dagens julhälsning, från Gary Larson
Dagens julhälsning, från Los Angeles
Och SWEA Swedish Christmas fair som höllls i helgen på Shrine Auditorium i Los Angeles. Det är Hans melin med familj som varit där och bidragit med dessa bilder av äkta svenskt lussefirande i LA.
Vi tar det nästa gång-listan....
Så idag har man tillbringat sådär två timmar till ingen nytta på en mörk dimmig parkering och beskådat vimsiga käringar tävla i kopplingsslir med Nissan Micra, deltävling i småbils respektive mammut-SUV klassen i parkera på smalast befintliga ruta. Har inte listat ut om dörruppslag i brevidstående bil ger poäng eller renderar diskvailficering dock. Bländning med fyrdubbel ljusramp är en ny gren som kommer starkt också.
Varför nu detta jo, det beror på den inofficiella Vi tar det sen-listan. Generatorremmarna i bilen (ja, pluralis, men det hjälper ju inte när båda två är lika gamla.) levde på övertid redan när jag köpte den, och givetvis så varje gång jag servat bilen eller tittat på dom sagt till mig själv att jag borde nog... men, äh, dom funkar ju fortfarande. vi tar det en aannan gång.
I morse märkte jag första tecknet på att nåt började krångla, ljusfladder och segande blinkers. Funka dock hele dan tills jag åkte hem från människobyn, då blev ljus å sånt gradvis klenare, motorn med, då tändningen inte får tillräckligt med kräm. Parkerade i Landvetter för å handla, sen ville jag hem fort, bilen ville det inte...
Generatorremmarna slaka som tvättlinor, inget å göra åt, invänta hjälp och ringa Rogers Custom och beställa nya remmar. Och beskåda ovanstående sportgrenar på denna hysteriska parkeringsarena vi har i centrum och vakta så ingen av deltagarna kör in i min bil, har ja bara blivit påkörd där sådär 10-12 gånger hittills där.
Varför nu detta jo, det beror på den inofficiella Vi tar det sen-listan. Generatorremmarna i bilen (ja, pluralis, men det hjälper ju inte när båda två är lika gamla.) levde på övertid redan när jag köpte den, och givetvis så varje gång jag servat bilen eller tittat på dom sagt till mig själv att jag borde nog... men, äh, dom funkar ju fortfarande. vi tar det en aannan gång.
I morse märkte jag första tecknet på att nåt började krångla, ljusfladder och segande blinkers. Funka dock hele dan tills jag åkte hem från människobyn, då blev ljus å sånt gradvis klenare, motorn med, då tändningen inte får tillräckligt med kräm. Parkerade i Landvetter för å handla, sen ville jag hem fort, bilen ville det inte...
Generatorremmarna slaka som tvättlinor, inget å göra åt, invänta hjälp och ringa Rogers Custom och beställa nya remmar. Och beskåda ovanstående sportgrenar på denna hysteriska parkeringsarena vi har i centrum och vakta så ingen av deltagarna kör in i min bil, har ja bara blivit påkörd där sådär 10-12 gånger hittills där.
Gröna rum
Lite heminredningstips får vi bjuda på också, jag gissar på att det ät sjuttiotal nånstans i Tyskland. Heinz gjorde ingenting för att lindra sin fru Helgas migränattacker.
dags för idolfilm, Staplerfahrer Klaus!
spinner vidare på temat vad kan gå snett på jobbet. Tyskarna är grundliga även i sina utbildningsfilmer, säg Guten Abend till vår hjäte Staplerfahrer Klaus!
Dagar när allt går fel
Punkmumrik till höger i blogglistan har skadat sig lite granna på jobbet, vd skall man med macho-prylar till när man har förmånen att i vår sektor skaffa sig stiliga ärr och krosskador på betald arbetstid att imponera med?
Nu skall jag berätta om en vårdag 2001 när jag jobbade på en färgfabrik och det gick så galet så halva personalen hamnade på lasarettet. Nu var vi bara fyra peroner tack å lov, annars hade väl fler strukit med denna farsartade dag.
Vi tillverkade alltså färg i denna fabrik och där huserade en sinnrik tappmaskin som antaglgen sett bättre dagar. Denna dag jävlades tappmaskinen rejält. Den var försedd med sk brytpinnar i maskineriet för att slå ifrån vid överbelastning, och den käkade upp hela lagret med brytpinnar.
,Proceduren fungerar så att man fyller en bytta med färg, lägger burkar på en roterande skiva som matar ut dom på ett löpande band där dom fylls sen stämplas det på ett lock och ner i en låda, smart, när det funkar, ibland.
Efter en hel del meckande hickar apparaturen igång med provosoriska brytpinnar gjorda av allt möjligt. Men lockstämplarn kärvar och vill inte vara med i leken., En kille kommer på den klyftiga iddén att stoppa in fingret och pilla på ett lock. Då fungerar den plötsligt igen och stämplar av honom fingret
En till sjukan tre kvar.
Vi får sätta upp ett kärl på 1400 liter och tappa på 1-litersburka för hand! För att baxa kärlet rätt och rigga upp allt detta så hämtar en kille en gaffeltruck som stått på laddning, när han kopplar ifrån batteriet så exploderar det! Han får syra över sig, tack å lov inte mycket , men ännu en till sjukan, två kvar .
Vi lyckas till slut få tappat upp färgen för hand, vilket tar sin rundliga tid, alla burkarna i lådor, ställda på pall, som jag tar med en truck för att köra in i lagret, där lyckas jag stöta till hyllkanten precis när ja ska lyfta upp den, och tippar hela jävla pallen rätt i golvet!
Vi börjar sanera eländet, lagret ligger mitt i fabriken och saknar fönster, när vi precis börjat, då går strömmen!
Nu skall jag berätta om en vårdag 2001 när jag jobbade på en färgfabrik och det gick så galet så halva personalen hamnade på lasarettet. Nu var vi bara fyra peroner tack å lov, annars hade väl fler strukit med denna farsartade dag.
Vi tillverkade alltså färg i denna fabrik och där huserade en sinnrik tappmaskin som antaglgen sett bättre dagar. Denna dag jävlades tappmaskinen rejält. Den var försedd med sk brytpinnar i maskineriet för att slå ifrån vid överbelastning, och den käkade upp hela lagret med brytpinnar.
,Proceduren fungerar så att man fyller en bytta med färg, lägger burkar på en roterande skiva som matar ut dom på ett löpande band där dom fylls sen stämplas det på ett lock och ner i en låda, smart, när det funkar, ibland.
Efter en hel del meckande hickar apparaturen igång med provosoriska brytpinnar gjorda av allt möjligt. Men lockstämplarn kärvar och vill inte vara med i leken., En kille kommer på den klyftiga iddén att stoppa in fingret och pilla på ett lock. Då fungerar den plötsligt igen och stämplar av honom fingret
En till sjukan tre kvar.
Vi får sätta upp ett kärl på 1400 liter och tappa på 1-litersburka för hand! För att baxa kärlet rätt och rigga upp allt detta så hämtar en kille en gaffeltruck som stått på laddning, när han kopplar ifrån batteriet så exploderar det! Han får syra över sig, tack å lov inte mycket , men ännu en till sjukan, två kvar .
Vi lyckas till slut få tappat upp färgen för hand, vilket tar sin rundliga tid, alla burkarna i lådor, ställda på pall, som jag tar med en truck för att köra in i lagret, där lyckas jag stöta till hyllkanten precis när ja ska lyfta upp den, och tippar hela jävla pallen rätt i golvet!
Vi börjar sanera eländet, lagret ligger mitt i fabriken och saknar fönster, när vi precis börjat, då går strömmen!
en egen Kulturnatta på Plain Kitchen
Kulturnatta är ett begrepp i Göteborg, och brukar äga rum i Oktober, men nu var det dags för en annan slags kulturnatta nämligen kusin Mats 50-års kalas.
http://avdelning.seko.se/~goteborg/kultur.html
Mats är en eldsjäl inom kuturvärlden så på det mysiga Plain Kitchen/ bjöds det inte bara på en läcker buffé, utan ävven på en lång rad personligheter från litteraturen, poesi, teatervärlden och musiken.
Gratulationerna var många från flera håll, här syns även två författare jag med förtjusning läst en hel del av , Ove_Allansson och till bords, Aino_Trosell
Toastmaster Joel Landberg är verksam inom Slam Poetry och som van uppläsare så hade han inga större problem att klara skivan att beta av programmet och även presentera gästartister, som den talangfulla och rosade Sandra Haag, också hon från den underliga världen av Slam poetry. Samt även ett fantastiskt framträdande av musikern, komikern, skådespelaren och allkonstnären Emil_Jensen .
För mig en annorlunda upplevelse, men inte desto mindre fantastisk, helt klart en fantastiskt trevlig kväll med ett enda fel att jag var tvungen att åka hem alldeles för tidigt.
Mer om kalaset går även att läsa hos: http://www.ainotrosell.se/blog/?p=317 Och sen kan man se mer av Emil Jensen här:
http://avdelning.seko.se/~goteborg/kultur.html
Mats är en eldsjäl inom kuturvärlden så på det mysiga Plain Kitchen/ bjöds det inte bara på en läcker buffé, utan ävven på en lång rad personligheter från litteraturen, poesi, teatervärlden och musiken.
Gratulationerna var många från flera håll, här syns även två författare jag med förtjusning läst en hel del av , Ove_Allansson och till bords, Aino_Trosell
Toastmaster Joel Landberg är verksam inom Slam Poetry och som van uppläsare så hade han inga större problem att klara skivan att beta av programmet och även presentera gästartister, som den talangfulla och rosade Sandra Haag, också hon från den underliga världen av Slam poetry. Samt även ett fantastiskt framträdande av musikern, komikern, skådespelaren och allkonstnären Emil_Jensen .
För mig en annorlunda upplevelse, men inte desto mindre fantastisk, helt klart en fantastiskt trevlig kväll med ett enda fel att jag var tvungen att åka hem alldeles för tidigt.
Mer om kalaset går även att läsa hos: http://www.ainotrosell.se/blog/?p=317 Och sen kan man se mer av Emil Jensen här:
Tattoo!
En gång i tiden satt jag på grand stand på Edinburgh castle och bevittnade vad som borde vara den en av de mest fantastiska showerna som ges, Royal Scotch Tattoo, Higlanders regiments of course!
Få saker är mäktigare än att se detta, fife and drums spektakel
Och missa inte trumsolot, gästspel av Top Secret drum corps från Basel, Schweitz!
Få saker är mäktigare än att se detta, fife and drums spektakel
Och missa inte trumsolot, gästspel av Top Secret drum corps från Basel, Schweitz!
Vi saknar dig, tage!
Uppdaterar lite
Tjo, vart torrt på nya inlägg här sistonde, det beror inte på att det saknas grejer att skriva om, utan först på ett elakt datorhaveri, och sedan på ännu en gång nedfallen teleledning. Tja, det tar ett litet tag till ha det så jättegott allihopa ni som läser därute!
Rök ut anti-typerna!
Senaste dumt från övärlden bortom Hönö, Storbritannien.
http://www.expressen.se/halsa/1.1326862/forbjud-rokning-i-bilar
Nu vil en lobby organisation alltså förbjuda folk från att röka i sin egna bilar. Vad som kännetecknar dessa typer av aktivister är att de gör det sällan eller aldrig av nån omtanke för andra, utan mest för att fylla sitt eget självhävdelsebehov.
Patetiska typer helt enkelt, tyvärr så är det så att en del av denna klick ömkliga illa självförverkligande enkelspåriga anti-typer hamnar i politiken och då blir det illa när de skall styra och ställa över andra människor. Här i Sverige går häxjakten på främst rökare vidare med totalförbud på arbetsplatser och har öven överdrivist förbi dumhetens yttersta fronter då det införts rökförbud under arbetstid, även om man jobbar hemifrån eller är sjukskriven i hemmet!
Skälert anges oftast vara hälsa och pengar, inte alltid i den ordningen, vi rökare kostar ju arbetsgivarna enorma summor och hängs ut som samhällets parasiter i största allmänhet. Vore kul om man kunde få igång en utredning vad de ansvariga för dessa undersökningar och floskler kostar sina arbetsgivare om året. Kan man räkna idioti i pengar?
Hur som helst här är en kille som jäklarimig röker på jobbet!
Tom Mullica, en av de roligare personerna på planeten, vassegoa.
http://www.expressen.se/halsa/1.1326862/forbjud-rokning-i-bilar
Nu vil en lobby organisation alltså förbjuda folk från att röka i sin egna bilar. Vad som kännetecknar dessa typer av aktivister är att de gör det sällan eller aldrig av nån omtanke för andra, utan mest för att fylla sitt eget självhävdelsebehov.
Patetiska typer helt enkelt, tyvärr så är det så att en del av denna klick ömkliga illa självförverkligande enkelspåriga anti-typer hamnar i politiken och då blir det illa när de skall styra och ställa över andra människor. Här i Sverige går häxjakten på främst rökare vidare med totalförbud på arbetsplatser och har öven överdrivist förbi dumhetens yttersta fronter då det införts rökförbud under arbetstid, även om man jobbar hemifrån eller är sjukskriven i hemmet!
Skälert anges oftast vara hälsa och pengar, inte alltid i den ordningen, vi rökare kostar ju arbetsgivarna enorma summor och hängs ut som samhällets parasiter i största allmänhet. Vore kul om man kunde få igång en utredning vad de ansvariga för dessa undersökningar och floskler kostar sina arbetsgivare om året. Kan man räkna idioti i pengar?
Hur som helst här är en kille som jäklarimig röker på jobbet!
Tom Mullica, en av de roligare personerna på planeten, vassegoa.
Sagan om äpplet och lastbilen
Det var en gång ett äpple som skulle ut och åka..
Nej, det var det inte, men hur många lastbilar går det åt för att du skall kunna äta ett äpple? Svar: Sju stycken!
Förutsatt att man köper ett importerat äpple i butiken så har äpplet varit med om följande. Trädet är planterat, det har med all säkerhet kommit dit med lastbil. Trädet skall sen gödslas för att växa och gödseln kommer dit med lastbil. Äpplena mognar och skördas, transporteras sedan med lastbil till en uppköpare. Som sen vidarebefordrar äpplet till ett lager i väntan på skeppning, med lastbil såklart. Til utskeppningen tas äpplet på en lastbil. Äpplet kommer iland här, tas med lastbil till ett grossistlager, för att sedan med en annan lastbil distribueras ut till butiken. Alltså har det förenklat gått åt sju lastbilar och en containerbåt för att du skall få äta ditt äpple.
Med detta vill jag ha sagt att underskatta aldrig en chaffis, det är nog den viktigaste länken vi har i hela samhället. Utan lastbilschaffisen får vi inga äpplen eller mjölk, eller kaffe, eller bröd. Sjukhusen inga mediciner eller operationsbord, skolorna inga böcker, inga hus eller vägar kan byggas utan dom.
Då vi har en regering som fullständigt saknar insikt i detta , så tycker jag att åtminstonde alla vi andra kan ge det en tanke varje gång vi ser tradarna ute i trafiken, En elogé til åkerinäringen och dess chaufförer! Utan er stannar alltihop
Nej, det var det inte, men hur många lastbilar går det åt för att du skall kunna äta ett äpple? Svar: Sju stycken!
Förutsatt att man köper ett importerat äpple i butiken så har äpplet varit med om följande. Trädet är planterat, det har med all säkerhet kommit dit med lastbil. Trädet skall sen gödslas för att växa och gödseln kommer dit med lastbil. Äpplena mognar och skördas, transporteras sedan med lastbil till en uppköpare. Som sen vidarebefordrar äpplet till ett lager i väntan på skeppning, med lastbil såklart. Til utskeppningen tas äpplet på en lastbil. Äpplet kommer iland här, tas med lastbil till ett grossistlager, för att sedan med en annan lastbil distribueras ut till butiken. Alltså har det förenklat gått åt sju lastbilar och en containerbåt för att du skall få äta ditt äpple.
Med detta vill jag ha sagt att underskatta aldrig en chaffis, det är nog den viktigaste länken vi har i hela samhället. Utan lastbilschaffisen får vi inga äpplen eller mjölk, eller kaffe, eller bröd. Sjukhusen inga mediciner eller operationsbord, skolorna inga böcker, inga hus eller vägar kan byggas utan dom.
Då vi har en regering som fullständigt saknar insikt i detta , så tycker jag att åtminstonde alla vi andra kan ge det en tanke varje gång vi ser tradarna ute i trafiken, En elogé til åkerinäringen och dess chaufförer! Utan er stannar alltihop
man måste få bråka av sig lite
Sophämtning är en viktig del i vår samhällsfunktion, och de som utför detta jobb skall givetvis ha en stor elogé för att cirkuleringen fungerar och det borde egentligen vara nog med det.
Jag är av den uppfattningen att en yrkesman som gör sitt arbete på ett korrekt, skickligt och fackmannamässigt vis förtjänar min respekt oavsett yrkeskategori, den yrkesman som beter sig som en idiot är oavsett sitt ämbete eller arbete, en idiot.
Men, i dagens samhälle så finns inga oumbärliga sopåkare, nej nu finns det bara "recycling-tekniker!" som har en självbild av oumbärlighet som trotsar allt förnuft...
Följande episoder har utspelat sig. Förra året fick jag gnäll för att min soptunna (eller återvinningskärl, som det numera heter) stod INNANFÖR grinden, ett oöverstigligt problem för denna recyclingtekniker som knakade på dörren och hade bekymmer med att min grind då blockerade återvinningskärlet.
Jag fick tålmodigt demonstrera för honom att min ålderstigna smidesjärnsgrind har en klurig finess, som kanske bara 99% av alla grindar av denna typ har, den går nämligen helt häpnadsväckande att öppna åt BÅDA hållen.
Nu vart det dags igen, med en stor lapp (i återvinningsbart material, då nästan all text hade hunnit regna bort...) satt på tunnan, om att tömning inte kunnat utföras då mitt kärl stod innanför grinden och inte vänt med handtaget utåt vägen!
Alltså, denna tekniker måste då göra flera moment, öppna grinden, ta kärlet som rullar på hjul och VRIDA DET 90 GRADER för att få ut desamma genom grinden! Detta blir tydligen alldeles för mycket för en reyclingteknikers hjärna och arm koordination.
För ett tag sen hände en annan incident hemma hos en kund, jag renoverade köket där och hade slängt lite bråte blandat med en hel del slipdamm i soptunnan , förlåt, återvinningskärlet.
Då kom en lapp om att var hälsovådligt för dessa stackars tekniker, och farligt avfall, fara i deras arbetsmiljö et cetera et cetera...
Alltså, jag går omkring i slipdamm, lim, färg och annat äckligt nästan varje dag utan att jag får skriva lappar om det, så länge desa recyclingtekniker dels har högre lön och bättre fackliga avtal än mig, så ombedes ni respektfultl hålla käften och göra ert jobb på ett korrekt och fackmannamässigt vis utan knot. Om så inte skulle vara så skall ni nästa gång vid hämtningsdags högaktningsfullt få "recycla" en stor del av innehållet ur mitt återvinningskärl genom edert eget matsmältningssytem, baklänges!
Årets Nobelpris...
Semestra som förr, overklighet imorgon.
När min mor växte upp, 40-50-talet, så åkte man till sommarstället i Skillingmark på sommaren och stannade där hela sommaren. Det är själva grundidén med ordet sommarställe.
Mina morföräldrar hade ingen bil så två vuxna två barn, en katt och bagage stuvades ombord på tåget mot Åmotfors. Där man sedan åkte BJ-linjen med ånglok (som runt 1955 byttes ut mot rälsbuss) til stationen I Skillingsfors.
Där mötte farbror Ivar som var droskägare upp med sin stora Plymouth och skjutsade familjen den sista milen uppmot Högsäter och gränsen.
Mer från Skillingmark, nutid, finns i tidigare inlägg:
http://svammelsurium.blogg.se/2008/july/en-tripp-mot-skillingmark.html
http://svammelsurium.blogg.se/2008/july/litt-fra-marken.html
Hur klarade man av en hel sommar häruppe på den tiden? Jo det var inte så svårt. Lanthandel fanns inom gångavstånd. Varor kunde därifrån även beställas hem från Koperativa i Skillingsfors. Post och telegrafstation fanns som skötte eftersändning alternativt poste restande brev och paket. Lantbrevbärningen både lämnade och hämtade post, och skötte även räkningar och en del mindre ärenden .
Lokal ordningsmakt i den mån det behövdes fanns i form av en ambulerande landsfiskal.
Gjorde man sig illa så fanns det en provinsialläkare som kom på besök, eller vid mer akuta fall så ställde fabror Ivar, som hade åkeri och taxiverksamhet, upp och skjutsade en till Lasarettet i Arvika.
Varannan tordag kom det en fiskbil och varje fredag en drickabil.
Idag finns som nämnts innan inget av ovanstående kvar, Jo Koperativa, numera Coop i Skillingsfors, 13 kilometer bort. Men skolan, bruket, stationen och allt annat på vägen upp mot Norge gapar tomma, lanthandlarna igenbommade. Posten sköts från Åmotfors, vårdcentral finns i Charlottenberg, ytterligare 50 kilometer längre bort.
Vrför skriver jag om detta? Jo, i dagsläget så anser en hel del snusförnuftiga förståsigpåare att vi måste rädda jorden genom att semestra alternativt. Alternativ för dom är i princip inga alternativ alls, ingen bil, absolut inga flygresor utan vi skall spendera vår semester med att cykla eller åka tåg.
Bland annat finns en hel lobbyorganisation som heter .järnvagsframjandet.html som står bakom sådant. Inte helt förvånade är de flesta bakom detta även miljöpartister.
I insändare och debattsidor dyker dom upp , samt tokmytomanerna grönabilister1 och andra organisationer som de mer radikalt fanatiska Jordens vänner med mera upp och tycker en massa om hur vi andra skall tänka. Gemensamt för samtliga är att det är, ett, väldigt aktiva miljöpartister som för dessa organisatioeners talan, två, dessa miljövänner är i samtliga fall storstadsbor. Som antagligen aldrig varit utanför stan och ens vistats i den miljö som de så präktigt försöker "rädda"
Det enda spåret av Morfars bror Ivars droskverksamhet är ett halvrasat busskjul vid Molia. Drickabilen och fiskbilen hamnade på Edaskroten för länge sen. Och det har inte gått några tåg förbi Skillingsfors på nästan 50 år.
Mina morföräldrar hade ingen bil så två vuxna två barn, en katt och bagage stuvades ombord på tåget mot Åmotfors. Där man sedan åkte BJ-linjen med ånglok (som runt 1955 byttes ut mot rälsbuss) til stationen I Skillingsfors.
Där mötte farbror Ivar som var droskägare upp med sin stora Plymouth och skjutsade familjen den sista milen uppmot Högsäter och gränsen.
Mer från Skillingmark, nutid, finns i tidigare inlägg:
http://svammelsurium.blogg.se/2008/july/en-tripp-mot-skillingmark.html
http://svammelsurium.blogg.se/2008/july/litt-fra-marken.html
Hur klarade man av en hel sommar häruppe på den tiden? Jo det var inte så svårt. Lanthandel fanns inom gångavstånd. Varor kunde därifrån även beställas hem från Koperativa i Skillingsfors. Post och telegrafstation fanns som skötte eftersändning alternativt poste restande brev och paket. Lantbrevbärningen både lämnade och hämtade post, och skötte även räkningar och en del mindre ärenden .
Lokal ordningsmakt i den mån det behövdes fanns i form av en ambulerande landsfiskal.
Gjorde man sig illa så fanns det en provinsialläkare som kom på besök, eller vid mer akuta fall så ställde fabror Ivar, som hade åkeri och taxiverksamhet, upp och skjutsade en till Lasarettet i Arvika.
Varannan tordag kom det en fiskbil och varje fredag en drickabil.
Idag finns som nämnts innan inget av ovanstående kvar, Jo Koperativa, numera Coop i Skillingsfors, 13 kilometer bort. Men skolan, bruket, stationen och allt annat på vägen upp mot Norge gapar tomma, lanthandlarna igenbommade. Posten sköts från Åmotfors, vårdcentral finns i Charlottenberg, ytterligare 50 kilometer längre bort.
Vrför skriver jag om detta? Jo, i dagsläget så anser en hel del snusförnuftiga förståsigpåare att vi måste rädda jorden genom att semestra alternativt. Alternativ för dom är i princip inga alternativ alls, ingen bil, absolut inga flygresor utan vi skall spendera vår semester med att cykla eller åka tåg.
Bland annat finns en hel lobbyorganisation som heter .järnvagsframjandet.html som står bakom sådant. Inte helt förvånade är de flesta bakom detta även miljöpartister.
I insändare och debattsidor dyker dom upp , samt tokmytomanerna grönabilister1 och andra organisationer som de mer radikalt fanatiska Jordens vänner med mera upp och tycker en massa om hur vi andra skall tänka. Gemensamt för samtliga är att det är, ett, väldigt aktiva miljöpartister som för dessa organisatioeners talan, två, dessa miljövänner är i samtliga fall storstadsbor. Som antagligen aldrig varit utanför stan och ens vistats i den miljö som de så präktigt försöker "rädda"
Det enda spåret av Morfars bror Ivars droskverksamhet är ett halvrasat busskjul vid Molia. Drickabilen och fiskbilen hamnade på Edaskroten för länge sen. Och det har inte gått några tåg förbi Skillingsfors på nästan 50 år.
När det inte blir så bra...
När man bestämmer sig för att låta ekonomer sköta avgörande konstruktionsdetaljer istället för ingenjörer så kan det resultera i en del mindre genomtänkta märkligheter, som exempelvis en bromskolv i bakelit!
Under ett kort tag (hoppas jag...) använde Chrysler kolvar i bakelit till sina bromsok. Var säkert smart på ritbordet och i någon ekonomisk kalkyl, men när jag skulle byta belägg och pressa ner kolven så sa det "klock".
Nåväl klantet kostade inte mer än 140:- för en ny bromskolv från Rogers Custom, denna gång i smitt tungt trycksvarvat stål.
en söndag Skåne rundt
Efter lördagens övningar i Kristianstad så tänkte jag ta mig en liten avstickare eller ett par runtom i Skåne, käckt med små platta landskap för det är itne speciellt långt mellan smultronställena. Utgångspunkt då Kristianstad och besöka deras lågvattenmärke... Ja, jo där ligger faktiskt sveriges lägsta punkt, 2,4 meter under havsytan.
Sen åker man förbi Perstorp, där man kan beskåda monumentet över vad dom är stollta för i sin stad, Ätiika?
Och sedan vidare genom Klippan mot Ljungbyhed, fd krigsflygarskolan. Förr när jag vart på F5 så kom jag dit luftvägen, så jag blev lite förvånad över hur otroligt nära samhället egentligen ligger, det är faktiskt bara tvärs över gatan bokstavligt talat, att dom stod ut när man började flyga jet...
Vidare så tittades det närmare på en del gamla skånska kyrkor, intressant att de flesta kyrkor från den danska tiden är bevarade, försvenskningen av Skåne som sköttes med tämligen bryska metoder nådde inte så långt att man slog sönder riktigt allt.
Gråmanstorp k:a är rikgtigt gammal, pregotisk stil, chansning på uppförande under 1100-talets tidigare hälft, fasadputsning och koppartak dock av senare dato, Västra torups kyrka, gotisk? nej, nygotisk däremot, trappstegsgavlar i typisk 1400-talsanda men tornet är faktiskt byggt under sent 1800-tal, då man hade en retrotrend i arkitekturen, plötsligt var medeltiden i ropet igen. skeppet och grunden till kyrkan är dock daterat till 1100-talet.
I Västra Toriup kan också beskåda Hanomagen/ som beskrivits i tidigare blogginlägg rörande Skånebesök
vart åker man sen, jo genom Klippan igen, och sen förbi Herrevadshols kloster där jag delade frukost med ett par hundra gäss och änder, frukost utan munkar diock, för denna gamla klosteranläggning är numera, håll i er, jo, det har blivit konferanscenter det med...
Mjölkpallsnostalgi utanför Sånna...
Sen blev det lite sight-seeing Ängelholm med omnejd, coh vidare upp mot Hallandsås och det vackert belägna Margeretetorp, där det var fikadags. Porlande bäck omgiven av lummig bokskog och en kopp kaffe medhavd från Statoil, nåja man kaninte få allt.
I närheten av Ängelholm så var det läge att göra återbesök på ytterligare en avlivad flygflottilj, F10 Ängelholm. Faktiskt ett rätt stort område, stort nog för mig att köra vilse på ett par gånger, nåja, krävs inte så mycke för att jag skall köra vilse, men iallfall så hittade jag till Flygmuseumet där.
Okej, vi har hittat en J35 på en pinne, nu börjar det brännas var har dom gömt muséet?
Stor fet luftvärnsrobot som trädgårdsprydnad, här måste det va...
Inne bland samlingarna en FFVS J22, helsvenskt jaktplan som togs fram på rekordtid under kriget, ett av de snabbaste på sin tid, närmare 200 byggdes, två finns kvar. Här finns en bisarr samling av katapultstolar genom tiderna, och givetvis inget flygmuseum utan en J29:a
Trevligt ställe, väl värt at besöka, dock är lokalerna lite i minsta laget då flygplan tar mycket plats. Men man kan provsitta J35, flyga simulator och handla böcker som är riktigt svåra att hitta nån annastans.
En bit nedanför flygmuseumet mot själva flygbanan till så huserar en annan intressant entreprenör. I dom här anonyma före detta hangarerna utanför det inte fullt så exotiska Ängelholm,så byggs en av världens mest exotiska supersportbilar, Koenigsegg.
Mer runtom Ängelholm, under skärmtaket på denna före detta mack stod en Daimler tillsalu... och sedan en äkta skånsk...äähh, hum , pizzeria?
Från Ängelholm tillbaks inåt landet, Det var en sak till jag ville kontrollera. I Kvidinge finns ett monument jag åkt förbi et par gånger nu var det dags att titta närmare på denna pampiga kreation och lista ut vad det handlar om.
Alltså, i de flesta andra länder, så reser man storslagna monument över hjältar, befriare/erövrare, grundare av nationalstater och liknande. I Sverige, jo där reser man ett pampigt monument över en dansk som trillat av en häst...
Mer om incidenten 1810 på Kvidinge hed här
Kvidinge ligger inte långt från Starby så det passade ju bra att kika in hos Bjarne på en fika inan det var dags för hemfärd.
Det blev givetvis lite XM-åkande också, som synes så finns det några att välja på utanför garaget. Att köra XM är en trevlig upplevelse, men jag som anser mig något sånär erfraen förare med hundratals vitt skilda fordonsmodeller på meritlsitan, känner mig alltid lite smådum bakom ratten på en Citroen...Känslan kommer efter en minut då man i första kurvan börjar med att lätta på gasen, som man hade gjort på vilken bil som helst.
-Äh, det där är en 140-kurva! säger Bjarne. nästa kurva som är mycket skarpare gör man automatisk samma sak, "-det där är en 120-kurva ju" Och då är vi på en slingrig skånsk 70-väg...
Citroen XM är inte vilken bil som helst, det är ett franskt odjur som är så ytterst arrogant att det fullständigt skiter i Newtons lagar om massa och rörelse. Och den skiter i vad folk tycker om den också, den bara är "XM" den egendomliga tingest som man får en känsla av omvänt ägande av. Föraren tämjer inte bilen, den tämjer föraren istället.
Sen åker man förbi Perstorp, där man kan beskåda monumentet över vad dom är stollta för i sin stad, Ätiika?
Och sedan vidare genom Klippan mot Ljungbyhed, fd krigsflygarskolan. Förr när jag vart på F5 så kom jag dit luftvägen, så jag blev lite förvånad över hur otroligt nära samhället egentligen ligger, det är faktiskt bara tvärs över gatan bokstavligt talat, att dom stod ut när man började flyga jet...
Vidare så tittades det närmare på en del gamla skånska kyrkor, intressant att de flesta kyrkor från den danska tiden är bevarade, försvenskningen av Skåne som sköttes med tämligen bryska metoder nådde inte så långt att man slog sönder riktigt allt.
Gråmanstorp k:a är rikgtigt gammal, pregotisk stil, chansning på uppförande under 1100-talets tidigare hälft, fasadputsning och koppartak dock av senare dato, Västra torups kyrka, gotisk? nej, nygotisk däremot, trappstegsgavlar i typisk 1400-talsanda men tornet är faktiskt byggt under sent 1800-tal, då man hade en retrotrend i arkitekturen, plötsligt var medeltiden i ropet igen. skeppet och grunden till kyrkan är dock daterat till 1100-talet.
I Västra Toriup kan också beskåda Hanomagen/ som beskrivits i tidigare blogginlägg rörande Skånebesök
vart åker man sen, jo genom Klippan igen, och sen förbi Herrevadshols kloster där jag delade frukost med ett par hundra gäss och änder, frukost utan munkar diock, för denna gamla klosteranläggning är numera, håll i er, jo, det har blivit konferanscenter det med...
Mjölkpallsnostalgi utanför Sånna...
Sen blev det lite sight-seeing Ängelholm med omnejd, coh vidare upp mot Hallandsås och det vackert belägna Margeretetorp, där det var fikadags. Porlande bäck omgiven av lummig bokskog och en kopp kaffe medhavd från Statoil, nåja man kaninte få allt.
I närheten av Ängelholm så var det läge att göra återbesök på ytterligare en avlivad flygflottilj, F10 Ängelholm. Faktiskt ett rätt stort område, stort nog för mig att köra vilse på ett par gånger, nåja, krävs inte så mycke för att jag skall köra vilse, men iallfall så hittade jag till Flygmuseumet där.
Okej, vi har hittat en J35 på en pinne, nu börjar det brännas var har dom gömt muséet?
Stor fet luftvärnsrobot som trädgårdsprydnad, här måste det va...
Inne bland samlingarna en FFVS J22, helsvenskt jaktplan som togs fram på rekordtid under kriget, ett av de snabbaste på sin tid, närmare 200 byggdes, två finns kvar. Här finns en bisarr samling av katapultstolar genom tiderna, och givetvis inget flygmuseum utan en J29:a
Trevligt ställe, väl värt at besöka, dock är lokalerna lite i minsta laget då flygplan tar mycket plats. Men man kan provsitta J35, flyga simulator och handla böcker som är riktigt svåra att hitta nån annastans.
En bit nedanför flygmuseumet mot själva flygbanan till så huserar en annan intressant entreprenör. I dom här anonyma före detta hangarerna utanför det inte fullt så exotiska Ängelholm,så byggs en av världens mest exotiska supersportbilar, Koenigsegg.
Mer runtom Ängelholm, under skärmtaket på denna före detta mack stod en Daimler tillsalu... och sedan en äkta skånsk...äähh, hum , pizzeria?
Från Ängelholm tillbaks inåt landet, Det var en sak till jag ville kontrollera. I Kvidinge finns ett monument jag åkt förbi et par gånger nu var det dags att titta närmare på denna pampiga kreation och lista ut vad det handlar om.
Alltså, i de flesta andra länder, så reser man storslagna monument över hjältar, befriare/erövrare, grundare av nationalstater och liknande. I Sverige, jo där reser man ett pampigt monument över en dansk som trillat av en häst...
Mer om incidenten 1810 på Kvidinge hed här
Kvidinge ligger inte långt från Starby så det passade ju bra att kika in hos Bjarne på en fika inan det var dags för hemfärd.
Det blev givetvis lite XM-åkande också, som synes så finns det några att välja på utanför garaget. Att köra XM är en trevlig upplevelse, men jag som anser mig något sånär erfraen förare med hundratals vitt skilda fordonsmodeller på meritlsitan, känner mig alltid lite smådum bakom ratten på en Citroen...Känslan kommer efter en minut då man i första kurvan börjar med att lätta på gasen, som man hade gjort på vilken bil som helst.
-Äh, det där är en 140-kurva! säger Bjarne. nästa kurva som är mycket skarpare gör man automatisk samma sak, "-det där är en 120-kurva ju" Och då är vi på en slingrig skånsk 70-väg...
Citroen XM är inte vilken bil som helst, det är ett franskt odjur som är så ytterst arrogant att det fullständigt skiter i Newtons lagar om massa och rörelse. Och den skiter i vad folk tycker om den också, den bara är "XM" den egendomliga tingest som man får en känsla av omvänt ägande av. Föraren tämjer inte bilen, den tämjer föraren istället.
Lite mer bekanta i bygden
Grannen Astrid måste man titta in till när man är uppe i stugan, För brukade hon även titta till och sköta om vår kåk mellan våra vistelser där, men åldern har med rätta tagit ut sin rätt så att säga. Astrid är född på norska sidan av skillingmarken, och var tre år när ärkehertig Franz Ferdinand sköts i Sarajevo, och hade gått ut den då obligatoriska sexåriga grundskolan när en österrikisk före detta korpral iscensatte den så kallade ölstugekuppen,. med lite enkel huvudräkning får man då fram att Astrid nu fyllt hela 97 år.
En fantastiskt pigg tant, dock sitter hon för tillfället i rullstol efter ett elakt benbrott i våras, men klarar sig trots det ganska okej med lite hjälp morron å kväll från hemtjänsten. Trots att hon bor ensam och ensligt, så är hon inte alls isolerad. Läser dagligen tidningar och suger in allt på nyheterna om omvärlden, och givetvis på lokalt plan med Vill man ha reda på vad som händer i bygden så vet tant Astrid det. Och ja även om man vill veta vad som hänt sådär de senaste 80-90 åren i bygden med för den delen också.
Tant Astrid är en sån där figur som alltid funnits och verkar komma att finnas kvar ett bra tag till, såna här tanter görs inte längre... 
En kul anekdot om hur saker å ting går till i skillingmarken rör Astrids framlidne make Helge. Han fick en gång en flaska finfin Chivas Regal av farsan, vilket åtminstonde han uppskattade, men inte riktigt alla Han berättade nästa gång att han hade bjudit några jaktlagskamrater på denna välrenommerade whisky....
Dom hade rynkat på näsan å tyckt att "Nädu Helge, det häringa koket har du jämt messlyckets me!"
Dags för pausunderhållning
Äuhm, då det är lite strul med internetuppkoppling å sådant så kommer det inte hända så mycket här på ett par dar, så vi bjuder på lite pausunderhållning, i form av en charmig fransk animerad kortfilm.
Lite bekanta i bygden
Utanför den lilla konsum numer Coop-affärn i Skillingsfors träffade jag två gamla vänner Lars-Olov och Tvetus.
Tvetus är den mindre killen till höger, och förtjänar attskrivas några rader om, mer Skillingmarking än Tvetus kan man inte bli. Då tideräkningen utgår från "före jakten" och "efter jakten". Brännvin dricks rent, då virke bara tar plats...
Jag lärde känna Tvetus hösten-00 då jag på nåt sätt blev fyllechaffis på hans något bedagade Chevrolet -55:a. Hur som helst så har vart utan jobb ett tag men har blivit satt i nåt kommunalt åtgärdspaket inom "arbetsmarknadsenheten" som deet så vackert heter. Hans uppdrag: att vattna blommor på alla offentliga platser, rondeller, parker och refuger i hela kommunen mellan Charlottenberg och Koppom.
På hemväg fick jag givetvis se han på jobbet , i Koppom och vattna blomlådor med slang från ett tanksläp. Att han inte trivdes nåt vidare med sin arbetsuppgift behöver väl inte nämnas.
Hur som helst så undrade jag va tusan gör du om det spöregnar då?
"Jo, då vattner jä blömmer ock!"
Skönt att veta att arbetsmarknadspolitiska åtgärder fungerar ungefär likadant över hela landet.
Tvetus är den mindre killen till höger, och förtjänar attskrivas några rader om, mer Skillingmarking än Tvetus kan man inte bli. Då tideräkningen utgår från "före jakten" och "efter jakten". Brännvin dricks rent, då virke bara tar plats...
Jag lärde känna Tvetus hösten-00 då jag på nåt sätt blev fyllechaffis på hans något bedagade Chevrolet -55:a. Hur som helst så har vart utan jobb ett tag men har blivit satt i nåt kommunalt åtgärdspaket inom "arbetsmarknadsenheten" som deet så vackert heter. Hans uppdrag: att vattna blommor på alla offentliga platser, rondeller, parker och refuger i hela kommunen mellan Charlottenberg och Koppom.
På hemväg fick jag givetvis se han på jobbet , i Koppom och vattna blomlådor med slang från ett tanksläp. Att han inte trivdes nåt vidare med sin arbetsuppgift behöver väl inte nämnas.
Hur som helst så undrade jag va tusan gör du om det spöregnar då?
"Jo, då vattner jä blömmer ock!"
Skönt att veta att arbetsmarknadspolitiska åtgärder fungerar ungefär likadant över hela landet.
