Flashback: Kungälv cruising 2005
Årets Cruising i Kungälv var som beskrivet en rätt lugn tillställning för min del, andra bullar var det förra året.
Min väninna Erica från Värmland var på besök hos mig med sin Cadillac 65:a, och jag har haft hur roligt som helst i hennes och henns kompisars sällskap uppe i Värmlands skogarna, och mina vänner hemmavid har mer eller mindre skakat på huvudet och tagit det med en nypa salt när jag återberättat våra eskapader.
Nu gör dom inte det längre, för nu har dom fått träffa Erica...
På lördagnsmorgonen var det gråtrist och regnigt, som alltid när det är dags för Kungälvscruisingen.
-"Kan du hämta en öl i kylen snälla?" frågade hon, klockan var halv nio och inte ens gått upp ur sängen!
Alltså, om man vill försöka förstå sig på kvinnor, så skall man börja med ett lättare objekt än hon.
Senare anlände vår chaufför, och vi hämtade upp lite folk i Landvetter och styrde mot Kungälv i regnet
Solen, den fick vi göra själva!
Väl uppe i Kungälv har ösregnet gått över till ett strilande hällregn, och då bestämmer sig Erica för att det minsann är dags att cabba ner
Chauffören Tobbe är ju nykter, och ser med skepsis på detta tilltag, att köra eller åka cabriolet är en väldigt speciell känsla, att göra det, sittandes på ryggstöden med ösrgnet piskandes i ansiktet, ja det är, tja, hum.. också en speciell känsla.
Men det stoppade oss inte , det var ju årets första åktur med cabbe, och det gäller ju att inte fega då.
Grustaget i Kungälv var blötare än nånsin, men det samlades en hel del bilar där iallfall, denna fina Buick Electra 73:a plöjer fram genom vattenpölarna som en slagkryssare...
Erica med sin Cadillac, hon har en fin Chevrolet från 53 med matchande husvagn också, på vintern är det Chevrolet Caprice som står för knegandet, detta är antagligen genetiskt betingat då mor kör Plymouth 59:a och far i huset en Lincoln från 1965.
Dags för avfärd ner mot stan.
En som trivs rätt bra, i början åkte Erica fram, medan jag och Tommy satt bak, efter tredje baklängesvolten hon gjorde ner över oss i baksätet, så blev det bäst för våra revben och andningsvägar att hon fick åka baksäte istället
Vädret klarnade upp rätt bra mot kvällen, och humöret på topp, än är det rätt många timmar kvar på kvällen , och en hel del kvar i flaskorna med, trots en lång dag och kväll så njöt våran chaufför rejält av att köra Cadillacen. Jag har ju emellanåt lite dåligt inflytande på folk, så veckan efter detta rusade han iväg till banken för ett lån å skaffa jänkebil själv!
Uppe på motorgården var det fullt röj på scen, här körs nästan bara Rockabilly på det gamla sättet, en stil jag tycker är helrätt i sammanhanget, en av de drivande i klubben Rightback Riders är samtidigt en driven rockabilly artist under namnet Fireball Steven, hans band varvade med ett annat band som kallar sig Little Dennis and the Bobcats, som verkligen showade loss, begriper inte än idag hur den lille killen kunde sno runt upp och ner, liggandes på knä och få med sig både mic-stativ och gitarr på samma gång.
Little Dennis himself, tyvärr ingen platta släppt, för det här svängde helhäftigt.
Fireball Steven, tidenligt klädd, Haglundsgura från -58 och gammal steel-mikofon, ståbas kompar givetvis . Här kör man hela konceptet utan kompromisser , rockabilly spelas in analogt på mono rörförsärkare live i studion som det gjordes 1953, mixing förbjuden.
Dogma-musik?
Den som dansade runt och röjde mest till dom här, det var förvånande nog inte Erica utan vår helnyktra chaufför... som sagt, han man dåligt inflytande så har man och jag trivs ganska bra med mig själv att förleda folk ner i rockabillyträsket.
Frågan om när vi var hemma debatteras fortfarande, men min flaska whisky vet jag med bestämdhet var rätt tom vid fyratiden, så nånstans efter det for vi nog hemåt, har jag hört...
Om nån tycker hon ser bekant ut, så kan det bero på att hon hade huvudrollen i TV-dokumentären "Raggarliv" som gick för ett par år sen på TV, håller tummarna för repriser på den.
Min väninna Erica från Värmland var på besök hos mig med sin Cadillac 65:a, och jag har haft hur roligt som helst i hennes och henns kompisars sällskap uppe i Värmlands skogarna, och mina vänner hemmavid har mer eller mindre skakat på huvudet och tagit det med en nypa salt när jag återberättat våra eskapader.
Nu gör dom inte det längre, för nu har dom fått träffa Erica...
På lördagnsmorgonen var det gråtrist och regnigt, som alltid när det är dags för Kungälvscruisingen.
-"Kan du hämta en öl i kylen snälla?" frågade hon, klockan var halv nio och inte ens gått upp ur sängen!
Alltså, om man vill försöka förstå sig på kvinnor, så skall man börja med ett lättare objekt än hon.
Senare anlände vår chaufför, och vi hämtade upp lite folk i Landvetter och styrde mot Kungälv i regnet
Solen, den fick vi göra själva!
Väl uppe i Kungälv har ösregnet gått över till ett strilande hällregn, och då bestämmer sig Erica för att det minsann är dags att cabba ner
Chauffören Tobbe är ju nykter, och ser med skepsis på detta tilltag, att köra eller åka cabriolet är en väldigt speciell känsla, att göra det, sittandes på ryggstöden med ösrgnet piskandes i ansiktet, ja det är, tja, hum.. också en speciell känsla.
Men det stoppade oss inte , det var ju årets första åktur med cabbe, och det gäller ju att inte fega då.
Grustaget i Kungälv var blötare än nånsin, men det samlades en hel del bilar där iallfall, denna fina Buick Electra 73:a plöjer fram genom vattenpölarna som en slagkryssare...
Erica med sin Cadillac, hon har en fin Chevrolet från 53 med matchande husvagn också, på vintern är det Chevrolet Caprice som står för knegandet, detta är antagligen genetiskt betingat då mor kör Plymouth 59:a och far i huset en Lincoln från 1965.
Dags för avfärd ner mot stan.
En som trivs rätt bra, i början åkte Erica fram, medan jag och Tommy satt bak, efter tredje baklängesvolten hon gjorde ner över oss i baksätet, så blev det bäst för våra revben och andningsvägar att hon fick åka baksäte istället
Vädret klarnade upp rätt bra mot kvällen, och humöret på topp, än är det rätt många timmar kvar på kvällen , och en hel del kvar i flaskorna med, trots en lång dag och kväll så njöt våran chaufför rejält av att köra Cadillacen. Jag har ju emellanåt lite dåligt inflytande på folk, så veckan efter detta rusade han iväg till banken för ett lån å skaffa jänkebil själv!
Uppe på motorgården var det fullt röj på scen, här körs nästan bara Rockabilly på det gamla sättet, en stil jag tycker är helrätt i sammanhanget, en av de drivande i klubben Rightback Riders är samtidigt en driven rockabilly artist under namnet Fireball Steven, hans band varvade med ett annat band som kallar sig Little Dennis and the Bobcats, som verkligen showade loss, begriper inte än idag hur den lille killen kunde sno runt upp och ner, liggandes på knä och få med sig både mic-stativ och gitarr på samma gång.
Little Dennis himself, tyvärr ingen platta släppt, för det här svängde helhäftigt.
Fireball Steven, tidenligt klädd, Haglundsgura från -58 och gammal steel-mikofon, ståbas kompar givetvis . Här kör man hela konceptet utan kompromisser , rockabilly spelas in analogt på mono rörförsärkare live i studion som det gjordes 1953, mixing förbjuden.
Dogma-musik?
Den som dansade runt och röjde mest till dom här, det var förvånande nog inte Erica utan vår helnyktra chaufför... som sagt, han man dåligt inflytande så har man och jag trivs ganska bra med mig själv att förleda folk ner i rockabillyträsket.
Frågan om när vi var hemma debatteras fortfarande, men min flaska whisky vet jag med bestämdhet var rätt tom vid fyratiden, så nånstans efter det for vi nog hemåt, har jag hört...
Om nån tycker hon ser bekant ut, så kan det bero på att hon hade huvudrollen i TV-dokumentären "Raggarliv" som gick för ett par år sen på TV, håller tummarna för repriser på den.
Kommentarer
Postat av: robban
Västkusten, alldeles innanför Smögen. På den översta bilden, så är det t.o.m Smögen med smögenbro du ser. :)
Trackback