svammelsurium

det har inte alltid byggs stora vräkiga vagnar i USA, man har under åren pruducerat massor med smått också.

Ett tidigt exempel på en småbil var Trumbull från Bridgeport, Comnnecticut.  Detta var snäppet över "cycle-cars" och under T-Forden men föll på det att spårvidden var för smal. Vid tiden 1913-14 så var större delen av landsbygdens vägnät i stort sett bara hjulspår, och den lilla Trumbull passade inte in i dom. Hoppet stod då till att exportera den till Europa. England hade visat intresse och Trumbulls marknadchef skeppade själv över den första ordern bilar 1915. Olyckligtvis skedde detta med fartyget RMS_Lusitania.



Engelska AUstin Seven var en tidig "världsbil" som kom att byggas på licens av både BMW i Tyskland och Nissan i Japan. Och även i USA under namnet American Austin med lite mer amerikanifierad deisgn. Första året 1931 såldes 8558 bilar, vilket kom att vara toppnoteringen under dess tioåriga existens.
nedan 1933 års American Austin coupe, 1935-36 byggdes inga bilar men 1937 återuppstod den under namnet Bantam. den lilla bilen fanns med en rad olika karosser som denna egendomliga men flotta lilla skåpbil som kallades Boluevard Delivery 1940 och sist en Bantam Speedster från 1941. Bantam kom inte mer bygga bilar, men räddades undan fullständig ruin genom att utveckla prototypen till Jeep, som dock kom att byggas till största delen av Willys och Ford.
  

1937 tog ett par konstruktörer som innan arbetat för flygmotorfabriken Franklin fram en prototyp till en småbil, en trehjulig framhjulsdriven coupé med luftkyld fyrcylindrig boxermotor. Lewis Airomobile hette den , men bara en prototyp färdigställdes och fyra till hade påbörjtas när man gick i likvidation.



Desto bättre gick det för Powel Crosley, som egentligen var radioelektriker. 1939 presenterades den lilla Crosley som gick att få i olika versioner som cabriolet, stationsvagn, varubil eller coupe.

1939 Crosley convertible


   
Ovan, 1941 års Crosley Parkway delivery, och en sedan från 1946. Crosleyn hade en liten 720cc motor med överliggande kam, 26 hästkrafter räckte åt den lilla bilen. 1950 års Pickup syns i raden och den lilla roadstern Hotshot som blev relativt populär byggdes från 1949. Crosley upphörde 1952.

Under kriget var det produktionsstopp på personbilar, men från Carter Motor corperation i SAn Diego lanserades denna "Town Shopper" enligt en uppgift redan 1943, en annan 1948, hursomhelst är det oklart om det blev någon produktion av det.



Efter kriget fick Crosley konkurrens av flera företag som försökte sig på småbilar,från Kalifornen kom Bobbi-Kar 1947.



Bobbi-Kar var relativt avancerad med plastkaross, och individuell hjulupphängning, men efter ett fåtal byggda flyttade man tillverkningen till Huntsville, Alabama där den återuppstod som Keller.

Keller Super Chief visades 1948, snarlik Bobbi-Kar och fanns även som stationsvagn.  


När 1949 års modeller visades upp såg den mer ut som en vanlig bil trots sin lilla storlek.


Sen hände inte så mycket mer, allt som allt tros bara 18 stycken Keller blivit byggda. runt 1950 exporterdes dock en del Keller-bilar som aldrig fördigställts, och som kom att monteras ihop och säljas av PLM i Antwerpen, Belgien.
Då var den lilla Playboy mer framgångsrik, mellan 1946-51 byggdes man närmare 100 exemplar av denna lilla roadster i Buffalo, New York, inkluderat ett litet antal stationsvagnar. Playboy drevs av en 40 hästars fyrcylindrig Continental-motor och hade automatlåda.


1946 dök den abnormt lilla King Midget upp, såldes främst som byggsats och såg mest ut som en trampbil. för 270 dollar fick man chassi, axlar, hjul och monteringsanvisning, den var gjord för en liten encylindrig motor.



1952 presenterade man en större tvåsitsig modell, som även gick att få färdigbyggd. denna modell blev en långkörare, först med en 6 hästars motor.  Nedan King Midget series 2 från 1956


1957 kom series 3 med hydrauliskt bromssystem på alla fyra hjulen och en motor på nio hästkrafter.
King Midget kom att tillverkas ända fram till 1970, och totalt i över 5000 exemplar.


James V martin hade redan på 20 och 30-talet kommit fram med några helt egna prototyper som aldrig föll i god jord. Det gjorde inte hans "Stationette" från 1950 heller. Bilen byggdes helt i trä och hade inga egna hjulaxlar, fasta framhjul, och med motorn bak styde och svängde man med det direktdrivna bakhjulet.  Detta för att göra den så billig som möjligt. han lyckades inte denna gången heller sälja in sin prototyp hos någon intressent.
 


James V Martin var senare involverad i projektet med "Tri-car" som inleddes av GM-ingengören Richard Keane, av detta blev det intet, rättigheterna såldes och det är oklart vad som egentligen hände när Tri-Car rann ut i sanden. Men ett exemplar på patentet dök upp från Basson industries på Martins design 1954.


Den första småbilen i stor skala kom dock att tas fram av Nash, redan 1950 hade man utvecklat en prototyp, 1953 började man tillverka Metropolitan hos Austin i England för den amerikanska marknaden. Totalt byggdes lite över 95000 exemplar mellan 1953-62.


Nash blev AMC och man experimenterade under 60-talet lite med en ersättare för Metropolitan, fastså radikal som Armitron från 1967 blev aldrig något.



Samtidigt hos General Motors experimenterade man också med små kompakta city-bilar, XP-883 var snarlik Armitronen men mer produktionsmässig.


Beach Buggyn slog stort i USA på 60-talet, ett annat AMC-experiment menat för Jeep var en slags fabriksbyggd buggy, JEEP XJ-001 syntes 1970.


Det kom att bli mer och mer sällsynt för småskaliga entreprenörer att ge sig in i bilbranschen, men en entusistisk uppfinnare i Idaho , Don Stinebaugh presenterade 1975 den lilla Leata.  Ramen byggdes i stål av en annan firma, kaross i glasfibier från Stinebaugh själv. Riklig instrumentering och valnötsträ fanns inuti. En motor från den bra mycket större Ford Pinto gav lilla Leatan skrämmande prestanda. 22 stycken byggdes plus tre pickuper.



Samma år visade Ford upp sin lilla show-car Flashback på Detroitmässan, sammanträffande?  


Efter oljekrisen 1973 spåddes elbilen återigen en framtid, hur det gick med den saken vet vi med facit i hand, men i Florida byggde Sebring-Vanguard denna modellen under namnet Citicar åren 1974-77. Runt 2500 byggdes. 1979 återupptogs tillverknigne nu under namnet Comuta-car, coh såldes fram till 1982.


David Edmonsom började redan 1970 att experimentera med små lätta konstruktioner för att delta i "economy-runs" 1979 påbörjades fullskalig tillverkning av  HMV Freeway. Problem med finansiering förseande byggandet och trots orders på över 1000 bilar skall det totalt kanske gjorts 350 Freeways fram till 1981, av dessa hade 15 försetts med elmotor, resten med små dieslar eller 16 hästars bensinmotor.


En modernare efterföljare till Freeway får man nog kalla Corbin Sparrow. premiärvisad 1998, produktionen började 1999 i Holister, Kalifornien. Den eldrivna trehuligne vägde lite över 600 kilo, toppfart 120km/h.  285 Sparrows byggdes 1998-2002.    

Från Spokhane, Washington kommer lilla Tango, från början tänkt som byggsats, delarna till dessa tillverkas i England. Första satsen levererades 2005 till George Clooney, men strul ledde till att Tango nummer 2 inte kunde levereras förrän 2008.  


Tango är 99cm bred, och lite över 2 meter lång, eldriven. Komplett färdigbyggd T600 har en prislapp på över 100 000 dollar. Försäljningen går trögt, en mindre billigare Tango lär vara  under utveckling.