Rockande kyrkoherdarna
En charmerande gruppbild på The Rockin' Vicars från 1965 , ett popband som förde en ganska obskyr tillvaro under större delen av sextiotalet, och kom att lösas upp 1967. Dom gjorde inga större musikaliska intryck under sin existens, men killen som står andre man från vänster kom att göra det. Då hette han Ian Willis, men är mer känd som allas våran LEMMY!
Rockin' Vicars sista singel "Dandy" 1967
åttiotalet suger fortfarande, Divine!
åh herrejävlarjössesanåda, Divine var en klass för sig, så burleskt så det blir bra, självironi är en bra egenskap hos varje artist. Divine, 1987 vassegoa!
en som inte blev forskare
UK-TV 1957, skiffle var på modet, i detta bandet intervjuas en 13-årig kille som hade framtidsdrömmar om att studera medicin för att bli forskare, nu vet vi att Jimmy_page inte gjorde så.
Nogesteds i Köpenhavn nittenhundredetooghalvfjärs
Gammeldansk som rockar
lite musikdags igen
Igyy är ingen artist, han är ett fenomen! Duracellkaninen springer och gömmer sig för Iggy har nog med överskottsenergi för att driva en hel småstad.
Lust for life! vassegoa!
Favoriter från förr
I min värld heter en av femtiotalets största artister Jackie lee Cochran, tyvärr rätt okänd för eftervärlden, men han var faktiskt verksam ända in på 90-talet. jackie lee "Jack the cat" Cochran gick bort 1998.
Mer Chevrolet commercial, med Dinah
Kom på varför
Prodigal Blues - Skip James
Skip James var en av de Mississippi-musiker som återupptäcktes på sextiotalet. På Newportfestivalen 1964 spelade han på scen efter 32 års uppehåll. Skip var också av stammen "Bentonian singers" som betydde mycket för bluesen. Medans de flesta andra sjöng om mer jordnära ting, slit och vemödor, så var Skip mer på det abstrakta planet. Både i lyrik och uppträdande. En väldigt speciell stämma som bara gör rättvisa åt hans egna verk, här i en TV-inpselning 1967 två år innan han gick bort.
New York Groove
New York har ett speciellt sound, en särsklid kultur runtom som ger avtryck i musiken. I kretsen kring Warhol å gänget uppstod ju Velvet Underground, därfrån kom ju både John Cale och Lou Reed. Vid sidan av detta så har vi Lovin' Spoonful.
Eftre dedt uppstod Wicked lester som ju evolverade till Kiss. Självnämnda är ju givetvis New York Dolls med Johnny Thunders, Ramones, Heartbreakers, Mammals, Mink de Ville, Twisted Sister, Beastie boys och The Strokes är några av de mer kända banden som kommit ut från New York.
Här presenterar vi Ace Frehley med New York Groove!
Och om någon svensktoppsfantast känner igen låten, så beror det på att Kikki Danielsson "lånade" den och gjorde en svensk version av den 1985.
Top of the pops 1974
Ian Hunter och Mott the Hoople, ett av mina favoritband som tyvärr inte är ihågkomna i den utsträckning dom borde vara, vassegoa!
ähum, när man trodde man sett det mesta...
Prodigal blues - Blind Willie Johnson
John the revelator, som i modern tid kopierats av såväl både Nick Cave och Depeche Mode.
http://www.youtube.com/watch?v=Y_veQRT7bus
Trouble Soon be over, 1927. Originalsång, men filmen till är nygjord. Det existerar bara ett enda känt foto på Blind Willie så ganska lite är känt om honom.
Att det vi idag känner till som Gospel härstämmar från just dessa "Bentonia" sångare från denna tid råder det väl ingen större tvekan om.
Fantastiska flamboyanta Tatra
Säg vad ni vill, men jag är vansinnigt förtjust i den bisarra men ändå så förtjusande Tatra 603, här den allra första versionen med tre lampor i fronten. Annons på tjeckiska, men var i all sin dar hittade dom Oldsmobilen som står i bakgrunden?
The blues - predated
Robert Johnson anses stilbildande för all bluesmusik, jag tycker inte det, Johnson spelade på sitt sätt , men dock kom många att följa hans "trail" och kom helt omedvetet förstöra mycket av det arvet denna musikform innebar.
Den väsentliga bluesmusiken gjordes före Robert Johnson, och den kunde låta i princip hursomhelst. Bland det lila som finns bevarat av tiden för "Missisippi Moaners" som man kan säga var en subkultur inom musik åren 1918-1935 så tillhör Mississippi Johm Hurt mina favoriter.
Han, Blind Willie Nelson, Skip James kom att återkomma långt senare på sextiotalet, och i Hurts fall fick spelat in tre skivor innan han gick bort. och dessa tre är fenomenala, efter att ha spelat in ett par demos på acetat 1928 så försvann han, och man lyckades i grevens tid få tag i honom 1963 och spelat in hans verk innan han gick bort.
Den fantastiska Mississippi John Hurt och hur blues egentligen kunde låta.
sjutummare med form - picture shape discs
Marillion och Fish spelade nån svårklassad form av rockmusik, och deras skivomslag var oftast lika specialla som musiken. A gentlemans excuse från 1990 med sångaren Fish som solo är inget undantag. Ju mer man tittar på Marillions omslag ju fler mortiv framträder i målningarna.
Shapediscs var speciella och eftertrakatade, men inte så lätta att placera eller organisera i skivhyllan.
The Four Horsemen var ett band från Hollywood som spelade countryinfluerad hårdrock med glimten i ögat.
Bra band som det svängde om
Tyvärr blev karrlären kort, första EP:mn släpptes 1989 följt att en LP: Nobody said it was easy från 1991 där singlen ovan kommer ifrån. Bendet fick intermna problem och trummisen avled i november 1994, så album nummer 2 Gettin' Pretty Good at Barely Gettin' By släpptes först 1995. senare samma år blir sångaren Frank Starr påkörd och låg i koma i fyra år inan han gick bort.
Lite smakprov från Nobody said it was easy.
http://se.youtube.com/watch?v=2oEOVZcmoR0
http://se.youtube.com/watch?v=wpkYQM9NWsI
http://se.youtube.com/watch?v=Rjo7gKBKqK8
vinylhörnan, sjutummare med flärp.
Festligt omslag från 1982 med Kiss, I love it loud/Killer, i specialupplaga.
dra i flärpen och se Gene Simmons räcka ut tungan och himla med ögonen
Vinylhörnan sjutummare med extra peperoni
En av de festligaste bildskivor jag har, Wildhearts, TV Tan från 1993 mycket väldetaljerad, och kommer med en flottig kartonbotten!
Och så här låter den :
http://se.youtube.com/watch?v=o8y-M_0UffE
Ett gott nytt år!
Och så kan man ju ladda hem lite virtuellt nyårsmys också.
http://www.brasan.nu/
