Halkar lite efter
Så länge får den här damen presentera 1953 års nya Pininfarina designade Rambler för er
OMG568 och trevliga trafikpolisers dag
Jag hade bokat tid vid 15:35 på mölndals station hade jag för mig, iallfall skrev jag det på minneslappen, kommer till Mölndal och knappar in numret, för att få se "Fel station, detta fordon är bokat i Aröd 15:35"
Ajsomkatten, in i bilen ut på vägen och mölndalsleden , nu gällde det att hinna till andra änden stan med 25 minuters passning, som annars kan gå vägen, men just nu pågär stora arbeten i Tingstadstunnlen, Götets mest berömda och korkade flaskhals.
Så jag står på vänsterfil hela vägen, blåser bland annat om en liten grå bil som går ut och börjar köra om den med. Tänker inte mer på den och ser den inte heller. Är bitvis över 120 när det är fritt i filen på den 70 begränsade mölndalsleden.. Nånstans i höjd med liseberg ser jag den lilla grå saaben i backspegeln igen, nu är den svår att missa för det blinkar blått i lampor, grill, vindrutan å på taket och överallt...
Invinkad vid St sigfridsplan, polismannen kliver ut å tittar på mig ett tag, så jag får förekomma honom med lite fånigt säga "Nu undrar väl du varför jag hade så jäklans bråttom med en kärra med körförbud va?" Kan nog inte bli mer retoriskt än så.
det tyckte nog han med och nickade. Förklarde att jag är på väg till bilprovningen, å vart på fel station, har tid på Aröd om sådär 15 minuter så därför.
Nu hade jag inga papper på att den skulle vara där just då, en han ringde och kollade, under tiden kollades kortet, som jag antog jag inte skulle få se mer av igen. Sen komemr han tillbaka och tycker japp, det stämmer den skall besiktigas då. Och nu har du tur, för vi låg efter dig men kunde inte få någon hållbar mätning på den.
Slutdiskuterat, iväg å besiktiga den här fort nu, du hinner nog, men inte riktigt lika fort som nyss, okej?
det tackar vi för besiktnignen då? Jo... lite pill igen, broms ligger på, men däremot inga bromsljus. sen lyckades besiktigaren få den att driva på neutralen, nåt jag inte begriper hur, för jag har provat och får inte till den gimmicken.
Vad värre var, OMG568 är nu så van vid bilprovningshallar att den ville visst stanna kvar. den vägrade starta, och fick rullas ut av fyra man för hand, OMG568 väger fullastad sådär tre ton.
Det visade sig att minuspolen på batteriet vibrerat loss så den inte laddat normalt, ganska fort fixat så hem kom den mot förmodan denna gången med.
Chargern som vi aldrig fick se
Men mindre känd är nästa show-bil som byggdes 1968, men som inte fick några efterföljare.
Dodge Charger R/T roadster turnerade runt på bilmässorna och hos Dodgehandlarna 1968, men sen försvann den spårlöst.
kvinnor i farten, Kay Petre
Kathleen Coad Defries föddes i Kanada 1901 , kom till england på 20-talet och gifte sig med flyagren Henry A Petre.
Tävlingskarriären började 1929 med en Delage, med denna monstrusa maskin kämpade hon om rekorden på Brooklands för Women's Outer Circuit Record, främsta rivalen hette Gwenda Stewart. Med varvfarter som trissades upp över 215km/h togs till slut rekordet 1934 av Gwenda.
Mest förknippades Kay med Rileys, men vid sidan av kördes även denna Bugatti type 37, kronjuvelen bland racerbilar på denna tiden. Sedermera kom hon även att knytas till Austins racerstall. Det var i en austin hon kraschade svårt på Brooklands 1937. Hon kom inte att tävla aktivt igen på den nivån men efter kriget kördes både Monte Carlo Rallyt och flera andra liknande tävlingar.
dessutom kom hon på sextiotalet att förknippas återigen med Austin, då hon srtod för färgsättning och interiörval på den lilla Austin Mini.
Mer om Kay och hennes spännande liv här: http://www.sportscars.tv/Newfiles/PetreKay.html
en konversation en stilla lördagkväll
SAxat från facebook i lördags, några vänner en bit härifrån fick nånting att tala om...
S: Ojoj, nu händer det grejor iskogen, Kusinen eldade upp huset så går det när man eldar för nära lör kl 19:13 ·
M: öh va? lör kl. 19:17
S: kusinen eldade för nära huset så det tog eld!! lör kl. 19:22
M: aha, vicket hus e de? lör kl. 19:22
S: ett rött hus när man går till sjön! lör kl. 20:21
P: va :O lör kl. 20:24
S: Markos hus har brunnit du får springa ner och kolla!! lör kl. 20:25
P okej men orkar inte nu^^' lör kl. 20:26
B: Brandbilen va här o vände lör kl. 21:48
S: eldade du så mycket?? lör kl. 21:57
Vad säger man om det? kanske som Fred på http://lae.blogg.se/ kommenterade det, "vafan bor du nånstans? Karelen eller?"
Finns i sjön
Det visar sig vara en sällsynt Bugatti type 13 Brescia från 1922. Exakt hur och när bilen hamnade i sjön är oklart, en källa säger att den var en av tre Bugattis som importerats 1922 men att denna betalades det aldrig någon importskatt för och så småningom konfiskerades den från sin ägare, och sänktes helt sonika i sjön av polis och tullmyndigheter. Detta skall ägt rum 1937.
Hur som helst så kommer resterna av denna Bugatti aktioneras ut, och intäkterna kommer gå till stiftelsen Damiano Tamagni, för att främst stöjda ungdomsverksamheter.
Ett mysterium löst, det var verkligen en Bugatti som legat på sjöbotten i över 72 år. Men nästa mysterium är den speciella karossen vars tillverkarskylt säger "Emaille" en karossmakare ingen verkar hört talats om förut.
Cars & Stars - Eddie van
notera även att Eddie harit noga med att skaffa matchande gitarrer till vagnarna!
regnfritt och fredagsrace på piren
Väderleksrapporter skall man inte för mycket tilltro till, för i så fall hade vi knappt fått kört något alls på piren denna sommarn. Men i fredags höll sig molnen och vattnet borta och det belv en kanonkväll med mycket action, trevligt folkoch trevliga bilar. 
Inalles 53 startande vilket får räknas som väldigt bra, och full rulle hela tiden, inte något stillestånd att tala om. Om man inte räknar med en grön Oldsmobile som lämnade större delen av kylarinnehållet på startplattan... Sanering är nånting vi sällan behöver göra när det handlar om modesta gatbilar, men allting kan ju hända så.
Huvudsaken är ju att inget allvarligt hände med bilen utan kunde ta sig hem för egen maskin. 
Emilie från Kungsbacka var på plats igen med sin Corvette och visade hur man lägger riktiga show-burnouter. 
Pråmar på piren , dubbelburnout med Chevrolet Caprice, bilen närmast har dessutom kompressor. 
Extra trevligt denna kväll var en stor portion V8-försedda bilar av amerikanskt ursprung som körde, dom har ännu inte försvunnit helt från gatbilsscenen och kommer antagligen inte göra det på överskådlig framtid heller.
Mer bilder från denna fantastiskt fina kväll finsn att se på:
http://www.facebook.com/album.php?aid=4955&id=1781746353&l=fb6723b932
en onsdag på kajen innan regnet
Trogenpadda, denna D Special från 1975 dyker upp regelbundet, däremot har vi inte sett den här charmiga skåpbilen förut, det är en Austin A30 från 1956, och mer nytt på nyttofordonsfronten, Ford Ranchero årgång 1965 i ett fantastiskt fint skick. Just detta året har kajträffen också besökts frekvent av denna Wolseley Hornet från 1934.
Till vänster,Ett fyrtal i olika sportvagnar, med helt olika inriktning, MG TC, Alfa Romeo Spider, Pontiac Fiero och närmast en ny vagn för i år, en svart superfin Mercedes Benz 1890SL. Denna blåa Cadillac 54 cabbe brukar ses ofta på Nääs, men mer sällan på kajen. Jaguar S-type från 1966 har vi inte heller sett innan, och Peter Sundfeldt fick ihop sin skrikigt oranga Citroen 2CV skåp så sent som i maj lagom till Träffpunkt 70 , som skrevs om här:
http://sjuttiotalet-lever-i-boras.html
Sist in, innan regnet definitivt satte punkt för onsdagskvällen, en modernare ovanlighet, peugeot 604SL från 1978. Ovanlig bil, dessa stor-Pegor sålde inget vidare i Sverige.
Sen syntes alla små engelska öppna sportbilar hasta iväg, följt av amerikanska cabrioleter, innan motorcykelåkarna hade hunnit kicka igång sina maskiner för att få bråttommot utfarten.
De Förgätna del 52 - Plymouth AAR Cuda
Den kom till genom att den berömda racerstjärnan Dan Gurney detta år tävlade för Plymouth i Trans Am-serien med sitt stall All American racers : http://www.allamericanracers.com/hist.html
Med start den 10:e mars 1970 och under blott fem veckor byggdes dessa AAR Cudas, exakt antal är osäkert men den officiella siffran är 2724 stycken.
Mest iögonfallande på dessa var de tuffa AAR-stripsen på sidorna, men under skaet var den tuffare än så.
Plymouts E-body bilar hade en lätt förvirrande modellflora, basbilen Barracuda, den snofsigare Gran Cuda, och tuffingen 'Cuda. AAR-bilarna byggde förvånande nog på Barracudans bas. En äkta AAR har alltså dubbla fendertags och produktionsblad, en för Barracuda och en med AAR-utrustningen som även stämplades "Trans Am"
Kruxet med trans am-serien var volymbegränsningen som tidigare låg på 5 liter dvs max 305", för 1970 hade det reglementet lättats något och AAR Cuda fick en 340" sixpack som var tre dubbla tvåportsförgasare på ett aluminiuminsug. Detta gav på pappret 290 hästkrafter, vilket räckte väl i en rapp och varvvilligt kortslagig maskin.
Ovanpå detta var en mattsvart glasfiberhuv med stort scoop som på racervis satt med hoodpins. Vanligaste färgvalet var någon av de båda röda Tor.Red och Rallye red men hela 24 färgval fanns tillhanda.
Baktill fanns en spoiler, och bakvagnen var omkonstruerad med speciella dämpare och stag som höjde den rejält i bakänden . Detta för att dels få plats med större däck och enkom för AAR:en, få plats med avgaspiporna ut framför bakhjulen.
Tävlingsbilarna var strykjärn, men standardbilarna var mer svårkörda, däcken räckte inte riktigt till, dessutom var den kraftigt undertyrd, man kunde välja både fyrväxlad manuell eller automat, och två olika utväxlingar, 3,55:1 eller 3,91:1.
AAR Cuda kostade komplett hela $4340, vilket hela 1200 dollar över den vanlia 'Cuda coupéen.
en måndag mellan regnskurar på Nääs
Tre välkända vagnar på Nääs, triss i Mopars
Och mera Mopar, hageblads Bil har denna trevliga och ovanliga Dodge Coronet stationsvagn av årsmodell 1965, det finns bara, tja.. Sören? hur många finns det egentligen?
En del vågade köra nedcabbat, som denna fina 1958 Cadillac, följd av en Coupe de ville från 1954. Ford Torino från 1969 i ypperligt skick, en mycket prydlig originalbil som känns gedigen. Minst och äldst på måndagkvällen Morris Minor Eight från 1932. Den är faktiskt tvåsitsig under förutsättning att man tycker mycket om varandra.
En annan höjdpunkt, Anders har efter sju sorger och åtta bedrövelser äntligen fått sin nykromade kofångare bak till sin Chevrolet 54:a, en bil med helsvenskt förflutet, byggd i Hammarbyhamnen i Stockholm hos GM Nordiska, såld ny i Kalmar, och har originalplåten därifrån kvar som synes.
Wheels&Wings 2009 med Fokker-premiär.
Årets upplaga av Wheels&Wings besöktes redan på fredagen, då väderutsikterna inte såg så uppmuntrande ut på lördagen, och dom hade rätt. Fredag innebär också lite glesare på fältet, men då W&W är såpass stort så gör det bortfallet inte så mycket.
Fyra linjer i insläppet funkar smidigt. 
Cubbarna kommer, ett fyrtal med Piper Cubs bjöd på kul uppvisning och trotsade tyngndlagarna. 
Låt oss börja spaning på fältet med ett antal Lincolns, av någon anledning syns dessa rätt mycket på W&W.
Just femtiosjuor tillhör de inte så vanligt sedda Lincolns, utom på varberg där det fanns närmare ett tiotal på plats. Här en Premier cabriolet, 3676 byggda. 1958 kom helt nya Lincolns med självbärnade kaross, bland de största personbilar som byggts här två stycken av dessa, Capri Landau sedan från 1959 och en mäktig bländande vit Continental från 1958, som kostade över 6000 dollar som ny, och denna är faktiskt svensksåld. Men den dyraste Lincolnen på den tiden var den exklusiva Continental Mark II, knappt 3000 byggdes 1956-57 och kostade nästan 10000 dollar.
Ytterligare en fin 57:a och under sextiotalet var Lincoln ensamma i bilvärlden att erbjuda en fyrdörrars cabriolet sådär 3000 per år byggdes av dessa, denna danskregistrerade är från 1964.
Mer vanligt på varberg, GMS:s 58:or 58:or är omåttligt populära, främst Oldsmobiles, denna Dynamic 88 hör till de mer ovanligare av dom för det är en tvådörrars "stolpe" Mer populärt från 1958 Chevrolet Impala, samt den mycket sällsyna Chryser 300D, bara 191 sådana här cabbar byggdes, desto mer, med 7825 exemplar gjordes av cadillacs 1958 cabrioleter.
815 Cadillac Eldorado Biarritz byggdes 1958, flera var där, men just Pontiac årgång 1958 är inte lika vanliga som de andra märkena, men denna Chieftain hardtop coupe är lika fin för det. Bland de mest eftertraktade 58:orna hör Buick Limited cabriolet, 839 stycken byggdes av denna.
Wheels&Wings är ju lika mycket en flygträff och uppvisning också , startklar T-28 Trojan värmer upp lite grann. 
Men paradnumret blad flyguppvisningarna detta år var ju såklart Micke Carlssons nyss färdigställda Fokker Dr.1 triplan, en i detalj exakt replika av en sådan från 1917, Micke lämnar ingenting åt slumpen när han bygger sig ett flygplan. 
En på alla sätt fantastisk maskin att se, höra och känna, det verkar som om Micke gjort ett litet avsteg från autenciteten genom att inte använda ricinolja till motorsmörjningen, vilket nog ändå är bäst för allas trevnad.
Vad som är roligt är att fler ocjh fler europeiska ekipage hittar till W&W, det är ju faktiskt inte en renodlad USA-bilsträff så det är välkommet med dessa inslag.
Till och med en japan, en Mazda 1300 från 1971 är den första japsbil jag sett där dsen jag själv körde dit med en Datsun Z för en hel del år sen, en topless padda, en av två Citroen DS som syntes. Dessa Chapron-byggda DS cabbar är mycket eftersökta och de få gånger nån är till salu betingar dom skyhöga priser. Volvo 1800ES syns i kön och sen en riktigt rolig överraskning, en Amphicar! Denna tyska amphiblebil byggdes åren 1961-68, det skall finnas uppemot ett dussin i sverige men de flesta bor permanent på museum
Daf 44 från 1970 vid en rad med tvåtakts-Saabar, Ford Taunus 12M ser man itne ofta längre, bakom den syns en BMW 2000CS, den läckra coupén som av uppenbara orsaker kallades för "hajnosen" Nästa bil är ingen BMW utan en EMW. Detta var den gren av BMW som hamnade på fel sida när järnridån gick ned och kom att fortsätta tillverka BMW:s förkrigsmodeller under namnet EMW, Eisenach Motoren Werke, denna roadster är från 1952. Och Rolls Royce Silver Shadow är helt okej att glida in på W&W med.
rariteter i créme, Cadillac Eldorado av första årgången 1953, 532 byggdes, De Soto av sista årgången, 2123 sedanen och bara 911 coupéer gjordes det inna dom tog ner skylten 1961. Oldsmobile från tidigare hälften av femtiotalet ser vi inte så ofta här men här en riktigt vacker cab från 1953. Mercurys nya flaggskepp 1957 hette Turnpike Cruiser, cabrioleten gjordes i 1265 exemplar och kostade 4100 dollar. 
Cadillac 1958 är ju oerhört populära, Fleetwood 60 Special känns igen på den tunga dekoren längs sidorna. Hade 1967 års Dodge Polara sextiotalets fränaste bakljus? Chrysler 300 från 1968 har ett bakparti som helt sklijer sig från övriga sortimentet. Det är även sällan idag man ser en Chevrolet El Camino göra det den är ämnad för, nämligen att lastas, men denna fina 70:a hade flaket fullt.
Blått, Buick Riviera 1971-73 kallas allmänt för "boattails" här kan man tydligt se hur själva boattailen krympte med åren, samma formspråk hade innan dykt upp på Chevrolet Corvette, första året med denna kaross 1963 hade den berömda Split window-rutan, ratades av köparna då, storvilt bland samlarna idag, ytterst sällan man ser en split window-vette ut i det fria. Pontiac 1965 är en omåttligt populär årsmodell, men den ovanligaste modellen av dessa torde vara Star Chief, bara ett dussin sådana här finns i Sverige, enligt ägaren som har stenkoll på sådant, för det är även han som finns att läsa mer av och om på : http://www.ccv.se/ 
Cadillac wagon? ja jo det fanns faktiskt, fast egentligen inte, mer om just sådana skrev jag ju om här :
http://lastasnan.html. Dodge compact som var syskonmodell till valianten hette först Lancer, denna från 1962, året efter bytte den namn till Dart, en något större Mopar stod på swappet, en Imperial Crown cabbe från 1964. Om man tycker den liknar samtida Lincoln, så är det inte helt fel för Elwood Engel har designat båda två. Ett trevligt återseende, denna fina Chevelle från 1972 är en riktig lågmilare med fascinerande bakgrund och skrev om här: http://hunnebostrand.html
Mopars i vitt, Chrysler Newprot från 1963, detta och följande år hade man en rätt udda kaross, nästa Chrysler är en New Yorker från 1957, och sedan en Dodge Royal från 1959 och sist en Chrysler New Yorker från 1962, ett stort kliv från dessa till årgång 1963 alltså. 
Lite mer europieskt, en av de sällsynta Deutch-byggda Taunus cabrioleterna, 1965 års Pontiac är som dagt vanliga men stationsvagnarna är inte lätta att få tag på, en sådan här Bonneville Safari wagon gjordes i 6460 exemplar. Och lite mopars igen , Chrysler Newport cab från 1968 och sista muskelbilscabben, 1971 var sista året Dodge Challenger gjorsed utan tak i bara 2165 exemplar.
AV någon anledning ser man knappt Chevrolets 61:or, i varberg såg man två samtidigt vilket får anses remarkabelt, varför verkar ingen gilla dessa vackra "bubble-top" coupéer? 
Ovanlig fågel på flight-line, danskbyggd KZ III, trevligt plan som annars bor i Alingsås, KZ-planen har berörts innan här också : http://skanetripp.html
Åke Janssons DC-3 är synonymt med Wheels&Wings och finns troget med varje år 
Ramblers såklart, en av två AMC-bilar på hela fredagen, en Rambler Classic 770 från 1965, vart finns alla? Ford Thunerbird årgång 1960 är betydligt mer populär, lika så Cadillac 56:or som räknas i tjog.1962 fick cabrioleterna från Chrysler flytta ner ett pinnhål till Newport-serien, med 2051 byggda är detta ingen dussinbil. 
Oldsmobile 1958, räknas också i tjog, här ser man i jämförelse med 1957 års modell hur radikalt förändrad designen var. Pontiac Bonneville från 1961, som cab dessutom är också en sån där årsmodell man sällan ser, trots det byggdes det över 18000 Bonneville cabbar detta år, vart finns alla dom? Cadillac 1957 har också kommit i kläm mellan den så populära 56:an och de ännu mer populära 58:orna.
Mer bilder finns att se på
http://www.facebook.com/album.php?aid=4509&id=1781746353&l=5848264f89
Och: http://www.facebook.com/album.php?aid=4511&id=1781746353&l=51b001e510
samt:http://www.facebook.com/album.php?aid=4500&id=1781746353&l=33779e9cff
Wheels&Wings 2008 kan man återbesöka här:
http://svammelsurium.blogg.se/2008/wheelswings.html
torsdagkväll i kungälv.
I Kungälv bor bland annat en av de beynnerliga De Lorean, måsvingedörrar, kaross i rostfritt stån och chassi i kolfibermonocoque.
Ovanlig britt, Ginetta G32 från 1992, desto vanligare syn är Chevrolet av årgång 1957. En padda dök upp, DS Pallas av den "magiska" årgången 1967. Det året hade man kvar den gamla fronten, instrumenteringen men med ny mekanik och hydraulik under skalet. Sist i raden en Chevrolet camaro från 1971, en årgång man inte ser så ofta av dom.
Mycket intresse tilldrog sig runt den här pampiga Mercedesen, det är den stora 300A sedanen från premiäråret 1952, i folkmun kallad "Adenauer" efter förbundskanslern med samma namn som med förkärlek åkte i just dessa vagnar då det begav sig i den nybildade Bundesrepublik Deutchland.
Sällan skådade Scanias
En av de största industrierna i Brasilien heter faktiskt Scania, det är ett sånt välkänt begrepp där att inför 50-års jubiléet förra året så trodde runt 75 procent av alla tillfrågade att Scania var ett eget inhemst märke.
Rubriken säger "När det gäller punktlighet - Scania" i denna reklamen från 1969, hur som helst har ingen Scania norr om ekvatorn sett ut såhär.
men däremot såhär Scania 75/76 vagnar ser ungefär ut som här hemma fast med annorlunda hytt och hjul .
Scania började bygga lastbilar i brasilien redan 1958, här är nummer 1 och nummer 200 av Scania 75-lastvagnar, i princip levererades dessa alltid i orange. Brasiliens etta bor numera på Scanias museum i Södertälje.
Karmanns Javelin
OMG 568 - uppföljaren
Trodde ni att problemen med OMG 568 och dess fantastiska äventyr genom bilprovningens och transportstyrelsens labyrinter var över? Nähä, för alla kalkonrullar måste ju givetvis få en uppföljare.
SAken är ju den som ett tidigare inlägg behandlat var att den bokades för en efterkontroll, som sen inte fick genomföras för det då kom fram att det fanns ett föreläggande om registreringsbesiktning, som ju hade genomförts, men ändock inte så att säga. Därför var det tvunget att först boka om och få en tid för reg-besiktning där den tredje gången gillt passerade. Men nu förhöll det sig så att då passerades tiden för efterkontroll, med körförbud som följd samt återigen göra en ny kontrollbesiktning efter reg-besiktningen.
Vad som mer känns konstigt är att en bil som inte genomgått några förändringar, utan är exakt samma fordon med samma utrustning som innan nu kostar 480 kronor att besiktiga , suck fortsättning följer...
Fords franska Komet
Ford Comet var den dyratse Forden på någon marknad vid denna tid. En vacker coupé som prijekterades av Francois Lehideux, som tidigare arbetat för Renault. Motorn var densamma som i Vedette, sidventils V8 på 2,2 liter. För deisgnen svarade Daninos i Italien och karosserna byggdes sedermera av Facel Metallon.
den eleganta karossen såg smäcker ut, men var det motsatta, den visade sig vara tyngre än den vanliga Vedetten så sportigheten och spänsten kom av sig något, detta årgärdades 1953 med en större V8 på 3,9 liter.
Comete 1951-52 med tvärliggande ribba i grillen.
1953 med den nya motorn fick den lite sportigare "eggcrate" grill och falskt scoop på huven.
Dessvärre så medförde den nya större motorn också en kraftig skattehöjning enligt det komplicerade franska fordonsskattesystemet på den redan dyra Cometen, och 1954 övertogs hela Ford-SAF av Simca och Cometen lades ned efter bara 699 coupéer byggda. men på ett sätt kom den leva vidare då Facel i samma veva lanserade sin egna lyxcoupé Facel_Vega
Med skräckblandad förtjusning
Med skräckblandad förtjusning greppas spakarna på denna licensbyggda Wright Flyer. Året är 1909 och denne tidiga eneglska aviatör har redan tidigare flugit flitigt med luftballonger, och kört racerbilar i landsvägslopp och imponerades så mycket av bröderna Wrights maskiner som de turnerade runt i Europa med att han sedermera köpte en Flyer, som i England hade börjat licenstillverkas av Short Brothers. Han var dessutom en av grundarna av Royal_Aero_Club
som dateras tilbaks redan till 1901.
Men han är mest känd för företaget han grundade som började tillverka bilar 1904. Mannen på bilden heter Charles Stewart Rolls, alltså ena halva av Rolls-Royce.
Charles Rolls levde lika äventyrligt som han dog, året efter, 1910 var han den första engelsman som omkom i ett flyghaveri när hans Flyer tappade stjärten och vek sig vid en uppvisning. Charles Rolls blev 32 år.
Heja Emily - The finish line
SAn Fransisco Chronicle var på plats: http://www.sfgate.com/cgi-bin/BADK18LQOR.DTL
Efter alla receptioner och intervjuver var avklarade så ställdes Maxwellen som fått namnet "Babbs" på en trailer för att transporteras hem, först till Seattle och sedan vidare till Whidbey Island.
Heja och hej då Emily, vi kommer sakna alla rapporter ni har gett från denna fantastiska resa.
Mer piggyback-flygning
Världens enda Wahström
Alltså, slumpen spelar stor roll i sammanhanget många gånger, men ibland faller bitarna på plats på ett alldeles särsklit sätt, och ibland får det hjälp på traven av mitt lite udda eidietiska minne.
Nere på Nordtrafik har det länge stått en konsigt liten bil i ett hörne, jag har vagt känt att det verkar bekant, trots att det rört sig om ett hembygge med dimmig bakgrund. Var kände jag igen den från månntro?
Insikten kom från helt oväntat håll, Stefan Dierkes i Tyskland som sitter på ett stork arkiv över den schweitsiska karosserfirman Ghia-Aigles historik mailade mig om info om en för honom helt okänd Ghia-Aigle vagn som jag oförhappandes hittat i en gammal tidning och publicerat här på bloggen. Hur som helst så gav jag mig i kast med att leta upp just det numret av Teknikens värld från 1959 den hade publicerats i. När jag tar ut första tidningbunten urr hyllan för att traggla igenom, på den översta tidningen i just den bunten, så är den ju där på omslaget, den konstiga bilen från Nordtrafik!
Från Teknikens Värld nr 24 1966.
Och här är den, bevarad idag, Nils Wahlströms lilla kärra som byggdes 1959 med motor från en Ford Anglia, främre delen av karossen i handknackad plåt och bakdelen gjuten i glasfiber.
Världens enda Wahlström 999, med en Val på det egentillverkade emblemet såklart.
Teknikens världs repotage i större format. Och den mystiska Ghia-Aiglen då? jo den återfanns i en teknikens värld från 1959, baserad på Volkswagen platta, men bär stora likehter med den Lotus 11 Ghia-Aigle hade byggt 1957 sist i raden.
skilda världar på importfronten
Det rör sig om en Rolls Royce SIlver Dawn av 1995 års modell som anlänt från USA. Silver dawn hade längre hjulbas än den reguljära SIlver Spur och gjordes främst för nordamerika där den introducerades 1994. Först året efter blev den tillgänglig för resten av världen. Dessa byggdes 1994-98 i bara 237 exemplar.
Rolls Royce är välkänt, men ett märke som i princip bara finns i USA och Japan som vi inte får se här annars är Scion.
Scion lanserades för ett par år sen av Toyota, som ju har et gediget rykte i USA, gediget i bemärkelsen drfitsäker men lika kul som att se målarfärg torka. Så tycker de flesta och därför är medelåldern på Toyotaköpare runt 50 år. För att föryngra kundkretsen lanserade man divisionen Scion ungefär som en ny slags "pony car" en pop-bil, lågt pris, ungdomlig image i marknadsföringen och massor med kul extrapaket. Standard hade denna Scion Xd MP-3 spelare och USB-uttag.
Men dock inte sagt att de så att säga vanliga importobjekten upphört ramla in, frän fräsch Dodge Challenger R/T med 440 Sixpack och rullbåge monterad, färdig för race.
en betydligt regnigare dag nere på Nordtrafik, ännu en sån där som trillat ur hanteringen på tidigt stadium, Cadillac coupe de ville med 47000 miles på mätaren. Notera hur högt bilen står på hjulen, så här såg dom ut som nya, dom var så här höga när allt i upphängningar och fjädring var fräscht och nytt.
Pontiac Custom Safari wagon 1957, förbryllande är dock Chieftain-emblem på skärmen, denna syskonmodell till Chevrolet Nomad med det sportiga taket fanns inte i Chieftain-serien, eller?
Mer om Nomad här: http://svammelsurium.blogg.se/2009/february/nomad.html
Raymond och lokomotiven.
Men i början av karriärer upptogs arbetet av det som var den stora pojkdrömmen för många i hans generation, lokomotiv, här är Raymond Loewy med några av sina alster.
"S-1" för Pennsylvania Railroads 1937
Pennsylvania railroads T1 prototyp från 1942 , 38 meter lång, vikt 227 ton. Pannan rymmer 73 kubikmeter vatten.
Triumphs Italienska
Det var inte ovanligt att kända tillverkare vände sig till Italien för att låta något känt italienskt designhus ta fram uppiffade modeller av sina standardbilar. OSI-Taunus har vi redan inan sett här: http://taunus.html.
Michelotti var flitigt anlitad av Triumph under samma tid och 1958 ritade han en vacker coupé baserad på Triumph TR3 som presenterades på Turinsalongen. 
Den kom i produktion året efter med lite ändrad nos under namnet Italia, karosserna byggdes av Vignale 
En serie på 1000 Italias planerades, men under den här tiden kom Standard-Triumph på obestånd och köptes upp av Leyland. stödet med återförsäljarnät och marknadsföring från Triumph drogs in och bilarna kom att benämnas Italia 2000 istället för Triumph. Totalt antas det bara blivit 329 byggda inalles.
Heja Emily - Almost there
http://www.pacificsun.com/square/index.php?i=3&t=1814
Alice Ramsey 1909 i närheten av där Emily och teamet befinner sig nu, fotot taget i Oakland.
Bilen med det femte hjulet
Eller vad man nu skall kalla detta, precis efter första världskriget dök det upp otaliga tillverkare av "cyclecars" primitiva småbilar oftast tvåsitsiga. Briggs&Stratton Flyer torde vara den mest primitiva av dom allihop, då den inte ens hade kaross. Däremot satt den encylindriga 2½ hästars motorn upphängd med ett sparat drivhjul bakom bilen.
Flyern byggdes i okänt antal 1919-1924. den kostade runt 150 dollar och torde därmed vara den billigaste bilen som tillverkats. Den annars erkänt billiga T-Forden gick på $500.
Heja Emily - Lake Tahoe
Men nu är Nevada avklarat, efter ett uppehåll i Reno för show och fjärde juli firande gick i tisdahs färden vidare västerut. Och för ett par timmar sen nådde man Carson city och Lake_Tahoe som gränsar till Kalifornien, där tar sista etappen till målet i San Fransisco vid.
På lonliest highway, på väg mot Eureka, Nevada.
Northrace drar norrut
Pelle går på pumpen och städning av bussen. Sen skall man baxa in den här kälken också.
Påklädning av Lenco, växellådor måste ha spränskydd ochdå får lådan en sån här snitsig kevlarväst på sig, reglementsenlig.
Altererden servas för femtioelfte gången, personbästa är 6,64@337km/h, som man förhoppningsvis ska putsa i Piteå, lycka till däruppe!
Astons Anka
Aston Martin, den mångåriga tillverkaren av legendarska sport,GT och lyxbilar i det mest förnäma toppskiktet skall nu börja producera en citybil. Cygnet, svanungen heter conceptet än så länge, Duckling borde vara mer rätt då denna ankunge aldrig kommer bli någon svan...
Aston martin väljer alltså att bygga en löjlig minibil baserad på Toyota Iq , och man gör det med motiveringen att lyxlirarna och Aston Martin kunderna skall ha den som en slags pendlarbil främst i centrala London. eller i en liknelse är den en bekväm jolle att ha till din yacht.
Vi kan ju bara hoppas på at denna sak hamnar i kategorin gömt och glömt lika fort som nyheten om Cygnet dök upp.
Racehelgen på Säve 2009
Detta år utan tidningen bilsports medverkan så körde vi återigen race på Säve, inga större förnädringar utan det inarbetade conceptet med 402 meter i diverse klasser beroende på fram eller bakhjulsdrift. Med ett tillägg för en pro-klass för rena racerbilar.
Lite kända ansikten, Robban dök återigen upp med sina snabba Syclone, körde 9,16@248km/h, Kevin tog med en av sina ovanliga Honda NSX:er. Nybörjade i gemet däremot, Kenneth fick ändå till en 13,88 sekundersrepa med sina fina 1800ES. Lite ovanligt i besiktningskön, äkta Alpina B7 BMW ser man inte varje dag vare sig på race eller annan stans. 
Dubbelt Plymouth Duster, alltid poppis racebil, snygg och snabb Cheva 55:a i pro-klassen vid uppliningen, körde 9,98@217km/h som bäst. Och den sanslösa Hot-Woken, budgetbygget som spårade ur rejält började sitt liv som en Nissan Cherry en gång i tiden nu är det inte mycket Cherry kvar http://www.woken.se/start_e.html. Dodge Charger med hemi 426 ryter fint på startlinjen i klassen för V8.
I depån, hur går det egentligen för Bostic? 
Dagens åttasekundare, Tobias körde första åttan med Totte-Volvon, 8,95@252km/h, och i pro-klassen dök denna Altereden upp och körde snabbt med 8,2 sekunder. Leifs Camaro var riktigt vass också och kör annars i Stock-klassen,. Woken letar grepp med framhjulen nånstans. 
Toyota Supra är väldigt trimvänliga, lastbilar på strippen, två Cheva-pickisar med mycket pulver, och bland de udda concepten syntes en seriöst ombyggd Volvo 480ES, som blivit bakhjulsdriven.
Syclonen på startlinjen, Dodge Charger visar hur man elddar däck med 440 magnum-motor, Jari Kalliomäki visar hur man åker fort med Nissan 200SX, 11,51@192km/h gratulerar vi till där. Mer udda, denna Fiesta körde vansinngt snabbt med slutfarter runt 180km/h 
V8-klassen var stor i år, flera Dodge Chargers syntes, samt Camaro, och en Volvo som fått Cheva V8 under huven, Leifs Camaro gick i klassen Extrme street och körde som bäst 9,5@235km/h.
Och hur går det nu för Bostic? 
Mer V8 ,Peter Lundgrens Duster och frän Cheva 57:a. Ibland går det inte så bra, PV får knuffhjälp tillbaks till plattan, och Kennys Cobra ställde sig på tvären redan före start vid denna repan. 
om Camaro är old-school så är Honda CRX new-school. CRX-gänget kör i allmänhet sina trimmade bilar helt utan överladdning eller andra hjälpmedel och då är det berömvärt att köra 12-sekundersrepr med en tvåliters sugmotor.
Och nu kom Bostic ut på banan. Mer om hur det gick och vad som hände, som egentligen inte skulle hända och vad som borde hänt eller kanske inte kan man läsa mer utförligt om på hans sida http://www.blackout.nu/ under kategorierna News och Race 
Peps och Leijon trivs i bleachen. vattentunnor är attraktiva när det är över 30 grader varmt på på den stekheta startpalttan.
Oväntat besök 1, en enorm Sikorsky S-64_Skycrane dråsade ner på den civila sidan av Säve.
Oväntat besök 2, Biltemas Spitfire SE-BIR landade också, men innan dess hälsade han glatt på oss med lågsniff och tunnelroll vid inflygningen . 
Prisutdelningen sköttes av Ingela 
Oväntat besök 3, danska Impala SS-åkare på besök hos Envalls.sen blev det grillkväll för oss som var kvar på fältet . 
Och så måste man ju givetvis promenera bort och kika närmare på Aeroseums Harvard/Texan som påpassligt stod i ute och lapade kvällssol. 
Färdigt för race
Nu sitter en omgång nya grejer under huven tillsammans med nytt avgassytsen, låda och framförallt så sitter allting ihop.
Så idag var det dags för tvättning och putsning av den svarte besten nere vid TBGIT.
Bostic, Axel och besök av Björn Sundqvist i garaget, Björns röst är ganska välkänd då han ofta står för speakersnacket på Mantorp.
Mycket ung och koncentrerad Impala.förare backar ut ur garaget.
Starters tecken
Den här startern har ett mycket tydligt teckenspråk, bilder från runt 1960 från Roanoke Drag Strip i Virginia, som inte längre finns.
Import drag är alltså inget nytt, Volvo PV i stage mot en Triumph TR3A, Renault Dauphine i line-up.
Och efter en dag på plattan i den här stilen är det inte konstigt grabben får ta kryckorna hem!
Heja Emily - Nevada
Och så här festlig ser den ut...
Route 6-50 över carson City och vidare till Austin, Nevada som Emilys kompani kör följer til stor del den gamla ponnyexpressens rutt, förutom det inte mycket att titta på.
Mer om "lonliest road" http://www.byways.org/explore/byways/2033/stories/53742
Märkligheter från motorismen
Karmanns sista?
den anrika karosserfirman Karmann har gått i putten. I denna veckan byggdes den sista bilen där, en Mercedes Benz CLK.
Karmann har mest fungerat som leverantör av lite mer komplicerade karosser för fordonsindustrin över hela världen, mestadels öppna bilar och hardtop-karosser.
Genom åren har man även gjort egna alster och förr om åren rena specialkarosser åt försigkomna kunder. Karmanns historia daterar sig ända tillbaks till 1901.
En Dürkopp från 1902 med kaross från Karmann i Osnabrück. 
Adler Standard 8 1931, Adler var bland dom som Karmann hade avtal med att göra sin specialietet, öppna karosser. 
Likaså byggde dom också Adlers egendomliga type 10 Autobahn cabriolet några år senare, denna från 1937. Likheten med VW är slående och efterkriget var det Karmann som efter Hebmüller byggde alla öppna Volkswagens. 
Och då även Karmanns mest kända, Volkswagen karmann Ghia, här vid introduktionen på Franfurtmässan 1955. 
Men även BMW:S fina coupéer 2000CS, 3,0CS som nedan och efterföljande 6-serien byggdes av Karmann. 
Porsche 356 karosser kom härifrån, 912,914 och senare 968 sattes ihop kompletta.
Bland de mer egendomliga inslagen från Osnabrück var en serie på knappt 300 bilar som sattes ihop åt AMC 1969, här är en av de ovanliga Tyskbyggda AMC Javelin med Karmann-emblem på takstolpen. 
Och emellanåt byggde man egna modeller mest för att visa upp på mässor, Karmann Cheetah från 1971 som ritades av Giugiaros nybildade Ital Design. 
Karmann Idea 1991 
och vid sidan av vanliga personbilar så har man sedan 1979 gjort påbyggnationer för husbilar, bas-serierna hette Cheetah och Gipsy, namn som tidigare använts just på deras egan conceptbilar. Detta var exklusiva husbilar som gjordes i begränsade serier, Top of the line från karmann på VW LT35 bas, Karmann Distance Gold Autovilla, med utfällbar balkong! 
Karman har sedan länge vuxit ur lokalerna i Osnabrück och är idag globalt med faciliteter över hela världen, i USA byggs till exempel alla Ford Mustang cabrioleter av dom, likaså alla öppna Pontiac G6 och tills 2007 Chrysler Crossfire. Här byggdes även Ford Sierra XR4i för USA-marknaden under namet Merkur Xr4Ti 
I brasilien dök en annorlunda Karmann-Ghia coupe upp jämte den reguljära modellen, Karmanns dotterbolag där gjorde denna Karmann Ghia TC åren 1970-75. 
Och Karmann Brasil har även byggt Land_Rover_Defender på licens.
Konkursskydd ansöktes om redan i april och fick avslag i Juni, nu byggds den sista bilen där som sagt och framtiden är oviss. Karmann kommer inte att försvinna, men vad det verkar i nuläget kommer produktionsinriktnignen ändras, men den som lever får se.