svammelsurium

Civil flygtrafik var under andra världskriget tämligen begränsad av uppenbara skäl, men när hjulen började rulla efter kriggslutret var återuppbyggnad och utökning av kommunikationer prioriterat.  

Redan 1943 började man undersöka vilka proportioner det civila flyget skulle ta efter krigsslutet, dett akom att kallas "The Brabazon report" och redan här stod det klart att man skulle komma att behöva riktigt stora flygplan.

Kriget hade förvisso skyndat på utveckligen, man kunde nu bygga jätteplan helt i metall, något som några år innan inte var möjligt, och motorerna blev starkare och starkare dessutom hade en ny typ dykt upp, jetmotorn, med den flyttades omöjligheterna gräns längre och längre bort. 

Bristol_Aeroplane_Company hade redan ritningen till en superbombare klar, och denna utgickman ifrån för att i oktober 1945 påbörja arbetet på type 167, The Brabazon.


Bristols vanliga fabrik var för liten, så man använde en större hangar i anslutning till denna, dessutom insåg man att startbanan aldrig skulle räcka till, den förlängdes till 2,5 kilomter och detta involverade även att jämna en hel by med marken som låg ivägen, Charlton försvann från kartan.

Brabazon var världens största flygplan någonsin under sin byggnation. Flygkroppen mätte 54 meter i längd och var hela 8 meter i diamater, bredare än Boengs Jumbo-Jet alltså, detta för att man prioriterade komfort för passagerarna. Vingspannet mätte hela 70 meter och i dessa satt fyra motorgondoler med inalles åtta Bristol Cnetaurs-motorer. Man använde sig av dubbla motroterande propellrar och därtill helt ny teknik med elektroniska och hydrauliska styrhjälpmedel.



1949 var giganten klar och den 4:e september flög Brabazon för första gången.


I oktober visades den upp på Farnborough för en förstummad publik, Brabazon var på alla sätt imponerande i både teknik, design och med sin 130 tons startvikt var detta det största och tyngsta landbaserade flygplan världen skådat. 


Fler tester följde och fler problem, under tiden hade man börjat bygga Brabazon numemr två, men den kom aldrig att färdigställas.  Det kommersiella intresset var trots vad rapporten från kriget visat, minst sagt svalt.  Brabazon var en lyxkryssare inredd i två våningar med sovhytter, bar, biograf och mer därtill. Därför begränsades passagerarantalet till 100 personer. 
Och Brabazon var för stor. Under kriget hade man anlagt start och landningsbanor för tunga bombplan, men även få av dessa hade kapaciteten för en sån bjässe som Brabazon. Och därtill skall ju planen kunna härbärgeras, servas och rangeras. Den var alltså för stor, och för dyr och 1953 lade man ner projektet, den halvfärdiga och den flygande Brabazonen som hade testflugits i runt 350 timmar, skrotades ner.  


Men var det en flopp då? En del fel och brister upptäcktes under utvärderingar, främst då sprickbildningar. Men man hade aldrig heller byggt ett så stort flygplan innan, och sättet det konstruerades på var banbrytande. Några allvarligare fel i deisgnen hade inte uppdagats.  Man lade mycket möda på viktbesparingar och forskning runt detta, dessutom utvecklades helt unik teknologi för planet, som var det första att ha fullt servoassisterade roder och motorstyrningar. Med utgångspunkt från dessa rön banande man alltså väg för byggandet av framtida jätteplan för reguljärtrafik som Boeing 747 som flög 20 år senare och sist i raden Airbus A380.