svammelsurium

jag har lite andra intressen vid sidan av fordon och bilar också för er som inte tror det. En av de andra hobbies jag är till exempel att dricka sprit.   Så därför gjordes förra helgen ett besök i Örebro och den fina Öl och whiskymässan på Conventum där.

Nuär det här inget förtäckt supagille, detta rör de lite finare sorterna av whisky som jag är väldigt förtjust i, och även en stor del intressanta mikrobryggerier med både lager och Porteröl i sortimentet som man inte ser eller får chans att smaka på särskit ofta.
Landsort lager var en trevlig bekantskap, min vän Chris bosatt  Örebro delar åtminstonde det här intresset med mig. En av de mer intressanta whiskysorterna som provades, Indisk single malt! Amrut blackadder är inget för veklingar med en styrka på 62%
   

Whisky ÄR godis, det vet vi ju, single malt scotch som kola fudge var nytt och väldigt läckert.


Så var det även dags att stifta bekantskap med den svenska finwhiskyn Mackmyra som det talats och skrivits mycket om. Hur smakar denna inhemska produkt då? Jo det beror på. Första testet gjordes av den reguljära mackmyran, och förvisso inte oäven med en viss fruktig vanliljaktig arom, och ganska vass smak. Bra, men itne någon toppnotering. Sen provades den exklusivaste Mackmyran, lagrad på fat av svensk ek och det var en sagolik dryck däremot. Dock finns det en nackdel, man måste teckna sig för att köpa ett helt fat av den...



Laphroaig är en annan favorit, såhär skall en whiskyhylla se ut, i mitten tronar en 60-årig lagrad Laphroaig, som dock inte avsmakades, men väl ur deras sortiment av 18-åriga buteljer.



ett sortiment som gicks igenom också, längs till vänster en Caol Ila "unpeated" dvs utan den annars för Islaywhiskys traditionella torkningen av malten som görs över rökt torv, men oerhört god, kommer till systembolaget nu. rekommenderas.



Hos Arehucas bjöds det på lärdom och insikter i rommens värld. Rom har ju inte ansetts som någon finare dryck här, men numer är det ändring på det, Arehucas är spanska hovleverantörer av romdrycker från kanarieöarna sedan 1884.


Eller så skulle det inte vara fel att åka omkring i en GlenFiddich Mini Cooper


En trevlig angenäm och annorlunda mässa på det hela taget. Provsmakning i den här rangen företas i 2cl glas, vilket låter lite, men med tunga och komplexa sorter som de som presenterades så är 2cl faktiskt för mycket. Och då en del av sorterna var "cask strenght" som man inte var beredd på så brann det rätt bra i munnen mot slutet av kvällen, dessa sorter var uppemot 70%, vilket är lite väl häftigt.

det har varit fikaträff i Fritjofs garage igen, förra månadens fika skrevs det om här:
http://fika-i-fritjofs-garage.html

Fler och fler har uppmärksammat detta trevliga garage och det väl tilltagna fikarummet visade sig vara för litet. Sådär ett 30-tal personer hade sökt sig till garaget för fika och allmänt prat.


Bland flera besökare så syntes även Patrik Jacobsson, alla som är inblanande i dragracing känner väl till den här personen, fast då oftast med en kamera framför ansiktet, flera av han bilder går att se här:
http://www.racebilder.nu/




Kenne till vänster som driver sidan motormuller.se/ filosoferar över sidovagnar


Nostalgimacken, med Ford model T från 1926. På pumpen anges priset 69 öre/liter.


och så får man inte lämna garaget förrän man skrivit i gästboken!

Det fredliga lilla alplandet Schweiz har inte satt några djupare avtryck i bilhistorien, men däremot har landet alltid haft fullt av flitiga och drivna karossmakare. Från 20-talet och ända in på sextiotalet verkade flera stora verkstäder som åtog sig jobb åt privata kunder, samt biltillverkare själva för att bygga specialmodeller, prototyper och rena uppvisningsbilar. 

En av de mest fantastiska skapelserna från detta land kom från den mindre kända Hartmann i Lausanne, och presenterades ju tidigare här. http://hartmann-cadillacen.html 

Några fina exemplar från Beutler, en Bristol 401 med cabrioletkaross 1948 och en MG YA från samma år. Beutler kom att göra mtycket jobb med främst engelska vagnar som denna Bentley mk VI, men mest kända kom dom att bli för sina serier med vackra coupéer på Porsche 356-bas, som denna från 1958, ett antal Volkswagens försågs även med snarlika karosser.
   
    
Men även flottare vagnar, ovan först en Lancia Aurelia från 1955 och ännu en Bristlol, denna gång en 406 från 1957. Ännu en engelsman, Jaguar XK120 från 1952 och sist en en läcker coupé på fransk bas, en Simca Aronde 1958. Vid sidan av dessa specialare konverterade Beutler även många Volkswagen till nyttofordon som denna egendomliga kombi är ett exempel på.  

Köng i Basel var verksamma redan före kriget och ett antal Bentleys fick karosser från deras verkstad, här en roadster från 1936. Efter kriget var produktioen ännu mer småskalig, men denna Delahaye 135MS gjordes 1947 och en Riley RM coupe 1949. Annars var Köngs huvudverksamhet nyttofordon, då främst ambulanser som denna Cadillac från 1960.
   

Brichet är det inte mycket känt om, men denna Alfa Romeo 6C/1750 från 1931 är ett verk från dom.



Jean Gygax i Biel byggde karosser till bilar redan i seklets början men det finns inte så mycket bevarat från tiden alls. Denna Rolls Royce 20/25 är en tvådörrars sport saloon som byggdes av Gygax 1933. 



Carossierie Worblaufen var en av de större karossmakarna i Schweiz, och deras produktion kom att bli rätt omfattande från 30-talets början tills avvecklingen 1958.
En av flera Bugattis som blev skrudade av Worblaufen, type57C , 1935.


Denna vita cabriolet är en Hotchkiss Anjou från 1951, nästa vagn är en amerikansk Graham från 1937 med cabrioletkaross, Worblaufen, Tüscher och Graber byggde ofta små serier av just amerikanska vagnar med egna karosser för återförsäljare främst i mellaneuropa, men även i skandinavien kom dessa att dyka upp. Näst i raden en Bentley tourer från 1938, och en elegant cabrioletkaross på Alfa Romeo 6C-2300 från samma år.
   
   
MG YA från 1948 med påkostad kaross från Worblaufen, och en egendomlig jättelik öppen tourer, det är en Checker från 1950 byggd för okänt syfte. Ett par vackra vagnar från slutet av Worblaufens produktion, Lancia Aurelia 1952 och en Alfa Romeo 1900 från 1955.


Schweiz största karossmakare startades 1925 av Hermann Graber. Från 20-talet fram till sin bortgång 1970 ansvarade Hermann Graber för över 800 karossdesigner. Här en tidig sportig tourer på Mercedes Benz SS 1928. 


1926 gjordes denna tourer av Graber på Rolls Royce Twenty-chassi, ett antal  Duesenberg fick Graber-karosser med dnna är denförsta från 1934. Nästa är en fransk Voisin från C23 1932 och en särling i sammanhanget var denna Triumph Gloria med Graber-kaross 1937.
   
   
Fransk Hotchkiss från 1935 och flera Bugattis försågs med Graberkarosser här två stycken type 57 cabrioleter. Flera amerikanska vagnar fick också "europifierade" cab och tourerkarosser för hemmamarknaden, här en Packard från 1937.

Graber kom att överleva efter kriget när många andra branschen tog ner skylten. Flera Bentley mk VI kom att förses med Graber-karosser vid slutet av 40-talet, och denna vackra talbor Lago T26 1947. Nästa eleganta vagn är en Rover 16 från 1948 och mer engelskt är denna vackra lagonda från 1951.
   

På reguljär basis under femtiotalet kom Graber att förse hela serier av Alvis bilar med egna karosser. Detta samarbete forsatte ända fram till 1966 när Alvis upphörde. Efter Hermann Grabers bortgång 1970 kom man främst bli återförsäljare för Ferrari, och man började även åta sig renoveringsjobb av äldre speciella bilar, nånting man gör hos Graber än idag.  

Alvis TD21 1961 från Graber.



Gebrüder Tüscher bildades redan 1909 , och är en av få som överlevt till våra dagar. Numer gör man busskarosser, men under sina glansdagar så byggde man fina karosser som den här Delahaye 135 cabrioleten som kallades "Coupe des Alpes" 1938.


Alfa Romeo 6C/25 från 1938 med elegant kaross från Tüscher, åtminstonde en Bugatti type 57 fick också sin kaross därifrån 1937. En Plymouth från 1934 med Tüscherkaross, denna stil av tvådörrars cabriolet fanns inte USA, men byggdes som nämnts tidigare av flera europeiska karossmakare i mindre serier för lokala marknaden. 1939 gjordes denna engelska SS Jaguar i påtagligt kontinental stil.
   
   
Mer av Tüschers speciella europa-anpassade amerikanare, Buick Special från 1937, Chrysler Royal från samma år med öppet tourer karosseri, och en De Soto från 1938 i samma stil, sist en Buick från 1939 som tvådörrars tourer, dessa karosser hade ingen motsvarighet i respektive tillverkares egna ordinarie sortiment.  

Langenthal gjorde liksom Tüscher mer kontinentala konverteringar av amerikanare, som denna Dodge D-8 från 1938.


    
Två Lancia Aprilia fick kaross från Langenthal, här den ena från 1938. Liksom många andra i branshen var kommersiella fordon huvudgrenen, som denna lustiga Fiat 500 Topolino från 1948 specialbyggd för mjölkbud. Men ändå gjorde man i andra ändan såhär eleganta karosser som denna Delahaye 135MS samma år. Och en liten serie Citroen B11 byggdes som cabrioleter för den inhemska marknaden 1951.

Sécheron är rätt okända, diskutabelt om det ens var en auktoriserad verksamhet, för man känner bara till en enda vagn. 1947 byggde dom här här eleganta Delahaye 135M som idag finns på i Blackhawk Collection i Danville,Californien.



Reinboldt&Christé i Basel är inte heller så kända, men gjorde på 30-talet åtminstonde några specialvagnar Här en transformable sedanca de ville kaross på en Martini type CF 1932, Martini var ett av ganska få egna schweiziska biltillverkare, verksamma från 1897 till 1934.

    
Redan 1929 byggde man denna vackra tourer på Bugatti type 40, och 1934 denna Horch 710 roadster. Efter kriget kom man nästan helt att ägna sig åt busskarosser och lastbilshytter, men ett specialjobb var denna stora Cadillac med tourerkaross 1947 och åt en kund byggde man denna MG  YT cabriolet 1948. Ett par stycken Riley cabrioleter skall ha byggts vid denna tid med, denna är den enda kända av dom som finns kvar idag.



Ruckstuhl från Lüzern vet man heller inte så mycket om, men åtminstonde två Bugatti type 49 försågs med sedankarosser från dom, just denna finns faktiskt i Sverige.


Denna Bugatti type 49 sports tourer är från 1930 och har en kaross byggd av Chiattone, om vilka heller inte mycket är känt.



Gangloff är en firma som kom att bli intimt förknippade med Bugatti, de hade sin huvudverksamhet i Colmar vilet låg väldigt nära Molsheim på andra sidan gränsen i Frankrike där Bugatti residerade. Gangloff startade sin verksamhet redan 1903, och hade förgreningar i Geneve och Zürich, samt i Bern där huvudverksamheten fortgår än idag. Numer är dom bland de största i Europa på busskarosser, järnvägsvagnar, linbanegondoler och även farkoster till nöjesfält världen över. 
Men under sina glansdagar som en av Europas mest renommerade karossmakare så byggde man kreationer som dessa.
En Mercedes S tourer 1927 som double phaeton, nästa eleganta coupe är en Peugeot från samma år. Den eleganta sedanen är en Voisin C23 från 1932 och sist i raden Mathis från 1933.
   

Men det är Bugatti som Gangloff främnst förknippas med, närheten till Molsheim gjorde att många av Bugattis egna arbeten lejdes ut till dom, men lite diffust i vilken utsträckning, här är en del av de kända Ganglofkarosserna som byggdes främst på Bugattis storsäljare , type 57. Först i raden dock en type 50 från 1932. 
   
   

Efter kriget återhämtade sig Bugatti aldrig, Ettore själv avled 1947, och en comeback med type 101 runt 1950 bar sig inte, en handfull byggdes, varav två fick kaross från Gangloff, här är #101503 som idag finns hos Schlumpfmuseumet i Mulhouse


Bugatti type 101 var egentligen en smått uppdaterad type 57, och denna vagn i samma samling har lite oklart ursprung som type 57/101, men fick 1952 en kaross från Ghia-Aigle. 1948 Hade Ghia startat ett underbolag i just Aigle, men flyttade snart verksamheten till Lugano. Ghia-aigle som kom att verka ganska så oavhängigt moderbolaget Ghia i Turin.


Denna vågade Delahaye var ett av Ghia-Aigles första verk 1948. Ett par tidiga Ferrais kläddes också, som denna 212 Inter 1952 samt några MG TD som fick en kaross med mycket moderna linjer. Både petro Frua och Giovanni Michelotti som hade var sin designstudio hemma i Italien som konkurrerade med Ghia om jobben kunde dock få sina kreationer förverkligade genom just Ghia-Aigle, här en Alfa Romeo 1900SS som är byggd efter design av Michelotti.
   
   
Denna Austin Healey special byggdes efter Michelottis design 1954, och en något större britt, jaguar mk VII som cabriolet. Många Alfa Romeo gjordes hos Ghia-Aigle med ,som här en vacker 1900S coupe 1955. En liten serie roadsters byggdes med 1952-53 på Panhard Dyna. 
1955 buggde man en prototyp åt BMW, 505 kom den att heta men fick ingen uppföljning. Nästa vgan har setts innan i bloggen, och är baserad på en Chevrolet Corvette 1957. Fler amerikanare fick specialkarosser från Ghia-Aigle, främst för att vara dragplåster på bilsalonger runtom i Europa. Svårt att se men detta är en Studebaker Champion från 1955. Men även en del smått byggdes främst för mässor och utställningar, denna lustiga sak byggde Ghia-Aigle efter Fruas anvsningar på Fiat 500-bas 1957.
   
   
1957 byggde man kaross på denna lotus 11, som egentligen var en renodlad racingvagn, ett par snarlika karosser hamnade på både Lotus, Climax och även volkswagen-chassi. Den nätta coupén är ytterligare en Frua-design som Ghia-Aigle byggde som förslag åt Borgward för en coupé av lloyd Arabella 1958. Den gröna vagnen är en av flera Jaguar som de försäg med ny design, här en XK150 från 1958, sist i raden en av Ghia-Aigle sista kreationer, en Porsche 356 1961. Nu hade man flyttat tillbaks till Aigle, efter 1958 buggdes bara Porschen annars var det lastvagnar, skåp, flak och dylikt främst på Hanomag och Tempo-lastbilar och senare som ren verkstadsservice.  Firman rekonstruerades som Nervocar 1971, och återigen som Ghia S.A 1981. Verksamheten gick i likvidation 1984 och stängdes för gott 1989.

Totalt finns det kännedom idag om ett 30-tal schweiziska karossmakare, men det dyker upp nya saker hela tiden. Bokstavligt talat dyker upp alltså, för denna Bugatti som bärgades ur Lago maggiore tidigare i år visade sig ha en skylt från en för oss alla tidigare helt okänd tillverkare. Det äventyret skrevs det tidigare om här: http://finns-i-sjon.html

Joseph Sodomka startade en vagnsmakarverkstad i Böhmiska Vysoke Wyto 1895, i det som nu är Tjekiska republiken. På 20-talet började man även att producera automobilkarosser och kom att bli landets mest renommerade i branschen.

I första hand förågs inhemska märken med spcialkarosser, såsom Skoda, Tatra, Praga, Walter och Aero.

Tatra typ 80 från 1929 med elegant cabrioletkaross.


och en Tatra typ 52 med Tatras mer typiska front för tiden, 1931

 
Aero byggde relativt små bilar, men Sodomkas kaross på denna är inte desto mindre elegant, Aero 1000 Minor från 1933.


Aero 30 var något större och denna Sodomka-kaross är från 1935.


Ännu en Tatra, en typ 70A från 1935 med elegant coupékaross, och är dessutom en hardtop.


Sodomkas karosser kom även att vinna internationell ryktbarhet, och därigenom kom en del uppdrag att göras på utländska vagnar också. Som denna Packard 1101 tourer från 1934.


Sodomka-coupé på Lancia Astura 1937.


och en Hudson 1936.


1938 försågs en Rolls Royce med De ville kaross. 


Även en Bugatti type 57 fick Sodomka-kaross, denna är en av väldigt få Sodomka-bilar som överlevt till våra dagar.


La Salle cabriolet byggd 1938.


Sodomka var tidigt ute med strömlinjeform, man hämtade mycket inspiration från övriga Europa för att kunan bygga efter senaste mode mer än att behålla traditionell stil, denna Walter regent tourer presenterades 1934.


Aero 30 coupe från 1936.


Och en Aero 50 från 1939, man ser att mycket inspiration har hämtats från franska Figoni&Falashi, som har skrivits om innan här: http://flamboyanta-figoni.html



Ett par öppna karosser byggdes också under namnet Dynamik , också dom på Aero 50 chassi, denna från 1939 är den enda som existerar idag.


Skoda 913 Superb med hardtop sedankaross redan 1939.


Vid krigsutbrottet och okupationen av landet kom Sodomka att få ställa om tillverkningen till bussar, ambulanser och liknande fordon för militärt bruk. Men man gjorde 1942 denna limousine, på order av ockupationsmakten får förmodas då den är byggd på ett tyskt Maycbach SW-42 chassi.


Under de senare krigsåren hade man redan börjat planera för nya serier av karosser för främst Skoda, men det tog ett tag för industrin att hämta sig, och när man hade gjort det ett par år senare så fanns det itne någon större marknad för dyra specialkarosser. 
Dessutom hade Sodomka nu förstatligats, eller som det hette officiellt i den nya regimens deklaration att Joseph Sodomka jr "donerade" verksamheten till den nya staten och som "tack" för sin frikostighet fick han sitta kvar i styrelsen...
Men 1950 tog kommunistpartiet helt över styret av Sodomka, och produktionen kom mest att utgöras av komersiella fordon. Dock gjorde man en del specialvagnar vid sidan om. Som denna Tatra T600 som gavs i present till Joseph Stalin.


1953 byggde man denna paradvagn för försvarsministern general Cepicka att kunna inspektera sina trupper. Den är egendomligt nog byggd på ett Mercedes 770K-chassi från tiden före kriget.  


Man kom även sporadiskt fungera som prototypverkstad åt Skoda, men fram mot slutet av femtiotalet så upphörde helt tillverkningen av specialbilar hos Sodomka,  eller Karosa National Enterprise som det nu hette. Nu byggdes bara busskarosser, släp och husvagnar. Idag är resterna av Sodomka en del av Iveco och verksamma i Slovakien. 
 

Fick en laddning bilder av Luiz i Brasilien igen, hans vän Aurelio gick bort häromåret och efterlämnade sig en trevlig samling fordon. Nåväl änkan bestämde sig att göra sig  av med allihop, och man fick ta till två biltransporter för att skeppa iväg alla Aurelios bilar. 

Nästan packat och klart för avfärd, vi är i Petropolis norr om Rio de Janeiro
 

Första släpet, Mercury Cougar, Chevrolet 1953 Bel Air cab, Ford 1954 wagon och Chevrolet 1963 Impala cab, på undre planet två Studebakers med en Chevolet 1958 Nomad wagon emellan , längs bak en GMC Carryall Suburban från 1953. Dragbilen är en Mercedes-Benz typ1934, brasilienbyggd modell vi inte ser här.


Andra ekipaget dras av en Volvo.


Närmast Cadillac Eldorado från 1970, Cadillac Fleetwood 1959 Pontiac 1953 stationsvagn.


Och på undre raden främst en Rolls Royce Silver Shadow.


Bakom den en mer udda sak, det är ingen Suburban utan en brasilienbyggd modell som hette Chevrolet Amazona från tidigt sextiotal.


Sist på det släpet skymtar en Cadillac De Vilel från 1965, nu föjer man vägskyltarna mot Rio de Janeiro.



och vidare ut på motorvägen, en storslagen syn med de båda ekipagen med herr Aurelios bilsamling.

Nu kommer en uppföljare på inlägget http://pretty-pink.html !

Låt oss börja där vi slutade sist med ännu en bild på Paris Hilton och hennes rosa Bentley.

         

Rosa börjar bli inne igen, eller? Denna Ford StreetKa visades upp på Birminghamsalongen förra året, med färgmatchande dam.


Och tidigare i år visade Fiat upp son "Barbie special" Fiat 500, som en jubileumsbil för Barbiedockan som fyller femtio år i år.


Schweitzaren Franco Sbarro drar sig inte för något, på Genevesalongen 2005 visade han upp en specialbyggd Ferrari i allt annat än diskret mundering.


Ett taxibolag i Beirut, Libanon satsar på rosa bilar, enbart för kvinnliga kunder.



Hos firman Pink Limo i England kan man just det, hyra rosa limousiner för speciella tillfällen.



 Så går vi tillbaka i tiden, en Playmate Plymouth Barracuda i San Fransisco 1965.
 

Och året efter från tidningen Playboy syntes den här Playmate Dodge Chargern..


Kändisar gillar rosa, 1955 specialbyggde George Barris den här Lincoln Caprin åt Marilyn Monroe.


Och 1966 gjorde Barris två Ford Mustanger åt Sonny och Cher, Här är Chers Musse.  


Rosa Rolls Royce Phantom V, denna är en av flera extravaganta bilar som bor i Elton Johns garage.


Den egendomliga Zündapp Janus har tidigare visats här: http://stora-sma-bubblor.html. Och visst lyckades man hitta en rosa dylik tingest.


På femtiotalet var rosa en mer vardaglig färg, experimentbilen Ford La Tosca från 1955 är ett exempel.


Och 1965 visade Plymouth upp experimentbilen VIP i rosametallic kulör

Carmel 1200 var en småbil från Israel, 1961 presenterades broschyren med en rosa Carmel på omslaget


Från dragracingvärlden, en traditionell "gasser". Agent Orange är en Plymouth Belvedere wagon från 1965 


På sjuttiotalet blev Al Grabers funnycar "Tickle me pink" kändis på dragstripparna i USA.


Och med denna skapelse så glider vi sublimt över på kategorin flyg...


Helvetic airlines Fokker f-28 behöver man ingen radar eller transponder till att uppfatta, den syns ändå.


"Miss van Nuys" var en P51 Mustang som flögs mycket i racingsammanhang av Clay Lacy


Och så avslutar vi det hela med en, tja , såklart finns det alltid någon som var tvungen att måla sin Spitfire rosa.