svammelsurium

Året är 1971 och man ser slutet på epoken med muskelbilar, inte minst hos Dodge Charger. För detta år presenterades en ny kaross, , den blev större, bulligare och lite lyxigare.  Motoreffekterna sjönk, men en tröst var att 426 Hemin var för sista gången tillgänglig 1971, men bara ett 60-tal Chargers byggdes med det (skrivit om Hemi Charger -71 innan , här: http://svammelsurium.blogg.se/2008/january/en-solig-sondag-pa-abyfaltet.html)



Det fanns ett Super Bee-utförande med 383" motor på 300 hästkrafter, med 426 hemi som option. samt en R/T modell, som kom med 440" Magnum, vars effekt hade sjunkt något till 370 hästkrafter.
 
Den togs inte så väl emot av samtidens recencioner, men däremot av köparna , över 82000 Charges byggdes 1971, men det var antagligen en lite annorlunda kundkrets än de som åren inna handlat Chargers. Man började ana vart det barkade hän när reklamen nu inte längre hänvisade till brutal effekt, racingresultat, eller vad man kunde "spöa upp" vid rödljusen, istället så påpekades i första hand att nu kunde man få vinyltak utan extra kostnad...

I nutid, 1971-74 års Chargers har alltid setts över axeln bland muskelbilsfantaster,  ett slags lågvärdigt substitut som man kunde köpa om man inte hade råd med en "riktig" Charger.  Den bilden har ändrats en del, då dessa modeller numer är nästan lika dyra som den tidigare generationen

1973 såldes hela 119318 Chargers, de flesta i "SE" utförande, vilket innebar mest komfort och lyxattiraljer.  1974 sjönk försäljningen till 74376 bilar.

Nedan en 1974 Dodge Charger SE, mer mys-pys, mindre muskler. V8 på 318" var standard nu på 150 hästar, en 400" på 245hk var största alternativet, borta för alltid var 400+ hästars vidundren från fornstora dagar.




Men vad är nu detta? Jo en 1974 års Dodge Charger R/T, men från Brasilien! 
Chrysler do Brasil byggde egna modeller, deras egen Charger-hybrid  baserades på 1967 års Dodge Dart, och kom att behålla den karossen en bit in på 80-talet  och gick att få i R/T-utförande,  som ju redan slopats på hemmamarknaden.  Motorn var en 318"


Dog Chargern 1974? Nej, 1975 presenterades en helt ny Charger, som egentligen inte var så ny, det var i princip en Chrysler Cordoba, en lyxig mellanklasscoupé men med små detaljändringar. Om 1971 års nya kaross mottogs svalt av kritikerkåren, så var 75:orna iskalla, försäljningen sjönk dramatiskt till bara runt 30000 exemplar.

150 hästars 318" motorn var standard, men även bensikrisen och miljöavgifter tog ut sin rätt i att man nu kunde få en mindre motor som tillval, 318" motorn strypt till 135 hästkrafter. 400" bigblock motorn fanns kvar men nu på bara 190 hästar.  




"You'll love the change we made" sade reklamen,  näe, inte många gjorde det, bara runt 30000 såna här fann köpare, mindre än hälften av botten noteringen året innan.

Året efter tog det sig, och försäljningen ökade till runt 65000. för att leka berg o dalbana ner till 40000 året därpå.

1977 återupplivade man även det gamla Daytona-namnet från 1970 till Chargern, detta bestod enbart i en tuff tvåtonslackering och ett par emblem, inget mer , väldigt få byggdes i det utförandet.  I överigt inga väsentliga ändringar på den omdöpta Cordoban. Motoralternativ oförändrade, annat än att "Leanburn" systemet hade införts för bättre driftsekonomi och effektivare avgasrening på på 400" motorn.



1978 var sista året för Chargern,som nu gjorts nästan oförändrad sen 1975, och nu presenterade man ny modell som kom att säljas jämsides med de sista Cordoba-Chargers, Den egendomliga Dodge Magnum.
Som i sig självt inte var mycket mer det heller än en hjälpligt maskerad Charger/Cordoba, dock såldes det hela 47827 stycken av den det första året, medan de sista 2735 Charger SE-bilarna sent omsider hittade ut ur försäljningshallarna. 



Med det mer futuristiska utseendet så byttes också SE-beteckningen ut mot det mer trendiriktiga "XE" denna Magnum byggdes bara två år, 1979 var det definitivt slut med kopplingen till den ursprunglia Chargern.
 
 


Är Chargern död och begraven nu då? Nej!  1982 kommer namnet tillbaka, nu i den ultimata förnedrande formen, den beryktade hästkraftstinna muskelbilsikonen från sextiotalet får nu i åttiotalet se sitt namn prydas av en miserabel liten Mitsubishikonstruerad  småbil vid namn Dodge Omni. En hatchbackversion prydd med plastspoilers och kjolar och  en 2,2 liters turbomotor från japan kom att säljas under namnet Omni Charger.

           

Succes uteblev även om man försökte sälja samma kaross med andra legendariska namn såsom Daytona, och en Shelby-Charger för 1984-87.

Trots två fräsiga namn ur muskelbilsepokens storhetstid ihoptotade till Shelby-Charger, så var den lilla 2,2 liters Mitsubishimotorn oförändrad på moderata 96 hästar. runt 2000 Shelby -Chargers byggdes avslutningsvis 1987.


Lite sensmoral över artikeln är väl nog att kanske inte riktigt allt som glömts bort är värt att dra fram i ljuset igen..

Men är Chargern verkligen död nu då? gräv upp liket igen och slå det med en pinne! 

2006 lanserades en helt ny Charger, till flertalets stora förfasan endast  som fyrdörrars sedan, då den delar bottenplatta med syskonmodellen Chrysler 300C 



Den elaka fronten är tillbaka, och lite biffigare motorer med en V6 på 3,5 liter och 250 hästkrafter. Chrysler nya Hemimotor är också tillgänglig i 5,7 liters eller 6,1 liters utförande kallad SRT-8 på magnifika 345 hästkrafter. Rå urkraft i ett nytt paket.  Magnumnamnet kom också tillbaka i sortimentet som stationsvagnskomplement till Chargern. 
Och retrotråden spinns vidare, inför 2007 byggdes det en special upplaga i enbart 1000 exemplar av Chargern i SUper Bee-utförande, som i gamla tider, med stripes, humlan å allt. Och med 6,1 liters hemin uppjagad till 410 hästar så är det en en dräparbil av mått väl jämförbara med Chargern i sin glans dagar. 

    

    

Välkommen tillbaka Charger!