Bokbuss på italienska
En uppseendeväckande rullande boklåda, så som glass,bil, fiskbil, drickabil, fanns det även bokbilen, i alla fall i Italien. En rullande bokaffär, byggd på Fiat 615-chassi med kaross från Boneschi.
Finare förr
Så här vacker och detaljerat ser det ut i en limousinekaross från 1922, byggd av Driguet. Bilen är en Delaunay-Belleville, en av tidens mest exklusiva lyxvagnar och skrevs mer om här: /bortglomd-storhet-delaunay-belleville.html
Moscow Valiants
Plymouth Valiant och syskonmodellen Dodge Dart byggdes från 1967 fram till 1976 på den gemensamma plattformen "A-body" En mycket framgångsrik serie, och en del av dom hamnade i Moskva.
Valiant Signet 1967
Och den simplare Valiant V-100, från finska ambassaden.
Dart 1967.
Och den här ser inte ut som de andra, för det är en australiensisk Valiant av 1967 års modell, med australiska skyltar.
1968 Dart GTS hardtop är en ovanlig modell, drygt 7600 gjordes av den lite vassare coupén. Den här har dessutom svenska plåta, från Malmöhus län, någonstans i Moskva, 1968.
Dodge Dart 270 , från amerikanska ambassaden.
1969 Plymouth Valiant 100 2-door.
Och en till, lite ruffigare.
Dart 1970.
Och en till, med okända skyltar
Och en Dart Swinger från 1970, med Marylandskyltar, mycket exotiskt och nästan overklgit i kalla krigets Moskva.
Dart 1974, med Sovjetskyltar
Buicks och Chevys
Fin Buick Super cabriolet kom in förra året. 21426 köpare valde Super cabben för 2583 dollar före de dyrare Roadmastern som kostade 3150 dollar och såldes i 8095 exemplar.
Special De Luxe touring sedan var Buicks storsäljare 1950, hela 141 396 stycken byggdes. Nytt för 1950 var att Dynaflow automat nu fanns att få i den billigare Special-serien.
Buick Super Sport coupe 1940, ovanlig modell för oss.
Nmanet Impala dök upp första gången på toppmodellen av Bel Air 1958, året efter blev det en egen modellserie.
Chevrolet Impala cabriolet 1960 anlände i december.
1967 var sista året för denna tuffa karossen på Corvette. 8504 köpare valde den med tak, 14436 utan.
Miniprototyper
XC9003 börjar ta form fast med ett brett grin i fronten, året är 1957
Senare samma år står den första körbara prototypen klar. Orange box kallades den och fick låna en grill från en A35.
Samtidigt spånades det på en storkoja, XC9001 var ute och rörde på sig under 1958
XC9002 var... nånting mittemellan.
Och det nästan färdiga resultatet, den slutgiltiga prototypen för Austin Se7en från 1958.
Och vad är nu detta? Minin skulle ersätta Minor. De enkla kriterierna var, gör den mindre, rymligare, starkare, komfortablare och mer ekonomisk. Jo, den skall kosta mindre också, och ha överlägsen väghållning och fjädring, och den skall helst vara klar nästa vecka. Dock var Alec Issigonis inte helt oförberedd, för redan 1951 hade han gjort den här modellen för en förminskad Minor.
Minin blev ju en formidabel succé, men i början på 70-talet planerades en modernisering, projekt 9X gjordes i ett antal skepnader.
Pininfarina bidrog med den här som ersättare, men Mini fortsatte leva i princip oförändrad ändå
Nu är det 1974 och ett nytt projekt tar form för en småbil, den här kallades ADO74 och såg missnöjd ut med sig själv...
ADO 88 var ett annat stickspår i att ersätta Minin, det här förslaget kom från Pininfarina. ADO88 var tänkt att bygga på minis mekanik, men projektet skrotades och man fortsatte bygga den populära Minin som den var istället.
ADO74 och ADO88 slogs däremot ihop till ett gemensamt projekt, 1975 rullade den här hiskeliga prototypen omkring och skrämde folk. Det här kom så småningom att bli Austin Metro istället. Miniersättaren som inte kom att ersätta Minin, istället kom originalet fortsätta tillverkas parallellt med Metro, och dessutom överleva den med tio år.
Monte Carlosamling i Göteborg
Monte Carlo Historic Rally gjorde depåstopp i Göteborg.
En frusen men glad skara deltagare på väg ner mot Euroipa samlades vid Volvomuseet för vidare avfärd mot kontinenten , mer om det här: http://www.klassiker.nu/reportage/traffreportage/monte-carlofarare-i-goteborg
Triumphs korta återuppståndelse
Triumph vars varumärke var sportiga bilar och motorcyklar slarvades bort nånstans i hanteringen under 70-talets sammanslagningar och diverse rockader inom Leyland. Den sista riktiga Triumpen var ju TR7/TR8, efter det så fann man sig sätta ihop japanska Hondabilar, i en Morrisfabrik... När Hondatriumphen Acclaim ersattes av en annan Honda, men då under Rovers namn och märket försvann från kartan 1984. Deras modeller var och är än idag välkända och populära, men någon spjutspetsteknologi gjorde dom sig aldrig kända för. Så då känns det ytterst märkligt att på Birmingham motor show 1992 presenterades den här ultrafuturistiska skapelsen under Triumphs namn.
Den var fullproppad med tekniska lösningar som var så avancerade att dom inte ens fanns, för bilen byggdes egentligen inte, annat som en halvskalemodell. Men den skulle haft pneumatisk styrning och bromsar, en helt förseglad drivkälla som aldrig skulle behöva servas, ett helelektroniskt guidningssystem som kunde köra bilen själv, med mera. Vindrutetorkarna skulle också förpassas till sopbingen, istället skulle glasytorna, som även reglerades i toning med ljuskänsliga fotoceller, hållas rena med ultraljud. Det här var, och är, ren science fiction, men ett lysande exempel på att det fanns stora visioner inom Leyland, som snart också det skulle vara ett minne blott.
Stela RCA -laddat från Lyon
Frankrike var ockuperat och delat, i krigets spår följde hårda ransoneringar och många funktioner i samhället gick på sparlåga. Stela och flera andra liknande fordon togs fram som ett slags nödlösningar, enkla sådana, och eldrivna. Service de la Traction Electrique Légère et Agricole är det fullständiga namnet på Stela, som kom att byggas av verkstaden FAL( Forges & Ateliers de Lyon) i Villeurbanne utanför Lyon, i det som då kallades Vichy-Frankrike.
Det var en ganska avancerad design, dess underliga proportioner kan härledas av det stora paketet batterier, ett helt ton vägde bara dom och ”elsystemet” var på 96 volt. Stela kunde maka sig fram i runt 50/km/h och hade en räckvidd på c:a 14 mil. Det var dyra saker också, med batterier och allt var priset svindlande, 165000 francs, fem gånger mer än en Citroën 11CV. Men det hade ingen större betydelse då bensin knappt gick att få tag på. Av alla de eldrivna nödfordonen var Stela den som gjordes i flest antal, dock okänt hur många. De flesta gick som taxi, eller användes av den utflyttade exilregeringen, Vichyregimen, ledd av marsalk Petain och amiral Darlan. Den fria södra delen av Frankrike var ett kort mellanspel, för 1942 besattes det också av tyskarna. Stela kom att fortsätta produceras i liten skala dock ända fram till krigsslutet. Ett exemplar av denna märkliga farkost finns idag bevarat på Henri Malartremuséet i Rochetaillée
Från bakluckan
Brittiska bakluckor
Fullpackat för utflykt med Ford Consul.
Austin A60 Countryman, snäppet större än A40 och båda ritade av Pininfarina.
Austin Maxi ur svenska katalogen 1972
Morris Marina estate ur grodperspektiv
Mer från Leynad, Allegro Estate.
Princess 1977, trots att den såg ut somn en femdörrars kaross, tog man inte tillvara på det, itsället fick väskorna kilas ned i springan mellan baklamporna och rutan.
MGB GT var inte heller så lättlastad, inte när det sitter en dam i vägen i alla fall
Och på Lotus Elite var det mer ett slags exklusivt brevinkast.
Rejält och lättlastad i Hillman Super Minx 1963
Laddat och klart i Range Rover Holland&Holland edition från Overfinch
Årets välthyvel 1945
Från Åkermans givetvis, firman som under många år var kända för tunga maskiner. Vägvältar, torvmaskiner, ångpannor och annat som var heavy metal. Företaget startades redan 1872 i Eslöv, och där kom man att ha tillverkning fram till 1999. Fast de sista åren stod det inte åkermans på dom, för firman hade 1991 köpts upp av VME group, sedermera omdöpt till Volvo Construction Equipment, och från 1997 och än idag bär deras maskiner Volvos logotyp.
Annorlunda kombis igen
Fransk Ford, en modell 472, med träkarosseri från Antem
En av de minsta kombibilarna genom tidenra, Fairthorpe Atomette, gjordes bara i ett exemplar 1957.
Vauxhall hade inga egna stationsvagnar utan konverterades på önskemål av kund, Velox gjord av Grosvenor 1956
Och samma modell från Martin Walter
Vauxhall Cresta 1963, också från Martin Walter
Cresta 1966, Martin Walter
Senare kom Vauxhall att erbjuda egna stationsvagnar oc denna tredörrars Firenza, fast detta är just ingen Vauxhall utan en Chevrolet Firenza, från Sydafrika.
Fiat 850, snygg småkombi byggd av Caprera
Och en äldre Fiatkombi från Scioneri, byggd på 1100 1951.
Daf som aldrig fick visa sig ute, tidig prototyp från 1956 kallad P600
Holden FX fanns aldrig som kombi men en prototyp byggdes 1950.
femtiotal på stranden
Chryslers sina fem märken representerade på stranden 1954
Plymouth 1956
1954 och en tur mellan palmerna med conceptbilen Bonneville.
Ford 1957
Mercurys stationsvagnar för 1957 visas upp på en sanddyn.
Austin A55 Cambrigde på annada sidan atlanten samma år, 1957
Med nya Opel Kapitän 1953, vid nån av Tysklands störe floder, Rhen eller Elbe kanske?
Och en Volkswagencabriolet på utflykt på ön Sylt.
Fotosession med Porsche 356B 1959
Skoda Octavia, från Skodsaas jubileumskatalog för "nya" Octavia.
Baehrs patentlösning.
Bilar förr var oftast öppna, det blev enklast så. Stora stycken som tak kunde man helt enkelt inte framställa industrustriellt. Att göra hela dörrar med rutor och allt stälde höga krav på toleranser och konstruktion. Bilar var dyra nog ändå. En variant att förvandla sin bil till täckt, delvis täck eller öppen togs fram av Gustave Baehr i Paris. Baehrs karossfirma var tämligen liten, men man hade patent på detta system som andra tillverkare kunde licenstillverka. Här ser vi systemet demonstreras i ett annonsblad från 1922. Toppen är byggd av d'Ieteren i Belgien på en Packard.
I svampskogen 1971
Plymouth Cricket var egentligen en Hillman Avenger som såldes genom Chrysler i Nordamerika. Det blev en kortlivad modell, som slutade importeras redan 1973. Hur man tänkte eller fick inspiration till den här annonsen med jättelika svampar, nyckelpigor och prickiga larver lämar fältet fritt för fantasin...
Färgstarkt för Ferguson.
ANA i Nyköping hade agentur för diverse märken, Chryslers bilar monterades vid deras fabrik, vid sidan av det sålde man Triumph, Standard, Simca, Skoda och andra modeller. Ett av guldäggen i korgen var Fergusons traktorer. 1960 tog Saab över ANA och för Fergusons, ANA Farmings räkning hade man ett par servicebilar. Fergusontraktorerna var alltid gråa och kallades såklart för "grålle" ANA farmnings nya servicebilar stod i bjärt kontrast till detta.
En smäll i Newport Pagnell 1967
På 1960-talet började man på allvar forska i fordonssäkerhet, kraven skärptes också gradvis. Här visar man till och med i Aston Martins pressrelease att den nya DBS är godkänd för de hårdare kraven som skulle komma att införas. Aston Martin DBS byggdes i 787 exemplar mellan Septemeber 1967 och April 1972.
Cars & Stars - Marilyn
En av tidernas största superstars Marliyn Monroe, poserar här med en brittisk Singer, klädslen kan inte sägas vara speciellt lämpad för sportbilskörning. Bilden är tagen av Frank Worth 1953, vid tiden då Marilyns definitiva genombrott skedde.
...och DÄR, kommer Sammy Davis junior in och pajade bilden
The Melin collection - Utah early years.
Första bilen i Amerika 1949, här står pappa Gus Melin med nyförvärvet, en begagnad Ford av 1938 års modell.
Forden byttes snart mot en lite större bil, en Nash Ambassador av 1940 års modell, året är 1950
Och ny gammal bil igen, denna gången en fyrdörrars Oldsmobile från 1940. Och bilar kom det att bli massor av framöver för familjen Melin.
En annan svensk som flyttade till Utah vid den här tiden, Gunnar Nilsson visar stolyt up sin nya Chevrolet Bel Air 1953.
Vid den här tiden i början på femtiotalet var förkrigsbilar fortfarande ett vanligt inslag i trafiken, året om. Denna Chevrolet 1934 är fotograferad en vinterdag 1951
samma vinter 1951, Hudson Commodore 1941.
Rejält översnöad Oldsmobile av 1949 års modell, en vinterdag i Utah 1952.
Mannen heter Keith Dodge, även om han körde Ford 46:a, i närheten av Bear Lake, Utah, 1956.
I Bontiful april 1953, Robert Melching med Ford 50:a
En annan bild från Bontiful, en sommardag 1956 sitter Hans Melin själv och torrkör en Ferguson traktor.
En januaridag i stilla havet 1951
Det är dagens datum,den 10:e januari 1951 någonstans i Stilla Havet och om ungefär en halv sekund kommer en pilot att få en otrevlig upplevelse. Det är en Vought Corsair F4U-4 tillhörande VF-113, en skvadron baserad på hangarfartyget USS Philippine Sea som vid landning av oklar anledning lyckats få tag i en av fångstvajrarna en bra bit före landning, eller tilltänkt landning. Dessa vajrar löper över däck för att bromsa upp planen på det 270 meter långa flygdäcket i slutet av landningen. Hur och varför piloten lyckats kroka i en dylik på inflygning är oklart, också utgången är okänd, men det bör blivit en ganska hård smäll i däcket på USS Philippine Sea den där januaridagen 1951.
inkommet och utgående
Ford Mustang cabriolet 1966, en av våra vanligaste entsuistbilar, och det importeras fortfarande sådana från over there.
Även nyare Mustanger är populära, både hela och trasiga. Det här är en GT cab från 2006.
Dodge Magnum wagon är också ett fördelaktigt köp i USA idag, denna från 2005.
Liksom Mustang så kan vi inte få nog av Cadillac 59:or i Sverige, denna cab kom in i höstas och är ett ganska okej objekt med lite småfix.
Men en del bilar åker ut ur landet också, den här Chevrolet Corsican är vittberest. Från USA, har gått till Holland innan den importerades till Sverige och nu är den på väg till Ghana.
Mer bilar som skall till Afrika, nu försvinner en stor del av våra 90-talstoyotor. Modeller som vi knappt uppmärksammade som nya, och inte heller märkt av att dom gradvis försvunnit ur trafiken. Här har man hittat två identiska Corolla hatchbacks, bara det en bedrift, att skicka ner för fortsatt liv någonstans i västra Afrika.
Italia encore
Italienska damer, italienska bilar, temat är långt ifrån slut och det gör ju inget.
Alfa Romeo 1750 Berlina
Alfa Romeo Spider 1971
Lancia Aurelia Spider, med form av Pininfarina
Också en Aurelia från Pininfarina, en av specialbilarna som kallades Pf200, här på concours 1953
Lancia Mizar, conceptbil från MIchelotti med dubbla måsvingedörrar 1977
Fiatspecialare från OSI 1965
Ferrari 250GT i höstfärger
Moderna tider, Lancia Ypsilon Elefantino 2011.
Ur Svenska broshyren för Fiat Panda 1980
Fiat Tipo 1988, styling från MS design.
Fiat 128 3P 1977
Och med motorcykel, en Moto Guzzi såklart.
Renault 1935
En annons från 1935, minimalistist och suggestivt, mycket "franskt" i framtoningen helt enkelt. Det behöver inte vara så mycket mer än välkomponerat för att ge intryck.
Brasiliens egna Karmann
Volkswagen do Brasil hade startats på femtiotalet och satte först ihop delar inmporterade från Tyskland, bara efter några år hade man byggt upp en helt egen organisation och från 1958 och framåt bestod brasilienfolkan av nästan helt och hållet inhemskt tillverkade delar. Något decennium senare började man även komma med helt egna modeller för hemmamarknaden, bland annat den unika Karmann Ghia TC.
Den ursprungliga Karmann Ghian byggdes också i brasilien från 1962 till 1971, hemma i Tyskland togs det fram en hel del förslag att modernisera den ålderstigna modellen, men det kom aldrig at ske, originalformen behölls ända fram till 1974. Men ett av ersättningsförslagen kom dock i produktion, Karmann Ghia TC kom den att heta och gjordes i brasilienfabriken mellan 1972 och 1976. Den hade en lite vassare motor på 65 hästar och var i mångt och mycket baserad på VW typ 3. Internkoden var typ 145 och 18119 stycken av dessa byggdes.
Prototypen från Wolfsburg som kom att stå grund för TC.
Så kom även en sportigare modell, den hette SP2 och var en rätt tuff liten sportkupé med ganska klara drag av Datsun 240Z. De första hette dock SP1 och hade samma 1600cc motor och bottenplatta som Ghian, ganska snart förstorades den till 1700cc och 75 hästar och då kallades bilen SP2. Drygt 10000 av dessa byggdes 1972 till 1976 och efterträdde då Karman Ghia TC:n. Cirka 600 bilar gick på export, en stor del (155 stycken) hamnade av någon underlig anledning i Nigeria
Vid sidan av SP2 fanns ju en annan välkänd sportbil från Brasilien, Puma, och dessa gjordes under en period hos Volkswagen då man inte hade någon egen egentlig sammansättning. Puman hade börjat hos DKW, eller rättare sagt Vemag som den brasilianska grenen hette. Jorge Lettry basade för deras tävlingsgavdelning och Genaro Malzoni för design. Den DKW-baserade sportbilen kallades då för Malzoni GT, men bytte snart namn till Puma. 205 DKW-Pumas gjordes, med tvåtaktsmotor.
1967 lade man ner tillverkningen av Vemag/DKW, men Puman kom att leva vidare. Man bytte över till Volkswagen och baserade puman på en VW-motor trimmad med ett knippe solexförgasare istället. För export såldes den som kit car, men för hemmamarknaden erbjöd man hela bilar och dessa monterades under den här perioden hos Volkswagen do brasil.
Utmanande reklam
Renault 8 Major konm 1964, den här annonseringen för denna hade varit helt otänkbar idag, och det var den näst intill då också, för den drogs tillbaka efter ett kort tag.
Valentinos bilar
Här står Valentino Balboni, bilarna är inte hans men han har garanterat kört dom allihop. Valentino är mannen som har det absoluta drömjobbet, i 45 år har han varit Lamborghinis testförare och nästan alla bilar som överhuvudtaget byggts i Sant'Agata har han testkört. Valentino började hos Lamborghini 1968 och gick officiellt i pension 2008, men var strax tillbaka som "konsult" istället. 2009 kom en bakhjulsdriven specialupplaga av Gallardo kallad "Valentino Balboni edition" för att hedra hans insatser.
Pennsylvania Railroads 100 år
1946 fyllde Pennsylvania railroads 100 år, här illustrerat i en närmast industrialistisk tung art decostil. Loket till höger är "T-1" en prototyp färdigställd 1942, ritad av ingen mindre än Raymond Loewy: http://svammelsurium.blogg.se/2009/july/raymond-och-lokomotiven.html
rosablandning
Kulörtema, återigen ett knippe rosa fordon i olika former.
Honda 1967 med Dorothy Grays kosmetika
Rosametallic Porsche Cayenne väcker uppmärksamhet, och det är väl det ägarinnan Maria Carey vill.
Nyligen kördes safarirallyt, och i startfältet för klassikska bilar sågs ett helt koppel Porsche 911:or. Dessa körde för välgörenhetsmanifestationen Race4health, och mest iögonfallande på Kenyas vägar var nog detta ekipage.
Playmatebil, Shelby 1969 med Connie Creski.
1970, Claudia Jenninsg med en rosa Mercury Capri.
Hello Kitty editions, Smart 2006
Och Mitsubushi I-Mev 2006, där överskottet gick till välgörenhet.
Det har till och emd gjorts en Hello Kittyutgåva av klassiska Fender Stratocaster.
Minibilen Ligier JS50 kom förra året med en tvåtonsfärgad specialmodell med rosa tak.
Och en annan sminkannons, Tussys Lipstick med matchande Ford Mustang 1966.