Femtiotalsimporter

Tidiga femtiotalare är inte lika talrika som de från senare delen av decenniet. Det hände mycket på de här åren och en Ford från 1951 ovan, är en tekniskt gammalmodig bil.  Bara några år senare hade man bättre chassin , 12-volts elsystem, kraftigare motorer, rymligare bilar med bättre sikt och mycket fler finesser. Dom är mycket mer körbara helt enkelt. Men de tidigare har sin charm dock. Nedan en mycket ovanlig Buick Raodmaster sedanet coupe, eller Jetback som Buick kallade stilen. Detta vr sista året för denna typ av fastbackkarosser från Buick, 2968 stycken Roadmsters gjordes i detta utförande.
 
Mercury 1950, kommande customobjekt?
 
En tungviktare i lyxklassen, Imperial 1956.Detta var en stor bil med dryga 580 centimeters längd. Tyngre och dryga 500 dollar dyrare än motsvarande Cadillac sedan de Ville samma år.  Dessutom mycket sällsyntare, baera 1583 fyrdörrars hardtop Imperialer såldes 1956, konkurrenten Cadillac gjorde hela 41732 stycken i jämförelse.  Det fanns även en Crown Imperial som var nästan en halvmeter längre, och kostade 7737 dollar mot vanliga Imperialens 5225 dollar.
 
Ännu dyrare och exklusivare 1956 var Packard Caribbean.  Med en prislapp ett par dollar under 6000 var den bland det dyraste man kunde köpa. Tretonslack var standard, läderinredning och allt allt likaså. Även treckknappsautomaten var standard på dessa, men just detta exemplar har av någon anledning vanlig rattspak istället.
 
Ford Thunderbird coupe från 1959 i mycket prydligt skick kom in i januari.
 
Thunderbird fanns att få med tre olika motorer, 332" Special, 352" Special som denna bil har och värstingen var J-code 430" på 350 hästkrafter.
 

Barris Bentley

George Barris, en av förgrundsgestalterna i hot rod och customkretsar. Men inte bara Mercurys och andra amerikanska klassiker byggdes om, utom även mer exotiska fordon, som denna Bentley. Här står George Barris med sin kund, skådespelaren Efrem Zimbalist jr, vid sin Bentley från 1959 som fått lite små modifieringar främst i form av rektangulära strålkastare. Bilen byggdes om 1972 och lyktorna togs från en Renault 10.

New Haven Saab

Saab tog några trevande steg mot den hägrande USA-marknaden där alla ville vara med i slutet av 1950-talet. De första återförsäljarna för den underliga svenska bilen sattes upp 1957.  Tätast låg dom i nordöstra hörnet "New England" Connecticut, Massachusetts, Maine däromkring. Här är verkstaden hos Saab i New Haven , Connecticut.
By Swedens leading builders of jets säger banderollen i bakgrunden, som antagligen skulle inspirera både verkstadsfolket och kunderna att Saabilarna var något extra speciella.  Det skulel dock ta en hel del år inann det blev någon fart på Saabförsäljninen i USA, först mot slutet av 70-talet med turbomodellerna började man konkurrera på allvar.

Picnic med Alan Fearnley

Picnicmotiv i reklamen har ju tidigare visats i omgångar och visst är det något pittoreskt över det konceptet.  Det tycker tydligen konstnären Alan Fearnley också, för samma motiv går igen i hans verk som ofta inkluderar klassiska brittiska bilar i romantiska miljöer.
 
 
 
 
Afternoon tea på terassen med SS100 i bakgrunden 
 
 
Och sist en garagefika i trevlig miljö
 

Granitmercan

Bakgrunden till den här unika gravstnen är både tragisk och samtidigt rörande.  Ray Jr. Var en biulintresserad grabb som bestämt sig för att nån gång äga en Mercedes, men dog tragiskt bara 15 år gammal 1981. Hans storebror lät då göra den här enorma skulpturen av en Mercedes Benz 240 limousine till lillebror, i fullskala. Den är huggen i massiv granit och väger 26 ton. Graven finns i Linden, New Jersey.

Tennisbilar

Tennisboomen på 70 och 80-talet speglade av sig i reklamen, alla ville vara med och spela tennis.
 
Tennis och trendiga Renault 5GTX
 
Servess med Fiat 128P
 
Kvällspass på banan med Plymouth Horizon 1983
 
Eftersnack vid nätet innan vi åker hem med våra nya Oldsmoible Omega 1984.
 
Tidigare Tennisbild, Ford Falcon Squire 1962
 
1973 och Peugeot 204 break får tjäna som racketfraktare.
 
I studion 1971 med nya tuffa Plymouth Satellite Sebring, flicka och tennisracket.
 
Denna bisarra modell är en Cadillac Seville Grandeur Opera coupe, dessa byggdes av Grandeur company på beställning. Prislappen var mer än det dubbla mot en vanlig Seville men dålig smak var inte billigt på 1970-talet.
 
AMC Concord, praktisk mellanklassmodell från 1978 halvt vinyltak över takets bakdel gav lite tidsenlig flärd till modellen.
 
Från Brasilien , Chevrolet Opala wagon 1975. 
 
 

New York taxi 1897

Här är de första taxibilarna i New York. Långt före den berömda Checkern dök upp erbjöds New Yorkborna tilfället att åka taxi i stan, med riktiga automobiler.  Detr här är eldrivna vagnar Electric Carriage and Wagon Company i Philadelphia mest troligt konstruerade fter Kriegers patent.  PÅden här tiden var elbilen lika självklar som bensin eller ångdrivna fordon. I just New York var dessutom bensindrivna bilar förbjudna uder den här perioden i bilismens begynnelse.

Bentley & Beagle

Bentley S2 ersatte S1 1958 med en ny motor och en uppdaterad design. Ny var även Park Ward varianten som fanns som coupé eller cabriolet.  En modern elegant vagn formgiven av norrmannen Villhelm Koren.  125 stycken av dessa Park Ward cabrioleter gjordes
 
Planet är dock ännu mer sällsynt. Det är en Airedale A109 Beagle, som byggde vidare på en Austermodell. Airedale hade köpt upp Auster 1960 och Beaglen var en vidareutveckling av Auster C6 Atlantic. Motorn var en LycomingO-360, marchfart och toppfart låg på 214 respektive 225km/h Beaglen blev aldrig någon framgång och produktionen stannade vid blott 43 exemplar
 
 
 
 
 

Cadillacimporter

Cadillac Eldorado 1968, en lite ovanlig modell i vårt land, och var en särling hos Cadillac. En design som skilojde sig från övriga modellerna och var dessutom framhjulsdriven. Dyrare än de andra var den också med 6605 dollar på prislappen. 
 
Den ultimata femtiotalsikonen, 1959 Cadillac. Vi har mycket gott om dom här i Sverige och här kommer en till, en coupe de ville.
 
1960 är likaså mycket populär,  detta är en Fleetwood 60 Special som dock inte är lika vanlig. 11800 stycken byggdes av den lite finare Fleetwooden.
 
Cadillac series 62 cabriolet 1963, även om det i princip var en De Ville envisades Cadillac med att hålla cabben i den lägre serien. Först 1964 kom den som en De Ville convertible.
 
Begreppet De Ville menade först en lite mer kostad påhardtop coupé, senare blev det ett tillnamn för lite mer utrustade serie 62 sedaner och coupéer. Och ännu längre fram ett eget modellnamn.  De här två fina coupéerna är inga De Villes utan två vanliga serie 62 coupe. Den översta från 1954 och den nedre från 1956. Båda fina orenoverade originalbilar.
 

Grattis Camargue

 Det rådde, och råder fortfarande, delade meningar om Camargue. Vad som visades upp den femte mars 1975 var en massiv coupé ritad av Pininfarina.  Närmare bestämt var det Pininfarinas Paolo Martin som stod för linjerna. Han är även känd för den eleganta Fiat 130 coupén som kom 1971, och visst ser man likheterna, om än i uppförstorat format.
 
Med en grill stor som en garageport... Är Camargue en klumpeduns i finkostym eller höjden av raffinerad elegans?

Camargue mäter 520 centimeter på längden och är 192 centimeter bred, vågen stannar på försvarliga 2350 kilo. Grillen är enorm, faktiskt den största som någonsin prytt en Rolls Royce, den har också egenheten att den lutar ett par grader inåt. Prislappen var enorm också den, i bilkatalogen 1979 är den listad för 572 000 svenska kronor. En vanlig Silver Shadow kostade ”bara” 349 000.  

Den stora coupén byggdes i elva år fram till 1986. Efterfrågan var dock blygsam, totalt gjordes 530 stycken plus en Bentley Camargue.

 

 Om man ville styla till sin Camargue så ställde karossfirman Hooper gärna upp, ett antal Camarguer modifierades av dom och några blev till cabrioleter.
 
Caruna i Schweiz gjorde också ingrepp på kunders önskemål, fast i vissa fall borde man nog låtit bli

Rochdale på licens

Rochdale var en av de mer framgångsrika märkena i England som rörde sig i gränslandet av kit car och rikgti bil.  Från 1948 gjordes det ett antal tävlingsbilar och senare vanliga gatbilar med glasfiberkaross.  Rochdale Olympic kom 1960 och hade främst Rileymotor men andra drivkällor kunde också användas.  Av de drygt 400 byggda Olympics hamnade några i Australien och några i USA. Där talades det om licenstillverkning, men av det verkar intet blivit av.

från baksätet

Så här mysigt och avslappnat såg det ut bak i Dodge Monaco 1973
 
I Ford Taunus 17M 1969
 
Chevrolet Caprice 1970,  hemma i vardagsrummet.
 
Uppkrupen i hörnet på en Lincoln 1955
 
Elegans och klass i Lincoln 1961
 
Rymligt så det räcker och blir över, Lincoln 1966
 
Den praktiska Freight Rover fanns att få med campinginredning, troligen valde inte många denna modell för semsterlivet. Mer om Freight Rover/Sherpa/LDV:s brokiga historia här /den-engelske-patienten.html
 
Då var Volkswagen Transportern ett mer populärt alternativ, Autosleeper kalldes den här varianten 1983. 
 
 
Tittut genom snedrutan på Ford Consul 215.
 
 

Streets of Moscow - coupes

Imperial 1960, en massiv och lyxig bil, utställd i Moskva 1960. Kanske något som GAZ kommit över i studiesyfte?
 
En särling utanför Kreml, Plymouth Fury 1962, med svenska nummerskyltar. 
 
En otvättad Thunderbird 1963, med ambassadsplåtar för USA, bakom står en liten Volkswagen.
 
Hollandsregistrerad Thunderbird från 1964 i Moskva.
 
Plymouth Valiant Signet 1963, dessa Valianter sålde bra i Sverige och några hittade tydligen till Sovjet också. CD-märke i ggrillen och nummerplåt från Schweiziska ambassaden.  Troligtvis är bilen även byggd hos AMAG I Schweiz.
 
Irakiska Ambassadens lyxiga Stubdebaker GT Hawk 1963.
 
Plymouth Barracuda 1966.
 
En tuff Buick Riviera GS från 1968, tillhörande den Kuwaitiska diplomatkåren.
 
Pontiac Grand Prix 1969
 
Jättecoupé som tillhör USA:s ambassad, Plymouth Fury 1974.
 
Sovjetregistrerad Oldsmobile Delta 88 coupe 1975
 
Thunderbird av lite modernare snitt, årgång 1980. Kanadas ambassad.
 

Camaron från Filippinerna

Yutivo Camaro är en exotisk fågel, dessa byggdes i GM:s fabrik i Manila, Filippinerna.  Dit kom Camaron som CKD, Crated Knock down för montering, det sägs att det ofta följde med både felaktiga och defekta delar vilket gjorde bilarna till rena pussel att få ihop. Motoralternativen verkar begränsat sig till två, 250" rak sexa eller 350" med undantag för en Camaro 1969 som fick en 396" monterad. Produktionen var ganska blygsam, en del siffror säger 2-300 Camaros per år, men vad det verkar så skall det totalt satts ihop 264 Camaros totalt åren 1967-69. 
 
Alla fick RS-paketet med täckta strålkastare. Dessutom hade dom en intressant lista med bortplockade grejer, "delete options"
T64 export battery delete 1967-68
B38 export carpet delete 1968
ZD6 export sunshade delete 1968
Z09 export chassis and misc body items delete 1968
A48 export seatbelt delete 1968-69.

Dessa prylar skulle tillverkas lokalt istället.
1970 fick Filippinerna inga Camaros, myndigheterna ansåg att den nya modellen skulle räknas som sportbil, och då beskattas med 250% försäljningsskatt. 

Yutivo byggde förutom Camaro även Chevrolets stora Bel Air och Impala, mellanmodellen Malibu samt Buick Electra och Pontiac Parisienne. Dessutom satte man även ihop engelska Vauxhall Victorn och Viva och även de tyska Opelmodellerna Kadett, rekord Ascona och Manta. Australienska Holdenbilar för Filippinerna sattes även dom ihop i Yutivofabriken.
 

Engelska bilar och engelska hjul

Egentligen byggde dom flygmotorer, men sadlade om till biltillverkning efter kriget.  Bristol satsade aldrig på volymmodeller eller bilar för massorna. Nej, exklusiva handbyggda modeller gällde. Karossen formades efter giggar och alla plåtar fick sin form efter timmar av rullande i de så kallade engelska hjulen, plåtverktygen som syns i förgrunden.  Bilarna som i lagom takt färdigställs här är ur 400-403 serien, Bristols mest byggda modeller som gjordes totalt i dryga 1400 exemplar mellan åren 1947-55.

RSS 2.0