Bruksskick

Nyttobilar, commercials kommer in emellanåt i Sverige,  främst pickuper och en del lite annat med.
 
Chevrolet pickup 1969
 
Ford F-100 med camper, 1973
 
Något annat som är relativt populärt att ta hem, polisbilar, som denna Ford Crown Victoria från 2006, som har det mesta av utrustningen kvar. Crown Victoria var länge basbilen för polis och taxibruk, men september 2011 gick en epok i graven när denna bakhjulsdrvina rambyggda modell med V8, som den sista i sitt slag slutade tillverkas. Privatkunderna var väldigt få, de alla flesta byggdes åt just myndigheter, polisväsendet och taxi.
 
och dom hade automat med rattspak, 2006 alltså.
 
Ett annat slags nyttofordon, en "business coupe" från Buick, årsmodell 1940. Dessa var främst avsedda för handelsresande och saknade baksäte, istället hade dom ett gigantiskt bagage. business coupén byggdes på billigaste serien, Special och var med 895 dollar den absolut billigaste modellen. 12372 stycken sådana såldes 1940, och av någon anledning byggdes även 44 stycken business coupes på den dyrare Century och den kostade 1128 dollar.
 
Ofta brukar dessa modeller vara spartanska, men den här var förvånansvärt rikligt utrustad för att vara en businesss coupe. Ombonad interiör, isolering, värme, klocka och radio. Med vredet i taket vrider man antennen för bästa mottagning.
 

Sextiotal i Södertälje

I en skogsbacke står en trio skinande vita tyska sportbilar med splitter nya nummerplåtar. Det är Porsches nya modell 911 som efterträdde den långlivade och framgångsrika 356. Skulle den nya 911 bli lika framgångsrik som föregångaren? Det vet vi med facit i hand 50 år senare att den kom att bli, med besked. Få grundkoncept har tillverkats så länge som just denna modell.  Genralagent i Sverige på denna tid var lite egendomligt nog Scania-Vabis, lastbilstillverkaren i Södertälje.
 

Dubbeldäckardaimler

 
Dubeldäckarbussar är intimt förknippat med Londons täta stadstrafik. Här är urtypen för denna engelska ikon, kallad Imperial double-decker coach, byggd av Daimler 1899.
 

Italiano di colore

Mer, hur mycket finns det egentligen? bilder från Italien på bilar och belladonnor i färg och harmoni.
 
Lancia Appia 1957
 
En Lanciaspecial, kallad Hit och gjord av Pininfarina 1988.
 
Abarth 2000 Speziale 1968, också från Pininfarina.
 
 
En annan specialare, Alfa Romeo Giulia Sport från Pininfarina, på modevisning.
 
Och en Alfa Romeo 2000 som inte riktigt ser ut som en sådan för detta är en prototyp.
 
Och samma bil inuti
 
Alfa Romeo Specialmodell, Alfasud TiX, i Tyskland 1983.
 
Höstbild från driving rangen med AUtobianchi Bianchina 1965
 
Italienderivat, Polski Fiat 125p 1969
 
Och en Moto Guzzi får också vara med i temat.
 
En Lancia som emigrerat, på en del marknader säljs nya Ypsilon som Chrysler, i gengäld så heter numera de flesta Chryslermodeller Lancia i Europa.
 

Volvos kontring

 
Minnesvärd reklam från 80-talet. Volvo försökte övertyga köparna att deras bilar var att föredra framför de japanska modellerna som på allvar började säljas stort i Sverige på den tiden .
 

Nomadimport

En mycket ovanlig modell som kommit in, Chevrolet Nomad.
 
 
Den lyxiga tvådörrarskombin fanns bara åren 1955-57 hos Chevrolet, och det var den dyraste modellen i programmet också, Corvetten undantagen. Med en prislapp på 2608 dollar kostade den hela 300 dollar mer än en Bel Air cabriolet.
 
 
Modellen kanske var lite för flott för Chevrolets kunder, första året såldes 8386 stycken, för att sjunka till 7886 stycken året efter. Av 1957 års modell såldes 6103 stycken.  Den här nyimporterade Nomaden är av 1956 prs modell, och det finns inte många av dessa tre årgångar i landet. 
 
 
 
 

Rally i öst.

1960 kördes något som kalldes "fred och vänskapsrallyt" bakom järnridån. Det verkar handlat om en slags regularitytävling, och gick sträckan Moskva-Berlin-Prag-Warszawa. Idel östeuropeiska fordon i deltagarlistan såklart.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Inte godkända drag

Prototyper igen, de där varianterna som inte fick komma ut i offentligheten eller behövde lite mer kosmetika för at få lov till det .
Alfa Romeo Giulia 1961 med en front som är allt annat än attraktiv. möjligen mer en testbil för att laborera med dubbla stråkastare, fö resten av bilen är ju i det närmaste klar
 
Michelotti ritade många saker åt Triumph, här är ett tämligen elegant förslag till den kommande 2000. Bakpertiet har dock fått hänga med från Herald.
 
Tuff prototyp från 1963 som skulle kunnat bli något, V6 motor på 1,8 liter byggd av Ferrari, kaross från Bertone, ritad av en då ung lovande designer som arbetade där, Giorgetto Giugiaro. Men av Innocento 186GT blev det intet.
 
Men fronten dök upp igen, 1967 på en föreslagen facelift till Innocenti J4, men den nådde aldrig produktion heller.
 
Vad som nästan ser ut som en Fiat 127 med skuff är faktiskt en Daf. "mk. II" av Daf 33 skulle kunnat se ut så här men istället satsades på den då modernare modell 66.
 
Daf 66 blev ju som bekant en Volvo, och i förlängningen Volvo 343. Här är variant med tuffa dubla lampor vi aldrig fick se.
 
I AMC:s studio 1973, en sportig hatchbackprototyp baserad på den annars rumphuggna Gremlin, project G2 blev dock aldrig av.
 
Internationals uppdaterade Scout kallades Scout II, men Scout III som prototypen från 1978 kallades kom aldrig ut.
 
På Violkswagens museum står denna brutala Golf, kallad för A59. Med dubbelturbo, fyrhjulsdrift och kaross delvis i kevlar var detta en motorsportssatsning som aldrig kom till skott. A59 hade till stor del en helt unik motoruppbyggnad och gav ruggiga 275 hästar vid 6000rpm. 
 
Fjärde generationens Mustang visades hösten 1993, och redan året efter börkjde man labba med lite olika facelifts, varav denna var en som inte blev aktuell.
 

Märkliga Monterosa

 
Lyxbilstillverkaren isotta Fraschini hade upphört med biltillverkning i mitten av 1930-talet men satsade på en comeback efter kriget.
 
Mest känt är nog namnet i marint sammanhang, Isotta Fraschinis båtmotorer var och är fortfarande välkända, likaså deras flygmotorer. Och bilar såklart, under åren 1900 till mitten av trettiotalet gjorde man stora lyxiga bilar i klass med Hispano-Suiza, Rolls-Royce, Bugatti och de andra. Men depressionstiden slog ut en stor den av deras kundkrets och man lade ner biltillverkningen för att satsa på den tyngre divisionen av fartygs och flygmotorer.  

Återupplivandet av bilmärket kan ha att göramed att  orderingången på motorer till pansarkryssare och bombplan tröt av förklarliga skäl. Istället behövde det nya Europa sättas på hjul, Isotta Fraschini ingick vid den här tiden i CEMSA-Caproni, och 1947 hade man färsdigställt två prototyper att visa upp. Cemsa F11 som var mer åt det folkliga hållet och Monterosa, en stor exklusiv och lite annorlunda bil.
 
Cemsa F11
 
Monterosa ocupe
 
Man hade helt klart sneglat på Tatra i konceptet med en V8 bak med pendelaxlar, motorn hade dessutom hemitoppar fast till skillnad från Tatran var den vattenkyld. Hururvida Monterosa verkligen var allvarligt menad att konkurrera med de anda exklusiva märkena i Europa kan diskuteras, det var en mycket okonventionell bil och svansmotorkonceptet hade redan här börjat överges. Dock verkar man satsat på att starta upp återförsäljarnät och marknadsföring i USA, men det blev inte mycket av det. En av intressenterna för att ta in Cemsan och Monterosan i USA var ingen mindre än Preston Tucker, men det gick som det gock med både Tuckers egna verksamhet, och samtidigt, i Italien, Capronis, som slutade med likvidation 1949. Cemsa gjordes i sju exemplar, Monterosan vet man inte riktigt, men troligen inte mer än sju-åtta bilar hann byggas.
Monterosa cabriolet
 
 
1996 gjordes ytterligare ett försök att återuppliva det anrika Isotta Fraschini, T6 var en snygg coupé baserad på Audimekanik, två år senare presenterades även en cabrioet kallad T12, men det stannde vid dessa två prototyper.

Atomkraft 1962

Atomiumet i Bryssel, plats för världsutställningen 1958 och säkert en av världens mest omdiskuterade byggnader detta år. Framför den, en bil som visade upp på bilmässan där 1962 var den nya Moskvitch 408. I sovjet och dess satellitstater behövde man få in kapital och man satsade mycket på export. Just Moskvitchen kom att bli någorlunda framgångsrik på andra sidan järnridån. Den kom även att byggas på licens i Belgien, men då hette den Scaldia 1400 istället.
 

Konstiga kombis - Taunus

Första generationens Taunus "Buckeltaunus" som den kutryggiga modellen kallades kom ut 1939 men gjorde av förklarliga skäl uppehåll några år. Efter kriget kom ur-Taunusen byggas fram till 1952. Kombis och varubilar fanns att beställa från olika karossleverantörer.
 
van från Karl Deutsch 1951
 
Och en mer praktiskt familojekombi, också från Karl Deutsch.
 
Skåpbil med rutor från Weinsberg 1951
 
Karmann 1950
 
Med Pegamoidtak, från Papler.
 
Några byggde "woodies" på Taunusen, här en tidigare Taunus från 1948 med kaross av Wendler.
 
Klenk, 1949
 
Och från Vereinige Werkstätten Engelhard 1948. 
 

Cars & Planes - Sonett

SAAB använde naturligtvis sin koppling till flyget i reklamen under många år. Man påpekade gärna sitt ursprung som flygplanstillverkare för att krånga bilar, en kampanj som gick hem. Här är Sonett III i sin naturliga miljö, på flygklubben.
 
 
 
 
 
Och SAAB EV-1 en ren konceptbil, som skulle kunnat bli en Sonett typ IV.
 

Importblandning

En elegant och ovanlig bil som kommit till Sverige, Oldsmobiles lyxiga toppmodell "Ninety-Eight" från 1953. Det här året fanns bara ett motoralternativ, Rocket-88 fast med lite olika efektuttag. I basversion 150 hästar, i serie Super 88 och 98 hade den 165hk. Det här året fanns en specialmodell, en unik cabriolet som hette Fiesta, i den fick man ytterligare fem hästar, men så kostade den nästan 3000 dollar mer än sedanen ovan vars prislapp låg på $2756.
 
Oldsmobile kännnetecknades också under denna period på sin snygga symmetriska instrumentbräda.
 
Det var inget vidare cabväder när denna Buick Wildcat från 1965 lossades i Göteborg tidigare i vintras.
 
Chevrolet Impala 1964, säkert en av våra vanligaste entusiastbilar numera, och det fortsätter strömma in 64-Impalor, Och även 63:or som syns nedan.
 
 
Då är det här en betydligt ovanligare bil, Buick Le SAbre cabriolet 1961.  Det gjordes ändå 11971 stycken av dessa, men här ser man ytterst få. Det gäller i princip alla GM-bilar från de "glömda" åren 1961-62. Där i skarven mellan det utsvävande vilda femtiotalet och det mer strikta sextiotalet. Det är dock snygga vagnar med mycket detaljer och stilelement som förtjänar att studeras närmare.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Rockolas scooter

 
Scooterboomen tog sin början före Vespor och Lambrettor som annars anses vara själva arketypen för scooters. Mallen för dessa sattes redan 1936 med Salsbury Motor Glide. Under några år blev scootern populär, Cushman, Powell och Moto-Scoot hette ett par andra märken som etablerade sig.
Och så kom Rock-Ola scootern 1937. David Cullen Rock-Ola hade börjat med att serva och senare tillverka myntstyrda automater av allehanda slag, och som naturlig förlängning av det började han konstruera jukeboxar och snabbt blev dessa ”Rock-Olas” mycket populära. Och som sidoverksamhet ritade han denna scooter som sattes i produktion någon gång under 1937, patentansökan lämnades dock inte in förrän 1938. 
 
 
Scooterboomen kom av sig med utbrottet av andra världskriget. För Rock-Olas del ställdes maskinparken om till att svarva finmekanik åt vapenindustrin, och man byggde M1-karbiner på kontrakt år armén. Efter kriget fortsatte man med jukeboxar och spelbord, scootern som aldrig blev någon större framgång för dom, lär ha byggts i blygsam skala under 1945.  Varumärket Rock-Ola lever vidare än idag, och är fortfarande stort inom
jukeboxvärlden
 
Rockola Empress.
 

På tennistemat

Vill man ge sin bil en sportig image så parkaeras den den för reklamfotografering vid tennisplanen.
 
Buick Le Sabre 1986
 
Dodge Aspen med det sportigare R/T-paketet som inte var mycket mer än en uppsättning klisterlappar.
 
Dodge Monaco Custom 1974
 
På väg till träning med AMC Gremlin 1976
 
Oldsmobile Cutlass S 1975
 

Rambler Classic 1964
 
Pontiac Phoenix 1978
 
Plymouth Duster 1974
 
Och en mycket äldre Plymouth, cabriolet 1939
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Service i Nyhavn 1949

En smart i ide på hjul, tanka och serva bilen medan ni väntar på färjan, varför ser man inte såna här käcka små servicefordon i färjeköerna idag?
 

Från bakluckan - Japan

Bakluckor i reklamvärlden, se så mycket man kan pressa in... eller inte.
 
Daihatsu Charade 1979
 
Datsun 280Z var intetänkt som någon laståsna, men en liten portfölj ligger fint i det grunda bagaget.
 
Hade man lastbehov fick man istället köpa den större 710 wagon
 
Mazda 1200 i det gröna
 
På fotbollsplanen med nya 323 1978.
 
Prince finns inte längre men byggde fina bilar innan dom köptes upp av Nissan i slutet av 1960-talet.
 
Toyota börjde slå igenom på allvar världen över på 1960-talet, här är Corona wagon 1969.
 
Hardtop coupén var elegant men inte lika praktisk. 
 
Crown hette Toyotas lyxigaste serie och fanns ju även som stationsvagn, här av 1964 års modell.
 
Nissan Micra, i en tvåfärgad utgåva som kalldes Colette, i England 1986.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Moscow Cadillacs

Cadillacs i Sovjet, det här är en series 61 touring sedan av 1941 års modell, som troligen kommit med lend-leaseavtalet när USA bistod med krigsmaterial. 
 
Series 62 sedan 1956, brevid står en ZIM-12 som kan anses vara Sovjets motsvarighet. 
 
Fleetwood 75, Cadillac var den enda tillverkare som hade en egen limousine i programmet under många år. Med en halv meters längre hjulbas äån övriga bilar var det en modell som passade direktörer, politiker och ambassadörer. Den här Fleetwooden är av 1962 års modell.
 
Fleetwood 75 1964
 
1969
 
1972, från Zaires ambassad
 
1974
 
Och en '74 till, med ryska plåtar, kanske samma bil?
 
1977 Fleetwood Brougham, man dvanlig hjulbas.
 
Fleetwood 75 1979.
 

Peterbilt 1981

Lastbilsreklam, Ärkekonservativa Peterbilt i diverse främmande miljöer.
 
 
 
 
 

Visa dekaltrimmat

Citroën hade en uppsjö med små specialmodeller av allehanda slag, här är några varianter på Visa
 

Syndigt svart med Carte Noire

 

Visa Super E Noire Filet Rogue känns mer komplicerat namn än nödvändigt

 

1984 var det dags för olympiska spel, sommar-OS hölls i Los Angeles och vinter-OS i Sarajevo. Och för detta evenemang kom Visa Olympique ut i bilhallarna.

 

Visa Champagne i champagnefärg såklart. Såldes i England 1983.

 

Visa Sextant 1980, med en lite marin anstrykning, serien gjordes i 2000 exemplar baserade på Visa Super, och kostade 1900 francs extra.

 

Crystal, specialmodell för Tyskland men en särskild blågrå metallic kulör

 

Visa Platine i mörk metallic, i England såldes en variant med namnet Platinum, lackade i en speciell ljusgrå pearlmetallic.

 

Visa Leader, ett namn som även anändes på CX-modellerna, alla i grått med sparsam utrustning.

 

Challenger var en lite uppsnofsad GT, utom i Nederländerna där den baserades på 14TRS varianten och hette 145S istället. 3000 skall ha tagits fram 1985 av denna vita specialare.

 

West End, 1982

 

1000 Pistes var mycket mer än bara lite klistermärken. Fyrhjulsdrift, skivbromsar runt om och den lilla 1360cc motorn uppskrämd till 115 hästar med hjälp av dubbla Webrar. Femväxlad låda ingick också. Detta packat ner i en 860 kilos bil gjorde den till en dräpare. Prislappen var också en dräpare, 120 000 francs var mer än tre gånger mer än en vanlig Visa Super.

 

För drygt halva priset fick man en tvåhjulsdriven Pistes-wannabe. Chrono hade samma motor men med mindre webrar och på 95 hästar. Femväxlad låda ingick i den här också, men hade vanliga trumbromsar bak.

 

Och ännu mer ekonomisk var en GT Tonic med samma tuffa skärmbräddare och lite annat lull, men i övrigt en vanlig GT-motor på 80 hästar.

 

Här kommer kaffe med påtår

 
Ett ekipage från Gevalia, med kanna och allt. Varför ser man sällan dessa festliga rullande reklamteman idag?

Moparimporter

Tuff Plymouth GTX som kommit in från Kanada.
 
En mycket ovanligare Plymouth, Custom Suburban wagon från 1961 i mycket prydligt skick.
 

Hårda och tunga försök

Prototyper från pansarvärlden. När det gäller militära ändamål sparas sällan på krutet, alla infall och utvägar provas för att ta fram fordon för framkomlighet, styrka och försvar.
 
För amerikanska armén , Jeffery pansarmobil 1914.
 
En av de mest extrema pansarfordonen någonsin, med en trimmad Packard V12 gjorde The Tiger 180 blås i öppen terräng, men detta attraherade inte militären alls. Det rörliga tornet däremot kom att tas tillvara, denna konstruktion satt senare på flertalet bombplan och även mindre stridsbåtar. Konstruktören bakom det hela hette Preston Tucker.
 
I Sverige byggde man på 1920-talet upp ett pansarförsvar. Karossen till Landsverks första prototyp, L170 byggdes på flottans varv i Stockholm, och har därför en M/98 37mm marinkanon som beväpning. En enda L170 byggdes och den står idag på Arsenalen i Strängnäs
 
På Arsenalen står även Landsverk L30, som hade egenheten att den skulle kunna växla mellan band och hjul under färd.
 
På samma  museum står även den monstruösa Artillerikanonvagn AKV151, det var en Bofors 15,5 artilleripjäs placerad på ett stridsvagnschassi. Tanken var att sätta upp ett slags rörligt artilleri. Just röra sig junde den inte så bra med 51 tons tomvikt och den enda prototypen blev snabbt museiföremål.
 
Åttahjulig terränglastbil från Corbitt 1946, kallad T33.
 
Att att ta sig fram över vatten är också praktiskt, Hans Trippel har haft ett finger med i de flesta amphibiebilar som konstruerats, den här varianten V5 testades av tyska armén 1935.  
Och från Dodge kommer den här skapelsen som skulle ta sig fram över alla typer av lös terräng samt vatten med roterande skruvar. Konceptet hade utvecklats redan på 20-talet av Geoffery Pyke och här kan man se hur det fungerar i praktiken.
 
 

Sans Pareil - Sinpar

Sinpar startade 1946 med att bygga in fyrhjulsdrift i främst Renaulter. Egentligen var det en återstart för Sinpar hade perioden 1907-1914 byggt egna bilar. Både tyngre kommersiella fordon och små Renault fyror som ovan kunde fås med fyrhjulsdrift via Sinpar, vars namn är en slags fonetisk variant av Sans Pareil, som betyde utan motsvarighet.
 

Cars & Planes - Mercedes & MFI

En vårdag 1961 står ett helt nytt flygplan färdigt i Malmö, det en BA-7 eller en MFI-9 berodende lite på hur man ser på det. Björn Andreasson hette en ny konstruktör på firman som hade varit hos Northrop i USA ett par år. Där hade konstruerat BA-7 och byggt i ett par exemplar. Den stod alltså sen modell för MFI-9.
Planet ovan registrerades den 27:e mars 1961 som BA-7 med serienummer #1, som i det första exemplaret av MFI-9. Vems Mercedesen i bakgrunden är kan man undra, kanske är det representanten för Bölkow i Västtyskland som är på tjänstebesök?  SE-CPF kom 1962 att fraktas ned till Bölkow för tester och planerad licnstillverkning. Där gick det lite illa för maskinen för efter bara ett par veckor bröts landningsstället sönder. Planet omregistrerades efter haveriet D-EBVA men flögs alkdrig igen utan skrotades. Men den hade dock fullgjort sitt syfte genom att stå mall för Bölkow 208 som byggdes i 210 exemplar fram till 1971.
 
 

världens dyraste buggy

Den här trion heter Ferenc Pavlics, Greg Bekker och Sam Romano och dom har just byggt en buggy.
 
Den har kostat 38 miljoner dollar och kom att byggas i tre exemplar, det exemplar som körts längst har gått 20 kilometer...  Men det räcker för att kvalificera sig som en milstople inte bara i fordonshistoria, utan även i människan historia. Att bygga ett fordon som skulle klara sig i en okänd miljö, med bara en sjättedel av jordens tyngdkraft, och väga tillräckligt lite för att kunan frakta den till månen var en nästan omöjlig uppgift. Men dessa tre herrar och en hel stab med ingenjörer från Boeing och NASA lyckades komam fram med ett fungerande koncept. Och den första Lunar Rovern lossades på månen i Juli 1971 på Apollo 15 expeditionen och provkördes med stor framgång. PÅ Apollo 16 och 17 medfördes ytterligare två Lunar Rovers, och efter avslutat uppdrag lämnades dom kvar på plats, och där står dom än idag.
 
En egen nummerplåt utfärdes för laglig framförsel av motorfordon på månen.
 
 

Mera picnicutflykter

Studiopicnic med Mercury 1957
 
Mercury Commuter 1960 packas inför utflykt.
 
Så hoppar vi fram till 1979 och bilarna har krympt lite grann, Ford Pinto.
 
Fiat 128 Familiar såg vi aldrig i Europa, utan denna kombivariant byggdes bara i Argentina 
 
Avkoppling i gläntan med nya Opel Ascona Voyage 1970
 
Friluftsdukning och Opel Kadett 1969
 
En fikapaus 1963, och Opel Kadett i fonden.
 
Och 1963 i Frankrike med två rejäla Peugeot 404 Break.
 
I lite mindre skala men rymligt ändå, Renault 4 1960.
 
Och nästan obegränsat utrymme för fika och friluftsutrustning, Pontiacs stationsvagna 1972. I Bakgrunden en Vauxhall Firenza som såldes genom Pontiac i Nordamerika under en period.
 
Studebaker Lark med sin smarta baklucka, perfekt för utflykter 1963.
 
I modern tid ser man inte picnickorgen i annonerna så ofta längre, men Renault Scenic från Brasilien är ett av få undantag, den här från 2006.