Hooper fall from grace
Runt 1959 är det slut med det anrika Hooper, moderbolaget BSA gjorde sig av med sin motorcykeldivision 1957, och sen fick Daimler övergå till Jaguar 1960. Innan dess hade man tagit fram den märkliga sportbilen Daimler SP250 som fick ett svalt mottagande, Daimlers popularitet i allmänhet hade fallit kraftigt under de senare femtiotalet.
Ett av Hoopers sista jobb inom BSA var göra denna Daimler SP250 coupe för utställning 1959.
Hooper coachbuild ltd ombildades till Hooper Motor Service, och kom framöver föra en rätt vegetativ existens som blott mer än en service och plåtverkstad, långt från fornstora dagar.
Denna Lancia Flavia med Vignale-kaross försågs med koffert och lite specialdetaljer av Hooper 1963.
Samma år specialbyggde man denna lyxiga Morris Mini med cannédekor och elstyrt soltak åt Peter Sellers.
Från 1970 övergick Hooper till att bli Rolls Royce återförsäljare, men så småningom började man därigenom åter specialbygga en och annan bil åt kunder, och sedermera även presentera en del egna alster.
En serie tvådörrars Bentley Turbo R har också gjorts av Hooper denna från 1986.
Och en vagn från 1989. Även en del Rolls Royce byggdes om till coupéer hos Hooper under denna tid. Dessa försågs oftast med uppiffad inredning och extra utrustning.
En "state Landaulette" år kungahuset på Rolls Royce Silver Spirit byggdes 1989.
Men vanligaste konverteringarna var limousinebyggen, här en Silver Spur 1990 som även fått taket förhöjt.
SAmma år slog man på stort och presenterade sin "egen" superbil, Hooper Empress II var byggd på Bentley men var tänkt att tillverkas i en liten serie och säljas helt i egen regi. Den baserades på Turbo R och fick då deras 6,8 liters dubbelturbo V8. Inget krut sparades på utrustning och kvalité. Naturligtvis blev bilen oerhört dyr. Med en prislapp på £400 000 var det den dyraste bilen som gick att köpa överhuvudtaget 1990.
Men projektet slutade nästan innan det börjat, bara sex Empress II-bilar färdigställdes.
1994 byggdes två landauletter, som kallades Silver Wing, men även om de gjordes med Hoopers emblem och kännetecken kom själva jobbet att göras av en annan verkstad som hette Craiville.
Sen tynar Hooper bort, sista livstecknet är ett avtal med en viss Aaron Greene om att tillverka replikor av Mercedes Benz 300SL med modern drivlina och teknik 2003, men osäkert om något kom till skott av detta.
Ett av Hoopers sista jobb inom BSA var göra denna Daimler SP250 coupe för utställning 1959.
Hooper coachbuild ltd ombildades till Hooper Motor Service, och kom framöver föra en rätt vegetativ existens som blott mer än en service och plåtverkstad, långt från fornstora dagar.
Denna Lancia Flavia med Vignale-kaross försågs med koffert och lite specialdetaljer av Hooper 1963.
Samma år specialbyggde man denna lyxiga Morris Mini med cannédekor och elstyrt soltak åt Peter Sellers.
Från 1970 övergick Hooper till att bli Rolls Royce återförsäljare, men så småningom började man därigenom åter specialbygga en och annan bil åt kunder, och sedermera även presentera en del egna alster.
En serie tvådörrars Bentley Turbo R har också gjorts av Hooper denna från 1986.
Och en vagn från 1989. Även en del Rolls Royce byggdes om till coupéer hos Hooper under denna tid. Dessa försågs oftast med uppiffad inredning och extra utrustning.
En "state Landaulette" år kungahuset på Rolls Royce Silver Spirit byggdes 1989.
Men vanligaste konverteringarna var limousinebyggen, här en Silver Spur 1990 som även fått taket förhöjt.
SAmma år slog man på stort och presenterade sin "egen" superbil, Hooper Empress II var byggd på Bentley men var tänkt att tillverkas i en liten serie och säljas helt i egen regi. Den baserades på Turbo R och fick då deras 6,8 liters dubbelturbo V8. Inget krut sparades på utrustning och kvalité. Naturligtvis blev bilen oerhört dyr. Med en prislapp på £400 000 var det den dyraste bilen som gick att köpa överhuvudtaget 1990.
Men projektet slutade nästan innan det börjat, bara sex Empress II-bilar färdigställdes.
1994 byggdes två landauletter, som kallades Silver Wing, men även om de gjordes med Hoopers emblem och kännetecken kom själva jobbet att göras av en annan verkstad som hette Craiville.
Sen tynar Hooper bort, sista livstecknet är ett avtal med en viss Aaron Greene om att tillverka replikor av Mercedes Benz 300SL med modern drivlina och teknik 2003, men osäkert om något kom till skott av detta.
Kommentarer
Postat av: svensson
Intressant saga om Hooper.
Höjdpunkten kom i andra inlägget, 30-talsbilarna: där stämde formerna, där var det skönhet och åter skönhet. Sedan blev det som jag sagt sämre och överst i detta inlägg var det två fula bilar måste jag säga: "Horreurer": en ledsen överdesignad vit bil och en med påsatt koffert; vad tänkte de? TÄNKTE de?
Som du berättat så gick det sedan utför med firman. Den där röda superlyxbilen från 80-talet var ju inte vacker precis. In alles en mycket läs- och sevärd blogpost.
Postat av: Larsson
Som vanligt en läsvärd artikel! jag är djupt imponerad över alla fakta och alla bilder...
Trackback