vd som ens går att uppbringa i Italien, Ferrari CR25 var en ren experimentbil som visades 1974 av Pininfarina.
Vetten som inte skulle finnas
Eller hur var det nu. När man på 80-talet skulle uppdatera Corvetten så gjorde man det så grundligt och detta drog ut på tiden. Så därför började de inte tillverkas förrän Mars 1983 och kom att betecknas som årsmodell 1984.
Men det gjordes en liten serie fullt typade och legala testvagnar, det rörde sig om 44 exemplar som fick 1983 års modellbeteckning, men ingen nådde ut till kund och bara en stackare av dessa fick överleva på museum, här är världens enda 1983 års Corvette.
