Atomlära med Fairthorpe
De små Fairthorpebilarna var ett verk av Donald Bennett, och han var inte vem som helst. Den Australienfödde Bennet hade tidigare varit bombplanspilot och kom senare att bli RAF:s yngste Air Vice marshal, en grad som är ungefär generalmajor. Dessutom hade han publicerat fler verk och läroböcker i navigation och ansågs vara en av världens främsta på det området. Och grundade även ett flygbolag.
Första prototypen hade fristående lampor, den andra och seriebilarna fick dom infällda, och siluetten påminner rätt mycket om en viss godisbil från Ahlgrens...
Men några år in på femtiotalet sadlade han om och ville prova på markbyundna fordon, av egen tillverkning. 1954 Sågs den första prototypen som var en ganska annorlunda droppformad skapelse byggd i glasfiber på ett stålchassi. De nätta formatet kan bidrag att den döptes till Atom. Det var ett ganska grovt tillyxat bygge, plywoodskivor utgjorde ett golv och glasfiberkarossen var sisådär i finish och passform. Motorerna togs från BSA motorcyclar. Atom fick först en 250cc motor och senare även en 350 maskin. Mikrobilstrenden florerade vid den här tiden när många behövde små enkla och billiga fordon som gav något mer komfort än en motorcykel, fast av någon anledning skickades cirka 20 bilar ur första serien ända till USA, där man kan kan tror att den togs emot med svalt intresse...
Atomen var en tämligen usel bil, 1955 använde man åtta stycken i filmen Checkpoint, dom kördes dit för egen maskin (studion låg två mil bort...) Av dom fick sju åka bärgare hem igen. Troligen byggdes bara ett 50-tal Atom av dom gjordes minst en som cabriolet, och så stationsvagnen Wagonette som kom med i broschyren, men gjordes bara i ett enda exemplar.
Atomette.
Här står chassi till den nya Electron, och en Atom cabriolet i bakgrunden
Det verkar inte som om en endaste Atom har överlevt, däremot utvecklades en ny modell ut den, som inledningsvis använde överblivna Atomkarosser, men fick en normal bilmotor från Standard monterad fram. Karossen masserades om och så kallade man den för Atomota och senare Atom Major. Antagligen blev ganska få byggda, men av dess finns två överlevare idag, i dåligt skick.
Den ännu egendomligare Atomota
Fast 1958 började det arta sig, då kom en ny modell, Electron. Den såg ut som en nästan normal bil och med en ganska stor 1100cc Coventry-Climax motor blev det en sportbil i miniformat med ruggiga prestanda. Motorn gick att få från 70 till 100 hästar vilket var långt mer än vad många större sportvagnar hade. Lite senare kom en billigare Electron Minor med en mindre motor på 948cc från Standard.
Electron
Electrina
Detta kom att bli en framgångsrik modell, som gjordes ända fram inpå 1970-talet, sista varianten med motorer från Triumph Herald. Ett par avarter av Electronen fanns också som Zeta med Zephyrmotor och ett 20-tal med tak byggdes under namnet Electrina. Närmare 700 Electrons byggdes eller såldes som byggsatser komplett med motor fram till 1972.
Bisarrra Rockette med sina tre framlampor
Zeta
Fairthorpe var ett familjärt företag, dottern Noreen gjorde layout för annonser och broschyrer, sonen Torix konstruerade nästa Fairthorpemodell, som kallades TX. En större och mer modern bil som också såldes i byggsats. TX utvecklades i en rad varianter med olika motorer upp till TX-SS som försågs med Triumphs 2,5Pi-motor. Dessa var relativt dyras som kit cars och det antas barar sålts 18 TX-bilar i olika varianter.
TX-1 1966
TX-GT
Torix satte upp en egen firma för att ta fram en ny modell, som tekniskt sett räknas som en Fairthorpe gast den egentligen inte var det. TX Tripper blev en märklig skapelse som liknade en förvuxen buggy rejält övermotoriserad med Triumphs stora 2,5 liters PI-sexa, lär gått vansinnigt fort, okänt hur många som byggdes , men det var ganska få.
The Melin Collection - Behind Nabers
Nabers var den stora Cadillacdealern i Costa Mesa, där Hans Melin kom att arbeta från 1960-talets slut och framåt.
Ralph Perry med Mercury Cougar 1969
Larry Shoop var plåtslagare i verkstaden och körde Oldsmobile Cutlass 1967
John Sutherland 1970 med en kundbil, 1964 års Cadillac cabriolet
Ed Reebie 1971 med en ny Chevolet Impala
Hösten 1970 stod den helt nya modellen Dodge Demon av 1971 års modell på personalparkeringen
Kermit Barnard med en nyinkommen Cadillac De Ville 1970
Mike Schmidt och Cadillac De Ville 1967
I Nabers flotta av servicefordon igick denna GMC 3500 bärgare från 1968
En av de tuffaste bilarna på gatan, och hos Nabers 1969, Lynn Hatwigsen och hans nya Pontiac GTO.
VD på Nabers Cadillac, Oscar Paul Naber körde märkligt nog en Ford Galaxie 1969.
Sommaren 1975 fick man besök av den excentriske "Shaky Jake" en stor kändis i Volkswagenkretsar för motivlack, pinstriping och customjobb. Jake byggde flera fina folkor för show och race, och så byggde han även den här skapelsen...
Och betydligt nyare i showroomet, så här såg det ut hos Nabers december 2008.
En vända italienskt igen
Italienska damer med italienska bilar, tröttnar man på det? näe...
Vackra Fiat 2300S coupe
Och den lyxiga Iso Rivolta coupén 1962.
Ferrari 365 California spider 1965.
I mindre format, St. Tropez från OSI 1963
Vackra lancia Flaminia coupe med kaross från Touring.
Och Flaminia sedan var lika elegant också.
Mindre känt är dock att Lancia även tillverkade lastbilar, Jolly var mekaniskt baserad på Appia och gjordes åren 1959 till 1963, det fanns även en lite större Super Jolly som gjordes fram till 1970.
Alfa Romeo 2000GT Veloce
Autobianchi A112 1984
Anglo-italienska Innocenti 90L ritad av Bertone.
Fiat 1200 Gran Luce ovan och standard nedan, 1957
Venezia hette Fiats flotta toppmodell av 1400B
Sen kom den modernare 1500, hos oss även kallad Juventus.
En 1500 får lite bättringslack, kanske börjat rosta lite?
I blå hallen
Blått var frankrikes klassiska tävlingsfärg, och majoreiteten av alla Alpine A110 leverades i denna kulör. A110 blev en stor framgång för lilla Alpine som med en Gordinitrimmad Renaultmotor placerad i mitten av ett lätt chassi försett med glasfiberkaross. Tävligsframgångarna blev många och A110 byggdes länge, från 1961 fram till 1977. Då hadfe Renault redan tagit över Alpines verksamhet och deras fabrik som låg i Dieppe. 7146 A110:or rullade under dessa år ut härifrån, och dessutom kom den licenstillverkas i Bulgarien, Mexico, Braslien och Spanien i mindre upplagor. Den gamla fabriken i Dieppe används än idag för utveckling av Reanults tävlings och sportmodeller.
Idol innan han blev idol.
Generation X var ett av pionjärbanden inom punk, fast dom låg lite i gränslandet mellan detta och vanlig pop, och var aktiva mellan 1976-81. Sångaren William Broad hade tidigt tagit ett artistnamn, Billy Idol, under vilket han efter Gen-X tiden kom att få en mycket mer känd solokarriär.
AMI slog igenom
Eller egentligen inte, i alla fall inte i Sverige.
Ami-scootern kom från Schweiz och fanns med två olika Sachsmotorer, 98cc och 123cc. Upphovsman till den här och ett par liknande skapelser var ingen mindre än förre chefen och ingenjören vid Jawa, Jaroslaw Frei. Ami såldes i blygsamt antal åren 1950 till 1954.
Moskva 1973
Jänkebilar i österled, året är 1973.
Dodge Monaco coupe, en tuff modell med sina täckta lykor.
Syskonmodellen Polara hade en annan front.
Ford Torino samma år var inte helt olik i fronten.
Kameruns ambassad körde Chevrolet Impala 1973.
En Buick Electra tillhörande australiens ambassad.
Lincoln Continental mk IV torde varit en av de dyraste bilarna som landade på rysk mark 1973, den här tillhörde Guyanska ambassaden.
Lite billigare i drift var nog denna Pontiac Tempest Le Mans. Lite underligt är det att representanter för Sovjets satellitstater hade såpass fria tyglar att få köra omkring i "fiendesidans" kapitalismens fordon. Denna har polska diplomatskyltar.
I den irakiska ambassadens fordonsflotta ingick denna AMC Hornet coupé.
Buick Riviera, väldigt långt ifrån någon form av Riviera...
Ford LTD Brougham, privatregistrerad.
Denna flotta Oldsmobile 98 var också privatkörd och tillhörde den i Ryssland så välkände och berömda cirkusartisten Yuri Merendov.
Och sist en Interantional Travelall med höjd markfrigång och stöddiga däck. Troligen tillhörande någon som lärt sig hur man bäst tacklar det ryska vägnätets skick och beskaffenhet.
Bentley och blandat
Bentley återtog titeln som den körglada aristokraten med 1980-talets nya modellserier efter flera års anonym tillvaro i skuggan av Rolls Royce. Modellenamnen återknöt till fornstora dagar och för prestandan stod turbosnurra på en stor V8. Turbo R kom 1985, och senare även en Turbo S. Bilen som just kommit in är en Turbo R ur andra serien som fanns mellan 1996-98. Totalt byggdes 1366 Turbo R dessa tre år, en ganska bra siffra för Bentley.
En annan turbobil, Volvo Turbo wagon, den kallades bara så i USA. Denna från 1985 som är ganska ovanlig då det var sista året kombin fanns med turbomotorn i.
Fjärran från prestandahysteri 1958, Chevrolet Bel Air.
Chryslers sportigare sortiment hette 300, 1962 delade man upp det i "letter series" som behöll coneptet med större motor på 413 kubik, och 300 Sport" som egendomligt nog var mildare med vanliga 383":an. Detta år kunde man även få en 300 sedan i sportserien och över 10 000 av dessa såldes.
1962 var även sista året för den egensinniga Astro-dome instrumenteringen.
mer konventionellt men pråligt nog i Pontiac Bonneville 1960
Pontiac Bonneville 1960 är inte så värst vanlig i vårt land, detta skall då bli nummer 55 i ordningen här, av samtliga Bonnevillemodeller av denna årgång.
Då är 1971 års Pontiac Catalina cab än mer sällsynt, bara 2036 gjordes, och av totalt nio Catalian 1971 i Sverige är sju stycken cabbar.
Ford Galaxie 500XL 1963, en modell som det verkar ramla in ganska mycket av just nu. Denna med ovanligt vinyltak med den infällda listen som skall imitera en cabriolettopp.
Och i en helt annan division, monstruös stor och flång ny Dodge Ram Power Wagon crew cab.
Inte bara bilar, fast en Boss Hoss är väl nästan en bil på två hjul. Delvis byggd på Harley med en stor Cheva Smallblock inknökad i ramen... ett vansinnigt koncept som tydligen blivit populärt, denna Boss Hoss är från 1999.
Och en hot rod snöskooter, Polaris byggd för tuffa tag i pistbacken.
Meteorer på Torslanda
1949 gästade ett förband Gloster Meteors från RAF Göteborg, detta besök hade föregåtts 1948 av 65th sqn och deras Hornets som gästade Säve: svärm-pa-säve-1948.
Nu kom engelsmännen med Gloster Meteors, ett ganska stort tvåmotorigt jetjaktplan. Vid den här tiden hade svenska flygvapnet redan så smått börjat flyga jet, Vampire och Saab J21R fanns, nya toppmoderna J29 hade inte kommit i tjänst ännu. Men Meteoren var ett ännu större och kraftfullare plan än dessa, och Säves rullbana räckte helt enkelt inte till, så man fick landa på det civila Torslanda en bit bort istället.
Svenska flygvapnet hade aldrig Meteor, men däremot kom tre stycken hit 1955 som civilregistrerades, målades gula och tjänstgjorde som målbogserare hos svensk flygtjänst. Mer om dessa finns att läsa här: lae.blogg.se/2013/february/malgang-4-2.
Gloster Meteor hade som ett av få jetplan kommit i tjänst redan under krigsåren, i juli 1944 kom den ut på förbanden. Denna modell kom att förfinas och uppdateras i otaliga modeller allt eftersom utvecklingen fortskred. Än idag använder Martin-Baker två Meteorer som testbäddar för olika katapultstolar. Totalt byggdes nära 4000 av dessa plan. Men många strök med i våldsamma krasher, dock planerade sådana. Medan de svenska meteorerna drog luftballonger på släp för målskjutning, så hade britterna en annan vinkel, man skjöt skarpt rätt på planet istället! Dessa meteorer var radiostyrda, och närmast i bild ser vi VT310 som hade levererats ny till 616:e skvadronen 1948, och den ändade sin karriär brinnande i medelhavet den 12:e maj 1960 när den som obemannad drönare sköts ner utanför Malta
en vårdag i Winnebago 1909
Det klagas på dåliga vägar idag, men så här var verkligheten för många automobilpionjärer för sådär hundra år sedan. I USA existerade knappt vägar utanför städerna, och de som fanns saknade ofta både bärlager och beläggning och var dimensionerade för häst och vagntrafik.
Här har en EMF kört fast ordentligt i centrala Winnebago, Minnesota en vårdag 1909. Ekipaget rekar vägen för Glidden tour, som var en slags uthållighetstävling, detta år gick Glidden mellan Detroit och Denver, via omvägar en total sträcka på 420 mil. Den tävlingen gick av stapeln i juli 1909 då vägarna antagligen var något bättre än i april då man lade upp sträckan. av de 420 milen gick bara en och en halv mil på belagd väg, och det var de första kilometrarna vid starten i Detroit...
2009 körde Emily Anderson i pionjärskan Alice ramseys hjulspår tvärs över USA, vilket då rapporterades om här, och tål att läsas om igen: category/go-emily-alice-ramsey-centennial-drive.html
Sheenas andra sida
Med en tydlig vink åt Ramones Sheena is a punkrocker, använde Cramps karaktären Sheena, fast nu som goth istället. Från skivan Big beat from Badsville, 1997.
Skolskjuts med rem 1963
Van Doornes automobielfabriek i Eindhoven blev kända för sin unika variomatic, enkelt sagt, remdrift. Den här specialaren är fabriksbyggd som en särskild skolskjutsmodell, troligen blev ingen mer av denna modell byggda, och fick verkligen alla ungarna på bilden plats i den lilla Dafen?
En septemberdag i Hyde park 1945
Efter krigsslutet inventerade man bokstavligt talat hela Tyskland, och från övergivna baser, bergrum och fabriker samlade man ihop de mest förunderliga ting i vapenväg som det desperata Wehrmacht hade tagit fram i slutskedet av kriget. I september 1945 fick allmänheten för första gången se vad det var deras soldater och flygare egentligen hade mött för diaboliskt motstånd i det i tyska luftrummet. Här står raketplanet Me 163 Komet, som togs fram för att skjuta ner bombplan. Längre bort ser man också Heinkels he 162 Salamander, "der volksjäger" Jetplanet som var byggt delvis i trä och tänkt att massproduceras för att vända kriget. Salamandern kom ut till förband och sattes in i strid bara veckor före kapitulationen, över 300 kompletta plan hade byggts och flera hundra hittades halvbyggda i hemliga fabriker i Österrike.
styling på Berlinmässan 1921
Att bygga "show cars" eller stylingbilar med dekor och fantasifulla lackeringar är inget nytt. På bilmässan i Berlin 1921 stod den här bilen i Benz monter.
Karossen var ett verk av Reutter, och var byggd helt i aluminium. Sen graverades den olackade karossen mödosamt i ett extrem jugendstil och bör väckt en hel del uppmärksamhet. Efter mässan såldes bilen, eller konstverket till en arabisk kund, prissumman löd på hela 26000 Riksmark, i dagens penningvärde motsvarar det ungefär 3,5 miljoner kronor.
Feministiskt initiativ
En av femtiotalets märkligaste specialmodeller har kommit in i Sverige, högst troligt den första här i sitt slag.
Det är alltså en Dodge Custom Royal La Femme från 1955, ett tidigt försök att skräddarsy en specialmodell för en viss målgrupp. Vad rätt man tänkte, vad fel det blev...
Chrysler hade sedan förut en tradiotion att lansera så kallade "spring specials", att halvvägs på modellåret, alltså på vårkanten, erbjuda lite specialmodeller i programmet. Ett av de mer spektakulara vårmodellerna 1955 hete Dodge la Femme.
La Femme var ett tillbehörspaket som hade tagits fram av nån framsynt marknadsavdelning för att just tilltala kvinnor. Och vad gjorde man då 1955 med en Dodge Custom Royal för att den skulle falla frun i huset i smaken?
Jo först och främst lackade man den i vit och rosa kulör, med matchande rosa inredning...
La Femme var ett tillbehörspaket som hade tagits fram av nån framsynt marknadsavdelning för att just tilltala kvinnor. Och vad gjorde man då 1955 med en Dodge Custom Royal för att den skulle falla frun i huset i smaken?
Jo först och främst lackade man den i vit och rosa kulör, med matchande rosa inredning...
Inredningstyget är vävt i en ett mönster med små söta rosor.
Sen så plockade man ihop en rad speciella accessoarer just för damer, bland annat så fanns en speciell krok för handväska, ett rosa paraply, och även ett rosa regnställ. Nedan syns en specialdesignad handväska i rosa kalvskinn som innehöll förutom puderdosan i bild, ett cigarettetui, tändare, läppstift, och en del annat. Dessa accesoarer var framtagna av det förnäma Evans i Illinois, så det var riktigt fina saker man fick med för de 143 dollar extra La Femme paketet kostade.
Dodge La femme kom i Sapphire White och Heather rose, enda färgvalet på dessa. Modellen fanns bara åren 1955 och1956, enbart som hardtop coupé. Någon exakt statistik verkar inte finnas men man uppskattar någonstans bortåt 2500 stycken utrustades såhär de två åren. Av dom är bara dryga sextiotalet kända idag, så det är en mycket ovanlig Dodge som har hittat hit.
Öppet i Moskva
Det verkar som om cabrioleter inte var så värst vanliga i Sovjet, inhemska bilmarknaden hade inga, förutom de gigantiska paradvagnarna från ZIL, som i stort sett bara sågs ute med höga militärer glidandes förbi röda torget en gång varje år, den första maj. Bland de som hade möjlighet att införskaffa fordon från utlandet var öppna bilar kanske inte något vettigt alternativ i den ryska väderleken.
En Lincoln Cosmpolitan från 1950 var nog en ovanlig syn i det tidiga femtiotalets Moskva.
Pontiac Silver Streak 1950, någonstans ute på landsbygden
Rambler American cab 1966, den var ovanlig även hemma i USA med bara 2092 stycken gjorda.
Likaså var en äkta Dodge Dart GT cab en ovanlig bil 1969, speciellt i Sovjet.
Vräkig Cadillac Eldorado 1966. I bakgrunden kan man även skymta andra främmande fåglar. Bland Latvija-bussarna har det trängt in sig en VW-buss, och längst bort skymtar även en Mercedes.
En av dom tuffaste bilarna i Moskva sommaren 1966 torde varit den här Chrysler 300 cabben.
Chevrolet Impala SS 1966, med Schweiziska diplomatskyltar.
Och en Plymouth Satellite 1966, med vanliga Schweiziska skyltar, hemmahörande i kantonen Aargau, norra Schweiz.
The Melin collection - fifties prevails
En vårdag 1966 och besök hos Melins faster, fru Irma Nillson i Sandy, Utah. Hon körde en Oldsmobile 88 från 1955
Santa Ana 1966, och Dwight Goodrich med en ganska bedagad Buick från 1956
"Syl V" med sin Cadillac 1958 cabriolet, var bartender på lokala puben, bowlinghallen Old Hunt room
Så var även Scott Smith, som körde en Buick från 1957.
Långväga besök, familjen Blad från Utah, också svenskemigranter besökte familjen Melin med sin 1959 års Dodge Custom Royal 1963
mer finbesök på North Wright street 1962. Torsten och Vivian Olsson heter det här paret, och dom körde en Mercury 1957.
Don Bode sommaren 1967, med en Mercury Montclair 1959
Robert Carmens trotjänare var en Plymouth Plaza Suburban från 1954, året är 1967
En lite nyare Plymouth Plaza, från 1958 med det ovanliga "Sport-tone trim" Ägaren heter Thomas Vinciguerra och året är 1967
Betty Mellburg med en Cadillac från 1959
Här är syster Lucy melin vid en av brödernas projektbilar1966 , Chevrolet 1955.
Lucy 1971 vid sin Ford Country sedan wagon 1958, med tidstypiska cragarfälgar och fetare däck.
Italienskor med deras bilar, di nuovo
Luciana Paluzzi igen, med Alfa Romeo GTA
Ital Designs Porsche Tapiro på utställning 1970
Snitisiga Abarth 2400 1962.
På stranden med Fiat 850 Bertone spider 1965
Ferrari 330GTC 1964
Ovanliga Alfa Romeo SZ, byggd i 217 exemplar 1960-62
Snygga Lancia Gamma coupé
Och den rivigare Fulvia HF coupén
Fiats snabbaste hette Dino 2400, ed twincam V6 och 180 hästkrafter
Fiat 1500 Spider var lite tamare men inte desto mindre elegant.
Snygga OSi 20MTS var egentligen en förklädd Taunus. cirka 2200 stycken byggdes
OSI Cross country 1966, Baserad på fiat 124
Med Oldsmobile på kontoret 1970
Cutlass S, sekreterarnas val
Delta 88 Custom. Delta, dentists choice?
Delta 88 i datasalen
Kommunikation 1970 före mobiltelefonerna, Delta 88 Royale
Oldsmobile 98 coupe
Toronado i kontorslandskapet
Vista Cruiser vid tvättomaterna.
Hovmästaren med Cutlass Supreme
Värstingmodellen Cutlass 4-4-2 trvides bäst i närheten av bensinstationen
Revolutionen på hjul - Devrim
President Cemal Gürsel höll 1961 en presskonferens på ett tema som aldrig förut hållits i Turkiet, det handlade om bilindustri. Industrialisering och bilism var vid denna tid milt sagt diminutivt i landet, så även ekonomin. Man förde någon slags närmast planekonomisk byteshandel istället istället för valutaflöde med utlandet. Gürsel insåg att man kunde byta bomull och vete mot bussar i det långa loppet, inflationen var också svindlande.
Men den 15:e maj 1961 slog han på stora trumman och ville sätta Turkiet på kartan bland bilbyggande nationer, här föreslogs inte utan det beordrades att en helt turkisk bil skulle tas fram, genast. En månad senare hölls det inledande mötet med Vice VD för transportministeriet och för det statliga järnvägskompaniet. Här vaskade man fram en ingenjörskår på 24 personer som utsågs att konstruera en förserie bilar från scratch, och de skulle vara klara lagom till Republikens dag, den 29:e oktober! Projektet döptes till DEVRIM, som betyder revolutionen på turkiska. Nu skulle den motoriserade revolutionen ske, något försenad, i Turkiet också.
Det bör varit 24 ganska uppgivna stackare som fick denna omöjliga uppgift, dessutom på en budget som uppgick till 1,4 miljoner turkiska lira. Då motsvarande runt 200 000 amerikanska dollar... Detta är inte mycket att bygga bil på, och man skulle konstruera rubbet, motor, transmission, chassi, kaross från ingenting, på fyra månader.
Men den 15:e maj 1961 slog han på stora trumman och ville sätta Turkiet på kartan bland bilbyggande nationer, här föreslogs inte utan det beordrades att en helt turkisk bil skulle tas fram, genast. En månad senare hölls det inledande mötet med Vice VD för transportministeriet och för det statliga järnvägskompaniet. Här vaskade man fram en ingenjörskår på 24 personer som utsågs att konstruera en förserie bilar från scratch, och de skulle vara klara lagom till Republikens dag, den 29:e oktober! Projektet döptes till DEVRIM, som betyder revolutionen på turkiska. Nu skulle den motoriserade revolutionen ske, något försenad, i Turkiet också.
Det bör varit 24 ganska uppgivna stackare som fick denna omöjliga uppgift, dessutom på en budget som uppgick till 1,4 miljoner turkiska lira. Då motsvarande runt 200 000 amerikanska dollar... Detta är inte mycket att bygga bil på, och man skulle konstruera rubbet, motor, transmission, chassi, kaross från ingenting, på fyra månader.
"Utvecklingsavdelningen" liknade mer en hobbyhörna...
Otroligt nog lyckade man bygga fyra stycken fungerande prototyper, eller nästan fungerande, tre stycken blev vita och en svart. Det sägs att den svarta lackades ombord på tåget till Ankara på visningsdagen. Ingenjörerna hade arbeta i skift dygnet runt, direktiven var att den turkiska bilen skulle ha mått och utrymmen som de mest populära utlänska bilarna, Opel, Ford med mera detaljstuderades, två olika motoralternativ togs fram och en sidventilsmotor liknande den i Ford Anglia var lättast att tillverka. Två toppventilsmotorer togs också fram men verkar inte använts i någon av bilarna. I princip allt fabricerades i den temporära fabriken, förutom däck, fälgar och rutor, mätare togs från en Volkswagen.
I stor splendör skulle dessa bilar nu köras för egen maskin, den svarta avsågs att skjutsa president Gûrcel själv med inför militärparaden på Republikens dag. Det gjorde man också, i ungefär 100 meter innan bilen stannade. Man hade glömt en liten detalj, nämligen att tanka... En av de vita bilarna hade lite mer bensin i tanken och en inte helt belåten president fick kliva in i den istället för vidare färd mot cortegens mål, mausoleet där Turkiets landsfader Kemal Atatürk ligger begravd.
Denna incident gjorde Devrim till driftkucku i många år framöver, och bör bidragit starkt till att avliva hela projektet. En annan stor bidragande orsak var att det fanns helt enkelt ingen marknad för bilen, vanligt folk hade råd med bil helt enkelt, och de få som hade det köpte utländska fordon ändå. Av de fyra byggda Devrimbilarna skrotade man tre, tog ur motorerna och konverterade till stationära dieselaggregat i den lokverkstad man hade byggt dom, en Devrim sparades till eftervärden och den skall vara fullt körbar än idag. 2008 uppmärksammades den igen då en film om det hela, Devrim Arabalari, hade preimär.
Vid tiden för Devrims tillblivelse fanns förvisso viss bilindutri i Turkiet, Chrysler hade en mindre sammansättningsfabrik utanför Istanbul, främst för lastbilar. Några år senare kom man dock igång med en "egen" Turkisk bil, Anadol, som var utvecklad av Reliant i samarbete med Ford, 1968 bildades även Tofas, som började bygga Fiatbilar på licens. Idag byggs runt 1,2 miljoner bilar per år i Turkiet, så fiaskot med Devrim har man tagit igen med råge.
Auto speciale 3
Specialbilar från Italien , i obligatoriskt damsällskap givetvis.
Abarth 750 spider från Zagato 1957
Abarth 1000 Spider signerad Pininfarina 1964
I lånta fjädrar, detta är "Jaqueline" från Pininfarina byggd på Cadillac 1962.
Och en Mercedes benz 230SL, också specialbyggd av Pininfarina.
Vackra OSI 20MTS var en Ford Taunus i italiensk kostym
En egendomlig bastard från brasilien, detta är i grunden en Alfa Romeo 1900, som fått en del amerikanska attribut, som Chevrolet '55 grill, Studebakerkofångare och dessutom en stor V8 från Cadillac... ett verk av custom/karossbyggaren Woerdenbarg.
Pininfarinas prototyper för BMC är välkända, främst då det aldrig blev Austins av dom utan designen gick vidare till Citroen, här är 1100 från 1968.
Bertone/Alfa Romeo Carabo
Bertones Fiat 125 Exexcutive på utställning 1967
Bertone Tundra 1979
Bertones vision av Cadillac 2005, Villa
Marzal 1967
Extrema Pininfarina Modul 1970
Fiat Maremma, mer elegant och jordnära, också från Pininfarina, 1974
Ital Designs Porsche Tapiro på utställning 1970
Siva Sirio, ritad av Michelotti byggdes bara i tre exemplar 1967
Piaggio Formula Wind var en specialare som inte ens lämnade ritpappret. Prospekt från Paolo Martin 1986, han har även varit inblandad i flera av ovanstående fodron under sin tid hos både Michelotti och Pininfarina, såsom BMC 1100:an, Modulon och Maremma.
Nu blir det rosa igen
Tema rosa har förekommit här förut, dags för en lite kulörta inslag i denna diskrea nyans igen, denna gång tema racing.
Men först, Paris Hiltons rosa Bentley Continental igen, som verkar råkat ut för trubbel...
Rosa racingrover , en 3500 Vitesse, denna modell hävdade sig bra i racingserien på 1980-talet vilket tidigare beskrivits här: racerrovers.html
mycket bjärt Ferrari Enzo
Ferrari 512TR i hello kitty-tema
Lamborghini Murcielago.
Det finns inga begränsningar för hur man kan beställa sin Bugatti Veyron, och ingen övre prisgräns helller, cirka en miljon Euro är baspriset på dessa, och sen får kunden säga stopp, eller inte...
Kulören FM3 Panther Pink som fanns hos Dodge ett kort tag skrevs om här: pretty-pink.html
samma färgbytta hamnade sen i Australien, 1971 såldes 20 stycken Valiant Charger R/T i denna nyans där.
Och för din racerförar-wannabe hamster, Critter Cruiser.
a redcap -1975
Blue Öyster Cult förtjänar att lyftas fram, och främst det eminenta livealbumet On your feet or on your knees från 1975. Blue Öysters musik var trots sina rockrötter mer på det abstrakta planet jämfört med de flesta andra grupper i genren på sjuttiotalet.
Insläppta Fordar
Nyinkommet från importfronten, denna gången några intressanta Fordbilar.
Ford Mustang cab i kylan, av 2011 års modell.
Och i den här containern gömmer sig en Ford Galaxie 1959, i något bedagat skick
Men det är en Skyliner, plåtcab alltså. Är det en Fairlane eller Galaxie? det är svårt att bena ut då i Fairlane 500-serien ganska omgående ersattes av Galaxie tidigt på modellåret. På sedaner och coupéer skiljer dom åt på takstoplarna bak, plåtcabben har ingen karossmässig skillnad. En egendomlig detalj är att Galaxien även hade Fairlane 500 emblem genom hela 1959, man verkar gjort en jätteupplaga av dom innan namnrockaden träde i kraft.
Ypperligt fin Ford Mustang GT fastback 1968 väntar på våren.
Mustangfebern 1964 smittade av sig på resten av modellprogrammet. Den gråtråkiga alldagliga Falcon blev en piffig popkärra med bucket seats, sportkonsol, lite extra blankdelar och V8 under huven. Futura Sprint hette den nya imagen och hade även en 260" V8 under huven. Cabrioleten var och förblev dock ganska ovanlig 1964 gjordes 4278 stycken och året efter bara 300.
Ford arbetshäst, pickupserien med prefix "F", denna prydliga pickis är en F-1 av 1948 års modell. Sällan man ser dessa i såhär okladerligt skick.
Och en modernare Ford, Crown Victoria var sen sista dinosaurien, stor rambyggd bakhjulsdriven och med V8. Den 15 september 2011 tillverkades den allra sista. Majoriteten av kunderna var taxi, myndigheter och polis. Denna har förutom sin kompletta polismundering från California Highway patrol även emblemet "police interceptor" på bakluckan. Den är av 2007 års modell och detta år såldes över 95% för just "fleet use" Totalt byggdes 60901 Crown Victorias detta år.
Cars & Stars - Elvis Eldorado
Här står antagligen Amerikas stoltaste föräldar 1956.
Dom heter Vernon och Gladys Presley, grabben har just svängt förbi päronen med sitt nya åk, en splitter ny skinande vit Cadillac Eldorado, bland det dyraste man kunde köpa i bilväg 1956. Sonen är bara 21 år och slutade en karriär som lastbilschaffis för att spela gitarr, och det gjorde han rätt bra. För en Eldorado kostade runt 6500 dollar, en oerhörd summa för de flesta. Ännu dyrare var den exklusiva Lincoln Continental mk II som tangerade astronomiska 10000 dollar, summor som det skulle ta Vernon och Gladys åratal att tjäna in, men grabben köpte sig en sådan också för royalypengarna som hade börjat rulla in i strida strömmar, 1956.
Reutters ryggsäck
Här: balzers-bagage.html syntes en specialbyggd koffert med en Mercedes Benz under, här är en annan på samma tema, från Reutter.
Denna Mercedes-Benz 8/38 byggdes åt skofabrikanten Salamander-Sigle i Kornwestheim 1927.
En brasilianare i Bryssel
En ganska exotisk vagn står parkerad på Grande Place i centrala Bryssel 1974. Det är en brasiliansk Chevrolet Veraneio, som var deras variant på Suburban. Veraneio kom 1964 och tillverkades fram till 1989, om man försökte exportera dessa till Europa är oklart.
Stor och liten 1952
Den lilla myggan i förgrunden heter Northrop X4, och var ett rent experimentplan. När det började gå riktigt snabbt i luften blev bakåtsvepta pilvingar en nödvändighet och detta var relativt outforskat vid den här tiden. Bakom står en bjässe med samma typ av vingar i många gånger större skala. Här är första prototypen till "Stratofortress" B-52.
Arbetet med en ultrabombare, som skulle flyga högre, snabbare och längre med mer bomber än något annat hade påbörjats redan 1945. Efter många turer och nya rön i jetålderns tidiga utveckling stod de första prototyperna XB-52 klara och flög första gången 1952. Närmare 50 meter lång och 56 meter över vingarna som bar på åtta motorer. En egenhet på de två prototyperna som piloterna inte gillade var att konstruktörerna hos Boeing hade valt att sätta besättningen i tandem, ungefär som på gamla skolflygplan... Detta reviderades innan B-52 började komma i produktion under 1954. Den fick senare även katapultstolar för hela besättningen på fem personer. Piloternas stolar skjuts uppåt, men resterande besättningsmän skjuts ut under planet vid nödfall.
Planet kom i tjänst 1955, och producerades fram till 1962, då hade man byggt hela 744 stycken av dessa. B-52 har använts i en rad roller i de flesta oroshärdar sedan dess och gör så ännu. De kvarvarande planen har hela tiden uppgraderat och man planerar att flyga dom länge ännu. Något slutdatum är inte satt , men in på 2040-talet beräknas dom hållas igång. Det innebär att denna typ då passerar ungefär 90 års tjänstgöring! Något helt unikt i flyghistorien som inte kommer slås på långa vägar.
Planet kom i tjänst 1955, och producerades fram till 1962, då hade man byggt hela 744 stycken av dessa. B-52 har använts i en rad roller i de flesta oroshärdar sedan dess och gör så ännu. De kvarvarande planen har hela tiden uppgraderat och man planerar att flyga dom länge ännu. Något slutdatum är inte satt , men in på 2040-talet beräknas dom hållas igång. Det innebär att denna typ då passerar ungefär 90 års tjänstgöring! Något helt unikt i flyghistorien som inte kommer slås på långa vägar.
Vid Poolen
har nämnt det innan, och håller fast vid att bland de mest korkade reklamteman är att parkera bilen sådär nonchalant vid en swimmingpool. Alltså vem kör in sin nya bil genom trädgården för att ha med den på poolpartyt?
Ambassador 990 1967.
Relaxa lite med Chevelle Malibu SS 1964
Svänger förbi och tjingsar med min nya Chevrolet Impala 1965
Och på sydligare breddgrader, Simca Chamboard Rallye i brasilien 1963
Och längre tillbaka i tiden med en ovanlig Willys wagon 1940.
Plymouth var tidiga med att använda poolen som attribut, här 1941.
Och Plymouth Cranbrook 1953
Flotta mercury Colony park drog till sig badarnas uppmärksamhet 1959
I flott sällskap står ett par Cadillacs vid poolen 1956.
Imperial 1960
Austin-Healey och swimmingpool på skivomslag med countryartisten Sheldon Bennett.
Sen kan man ju gå lite för långt också...
Stranieri italiani
Italienska bilar med damer har varit en långkörare här, nu tar vi lite främmande italienare, alltså bilar med italienskt påbrå men byggda utanför, och de obligatoriska vackra flickorna därtill såklart.
Seat 124 var en spansk Fiat 124
Seat 132
Seat 133 var en märklig bastard, den liknade 126:an men var byggd på den äldre 850-modellen. Modellen i fråga till den här bilen är ingen mindre än Ursula Andress
Steyr-Fiat 1100, Österrike
1100:an byggdes vidare länge i Indien som Premier Padmini, här 1979
Fiat 126 fick ett förlängt liv i Polen, 20 år efter originalet upphörde gjordes Polski-Fait 126p ända fram till år 2000.
Mer öststatsfiats var ZAstava från Jugoslavien, 101 hette denna 128-variant där
Yugo Koral såldes i Italien som Innocenti Koral.
Italiensk men ändå inte, OSI 20MTS var egentligen en Ford Taunus i mycket vackert fodral.
"Bakkie" kallas dessa käcka pickuper i Sydafrika, och 128 Bakkien byggdes av Alfa Romeos fabrik där på 1980-talet. Denna är från 1981.
The Melin collection - California Cadillacs
Gloria Barry med Cadillac 1960 i Santa Ana.
I Anaheim ser vi Jim Wilson vid sin fina Cadillac 1962.
Okänd dam med sin 62:a, fotot är taget 1978 så bilen har en del år på nacken.
Anthony Durante i Anaheim 1973, körde en Calais från 1966
Lucy Melin 1976 med en begagnad 1967 Cadillac De Ville
Hans Melin själv i oktober 1975 med en splitter ny De Ville av nästa års modell
Och brorsan Jon med en Seville hemma på uppfarten 1977.
Peggy Terrell i Santa Ana med en Coupe De ville 1975.
David Thompson må varit kort i rocken men stor bil hade han, en 1959 års De Ville, bilden är från villkvarteret runt Wright street sommaren 1965.
en inbjudan 1989
Citroen XM premiärvisades 23:e maj 1989, men det tog ett tag innan de hittade ut från fabriken. I Sverige fick vi vänta ända till den 9:e mars året efter för att få lägga vantarna på det nya teknikundret från Citroën, alltså för idag exakt 23 år sedan.
Sovjetfenor
Tre mycket kapitalistiska vagnar parkerade utanför socialismens plantskola, det enorma universitet i Moskva. Närmast en Imperial 1960, Mercury 1960 och en Cadillac Fleetwood från 1961, troligen ingick dessa tre fordonsinstitutet NAMI:s bilpark.
Mopars på mässa! Det hölls en amerikansk utställning i Moskva 1959 där man visade upp Amerika från sin bästa turistsida och de senaste bilarna. En mycket märklig mässa för jag misstänker turistutbytet mellan de båda stormakterna var något begränsat. Här står ändå Chryslers seanste modeller i form av en Plymouth Belevdere, Dodge och i bakgrunden en De Soto Fireflite. Plymouthen kom senare att övertas av filminstitutet Mosfilm.
En annan Plymouth 59:a, privatägd. Den tillhörde av operasångaren Sergei Lemeschev.
Mercury Montrery 1958, ägd av ingen mindre än Galina Ulanova, en av världes främst ansedda ballerinor.
Skinande blank och troligen helt ny Buick Super 1958.
Plymouth Savoy 1957
Och en de Soto Diplomat 1957, som i princip var en Plymouth med De Sotofront. Dessa byggdes enbart för exportmarknaden och minst en hittade ända till Moskva.
Japans ambassadör i Moskva åkte pampigt med Chrysler New Yorker 1957.
Imperial 1957, med oidentifierade nummerplåtar.
Buick Le Sabre 1959
Cadillad 1960 med diplomatskyltar från Guinea, den nyss självständiga afrikanska republiken var nära knuten till Moskva och politbyrån, men president Tourés representanter på plats körde alltså lyxigt amerikanskt.
Och en vinterbil, spanska ambassadens Cadillac 1959 står slarivt parkerad vid en snödriva.
oamerikanska importer från amerika
Europabilar kommer in från USA emellanåt också.
I höstas skrevs om en Audi Quattro som kommit in 2012/november/muskelbilar-och-mellanklassare. och nu har en till anlänt, en 1984 års modell i mycket fint skick
Och en mycket läckert röd Jaguar E-type från 1970
Japanskt, Mazda Miata bör gå att hitta för väldigt förmånliga prsier i USA, denna från 2004 har fått lite trim, modifieringar och rullbåge monterad.
En annan klassisk japanare som det finns gott om i USA men inte här, Datsun 240Z. Denna har fått Corvette V8 inopererad i nosen, en inte helt ovanlig modifikation på denna modell.
På green med Ford
Eller Fore! med Ford, här är ett urval av Fordprodukter som visats i golfsammanhang.
Golfbilen 1958, Ford Thunderbird
Glada golfare med Falcon Futura 1962
Gott om plats för setet i Mercury Colony Park 1964
1966 gällde T-bird på coursen igen
ur broschyren för Ford Fairmont 1978
Golftouren i europa 1972 med Ford Cortina
1976, Ford Capri
Ford Escorts snofsigare Ghiavariant presenterades såhär 1982
1992 kunde man till ocm med få sin Lincoln Town Car i en speciell Jack Nicklaus edition
Lincoln/Ford sponsrade golfmästerskap och ett sätt att promota det var att även kränga specialmodellen Town Car "Tournament edition"
Piu Rosso
Rött är klassikst på italienska bilar, arvet från tävlingsbanorna och den tiden varje nation hade sin egen tävlingsfärg.
SOm tävlingsbil hamnade många Lancia Fulvia HF, poluär bil i rally under många år.
Rött men mer civiliserat, Lancia Fulvia sedan 1967
Engelsman på vift, Austin A40 Futura byggdes på licens av Innocenti, de tidiga som den här hette A40S, senare hette dom IM3 och IM4.
Vackra Innocenti C hade också brittiskt påbrå då den var baserad på Austin Healey Sprite
Lancia Appia Vignale 1958
Och lika elegant såg Fiat 1500 Pininfarina spidern ut.
Med fler dörrar, Fiat 1200 Gran Luce 1957
Pininfarina special på Fiat 1100, 1948
Kompakt och illröd, Fiat 850
ALfa Romeo Giulia Sprint 1956
Och en modernare namne, som i Alfasud Sprint
Röd alfa Romeo GTA med rödhårig modell, ingen mindre än Luciana Paluzzi, även känd som bondbruden Fiona Volpe.
vingar, vingar, mera vingar
Att bröderna Wright och de tidiga pionjärerna kom upp från backen med sina maskiner var mer slumpmässigt än rent akademiskt. Det var först senare man började förstå, undersöka och förbättra vingprofiler och lära sig lufströmmars egenskaper. Men innan dess testades devisen att ju fler vingar man har desto bättre....
Alexander Graham Bell var en mångsidig uppfinnare och fascinerades också av det nya flyget, men hans sätt att tackla de aeronautiska problemet var något oortodoxt... Mellan 1907 till 1910 byggdes Cygnet i lite olika skepnad med hundratals tertraeder som skulle ge lyftkraft. Motorlöst lyckades den första av dom dras upp på höjd bakom en motorbåt, med motor gick det inte så bra.
1910 stod Bells förenklade Oionus klar, enda testflygningen resulterade i att tre av de fyra hjulen lyckades lyfta över marken...
Horatio Phillips hade också egna idéer, redan 1884 hade han patenterat en konstruktion med tunna blad för lyftkraft, flera försök med modeller gjordes i en egentillverkad vindtunnel. 1904 materialiserade sig ett plan från denna forskning, men flyga kunde den inte.
Phillips nästa maskin liknade nästan galenskap, över 200 tunna "persiennblad" i lådform, otroligt nog lyckades denna farkost lätta av och vingla iväg något hundratal meter utan markkontakt.
1912 daterar sig Phillips sista försök på konceptet med flygande persienner, nu hade utveckligen sprungit förbi hans teorier, men han hade inte givit upp idén, och givetvis saknade farkosten all form av flygförmåga.
PÅ samma tema och med samma längtan att stanna kvar på marken, Rochod 1908, USA.
Jean Dorands skapelse från 1908 var i princip en motoriserad drake i kolossalformat. Han hade för franska arméns räkning redan 1894 börjat studera principen att flyga tyngre än luft. Desa drakar flög inte något vidare, men året efter testades en enklare version för militärt bruk, den flög hjälpligt kontrollerat men hade en finess långt före sin tid, en ställbar propeller "pitch control" som piloten kunde ställa under flygning.
Henry Call Girards "Airship" var också en gigantisk flygande drake, fast med skillnaden att den inte kunde flyga
Roger Ravuds konstruktion från 1909 kan man nog lugnt utgå från att den aldrig lyfte från backen heller.
Marquis d'Equevilly var en fransk pionjär som också hade egna idéer hur man skulle flyga, eller inte.
Då den första skapelsen inte flög, så monterade markisen ännu mer vingar, ännu tätare för att få upp eländet, troligtvis gick inte det något vidare heller.
Cirkulärt monterade vingar liknande Marquis d'Equevillys experiment förekom på en del konstruktioner, bland annat denna som benämns som Geary 1911.
Under första världskriget var dubbeldäckarna i majoritet, men både mnoplan och triplan förekom. Triplanen var praktiska på två sätt, de blev kompakta och tog liten plats i hangaren och iluften gav de tre vingplanen mycket snäv vändradie. Friedrichshafen utveckalde en fyrdäckare 1917. Den flög, och krashade på första provflygningen
Multiplanidén dog inte ut helt , för denna "cycloplane" byggdes av Fredrick Gerhardt i Ohio 1923
Vid den hr tiden hade man börjat experimentera med gyroplan, som senare utvecklades till autogyron och i förlängningen helikoptern som vi känner den. Emile Berliner hade experimenterat med detta sedan seklets början, han hade även uppfunnit grammfonskivan, kanske som en spin-off av detta... Emile och hans son Henry konstruerade den här bisarra skapelsen med tre vingplan och två kontraroterade propellrar ovanpå. Flög gjorde den också, sådär iallfall. Den vinglade fram och gjorde luftrummet osäkert på 5 meters höjd och vara kapabel till c:a 40km/h. Men som rent experiment fungerade den och fler mer fungerade flygkoptrar utvecklades ur detta.
Supermarine är kända för vackra flygplan som Spitfire med mera, med men den här monstrosititen kvalar inte in bland god design. PB31 Nighthawk var mer eller mindre flygande fästning. Fyra vingar och två motorer beväpnad med två lewiskulsprutor och en kanon skulle Nighthawk döda zeppelinare. Det gjorde den aldrig, provflygningar 1917 visade att den var mediokert klumpig och långsam, den kunde mödosamt kravla sig upp till 3000 meter och det tog en timme... Men konceptet var intressant med Nighthawk, den var tekniskt sett en flygande vapenplattform mer än ett flygplan med beväpning, ett system man skulle långt senare ta upp i design av flygplan för militärt bruk.
The Melin Collection - Santa Ana and vicinity Mustangs
Downtown Santa Ana en sommardag 1966, Stuart Swan med Mustang coupe.
Terry Strehle på samma (?) parkeringsplats 1968 med en årsgammal men skinande röd Mustang
Ruby Twede heter damen med den himmelsblå Mustangen i Santa Ana 1966, ännu en Mustang skymtar i bakgrunden.
Några år framåt i tiden, 1976, vilket syns ganska väl på Billy LeVesques klädsel. Men Mustangen är från 1967.
1974 var fortfarande en Mustang 69:a stentuff, här märkligt nog med magfälgar fram och originalkapslar bak...
Ford Mustang coupe på parkeringen vid Flood Control i Garden Grove 1967
Bill Stheenson med en Mustang utanför Nabers i Costa Mesa 1966.
I Tustin 1967 poserar Bruce Monti vid sin nya Mustang.
Dodge in fashion 1936
I Dodgekatalogen "The beauty winner 1936" presenterades deras sortiment såhär vackert med tidens modeideal och stil.
Dubbelt med moparmuskler
Två rätt häftiga bilar som kommit in i landet det senaste. Det är två snarlika Plymouthbilar, som ändå är ganska olika varandra.
En Plymouth Satellite cabriolet är ingen dussinvara, bara 1771 stycken byggdes av 1968 års modell, plus 1523 styckern av den lite lyxigare Sport Satellite.Den här Satelliten har dessutom den största motorn som gick att få 1968, en 440" Super Commando med tre Holleyförgasare, 6bbl alltså som stripsen längs sidan talar om. Med dom stripsen på plats så rör det sig om bortemot 400 hästkrafter under huven.
Den andra Plymouthen är från 1969, samma kaross, men istället heter den Road Runner. Denna speciella modell hade kommit under 1968 och hadegenomgående seriefiguren Road Runner, Hjulben alltså som tema, och den blev mycket populär, 1969 såldes nästan 85000 Road Runners. Men just den här är lite mer speciell än så, det är en vanlig tvådörrars coupe, av dom gjordes det 33743 stycken. Men den här är ändå mer speciell för den har tillvalspaket "A12" och då handlar det om ett muskelknippe som var gjort enbart för att köra ifrån allt annat.
Syskonmodelen Dodge Coronet fanns som "Super Bee" och tekniskt sett användes samma koncept på A12, plasthuv utan gångjärn, allting extra heavy-duty, 11 tums bromstrummor, diffad axel med 4,11:1 i utväxling, fyrväxlad manuell, golvspak, inga komfortprylar, inga servo, inte ens navkapslar. Dessa A12 bilar lär bara byggts under tre månader 1969 och annonserades knappt alls, en sleeper på många sätt alltså. PÅ dessa tre månader skall det byggts 615 med detta A12-paket, och motorn är samma som i Satelliten ovan, en 440" med trippelförgasare, officiell effektuppgift säger 390 hästar, men troligvis hamnade det på andra sidan 400-sträcket med god marginal. På strippen var denna modell kapabel att köra höga 13-sekundersrepor direkt från fabrik, en siffra som är imponernande idag mer än fyrtio år senare.
Road Runnerns signatur, det speciella signalhornet som låter "Beep-beep"
Bentley Francais 3
Mera Bentleys klädda av de franska karossmakarna på andra sidan kanalen.
Saoutchik byggde en hel del flamboyanta skapelser, denna sports tourer på 4¼litre chassi är från 1936.
En tidigare Saoutchikcabriolet från 1929 på model Speed Six. Denan model som föregick trettiotalets 3½ och senare 4¼litre modellerna gjordes totalt bara i 182 exemplar.
Elegant coupe från Kellner 1935
En väl tilltagen motorhuv och koffert skvallrar om att detta är en Continentalmodell, kaross från Kellner 1936.
Cabriolet 1934 också från Kellner i Paris.
sportig caoupe med fastback profil, från Van Vooren 1938.
Bentley mk V hann knappt börja byggas innan krigsutbrottet stoppade den, 15 chassin blev det och 11 av dom levererades till kunder med kaross, denna cabriolet fick snygg kaross från Saoutchik.
Efter kriget kom istället mk VI, och för första gången byggde man en hel stålkaross från fabrik på chassit. Men det gick att få sin Bentley med specialkaross om man så ville ändå. Den här från 1948 har ett mycket iögonfallande sådant från Saoutchik. mk VI byggdes i rätt stor upplaga 1946-52, 5202 exemplar blev det och av dom fick 1012 andra karosser än Bentleys egna.
Svepande coupé av Figoni 1947, med vågade linjer som var typiska för Figonis karosser. dess anda verk har tidigare skrivits om här: flamboyanta-figoni
Chapron kom senare göra sig känt för nära samarbete med Citroën, men hade en lång historik med karossmakeri bakom sig, 1951 byggdes en cabrioletkaross på Bentley mk VI.
En coupé med sollucka och utan B-stolpar byggd av Van Vooren, troligen bland de absolut sista från den firman, 1951.
På fiskafänge med fordon
Ett annat kärt tema i bilreklamen är fisketurer
Lincoln Capri på bryggan 1954, firren verkar fiskats vid tidigare tillfälle.
Man får inte satsa på stora fiskar om man är ute med sin Lightburn Zeta. En australisk minibil som byggdes av kylskåpstillverkaren Lightburn 1963-65
i Australien byggdes också en "egen" Volkswagen för bushen, Country Buggy, och med den förekom man Volkswagens egna variant, typ 181 "Thing" på samma tema 1967. Nedan en typ 181 som var lite retrostil på kübelwagen och byggdes 1968-83
Volkswagens Westfalia campingbuss blev populär främst i USA, här en amerikaspecad sådan vid någon liten creek någonstans i amerika.
Mer arketypiskt amerikanskt med Chevrolet Brookwood 1961
Fiske med Falcon 1966
Och lite fiskeskryt vid piren med Mercury Comet 1977.
Och lite mer fiskehistorier dra på andra sidan atlanten, i England med Vauxhall Chevette 1975.
Toyota Corolla på fisketur 1966, vänsterstyrd och någonstans i Europa.
En till mig, och en till dig och... äh, det finns säkert ingen fisk i den här sjön ändå. Även om det är en Giardinetta så var nog inte några storfångster på fråga att få med hem med i Fiat 500:an.