Wahlströmsbilen mot nya äventyr.

Det lilla trubbnosiga hemmabygget från femtiotalet skall snart ut på vägarna igen, en del el och mekanik som bromsar har setts över och fungerar över förväntan bra. Första besiktningen sedan 1999 stundar inom kort, och inför det behövdes en rejäl tvätt. 



Lacken verkar original, och någon, kanske konstruktören själv har gjort ett rejält bra jobb, visst är den sliten och släppt på ett par små ställen, men det är ju ändå en över femtio år gammal garagelack, så något superskick förväntas inte, ens efter en rejäl rekond. Insidan blaskades också av, med slang, här behöver man inte vara rädd för känslig elektronik eller ömtåliga material.



Här behöver man inte oroa sig för känslig elektronik, ömtålig klädsel eller sånt bjäfs... Sedan följer en lyxig schampoinpackning.


Golvet täcks av tjocka gummimattor över plywoodskivorna som utgör själva golvet, Säten och sidor är klätt i mycket tålig galon, troligen avsett för marint bruk. Alla beslag och mekanismer är tillverkade i rostfritt stål, så det enda som behövs undvikas i vattenslangens framfart är kanske just tändningslåset, i övrigt klarade sig bilen på det hela taget helskinnad ur den något hårdhänta rekondproceduren. Vattnet sakteliga rann undan mellan golvspringorna och lacken sitter kvar, ett gott tecken.  



Så var det då slutligen dags att passera nålögat hos svensk bilprovning.

 
Det är inte ofta den här bilen rullat genom portarna på någon besiktningsstation, sista gången var 1999 och gången innan dess runt 1970 för lite senare  tappades den bort ur registret, för att återuppstå 1995. Med den vanliga turen man brukar ha med bilar som fungerat exemplariskt innan den förstått var färden skall gå, så malde en hel del i bakhuvudet denna gången också, låter det inte som ett läckage? Varför funkar inte den blinkerspilen just nu? Luktar det inte lite mycket glykol? Kan en besiktningsman inskolad på databoxar i Audi och Toyotas verkligen fatta hur en sådan här relik är uppbyggd?



Farhågorna blev inte färre när porten öppnas, och därinne i skumrasket står en lång gänglig figur med långt hår ner över axlarna... Han tittar med djupt skeptisk min i vad som känns ett par minuter ned på skapelsen...  Sedan tar den långa uppenbarelsen plats närmast dubbelvikt i bilen och jag förklarar de fåtalet reglage och han nickar avmätt, givetvis kärvar vänster blinkerspil så det börjar ju bra...



Jaa, säger han lågt, med likström så laddar det inte så bra och magneten i den får för svagt fält, för mycket flux i strömmen på låga varv...  Ettan ligger väl nedåt på den här lådan?

När vi så hoppar iväg på ettans växel börjar bitarna falla på plats, den här kontrollanten måste vara utsänd av Nils Wahlström som sitter och ler i sin himmel och håller en vakande hand över sin bil ännu, för hur kan det annars slumpa sig att jag sitter bredvid en bilprovare som inte bara hanterar fordonet som om det vore den naturligaste saken i världen. Utan också visar sig ha digra kunskaper i teknik och konstruktion från den här tiden, chassiet är ju en Ford Anglia från 1951, en modell som var antik redan som ny. 

Vidare på lyften får inte bara jag lite tips, utan mannen kallar till sig ett par av sina lärljungar för att visa dom hur mekaniska bromsar ser ut och hur de justeras och underhålls. Vid bromsprovet tror jag Nils Wahlströms ande uppenbarade sig för en kort stund och fingrade med visarna på mätklockan, för differensen var inte ens mätbar, och även bilprovaren visade för första gången ett litet tecken på förvåning... eller så spelade han bara.  

 Den slutliga domen då?  Blankt papper! Och dessutom berömdes bilens tåliga och robusta konstruktion, ett angliachassi är från början något som får järnvägsräls att verka både klent och komplicerat, Ingenjör Wahström har förstärkt det på en hel del punkter och sedan har alltihopa doppats i någon antagligen sedan länge tvärförbjuden mönja,  detta har i stor grad bidragit till bilens överlevnad. Det, och Ingenjör Nils Wahlbergs vakande ande har antagligen ett litet finger med i spelet också, är jag beredd att tro på efter torsdagens besök på bilprovningen.



Med ett blankt besiktningsprotokoll i handskfacket, så är det dags för elddopet, den första långturen med Wahlströmaren. Provkörningar hos Nordtrafik har inskränkt sig till en tur runt kvarteret och nån gång ända bort till Lidl, som ligger brevid...  Nu skulle den ut i trafiken på riktigt, nästan tre mil hem till mig, en sträcka som är väldigt lång i en glasfiberbalja på ett Ford angliachassi. Nålen visar på nästan svindlande 70 när vi närmar oss Kallebäcksmotet, tung stadstrafik är inte optimalt för den här, den vill ha landsväg och gröna fält framför nosen... utan långtradare flåsandes i nacken.  

 
I landvetter hamnar den brevid kundvagnsstället, bara ingen tar fel nu, storleken är obetydligt större...  Väghållningen är inte långt ifrån heller.

Marschfarten inskränker sig till modesta 50-60km/h, den lilla 22-hästars sidventilsmotorn får bestämma takten helt enkelt. Och det antikviterade chassiet inbjuder inte heller till någon avancerad körning, långt ifrån. Här finner man också antagligen filosofin bakom bilens design, den är byggd på 50-talet i 20-talsstil och en del har undrat varför. Jo den är i princip som en 20-talsbil i uppträdandet.
 Ford Anglia kom 1939 och var en milt modiferad vidareutveckling av föregångaren model Y, som kom redan 1932. Den modellen kan liknas vid en förminskad A-Ford, minus de nymodigheter som A-Forden fick gentemot föregångaren model T...
Efterkrigstidens Angliamodell E494 som denna är baserad på, hade inte genomgått någon större teknisk evolution, så därför känns den ålderdomliga karossen ganska rätt på det lika ålderstigna chassit.



Det vi konstaterat och bilprovningen bekräftat är att bilen är allt annat än ömtålig, och den känns i högsta grad pålitlig. I många fall med äldre tvivelaktiga bilar sitter man mer eller mindre och väntar på vad som skall lossna härnäst, fallera eller bjuda på andra otrevliga överraskningar. Denna känslan infinner sig inte i Wahlströmarn, hela bilen och den något omtumlande körkänslan upplevs ändå företroendeingivande, pålitlig som en Grålletraktor, och handhavandet är ganska traktorlikt det också... det här är ingen farkost man kör med tillbakalutad fingertoppskänsla, det är som en stenafärja i miniatyrformat i grov sjö.   Normalt sett prioriterar jag komfort, men den här lilla besten är en rolig utmaning att köra, thats motoring som engelsmännen så enkelt uttrycer det.    
 


Firebirds för våren

Det är lite märkligt hur det går trender i modeller, på importsidan kommer vissa modeller i stim, helt oberoende av varandra, denna våren har gått i eldfågelns tecken.


Här står en Firebird 1970 cabriolet, som byggdes i 11649 exemplar och väntar på avhämtning brevid en fräsch ombyggd 68:a coupé.


Firebird 1969 fick ny front i GTO-stil sista året innan den nya karossen kom, något försenad presenterades Firebird 1970 inte förrän i februari det året.

Firebird 1968 convertible, en populär modell som gjordes i 16960 exemplar.


Och en 69:a cabriolet till.

Firebirdens syskonmodell Chevrolet Camaro stod dock för merparten av försäljningen av de två, den här containern innehöll en fin Camaro Z/28 från 1969.


Fler Firebirds och även en Camaro 1969 som kom in tidigare i våras skrevs om här:
http://svammelsurium.blogg.se/2012/april/mera-mustanger-och-motsvarande.html


En nedbantad tisdag på Råda

Vår väderkänsliga hobby lockade trots dyster prognos ändå en skara trogna besökare till det vackra Råda Säteri och tisdagsträffen där.


Förs in, två välväxta bilar, Lincoln Continental 1966, fyrdörrarscabben har dessutom det ovanliga optionet med bucket seats. Bakom den en Buick Electra 1968.


Pontiac GTo Judge är en bil man inte ser så ofta, denna fina 70:a dyker upp då och då på lite träffar.   


Mercedes 170VA från 1952.


Motortcyklar modell äldre är välkomna också, här ett par snygga Suzuki 750.


Judgens ägare intervjuvas av Werna från Radio 88,0 Partille.




Stars & Cars - Laurel & Hardy

Radarparet Laurel&Hardy , för oss kända som Helan & Halvan, syntes ofta framföra bilar i sina scener och filmer. Främst var det T-Fordar som fick lida i olika grad vid deras vådliga framfarter, men här har dom lagt vantarna på en lyxig Studebaker President, året är 1932.

 


Twenty-one run

Twnety-one run är ett ganska nyetablerat evenmang i närheten, ett par år i rad har en slags rullande pic-nic utgått från Holmängen och Töllsjö IF:s idrottsplats för en tur på landsvägar och slingriga småvägar, för att sedan återsamlas vid starten igen för lite grillning och ungänge efteråt. 



I rundan ingår två tävlingsmoment, man drar spelkort vid starten och gör om det vid två stationer på rundan, för att helst få 21 helt enkelt, dessutom skall man hålla utkik efter föremål och hus. I starten visas en karta med numrerade bilder upp och sen skall man försöka få syn på så många som möjligt av dessa under resans gång och fylla i. Bildbingo på något sätt.  

Vi börjar titta på några av de runt 50 deltagande ekipagen.

Buick Invicta från 1959 som för ovanlighetens skull är svensksåld. Klassiska hotrodknep funkar bra på Volkswagen också, tuff bil som syns flitigt ute på träffar i närheten.  De Soto Adventurer var top of the line 1957, bara 1650 byggda som coupé. Sist en fin fyrdörring, Chevrolet Impala 1963.
   
   
Egendomlig amerikan, GM hade en armada med småmodeller vid denna tid men få har letat sig hit, detta är en Pontiac Grand Am från 1978, intagen från Nederländerna där dessa såldes i viss utsträckning. Chrysler newport cab från 1963 ser man inte så ofta heller, och nästa är en exklusiv raritet, Chrysler 300C från 1957, en av bara 474 stycken som gjordes. Äldsta ekipage denna lördag var denna Packard från 1938.  

Lite bilder från rundan och de vackra småväagrna mellan Töllsjö-Hedared-Sandhult.
   
   
   
   
   

  
 

Taunus girls igen, P2 part 2

Den fina men kortlivade Taunusmodellen som benämns P2 var visats med damsällskap innan här:
taunus-girls-p2. Här kome ren omgång av barock-taunusen till.




Tvådörrars stationsvagn var en snygg variant av den. 


17M ur danska katalogen 1960 .




I vintermiljö.


Inomhus, på andra sidan atlanten, dessa såldes även i USA troligen i begränsad upplaga.




Styligen var påtagligt amerikansk, P2 fick ärva en hel del av 1955-56 års stora Ford, fast i något förkrympt format.  Mer av dessa i USA syns här: taunus-girls-usa.

Och sist en svensk P2 i Essoreklamen, fyrdörrars kaross var relativt ovanligt för dessa.

Mera Scat pack fashion 1969

Som komplement till scat-pack-fashion-1969.html, här är två bilder till, på samma tema, fast i en annan svit. Dessutom verkar dessa bilder vara tagna i Venedig av någon aledning. 




Kallt under brädan

Med det senaste dagarnas värmebölja häromkring, så kan detta vara ett aktuellt alternativ. The Underdash cooler, i Oldsmobile 1951.




Ett riktigt kylskåp i bilen alltså, betänk att 1951 var det mordena kylsåpet i sig självt en nymodighet och oftast rejäla skrymmande saker, så att kunna krympa ner det för montering i bilen var ett innovativt framsteg, 19541 alltså.  

Tisdag med nya tag på Råda

Tisdagsträffarna på Råda startade egentligen i början på maj, men vädret har inte visat sig från den bästa sidan förrän nu.


Sällsynt Lincoln Capri 1954 framför säteriet.

Ford Thunderbird, och Ford hot rod rullar in, samt en livs levande Volkswagen K70, vilket det inte finsn många kvar av idag. Sist rullar Mats in med sin fina Continental 1966.
   
   
Fritiof tag B-Forden denna tisdag, Ted dök upp med nyrenoverad 1275Gt hundkoja. Ett gäng från saabklubben hade letat sig dit, med saab turbo cab från 1989 och ett par fina tvåtaktare, den blåa är en tidig 95 från 1961.


Viktor Porse Schalin är en ung begåvad konstnär som visade upp sina fina tavlor.  



Werna Nordqvist från radio Partille hälsar alla välkomna. I år kommer radio Partille vara på plats och spela musik, intrvjuva och sända från Råda, http://www.radio88.nu/ 


Amerikanskt, Corvette från 1960 respektive 1970, och en riktigt estate wagon, Chrysler Town&Country 1968. Chevrolet 1961 är en årgång man sällan ser men här är en tvådörrars Bel Air, ovanlig modell.
   
   
Tyslt, Volkswagen "23-fönsters" som denna modell kallas  med alla sina glasrutor i taket, idag en av de mest eftertraktatde VW-modellerna. Mycket prydlig BMW 518 från 1977 och muskel-BMW:n 850 visar upp sin V12:a. Sist i raden en engelsman, ovanlig Ford Consul Classic från 1962.  

Denna Dodge 880 från 1963 är inte bara sällsynt med blott 822 byggda, den har dessutom en annorlunda bakgrund. Det är nämligen Åby travbanas gamla startbil som köptes in redan 1964. Den pensionerades för bara ett par år sedan och har aldrig varit registrerad i trafik förrän nu, när den kommit ut efter ett par års renovering.



Och detta måste nog vara årets mest enastående renovering, för så här såg den stackars Dodgen ut innan, ett makalöst jobb att återställa till originalskick, och dessutom en mycket svår modell att hitta delar till.

Och med denna fina Ford 1940 rullar vi ut från Råda denna tisdag, på återseende.




Ny måndag på Nääs


Ford 1940 pickup rullar in , nedan en fin Packard från 1938.



Ford Crestliner 1954 är en ganska ovanlig modell hoss os, 55-56 är så mycket populärare. Pontiac Firebird 1969 och Imperial Crown 1966 rullar in och letar efter plats. Sist i raden en Opel Kapitän 1957.


Sportigt på plats, MG Tf och en Morgan som int eär så gammal som den ser ut utan nästan fabriksny. Volvo 1800E från 1971 och superfin Ford Mustang fastback 1967.

En av många fina mopars på plats, Chrysler 300 från 1969



och en New Yorker från 1956

Två svenskjänkare, Pontiac Laurentian 1960, dessa kanadamodeller sålde bättre än USA-pontiacs i Sverige. Av de 60 Pontiacs som såldes här nya var 44 stycken kanadabyggda. Anders fina 1954 bel Air är både svensksåld och svenskbyggd. Ford taunus GXL 1972 och mercedes benz 180 från 1959. 


mer mercedes, 450SL från 1980 och Gerrari 348TS, årgång 1990. Mer sportigt i form av en Porsche 911SC, 1982 och lite mindre sportbetonat rullar så sakta iväg, PV444, 1954 i ovanlig kulör.

Äldsta ekipaget på Nääs denna måndag gör sig också redo för avförd, Ford model T från 1922.



Och måndagens älsdsta motorcykel likaså, en Adler med sidvagn.

Tjolöholm Classic 2012



I söndags var det dags för den årliga höjdpunkten Tjolöholm Classic car show igen. Återigen finns färdig rapport i ett bildspel att beskåda på:
klassiker.nu/traffreportage/tjoloholm-classic-

 

Tidigare år från Tjolöholm
tjoloholm-classic-car-show-2010.html
2009 en-blandad-sondag-pa-tjoloholm.html
2008 sol-mopar-och-morgans-pa-tjoloholm.html
2007 en-solig-sondag-pa-tjoloholm.html

Ursäkta dröjesmålet

Det har vart en hektisk helg med dels den traditionella Kungälvscruisingen, följt av Tjolöholm Classic car show. Omsider kommer det lite grann från dessa eskapader, tills dess sätter vi på lite pausmusik. Eminienta Queen och den relativt okända men oerhört fina '39.


Camaro japan 1974



Undrar hur många man egentligen sålde av dom där...  

Italienskor i svartvitt


Mer på temat feminint och italienskt, Alfa Romeo Montreal har tidigare visats på temat här:
signoritornas-val-montreal. och damernas-val-mera-montreal. Här följer fler Montrealflickor, i svartvitt.







Och en lite äldre Alfa Romeo, Giulietta 1954


OSI 1200 byggdes på Fiat mekanik, ävenkallas St Tropez, men det här är OSI:s prototyp 1963.


Redo för rally med Fiat 1100? Svårt att tro att den vackra spidern i bakgrunden och sedanen är i princip samma bil, italienska konstruktörer kunde koka soppa på spik och göra fantastiskt läckra modeller på befintliga delar.


Fiat 1100 från amerikansk reklambroschyr 1965. Fiats rykte blev dock aldrig det bästa i USA och brukade elakt kallas för "Fix It Again, Toni"


Den vackra 2300S byggdes i ett par exemplar som spider, men kom aldrig till serieproduktion.


Standardversionen av stor-Fiaten 2300, 1961





Helt andra bullar, den radikala Countach från bertone 1971




Om det här ser misstänkt likt ut en Morris 1100 så är det precis vad det är, Innocenti licenstillverkade dessa med lite annan grill och detlajer under namnet IM3. 


Och det här ser inte riktigt ut som en Fiat, för det är det inte utan en spansk Seat 133, och damen i fråga är ingen mindre än Ursula Andress.

Cars & Stars - Corcel



Ford Corcel var från början egentligen baserad på Renault 12, men då Ford do Brasil köpte upp den brasilianska Willys-grenen som tidigare licenstillverkat Renault där så fickman den nya 12:an på köpet och byggde den som en Ford. 1978 uppdaterade man den till Corcel II och här syns en ung lovande tävlingsförare som just kört sina första tävlingar och vunnit sitt första lopp i Formel Ford. Året är 1982 och hans namn är Ayrton Senna

Systrarnas de Soto



De oto Suburban kan liknas vid det vi idag kallar MPV. Det var en rejäl förlängd standardmodell med stora dörrar och bagagelucka, som det dessutom gick att lasta genom in til kupén, med fällbara säten. Golvet var planet och oömt klätt i träribbor, takräcke var standard. 
Suburban kom i november 1946 och här ser vi en tidig sådan levererad till State university hospitals of Iowa, sjuksystrarna poserar stoltvid nyförvärvet , Suburban var den dyraste de Soton med en prislapp på 2175 dollar.


En hel del dollar till har spenderats på att bygga sjuktransport av den, och dess lastmöjligheter med bår i olika kombinationer demonstreras av herrarna nedan .

Mercurys flottaste femtioåtta



Park Lane var Mercurys nya toppmodell 1958, och hade antagligen årets djärvaste svängda bakruta. Även cabrioleterna begåvades med en snarlik välvs bakruta, och det var dessutom den dyraste Mercury detta år med sina 4113 dollar, bara 853 köpare föll för den. Denna Park Lane som just ankommit är en fyrdörrars hardtop, som byggdes i 5241 exemplar och kostade 3944 dollar i baspris. 





Fords formspråk för 1958 var ganska yvigt, på Mercury Montclair och Park Lane lade man till två "raketer" som komplement till bakljusen, blinkindikatorer på skärmarna med små flygplansvingar, och i övrigt ett mödosamt detaljarbete, jämför med Edsel samma år som också var mycket rikligt ormanenterad.



Mycket blankt och välutrustat i Park lane, här ser man radio och elektrisk klocka som fanns på optionlistan, däremot saknar denna bil elhissar.  Längst ut till vänster på panelen hittar vi en särskild detalj som introducerades i mercury 1958 och var standard i Park lane-serien, den märkliga Multi-drive. 

 

Denna finess har tidigare beskrivits här:
mercury-super-marauder.


Thulins bilar

Om ödet hade velat bara lite annorlunda, så hade vi kanske åkt Thulinbilar idag.

 Enoch Thulin var en driven entreprenör vars karriär började med att han köpte ett flygplan, ”Nordstjernan” som tidigare flugits av Hugo Sundstedt och baron Carl Cederström, som vid sidan av Enoch var Sveriges verkliga flygpionjärer. Detta var 1913 och det fanns kanske en handfull flygplan i landet vid denna tid. Planet var slitet och fick repareras genomgående, Enoch Thulin tog sjeäv stor del i det arbetet och han ingick även i kompanjonskap med verkstaden, som kom att döpas AVIS, Aeroplanvarvet i Skåne.


Enoch Thulin och Otto Ask, under en mellanlandning i Bremen 1914.

Sommaren nästkommande år tog han över hela verksamheten , och köpte upp Nyrops varv i Landskrona, där fanns också ett flygtekniskt kunnande då Hjalmar Nyrop och Oscar Ask redan 1910 hade byggt det första svenska flygplanet. Från den lila AVIS-verkstaden utvecklades Enoch Thulins Aeroplanfabrik AB på ett par år till att bestå av nybyggda industrikomplex i flera våningar, och 1918 hade man 1000 personer anställda. Man licenstillverkade franska Morane Saulnier och Bleriot-konstruktioner vid sidan av att utveckla egna, Det första världskriget pågick , och redan i sitt inledningsskede hade många förstått de nya aeroplanens betydelse, Thulinverken tillgodosåg både Sveriges och flera andra nationers behov av dessa nymodigheter och även flygmotorer. Enoch Thulin själv var inte bara affärsman och fabriksägare, han förstod vikten av PR också , och åkte land och rike runt för att demonstrera sina flygmaskiner för såväl allmänhet som militär. Dessutom startade han sveriges första flygskola, i Ljungbyhed.

 
Thulin typ D, licenstillverkad Morane-Saulnier.

Men framgången blev inte långvarig, i och med krigsslutet minskade efterfrågan på nya flygplan, Europa var fullt med obetydligt begagnade flygmaskiner i tusental vid vapenstilleståndet. Dråpslag nummer två var att Enoch Thulin själv omkom under en uppvisningsflygning på hemmaplan i Landskrona i maj 1919. Nu stod Thulinbolaget utan ledning och utan framtidsplaner, vda man kom att göra för att lösa krisen var att så som så många andra mekaniska verkstäder vid denantid, sadla om til bilproduktion. Flygplan fanns i överflöd, i efterdyningarna av kriget behövdes små billiga bilar.



Innan biltillverkningen startade gjorde man ett försök til motorcykeltillverkning, mycket lite är känt om detta men här är Thulin 1000cc från 1920.



Thulin typ A

1920 rullade de första Thulinbilarna ut ur fabriken, de var ingen egen konstruktion utan man byggde på licens från tyska AGA, som i sin tur hade baserat sina bilar på att licensbygga dom från Belgiska FN. Thulin typ A/A20 var för tiden ganska modern, men liten bil, motorn var en fyrcylindrig konstruktion som var sammanbyggd med växellådan, effekten låg på runt 20 hästar.


Ett fåtal byggdes som roadster, då med kaross troligen från Arlövs waggonfabrik.

En annan fördel med denna bil var att man klarade av att tillverka nästan alla delar själva, bara däck, instrument och förgasare köptes in utifrån, och man hade fått in över 1000 förhandsorder redan innan produktionen kom igång. Men när man skulle komma igång med serieproduktion på allvar, så var finanserna slut och bankerna vägrade förnyad kredit. Efterdyningarna av kriget gjorde sig påminda med depression, inflation och de första åren på 1920-talet var mycket instabila. Dock lyckades Thulins att bygga runt 350 av de 1000 beställda bilarna innan konkursen var ett faktum 1922.


Thulin A25/typ 2 med ovanligt täckt kariosseri


Något hundratal bilar sattes ihop under konkursförvaltningens översyn de kommande åren dessa var lite moderniserade och kallades typ 2 alternativt A25.. Annars kom firman under denna tid att fokusera mer på att tillverka bromsdetaljer och hela system inom denna gren som födkrok istället. Men 1927 satsade man återigen på en bil, Thulin typ B.


typ B

Detta var en av tidens mest avancerade och moderna vagnar, låg i profilen med lågt placerade säten och bakaxeln låg bakom själva kupén. Dessutom nymodigheter som kuggstångsstyrning, underhållsfri hjulupphängning och minimalt med smörjpunkter. Samtida press lovordade den nya och nydanande bilen från Landskrona, men det kom dock inte längre än till något dussintal provvagnar, det skulle blivit en för dyr bil i förhållande till konkurrenterna och samtidigt hade en ny bilfabrik startats i Göteborg, den hette Volvo och alla finansiärer hade lagt sitt krut på den istället. Man ansåg att Sverige var för litet för två aktörer på bilmarknaden och Thulin drog det kortaste strået i kampen om att bli Sveriges framtida biltillverkare.


Motorama bakom kulisserna

De fashionabla Motorama-utställningarna på 1950-talet och mannen bakom dom skrevs om här: harley-earl

Och här ser vi en del av förbredelserna, dessa killar lossar ett gäng synnerligen extrema kreationer, tre av General Motors "dream cars".  Närmast Cadillac La Espada, i mitten Pontiac Strato Streak och längst bort Chevrolet Nomad, året är 1954. 



  

Rijkspolities polisporsche

Under en period körde svenska polisen Porsche främst för trafikövervakning på större allmänna vägar, men modellen för detta kom från Nederländerna. 

 

Rijkspolitie bildades 1945 och var nederländernas nationella poliskår fram till 1993 när hela polisväsendet omorganiserades, och kan närmast jämföras med franska gendarmeriet. I nationella sysslor ingick trafikövervakning på vägnätet och då såg just öppna Porsche 356 som lämpliga för detta.

Dom blev så populära att de allra sista 356:orna byggdes så sent som i mars 1966 speciellt för Riljkpolitie. Bilen på bilden är dock från 1960, bakom den står en lite märklig VW-buss som innehåller en nymodighet, radar för hastighetsmätning, mer om dessa seanre  

Scat pack fashion 1969

Dodge hade lite olika teman på reklamkampanjer under de gyllene åren på 60-talt, först var "Dodge rebellion" och 1969 var samlingsnamnet för Dodge tuffaste modeller "Scat pack".

En annorlunda Scat pack kampanj gjordes i modetidningarna, här är sommarmodet, i kläder och bil 1969.


















Bakluckeloppis hos Fritiof



Söndagen bjöd på en trevlig klassisk bakluckeloppis vid fritiofs garage, fler bilder från detta finns upplagda på Klassiker:
bagageloppis-vid-fritiofs-garage


Almenäs i ur och skur 2012

Vilka gudar SHRA Borås än tillber så är det inte vädergudarna...
Men trots det är vårmönstringen på Almenäs såpass etablerad att många trotsar väderleken och drar sig till den vackert belägna udden vid Öresjön ändå.

Enda motorcykeln som vågade sig dit, stilig harley med sidovagn, följt av en Plymouth Belvedere från 1958. Chevrolets, en 55:a och den sällsynta och sällsamma specialmodellen Chevelle Laguna S-3 från 1976.
   
   
Dodge Coronet 1959 och en Cadillac cabriolet av samma årgång rullar in. Mer cadillacs, några få vågade sig på att köra nedcabbat vid de tillfället regnet övergick till dugg. Som denna De Ville från 1967 och gänget i den vita 1970 de villen.


Och mest ovanliga fordon, hur ofta ser man en Holden Monaro SS ute?  inte ofta utanför Australien i alla fall.


Ovanlig fordon 2, Dodge Charger från 1966, dessutom med 426 Hemi. Denna har tidigare visats här:
premiartorsdag-i-rydal. 


Det lilla diskreta emblemet med det enkla typsnittet som ingett respekt i snart 50 år...

Tuff Ford hot rod och ett midre truck meet, inte ofta man ser två peterbilts på samma gång i Sverige men här fanns med denna model 351 från 1956, och Thomas Berg kom edm sin model 359 från 1972.
   
   
Ovanliga bilar igen, denna Amazon är det så tillvida att just detta exemplar är den absolut sista Amazon kombin som rullade av bandet 1969. De Soto Adventurer 1957, byggd i 1650 exemplar och Chrysler 300C 1957, i 484 ex. Och den tuffa Holden SS Uten igen, enligt uppgift en av två i landet. 

Ford 1941 coupe och ett par roddar rullar in.



Äldst på träffen var dock denna Studebaker 6-54 från 1931 som inte sett dagsljus på många år, den har ett spännade förflutet i Norge som ny. 

En annan äldre bil stod på gästparkeringen , Cadillac 61 touring sedan 1939, och denna 1800E stod också utanför. Mer europeiskt som syntes mellan ergndropparna var denna fina Mercedes 250S från 1967 och jämngammal Volvo 144.
   
   
Klubbilar från SHRA Borås, Tokfjöla racing med locost-bilen, och lite övrigt på fältet , närmast Pierres tuffa 1970 Coronet.  Sen ankomst på denna fina fyrdörring, en prydlig 1962 Chevrolet. Och en mindre prydlig men mycket ovanlig Cadillac Fleetwood 75 limousine från 1960. 

Denna rod med kompressor, raka rör och lustgas väckte lika mycket uppmärksamhet som den lät.




Fältet tunnas ut på eftermiddagen, men totalt en bra bit över 100 bilar får anses som väldigt bra uppslutning i det fuktiga vädret.






 

Wahlströmarn.

En liten festlig bil som figurerat tidigare här: världens-enda-wahlström.

Världen enda Wahlström ja, på femtiotalet byggde ingenjör Nils Wahlström en egen bil, och den finns bevarad än idag och stått i ett hörn hos Nordtrafik under en längre tid. 

Femtiotalet var bilismens stora genombrott i Sverige, bilen blev en folkrörelse och i kölvattnet av detta dök det även upp otaliga hembyggen. Reglerna var ganska fria, för att inte säga obefintliga,obligatorisk bilprovning hade ännu inte kommit och många av dessa hembyggen var milt sagt tvivelaktiga skapelser... Men ingenjör Nils Wahlström var lite mer än en glad amatörbyggare, han hade tidigare byggt glasfiberkarosser för tävlingsbilar åt firman AB Sportcars och antagligen därför är halva den här bilen byggd i glasfiber, som var ett nytt spännande material på denna tid.
Själva karossdelen är gjuten i glasfiber, torped, huv och skärmar är handknackade i plåt. Ram och mekanik kommer från en Ford Anglia, modell ”korvstånd” Därför har Wahlströmarn ganska nätta mått. På längden blott 3,2 meter och en bredd på 1,40. Motorn är Anglians lilla sidventilare på 930cc.

Bilen var tänkt som ett slags rullande varuprov för att visa upp vad Nils kunde inom teknik och form, därav troligen blandningen av olika material, och en rad sinnrika finesser med dubbla dörrlås med säkerhetshakar, nedfällbara rutor och och snygga små detaljer allt tillverkat i rostfritt stål. Ett eget gjutet emblem pryder grillen. 1959 stod den klar i sitt ursprungliga utförande men av olika anledningar blev den inte helt klar förrän några år senare, och dessutom godkänd och besiktigad, vilket långt ifrån alla gamla hembyggen blev när den obligatoriska bilprovningen infördes. I och med införandet av denna instans blev det totalstopp för amatörbyggda fordon ända fram till mitten av 80-talet, Wahlströmarn klarade sig med en hårsmån.

Nedan "chassiplåten" som visar vilken del av bilen som är i plåt, respektive glasfiber. Emblemet är gjutet av byggaren själv.  I princip alla små beslag, förband och fästen är hemgjorda.


Dörruppslaget är rejält,här ser man också den extra låshaken till dörrarna i överkant, rutorna är i plexiglas och fullt nedvevbara, allt hemsnidat av Nils Wahlström.



När bilen väl stod helt klar verkar det som om Nils överlät bilen till sin dotter Maj som syns på bilden ovan, tagen 1966. Hon använde den ganska flitigt som bruksbil under en tid, men sedan ställdes den undan. Turligt nog verkar den stått i gott förvar,men återregistrerades inte förrän 1995. Då verkar Wahlströmarn fått rulla sporadiskt, besiktigad så sent som 1999 för att sedan ställas av igen 2001.


Och här på provtur våren 2012, bilen är igång igen efter många årsträda, i kommande vecka stundar besiktning.


Nils Wahlström verkar varit ganska grundlig när han började bygga bilen för över 50 år sedan för den är än idag i ett ganska gott originalskick Idag finns bilen hos Nordtrafik AB i Göteborg och efter att den fått samla damm där en period gjorde man för ett tag sen en genomgång av bilen och fräschade upp den mekaniskt. Nu är den i det närmaste helt körklar och målet är att komma ut på vägen med den unika lilla bilen till säsongens träffar.


Carroll Shelby 1923-2012

En av motorsportens största entreprenörer är borta, Carroll Shelby blev 89 år

Innan Carroll Shelby nådde berömmelsen med bilar som Cobra, Shelby-Mustang, GT40 med mera hade han en ganska lång tävlingskarriär bakom sig. Men det var ingen självklarhet att Carroll blev racerförare och sportbilskonstruktör. Han föddes 1923 som son till en brevbärare och var dessutom sjuklig, ett medfött hjärtproblem som senare i livet skulle påminna sig.


Men det hindrade honom inte att som 17-åring värva sig till arméflyget och blev där både instruktör och testpilot. Efter kriget lämnade han flygarbanan och sadlade om till att föda upp kycklingar, och i början på 1950-talet började han ta upp den hobby som kom att bli ytterligare ett karriärbyte, racing. 1952 körde han dragracing som var den nya flugan, med en Allard, och samma år vann han även sin första racertävling med en MG TD som amatör. Kycklingarna fick stryka på foten, Carroll Shelby blev snabbt racerförare på heltid istället, 1954 hade han kontrakt med Aston Martin och körde deras DB3R med framgång på både Sebring och Le Mans. Dessutom slog han 16 olika hastighetsrekord med en specialpreparerad Austin Healey. Höjdpunkten på racerkarriären var vinst på Le Mans 24-timmars tillsammans med Roy Salvadori 1959, detta år och föregående körde även Carroll i Formel-1 serien för Maserati.


Säsongen 1960 var det dock över, hans hjärtproblem gjorde sig påminda och läkarna förbjöd vidare tävlande för hans del.


Carroll med bilen som blev hans varumärke, Cobra.


Några år tidigare hade han startat Carroll Shelby Sports Cars i Dallas, Texas, och det var nu detta han kunde ägna sig åt, att bygga racerbilar istället för att köra dom, och här föddes Cobran, den mest legendariska av dom alla och som kom att göra namnet Shelby känt och synonymt med högsta prestanda.

Febril aktivitet i ormgropen, Cobras och GT40 monteras.


Han var efter åren med Aston Martin, Healey, MG och liknande väl bevandrad i den brittiska sportbilsvärlden och i Surrey hittade han vad han sökte, AC Cars, en liten firma som byggde fina sportvagnar med Bristols stora sexa. Han slöt ett av avtal och fick godkänt att importera dessa till USA för att konvertera dom till V8. Motorn i åtanke var Fords nya ganska kompakta 260” maskin. AC själva byggde det första chassit med 260-motor 1961 på prov, och i februari 1962 anlände det (utan motor) till USA, där Shelby tog vid.
Kommande år dominerade Cobran racerbanorna i USA, och motorerna blev större och den ultimata värsting-Cobran hade Fords stora 427 ”Side-oiler” motor på närmare 500 hästkrafter i tävlingsutförande. Cobran från Shelby byggdes fram till 1967, och då hade man redan etablerat ett annat samarbete med Ford, dels tävlingsbilen GT40 som utvecklades hos Shelby och Mustang GT350. Dessa bilar togs från Ford och skickades till Shelby, som nu residerade i ett hörn på Los Angeles flygplats, där de trimmades, och fick chassiet uppgraderat, en Shelby Mustang var nästan dubbelt så dyr som en vanlig Mustang, och produktionen ganska modest. Men när muskelbilshysterin på allvar slog igenom något senare blev efterfrågan mycket större. Shelby flyttade nu tillverkningen till Ionia, Michigan. Men produktionen räckte ändå inte till , så Shelby gjorde något han också var bra på, sälja sitt namn, Ford fick rättigheterna till Cobranamnet och kunde tillverka bilarna hos sig själva.


Hyrbilarna åt Hertz 1966


Många trimsatser, motordelar med mera bar shelbys namn, han blev framgångsrik med biltillbehör där Shelby-fälgar blev ett begrepp, och utanför motorvärlden lånade han ut sitt namn till många andra produkter, till allt från matlagningsingridienser, kryddmixar till deodoranter.


1982 blev han kontaktad av en gammal vän från Ford, Lee Iacocca, som nu var VD för Chrysler om att göra något åt deras modeller. Här föddes ett nytt samarbete och Shelby blev återigen synonymt med prestanda. Shelby utvecklade en rad piffiga modeller på Dodge mindre bilar och här kom nu en Shelby-Charger, Shelby Shadow och lilla Doge Omni GLS. Motorerna var nu fjärran från muskelbilarnas jätterovor, men Carroll kunde kräma bra mycket effekt ur de små fyrcylindriga 2-litarna med ny teknik. Omni GLS fick ruggiga prestanda med 147 hästar i sitt GLHS-utförande. Shelbys filosofi fungerade lika bra nu som förr, stor motor i liten bil.



Hela 80-talets samarbete med Chrysler kröntes med 90-talets värstingbil, där Shelby också var mycket involverad i, Dodge Viper.

Han fick äran 1991 att köra som pace car på Indy 500, med den nya Viper, och med nytt hjärta, året innan gjorde hans livslånga hjärtproblem sig påmint igen,och denna gången blev det transplantation. I denna veva grundade han även Carroll Shelby Children's Foundation, för barn med hjärtsjukdomar.


I slutet av 90-talet påbörjades ett nytt projekt, series 1 som var den första bilen Shelby kom att bygga helt från grunden, denna sportbil hade oldsmobiles Aurora-V8 på 320 hästkrafter, 249 stycken byggdes av Shelby American, Inc, samtliga som 1999 års modell. Series 1 fanns dock kvar ända till 2005, men på grund av typningsproblem levererades alla efter 1999 i delar som byggsats.



Även en båt fick bära Shelbys namn, en specialupplaga av den exkulsiva Donzi 22GT



Åter knuten till Ford 2004, med Concept GT.


Men han hade fler strängar på sin lyra, Carroll gav ungefär 100% i sin business med bilar, tillbehör och allting runt det, och det lämnade ytterligare sådär 100% över till sina andra verksamheter, inom Childrens foundation och boskapsuppfödning. Carrol Shelby Land&Cattle var och är en av Texas mest framgångsrika uppfödare och importörer av kreatur. En extraordinär karriär av en äkta ”self made” man, som lika gärna hade kunnat slutat i en sjuksäng på 1920-talet. Nu ville ödet annorlunda och det enda säkra är att bil och racingvärlden antagligen sett helt annorlunda ut utan Shelby, som i en 60 år lång karriär gett oss dussintals nya innovationer, framsteg och legendariska modeller som kommer bära hans namn under lång tid framöver.


Shelbys hyrbilar: 
shelby-gt350-hertz.
Dodge Omni GLH : dodge-omni-glh.
Fabriken vid LAX: besok-i-ormgropen
Shelby Europa: shelby-europa.
Shelby Mexico shelby-mexico.


My name is Bond...



Bond Minicar var en av otaliga småbilar som såg dagens ljus på femtiotalet, detta var en tid då man åkte motorcykel i stor utsträckning som transportmedel istället för nöjesåkning, och då erbjöd de här trehjulingarna ett billigt alternativ av mer praktisk betydelse.  Fast "Speed-comfort-complete protection" var nog ändå att ta i lite grann... 

Bond hade dock en intressant egenhet, motorn var en Villiers MC-motor som drev på framhjulet med kedja, så hela paketet svängde med när man styrde. Bilen kunde svänga runt sin egen lodaxel genom att hjulet och motorn vreds 90 grader.  Man får anta att Bond-ägare hade självbevarelsedrift nog att inte utföra denna manöver i 50mph...

Bilen på bilden är en mk D som kom 1956, Bonds första bilar byggdes 1949 och blev en av de mer framgångsrika minibilarna i England, och sista modellen mk G gjordes fram till december 1966.  1968 köptes Bond upp av den mer välkända trehjuliga tillverkaren Reliant, som återanvände namnet 1970 på sin trendiga Bond Bug.

Jeepster

En av de märkligaste bilarna som nyligen importerat är en Willys Jeepster.
En ganska märklig modell på flera sätt, dels ovanlig, dels kan det här kanske var det första "leisure vehicle" som lanserades. Ett slags nöjesfordon, opraktisk, mest för fritidsaktiviteter som var en sak som i efterkrigstidens amerika kom att bli fler och fler förunnat.  Ett sport utility vehicle, SUV som vi kallar det idag, redan 1948.



Willys hade ju fått ett grundmurat rykte med sin Jeep, vars produktion kom att fortgå många år framöver och förse både militären och civila marknaden med fordon. Men även de civila Jeeparna var ganska obekväma och primitva fordon, dessutom gjorde man med viss framgång en robust stationsvagn, men den var likaledes inget som slog an för vanligt folk på gatan.  Därför tog man med designern Brook Stevens hjälp fram en bil med mer civil framtoning och 1948 presenterdes alltså ett helt nytt bilconcept som var ensam i sin klass, Jeepstern.


Jeepster fanns först med Willys beprövade fyra som i det civila hette Go devil, men med sina 62 hästkrafter och treväxlad låda var det inte det krutpaket det lät som... Snart kom den större sexan "Lightning" som alternativ, och Go devil byttes även ut mot den lite starkare Hurricane-motorn på 75 hästkrafter. Jeepster fanns enbart med bakhjulsdrift. 

 

Men framgången uteblev, den var relativt dyr med en prislapp på runt 1700 dollar 1948, för samma pengar kudne man få en betydligt bekvämare och utrustad Chevrolet cabriolet. Så tiden var inte inne för en bil som Jeepster då, trots att det annorlunda conceptet och designen lovordades i sin samtid, så uteblev succén, försäljningen sjönk snabbt trots att man pressade priset, redan 1950 lades modellen ned efter 19132 byggda exemplar, osålda vagnar såldes ännu in på 1951. 

  

Jeepstern kom dock att få en efterföljare, på 60-talet var tiden mer inne för ett sports recreation vehicle, och 1966 kom en ny Jeepster, Commando, som nu låg mer i tiden än vad den gjort nästan 20 år tidigare, närmare 80 000 Commandos såldes från 1966 fram till 1973, och nu hade den konkurrens i klassen från Ford Bronco, Chevrolet Blazer och andra liknande fritidsbilar.



BMW för Japan 1963

När återuppbyggnaden av japan tagit fart och landet hade kommit någorlunda på fötter, såg en hel del europeiska tillverkare sin chans till en ny blomstande exportmarknad. BMW på japanska 1963, troligen blev detta ett ganska obskyrt märke i den ytterst lilla exotiska nisch importbilar kom att vara på denna marknad vid denna tidpunkt. Än idag står utländska bilar för en ganska liten del av den totala bilförsäljningen.








Stars & Cars - Joanna



Joanna Lumley har en lång karriär som modell, artist, skådespelerska, grundare av många välgörehetskampanjer  främst med fokus på förhållanden i indien och bengaliska regionen av Asien, hon är själv född i Yammu-Kashmir i Indien 1946.  
Som en av 60-talets hetaste fotomodeller var hon ovan anlitad av BMC för att göra reklam för nya Ausin maxi, 1969.  Här hos oss är hon antagligen mest känd som den flippade Patsy Stone i
Absolutely_Fabulous


Bärga med ballonger.




Förlisningen av Andrea Doria den 26:e juli 1956 är en av de mest omtalade sjöfartsolyckorna i modern tid. Ett av de mest moderna, välutrustade och säkraste fartygen i världen sjönk efter en kollision med det svenska fartyget M/S Stockholm.  56 personer fick sätta livet till, och uppepå det gick enorma värden i form av konst, lyxvaror och exklusivt gods förlorat, hur detta kunde ske diskuteras än idag, men redan på ett tidigt stadium lades det fram många sinnrika förslag att försöka bärga Andrea Doria, bland annat med hjälp av ballonger.  

                                                          större bild

                                                 

På biltur i inre Mongoliet 1934


Detta vidsträcka landskap är en stäpp någonstans i Mongoliet 1934. En på den tiden nästan vit fläck på kartan för det allra flesta, och dess självständighet var vid den här tiden fortfarande omdebatterad sen den hade proklamerats 1911.
Vad dessa bilar gjorde i det innersta av Mongoliet denna dag 1934 är okänt, och det är inte heller A-Fordar som de ser ut som vid första anblicken, utan sovjetiska NAZ-A.
NAZ stod för Nizhegorodsky Avtomobilny Zavod, senare omdöpt till det idag mer kända GAZ. 1932 började man med ekonomisk uppbackning från Ford att bygga model A på licens, i Sovjet tillverkades A-forden, eller NAZ/GAZ-A fram till 1936 då den ersattes av M-1 som var en model B Ford med lite modernare front och grill, denna byggdes fram till 1942. Motron kom dock att bli långlivad, ford lilla sidfyra kom efter M-1 att produceras för den nya Pobeda GAZ-M20 som byggdes fram till 1958, vid sidan av att de satt i GAZ militära lätta fordon M59 och M69 ännu ett tag in på 1960-talet.  

Fem sorters Ford


Man kan se en del trender i importvärlden , vissa modeller kommer liksom i stim, intagna helt oberoende av varandra, det senaste har det varit anmärkningsvärt många Ford Crown Victorias, senast denna fina 56:a


En annan sorts Ford det kommit en en hel del av det senaste, Galaxies från 1963. Denna cabriolet dock inte särskilt original med 20 tums fälgar och luftfjädring. 


Thunderbird 1960 är en relativt vanlig modell i landet, men detta är en 59:a som man inte ser lika ofta konstigt nog då dom är väldigt lika.


Och en mycket speciell Ford, GT40 racinglegendaren från 1960-talet, detta är en äkta GT40 fast nybyggd. 
Det låter lite konstigt för detta är egentligen inte en peplika heller, sådana har det funnits gott om genom åren, Ford själva lejde ut mycket av utveckling och specialpreparing av sina tävlingsbilar till Holman Moody, som byggde de flesta av de ursprungliga GT40-bilarna. Och dom har licens att tillverka Gt40 ännu, och fortsätta på chassinummerserien som de tilldelats. Därför är även dessa nya Gt40 fullt godkända att delta i tävlingar och även i de flesta serier av historisk racing även om de är nybyggda. Detta är en Holman Moody original GT40 byggd 2011.



Och sist en helt annorlunda Ford, en Fordson traktor från 1922! Fordson byggdes av Ford&Son, ett bolag som startades utanför Ford corperation av Henry Ford och hans son Edsel, men från 1920 lät man det ingå in den växande Fordkoncernen, namnet Fordson behälls dock för traktorer och jordbruksfordon fram till 1964.  



En dag i östtyska bilskolan

Häng med på en snabbkurs i avancerad körning med Volvo limousine!
Honecker och hans politruker i forna DDR hade en förkärlek för just Volvo, de allra flesta Volvo 264TE som byggdes hamnade på andra sidan muren. 



Här syns även en Citroen CX Pallas, vilket också var en anna favoritbil i den östtyska regeringens stall.


264TE förlängdes hos Bertone, rint 335 stycken skall ha byggts, minst 125 av dom hamnde i Östtyskland.


Flickornas Giulior

Alfa romeo Giulia var en långkörare som gjordes mellan 1962 och 1978, fest den fick förlängt liv i några av sina otaliga avarter som till exempell Spidern som gjordes fram till 1993 hade gener från den gamla Giulian. Modellfloran och varianterna var många och inte alltid alldeles logiska elelr lätta att reda ut vad som är Giulia, GTV, GTA, Junior, Sprint med mera.


Giulia Ti berlina 1962 basmodellen och anfadern till alla olika giuliavarianter under kommande år.


Giulia berlina på catwalken


Tidig Giulia Sprint Speciale var egentligen baserad den äldre Giulietta 101-serien men döptes om till Giulia runt 1962.



En vacker och mycket populär ritad av Bertone baserades på Giulia, dessa gjordes från 1963 till 1977 med samma grundform men i en mängd olika utföranden.


1300GT coupe


Och en 1300GT Junior coupé till, med
Luciana_Paluzzi



De första hette Sprint GT, som 1966 blev 1300Gt Junior, som blev 1750GTV och 2000GTV, dessutom fanns även en GTC och en GTA, för enkelhetens skull referreras dessa oftast till som "Bertone-kupén" så vet de flesta hur dom ser ut.
 



1750 berlina var en Giulia som egentligen inte var en Giulia uta var en Giulia som hette 1750...
1967-71 byggdes denna på Giulians teknik fast erbjöd ett nummer större kaross och motor , 1972 uppgraderades den till 2000 som byggdes fram till 1977.



och 2000 berlina



2000 Berlina i sista utförandet.


De tidiga Giulia fanns även som en vacker Pininfarinaritad spider, men var egentligen också den Giulietta som fick byta namn 1962.


Och denna Giulia spider kvalar också in i kapitlet, dessa små modeller gavs ofta bort av återförsäljarna till presumutiva kunders barn, ofta fick dom leva ett hårade liv är de riktiga bilarna och är idag åtråvärda samlarobjekt.



Bernards strömlinjeformade



Strömlinjeform, aerodynamik var ett kapitel som började göra sitt intåg i designh under senare delen av 20-talet, innan dess var det ett ganska outforskat kapitel.  Den nya formen och dess möjligheter sysselsatte inte bara forskare och formgivare, utan även entusiastiska amatörer som Bernard Pica från Masssachusetts, som på 1930-talet byggde sig sin egen "streamliner".  Karossen knackade Bernard själv av aluminium och placerades på ett Chevroletchassi från 1927, den totala byggkostnades stannade på runt facila 100 dollar vilket var mycket billigt även då för att byaa sig en egen bil som inte liknade något annat.  

Nyinkommet från sextiotalet


Det redan goda beståndet av 1966 Pontiacs har ökats på med denna Bonnevilel fyrdörrars hardtop.


Och Cadillacs från seanre delen av sextiotalet har vi också gott om, särskilt årsmodell 1967. Dock är inte så många av dom coupéer som den här.


Buick Wildcat som fyrdörrars hardtop är däremot mindre vanlig, snygg bil från 1965 som just kommit hit.


Och en annan Buick även den en fyrdörrars hardtop, fast en Le Sabre från 1963. Le Sabre var den billigaste Buick-serien förutom de nya Compactbilarna Special och Skylark. Men Buick var ändå inte några billiga bilar, $3146 kostade en sådan här vilket var mer än Chevrolets dyraste Impala cabriolet.  


En lite extra intressant sextiotalare som är värd att titta närmare på är den här Chrysler 300 från 1967.
300 var en prestandamodell i lite lyxig förpackning och hela 11556 sådana här coupéer såldes 1967. Standardmotorn var en 440 på 350 hästkrafter, men det är inte den som sitter i den här...


...utan den kraftigare 440 "TNT" på 375 hästar.  Denna motor gick att få i alla Chryslermodellerna 1967, i 300:an kostade detta tillval 79 dollar men ville man ha den i sin Newport fick man punga ut med nästan 200 dollar.


Denna har dessutom bucket seats med mittkonsoll, vilket var ganska ovanligt överlag i Chryslers bilar, lite vanligare dock i den sportigare 300-serien.


En annan bil med lite ovanliga attribut som också kommit in, en tuff Camaro som fått en hel del i optionlistan ifylld av första köparen. Den har både SS och RS-pakatet samt största 396" motorn. 


Instrumentbrädan har både klocka och varvräknare, mittkonsoll med extramätare och en för camaro ganska ovanlig växelväljare,och träimitation på panelen. Dessutom är denna bil utrustad med ett mycket ovanligt fällbart baksäte.



det femte hjulet

I bilens tidiga ålder fanns det utrymmer för mycket experimentlusta, det var inte ens självklart den skulle ha fyra hjul till exempel, här visades ju en åttahjuling: reeves-1911.
Och sexhjulingar:battre-med-sex. Och även en tvåhjuling! grevens-gyroskopiska

Så fanns det även en femhjuling, The Flyer.


Från början tillverkades denna supersimpla bil, eller vad man skall kalla det, av A.O Smith i Milwaukee, och från 1915 till 1919 av de mer välkända Briggs&Stratton köpte rättigheterna till The Flyer. I deras regi kom den att byggas ett tag in på 1920-talet. Detta var det billigaste motorfordon som gick att köpa då, i 1922 års prislista står den för 125 dollar. Ofjädrade hjul som satt i en "ram, bestånde av plank, det femte hjulet är drivhjul med vidhängande motor. Den var på 2 hästkrafter och Flyerns hade direktdrift på det femte hjulet, "koppling" fungerade så tillvida att man lyfte upp hjulet med motorn vid start och sen sänkte man det med en spak.

Picnic UK style.

Våren är här, och dags för picnic.


Reliant 1952, den stora lilla bilen som blev med åren Storbritanniens stora lilla driftkucku, det är bara i sin isolerade hemmiljö denna farkost hade några som helst överlevnadschanser, och varför envisades reklammakarna att marknadsföra den lilla trehjulingen som en rymlig familjebil? Vem lurade dom med det?


Obetydligt större var Austin/Morris Mini, eller Mini Minor 850 som de första hette, om dom hade Morris-emblem, hos Austin gav man den namnet Mini Se7en i de allra första broschyrerna.


I andra änden av brittisk bilindustri hade Jaguar E-type premlär 1961, den vackra slanka E-typen kom att bli en tidlös klassiker och designikon.


Hos Austin kompletterades Minin med den lite större 1100 modellen 1962, som rymde lite större picnickorg.


Ännu snäppet större, i mellanbilsklassen var Ford Cortina som också hade premiär 1962, här efter en picnic med efterföljande sagostund, en viss Mary Poppins metafor kan anas i denna bild.


Och grillkväll vid sjön med nya Cortinor, högerstyrda och englandsregistrerade, men bilden är från den amerikanska broschyren 1963.


Vauxhall Victor FD-serien var en ganska stor och rymlig bil, inte många syntes i skandinavien men den byggdes nästan hela 200 000 av dessa från 1867 till 1972.


Även om familjen på bilden verkar nöjda i gröngräset så var dom det nog inte länge till med sin nya Morris Ital. Detta var den sista modellen som bar Morris namn då man lät modellen sakta somna in efter knappt fyra års haltande produktion 1984. Bilen var tekniskt ålderstigen som ny och kvaliteten varierade från dålig till usel, det blev inte så mycket bättre av att en del sattes ihop på licens i Portugal heller. Med Ital satte man punkt för det anrika Morris-namnet ,men verkstäderna hade fullt upp i flera år framöver med denna tvivelaktiga modell, som även blev framröstad för ett par år sen som tvåa i "worst british car ever" enligt en undersökning i The Sun.


Premiärtorsdag i Rydal

Nu rullar veckoträffarna igång på allvar, denna gång Rydal i sjuhäradsbygden. 


En smått oväntad besökare, en Dodge Charger från 1966, som ju är en lika ovanlig som tuffmodell.

Och detta är dessutom en äkta Hemibil! Denna motor sattes i 468 Chargers första årsmodell.


Annan mycket ovanlig mopar på plats, Chrysler 300C 1957, 484 byggda.


Äldre Mopar, Chrysler Royal från 1939. Äldst denna torsdag denna Chevrole tårgång 1928 med intressant bakgrund, för den har inte ens 1500 mil på mätaren! Första ägaren ställde bilen redan 1933 då han tyckte trafiken började bli för intensiv..  Och något helt annat, en Audi 100 från 1973, i utomordentlgit fint skick.


Plastbilar, engelsk Madison på Volkswagenbas. Och den svenska sportvagnen på samma typ av chassi, PPB Piraya som byggdes i norrländska Burträsk. Chevrolet Corvette har byggts med glasfiberkaross ända från starten 1953, hör är en fin cab från 1968. Familjen Ludwigsson dök upp med båda roddarna, här är Henrik i den nyare 33:a roadstern


Maffig Lincoln Continental från 1958.


Och en lika vit och fin Pontiac Bonneville från 1960
Och ut från fältet lufsar en ovanlig pippi, Ford Thunderbird från just 1970 finns det inte många av i landet och just denna registrerades så sent som i tisdags,

En solig dag i Kansas 1942


Hos North Americans anläggning vid Fairfax Airport utanför Kansas City. Det är försommar 1942, och allt är inte ika idylliskt som det ser ut.  B-25 Mitchell hade börjat produceras under 1941 oc i slutet av det året drogs USA med i kriget i och med bombningen av Pearl harbour. I princip alla fabriket ställdes om för krigsproduktion och en närmast panikartad upprustning tog fart. Hos North American pressade man kapaciteten till det yttersta för att få fram så månag nya meduimbombare av typen B-25 som möjligt.
Vad som sker här är alltså slutmontering av planen utomhus medan de taxas iväg mot stratbanan på Fairfax, för ferryflygning ut till förbanden. 

Mercury Mockup

Fotografteringsdags hos mercury division i designstudion, med en ganska så typisk posé för reklambilder 1957, men nånting ser inte riktigt ut...



Nej, damen sitter inte i en riktig bil utan i en mock-up, eller en "buck" som en sådan här vagga kallas. En fullskalemodel av interiören för nya mercuryn och för den måste det även göras en broschyr inför lanseringen.


Med dessa bilder som grund kunde sedan skickliga reklammakare trixa till det att det ser ut som inuti en riktig bil, något liknade som vi såg inan hos Buick här:
i-studion-1953.


Victor i Japan


Denna bild ser ut som ur den vanliga engelska katalogen för Vauxhall Victor 1965.

Men vänder vi på bladet ser det allt annat än engelskt ut, för det är ett japansk annonsblad. Vauxhall kan dock på sin höjd varit en parentes på den japanska bilmarknaden som vid den här tiden ganska nylien hade tagit fart.


Chevy Special

Chevrolet, ett av våra mest populära märken, inte så underligt heller då dom alltid tillsammans med Ford stått för merparten av amerikanskt bilproduktion.


Impala 1960 ännu en mycket fin fyrdörrars hardtop kom in i mars månad, för int eså länge sen kom en likaledes mycket fin likadan in:
impalas-imperial-och-annat-blandat.
Och i den länken syns även en Impala 1961 vilket är bra mycket mer ovanligt. Men nyligen kom just ännu en Chevrolet 1961 in, denna är säkert ännu mer ovanlig.

Det fins tycärr inga separata produktionssiffror för Chevrolet dessa åren men detta är en Bel Air, dvs mellanserien som dessutom är fyrdörrars hardtop, vilket torde varit en ganska ovanlig kaross på den billigare modellen, dessutom har den sexa under huven.


Bländande röd inredning i en svart bil är en härlig kombination.


Nästa Chevrolet är också en fyrdörrars hardtop, eller Sport sedan som dom själva kallade dessa. En Impala årgång 1963.

matchande grönt i denna Impala.


Och i lite mer sorgligt skick, krockad SSR , den egendomliga sporttrucken med nedfällbart tak. Denna udda modell byggdes åren 2003-2006 i c:a 24000 exemplar.


Och så lastas en nyinkommen Corvette cab från 1971 med 427" bigblock upp på släp för vidare transport till sin nya hemvist på östkusten




Premiärmåndag på Nääs

första måndagsträffen på Nääs i år sammanföll med Valborgmässoafton, och riktigt behagligt våväder.


Tuff Pontiac Catalina 1962 rullar in i allén.


Och fina amazoner


Traktorentusiasterna anländer i karavan, och en fin P1800 rullar in.
   
   
Stor och smått blandas, fin Cadillac cab från 1961 och en tuff liten Triumph TR3 från 1960. Röd Ford 1932 hor rod är en flitig gäst på Nääs, och en lite ovanligare modell, International Scout Traveller från 1980. 


Hembygge modell Ä, en äkta gammaldags Epa-traktor, byggd på Chevrolet och grill från en Pontiac 1927.

 
Hembygge i den högre skolan, Aston Martin med kapat tak, en Volante-clone i bruksskick.


Hembygge i den lägre skolan, Kurts A-ford är låg som ett fartgupp, dessutom går det att sänka den ännu lägre med luftfjädring. Motor från en Dodge ram , 5,7 liters hemi.





En söndag hos Fjärås MK.

Fjärås Motorklubb, belägen söder om Kungsbacka är egentligen mer inriktade på motorsport i form av rally, rallycross och folkrace. Men i början på säsongen bjuder man in till finbilsträff vid klubblokalen. En ganska lagom tillställning med ett 80-tal bilar på plats, poängpromead och fika ingick i akrtiviteterna.



Kika in bildspelet på:
klassiker.nu en-söndag-fjaras-mk