svammelsurium

Fabriken i Willow Run har tidigare skrivits om här: carsplanes-willow-run.html

Här byggdes först och främst B-24 Liberators, och detta kom att bli det mest tillverkade fyrmotoriga planet genom tiderna med hela 18482 exemplar. Närmare 9000 av dom just i Willow Run.

 

 

Axvall är ett känd ort för travfantaster, har man varit militär så förknippas det med pansarcenter och övningsfältet för stridsvagnar.  Men långt före det så huserades här arméns första flygskola. Något flygvapen fanns ju inte utan nymodigheten sorterade udner flottan respektive armén med något luddiga gränser. Flygskolan i det här fallet var detacherad av Kungliga  Fälttelegrafkåren vid Ing3 i Stockholm, som alltså skickats ut till mitt i ingenstans i Västergötland för att sätta upp en slags flygkår.  Denna kår bestod av ett flygplan, en Breguet B1 som Gösta von Porat, tilsammans med de övriga på bilden hade varit nere och upphandlat i Frankrike våren 1912. 

 

Bregueten, liksom många av de tidiga planen i pionjärtiden för svensk aviation havererade ett par gånger, 1915 så illa att den skrotades. Men många år senare samlades delarna från originalplanet ihop och restaurerades till en komplett maskin som stod färdig 1989, detta plan finns nu på flygvapenmuseum i Linköping.

 

Antonoven vevas igång...

 

                                                

 

Platsen är Hatfield där De Havilland hade sin huvudsakliga sammansättning av flygplan. Här står en grupp Mosquitos som just fått sina vingar bokstavligt talat. Det intressanta vi ser här är att hela vingen är byggd i ett enhetligt stycke och så att säga "träs in" i den färdiga flygkroppen. De Havilland Mosquito liknade inget annat plan, då det det var byggt helt och hållet i trä. Och för att få maximal styrka o konstruktionen utan onödiga girningar, skarvar och annat så blev det nödvändigt att tillverka dom på det här sättet.

 

den 20:e november 1945 flög Saab typ 91 Safir för första gången, och blev även saabs första stora exportprodukt.

 

På den här tiden var det fortfarande mest vanligt att man satt i tandem i tvåsitsiga plan, att på skolplan sätta lärare/elev sida vid sida innebar många fördelar. Det fanns ett par typer som redan hade anammat detta, såsom Messerschmit Taifun och Bücker 181 Bestmann. SAfiren kom att bära klara drag av båda dessa.  Just Bestmanns hade köpts in till flygvapnet redan 1942, denna modell var faktiskt till stor del konstruerad av en svensk ingenjör hos Bücker, Anders Johan Andersson

 

1944 var Andersson tillbaka i Sverige och hos Saab däe man nu i all hast bestämde sig för att ta fram ett eget skolplan, som av naturliga skäl kom att likna Bestmann ganska mycket.  Arbetet inleddes hösten 1944 och det var snabba ryck för bara ett år senare provflögs det första planet av typen Saab 91. Ett mycket modernt plan, helt i metall och med infällbara landningställ.  

De första planen av typen 91A hade en Gipsy major motor på 147 hästkrafter, 48 exemplar byggdes och av dom köpte flygvapnet in tio stycken. Dock var dessa inte skolplan, utan fick beteckningen TP91, för "transport" oftast använd för flygplan man inte riktigt vet vad man skall göra med.

 

Våren 1949 hände det grejer, den pålitliga men sävliga Gipsy majoren i nosen byttes ut mot en sexcylindrig boxer från Lycoming på 190 hästkrafter.  Det var denna variant som beställdes av flygvapnet som skolplan och fick beteckningen Sk50B , 80 plan beställdes inledningsvis, och störe delen av tillverkningen förlades i Nederländerna, för i Linköping var man helt upptagen med att bygga flygande tunnor vi den här tiden. 1959 kompletterade man ordern med 14 plan till som kom att heta sk50C, i denna version hade man lagt bränsletankarna i vingarna istället för i flygkroppen och man kunde då göra planet fyrsitsigt.

 

Internationellt fick Safiren också gott om uppmärksamhet. Redan 1947 flög carl Gustaf von Rosen en Safir non-stop från Bromma till Addis Abeba på 30 timmar och 52 minuter, dock kom rekordet inte godkännas men det äventyret kom att ge eko av sig. genom von Rosen kom 17 Safirer att levereras till det nya etiopiska flygvapnet. 1951 deltog två safirer i en internationell expedition till Antarktis, dessa hade försetts med flottörer, ett experiment man inte utvecklade något vidare med på Safiren.  

Relativt många Safirer exporterades, övriga användare förutom Sverige och Etiopien kom att bli Norge, Finland, Tunisien , Japan och Österrike. En hel del såldes civila också och bland annat kom KLM, Air France oach lufthansa använda Safirer som skolflygplan.  

 

Sk50 kom att tjäna flygvapnet ganska länge, 1970 började man ersätta den med Sk61 Bulldog, men det var långtfrån färdigfluget för SAfiren bara för det. De kvarvarande planen spreds ut på flottiljers som ett slags förtäckt hobbyverksamhet där de användes för allmän flygträning, sambandsflygningar och väderspaning, och fanns kvar i tjänstgöringsrullorna ända fram till 1992.  
Men bara för att dom ströks från offentlig tjänst så gjorde man sig inte av med planen i brådrasket, istället civilregistrerades dom och många behölls i flygförbandens egna flygklubbar.   

Finska flygvapnet behöll också sina safirer länge, de hade köpt in 16 stycken Safir "D" som hade fått en mindre fyrcylindrig Lycoming, lite lägre effekt men sparade mycket vikt. Dessa flögs i aktiv tjänst till 1982, innan de fördes över till gränsbevakningen som använde dom udner några år till.  

Fram till 1966 byggdes det totalt 323 Saab SAfir, och de hade exporterats till över 20 länder för både civilt och militärt bruk.  Det var och är än idag ett mycket uppskattat flygplan, 67 år senare flyger många av dessa än idag.  Detta var Saabs första stora exportframgång, och med safiren lades grunden till det världsrykte som man under kommande år med både bilar och flygplan kom att få.

 

 

Här står glänsande nya flygplanskroppar på rad hos Boeing utanför Seattle, 1943.  Härifrån kom ryggraden i 8th bomber command, B-17, flygande fästningen. I USA kunde tillverkarna ha en oavbruten produktion, då risken för bombningar och attentat var minimal. I England lade man ut tillverkningen på massor av små entreprenörer och genom mödosam logistik fraktades alla pinaler till större sammasättningställen, i det som kallades "shadow factories" Boeing byggde hela 12731 av dessa flygande fästningar fram till maj 1945, då den större och tyngre B-29 hade börjat ta över dess roll i luftrummet.

 

Men fästningens roll var inte överspelad för det, många kom efter kriget att tjänstgöra i civilflyget som räddningsplan, forskningsplattfomar, frakt och passagerarplan under överskådlig tid. Idag finns det tretton stycken kvar som fortfarande flyger. De sista militära B-17 planen pensionerades från brasilianska flygvapnet så sent som 1968.  

 

 

 

 

 

en rustikt hopspikad låda på okänd ort i Sverige. Den innehåller en helt ny helikopter från Kawasaki Heavy industries. Vad som göms i boxen är alltså en licenstillverkad Boeing-Vertol Seaknight, känd som HKP4 i svenska försvaret.  Första sändningen anlände 1964 och var "riktiga" Vertoler från amerika. I andra sändningen från 1973 kom dom från Japan och dessa kom att betecknas HKP4B och C. Totalt hade flygvapnet 10 stycken och när de toigs ut tjänst överfördes fyra til marinen som totalt har haft 16 stycken av dessa, och tjänstgjorde fram så sent som mars 2011.

 

 

British Electric Lightning var den nya moderna ryggraden i Royal Air force när den kom ut till skvadronerna 1959. Här står den nya epokens flygplan brevid sin föregångare,  jetålderns intåg gjorde propellerplanen föråldrade nästan över en natt. Men denna propellerkärra är lite speciell för det är den absolut sista tjänstgörande Spitfiren i världen. 

 Året är 1963 och tekniskt sett hade PS853 som var en Spitfire PR mk.19, redan strukits ur rullorna flera år innan. Den hade sedan satts upp på en pinne utanför portarna till Central Fighter Establishment vid West Raynham. 

 

Men PS853 plockades ner från sin pinne och återinträdde i aktiv tjänst 1963, och varför nu detta tilltag?  Jo, det var oroligheter i fjärran östern och en konfrontation med Indonesien befarades. Konflikten gällde Malaysia som hade fått självständighet 1957, men territorierna på norra Borneo var fortfarande under brittiskt styre och skulle inkorpereras med Malaysia under 1963, detta gillade inte grannlandet Indonesien som ville lägga beslag på de oljerika områdena i norr.   Deras flygvapen hade huvudsakligen gamla P-51 Mustang att flyga med, och vad RAF nu måste utvärdera var hur de moderna överljudsplanen med sina avancerade vapensystem skulle kunna engagera sig i strid med de gamla propellerplanen. 

 

Den malaysisk-indonesiska konflikten trappades upp till krig under 1963, eller nån slags form av krig, regionen präglades av instabilitet, kuppförsök, revolter och fram till 1966 bedrevs ett underligt lågintensivt gerillakrig i och omkring Borneos djungler. Flyginsatsterna inskränkte sig till trupptransporter, luftlandsättningar och helikopterverksamhet och så fanns ett par skvadroner Lightnings, Javelin och Hunters stationerade vid basen i Tengah, men oklart hur involverade de blev i några stridigheter.  Eller hur mycket lärdom man fick av att öva luftstrid med den gamla trotjänaren  PS853.  

 

Men PS853, som är av version som de S31 Spitfire spaningsplan vi hade i svenska flygvapnet, kom dock efter avslutat uppdrag att flyga vidare inom Battle of Britain Memorial Flight, en slags uppvisningsgrupp kopplad till RAF. Den användes också i filmen "Battle of Britain" som hade premiär 1968. Idag har planet registreringen G-RRGN och ägs av Rolls Royce, som i sin tur lånar ut det till föregående BBMF.

 

 

 

 

 

 

 

En tidig reklamsida för Lockheeds nya interceptor, P-38 lightning, troligtvis en YP-30 förseriemodell, då den har de röd-vit-blåa stripes på fenorna, som började tas bort under 1941 , då P-38 togs i tjänst.

 

P-38 kallades för "interceptor" för att man skulle komma runt US army corps något stelbenta reglemente att ett jaktplan "Pursuit" bara skulle vara enmotoriga och ha en begränsad vapenlast, kuppen lyckades och den tvåmotoriga P-38 var det snabbaste jaktplanet som flög på den här tiden, och kunde dessutom ta med sig raketer och lättare bomblast vid behov. Toppfarten låg på 640km/h, senare versioner kom upp  i hela 720km/h.  Planet kallades inte Ligntning för inget.

 

 

 

 

 

 

På den mytomspunna basen Area 51 har det experimenterats med många märkliga ting, så synen av en folieklädd Lockheed A-12 upp och ned på en pinne är väl mer en vardaglig företeelse på detta egendomliga ställe. Den dock ganska jordnära föklaringen är att man genomför här radartester på det hemliga planet. A-12 flögs första gången 1962 och detta foto bör vara ungefär från den tiden. 

 

A-12, F-12 och SR-71 skrevs även om här: bilder-fran-hemlighuset.

 

 

 

 

Landvetter var förr om åren ett ganska litet samhälle cirka två mil utanför Göteborg. Här levde man och verkade inom orten med jordbruk, hantverk med mera, de enda bilar man såg var de som passerade på riksvägen mellan Göteborg och Borås, knappt någon ägde en privatbil här på den här tiden. Så den dagen flygarlegendaren Albin Ahrenberg gästade byn med sin Junkers F13 måste detta varit en stor händelse, få personer hade nog någonsin sett eller varit nära ett flygplan förut.

 

 

Planet hade Albin beställt från Junkersfabriken redan 1923 och var starten för det nya flygbolaget AB Aerotransport, Albin själv kom att gör mycket uppdrag med flygfotografering och passagerartransport, tidvis ihop med en inte helt obekant tysk flygare som hette Hermann Göring...   

 

Den här sommaren 1932 var Albin Ahrenbergs namn vida känt bland allmänheten, då han året innan gjorde en herosik insats genom att lokalisera och rädda en en forskningsexpedition som försvunnit på Grönland, Albin kom tillbaks som hjälte och utnämndes för detta som Kapten i flottan. Under dessa år företog han också de berömda rundturerna över hela Sverige för att promota flyget för allmänheten. SE-AAB var nu i hans privata ägo och det blev många turer, hela vårt avlånga land gästades av Albin och hans Junkers, och mot betalning fick de som vågade följa med på en sväng i planet.  

 

 

Junkersplanet SE-AAB tidigare registrerat S-AAAB slutade sina dagar med ett totalhaveri i Vännäs hösten 1935, då man kolliderade med en bergsida när piloten vid detta tillfälle, A. Widell,  försökte sig på en nödlandning. Widell klarade sig men planet skrevs avsom skrot. Då hade denna Junkersmaskin genomfört inte mindre än 18876 flygningar och totalt 8000 flygtimmar!  

 

Såhär skrev Albin själv i sina memoarer om det plan han tyckte allra mest om att flyga:

 

 

Folk gick verkligen man ur huse denna dag för att beskåda flygmaskinen som damp mer på Landvettersjön, en troligen oförglömlig upplevelse för alla de som var där denna sommardag i Landvetter 1932.  

 

ANA i nyköping är mest förknippat med Chrysler och ett flertal andra bilmärken såsom Standard, Simca, Skoda med mera, under en period hade man även agenturen för Pipers flygplan. under perioden 1948-1958.  34 stycken Piper skall ha sålts i ANA:s regi inna den verksamheten övertogs av Nyge-Aero.