Fler flygande fulingar

På min lilla odyssé genom luftrummets abnormiteter så har jag funnit nästan inga japanska knepigheter som kvalar in i fula divisionen .


In som joker dock, Yokosuka Reiun med en knepig sexbladig propeller som drevs av två motorer som satt baktill i planet, vilket gjorden den till ett ruskigt snabbt spaningsplan med sin toppfart på 720km/h. 





Hollands bidrag till dagens omgång, Koolhoven  FK50B med ett saftigt underbett och en flygkropp som verkar mer höra hemma på ett sjöflygplan.





Polens bidrag, PZL Zubr, tyvärr Koolhoven men PZL:s underbett vinner på poäng här.





Englands bidrag, Airspeed AS39, nog det enda plan jag sett med omvänt trepunktställ, betecknades luddigt i flygministeriets specifikation 23/37 som "Special purpose plane" vad nu det kan vara. Men man byggde bara en och en halv.





Från Österrike, eller rättare sagt dubbelmonarkin det österriskisk-ungerska imperiet, då denna Lloyd är tillkommen före dubbelmonarkins fall. Inte så mycket känt alls om den här.





Nästa deltagare, från Italien, en helikopter, eller kanske en parodi på en. Detta är en prototyp från Fiat.


          


Från Belgien så heter kvällens deltagare Lacab GR-8 och ser ut ha börjat som en bra idé en morgon, men sen verkar konstruktörerna lekt svansen på åsnan resten av dagen.





Från Tyskland, en motor på varje vinge och en på en pinne, Junkers Ju-252.  Hade Ju-52  piloterna klagat på att det blev varmt om fötterna? Nej, men man bestyckade denna med Jumo 211 radmotorer istället för föregångarens stjärnmotorer


        


Tremotorig fransyska men med maskinerna på ryggen, två fram och en bakåfram. Vad den märkliga jättecylindern i nosen är till för har jag inte den blekaste... Loire 301 





Kalinin Ka-7 Rysslands bidrag till listan, tungt sexmotorigt bomb och transportplan, gjord för ryska förhållanden, dvs flygfält som varierade från usla till värre. Därför krävdes stöddiga landningsställ  (kolla om info)


   


Hela vägen från USA, den otroliga Pogo. Convair XFY-1 Pogo var första försöket med V-TOL , Vertical take-off and landing. Take-off delen fungerade som tänkt. Landningen var en mardröm även för de djärvaste av testpiloter. Nånting konstruktörerna inte verkat tänkt på riktigt så ingående. Man landade på samma sätt man startade alltså vertikalt, alltså backa planet långsamt neråt utan någon bakåtsikt alls.

Däremellan dessa två moment flög den vid gynnsamma tillfällen nästan manöverdugligt.


    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback