Importkoll

 
Två Chevroleter i vitt sin inkommit, båda fyrdörrars, den övre från 1964 och nedan en annan nyimporterad sommarkärra, en hardtop från 1965.
 
 
 
En vit bil till, men en Mercury Monterey från 1966.
 
Nyare bilar kommer också in, Chevrolet Camaro SS är ett populärt objekt. Ovan en röd SS, och nedan en grön, såld genom en Fiathandlare (!)
 
 
Det är inte vanligt att man köper kompletta racebilar i USA, men här är en tuff Camaro 68:a färdig för strippen. 
 
Desto vanligare är Pontiac 65:or, fast inte just denna modell, för detta är en Catalina 2+2,sportvarianten med bucket seats och stora 421" motorn.
 
Desto vanligare, 1965 Pontiac Bonneville cab.
 
Desto ovanligare Pontiac, en Catalina Safri wagon från 1962. Trots att det byggdes drygt 30000 av dessa stationsvagnar finns knappt en handfull i Sverige.
 
Pontiac är ett populärt märke här, denna Le Mans från 1966 kom in i maj.
 
En bra bit mycket ovanligare, en mycket fin Studebaker Golden Hawk från 1958, det här året byggdes bara 878 Golden Hawks, och i Sverige finns idag 5-6 stycken på sin höjd.
 
 

Italienska gråskalor

Mer italienskt, med damer, i svartvitt
 
 
Inuti Alfa romeo 33 Qudriofoglio d'Oro 1985
 
Alfa Romeo 2600 Sprint
 
Fiat 1800 1961
 
Innocenti I5, som var en licenstiverkad Austin 1300.
 
Tidig Fiat 127.
 
Lancia Beta coupe
 
Vignale Gamine var en slags fabriksbyggd buggy.
 
Åttiotalstrendigt med sportiga specialvarianten Lancia Y10 Fila.
 
Fiat 1100 i snösvängen
 
Snygga Fiat 2300S coupe
 
Specialaren Alfa Romeo 2600SZ från Zagato, 105 exemplar byggdes.
 
Och sist en italienare från Spanien, Seat 132 Diesel.

Corcel

En Ford som egentligen var en Renault, från Willys.
 
Söder om ekvatorn har det ibland varit lite rörigt med förhållandena mellan tillverkare.  I Brasilien hade Willlys-Overland kontrakt på att licensbygga Renault. Under senare delen av sextiotalet var tanken att ersätta den ålderstigna Dauphinen med Renault 12.  Men 1966 sålde Willys do Brasil hela  organisationen till Ford, så när den nya Renault 12 kom ut 1968, hade den bytt namn och utseende och presenterades som Ford Corcel.  

1968 kom alltså den nya Corcel ut och blev en storsäljare, ett tag. Ganska snabbt uppdagagdes en hel del grava kvalitetsproblem. Från 1970 skärptes detta något och 1971 var Corcel brasiliens storsäljare igen. Nu hade man även kompletterar med en coupé och en tvådörrars stationsvagn och med detta började modellen sin metamorfos från att vara ett licensbygge till en egen karaktär.
 
 
En tuffare GT med dubbla förgasare introducerades också 1971 och kom att bli brasiliens enga ”ponycar”  Urmodellen av Corcel gjordes fram till 1978 då den ersattes av Corcel II.
 
 
En helt ny modell som bara mer klara drag av Ford, motorerna var fortfarande baserade på Renaults gamla mekanik. De brasilianska Fordarna som hade börjat som Renaultbilar kom nu att gå in i en annan märklig fas, via konsortiet Autolatina hamnade mer och mer Volkswagenprylar i dom, först motorer och senare instrumentbrädor och andra detaljer. Sedermera kom De gamla Renaultbaserade Fordarna att successivt bytas ut mot VW-bilar, Del Rey hette Corcels syskonmodell och den ersattes i början på 90-talet av Ford Versailles som egentligen var en Volkswagen  Santana, Corcel II lades ner 1986 men en pickupvariant kallad Pampa fanns kvar ända fram till 1996.
 
 

Plywoodbussen

Victory Liner kallades den här bussen som opererades av Santa Fe Trailways under 1940-talet. Dess uppgift var att skjutsa folk som arbetade inom försvarsindustrin, som ju då var i princip all industri, i och omkring Wichita, Kansas. Hela 117 passagerare tog den och den var byggd i Plywood, för att spara på värdefullt stål och aluminium.
 
Dess konfiguration var något underlig, det är i princip en slags semi-trailer, drivningen skedde på framdelens bakhjul, och troligen hade denna även någon slags fjädrande funktion. 

Svenskrenault

 
En annons som skulle vara otänkbar idag, dels ogenerat måla upp en bil i svenska flaggan, dels för att Renaults inte är särskilt billiga idag. Men så var läget i början på 1970-talet när Renault 4 kallades skrytbil och anti-bil. 

Fiaten från Balkan, ZAstava.

 
Fiat 600 var vad man kan kalla en världsbil, i Spanien byggdes den hos Seat, och på andra sidan Adriatiska havet, i det som då hette Jugoslavien som Zastava 750.

600:an sattes också ihop i Argentina, Chile, Colombia, Tyskland och Australien, det var en smart och enkel konstruktion signerad Dante Giacosa. De minsta bilarna på den här tiden var ofta rätt trånga och undermotoriserade skapelser av tvvelaktig kvalitet. I jämförelse var 600 en robust och rymlig vagn, med hyggliga prestanda och utrustning när den kom 1955.  Och en storsäljare blev den lilla bilen, nästan 2,7 miljoner gjordes hemma i Turin fram till 1969.
 
 

I Italien ersattes den av den modernare 850 som hade introducerats parallellt 1964, men i övriga världen var populartieten så stor att tillverkningen kom att fortsätta ett bra tag till. I Spanien fram till 1973, i Sydamerika till 1982.  I Jugoslavien kom den lilla bilen att bli mycket populär, här gjordes den på licens av Zastava i Kragujevac i nuvarande Serbien.  1954 började man göra den större 1400 på licens men det var 600:an som blev den stora succén. ”Fico” kalldes den i folkmun och kom mer eller mindre sätta Jugoslavien på hjul. När den sista rullade av bandet den 18:e  oktober 1985 hade modellen varit i produktion i jämt 30 år och en månad. 750 Hade jämfört med 600:an en lite förstorad motor på 25 hästar och den sista varianten kallades 850 och hade då fått som namnet antyder en ännu lite större motor. Totalt byggde man i forna Jugoslavien närmare en miljon av dessa under de trettio åren.
 

Fördel med noshjul

 
De flesta jaktplan hade länge sporrhjul bak, men under 1940-talet började man mer oc mer inse fördelarna med trepunktsställ Med propellern bak var det definitivt en nödvändighet på nya Saab J21, och man annonserade även med fördelarna för detta, 1945
 

Seagraves okända bil

Har man sett en fullt pyntad och detaljrik klassisk amerikansk brandbil, har det säkerligen varit en Seagrave. Denna firma har varit ledande på att leverera brandbekämpningsutrustning sedan 1881, och är störst på marknaden än idag.
 
I slutet av femtiotalet försökte man sig på en ny nisch, att bygga en egen småbil. Ganska lite är känt om detta projekt och än idag talas det ganska tyst från Seagraves sida om detta kortlivade äventyr.
En prototyp togs fram, med kaross gjuten i glasfiber på ett chassi med 230 centimeters hjulbas och  en liten fyrcylindrig motor från Continental. I en tidig pressrelease talas det om en årsproduktion på drygt 20000 bilar, hög kvalité och en prislapp på 3000 dollar. En ekvation som verkar vara svår att få ihop. Dessutom fanns det planer på att erbjuda en V8 också, hur nu den skulle fått plats.

Bilen var märkligt bred, 170 centimeter, och det räckte för att få plats med tre personer i bredd. Designen var dock inte Seagraves egen, den köptes in från en nedlagd tillverkare i Detroit som hade  gjort några utkast till kitcars. I Amerika växte det under femtiotalet fram dussintals tillverkare som erbjöd massor med karosser i det nya undermaterialet, glasfiberarmerad plast.
 
 

Inget verkade särskilt genomtänkt med Seagraves småbilsprojekt, inga ritningar verkar finnas, eller ens funnits, och den enda prototypen stuvades undan men lär finnas kvar någonstans i Michigan.
 
 

Biblioteket på hjul

 
En lite mindre variant av bokbuss, en rullande filial för biblioteken i Massachusetts. Året är 1939 och böckerna kommer med en Dodge TC van.

Vårgårda revival

 
 
Vårgårda är ettfält med gammal dragracinghistoria, här kördes tävlingar från tidigt 1970-tal.  Till och från har det senare körts en del på fältet, från VCET-cupen till blackrace,men det har varit lite si och så med fältets standard.
I höstas rustades stället upp med ny fräsch asfalt och återinvigdes: /2013/october/nyinvigning-pa-vargarda-2
 
I år har det körts två Blackarcekörningar och helgen 5-6: juli var det dags för riktig tävling i EDRS-serien, den första stora tävling på länge på Vårgårda. 
 
 
 
Och greppet var det inget fel på, med hjälp av SRIF från Malmö hade SHRA Boråsgänget preppat banan rejält. Mycket publikfriande hjullyft blev det.
 
 
Den här tävlingen uppskattades mycket av deltagarna, och SHRA Borås har med detta väl genomförda arrangemang återigen satt Vårgårda raceway på motorsportkartan.
 
Lördagens körning:
https://www.facebook.com/martenc1/media_set?set=a.10201343866876949.1073741927.1781746353&type=3
 
Söndagen
https://www.facebook.com/martenc1/media_set?set=a.10201349265331907.1073741928.1781746353&type=3

Och lite party på kvällen såklart:
https://www.facebook.com/martenc1/media_set?set=a.10201355006075422.1073741929.1781746353&type=3
 
 

Googles bil kan själv.

Den här lustiga krabaten är utvecklad av Google, som nu ger sig in i bilindustrin.  Tifdiagre har man testat prototyper till förarlösa bilar, baserade på Toyota Prius. Mjukvaran som sköter själva körningen har google filat  på ett par år. Senast i raden av prototyper i den riktnigne är den här lilla kärran som nu håller på att testas. Den har varken ratt eller pedaler utan allt är helt utlämnat åt systemet som skall avläsa både trafik och kartor.  

Volkswagenlotteriet 1946

 
Ur resterna av det sönderbombade Tyskland kravlade det fram en liten skalbaggsliknade sak som få hade hört talats om utanför Tyskand, der Volkswagen. Den hade börjat produceras i liten skala innan kriget men var strikt en helt tysk angelägenhet, en bil för folket, det tyska folket så företrädelsevis. Efter kriget hamnade resterna av Tyskland och resterna av Volkswagenfabriken i de allierades händer. En hel del av dessa baggar togs till England för att undersökas närmare, och två stycken hittade ända till Australien. Den 22 februari 1946 lottades dom ut bland allmänheten tillsammans med en massa annat nyttigt material som troligen tagits som något slags krigsbye.  Dessa två bilars vidare öden är okända.
 

Från bakluckan- Chevrolet

Rejält gap på Bel Air 1966.
 
Och större blev det, 1971 kom en ny kariss med den så kallade "clamshell" luckan. Rutan hissades upp i taket och luckan ner under karossen. Det blev en öppning i klass med Tingstadstunneln bak.
 
I mindre format, Chevy Nova 1964
 
Största möjliga kombi 1965, Chevrolet Suburban
 
Flower Power i en Impala 1967
 
Hatchback slog igenom på 70-talet, Monza 2+2 från 1975 var en populär modell.
 
Efterföljande Citation 1982
 
Chevrolet från södra halvklotet, Comodoro Caravan från Brasilien 1975
 
Och en senare variant, den lyxigare Diplomata Caravan, runt 1990.
 
Chevrolet Metro var egentligen en Suzuki, men såldes udner detta flagg, alternativt Geo Metro i Nordamerika. En del av dom byggdes också i Kanada. Den här är från 1998
 
Och det här är en kinesisk Chevrolet SAil, som från början var en Opel Corsa, inget är riktigt lkängre vad det verkar.
 
 
 
 

Ett lass femtiotalare

En Chevrolet från 1955 tittar ut ur containern.
 
 
Och här en fin Dodge från samma år som kom in i våras, ett betydligt ovanligare objekt än Chevan.
 
Cadillac Fleetwood 60 Special 1959, i behov av lite kärlek.
 
Och en tuff luftfjädrad Chevrolet Nomad wagon 1959.
 
Imperial ser man inte så ofta i importsammanhang, låga tillverkningssiffror bidrar till det. Den här Crown 59:an gjordes i 4714 exemplar, och var med det den mest sålda Imperialmodellen detta år.
 
Ford Crestline Victoria 1954, en snygg hardtopmodell som så typiskt Ford, med små ändringar fick man en basmodell att se exklusiv ut.
 
En fin Chevrolet ur mellanserien Two-Ten. Som fyrdörrars stople var detta en volymmodell på riktigt, 283125 stycken byggdes 1956, och ytterligare 269798 i Bel Air serien. I lågprissserien One-Fifty såldes 51544 fyrdörringar.
 
Och en Two Ten från 1957, detta året gick siffrorna ner lite. "Bara" 260401 stycken såldes.
 

press to play

Start, stopp och pause,  någon har fattat galoppen med vad pedalerna gör,  humor.

RSS 2.0