svammelsurium

Michèle Mouton var juridikstudenten som hoppade av och kom att satsa på en rallykarriär. Som 21-åring åkte hon sina första rallyn som kartläsare för Jean Taibi, och 1973 deltog hon även tillsammans med honom i det första Rally-VM (WRC) som gick i Monte Carlo.

 
Men ganska snart bytte hon plats till förarstolen, och körde sitt debutantlopp i Critérium Féminin Paris-Saint-Raphaël med en Alpine A110.     
Året efter körde Michèle sitt första WRC-lopp med Alpinen och slutade på 12:e plats, och hade nu börjat bevisa att hon var någonting att räkna med i tävlingssammanhang. 1975 kördes även en hel del bankörning och den säsongen kröntes med en klasseger på Le mans 24-timmarslopp tillsammans med  Christine Dacremont och Marianne Hoepfner. 1976 klev Elf in som huvudsponsor åt Michèle och under säsongen preparerades en ny bil åt henne, en vassare Alpine A310 som som dock inte kom att bli någon framgång.  Året efter skrevs kontrakt med Fiat istället och den nya tjänstebilen blev en Abarth 131 som hon rattade fram till 1980 då man ringde från Audi, och ville ha henne som försteförare i sitt nya fabriksteam.  

I Criterium Alpine Maj 1976 med den nya Alpine A310


Michele i Fiat-Abarth 131:an


Monte Carlo 1978 med Lancia Stratos och Françoise Conconi som co-driver.


Med nya Audi i San Remo-rallyt 1981.

Audi hade beslutat sig för att satsa på stort redan från början när man gav sig in i den stenhårda rallyvärlden, deras nya Quattro som skulle bli Michèles nya bil för säsongen 1981 liknade inget annat som skådats i rallysvängen, ett fyrhjulsdrivet turboladdat monster med över 300 hästkrafter, vilket bara var en försmak av vad som sen skulle komma i 80-talets totalt vilda prestandajakt inom Grupp 4 och grupp B. Första säsongen för Audi gick mycket väl, med en seger i San remo-rallyt och totalt en åttondeplats i den totala cupen. Året efter hade hon klättrat upp till en total andraplats i WRC-serien, Michèles mest framgångsrika år.


Inför Pikes Peak 1983.

1985 var däremot tiden hos Audi ute då hon bröt kontraktet och satsade på Peugeot för säsongen 1986.  En bidragande orsak kan ha varit Audis minimala deltagande under säsongen 1985 i WRC-tävlingarna. Istället fyllde hon ut tiden med att tävla i BRC, brittiska rallymästerskapen, dock med mindre framgång. 

1986 körde hon en Peugeot 205 Turbo 16 i de tyska mästerskapen och vann sex av åtta deltävlingar med denna. I oktober samma år, efter vunnit totalsegern i de tyska mästerskapen deklarerade hon att hon tänkte sluta tävla. Ett av skälen hon senare uppgett till detta beslut var att man strök klassen grupp B, den vildaste och tuffaste klassen som någonsin funnits inom rally.

Michele med kartläsaren Fabrizia Pons 1986.

Men hon kom inte att sluta inom rally för det, redan 1988 grundade hon tillsammans med Fredrik Johnsson Race of Champions, och kom även att delta som serviceförare  för sina vänner Jacky Ickx och Air Vatanen på tuffa ökenrallyn, där service och reservdelspersonalen måste hålla tempo med de tävlande. Michèle har senare gjort flera gästspel inom diverse tävlingar som exempelvis marathonrallyt London to Sydney 2000 där hon kom tvåa. 2010 blev hon utsedd till president för FIA:s Women & Motor Sport Commission och samma år kom hon även tvåa i Rallye de Maroc med en Porsche 911.

Michèle Mouton har en unik ställning i rallyvärlden som den första och hittills enda kvinna som kört in sig i den absoluta toppen av rallyeliten.

Den 30:e maj 1911 stod hela 40 ekipage på startlinjen för det första Indy 500 loppet som det heter idag, då kallades det International 500-Mile Sweepstakes Race.

Race på Indybanan hade körts redan 1909, men 1911 organiserades det för första gången i stor skala.

Och man använde för första gången en "pace car" på en tävling, denna gång blev det en Stoddard-Dayton som här ses under en provkörning av banan.
 
 
Träning, kvalkörning, pole position och allt annan som är bekant än idag ingick i det första Indy-loppet. Kvalet bestod i att man skulle uppmätt en genomsnittsfart på 120km/h över en kvatsmils, 402 meters distans på raksträckan. 


Några av förarna, från vänster Bob Burman, Louis Disbrow, Jack Tower och Joe Grennon, lite mer kända namn i startfältet var bröderna Louis och Arthur Chevrolet som skrivits om här:http://carsstars-louis.html 


Inte ens det första Indy-loppet var en helamerikansk föreställning, Chevroletbröderna var fortfarande schweisiska medborgare, Ralph_DePalma tävlade uner italieskt flagg, och så återfanns en norsk immigrant i startfältet, Gil Andersen, som slutade på elfte plats med sin Stutz. Detta innebar nåäst sista placering då bara tolv av de fyrtio ekipagen fullföljde loppet. 500 miles runt indybanan tog runt 7 timmar, idag tar det c:a 3 timmar.


I övrigt känns upplägg och organisation välbekant från dagens tävlingar, om än i lite primitivande form, såhär såg det alltså ut i depån 1911.


Läkare, sjuksköterskor och ambulans fanns på plats likaså ett komplett medical center.


Och redan då liksom nu hade pressen tillgång till egna speciella "official press cars"


Sex timmar och 42 minuter efter start stod Ray Harroun som segrare i det först Indy 500-loppet, Ray var ingenjör hos Marmon och hade utvercklat denna "Wasp" för detta event. Vad som var speciellt med Harroun och bilen var att han körde solo utan färdmekaniker som annars var brukligt vid denna tid. Dessutom hade Waspen försetts med en speciell finess som ingen hade sett förut, backspeglar. Mekanikers huvudsakliga uppgift när det inte gällde att fixa bilen var just att hålla utkik efter medtävlande bakåt.


Ray Harroun innehar än idag ett särskilt rekord i Indys historia. Ray kvalade dåligt och hade startplats 28 i fältet. Än idag har ingen förare kört upp från en plats så långt ner och vunnit ett lop på Indianapolis Motor speedway.