svammelsurium

Två intressanta trettiotalare har nyligen inkommit till Sverige, jag vill presentera båda två här för att sätta dom i perspektiv till varandra.  Den första är en Buick Roadmaster från 1937

Skicket får väl beskrivas som orenoverat... 75 år sätter sina spår, men här kan man ändå ana bilens forna storhet, med genröst passagerarutrymme, inbjudande baksäte med armstöd och infällda askkoppar och högt i tak.


Buick Roadmaster var en pampig stor bil med en hjulbas på hela 330 centimeter, prislappen var ganska bra tilltagen också på 1518 dollar för denna touring sedan. I sin form är detta en ganska typisk bil för 1937 med sina lysen placerade spearat vid fronten, separata skärmar, fotsteg och en hög profil.

Med detta som referens är det inte svårt att föreställa sig vilken uppmärksamhet nästa bil väckte vid samma tid. 
 




Det här är en Cord 810, och dess radikala design placerade den redan som ny på Museum of modern Art i princip direkt efter sin presentation i November 1935. En "milestone car", som blev  legendarisk redan i sin egen samtid.  Gordon Buehrig hette mannen som dikterade denna formen, och dess specifika kännetecken är dels grillen vars horisontella ribbor går runt hela fronten ända till framdörrarna, som kom att kallas "coffin nose" och för första gången sågs dolda strålkastare i framskärmarna. 


Vad som mer var radikalt 1936 var avsaknaden av fotsteg samt lister och övriga ornament. Det finns bara ett enda emblem på Corden och det sitter fram under grillen som synes ovanför. Bilen är "clean" helt enkelt, och dessutom otroligt låg i sin profil, inte mycket högre än många moderna bilar av idag.  Detta har sin förklaring i att den är nästan lika extrem under skalet också.  

Cord 810 var framhjulsdriven, liksom sin föregångare Cord L-29 som byggdes åren 1929-31, innan man gjorde ett uppehåll på några år och återkom som sagt 1936 med modell 810 som döptes om till 812 året efter. Motorn byggdes av Lycoming speciellt för Cord och var en V8 på 130 höästkrafter. Denna var kopplad till en mycket speciell växellåda som låg framför motorn. Lådan var fyrväxlad fullt synkroniserad vilket bara det var i princip unikt på den här tiden, dessutom var den elektriskt styrd med en slags preselector på rattstången. Prototyperna hade haft tryckknappsautomat men det ratades och ersattes raskt med denna funktion, utveckad av Bendix.  

 
Cordens bräda likande inte heller mycket annat, nästan som ett flygplan med en uppsjö av instrument inpassade i en vacker panel av rosenpolerat stål. Preselectorn till växellådan syns på rattstången. Bilen har bland annat varvräknare och oljetrycksmätare.  De två stora rattarna på panelen öpnnar vindrutorna, och längst ut i varje ände syns en liten vev, dom är till att fälla upp lamporna med, som alltså gjordes manuellt.


Ombonat i baksätet, dock är sikten bakåt inte mycket att hurra för, men någorlunda bättre än flera andra från tiden då bakrutorna sitter förhållandevis långt ner.  Här ser vi också att detta är en Cord 810 Westchester sedan som var 5-sitsig enligt Cord, det fanns en lite dyrare Beverly också, som hade armstöd i sätena och därmed blev fyrsitsig.  


En "hal" design med fastbackstil. Senare gick det att få ett utbyggt bagageutrymme som tillval.  


De tuffa avgasrören som går in i skärmarna är dock en detalj som inte stämmer riktigt, dessa fanns på de bilar som försågs med kompressor, och detta fanns bara att tillgå på model 812 som byggdes 1937, men detta är ju en 810 och har ingen kompressor alls under huven.  Kanske, så gick det att få dessa sent under 1936 som "option" eller så är det en modifiering av någon tidigare ägare?  

Cord hade som sagt gjort ett uppehåll på ett par år efter L-29:an innan man gjorde comeback med denna radikalt nytänkade modell som saknade motstycke i sin samtid. Men i Erret Lobban Cords imperium ingick även Duesenberg och Auburn som alltjämt var i produktion fram till 1936, dock i krympande skala.  Den nya Corden blev dock inte den succé som skulle rädda företaget från undergången. 1936 producerade man 1764 stycken. 1937 breddade man sortimentet med ett chassi med längre hjulbas, och dessutom kunde Lycomingmotorn fås med kompressor vilket skjutsade upp effekten till 170hk. 1066 bilar av 1937 års modell hann byggas innan Errets imperium föll samman och portarna slogs igen den 7:e augusti 1937.