svammelsurium

en gång i tiden var förbränningsnmotorn ingen självklarhet, alternativa drivkällor är inget nytt. Det fanns gott om både elbilar och ångbilar under automobilens första decennier, och så fanns det även propellerdrivna bilar.

Zeppelinfabriken i Friedrichhafen provade ut en propellerdriven farkost 1911, egentligen en snösläde med bilkaross.  


Propellerdrivet pansarbilsexperiment från första världskrigets första del, Sizare-Berwick Wind Wagon.


redan före första välrldskriget hade en händig fransk officer i främlingslegionen byggt ett par prototyper till propellerbilar. I den algeriska öknen var detta ett mycket framkomligare fordon är dåtidens bilar, men någon uppföljning av dessa blev det inte, här är kapten Lafarque med sin andra prototyp 1912.


samma år hemma i frankrike demonstrerade greve Bertrand de Lessepps en propellerbil i Paris.



Diverse propellerdrivna snöslädar kom att experimenteras med och nå viss framgång i Ryssland, där vägnät saknades i större utsträckning. 3-KA är från 1921.


dessa farkoster kallades "Aerosan" och användes en hel del för militärt bruk, denna Aerosan är från andra världskriget och har "hittats" av tyska styrkor på östfronten 1943



 Röda armén hade även del mindre öppna aerosans, med en förare och en skytt, i hur stor utsträckning dessa användes är oklart. Sen byggde säven större trupptransportfordon av lite olika typer, också dom lite känt om. Detta är iallfall en GAZ-98.


Tyska Wehrmacht byggde också Aerosans, Trippel som var vana vid att bygga amphibiefordon och annat kosntigt byggde ett par prototyper med propeller, hjul och medar.


Och en prototyp från Tatra, där man använde en kaross och motorn från personbilen T87. 90-hästars V8:an back drev en propeller istället. V855 hette denna och finns bevarad idag.



Inte bara Sovjet och tyskland experimenterade med militära propellerslädar, den svenska pansarsläden Sländan från Landsverk var en formidabel skapelse som utprovades under 40-talet.


Sländan var vattentät, vägde nästan fem ton och drevs först av en 500 hästras flygmotor som visade sig vara underdimensionerad. Den rörde sig faktiskt inte ur fläcken på första försöket. En större motor monterades och sländan fick ruggiga prestanda. Försöken avslutades 1948 och Sländan försvann spårlöst.

Tillbaks till Ryssland, på 50 och sextiotalet byggdes en hel del sådan här monstruösa "Sever" baserade på Pobeda GAZ M20. Sever hade skidor och en Tupolevmotor på ryggen , något eller ett par hundra stycken skall ha byggts för svåra sibiriska förhållanden. 


Propellerbilar för civilt bruk blev aldrig någång framgång heller. Franska Leyat är de enda som lyckades nå en någorlunda kommersiell framgång med sina helica-bilar under 20-talet. Och kudne marknadsföra dessa med ett antal hastighetsrekord, 1927 nådde en Helica 170 km/h, och detta med en motor på bara åtta hästkrafter.

Leyats "Helicycle" prototyp daterar sig från 1914.



den öppna helican byggdes i plywood, och vägde bara 250 kilo.


Och fanns även att få med täckt kabin, totalt kan mellan 30-50 sådana här byggts och sålts åren 1919-27.


och Leyats rekordvagn från 1927.


denna är troligtvis från Italien och totuleras Garbaccio propeller car, 1913.





McLaughlin i kanada byggde vanligtvis Buick på licens, men 1926 gjordes även en prototyp till propellerbil.


Men det är glest med propellerbilar genom historien, förutom en hel del mer eller mindre lyckosammahemmabyggen, men så sent 1955 konstruerades denna Aerocar i Argentina med planer på serieproduktion. Den togs även till USA med sikte på att förlägga produktionen dit, men det gick om intent. Motorn var en 100-hästars sexcylindrig motor från Chevrolet, propellern bak satt helt oskyddad och kunde nog göra livet spännade för oförsiktiga fotgängare...