Tunnelseende
Bil står still i Tingstadstunneln, är en inte helt ovanligt att höra när trafikrapporten Göteborg går in och bryter i radion, och man har alltid undrat vad det är för stackars sate som sitter där.... Nu hände just detta, som alltid händer alla andra.
För det första att köra öppen bil i tunneln är inget att rekommendera, det är ett enormt larm och dån, precis när jag passerat den lägsta punkten märkte jag att ett av de otaliga ljuden tystnade, nämligen min egen motor...
Smått panikslagen drar jag frenetiskt i startreglaget medans bilen saktar in längs kanten , till ingen nytta, det var ingen hemma under huven längre. Mer bekymmersamt är att nu står vi i en mörk tunnel med en liten kolsvart bil utan möjlighet att signalera eller på annat sätt göra sig uppmärksam på sin existens. Turligt nog är den inte så stor, och folk verkar mer uppmärksamma än vad man ofta kan tyckas tro, efter ett tag sinar trafiken i just högerfilen och då förstår att hjälp bör vara på väg. Mycket riktigt efter någon kvart kom en stor blinkande vägassistansbil. Som snabbt och smidigt drar ut dagens svarta får ur tunneln igen.
Väl ute kunde det snabbt konstateras att stoppet berodde på vanlig hederlig soppatorsk... Det fanns förvisso bensin i tanken men tydligen inte tillräckligt för att pumpen skulle orka med att flytta de sista resterna den lilla biten upp till förgasaren. Assistanskillen var behjälplig med att trolla fram en reservdunk och slog på ett par liter, en tjänst dom annars inte brukar bidra med, men gjorde ett undantag för den här konstiga lilla bilen. Med en snaps uppepå det så sparkar sidventilaren igång och spinner raskt igen. Så nu har man sällat sig själv till den skaran som blivit radiokändisar via trafikrapporten, stillastående bil i höger körfält, Tingstadstunneln norrgående riktning.
Den åttonde ängeln
Wendax, kortlivad parentes i bilhistorien
Draisinenbau Dr Alpers i Hamburg byggde rälsbussar och järnvägsvagnar, efter kriget försökte dom sig som så många andra på att sätta Tyskland på hjul med en billig folkbil. Detta genom en viss professor Möbius som lade fram ritningar och en plan för detta. Man hade lite erfarenhet med att ha byggt små trehjuliga motorcyklar som såldes under namnet Wendax Eilrad åren före kriget men inte tillräckligt för att konstruera en helt ny bilmodell. De första prototyperna hade en tvåtaktsmotor på 398cc från Ilo, som egentligen var en stationär motor, och visade sig snart fungera dåligt i en bil.
En större motor på 750cc kom till istället men inte heller detta hjälpte projektet något nämnvärt, då resten av bilen långt ifrån höll måttet. Wendax visade upp dels en sportig roadster och den större sedanen WS750 1949 och produktionsstart utlovades 1950. Ett okänt antal bilar kom dock att produceras, men det var knappast tal om någon serieproduktion. Sista gången Wendaxbilarna visades på utställning var i Bryssel 1951 och sedan försvann märket från listorna efter att mycket få blivit byggda. Dr Alpers Draisinenbau fortsatte istället med att bygga rälsbussar.
Dock hade dom redan 1949 tagit fram en modell som hade kunnat bli något större, en lätt lastbil, kompakt byggd och med en driftsäker drivkälla. En Volkswagenmotor fram under hytten och framhjulsdrift. VW-motorerna hade man fått tag i genom ett militärt restlager och de var avsedda som reservdelsmotorer för Kübelwagens.
WL1200 var en gedigen liten laståsna i halvtonsklassen och totalt byggdes kanske något dussin av dessa, men dess framtid stupade på att Volkswagen som nu hade kommit igång med produktion på allvar och även själva tagit fram en liten lastbil, vägrade leverera motorer till en presumtiv konkurrent.
På väg till jobbet 1961
Mer Chevyspecial
I bilskolan 1953
Från bakluckan
Skolflygsreklam 1946
Colombianska Kromvickar
Dynasphere i rullning
I ett skyltfönster 1922
Purves Dynasphere
Midzushimas Renaults
The Melin collection , oriental beat part 2
Valerie Pedergraft med en lätt begagnad Datsun 510 från 1971
Hans melin själv med en tuff Toyota Corolla SR-5 liftback 1978
Och systern Lucy med en likadan bil
Richard carpenter hälsar på hösten 1976 med en helt ny Toyota Corolla av 77 års modell.
Pappa Gus med Toyota pickup 1978
Janet Lvesque-Melin med en tuff Mazda RX-7 hemma på North Wright street 1978,
Rene Quincy med en Toyota Celica från 1972, som fått tidsenliga slot mags.
Martins vattenjet
Projektet startades 1951 och prototypen till Martin Seamaster flög första gången 1955, och skulle egenligen haft ramjet-motorer från Curtoss-Wright men istället valdes fyra vanliga turbojetmotorer, som sattes högt upp för att undvika att få in vatten. P6M Seamster var ett stort plan, hela 41 meter i längd och 31,3 meter i vingspann. Tomvikten låg på 41 ton och fulltankd och fullastad var maximala startvikten hela 80 ton.
Seamasterprogrammet började dock inte så bra, båda prototyperna förstördes i våldsamma haverier, i det första fallet vid Potomacfloden, var besättningen chanslös, i nästa incident klarade sig alla ut tack vare katapultstolar. Seamaster lades på is fram till 1958 då man byggde fem färdiga flygplan.
Dessa P6M-1 underkändes vid tester och istället vidareutvecklade man en lite förbättrad P6M-2 som kom att testas under 1959 men resultatet blev inte heller nu godkänt, trots att det var ett av sin tids mest avancerade konstruktioner och med en hastighet av nästan mach 1 det snabbaste i sin storlek som hade byggts. Dock visade sig den bli rent livsfarlig i farter över mach 0,8, och nästan lika farlig att hantera på vattnet och i starten, i december 1959 ströks hela programmet och de tolv Seamaster som hade byggts gick till skrot.
Präktiga Peterbilt
Till bjudningen i den fashionabla kolonialvillan anländer man bäst i aftondress och med Peterbilt förstås...
Vita däcksidor känns lite ovanligt på denna, reklambilden är från 1981 och hur man tänkte med att lansera sin tungdragare på detta vis känns lite diffust. Nedan Peterbilt 1973 där man också försöker ge lastbilen en fashionablel fond. Snygga bilder, men något verklighetsfrämmande för lastbilsköpare.
Rover och Radio 88 på Råda
En av tidernas tuffaste kylaremblem satt på...
...Rover, i det här fallet en series P3 saloon, en mellanmodell i skarven mellan förkrigsmodellen 16HP och den helt nya P4. P3 tillverkades 1948-49 som P3/60 respektive 75 beroende påom dom hade fyr eller sexcylindrig motor. Den här vackra bilen är en av bara 1274 gjorda med den fyrcylindriga motorn.
Äldsta ekipage denna tisdag, Robert Nordeney kom med sin Peugeot 177B från 1926m och själv knotade jag dit med Wahlströmsbilen. NSU Ro80 från 1968 och en fin Fiat.. eller det är det inte förresten, Fiat 124 Spidern såldes som Pininfarina de sista åren och heter här 124DS från 1984.
Mercedes Benz 170VA som syns ute rätt mycket på säsongen, i ovanlig blå kulör. Thunderbirds duggar ganska tätt i Mölnlycke, två fina 56:or på plats. Ovanlig stor-Opel, Diplomat från 1975, dessa såldes nog väldigt lite av i Sverige på den tiden. Konceptet med en Opel med stor V8 efter bensinkrisen och en prislapp i Mercedeskalss gick inte ihop, denna är importerad senare.
Och i ena hörnet sitter friluftsstudion från Radio Partille 88,0 med Werna, Johanna och Stefan på plats och håller ställningarna.
Cords gengångare
Återupplivandet av Cord 1936-37 gick inte särskilt väl och strax rasade hela Auburn-Cord-Duesenberg koncernen samman. Men historien kom inte att sluta helt där. Ett annat märke hade haft det knackigt under 1930-talet, Hupmobile och hade lagt ner sin tillverkning under 1936. 1938 var man igång igen med en modern kaross men försäljningen var trög. Man behövde en ny modell och via Norman De vaux förmedlades uppköp av Cords 810/812 modellens pressverktyg med mera. Tanken var att sätta den extrema karossen på ett eget chassi med vanlig bakhjulsdrift istället för den avancerade framhjulsdriften.
1938 stod Hupmobile Junior Six klar, lite kortare än Cord och annorlunda front.
Fronten var man inte nöjd med utan Tom Tjaarda hos Briggs fick i uppdrag att modellera om den lite, och så bytte man namn på bilen till Skylark då den färdiga prototypen visades på Detriotmässan i januari 1939
Karosserna skulle byggas av Hayes, men den komplicerade Cordkarossen tog lång tid i anspråk att färdigställa, pressarna dög inte till större volymer och snart insåg man att de 6000 förhandsbeställningar som hade strömmat in vid premiärvisningen i Detroit inte skulle gå att ordna under överskådlig framtid, fram till juni 1939 hade man bara lyckats leverera 30 karosser.
Då kom Graham in i bilden, ett annat märke som gick nästan men inte lika dåligt som Hupmobile vid den här tiden. Graham var den som först hade bilvit kontaktad av De Vaux att ta över Cordtillverkningen men hade inte nappat på erbjudandet då, 1939 var läget lite annorlunda och Graham själva behövde en ny modell i programmet. Joe Graham erbjöd sig ta över tillverkningen med villkor att även bygga en variant med Grahams egna emblem.
Men flytten av produktionen drog ut på tiden, alla verktyg skulle flyttas från Hayes till Grahams anläggningn i Dearborn, och en helt ny produktionslina var tvungen att sättas upp, det var nu april 1940 och de flesta förhandsbeställningar hade dragits tillbaka när kunderna tröttnade på att vänta. Hupmobile drog sig ur i juli 1940, och man hade dessutom inte kunnat betala överenskommen royalty till Graham, som fortsatte bygga Skylarken under det egna modellnamnet Hollywood ett litet tag till, fram till september 1940.
Siffrorna går isär lite men troligen byggdes inte mer än 350 Hupmobile Skylarks, och kanske 1400 Graham Hollywood. Då båda bolagen hade allvarliga finansiella problem så sköttes inte arkiv och register särskilt bra, vad som är säkert dock är att bara en Hupmobile Skylark cabriolet byggdes.
Och en möjligen två Graham Hollywood cabriolet.
Cars & Stars - Jacksons Rolls
Efter Michael Jacksons bortgång 2009 såldes bland annat en del av hans bilar på auktion. Här är ett par av hans Rolls Royces. Ovan en Rolls som funnits i det Jacksonska garaget ganska länge, och är lite speciell, för en Turbo Corniche skall egentligen inte finnas. Corniche coupe är över huvudtaget en ovanlig modell och denna är från 1975, specialbeställning eller efterhandskonvertering? Jacksons garage är lika hemlighetsfullt som hans eget liv.
En annan Rolls Royce som drogs ut ur ljuset efter hans bortgång var denna Silver Spur Limousine från 1990.
Med lyxig och stilren inredning i finaste vitt skinn med mörkblå piping, spegeltak, komplett bar och troligen ett ljudsystem i den högre divisionen.
En ännu längre nyare Silver Seraph från 1999
Som ser ut som något ur tusen och en natt inuti, i Michaels Silver Seraph klev man bokstavligen in i en sagovärld.
Vid en däcktrave i Minnesota
Platsen är Chatwick i Minnesota och tidpunkten någon gång troligen runt 1910. Även om bilarna ännu inte räknades i några större antal så gick det åt däck i mängder. De tidiga automobildäcken var i princip bara gummislangar som nästades vid fälgen antingen med spik eller på annat sätt. Senare började man även vulka mönstrade slitytor på slangarna , och byggde dom runt en stomme. Däcken fram till den här tiden var ofta vita eller beigeaktiga, men någon gång efter 1910 upptäckte man att om man blandade svart pigment i gummiblandningen, så ökade hållbarheten avsevärt. Inledningsvis var ofta bara slitytan vulkad med svart gummi och lämnade däcksidan vit, dom fick alltså "whitewalls". Nånting som senare kom att behållas och utvecklas som en del av själva designen av däcket, men från början var alltså bara en naturlig effekt av tillverkningsprocessen.
sextiotalsspecial - Chevrolet
Fint exemplar från 60-talets första år, Impala sport hardtop sedan 1960
Impala 1963 med lowrider trix, hydraulik och skuffen full med batterier, digitala instrument och Corvettemotror under huven. Annars är det ganska ovanligt att fix färdiga custombilar kommer hit.
Nedan 1963 Chevrolet på helt annat sätt, också den mycket ovanlig då det är en tvådörrars sedankaross med stople. Finishen är långtifrån showstandard på denna Biscayne som har en rak sexa under huven och treväxladd manuell låda med rattspak.
Chevrolet Impala 1966
Och ännu en udda modell med tvådörrars "stolpe" kaross, Bel Air 1968. Bel Air och Biscayne skiljer sig från Impala genom att bara ha två bakljus per sida, 1968 fick lamporna dessutom flytta ner i den rejäla kofångaren.
Denna tuffa Bel Air har dessutom 396" motorn under huven.
En pic nic i Hällingsjö
Och bildspel från denna onsdag finns att se på: klassiker.nu/pa-tradgardstraff-i-hallingsjo
Föregående års sammankomster i trädgården: den-årliga-onsdagen-hos-mellander och mellanders-trädgård.
vilsekomna importer
Europeiska bilar var inte helt ovanliga i USA på femtiotalet, men dock långt ifrån någon allmän företeelse. Här står ett gäng lite udda bilar ändå i en hall någonstans i USA. Triumph TR3A längst fram var ganska populär, de andra mer eller mindre kuriositeter. Bredvid står en Berkeley, i bakgrunden syns Borgward, Renault Dauphine AC Aceca Morgan och en tysk microbil som heter Victoria Spatz. Bakom blommorna gömmer sig dock en malplacerad Chevrolet Corvette.
Hjulets dag 2012
Hjulets dag är en träff med som har fokus på maskin och lantbrukshistoria och hålls varje år i anslutning till det vackra Gräfsnäs slottspark. Förutom traktorer och maskiner är givetvis alla slags äldre fordon välkomna. Hit kan man ta sig på två sätt, antingen medelst eget fordon, eller så kan man åka den smalspåriga museijärnvägen från Anten med ändhållplats Gräfsnäs. Hjulets dag har hållts på denna plats sedan mitten av 1980-talet och samordnare för detta är Bjärke hembygdsförening.
Mest enastående inslaget detta år var Björn Pettersons formidabla ångtraktor från 1920 som under dagen tuffade runt på utställningnen.
Bildspel från denna söndag på Gräfsnäs kan ses på klassiker.nu/hjulets-dag-pa-grafsnas-2012
Fjolårets begivenhet i Gräfsnäsparken här: hjulets-dag-2011.
Med trubbig nos mot Nossebro
Power meet Nossebro drar till sig några tusental amerikanare, dock var detta den enda AMC-bilen som rullade in, en fin Pacer från 1975. Wagons, Chrysler Town&Country 1968 och Pontiac Bonneville 1965, och femtiotal i miniformat, Fiat 600 1955.
Vid det andra insläppet så kommer Cadillac 58:or i stim, här två fina cabbar, coupe De Ville 1956 och en av de obligatiriska 59:orna såklart.
Chrysler New Yorker 1963 rullar in.
Mera fina Mopars på bortre fältet, Barracida 1965, Challenger cab 1970 och en Coronet Super Bee 1968. Lite äldre och lite större, Dodge Custom Royal cabriolet 1958.
Buick Limited 1958 är en mycket vanligt förekommande model på Power Meet, nästa fordon är en Oldsmobile 98 Starfire från 1955 samt en fin Pontiac Chieftain från 1958. Cadillac 1955 cabriolet är också en relativt vanlig syn, men så vacker modell.
Buick Limited 1958 ja, vi har mycket gott om denna pampigt kromtyngda modell här, av de 832 cabrioleter som byggdes 1958 finns ungefär 10 procent i Sverige!
Limited såldes aldrig nya i Sverige men här kommer ett par stycken bilar som faktiskt är det. Buick Invicta coupe 1959, av de 49 Buicks som såldes nya i Sverige var nog ganska få så här eleganta coupéer. De Soto Dpilomat var en bil som bara byggdes för export, ofta i kanada och sändes idelar för montering utomlands, detta är en 56:a. Denna Mercury har ett ovanligt chassinummer med prefix STX, vilket står för Stockholm. Bara 19 mercurys såldes här nya 1955, men ett antal av dom monterades alltså även i Frihamnen. Chrysler New Yorker cab 1961 är en mycket ovanlig modell som bara byggdes i 576 exemplar, och denna är den enda som såldes här ny då.
Chevelle Malibu sålde ganska bra i Sverige på 1960-talet, denna fina cabriolet från 1965 är mycket fin. Chrysler New Yorker 1976 äer svensksåld men antagligen specialbeställd via ANA. Pontiac 1958 med genuint svenskt förflutet som överlevt och en nyare Pontiac Grand Prix från 1977 likaså med helsvensk historik.
En mycket ovanlig Moparmodell, Dodge 880 Custom, en hybridmodell som fick Chryslers kaross och ärvde det hädangångna De Sotos instrumentering, fanns åren 1962-65, detta är en 63:a
Muskelbilar, Plymouth Cuda cab från 1971, sällsynt bil i sällsynt fint skick och än änner mer sällsynt modell, den märkliga Chrysler 300 Hurst från 1970, bara 485 stycken byggdes i samarbete med Hurst av denna muskelbil i jätteformat, med 375 hästars 440" TNT motorn. Corvetteklubben hade många bilar med sig som vanligt, bland de äldsta denna fina roadster från 1965.
Mustangklubben hade också många vagnar på plats, däribland denna mach1 från 1970. mera mopars, Plymouth GTX 1969, Dodge Charger från samma år och mera muskler i grönt, tuff Pontiac GTO ffrån samma år.
Den mest uppmärksammade muskelbilen på Nossebro i år var troligen Erik Ollas 1966 Dodge Charger med Hemimotor, enda kända i Europa?
Uddamärken, var det tyvärr alldeles för lite av, här gömmer sig en fin Stucebaker Champion cab från 1949 och sen hittar vi en mycket ovanlig Packard 250 cab från 1951 samt en Clipper av 1956 års modell. Imperial får ses som ett lite udda märke med sina låga produktionsvolymer, detta är en fin Crown från 1968.
Dodge 1959 är det dock gott om. här en flock riktigt fina exemplar som coupe, Sierra wagon Custom Royal Lancer cabbar och under en Custom Royal fyrdörrars hardtop
Mera fenor, Chrysler new Yorker coupe 1958, och ännu en i mängden fina Cadillac 1959 som vi har i Sverige. Dodge Custom Royal som cab 1957 är en mycket ovanlig bil, och så här sågs Buicks fenor ut 1959, Electra 225 hardtop sedan var det årets dyraste Buick.
Buick 1960 fick behålla de dekanterade fenorna, och Pontiac toppade 1959 med dubbla bakfenor. 1957 års Pontiac däremot hade mer raka stilrena fenor, här i toppmodellen Star Chief convertible. Cadillac behöll sina fenor om än något nedtonade en bit in på 60-talet, här i 1962 års modell.
Chevrolet Cameo Carrier blev ingen vidare succé. Det var en lyxig variant av den vanliga arbetshästen i 3100-serien, men köparna ville hellre ha billiga arbetshästar än en välmanikyrerad lippizaner och Cameon blev en kuriositet med högt samlarvärde idag.
Störst på Power Meet, Långens Peterbilt såklart.
Och små jänkare finns det också, chamig trampbil efter Ford 1958 modell vann juniorpris.
En rad svarta bilar börjar lämna området, Packard Clipper de Luxe från 1953 följt av en Cadillac cab från 1947 som är lite modiferad, semi-custom med mycket hög finish. Nästa vagn är en Buick Roadmaster 75 årsmodell 1957, och Wahlströmsbilen likaså. Detta var nog ett av det mest uppmärksammade fordonen på Nossebro denna dag.
Power Meet Nossebro avslutas traditionsenligt med en Burnout tävling, och härdominerar numera europabilar, då främst Volvo, men även några amerikanska järn bjöd på show, som en Plymouth från 1958 och en rapp kompressormatad Chevrolet Impala 1962.
Best in Show i år blev denna superfina Pontiac GTO från 1966.
Och sedan bjöds det på (fusk)champagne bak i Daniels Buick 59:a
Mats-Ola "Lången" Larsson är välkänd figur i Power-krestarna och mycket annat runtomkring, här beskådar han Wahlströmsbilen med viss skepsis...
Polisgåsen
Grumman Goose är ett av de mest spridda amphibieplanen som byggts. G-21 Goose var även Grummans första monoplan tillilka det första dom byggde med två motorer. Det första plaet flög redan 1937 och än idag flyger flera av de totalt 345 byggda. Det till och med nytillverkas Goose igen, under namnet Antilles Super Goose med turboprop motorer.
Goose fanns i en uppsjö av civila och militära versioner. Planet ovan var från början ett militärt skolplan i US Navy, där de hade beteckningen JRF6-B, men detta exemplar köptes efter tjänstgöring in av New Yorkpolisen där den hade i uppdrag att vara flygande hamnpatrull.
Britannia GT
Acland Geddes hette en av otaliga amibtiösa människor som försökte sig på den luckurativa sportvagnsmarknadne i England under 1950-talet. Britannia GT skulle dock var lite mer än en sportvagn, Aclands koncept var en fullutrustad bekväm sportkupé med hög finish.
Till sin hjälp tog han den kände John Tojeiro som annats hade fullt upp med att bygga racingbilar åt jaguar på den här tiden. Med hans hjälp framställdes ett chassi och hjulupphängnar efter egen deisng, och en välbalanserad kaross i aluminium tillverkades av FLM Panelcraft. Motorn kom från Ford Zephyr, och med en specialutvecklad topp från Raymond Mays och dubbla SU-förgasare fick man runt 150 hästkrafter ur Zephyr-sexan vilket var ganska väl tilltaget i den lilla lätta Britannia.
Geddes var välbeställd, och hade dessutom en rad finansiärer bakom sig och byggde upp en fabrik i Ashwell för att serietillverka bilen , mekaniker och hantverkare anställdes, material köptes in, en komplett liten bilfabrik stod redo under 1959, men prototypen var ännu inte fullt utprovad.
Karossen på de serietillverkade bilarna skulle dock göras i glasfiber och leveranserna blev försenade, man hade redan byggt ett antal chassin och upptäckte att den nya karossen inte passade på dom... Allt fick göras om och finansiärerna grymtade, John Tojeiro som nu var deltidsanställd som projektledare knorrade, de anställda som fick lön men hade mycket fritid över var inte heller glada med situationen, Acland Geddes var som alltid glad och optimistisk. Men på ett och ett halvt år hade man inte lyckats bygga mer än fyra bilar plus en halvfärdig, och Britanna Motors Ltd försattes i konkurs i december 1960. Den femte bilen byggdes färdig tillsammans med ett antal Peerlees, en annan småtillverkare som också just kursat och stod under samma förvaltare. Där slutar historien om en liten sportbil som faktiskt kunde blivit något större, men snubblade på mållinjen.
Prototypen idag, såldes för ett tag sedan på auktion.
Thulins broschyr
