bortkomna projekt från skog och mark.

En farmartruck men från lite annorlunda håll, Sovjet. En prototyp för en liten käck pickup från Moskvitch 1947
 
EN liten minibuss från Skoda, första prototyperna gjordes redan 1956, men det dröjde ända till 1968 innan modell 1203 kom ut på marknaden
 
En annan utveckling på temat, projekt 979 från Skoda 1958.
 
Meili Metrac, flexibel sexhjulig traktor från Schweiz 1959
 
Rolligoner gjordes i olika skepnader av Albee, http://svammelsurium.blogg.se/2009/april/rolligoner.html
Här en mindre variant för "hemmabruk" kanske, baserad på Willys.
 
Crown Coach Corporation
Crown Coach Corporation
Crown Coach Corporation
Crown Coach company byggde busskarosser, men ihop med Kaiser gjorde man även denna prototyp, Willys-Crown Widetrac. Kaross i aluminium och cabforward design 1960
 
Ett steg närmare den färdiga Skoda 1203, här som skåpbil 1961.
 
Terrängprototyp från Vaza, 2121 Crokodil kallades denna prototyp från 1971
 
Och en amfibie-VAZ, 2122 Reka gjordes i ett par varianter, denna är ute på simtur 1971
 
En senare variant av Reka, 1977
 

Garden Grove revisited

Gus Melin arbetade för Flodd Control i Garden Grove i Orange county, tunga lastbilar och tankbilar fyllde dagligen på depåerna.
 
Peterbilt tanker från 1964, Hal Pierce heter chauffören och kortet är taget 1968.
 
Rejäl dumper som opererades av Marvin Walters, året är 1970 och bien är en ny International Fleetstar.
 
Carloz Diaz med snygg tankbil från Gulf, en Chevrolet 1967
 
Robert Acosta med en tio år gammal International R-185 1969. Den här har ett stakebedflak i rejält stål antagligen för att frakta gasflaskor.
 
Fran Graves kommer med ett lass plank, lastbilen är en International från 1961
 
Ännu en International Harvester, en R.-185 från 1960, chauffören heter Jon Rabe
 
Och en International Loadstar, som kommer med efterlängtad Pesi Cola.
 
Och så kommer UPS med post och paket, Bill Kellogg heter chauffören av det här fordonet, en så kallad Step van, som oftast var byggda för just post och budfirmor. Just den här är från Chevrolet. 
 
Alcorn Fence står det på bilen och antagligen var Bill Ray där för att fixa alla miltals med stängsel runt och omkring Flood Control, för ändamålet kör han en stöddig Ford F-600 truck.
 
George Munson med en Peterbil kommer från Signal Oil för att fylla på depåerna.
 
 
 
 

Blandat i Clayton 1970

 
Volkswagens australienska utbud var en salig röra av inhemskt byggda, importerade och halvfärdiga bilar i lådor, inklusive ett par egna specialare. VW-bubblan kom heller inte att uppdateras som i Europa så senare delen av sextiotalet fann man sig fortfarande bygga 1961 års modell.  Detta märktes i försäljningssiffrorna där dom blev omkörda av både Chrysler, Austin och det nyetablerade Toyota.  
Men man hade en ny toppmodern fabrik i Clayton, som man byggde gamla bilar i, 1967 importerade man inte bara mer och mer hela bilar från Tyskland, utan även en helt ny ledning för Volkswagen Australia Ltd. Från 1968 gjorde man rent hus i Claytonfabriken och stoppade nästan all tillverkning av typ 1 ”bubblan” och typ 3 modellen. Bara en basvariant av typ 1 kallad Custom kom att fortsätta göras så långt delarna räckte. Pressarna skickades till brasilien och motoravdelningen till Malaysia. Hela fabriken tömdes för att nu bara montera färdiga ”CKD”-bilar från Tyskland. Det gjorde att man hoppade från 1961 till nya 68:or direkt.
Och så såg man till att bredda marknaden och hysa in andra aktörer i den stora fabriken. Företaget ombildades till Motor Producers Limited, fortfarande helägt av Volkswagen men med möjlighet att hysa in  andra tillverkare att knåpa ihop sina produkter.  Så därför kom de sista australienbyggda bubblorna att trängas på monteringsbandet med diverse Datsunmodeller. Senare kom även Volvobilar och Mercedeslastbilar in och fabriken hade börjat gå med vinst igen. Datsun blev såpass framgångsrikt att 1976 tog Nissan över hela rasket i Clayton, Australien 

Top act från GM

Om man tyckte den vanliga tygcabben såg lite trist ut på din nya cabriolet från General Motors 1962, så kudne man snofsa till den med ett snyggt överdrag. Top Act kallades dessa i sortimentet och fanns att få i ett flertal olika trendiga mönster.

KNILM

Ett exotiskt flygbolag som hade sitt säte i Amsterdam men opererade på andra sidan jorden, KNILM, som stod för Koninklijke Nederlandsch-Indische Luchtvaart Maatschappij. Det startades 1928 och i Nederländska Indien som bestod av drygt 18000 öar kom det kommersiella flyget att uderlätta mycket. På frimärkena ovan från 1938 är deras huvudskaliga flygplanstyp avbildad, Douglas DC-2. KNILM upplöstes 1947 och under en kort period ersattes det av ett KLM-ägt bolag, KLM Interinsulair Bedrijf, som 1949 övergick till att bli Garuda Indonesia, när den forna kolonin bytte namn till Indonesien.

Miura med Miura

Lamborghini Miura var den ultimata supersportbilen, eller rentav den första att vara en supersportbil. V12 på tvären bakom föraren kastade iväg den slimmade bilen i närmare 300km/h. Här började också Lamborghini med sitt signum, att döpa bilar efter berömda tjurar, Miura är en ras av kamptjurar från Ganadería Miura i Sevilla.  Av bilen Miura byggdes det 765 exemplar av mellan 1966 och 1974.

Zeppelinare på landbacken

Luftshiffbau Zeppelin i Friedrichshafen var berömda för sina gigantiska luftskepp, som ju följdaktligen kallades Zeppelinare. Den första av greve von Zeppelins skapelser demonsrterades redan år 1900, men först på 1910-talet kom de mer i allmänt bruk.  Eran med dessa luftens giganter slutade i ett eldklot i Lakehurst 1937.
 
Men mindre känt är att dom även hade en liten karosseriverkstad i sina domäner.
 
Denna sportiga Maybach från 1924 är en av de tidigaste Zeppelinkarosserna.
 
SHW, kort för Schwäbische Hüttenverke AG var en avancerad prototyp. En självbärande aluminiumkaross och framhjulsdrift var extremt 1925. I konstruktionsarbetet ingick bland annat den kända aerodynamikern Wunibald Kamm. Karossen kom från Zeppelin. Tre SHW-bilar byggdes och testades rigoriöst, men nån produktion kom aldrig att bli av.
 
En Maybach W5 från Zeppelin 1925.
 
Karosseriverksamheten var mycket blygsam och sporadisk. Trots att zeppelinarnas tid var förbi så kom företaget leva vidare, efter kriget låg Friedrichshafen i de frankkontrollerade zonen, och bolaget omdöpt till C.R.A.S. byggde bland annat en modern kaross på en 1932 års Packard åt den franska generalen Koenig. 1949.
 
 
Denna enorma Maybach brukar ofta krediteras till Spohn, men varfaktiskt gjord av Cras/Zeppelin 1954. Chassit var av typen SW42, Maybach sista modell före kriget.
 
Simca 8 cabriolet 1949 byggd av Zeppelin, för formen stod den kända franska industridesignern Louis Lepoix.

Importkoll

 
Två Chevroleter i vitt sin inkommit, båda fyrdörrars, den övre från 1964 och nedan en annan nyimporterad sommarkärra, en hardtop från 1965.
 
 
 
En vit bil till, men en Mercury Monterey från 1966.
 
Nyare bilar kommer också in, Chevrolet Camaro SS är ett populärt objekt. Ovan en röd SS, och nedan en grön, såld genom en Fiathandlare (!)
 
 
Det är inte vanligt att man köper kompletta racebilar i USA, men här är en tuff Camaro 68:a färdig för strippen. 
 
Desto vanligare är Pontiac 65:or, fast inte just denna modell, för detta är en Catalina 2+2,sportvarianten med bucket seats och stora 421" motorn.
 
Desto vanligare, 1965 Pontiac Bonneville cab.
 
Desto ovanligare Pontiac, en Catalina Safri wagon från 1962. Trots att det byggdes drygt 30000 av dessa stationsvagnar finns knappt en handfull i Sverige.
 
Pontiac är ett populärt märke här, denna Le Mans från 1966 kom in i maj.
 
En bra bit mycket ovanligare, en mycket fin Studebaker Golden Hawk från 1958, det här året byggdes bara 878 Golden Hawks, och i Sverige finns idag 5-6 stycken på sin höjd.
 
 

Italienska gråskalor

Mer italienskt, med damer, i svartvitt
 
 
Inuti Alfa romeo 33 Qudriofoglio d'Oro 1985
 
Alfa Romeo 2600 Sprint
 
Fiat 1800 1961
 
Innocenti I5, som var en licenstiverkad Austin 1300.
 
Tidig Fiat 127.
 
Lancia Beta coupe
 
Vignale Gamine var en slags fabriksbyggd buggy.
 
Åttiotalstrendigt med sportiga specialvarianten Lancia Y10 Fila.
 
Fiat 1100 i snösvängen
 
Snygga Fiat 2300S coupe
 
Specialaren Alfa Romeo 2600SZ från Zagato, 105 exemplar byggdes.
 
Och sist en italienare från Spanien, Seat 132 Diesel.

Corcel

En Ford som egentligen var en Renault, från Willys.
 
Söder om ekvatorn har det ibland varit lite rörigt med förhållandena mellan tillverkare.  I Brasilien hade Willlys-Overland kontrakt på att licensbygga Renault. Under senare delen av sextiotalet var tanken att ersätta den ålderstigna Dauphinen med Renault 12.  Men 1966 sålde Willys do Brasil hela  organisationen till Ford, så när den nya Renault 12 kom ut 1968, hade den bytt namn och utseende och presenterades som Ford Corcel.  

1968 kom alltså den nya Corcel ut och blev en storsäljare, ett tag. Ganska snabbt uppdagagdes en hel del grava kvalitetsproblem. Från 1970 skärptes detta något och 1971 var Corcel brasiliens storsäljare igen. Nu hade man även kompletterar med en coupé och en tvådörrars stationsvagn och med detta började modellen sin metamorfos från att vara ett licensbygge till en egen karaktär.
 
 
En tuffare GT med dubbla förgasare introducerades också 1971 och kom att bli brasiliens enga ”ponycar”  Urmodellen av Corcel gjordes fram till 1978 då den ersattes av Corcel II.
 
 
En helt ny modell som bara mer klara drag av Ford, motorerna var fortfarande baserade på Renaults gamla mekanik. De brasilianska Fordarna som hade börjat som Renaultbilar kom nu att gå in i en annan märklig fas, via konsortiet Autolatina hamnade mer och mer Volkswagenprylar i dom, först motorer och senare instrumentbrädor och andra detaljer. Sedermera kom De gamla Renaultbaserade Fordarna att successivt bytas ut mot VW-bilar, Del Rey hette Corcels syskonmodell och den ersattes i början på 90-talet av Ford Versailles som egentligen var en Volkswagen  Santana, Corcel II lades ner 1986 men en pickupvariant kallad Pampa fanns kvar ända fram till 1996.
 
 

Plywoodbussen

Victory Liner kallades den här bussen som opererades av Santa Fe Trailways under 1940-talet. Dess uppgift var att skjutsa folk som arbetade inom försvarsindustrin, som ju då var i princip all industri, i och omkring Wichita, Kansas. Hela 117 passagerare tog den och den var byggd i Plywood, för att spara på värdefullt stål och aluminium.
 
Dess konfiguration var något underlig, det är i princip en slags semi-trailer, drivningen skedde på framdelens bakhjul, och troligen hade denna även någon slags fjädrande funktion. 

Svenskrenault

 
En annons som skulle vara otänkbar idag, dels ogenerat måla upp en bil i svenska flaggan, dels för att Renaults inte är särskilt billiga idag. Men så var läget i början på 1970-talet när Renault 4 kallades skrytbil och anti-bil. 

Fiaten från Balkan, ZAstava.

 
Fiat 600 var vad man kan kalla en världsbil, i Spanien byggdes den hos Seat, och på andra sidan Adriatiska havet, i det som då hette Jugoslavien som Zastava 750.

600:an sattes också ihop i Argentina, Chile, Colombia, Tyskland och Australien, det var en smart och enkel konstruktion signerad Dante Giacosa. De minsta bilarna på den här tiden var ofta rätt trånga och undermotoriserade skapelser av tvvelaktig kvalitet. I jämförelse var 600 en robust och rymlig vagn, med hyggliga prestanda och utrustning när den kom 1955.  Och en storsäljare blev den lilla bilen, nästan 2,7 miljoner gjordes hemma i Turin fram till 1969.
 
 

I Italien ersattes den av den modernare 850 som hade introducerats parallellt 1964, men i övriga världen var populartieten så stor att tillverkningen kom att fortsätta ett bra tag till. I Spanien fram till 1973, i Sydamerika till 1982.  I Jugoslavien kom den lilla bilen att bli mycket populär, här gjordes den på licens av Zastava i Kragujevac i nuvarande Serbien.  1954 började man göra den större 1400 på licens men det var 600:an som blev den stora succén. ”Fico” kalldes den i folkmun och kom mer eller mindre sätta Jugoslavien på hjul. När den sista rullade av bandet den 18:e  oktober 1985 hade modellen varit i produktion i jämt 30 år och en månad. 750 Hade jämfört med 600:an en lite förstorad motor på 25 hästar och den sista varianten kallades 850 och hade då fått som namnet antyder en ännu lite större motor. Totalt byggde man i forna Jugoslavien närmare en miljon av dessa under de trettio åren.
 

Fördel med noshjul

 
De flesta jaktplan hade länge sporrhjul bak, men under 1940-talet började man mer oc mer inse fördelarna med trepunktsställ Med propellern bak var det definitivt en nödvändighet på nya Saab J21, och man annonserade även med fördelarna för detta, 1945
 

Seagraves okända bil

Har man sett en fullt pyntad och detaljrik klassisk amerikansk brandbil, har det säkerligen varit en Seagrave. Denna firma har varit ledande på att leverera brandbekämpningsutrustning sedan 1881, och är störst på marknaden än idag.
 
I slutet av femtiotalet försökte man sig på en ny nisch, att bygga en egen småbil. Ganska lite är känt om detta projekt och än idag talas det ganska tyst från Seagraves sida om detta kortlivade äventyr.
En prototyp togs fram, med kaross gjuten i glasfiber på ett chassi med 230 centimeters hjulbas och  en liten fyrcylindrig motor från Continental. I en tidig pressrelease talas det om en årsproduktion på drygt 20000 bilar, hög kvalité och en prislapp på 3000 dollar. En ekvation som verkar vara svår att få ihop. Dessutom fanns det planer på att erbjuda en V8 också, hur nu den skulle fått plats.

Bilen var märkligt bred, 170 centimeter, och det räckte för att få plats med tre personer i bredd. Designen var dock inte Seagraves egen, den köptes in från en nedlagd tillverkare i Detroit som hade  gjort några utkast till kitcars. I Amerika växte det under femtiotalet fram dussintals tillverkare som erbjöd massor med karosser i det nya undermaterialet, glasfiberarmerad plast.
 
 

Inget verkade särskilt genomtänkt med Seagraves småbilsprojekt, inga ritningar verkar finnas, eller ens funnits, och den enda prototypen stuvades undan men lär finnas kvar någonstans i Michigan.
 
 

RSS 2.0