svammelsurium

Veidec festival på Mantorp närmar sig, två dagar kvar och nere i det lugna kvarter som hyser TBGIT så börjar man så smått på att planera att faktiskt sätta ihop racerbilen.

Översyn och finlir med kompressorn, ett rejält stycke grottmekanik, i stortsett alla toppmonterade kompressorer arbetar enligt Rootes Blower patent som daterar sig från 20-talet. två rörliga delar och funkade för 80 år sen, och funkar utmärkt än idag. Busenkelt, men den här mojängen väger as, antagligen lika mycket eller mer än resten av motorn, och passas försiktigt på plats med en rejäl motorlyft.
 

Det sägs att om man tar ett oändligt antal apor och sätter dom vid var sin skrivmaskin under oändligt lång tid så kommer nån av dom att så småningom skriva Shakespears samlade verk. Men långt innan dess har dom nog redan plitat ut vägverkets författningsverk!

Jo, jag har alltså vart på bilprovningen igen med det stora röda sörplande slamrande skrället som heter Chevrolet C-20 Beauville van enligt födelseattesten från Scarborough, Ontario i Kanada, men det godkänns inte i Sverige då dom påstår det är en Chevrolet Comil Sportvan vad nu det är för något. 
Nu var det dags för registreringsbesiktning för att slippa få mer moment-22 anmärkningar som att det saknas bälten i sätet som inte finns.  Strulet börjar redan innan, med att beställa nya reg-plåtar till den då de gamla i förra besiktninge ansågs för slitna. 
Alla som sett en Chevrolet van, eller någon van överhuvudtaget vet att det alltid suttit tvåradiga skyltar på dom, alternativt numer små skyltar i USA-storlek, för att passa i en USA-skylthållare. Dock så vet inte vägverket detta utan skickar jättelika EU-skylar enradiga... 
Jag kontaktar vägverket å dom hävdar bestämt att enligt pappret så skall det vara dessa skyltar. Men dock hittar damen efter lite letande att vår fordonsmodell visst är godkänd för den lilla skylten. Va bra , men dom kan inte skicka dom för trots att den är godkänd med det så måste jag skicka in ett kort på bilen för att det skall vara godkänt... 
Snälla kan du inte söka på nätet efter "Chevrolet van" så ser du hur modellen ser ut, nej det måste vara på precis den bilen skyltarna är ämnade för, men om jag skickar ett mail med bild, eller en länt till en bild på bilen, nej, det måste vara riktiga kort adresserat till vägverket i Örebro. 

Suck. 



dags före registreingsbesiktning, och samtidigt ombesiktning på skyltarna som jag ju inte kunnat sätta på plats, och sen ombes på höga avgashalter, vilket jag insisterade på att det aldrig skulle mätts från första början. Jodå, säger han och trots mina protester så mäter han avgasvärden som geivetvis är skyhöga återigen. Bilenär undantagen kravet hävdar jag och ber han titta på reg-pappret igen. Nu blandar sig stationschefen i lejken, och han hävdar liksom jag att den är befriad från avgaskrav. personbil, totalvikt över 2500 kilo, men detta gäller bara årsmodeller före 1989 efrter en koll i deras databas..
 Men istället så hävdar jag att den inte är A10-kodad, nu får dom ett större problem, dom måste hitta kod A10 i sin databas... och en pinsam tystnad inträder, en "utomstående" känner till A10-A14 kraven enligt direktiv 70/220/EEG

A10 innebär att fordon mellan åren 1989-92 kunde importör valfritt välja att avgascertigfiera fordonet, främst lätt lastbil, eller inte, våran har inte denna A10 i pappren och är då befriad från kraven, så fick vi äntligen det utrett,och kunde stryka den punkten.,

Till själva omregistreringen, det röda härket är av nån outgrundlig anledning registrerad som personbil, och nu ville vi ha den i uppvisat utförande till lastbil. låter inte så svårt, men det kom det att bli. Vad som skiljer en personbil från en lastbil är fick jag lära mig, lastöglor, dom är superviktiga, att det sitter skenor igolvet med förankringar för galler och surrning spelar ingen roll, det måste vara godkända öglor. 
Alltså, detta är inget hemmabygge, det är en "van", en av världens mest tillverkade fordonstyper tillverkad av Chevrolet, som ingår i General Motors, världens största bilkoncern, men 100-åriga anor, är det nån annan än svenska vägverket som kan få för sig att dom monterar icke godkända prylar i sina bilar? 

Franz Kafka börjar rotera i sin grav....

Men sen hittade vi ett par lastöglor, men då saknades det två för att den skall vara godkänd, två längst fram i lastutrymmet, hade det vart så att gallret hade suttit i de främre så hade det vart okej, men nu sitter gallret,( som vi har intyg enligt  direktiv TSVFS1978:9 på) i skenorna istället och då måste lastförankring finnas innanför detta. av godkänd typ som man kan köpa på Biltema och sen skriva ett intyg på monteringen. Skall vi köpa original GM lastöglor för Chevy van,  så måste det skrivas ett intyg av GM:s återförsäljare för Sverige att dom är godkända, samt ytterligare godkännande för EU-certifiering av dessa originalöglor, men från Biltema behövs det alltså inte. 

Kafka snurrar ännu fortare nu....

Mne för att slippa denna dividering så tänkte jag att då kör vi fanimej den som personbil iallfall, bara ändra antal sittplatser så att registreringsbeviset stämmer med verkligheten, svårt att ändra på det motsatta. 
Så alltså, registrara om en personbil till personbil då, det kan väl.. joo det kan det!!!!! 

Då visade det sig att bältena i de två bakstolarna helt plötsligt inte var godkända! Alltså, dom har varit godkända i en personbil innan, men när denna personbil registreras om till personbil, så är dessa godkända bälten inte längre godkända.... 

Kafka snurrar så att han nästan lyfter... 

Summa sumarum, de tidigare godkända bältena som nu inte längre var godkända, gjorde att det blev lastbilsreggning iallfall, med ombesiktning på dito förbannade öglor, som skall användas till att surra last, vad man då skall med det intygskrävande gallrett ill är och förblir en gåta. Bältena bak då? jo, är exakt samma fordon lastbilsregistrerat så behövs inga bälten bak alls! så det som i exakt samma bil är straffbart, och även rätt dumt och kan bli livsfarligt nämligen att åka utan bälten är helt plötsligt godkänt och därmed, då helt ofarligt kanske också, när den heter lastbil i pappren. Suck, där lyfte Kafka. 


 

Lördagen efter vår premiär på piren var det dags att åka med tidtagningen till Kristianstad för deras race-premiär för säsongen . Innan avresan hade jag kollat runt om det fanns nåt att hitta på i samband med helgen, och genom Citroenakuten så fick jag nys om att den årliga träffen med GS:ns vänner skulle ske i Hässleholm samma dag, vilket passade i schemat alldeles förträffligt.

Citroen GS, en mindre mellanklassbil som introducerades 1970 och i sann citroen-anda inte riktigt liknade nånting annat heller. designen var väldigt tidig med att vara halvkombi, och denna kaross bidrog till ett väldigt lågt luftmnostånd. Som ihop med låg vikt i sin tur ledde till att den lilla luftkylda 1-liters boxermotorn med fyra cylindrar och i basutförande på 55 hästkrafter faktiskt räckte rätt långt.  Skivbromsar runt om och givetvis gashydraulisk fjädring. Ett kort tag fanns det även en GS Birotor med wankelmotor på utbudet, på hela 107 hästar, men bara 847 byggdes.
Många innovationer på GS kom sedermera att sätta standarden för bilar i den här klassen, med undantag kanske då för den lätt udda instrumenteringen som ingen vågat kopiera.



1970-1979 byggdes över 1,8 miljoner GS, och fram till 1984 ytterligare över en halv miljon GSA, så hur många GS-vänner dyker det då upp på en träff för denna speciella lilla 70-talare?
Mjo... fyra GS och en Folkabuss...  Trots stor produktionsvolym så har få överlevt, mycket beroende på Citroens notoriskt låga andrahandsvärde, och dessutom kan dom rosta nåt otroligt mycket.

Synd det, för jag har kört GS, och det är en alldeles fantastisk bil om man jämför med samtida och senare konkurrenter i klassen. Den luftkylda boxern bär inga likheter med den klassiska VW:ns knattrande orkeslöshet, utan är tyst och smidig med en otroligt segdragning trots sin modesta storlek. Väghållningen är på Citroen-manér exemplarisk. Och uppepå det antagligen den mest bensinsnåla bil från tiden.



Bilen i mitten är en 70:a och sveriges äldsta GS. Träffen utgick från McDonalds Hässleholm och därifrån på en härlig sväng längs ringlande skånska landsvägar, fram till destinationen hos GS-entusiasten Ingvar där det var samling med fika.  Tackar alla medverkande för en trevlig och lärorik dag med dessa ovanliga maskiner.

Att köra GS idag som bruks eller hobbybil? Tja varför inte, se till och hitta en rostfri bil innan det blir för sent!
På plussidan:
+Komfort: bekväma säten, tyst motor, god isolering känns mycket nyare än sina snart 40 år.
+Väghållning:  Gashydraulik, framhjulsdrift och skivbromsar gör det svårt att köra av vägen.
+Bränsleekonomi.
+Reservdelar, inga större problem, entusiasterna har mycket överraskningar i gömmorna, support är aldrig heller långt borta på citroenakutens forum.
+Och givetvis, kuf-faktorn är hög på en sån här modell.

Minussidan
-Rost,rost,rost och mera rost.
-En del märkliga placeringar av reglage som kräver tillvänjning.
-"Kurvhandtaget" i mitten är inget handtag, det är en handbroms!
-Att överhuvudtaget hitta en

Grannen Astrid måste man titta in till när man är uppe i stugan, För brukade hon även titta till och sköta om  vår kåk mellan våra vistelser där,  men åldern har med rätta tagit ut sin rätt så att säga.  Astrid är född på norska sidan av skillingmarken, och var tre år när ärkehertig Franz Ferdinand sköts i Sarajevo, och hade gått ut den då obligatoriska sexåriga grundskolan när en österrikisk före detta korpral iscensatte den så kallade ölstugekuppen,. med lite enkel huvudräkning får man då fram att Astrid nu  fyllt hela 97 år.
 En fantastiskt pigg tant, dock sitter hon för tillfället i rullstol efter ett elakt benbrott i våras, men klarar sig trots det ganska okej med lite hjälp morron å kväll från hemtjänsten. Trots att hon bor ensam och ensligt, så är hon inte alls isolerad. Läser dagligen tidningar och suger in allt på nyheterna om omvärlden, och givetvis på lokalt plan med Vill man ha reda på vad som händer i bygden så vet tant Astrid det. Och ja även om man vill veta vad som hänt sådär de senaste 80-90 åren i bygden med för den delen också.

Tant Astrid är en sån där figur som alltid funnits och verkar komma att finnas kvar ett bra tag till, såna här tanter görs inte längre...



En kul anekdot om hur saker å ting går till i skillingmarken rör Astrids framlidne make Helge. Han fick en gång en flaska finfin Chivas Regal av farsan, vilket åtminstonde han uppskattade, men inte riktigt alla Han berättade nästa gång att han hade bjudit några jaktlagskamrater på denna välrenommerade whisky....
Dom hade rynkat på näsan å tyckt att "Nädu Helge, det häringa koket har du jämt messlyckets me!"