En tur med Frazer (-kappbloggning: juli-07)
En småregnig måndag på Nääs, som nu börjat belamras med byggbaracker och annat skräp.
Men trots det en trevlig samling med fordon. Som till exempel en riktig ball Volkswagen. vad heter hot rod på tyska?
Och lite fenbilar givetvis, Cadillac från 1961 och Chevrolet från 1959
Men då jag har en fabless för udda och ovanliga grejer så gillar jag mest denna Frazer från 1947.
En av de mest fascinernade bilar jag kört. Såhär i backspegeln tycker många att en gammal bil är en gammal bil, men sätter man det i paritet med sin samtid, så var Frazer science-fiction på hjul.
Efter kriget så återanvände de stora tillverkarna sina förkrigsmodeller och snofsade upp dom lite grann som nya årsmodeller. Så höll det på ett par år innan alla fått tillbaka full produktionskapacitet. Paradoxalt nog var det då de mindre tillverkarna som stod för nyheterna, och så även nykomlingen på spelplanen, Kaiser-Frazer Corperation.
Henry J Kaiser var redarmagnat, och det var hans varv som byggde Liberty-skeppen under kriget, kontrakten inbringade enorma summor, och så fort kriget var över satsade han på bilindustrin. Med teknisk assistans av Joseph Frazer som tidigare varit ingenjör hos Graham Paige så kunde dom på rekordtid presentera en helt ny bil redan under 1946.
Den hade så kallad "pontonkaross" alltså inga yttre skärmar, ritad av Howard darrin så var denna kaross minst tio år före sin tid. Dessutom självbärande, vilket innebar att man kunde sänka motor och drivlina i karossen för att eliminera kardantunneln, och även utnyttja maximal bredd inuti fordonet. Detta gav även låg tyngdpunkt som tillsammans med en nykonstruerad hjulupphängning och teleskopdämpare gav den exceptionella köregenskaper.
Till skillnad från samtida bilar i vilka man sitter högt och upprätt och väldigt nära sidorutan, så sitter man i en Frazer lågt och bekvämt samt att man har gott sidoutrymme. För tiden stora glasrutor ger dock bra sikt å alla håll, och trots avsaknad av servo så ger den genomtänkta framvagnen en distinkt körkänsla och gör även ratten lättjobbad.
Den hade självcentrerade bromsar som även ger en viss servoverkan, också före sin tid då många samtida fortfarande använde enkelbackar med mekanisk utjämning och knäledsdämpare.
Vidare har bilen fullflödes ventilationssystem vilket annars kom i slutet av sextiotalet på de flesta bilar.
På det hela taget så ser bilen nästan tio år nyare ut än vad den är, och att köra den känns långt ifrån de fyrtiotalare jag provat innan, den känns , tja som en sextiotalare , tjugo år före sin tid.
Den rymliga interören i Frazer, trots att det till det yttre inte är en särsklit stor bil, så kunde man här se skillnaderna och fördelarna med det nya sättet att bygga bil. Instrumentbrädan är art-deco kitch med rätt så rik instrumentering, och ännu mer art-deco kitch, dörröppning sker inte med handtag utan med en knapp i form av en medaljong i en härlig infattning.
Tyvärr tog framgångssagan Kaiser-Frazer slut rätt fort. Frazer lämnade skeppet under 1949, och med rejält sviktande försäljning så byggdes de sista Frazers 1951. Syskonmodellen Kaiser kom med en helt ny vågad kaross, utvecklad av lånade pengar, men det hjälpte inte, Kaiser försvann 1954.
Men trots det en trevlig samling med fordon. Som till exempel en riktig ball Volkswagen. vad heter hot rod på tyska?
Och lite fenbilar givetvis, Cadillac från 1961 och Chevrolet från 1959
Men då jag har en fabless för udda och ovanliga grejer så gillar jag mest denna Frazer från 1947.
En av de mest fascinernade bilar jag kört. Såhär i backspegeln tycker många att en gammal bil är en gammal bil, men sätter man det i paritet med sin samtid, så var Frazer science-fiction på hjul.
Efter kriget så återanvände de stora tillverkarna sina förkrigsmodeller och snofsade upp dom lite grann som nya årsmodeller. Så höll det på ett par år innan alla fått tillbaka full produktionskapacitet. Paradoxalt nog var det då de mindre tillverkarna som stod för nyheterna, och så även nykomlingen på spelplanen, Kaiser-Frazer Corperation.
Henry J Kaiser var redarmagnat, och det var hans varv som byggde Liberty-skeppen under kriget, kontrakten inbringade enorma summor, och så fort kriget var över satsade han på bilindustrin. Med teknisk assistans av Joseph Frazer som tidigare varit ingenjör hos Graham Paige så kunde dom på rekordtid presentera en helt ny bil redan under 1946.
Den hade så kallad "pontonkaross" alltså inga yttre skärmar, ritad av Howard darrin så var denna kaross minst tio år före sin tid. Dessutom självbärande, vilket innebar att man kunde sänka motor och drivlina i karossen för att eliminera kardantunneln, och även utnyttja maximal bredd inuti fordonet. Detta gav även låg tyngdpunkt som tillsammans med en nykonstruerad hjulupphängning och teleskopdämpare gav den exceptionella köregenskaper.
Till skillnad från samtida bilar i vilka man sitter högt och upprätt och väldigt nära sidorutan, så sitter man i en Frazer lågt och bekvämt samt att man har gott sidoutrymme. För tiden stora glasrutor ger dock bra sikt å alla håll, och trots avsaknad av servo så ger den genomtänkta framvagnen en distinkt körkänsla och gör även ratten lättjobbad.
Den hade självcentrerade bromsar som även ger en viss servoverkan, också före sin tid då många samtida fortfarande använde enkelbackar med mekanisk utjämning och knäledsdämpare.
Vidare har bilen fullflödes ventilationssystem vilket annars kom i slutet av sextiotalet på de flesta bilar.
På det hela taget så ser bilen nästan tio år nyare ut än vad den är, och att köra den känns långt ifrån de fyrtiotalare jag provat innan, den känns , tja som en sextiotalare , tjugo år före sin tid.
Den rymliga interören i Frazer, trots att det till det yttre inte är en särsklit stor bil, så kunde man här se skillnaderna och fördelarna med det nya sättet att bygga bil. Instrumentbrädan är art-deco kitch med rätt så rik instrumentering, och ännu mer art-deco kitch, dörröppning sker inte med handtag utan med en knapp i form av en medaljong i en härlig infattning.
Tyvärr tog framgångssagan Kaiser-Frazer slut rätt fort. Frazer lämnade skeppet under 1949, och med rejält sviktande försäljning så byggdes de sista Frazers 1951. Syskonmodellen Kaiser kom med en helt ny vågad kaross, utvecklad av lånade pengar, men det hjälpte inte, Kaiser försvann 1954.
Kommentarer
Postat av: svensson
Kaiser: där ser man, "det goda" vinner inte alltid. Samma öde ser man i storyn om Tucker, suverän film av Coppola för övrigt.
Och "hot rod" på tyska: såklart blir det "Heisse Räder"! (Jo jag vet vad det betyder...)
Postat av: Mårten
Coppolas film är fantastiskt bra. När de gäller de lite mindre tillverkarna efter kriget så kom det ju så småningom att inte heller gå så bra för vare sig Hudson, Packard, Studebaker, Nash heller...
Postat av: Claes Hermansson
Ja det är härliga bilar. Jag "smittades" 1953 då en italienresa gjordes i en -47 Kaiser ! Sedan blev det en -51:a 1967 som jag nu kört 30.000 mil samt 12.000 mil med -54 Kaiser Manhattan sedan 1985 året runt som bruksbilar.
Trackback