Flef förunderliga flygplan
Sen länge har man döpt, bilar, flygplan och allehanda fordon efter olika djurnamn, ibland med symbolik återspeglad i namnet, så därför får man se det som logiskt att Avro döpte denna till Bison.
Men i brist på fantasi så kan man ju som Blackburn döpa denna snarlika modell till Blackburn Blackburn
Att låta flygkroppen vara en del av den bärande vingytan är ett genialt knep för maximal lyftkraft och minimalt luftmotstånd. Flera använder denne enkla form av "lifting body" design men bland pionjärerna räknas nog Burnelli, som syns till höger med modellen A-1 och till vänster samma design på en brittisk Cunliffe-Owen OA-1 Funktionellt, men man hade en del kvar på det estetiska att jobba på.
Tidigare Burnelli med två motorer i fronten och en abnormt bred flygkropp och daterar sif från 1923.
"Duct air" experimenterades det med ett tag också men får väl betecknas som en bisarr aviatrisk återvändsgränd. Italienska Stipa från Caproni hade iallafall vanliga vingar till hjälp, och det ser ut som en "normal" flygkropp gömd inne i tunnan. Coollins Aerodyne var mer extrem, hela lyftkraften skulle genereras av själva "ducten" med motorns propeller som fungerade som en slags hjälpturbin. Vet inte om det fungerade, förresten var tusan satt piloten?
Fairchild 91 Clipper, ett i allmänhet elegant sjöflygplan, men vi glömde nåt, grabbar var tusan sätter vi motorn?
Hilson Bi-Mono var tydligen en idé om löstagbart vingpar, man kunde alltså välja att flyga med en eller två vingar, varför? Hur som helst så har nåt liknande aldrig synts till igen troligtvis på goda grunder.
Ett plan behöver i allmänhet skrov, motor, vingar, stabilisatorer, fenor, landningsställ, men inte nödvändigt vis i någon inbördes ordning av den amerikanska Stout Amphibian att döma
Det här är i grund och botten en ordinär Fairey Battle, men kvalar ändå in här som anomali. Försedd med två cockpits från Hawker Hurricane så fungerade denna som skolflygplan för kommande Hurricane-piloter.
Canardplan har det experimenterats med till och från, egentligen var det första flygplanet av bröderna Wright faktiskt också en Canard dvs med stabilisatorerna fram. Men först långt senare kunde man dra nytta av fördelarna med det.
Foucke-Wulfs F-19 från 20-talet ser lite lustig ut och inte konstigt att den döptes till "Ente" = ankan.
Curtiss-Wight XP-55 Ascender var ett amerikanskt försök runt 1944 med samma profil som dock inte vann flygvapnets gillande.
Burt Rutan och Scaled Composites har experimenterat färdigt med Canard, med sin Spaceship One kastade han flygets vedertagna konventioner helt överbord. Men dessutom så är detta det enda normala (nåja...) plan som lyckats ta sig ut från jordens atmosfär. 
Man frestas säga: var får du allt (= bilderna, all kunskap) ifrån?
Hur som helst perfekt bloggläsning. Det är inte alla som har känsla för vad som passar på skärmen.
Vad det gäller Coollins Aerodyne, så ser det ut som om piloten satt under planet!!
Måste i så fall vara spännande vid landningarna.
Stout Ampibian ser verkligen ut att ha kommit till under något hippie party, vart skulle dom annars ha fått den fantasin ifrån?
Det var väl Caproni plan som Sverige köpte under, eller om det var efter andra världskriget, som var gjort i trä, och där vingarna brukade brytas av?
(Capronis vingbrott: det var för att vi idkade störtbombning med det, något det inte var avsett för.)
Clipperns placering av motorn är inte så konstig som det kan se ut.
Det är nämligen så långt från vattnet som möjligt som man vill ha motorn. Även framför vingarna är att föredra så att de tar luftströmmen dit man vill.
Capronin var ett sällsynt olycksförföljt plan. det var ett nödköp, och det ryktas om att samtliga plan vi fick var egentligen vikta för någon annan marknad eller att om de skulle övertas av nånfiende så var större delen av planen saboterade från fabrik. vid undersökningar av våra som krasha hitta man egendomliga saker som inte skulle var där dom var, så kanske viss substans fannsdet. eller bara rent jävla slarv.
Italien skulle ha sålt dem till Frankrike, fiende efter 1940. Skiftnycklar i oljetrågen talas det om...
och en hammare i rodret...