Dagens julhälsning
kommer från https://www.flightradar24.com som de här dagarna håller koll på var tomten befinner sig någonstans.
Voughts flygande pannkaka
Under 1942 ramlade det in massor av UFO-rapporter i trakten kring Connecticut. Men det hade en helt naturlig förklaring, det var Voughts testpiloter som var uppe och snurrade med V-173, eller flying flapjack som den här skapalsen också kallades.
Charles Zimmerman hade experimenterat med diskformade vingar för flygplan och 1941 hade han kommit så långt att amerikanska flottan var intresserade av idén, prototypen kom att byggas av Vought. Planet flög första gången den 23:enovember 1942.
Tanken med det oortodoxa flygplanet var att den skulle kunan manövrera i extremt låga farter och landa och starta på väldigt kort yta, därför var flottan nyfikna på huruvida plnaet skulel lämpa sig för hangarfartyg.
Två 80-hästars Continentalmotorer satt inne i flygkroppen eller vad man skall kalla det, och drev var sin propeller som satt i framkant av vingen. Planet var faktiskt längre än det var brett, 8,1 meter mot vingspannet på 7,1 meter.
190 flygningar gjordes med pannkakan, en av testpiloterna var Charles Lindbergh, som tyckte det var en lättmanövrerad och fin maskin. Det blev dock inte så mycket mer utav den flygande pannkakan, man gick vidare och byggde två prototyper som hette XF5U, som hade två stycken 1300 hästars Pratt&Whitnetmotorer och kapabel till farter uppemot 800km/h. Men då hade man dels dragit över budget och deadlines, och dessutom blev propellerplanen frånåkta på alla sätt av den nya generationens stridsplan, med jetmotorer.
Två 80-hästars Continentalmotorer satt inne i flygkroppen eller vad man skall kalla det, och drev var sin propeller som satt i framkant av vingen. Planet var faktiskt längre än det var brett, 8,1 meter mot vingspannet på 7,1 meter.
190 flygningar gjordes med pannkakan, en av testpiloterna var Charles Lindbergh, som tyckte det var en lättmanövrerad och fin maskin. Det blev dock inte så mycket mer utav den flygande pannkakan, man gick vidare och byggde två prototyper som hette XF5U, som hade två stycken 1300 hästars Pratt&Whitnetmotorer och kapabel till farter uppemot 800km/h. Men då hade man dels dragit över budget och deadlines, och dessutom blev propellerplanen frånåkta på alla sätt av den nya generationens stridsplan, med jetmotorer.
Ett avancerat pussel i Liverpool
Många delar i ett avancerat mekaniskt pussel. Platsen är en så kallad Shadow factory i Liverpool under kriget och här byggde man den extremt komplicerade och kraftiga Napier Sabremotorn, som satt främst i Hawker Tempest och Typhoon.
Motortypen med 24 cylindrar i H-form hade testats förstan gånge 1938 och var en konstruktion av Major Halford. De första varianterna gav imponerande 2200 hästkrafter, och de senare versionerna hela 3500. En testmotor med intercooler och kompressor mättes upp i hela 5500 hästar men det handlade om en ren experimentmotor.
Motortypen med 24 cylindrar i H-form hade testats förstan gånge 1938 och var en konstruktion av Major Halford. De första varianterna gav imponerande 2200 hästkrafter, och de senare versionerna hela 3500. En testmotor med intercooler och kompressor mättes upp i hela 5500 hästar men det handlade om en ren experimentmotor.
Det färdiga "pusslet". Sabre hade en komplicerad slidventilsmekanism, 24 cylindrar liggande horisontellt i två bankar, volymen var 27 liter.
Vickers på släp
Vickers från Sheffield grundades redan 1828, fast då byggde man såklart inga flygplan, utan var et gjuteri.
Via pansar, artilleripjäser, ubåtar och annat så började man konstruera flygplan 1911. Vickers type VIII syns här bogseras ut till ett lämpligt fält för provflygning. Det är en tvåsitsig maskin med egenheten att man sitter sida vid sida i cockpiten. En konfiguration som generellt sett började komma under slutet av 1930-talet. Dragfordonet är en Napier, ett företag som till och med var äldre än Vickers. Napier hade gruyndats redan 1808, och var länge specialiserade på verktyg och tillverkning av ångmaskiner, tryckpressar och liknande. Maskiner som krävde höga toleranser och finmekanik. Napiers bilar var ett relativt kort mellanspel i deras långa historia. Mest kända blev Napier i modernare tid för kraftfulla och mycket komplicerade flygmotorer.
Vickers kom från 1960 att ingå i British Airplane Company som ägdes ihop av Vickers, English Electric och Bristol. Och där knyts trådarna ihopå för Napier hade sedan 1942 redan varit en del av English Electric.
Klottrad Corsair
Flotthumor ombord på hangarfartyge USS Boxer. "Fragile side up" "Do not submerge" med mera fyndigheter kan utläsas på den här fullklottrade Vought Corsairen. Bakgrunden till kvickheterna lär vara att piloten råkat landa på fel hangarfartyg, någonstans på Stilla Havet 1952.
Ett brev på märklig omväg.
När nya flygrutter invigdes eller nya flygplanstyper togs i bruk var det förr även tradition att specialstämpla minnesbrev för dessa celebra tillfällen. Ovanstående är dock lite märkligt.
Första flygningen Tokya-Köpenhamn 1960, med "pure jet" den nya DC-8 som tagits i trafik året innan. Men då rutten gick över Nordpolen så får jag inte ihop det med att brevet är från Indonesien....
En hyllning till Beaver
The beaver ballad, för Kanadas främsta laståsna med vingar, De Havilland DHC-2 Beaver, som har huvudrollen i denna fina och festliga sång från en ensamble som kallar sig The fretless bar girls
Republikaner
Tre alster från Republic, i förgrunden den berömda och välkända P-47 Thunderbolt, som var ett relativt stort plan för att vara enmotorigt. Vid sidan står amphibieplanet Seabee. Som var Republics bidrag till det civila allmänflyget. Den kom 1946 och trots att den bara gjordes i drygt tusen exemplar flyger många Seabees än idag.
Den stora pippin kallades Rainbow, och hade designationen XF-12, men det var ingen "Fighter" som det antydde utan ett spaningsplan. Sedermera döptes den också om till XR-12. Rainbow var hela 40 meter över vingarna och var tänkt som ett höghöjds och långdistans spaningsplan. Det var ett mycket innvativt plan som hade börjat utvecklas under krigets slutskede, men när den väl flög för första gången 1946 fanns det ingen användning för den. IStället revolutionerades hela flygindustrin av den nya kraftkällan,jetmotorn. De två planen som Republic färdigställde flögs på diverse testflygningnar, kartuppdrag och uppvisningar, en av dom krashade 1948, och det andra Rainbowplanet slutade sin dagar som målskjutningsobjekt i Maryland 1952.
Flygpost 1912
vårt första flygpostmärke var inte utgivet av posten utan i privat regi. Det gällde i sammanhang med tre speciella postflygningar som gjordes 1912 för föreningen Barnens dag. Olle Dahlbäck lyfte från Gärdet i Stockholm den 21:a september 1912, postsäcken släpptes sen vid Tureberg. Den andra flygningen dagen efter slutade med nödlandning i Värtan. Den tredje flygnigne begränsade sig till ett par varv runt gärdet den 26:e september. Frimärket kostade hela 60 öre och av det gick 50 öre till Barnens dag. Någon egentlig flygpostbefordran på fasta rutter kom inte igång förrän 1918 och då först i USA.
Fältmässig service
En bild en modern luftfartskontrollant antagligen skulle fått hicka av.
I krigets snabba framryckningar fick flygpersonal allt som oftast använda sig av temporära fält, och lyxen med hangarer, ordning och reda fick man vara utan. Om Spitfiren på bilden servas eller bara kannibaliseras på delar förtäljer inte historien Men det ser hyfsat helt ut, och ofta fick personal slita med uppfinningsrikedom mot odds och usla förhållanden för att hålla planen igång. Så här såg det ut på "serviceplatser" i fält, men planen var byggda för tuff hantering, och kanske inte mekanikerna berättade riktigt allt för piloterna vad och hur de hade gjort för att lappa ihop kärrorna.
KNILM
Ett exotiskt flygbolag som hade sitt säte i Amsterdam men opererade på andra sidan jorden, KNILM, som stod för Koninklijke Nederlandsch-Indische Luchtvaart Maatschappij. Det startades 1928 och i Nederländska Indien som bestod av drygt 18000 öar kom det kommersiella flyget att uderlätta mycket. På frimärkena ovan från 1938 är deras huvudskaliga flygplanstyp avbildad, Douglas DC-2. KNILM upplöstes 1947 och under en kort period ersattes det av ett KLM-ägt bolag, KLM Interinsulair Bedrijf, som 1949 övergick till att bli Garuda Indonesia, när den forna kolonin bytte namn till Indonesien.
Fördel med noshjul
De flesta jaktplan hade länge sporrhjul bak, men under 1940-talet började man mer oc mer inse fördelarna med trepunktsställ Med propellern bak var det definitivt en nödvändighet på nya Saab J21, och man annonserade även med fördelarna för detta, 1945
Högstedts akvarell
Agne Högstedt målade denna akvarell föreställande en Seversky J9 1940 och tavlan blev även vykort som skickades med Flygtidningen. Agne själv var flygare men men flög störtbombaren B4. Han omkom under en vinterövning i norrland februari 1941 när hans B4 kolliderade med isen utanför Luleå.
Ishinder 1947
Ett lite kuriosa brev, tydligen var vintern 1947 lång och sträng för i April kunde postbåten inte gå ut sin runda till Visingsö. Isatället flögs posten dit och breven fick denna specialstämpel för denna lite extraordinära posttur. Stämpeln prydddes även med pilotens namn.
TWA:s Magic Carpet 1951
TWA, Trans Worls Airlines i reklamen 1951, med vackra Lockheed Constellation.
En komplicerad postgång
Beskrivningen låter nästan som taget ur en agentroman, och det var nog nästan lika dramatiskt för den fallskärmshoppare som fick fiskas upp av polisbåten i Riddafjärden 1973. Hur landninge i vatten och skjuts med polisbåt ingick i själva grundplanen verkar det inte finnas någon information om, men med sig hade han en sändning av dessa brev till Postmuseums Frimärksutställning Filex, och de verkar ju klarat sig torrskodda.
Ett ovanligt besök på Croydon 1929
Flygplatsen Croydon var navet i Brittiska Imperiet och skrevs om här: croydon.html
Av de flygplanstyper som passerade på den tiden väckte nog den här störst uppmärksamhet en julidag 1929. Det är det första egentliga Sovjetiska passagerarplanet och typen var helt ny, såpass ny att den hade premiärvisats inte långt innan, den första maj på Röda Torget. Testerna påbörjades först i juni, och i juli flög Mikhail Gromow den första maskinen på en tur runtom Europa, däribland med ett stopp på Croydon. Det byggdes troligen runt 70 flygplan av den här typen som trafikerades av det tysk-ryska bolaget Deruluft, som var en föregånagre till senare Aeroflot.
En Duva i Nässjö 1921
I Februari 1921 besöpkte den engelske majoren Johnstone lilla Nässjö med sin Sopwith Dove. Flygmaskiner var i Sverige fortfarande ovanliga och den här tillställningen lockade många nyfikna. Dove var en civil tvåsitsig version av jaktplanet Pup, som totalt byggdes i 1770 ex mellan 1916-1918, och efter kriget byggdes tio plan om till denna variant som kom att kallas Dove. Denna dag, den 2:a februari 1921 fick sexton smålänningar sitt livs upplevelse då de även fick följa med majoren upp i planet på en kort flygtur.
Bonneys Måsvinge
Leonard Bonney var en erfaren pilot som hade börjat flyga redan med bröderna Wright på 1910-talet. Men han hade en egen idé om hur ett flygplan skulle utformas. Inspirerad av fåglar, främst måsar som kunde lyfta dubbelt sin egen vikt. Detta skulle gå att applicera på ett flygplan tänkte Bonney. Resultatet blev planet "Gull" 1928, med en egensinnig vinglostruktion. Den hade flaps men inga skevroder, istället kunde hela vingen manövreras och även vingspetsarna separat. I vindtunneltester hade principen fungerat bra, i verkligheten gjorde det det inte. Ingen testpilot ville ställa upp och även om Leonard Bonney själv blev bestämt avrådd från att provflyga sin egen skapelse gjorde han det ändå. Bara några sekunder efter start störtdök Bonney och hans Gull mot marken och där slutade historien om det fågelvingade planet, och Leonard Bonneys liv, den fjärde may 1928 på Curtiss Flied, Long Island.
Mooney 1968
Annonserna för Mooney från 1968 är tuffa, moderna tider med enb breddning av allmänflyg blandas med vilda västern. Mooneys M20 serie blev en långkörare som introducerades 1955 och tillverkades ända fram till 2008.
