svammelsurium

Då jag ligger å släpar med typ en vecka med bloggen så är det lika bra att resumera förra lördagen då det var dags för Power Meet i Nossebro. 

VI tänkte vara smarta och åka upp rätt så tidigt, bara för att inse att de flesta är så mycket smartare än oss, för väl där var det nästan fullt på fälten.
Totalt räknades det in c:a 2000 bilar, trots det så var det inte några nämnvärda köer varken in eller ut från området, ett tecken på att de har bra rutin på grejorna.

Vad är Power Meet? Jo, det är en träff anordnad av tidningen Power i samarbete med lokala klubbar, och vad som dyker upp där är  företrädelsevis USA-bilar. Till dom här träffarna bjuds även en del av Sveriges absolut finaste bilar in för bedömning/besiktning och prisutdelning, därtill är det även marknad och lite showuppträdanden 

Som besökare kan man ta sig an ett Power meet på två olika sätt.. Antingen att  åka dit  och ta ett par varv för att   kolla sig mätt på fina bilar, träffa bekanta från andra delar av landet, utbyta erfarenheter, umgås lite,  leta delar, skivor, kläder, böcker  eller annat på marknaden, ta ett varv till och titta närmare på de fina bilarna och sen åka hem och vara helnöjd med dagen. 
Alternativt:  åka dit, supa sig aspackad och däcka i baksätet, och åka hem. 


På vägen dit passerade vi Sollebrunn och passade på att stanna till och titta närmare på Nostalgimacken, brevid Shell-macken har det byggts upp en lten mack med helt och hållet femtiotals rekvisita, ett trevligt pittoreskt litet inslag.  



Vad mer att säga om lördagen, jag har hängt på sådana här träffar i flera år, och kan bara konstatera att det verkar inte finnas något tak på företeelsen. Det bokstavligen väller in importbilar i landet, träffarna blir bara fler och fler, och större och större för varje år. Bara förra året importerades det över 6000 äldre bilar från USA hit. Och det verkar inte avta. Nossebro är ändå en rätt liten endagsträff. Störst är Power Meet Västerås som brukar samla runt 20 000 bilar på en helg. 
En otroligt turkos Chrysler New Yorker från 1958, visst var färgerna häftigare förr.
Och två av säkert två dussin Oldsmobile 58:or på Nossebro, dessa kallades allmänt 
för "Krom-Olds" av synbara skäl, mycket  mer blänk än så här blir det knappt. 
 

Buick Electra cabriolet från 1959, det finns fler 59 Buick I Sverige idag än vad som såldes nya här, och av de fåtal som fanns då dog de flesta raggardöden innan sjuttiotalet hade börjat. Så här flotta modeller var då ytterst sällsynta här: De allra flesta jänkebilar på den tiden var faktiskt enfärgade, oftast svarta snikna 
fyrdörrars sedaner, som fick gå som företagsbilar, taxi, skolskjutsar och allmänt 
slitgöra. Till höger en Packard, komplicerade modellnamn är ingen nyhet, då denna 1956 hette Clipper Custom Contrellation Coupe. Fina vagnar på sin tid, men köparna svek stackars Packard, bara 1466 sådana här fina Constellaion coupéer byggdes, och två år senare hade Packard bommat igen.

 


Lincoln är heavy metal! För de kunder som tyckte Cadillac  var för små och trånga i slutet av femtiotalet köpte Lincoln, ett kassaskåp på hjul. Dessa hade självbärande kaross, och man fortsatte bygga på bilen tills vågen stannade på modiga 2700 kilo! 

1956 byggde Pontiac över 100 000 sådana här fyrdörrars hardtop-karosser, vart tusan har dom tagit vägen?
Första gången jag ser en överhuvudtaget. Och första gången jag ser en Hudson Hornet Hollywood, som Hudsons hardtop-coupéer kallades, 1952 byggdes det ungefär 2100 sådana, och dom är otroligt sällsynta idag.
 
  
Är dagis stängt så ryms ungarna lätt och ledigt i en Cadillac Eldorado från 1953. 532 stycken byggdes det bara och kostade som ny tre gånger mer än en vanlig Cadillac, idag en av de mest eftersökta samlarbilarna, uppskattad av både stora och små vad det verkar. Här är två av de tre som fanns på Nossebro denna dag.  




 
Så bjöds det på burn-out show, först in i manegen var Carlo Notaro med sin 1958 Chrysler, och efter hans makalösa show med jättejärnet så förstår jag bara inte att nån annan vågade försöka utmana detta. 
Detta är en helt standard familjebil från 1958, 2200 kilo och 345 hästars V8, Något fränare än de små trötta, taskigt byggda skrammelburkarna Volvo och saab lurade på bilköparna här på den tiden 

       
Det fanns en som var galnare,  detta är en Chrysler 300G från 1961, Chryslers prestandamodell, och byggd i bara 337 exemplar. Idag, en av de mest eftertraktade samlarbilarna överhuvudtaget. En bil som samlare och museum
bjuder MILJONER för! Men det verkar inte bekomma den här killen nåt nämnvärt


        

Då jag är ungefär lika torsk på gamla byggnader och arkitektur som på gamla bilar, så passade vi på att titta närmare på en imponerande väderkvarn på hemvägen. Idag ivras det ju mycket för vindkraft igen, men jag misstänker att det antagligen fanns en god anledning till att dom slutade med det en gång i tiden. 
Trevligt avslut på en trevlig dag i Nossebro