svammelsurium -

Riviera i november

Buick Riviera var lite av en särling i det amerikanska modellutbudet, den bildade en helt egen serie hos Buick, och lanserades också som "Riviera - by Buick" för att påstryka modellens unika status. Riviera lanserades 1963 och var en mycket välbalanserad coupé, elegant, exklusiv och med mycket pulver under huven på samma gång.
Första året byggde 40000 jämt av dessa, 1964 skedde bara små detaljförändringar, och försäljningssiffrorna stannade på 37958 stycken.

1965 gjordes lite mer förändringar, mest synbart är att nu flyttade strålkastarna ut i skärmarna och gömdes under luckor, samt att bakljusen flyttade ner i kofångaren, 34586 Riviera av 1965 såldes inna det var dags för en helt ny kaross 1966.

Vi ser inte dessa Rivieror så ofta i Sverige, men nu har en fin 65:a just anlänt, och i somras så trillade en likadan in som beskrevs kort här: july/importkavalkad.html.

Nypriset på dessa var 4318 dollar, vilket var Buicks dyraste modell, skälet till att Riviera hamnade i en egen klass var att den från början faktiskt var tänkt att bli en Cadillac, närmare bestämt hade man i åtanke att återuppliva namnet La Salle för denna modell, men i sista stund ändrade man sig hos GM och lät det bli en Buick istället.
bortkommet-fran-fordonshistorien.html

Inredningen , sportigt och elegant på samma gång, rejäla runda mätare och bucket seats

Och i reklamen betonades flärd och personlighet.

2011-11-30 @ 21:50:00 Permalink Importfronten Kommentarer (1) Trackbacks ()

Avgång från Centralstationen 1920

Dessa Ford model T-lastvagnar står på Centralstation i Göteborg och är redo för avfärd, på rälsen. Just rälskonverterade fordon var inte helt ovanliga förr, rälsbussar var från början just sådana till exempel, och diverse stins, stations och inspektörsfordon har funnis och finns i viss mån kvar än idag. Men frågan varför man någon gång 1920 körde ut tidningar från Göteborgs central på just dessa rälsburna T-Fordar, kvarstår.

2011-11-28 @ 20:02:00 Permalink övrigt kul på hjul,medar,larvfötter med mera Kommentarer (0) Trackbacks ()

Cars & Planes - Chinook med FF

Ferraris nya "kombi" modell FF har väl ingen undgått och lite mer av den visades här: ferraris-familiara.html

Och i Italien är man stolt över fullblodet från Modena, så vad gör man när man skall ta lite fräna reklambilder? Jo, såklart Brigata Alpina, italienska fjälljägarna ställer upp med sin enorma CH-47_Chinook helikopter och tar med den upp till Dolomiterna för en sväng i snön på hög höjd.

2011-11-27 @ 22:54:00 Permalink Cars & Planes Kommentarer (0) Trackbacks ()

Brooks_Stevens lät bygga den här specialaren efter sin design 1953.

Den här stationsvagnen som kommer från Victors Auto Service 1964 är väldigt lik den vagn som visades i förra inlägget i ett reklamblad från Edward A. Cantor.

National byggde mycket komersiella karosser såsom ambulnaser, förlängda taxibilar med mera, och även kombis på Cadillac, här en Calais från 1968.

Den här benämndes för Fleetwood Astro Wagon och är byggd av Custom Craft 1970.

Eldorado wagon, skapad av Customkungen George Barris. Fyra stycken av dessa skall Barris ha byggt totalt 1970, och just denna lär ha byggts på beställing av Dean Martin.

En annan Eldorado, 1972 från Wisco, kan man kanske kallade den för en Cadillac Nomad?

De Ville från samma år och samma firma, Wisco. Hur många dom byggde är obekant men dom gav iallfall ut egen katalog över dessa varianter.

Ur Wiscos katalog för 1974 hittar vi denna De Ville wagon.

Fleetwood Castilian byggdes i en del exemplar under några år och dom lär ha gått att beställa från fabrik, men arbetet utförsdes av Traditional Coach Works i Kalifornien. Alternativt kan det var så att Traditional var certiferiade att få göra denna konvertering med bibehållna garantier.

Denna Eldorado kallades för Comstock Sportwagon,och var ett verk av Formal Coach 1978.

De Ville 1979 från en verkstad som kallades Phaeton Coach.

En Fleetwood från 1981 som är ombyggd av ett företag med det något krångliga namnet Custom Coach Division of English Motor Car Ltd. Bakdelen togs oftast, som här direkt från Chevrolet Caprice Estate och skarvades på.

2011-11-21 @ 22:11:34 Permalink övrigt kul på hjul,medar,larvfötter med mera Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ian med eget band

Ian Persson, mest känd från Soundtrack of our lives, och hängde med i den övergången från Union carbide Production, har nu också ett eget band, Ian Persson band och det svänger rejält bra!

2011-11-21 @ 00:48:09 Permalink Music for the masses Kommentarer (2) Trackbacks ()

Chadwicks patent

Ett intressant patent av Lee Chadwick, som även byggde bilar med eget namn. 1916 lämnade han in ett av sina över 100 patent, det dröjde i och för sig ända till 1923 innan patentansökan gick igenom fullt ut, men om motorn ens kom att byggas är inte klart. Så vad är det då vi tittar på på denna pietetsfulla konstruktionsritning? Jo en förbränningsmotor med direktinsprutning, anno 1916.

2011-11-20 @ 21:04:38 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Cars&Stars - Helen Twelvetrees

Det har varit en del fokus på Pontiac det senaste, och deras "Silver streak" signum som följde med deras formgivning från 1935. Här är just en Pontiac 1935, med sitt Silver Streak och aktrisen från Silver screen, Helen Twelvetrees.

Hon må vara okänd idag, för hennes storhetstid när hon ansågs som en av Amerikas största skådespelelerskor låg i den tidiga ljudfilmens genombrott. Hennes första filmer gjordes 1929 , och med nytt kontrakt blev det än mer under 1930, men ganska snabbt så fick hon se sig själv i allt sämre roller. 1936 stack hon till Australien i ett försök att förnya sin karriär, och det är här bilderna är tagna. Helens Pontiac är högerstyrd och registrerad i New South Wales.

Silver Screen stjärnan med sin Silver Streak Pontiac, i Australien 1936

Redan 1937 var hon tillbaks i USA och efter några filmjobb till vände hon sig till Broadway 1941, men drog sig tillbaka ganska omgående från rampljuset. Dock fortsatte hon göra mindre teaterframträdanden genom resten av 40-talet. 1958 hittades hon död i sitt hem efter en överdos läkemedel.

Helen Twelvetrees, 1908-1958, kallades många gånger för Hollywoods mest sorgsna ögon.

2011-11-19 @ 20:48:33 Permalink Cars & Stars Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tom Toyota

Objekten som importeras skiljer sig mycket i modell, skick och även syfte. En dag stod den här tomma karossen på Nordtrafik och väntade på sin lyckliga köpare. Japanbilar är definitivt inte vanligt att importera från staterna, men detta är/har varit en Toyota Corolla coupé från 1979. Bur sitter redan monterad och högst troligt kommer denna bil få ett nytt liv på racerbanan i fortsättningen

2011-11-18 @ 22:06:00 Permalink Importfronten Kommentarer (3) Trackbacks ()

The Melin Collection - Tankers color

Chevrolet hade flera storlekar och serier i sitt lastbilsprogram, med samma design som följde med upp i storleksklasserna, detta är en C-60 i Garden Grove 1963.

Hos nabers Cadillac gick det säkerligen åt mycket soppa åt bilparken, den levererades av Mobil med exempelvis denna Peterbilt 1970

1967 hos Nabers, Mobil kommer med lilltanken som är monterad på en White 1500 Compact.

I Garden Grove 1968 med en årsgammal peterbilt från Chevron anländer med rejält tanksläp.

Också i Garden Grove, där Ornage County flood control har sitt säte, denna tankbil tillhärde underhållsavdelningen på Flood Control, en Peterbilt dragbil med tanksläp, året är 1964. Mer om flood control skrevs här: orange-in-orange-county.html

Knallgul truck i Shells färger har kommit för att leverera bensin till Flood Control, dragaren är en Peterbilt och året är 1967.

På Santa Ana Airport , numer omdöpt till John Wayne Airport tjänstgjorde denna skinande blanka International Loaadstar som tankbil 1966.

2011-11-18 @ 19:47:00 Permalink The Melin Collection Kommentarer (3) Trackbacks ()

En sommardag i Örebro 1953

Sommaren 1953 samlades Örebroare i folksamlingar runt en exotisk bil som var så ovanlig att få ens sett en på bild, en Ferrari.

En Ferrari 212 Inter med coupékaross från Pininfarina, och folk beundrade inte bara bilen , många ville nog se en glimt av passagerarna också för de var inga mindre än den tidens hetaste par, den italienska superregissören Roberto Rossellini och hans hustru, vår egen Ingrid Bergman.

Roberto Rossellini var dessutom en av Ferraris bästa kunder, han hade en eller flera av varje tillverkad modell dittills. Just denna 212 Inter hade chassinummer 0265EU och och beställdes som gåva till sin fru Ingrid, karossen kom från Pininfarina och enligt order försågs med ett någorlunda rymligt bagageutrymme.

Men det dök inte bara upp en Ferrari i Örebro denna dag, utan TVÅ! För Inter coupén följde tydligen mest med som service och bagagebil, troligen då rattad av Ingrid. Roberto själv, han körde nämligen den här rena racerbilen hela vägen från Rom upp till Örebro, en 250MM.

Och vad gjorde man med dessa Ferraris i Örebro? Jo, här på Olaigtan 45 låg Sveriges enda Ferrariagentur som drevs av Tore Bjurström. Nu var det förvisso ingen stor ruljans på Ferrariförsäljningen i Sverige, den första bilen här såldes tidigare samma år, i januari 1953 och var en 340 med spiderkaross från Vignale. Den hade köpts av Severt "Kroken" Sundberg i Dalarna för att användas på tävlingar.
Blott en månad senare omkom Severt på ett israce i Burträsk med Ferrarin. Bilen räddades dock och skickades ner till Vignale där den nu fick en coupékaross och redan i Juni samma år dyker den upp i svenska register igen. Redan 1957 säljs bilen till USA, men sedan 1990-talet lär den vara tillbaks i Sverige igen.

1955 registrerades två Ferraris i landet, och 1958 tre stycken.

2011-11-17 @ 22:44:25 Permalink övrigt kul på hjul,medar,larvfötter med mera Kommentarer (6) Trackbacks ()

Austins Aeroplan

Herbert Austin hade börjat sin automobilkarriär hos Wolseley, redan 1905 satte han upp eget och konstruerade bilar under eget namn, i Longbridge.

Första världskriget var det stora genombrottet för flyget, och Herbert var inte sen att haka på det. 1917 satte han upp en flygplansbyrå i företaget och redan i September samma år flög AFB-1 för första gången. Motorn kom från Hispano Suiza och var på 200 hästkrafter.

AFB var initialerna för kapten Albert Ball, ett flygaress som under sin korta karriär hann ge en hel del input i hur ett plan skulle konstrueras och uppföra sig. Kapten Ball omkom över Västfronten i July 1917 ,blott 20 år gammal.

Ett triplan byggdes också under 1917, AFT-3 Osprey, som konkurrent till Sopwith Snipe, men då den senare hade bättre prestanda så föll valet på den istället.

Vid sidan om byggde Austin även plan på kontrakt från andra tillverkare under denna tid, av Royal Aircraft Factorys designer byggde man hela 1150 stycken av typen SE-5 och 57 stycken Fe-7:or, dessutom skall fyra Bristol F2b ha gjorts i Longbridge också.

AFB-1 och AFT-3 projekten lades ner efter den enda prototypen hade testats färdigt, istället började man utveckla den tvåsitsiga Greyhound med ABC Dragonfly stjärnmotor på 320 hästkrafter, och var ganska snarlik Bristol F2B i både layout och användningsområde.

Urvecklingen försenades på grund av problem med motorerna och den premiärflögs inte förrän våren 1919. Tre Greyhound byggdes.

Nästa plan blev Whippet

Detta var ett plan för fredstid, så man använde sig av en liten Anazimotor på 45 hästkrafter.  Kanske var man ute efter att skapa ett slags folkflyg redan då, för vingarna var dessutom fällbara för enklare förvaring och priset skulle ligga på runt 450 pund, ungefär som en medelstor bil vid samma tid. Vid premiärvisningen på Olympiamässan 1920 var prislappen dock lite högre och trots fler orders så lade man ner produktionen efter bara sju stycken hade byggts.

Kestrel var en vidareutveckling av Whippet, samam stålrörsram användes och även de hopfällbara vingarna, men en betydligt kraftigare motor från Beardmore på 200 hästkrafter användes istället. Främst var siktet ställt på en tävling som det nybildade flygministeriet anordnade vid Martlesham i augusti 1920, och Austins Kestrel kom på tredje plats i sin klass. Men trots det sågs inga hugade spekulanter till för denna modell heller, så efter det lade man hela Austin Motor co. Aero Division i malpåse, och fukuserade istället helt på att bygg person- och lastbilar.

Austin byggde aldrig några mer flygplan i egen regi, men däremot återupptog man licenstillverkning av andras modeller under 30-talet. Fairey Battle var ett tvåsitsigt lätt bomb, torped och spaningsplan som flögs första gången 1937. Merparten av produktioen kom att byggas av Austin i Longbridge, 1229 av totalt 2185 Batttles byggdes här.

Austins flygplansavdelning även kallad "flight shed" låg lite underligt till. Planen fick åka hiss uppför en brant sluttning till själva fältet, här är den första Fairey Battlen som lämnar Longbridge 1937.

Ryggraden i Royal Airforce var jaktplanet Hawker Hurricane som hade satts i tjänst 1937. Hela 14533 Hurricanes kom att byggas fram till 1944 i otaliga varianter. 1940 byggdes en serie på 300 Hurricanes i Longbridge troligen alla av typen Hurricane mk.2B

Dessutom byggdes de tunga bombarna Short Stirling och Avro Lancaster här, men dessa för stora för att flygas ut ur Longbridge, så man transporterade flygplanskropparna till andra "shadow factories" som de kallades, hemliga monteringshallar för rustningsindustrin.  Austin hade en anläggning i Marston Green, och även en vid Elmdon Airfield, som låg precis intill.

Avro Lancaster-kroppar, redo att transporteras iväg till Elmdon.

Flygkropp till Short Stirling på väg.

Vid sidan av detta så byggdes även många delar till den övriga flygindustrin, vingar till Bristol Beaufighter, flygkroppar till glidplanet Horsa och även til Master bland andra.

Vingar och andra karossdelar till Miles Master, skol och sambandsflygplan.

Longbridge idag, skrevs lite om här: vålnader-ur-brittisk-bilindustri.html

2011-11-16 @ 19:44:21 Permalink Bevingat Kommentarer (3) Trackbacks ()

Sista Silver Streak

Nyligen har "Silver Streak" som var Pontiacs särskilda signum under många år, omnämts här.
http://svammelsurium.blogg.se/2011/november/hovding-fran-pontiac.html
http://svammelsurium.blogg.se/2011/november/hostbilder-fran-terminalen.html

Vi tittar lite närmare på Chieftain 56:an i länken ovan som nyligne kom till Sverige, som ju var den sista årsmodell som fick denna speciella dekor, som hade början i art-deco tidens era.

Pontiac 1935, som skiljde sig från mängden med kromdekoren som sträckte sig över hela huvens längd.

1956.

Silverstrecket hade blivit två, och i femtiotalets mode kompletterat med ett stiliserat flygplan som huvkråka.

Silverstreak löper upp från grillen över huven, dock itne i krom utan i rostfritt stål. Ovanför framlampan syns ett smäckert, men falskt luftintag.

Baktill återkommer det som ett lite mindre utsläpp på bakskärmen, var upphöjnad bryts med detta. Silver streak "rinner" ut genom det och ner mot baklampan, ett eko av art-deco.

2011-11-15 @ 23:17:02 Permalink Karosseri och formgivning Kommentarer (1) Trackbacks ()

Höstbilder från terminalen

Den fina Studebakern som skrevs om här: mer-fran-57-58-59.html står kvar, nu vackert draperad av svenska höstlöv.

och så har den fått lite sällskap också. Pontiac 1956, Buick 1955 och en cadillac från 1960.

Cadillac De Ville från 1960, en ganska fin bil som dock har punktering.

Buick Century från 1955 är en lite speciell modell, Buick var först med att lansera en fyrdörrars hardtopkaross, och då bara i serierna Special och Century. Alla andra lanserade detta först året efter. 55088 sådana här Century Riviera Hardtop sedaner såldes 1955 och hela 66409 i den lägre Special-serien.

Pontiacen är en Chieftain 860 Special sedan från 1956, Chieftain fanns i två urtförande, 860 som var basmodell, och 870 "De Luxe" varianten. Små detaljer skiljer dom åt och ungefär 100 dollar på prislappen. En Chieftain 860 sedan kostade 2294 dollar som ny, och V8 var standard i alla Pontiacs. 1956 var sista året dessa kom med sina karakteristiska "Silver streaks"

Så har det kommit in en annan lite annorlunda modell, Chevrolet 1958 coupéer finns det gott om, men det brukar oftast vara toppmodellen Impala som syns. Här är däremot en vanlig Bel Air coupé , och det är ganska ovanligt att se en sådan idag.

2011-11-13 @ 21:19:59 Permalink Importfronten Kommentarer (0) Trackbacks ()

En solig novemberdag

Vårt höstväder följer inte normen detta år, vi skriver idag 12:e november och motorcykelsäsongen är längre än någonsin. Dessa tvåhjulingar syntes på Dansered, Härryda idag på en fikastund.

2011-11-12 @ 17:37:34 Permalink Hemmafronten Kommentarer (1) Trackbacks ()

En ödesmättad dag 1917

Tanks var det nya skrämmande vapnet som kan symbolisera den nya mekaniserade krigföringen under första världskriget. Dessa monster syntes första gången rulla fram vid slaget om Somme 1916, men de var inte vidare efektiva, och ofta mer farliga för sin egen besättning än för fienden.

Denna spöklika bild från november 1917 visar en brittisk mk IV tank som prövas med att välta träd, och har tyska arméns beteckningar, de första tyska pansartrupperna sattes upp med just kapade fiendetanks. Hemlighetsmakeriet runt de första tanksen hade varit såpass god att dom hade blivit helt tagna på sängen av denan nya monströsa konstruktion, något liknande hade aldrig skådats på ett slagfält tidigare. Men ganska snart var Tyskland ikapp, med del egen produktion och ett par divisioner omhändertagna brittiska stridsvagnar.

Trots den kusligt ödsliga stämningen på bilden så pågår i omgivningen ett rasande slag, bilden är tagen i närheten av Cambrai 1917 och här stod vad som har kallats världens första pansarslag, 476 stridsvagnar sattes in i striden den 20:e november, men det var fortfarande artilleri och infanteri som var förhärskande.
knappt tre veckor senare beordrades reträtt, förlusterna hade varit oerhörda, dödsiffran för de blodiga veckorna vid Cambrai var nästan ofattbara 80000 man, och inget som helst av strategiskt värde hade uppnåtts.

2011-11-11 @ 20:10:13 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hövding från Pontiac

Pontiac, märket som är döpt efter en indianhövding Chief_Pontiac använde även hövdingatiteln Chieftain under åren 1949-58 , denna hövdign är av årsmodell 1952.

Pontiacs hade vi denna tid två framträdande drag, den imponernade kykarprydniaden med hövdingens huvud, som var belyst inifrån, och de särskilda krombanden som gock över huv och bakdel på bilen, som gjorde att dom kallades "Silver Streaks"

Modellerna hette aldrig så, även om det fanns ett emblem med Silver Streak-namnet på bilarna, det var mer en marknadsföringsslogan. utgår man från 1940 hette modellerna Special, de Luxe och Torpedo, där den sistnämnda hade åtta cylindrig motor. 1941 hette basmodellerna Torpedo och Streamliner i en mängd kombinerbara, Custom, Deluxe och uUpervarianter, Torpedon var nu förpassad till att vara basmodell. 1948 försvann Torpedon och inför 1949 var istället Streamliner den modell som hade lägst rang, och behöll dessutom den gamla karossen, och Cheiftain blev toppmodellen. 1952 fanns bara Chieftain i programmet med sexor och åttor, samt hardtopcoupén med tillnamnet Catalina.

Pontiac byggde totalt 271373 bilar av 1952 års modell, och det gav dom en femteplats i försäljningsstatistiken i USA, i Sverige såldes bara 38 stycken detta år, och överlag är amerikanska bilar från 1951-52 relativt ovanliga här, få svensksålda har överlevt, och importen är inte så omfattande heller. Men denna fina Cheiftain de Luxe Eight anlände i slutet av september.

ombonad interiör 1952, och den är utrustad med Hydramatic automatlåda, som var ett populärt tillval hos Pontiac. Man sålde nästan sju stycken automatväxlade bilar på varje manuell.

2011-11-10 @ 22:43:16 Permalink Importfronten Kommentarer (0) Trackbacks ()

belevat besök på turisthotellet

Gamla vykort är trevliga, särskilt när dom har lokal anknytning, och ännu mer så när de innehåller fordon.
Här är Turisthotellet i Hindås någon gång troligen i slutet av fyrtiotalet på parkeringen ser vi en bil som torde varit tämligen uppseendeväckande och rejält dyr då, en Lincoln från 1946. Direkt efter kriget var det inte lätt att köpa ny bil, ransoneringarna kom att fortgå, skyddstullar, stegrande priser och en världsindustri som ännu inte hämtat sig gjorde nya bilar till en bristvara. Lincoln var en mycket dyr och exklusiv bil med V12 motor och var dubbelt så dyr som en vanlig Ford sedan, få torde exporterats då bara drygt 16000 tillverkades totalt av 1946 års modell.
Någon försäljningstatistik för Sverige detta år finns inte att få tag på, men 1950 såldes blott sju Lincolns här, av de tidigare årgångarna troligen färre.

Så vem kan ha besökt turisthotellet i Hindås med denna extravaganta och sällsynta kärra?

Det får vi nog aldrig reda på, bilen brevid däremot var lite vanligare, det är en Plymouth av årsmodell 1946-48, dessa var desto vanligare då de sattes samman här i Sverige hos ANA i Nyköping. Bilarna kom nedmonterade i lådor som ett sätt att kringgå skyddstullar och importkvoter.

Turisthotellet, som heter Hjortvikens konferenscenter idag uppförd i stram modernistisk stil i slutet av 30-talet. Då ersatte den det tidigare turisthotellet som var en enorm storslagen byggnad, som oturligt nog brann ner till grunden 1935.

2011-11-09 @ 22:18:56 Permalink Hemmafronten Kommentarer (1) Trackbacks ()

Khadaffis Kareta

Muammar Gaddafi var lika känd för sitt excentriska beteende som envåldshärskare av Libyen. Ett utslag av hans excentricitet som inte är så välkänt bland alla galna projekt och uttalanden, är att han faktiskt designade en bil.

Visionen med projektet är ganska diffus, som det mesta annat som kom från den libyska ledaren, men i slutändan framställdes två prototyper. Dessa byggdes inte i Libyen utan av Tesco i Turin, efter diktatorns anvisningar.Vem som hade mest inblandning av de båda parterna är lite oklart, men i mångt och mycket har man tydligen följt diktatorns anvisningar framförallt ifråga om form. Att få det hela till en fungerande bil var Tescos uppgift, en uppgift som säkerligen var ganska tuff.

Tesco förde diskussionen inte bara med Ghadaffi själv utan även det statsägda (i.e Ghadaffi...) Libyan Investment&Development Company, tanken var att bilen skulle byggas med så mycket material som möjligt framställda i Libyen, dessutom ställdes extremt höga krav på bilens säkerhet komfort och kördynamik, och av detta kan man tänkas att det någonstans fanns en plan på en eventuell produktion, inte bara show. Men ingen bil för massorna, allt igenom var exklusiva material, i inredningen användes vid sidan av de traditionella inslagen av trä och läder även marmor, från Libyen givetvis.

En överdådig excess att visa upp alltså, vilket så gjordes på Afrikanska Unionens toppmöte 2009. Denna Union som består av främst nordafrikanska stater, ja den grundades förresten av Ghadaffi den också.

Bilen mäter runt 5,5 meter i längd, under huven skall det finnas en sexcylindrig motor, oklart varifrån, men Lancia är en god gissning, även keramiska bromsar samt punkteringsfria däck ingår. Den kallas ibland för Saroukk el-Jamahiriya, som betyder ungefär den Libyska raketen. Ordet "Jamahiriya" refererar dock till Ghadaffis egen skruvade version av ett afro-arabiskt islam-socialistiskt statsskick, eller vad man skall kalla det, mer än till landet Libyen som sådant.

Tesco är inte så kända i designvärlden ,men gör mycket lösningar för stora tillverkare, konstruktionsritningar. prototypmodeller, produktionslösningar med mera inom det mest som rör bil, båt och flygtransport. Här ingår även uppdrag åt privata kunder som vill ha bilar specialbyggda.

Var de båda bilarna tog vägen sedan efter visningen 2009 verkar vara okänt, och någon vidare produktion ligger nog väldigt långt ner på dagordningen i det nya Libyen.

2011-11-08 @ 20:27:45 Permalink övrigt kul på hjul,medar,larvfötter med mera Kommentarer (0) Trackbacks ()

Cars & Stars - Alfred

Vem vågar rejsa mot den här mannen? Dock finns det ingen närmare ledtråd eller information vad skräckmästaren Alfred Hitchkock gjorde i denna go-cart.

2011-11-07 @ 21:48:15 Permalink Cars & Stars Kommentarer (1) Trackbacks ()

Prototyper från udda håll

På 30-talet började man mer och mer aktivt experimentera med aerodynamik, många experimentbilar byggdes och man började även använda vindtunnlar till utvärderingarna. Men inte bara bland de ledande tillverkarna och designstudios i väst, denna experimentbil byggdas 1934 av GAZ i Sovjetunionen.

Sitlren roadster från 1949 som inte nådde förbi prototypstadiet, från Eisenach i det nybildade Östtyskland, där den forna BMW fabriken låg. EMW kom de i princip piratbyggda BMW-bilarna därifrån att kallas och denna var baserad på EMW 340.

Phoenix 2SR-6 var en sportig vagn som daterar sig från 1955, detta projekt leddes av en engelsk officer i Egypten, som även hade planer på en begränsad serieproduktion men troligen blev det bara dennaenda Phoenix byggd.

Ilian var ett besynnerligt projekt som skapades av Darrin i USA, men var tänkt att bli en lyxbil som skulle byggas i Israel, inte så mycket är känt om detta projekt från 1962

En ganska dålig bild, men det går inte att hitta så mycket bättre på Marcovecchio från Argentina 1964.

Citroen 2CV byggdes aldrig som Break, men däremot så byggdes dom på licens av Saipa i Iran. Dom gjorde denna prototypen 1967 i egen regi.

Ett annat Citroen-derivat var Baby-Brousse, som liknade Meharin, men denna kommer från Elfensbenskusten och byggdes 1969.

I Egypten byggdes en bil som baserades på NSU från tidigt 60-tal och döptes till Ramses. 1972 satsade man på en större Ramses men någon produktion blev det inte av denna.

Sisu A45 tog knappast några skönhetspriser, just denna från 1978 är lite mer speciell då det är en prototyp som försågs med Chevrolet V8, men något mer blev inte av det försöket. Sisu har byggt lastbilar i Finland sedan 30-talet men är ganska okända utanför hemlandet.

Volkswagen Pine var en prototyp till en mellanklassbil baserad på Ford EScort, och varför den var det beror på att detta var ett verk från Volkswagen i Brasilien 1989.

Efter murens fall blev gamla Östtyskland fullkomligt överkörda av den nya fria marknaden. De gamla manufakturerna som vilat i ett statligt protektorat var nu illa ute i denna nya tid. 1990 visade IFA upp denna ganska moderna prototyp til en lätt lastbil som kallades 1318, men trots det kom IFA att försvinna ganska snart efter det.

Mer från det nya öst, RX Vilgas var en sportvagnsprototyp från Estland 1993, tydligen kom viss produktion igång, då den även setts under namnet Rex.

Kazwa ser misstänkt lik ut en stylad Renault Espace, minibussprojekt från Indien 1998, som det iten är så mycket känt om.

Snarlik minibuss men från Turkiet, IMZA byggdes av Jetpa i Istanbul med en storslagen vision om exportsatsningar och licenstillverkning utomlands, men något mer har inte hörts av det. IMZA visades 1999.

Celta Spider från år 2000 var aldrig menad att sättas i produktion utan var en ren designstudie, från Chevroleti Brasilien. Celta är brasiliens motsvarighet till vår Opel Corsa och en storsäljade på hemmamarknaden.

DDR SP4 är en sportvagnsprototyp som bär ganska klara drag av McLaren F1, byggd i Dominikanska Republiken 2006.

Optimal Energy Joule, elbil från sydafrika visades 2008, och en förserie lär ha börjat byggas under 2010.

Kina är i dagsläget världens största bilproducent. Deras modeller och tillverkare är en salig röra som byter namn ofta och denna sportbilsprototyp från DongFeng visades upp 2006.

2011-11-06 @ 22:54:09 Permalink övrigt kul på hjul,medar,larvfötter med mera Kommentarer (3) Trackbacks ()

The Melin Collection - Studes in Salt Lake City

En februaridag 1951 i Salt Lake City, Utah, står en Studebaker Commander från 1938 som kommit från grannstaten norröver, Wyoming. Bilen är alltså 13 år gammal, i bakgrunden skymtar en ny Ford och en lika ny Pontiac, med en annan förkrigsbil emellan, en Plymouth från 1941. Än så länge var dessa fortfarande ett vanligt inslag i gatubilden, på bara några år skulle detta förändras.

En tidig vårdag i Salt Lake City någon gång i början på femtiotalet syns en 1947 års Champion de luxe business coupe, dessa saknade baksäte och var främst avsedda för handelsresande, därav namnet. Studebaker sålde 5221 sådana här i Champion De Luxe serien, och ytterligare 3379 i den lite finare Regalvarianten.

"Bullet nose" 1950 var Studebaker årets antagligen mest särpräglade bil med detta djärva grepp, kanske var det lite för djärvt för bulletnosen användes bara i två år. Här står Bernie Calderwood vid sin begagnade Studebaker Champion Bulletnos från 1950, året är 1955 vilket kan ses på nummerplåten. I Utah och flera andra stater hade man länge systemet med att nummerskylten var skattebeviset, man bytte skyltar varje år alltså.

Bulletnose fanns bara i två årsmodeller inan man tog bort den 1952, och här står Jim McGraw vid sin 1952 års Champion.

1953 var det dags för en ny kaross för Studebaker, och resultatet blev radikalt den här gången också. Bakom den slanka designen stod Raymond Loewy som skapade en evig designikon med Studebakers modellprogram 1953, främst då de vackra coupéerna. Med fyra dörrar blev den inte lika elegant men 1953 var detta ett futuristiskt formspråk, detta är en 1953 års Commander.

Här står Earl Donaldson vid TV-kanalen KVTV:s lokaler i Salt lake City 1956, bilen är en Champion Regal Starlight coupe 1953, ett fantastiskt namn för en lika fantastiskt vacker modell.

Och en 53:a Commander sedan, Champions hade sexa och Commander V8, med ett stort "8" emblem i nosen så man inte skulle missa det. Detta är en Commander De Luxe då den saknar den tjocka kromsargen runt rutorna som Regal hade. Mannen med denna bil hette John Duffy.

Året är 1960 och här ser vi Betty Chellson med en 1946 års Studebaker som verkar ha fått parkera för gott. 14 år var på den här tiden ganska länge för en bil, dåliga vägar, sämre kvalitet och material gjorde att bilarna slerts ut snabbt, dessutom var denna fyrtiotalskonstruktion oerhört föråldrad i både mekanik och form. Femtiotalet hade tagit igen krigsårens stillastående med råge.

2011-11-05 @ 20:33:22 Permalink The Melin Collection Kommentarer (0) Trackbacks ()

importblandning

Lite av vad som kommit in i landet under sensommaren. Ford fullsize från runt mitten av sextiotalet ser vi inte så ofta, iallfall inte om man ser till vilka enorma mängder som byggdes. 31930 exemplar av nedanstående modell, Galaxie 500 cabriolet byggdes 1965, och utöver det 9849 som betecknades Galaxie 500XL. Denna fräscha Galaxie anländei augusti och rullar numera i Landvetter.

Oldsmobile 58:or har vi gott om här och nu finns en till, en Ninety-Eight holiday coupe som kom in i början av september.

Chrysler 300 från 1969 är en mäktig vagn, den nya C-body karossen inte bara ser stor ut, den ÄR stor, på alla håll. Den kallas även för "fuselage look" och blev den sista fullvuxna karossen från Chrysler och fick hänga med ända fram till 1978.

En annan fullvuxen bil, Buick Electra 225 från 1968. Buicks från senare delen av sextiotalet är inte fullt så vanliga som de lite tidigare årgångarna här, men det kanske börjar ändras på det.

Pickuper är populära objekt, charmigt patinerad Chevrolet 3100 från 1948 som anlänt.

Och ett ännu mer patinerat objekt, Ford tudor från 1940 som kommer kräva en hel del pyssel för att göra bil av igen.

Och slutligen en av de mer ovanliga bilarna som berikat vårt land det senaste, en Oldsmobile av 1942 års modell. Kan detta vara den första Olds 42:an i Sverige?, troligen så. Inga 42:or såldes nya här, eller någon annastans utanför Nordamerika heller för den delen. Hela världen stod i brand och alla farvatten dominerades av ubåtar som sänkte allt i sin väg. I december 1941 så drabbade kriget även USA och däför blev 1942 ett mycket kort modellår, vilket skrevs mer om här: http://2009/march/fyrtiotvaorna.html

2011-11-04 @ 19:07:00 Permalink Importfronten Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lugnt tempo i Crewe

Här är en grupp bilarbetare som säkert inte klagar över sin situation, att bygga Bentleys får ta den tid det tar fjärran från löpande bandets stress. Och arbetet må varit ett av de mest prestigefyllda i brittisk bilindustri.

Skickligt hantverkskunnande och tålmodighet torde vara de största kraven för att platsa i det här gänget, för att få ynnesten att för hand bygga ihop en av de mest exklusiva bilar som gick att köpa, Bentley Corniche cabriolet.

Tålmodighet bör varit en bra egenskap som Bentleykund också, inget lämnas åt slumpen och ingen bil levereras förrän allting är perfekt och rigoriöst testat.

Mellan 1971 och 1984 byggdes bara 77 stycken Corniche cabrioleter, denna modell var baserad på Rolls Royce Silver Shadow/Bentley T-type som kom redan 1965. T-type cabrioleten var inte heller någon dussinvara med 41 byggda. Från 1984 bytte man namn på den till Continental och behöll den i samma grundutförande fram till 1995. När man bygger världens bästa bilar behöver man inte uppdatera sig så ofta.

Eldragning, lustigheterna är många över de engelska Lucas-systemen, men i dessa bilar såg man nog till att hålla Lucas förbannelse på avstånd.

Arbetsmiljön kan nog beskrivas som ganska avslappnad, men så byggde man bara 77 stycken av dessa på 13 år...

2011-11-03 @ 22:19:48 Permalink övrigt kul på hjul,medar,larvfötter med mera Kommentarer (0) Trackbacks ()

Leyland Sverige 1977

Bilarna vi bygger skiljer sig från mängden. Precis som människorna som kör dom, löd sloganen för British Leyland i Sverige.

Sverige kan näppeligen varit någon luckurativ marknad för engelska bilar på denna tid, fast det var nästan ingen annan marknad heller, några år senare hade hela den engelska bilindustrin i princip kapsejsat.

Så vad var det för modeller som erbjöds från Leyland 1977 för oss här i nord?

I det lilla formatet Leylands långkörare Hundkojan, eller Mini, som kom 1959 under namnet Austin Mini Se7en och från 1970 hette dom bara Mini. Denna modell är en av englands i särklass mest populära modeller genom tiderna och produktionen hölls igång ända fram till år 2000.

Austin Allegro som hade introducerats 1973 och kom att bli en storsäljare på hemmaplan, och tillverkades fram till 1983 när den ersattes av Metro. Allegron utnämdes i en undersökning gjord av The sun 2008 till "the worst British car ever made"

Princess kom 1975 och såldes det första halvåret under namnen Austin, Morris och Wolseley, för att sen ändras till att bara kallas Princess rätt och slätt. I produktion fram till 1981 när den ersattes av den kortlivade Austin ambassador som aldrig gick på export.

I det lyxigare segmentet hittar vi Range Rover som var en SUV långt innan begreppet fanns, och så erbjöds även Rover P6, en modell som definitivt sjöng på sista versen. Vad Leyland Sverige inte fått tag på vid fototillfället hösten 1976 var P6:ans ersättare SD1, som hade börjat byggas i juli 1976. Den gamla P6 modellen kom dock att stanna kvar i produktion in på vårkanten 1977. Ersättaren SD1 kom även att koras till årets bil 1977

Jaguar XJ6 var en prominent och dyr vagn, ett gediget varumärke som sålde relativt bra här på den tiden och gör så än idag. Jaguars modelldjungel med XJ-serien startade 1969 och återfinns i sortimentet på ett eller annat sätt än idag.

Finns någon av de här sex bilarna kvar idag då? Jo faktiskt, och inte helt förvånande så är hundkojan på bilden den enda överlevande av sextetten, dock avställd, sedan många år. Jaguaren stupade på målsnöret för den skrotades så sent som 2010.