Scylla och Syrinx
1934 behövde man komplettera flottan med två lyxiga långdistansplan till, men denna gången gick offerten till Short istället för Handley Page. Tydligen var det bråttom, för Short som annars byggde sjöflygplan iordningställde två landflygplan genom att använda en ny flygkropp med landningställ på den befintliga S17 "Kent" modellen. Planen levererades til Imperial Airways och sattes i trafik 1934
Flygkroppen på L.17 var betydligt bredare och rymligare än i sjöplanet S.17, man kunde nu få plats med hela 39 passagerare. L.17 var 25,5 meter lång och 34 meter i vingspann, vägde styvt tio ton i tomvikt. Motorerna var ursprungligen fyra Bristol Jupiter XFBM stjärnmotoorer på 555 hästkrafter vardera. Men planen kom under åren att få motorna bytta vid flera tillfällen.
G-ACJJ döptes till "Scylla" och G-ACJK till "Syrinx"
Ursprunget Short S.17 Kent såg ut så här och hade premiär 1931.
Ombord på dessa luftburna lyxkryssare åkte man såhär flott.
Ombord fanns förutom toaletter även ett väl tilltaget pentry för matlagning.
Short Kent flygbåtarna trafikerade oftast rutten medelhavet-Palestina-Indien, medan Scylla och Syrinx användes för sträckor inom Europa, båda två flögs utannågra större incidenter innan de båda utrangerades 1940.
French connetion - inför Elmia custom motor show
Mer info på http://www.custommotorshow.se/
En speciell skapelse som skall med är Boyd Coddingtoins sista verk, "French connection" En roadster i samma stil som de fantastiska skapelserna Figoni&Falaschi byggde främst på Delahayes vagnar under 30-talet.
The French connection passar in i sammanhanget "Figoni-wannabees" som jag tidigare avhandlat här:
http://figoni-wanna-bees.html
En otrolig vagn som skall bli spännande att beskåda.
Dikespaddor
Rambo, Schwartzenegger och Jenner
De tre finalisterna döptes internt till "Jenner" efter firidrottaren Richard Jenner.
Och en betydligt biffigare version kallades "Rambo"
Och en lite mer tillbakahållen form med markerat underbett döptes till "Schwartzenegger"
Och vinnaren blev, av allt att döma Schwartzenegger-versionen som fick gå vidare till produktion.
En kulen vårpremiär över Borås
Byig vind med småspik känns inte som nåt idealiskt flygväder, lägg dessutom till en duktigt tjälskadad startbana och tjockt dis så var årets premiärtur i luften något skakig och skumpig.
Gert gör i ordning "Martin Bulle" från läsidan, denna Cherokee har under vintern även fått ny motor. 
Start i "vänsterfil" för att missa de största tjälskotten på ESGE, och undvika några spännande pölar också. 
Borås och gamla regementet I15 på styrbords sida, mycket högre gick vi inte då molnbasen slickade i nacken på redan denna höjd 
Och när molnen börjar krypa ner framför nosen är det dags att leta sig tillbaka om man inte vill göra en utelandning nånstans... 
Så det blev en kort tur, sen följt av ett litet besök i den flitiga verkstaden på segelflygarsidan, där det står just nu ett nytt bogserplan under renovering, en Piper_Pawnee. Detta är en traktor med vingar, sexcylindrig Lycoming på 8,8 liter och 235 hästar är urstark i ett plan med en tomvikt på 660 kilo. 
Den tunna lilla ribban framför vindrutan har en speciell funktion, det är ett skärblad som är till för att kapa av linor och ledningar, Pawnees är till för att flygas lågt!
Skickliha händar nästar, sömmar och dukar om vingarna till Pawneen. 
Och i andra änden av lokalen dukas det om ett höjdroder till en annan kärra, "Kalle-Urban" Viareds fina Chipmink som visats innan här och var: kalle-urban-i-varluften.html
Gert med den gamla duken som man konstatera sett bätttre dagar, patinerat originalskick kan vara charmigt men inte alltid så önskvärt om man vill alla delar skall sitta kvar på planet under hela flygningen. 
en kulen vårpremiär i Lidköping
Tidigare Tibrobesök på: http://till-tibro.html och http://hostdag-i-tibro.html
Vädret var iten på sitt bästa humör med snålblåst och regn, detta hindrade dock inte vissa att komma till Lidköping nedcabbat.
Var träffen egentligen började och slutade var inte så lätt att se, parkeringssituationen var stundom kaotisk, och en hel del valde att parkera i periferin istället. Som denna ovanliga Dodge Pioneer av 1961 års modell.
Och längre upp på vägen flankeras en rad tråkiga smutsiga personbilar av denna fina Buick Special från 1956. Special var Buicks billigaste modell vilket är svårt att tro idag.
Mer från parkeringarna runtomkring då. Bakom hörnet hittar vi en fin Buick Electra cab från 1967, Cadillacs 60-talare omåttligt populära här en De ville cab från 1963 och De Ville sedan årgång 1963. Mindre vanligt, snugg Buick Electra från 1962.
Mera Buick, en Riviera från 1964, väldigt vacker bil vi inte ser för många av här, och ett par stora stationsvagnar, Ford LTD Country Squire från 1975 och Plymouth Custom Suburban årgång 1959. Och runt nästa hörn hittar vi en fin Edsel Citation från 1958, Citation var Edsels förnämsta modell som försvann året efter.
Busig Chevrolet pikcup custom, en 66:a på utsidan och ett gäng A-traktorer dök upp också, det är alltid kul att se våra A-traktorer eller hur? Dagens uddling, den här bilen torde nog vara rätt ensam i Sverige, det är en Rambler Ambassador Custom sedan från 1961, rolig och udda modell som byggdes i 9269 exemplar, ytterst få av dessa har överlevt. Så gäller även Valiants, utskrotningen har varit enorm, men denna Signet coupe från 1966 verkar ha klarat sig fint.
Och lite som rullade in genom det svårfunnna kombinerade in och utsläppet, Opel Kapitän och två Chrysler New Yorker från 1959 en coupe och en sedan och en fin Cadillac från 1960, den populäraste Cadillac årsmodellen i Sverige till dags dato.
Ganska omgående sprang man på lite bekanta, här är ju http://grandprix63.blogspot.com/ med sin Grand Prix 63:a
Och vår Pip spanade också runt.
Och Bernt från Bollebygd med kompressorn återmonterad på Cheva 60:an, vann 1:a pris gjorde kärran också , grattis!
Och en rad trevliga Mopars Chrysler Saratoga 1960, Dodge Custom Royal 1958 och två ovanliga Chrysler 300 som fyrdörrars hardtop, fden första från 1968 den andra från 1969, en precis likadan kom in alldeles innan denna och skrevs om här: http://goms-i-sno.html
Och en rad udda Mopars till, Plymouth av 1961 års modell har ju nyligen förekommit en del i bloggen, "Prostata-expressen" kommer från Norge och är en Fury fyrdörrars hardtop sedan. Plymouth från året före, 1960 är inte heller nån dussinvara och är ovanligt att se två av på samma ställe. Jättefin Fury coupe och en Savoy coupe på släpvagnen. Likaledes sällsynt är denna Dodge Monaco hardtop sedan från 1969.
Pontiac Star Chief 1959 och en Pontiac Bonneville från1960 skildrar tydligt brytningen mellan 50 och 60-talets design. Nästa bil är en Oldsmobile Ninety-eight ytterligare ett snäpp in i 60-talet,1964. Och en fin Oldsmobile Cutlass från 1970 är typisk för åren runt där omkring.
Och lite nyttovagnar, fräsch och clean Chevrolet El Camino från 1960 och en Chevrolet Kingswood Estate från 1970. De Soto från 1952 ser man sällan och ännu mer sällan som wagon, De Soto Custom wagon byggdes bara i 1440 exemplar detta år. Inte så värst många heller gjordes av nästa modell som är en 1963 års Chrysler New Yorker Town&Country wagon, 2194 stycken gjrdes av dessa. Chryslers årgång 1963-64 är inte så värst populära med sin egensinniga design.
En bunt femtiotalare, Edsel från 1958 igen, en Corsair. Edsel lanserade hela fyra modellserier 1958, krympte til två året efter och bara en för sista året 1960. Chevrolet från 1959, ingen Impala utan den lite billigare Bel Air. Cadillac cabriolet från 1957 och en sedan med så kallat terasstak från 1959
Oldsmobiles, Eighty-Eights från 1956, 1957 och en fin Niney Eight convertible från 1958, följt av en Chevrolet Bel Air hardtop coupe från 1955. Detta var Chevrolets rekordår, över 1,7 miljoner personbilar byggda, hela 185562 var sådana här snygga Bel Air coupéer
Fler fina femtiotalare i lidköping, Cadillac 1958 cabriolet, och en Dodge Custom Royal 59:a som fått lite skydd under taket. Buick 1950 var den modell som införde begreppet "dollargrin" 1956 hade dollargrinet tonats ner något men fronten var fortfarande imponerande.
Ford Ford Fairlane Town Sedan från 1956 stod framför entrén, nästa vagn är en häftigl custom på Lincoln från 1957. Ännu en 57:a Chevrolet Bel Air Townsman är ingen vanlig syn, och sist åker en Ford galaxie 59:a ut från området.
Och en Chevrolet Bel Air från 1966 letar sig också mot utfarten.
Och en riktigt fin Chevrolet Impala från 1959 har just trasslat sig ut på vägen i det tidiga vårregnet, eller sena vinterregnet hur man nu ser på det.
Dagar i Mars
http://dagar-i-februari.html
Här kommer en serie bilder som allihopa är tagna runt 26-27:e Mars.
Majsan vädrar vårluft, Landvetter 2010, snön försvinner fort nu.
2009, efter en ganska regnig vinter så vräkte det plötsligt ner i slutet av Mars hemmavid.
2008 var det ungefär likadant, ett tjockt vitt täcke uppkom inte heller då förrän i slutet av vintern. Men det hindrade inte de här seglarentusiaterna på Rådasjön i Mölnlycke.
2007 däremot, sprudlande vårväder och ett gäng Harley Davidson-åkare fikar på Dansered
2006, Gustavsfors, Dalsland samma tid.
2005, påskafton och karavanen går mot Custom Motor show på Elmia i Jönköping.
2004 och vi kör Blackstage, konbanekörning på "Rädden" i Göteborg.
2003, nya spårvagnspår dras förbi Skandinavium i Göteborg
2002, Gert är ute och vårluftar hojen sväng.
2001, Datsunen i vårsolen på Dansered.
2000, katten Lisa gottar sig i vårsolen, strategiskt nära fågelbordet på Borgåsvägen i Landvetter.
lucköppning
Men först så säger vi adjö till den här Chrysler 300 coupén från 1967, som för egen maskin skall till sitt nya hem i Höör.
Och lite fler nyanlända vagnar, som i sin tur skall vidare mot Norge. Förkrigsbilar är inte så vanliga att se på importen, bilmodeller tenderar att glesas ur med årens lopp. Denna patinerade Hudson hade dessutom fått sina sista nummerplåtar 1958, med andra ord inte varit i trafik på över femtio år.
Titulerades "körbar" och det kanske den varit med om inte motorn legat i skuffen.
Definitivt inte körbar är denna A-Ford från 1930. dessutom ett brilliant exempel på hur man packar maximalt med extragrejor i sin importbil. Bilen fylld till taket och en halv lastbilshytt fastsurrad baktill.
Ännu en Ford som varit ur cirkulationen ett bra tag, en Fairlane 500 från 1957, också den "körbar" och med slutdestination Norge.
Det är milsvidd skillnad på skick och utförande av vagnarna, en rätt fin Pontiac GTO från 1968 har också ramlat in nyligen
Och så öppnar vi luckan på en container och ser vad som gömmer sig därinne, överst står det en fyrdörrars hardtop Pontiac Chieftain från 1957, patinerad men övrigt en rätt sund bil. Pontiac kallade länge sina hardtopkarosser för Catalina, i Chieftain serien byggdes över 40000 sådana four door Catalinas. , ytterligare 20000 som Super Chief, och hela 44283 i Star Chief-serien , totalt närmare 125000 alltså. En otrolig siffra som får en att undra hur många skrotpressar som slitits ut... Totalt byggde Pontiac 334041 personbilar detta år.
Och nästa bil som dras ut i dagsljuset, en riktigt fin Lincoln Continental coupe från 1968. Byggd i 9415 exemplar var detta en exklusiv coupé. Samma år började man även bygga den mer kända och ännu lyxigare mark-III coupén vid sidan om.
1968 var också sista året Lincoln byggde sina lyxbilar på helt egen teknik, efter det kom man att dela mer och mer med Ford LTD. 1968 byggde även lincoln sin miljonte bil.
Och längst in i containern kurar en märklig skapelse...
Såja, Jag kommer väl ut då... få bilar ser väl såhär nyfikna ut.
Det är alltså en av de mest extrema, innovativa och iögofallande fordon av sin tid, en Nash Ambassador från 1950. Hur och varför dessa är så speciella har jag redan skrivit om tidigare här: http://nash-den-baddbara-bilen.html.
Och det är ju inte ofta man får skåda en sådan här närmare, en ny detalj för mig på dessa tidiga "Airflyte"-Nash är de hålborrade länkarmarna, detta för lägre ofjädrad vikt som ger bättre väghållning och komfort.
Karossen är ju självbärande, och för att hålla den så lätt som möjligt men ge bästa möjliga stadga sitter det en massa sinnrika stag som styvar upp de stora svulstiga ytterplåtarna, dessa är dessutom justerbara.
Vad som skiljer 50:an från 49 års modell är den stora bakrutan, som är rejält tilltagen för sin tid. Fast strömlinjeformen gav begränsad bakåtsikt även med denna.
Den egendomliga och funktionella "Uniscope"-instrumenteringen, som bara fanns de två första åren. Under jalusin i brädan döljs klimatanläggningen och radion som var standard på dessa bilar, finesser som var tillval om ens det på alla andra bilar då.
Nash byggde 160354 bilar detta år, plus 11428 av den nya Ramblern, detta är en Ambassador Super sedan som gjordes i hela 27253 exemplar, den mindre Statesman-sedanen byggdes i över 60000 exemplar, mycket få av dessa finns kvar idag.
Och så går vi vidare och öppnar nästa lucka, och där tittar en fin Studebaker Silver Hawk från 1957 fram.
En kväll om sveriges mest bisarra band
En kväll om, inte med, för live har dom aldrig spelat. Dom har faktiskt aldrig ens synts till. Inte ens på Grammis-galan där dom vann en grammis dök dom upp. Detta var 1972 och fortfarande har ingen sett röken av dom.
Jag pratar förstås om Philemon Arthur & the Dung.
det började med en rad brev och ett par rullband av tvivelaktig kvalitet som utvecklades till en stadig korrespondens med det lilla skivbolaget Silence Records, och mynnade ut en LP 1971. Året efter fick bandet alltså en Grammis, med påföljd att hela Grammisgalan lades ner i 15 år. Denna tråd plockade dokumentärfilmarna Jonas Johannesson och Martin Snygg upp och har nu presenterat en härlig dokumentär om Philemon Arthur, The Dung och dess efterdyningar i svensk musikhistoria. 
Visningen skedde på det trevliga House of Win-Win på tredje långgatan i Göteborg, ett tämligen nytt kulturcenter i urgamla lokaler. Och denna tisdagkväll var det fullsatt. Myten om Philemon Arthur & The Dung är fortfarande stark.
Kvällens andra drgaplåster en fantastisk mini-konsert av en levande legend, på scen ingen mindre än Sam Vesterberg som framförde en del av sina egna och även Nynningens låtar. Oerhört starkt, bra och bejublat framträdande. 
meckarmöte i Skåne
Turerna är många runt en viss Citroen XM, nämligen klassikers förra projektbil Lëna fd Lënnart. En bångstyrig resa mot Skåne beskrevs här i januari http://ett-bangstyrigt-xm-plar.html.
Nu stod den iallfall i Skåne bland Bjarnes nu ganska omfattande samling av XM-bilar och nu när snön i det närmaste töat bort så skall den börja gås igenom, igen.
En svåråtkomlig packbox har spökat, och för att nå denna lilla detalj så behöver man ju bara plocka ur motorn. 
Och för att lyfta ur motorn så behöver man ju också bara ta bort fronten... 
Och sen dubbelkolla vilka anslutningar, länkage och kablage som skall tas bort och sen skruva bort lite mer som sitter ivägen. Sen kollar man igen efter fler gömda anslutningar innan motorn med gaffeltruck tas ut framåt.
Och så här långt är det lagom att undersöka vilka anslutningar och fästen man har missat. 
Sådärja, det var ju inte så svårt, eller nåt. en liten 2-liters fyra kan vara rätt stor den med med alla tillbehör och jox. Så mycket längre hanns det inte med under dagen i Bjarnes garage, men mera uppdateringar kommer säkerligen att dyka upp på: http://xmlenas.blogg.se/
I sedvanlig ordning så kom kvällen att avslutas med lite bluesjam, med varierande komp och sättning, som ett jam skall helt enkelt.
Lite smått i New York
Små jänkebilar som bland annat Crosley skrevs det om här: http://sma-jankare.html
Och här har vi just en Crosley-dealer i Rochester, New York . Året är 1948 och Mack Motors har bunkrat upp med ett rejält lager av dessa små Crosleys.
Crosleys var mer avancerade än vad man förleds att tro, de var bland annat först 1947 med en stationsvagn med hel stålkaross, något som de stora tillverkarna inte kunde erbjuda förrän flera år senare. Dessutom kallade man den "Sports utility" ett begrepp som är mer bekant för oss i nutiden. den lilla motorn var på 720cc och gav 26 hästar, men hade överliggande kamaxel vilket dom också var ensamma om i USA på denna tid. Ensamma var de också att montera skivbromsar runt om på dessa små udda skapelser.
Gapa stort
Hannibal, Hanno och de andra
man opererade både med landplan och sjöflygplan, vid denna tid var sjöflygplanen de mer moderna och bekväma av dom. De landbaserade var oftast antingen små en eller tvåmotoriga biplan med täckt kabin som rymde en handfull passagerare, och några större fyrmotoriga som var derivat av främst Vickers Vimy och Handley Page 0/400-bomplan och började bli föråldrade. En ny era i luftfarten togs med det helt nya moderna Handley Page HP 42, som sattes i trafik 1931.
Den första Handley Page HP42 hette Hannibal och hade beteckningen G-AAGX, engelsmännen höll länge fast vid dubbeldäckare, och Hannibal var en formidabel sådan, 40 meter mellan vingspetsarna och en längd på 28 meter. Totalt kunde den ta 24 passagerare och drevs av fyra Bristol Jupiter motorer på vardera 490 hästkrafter.
Främst sattes Hannibal och de senare syskonplanen in på långa rutter som Kairo,Tanganyika (nu Tanzania) och vidare till Kapstaden. Mellanösternrutten gick främst till Palestina Persien och Indien. Även en postflygrutt till Australien sattes upp.
Ökenflygningar gick på låg höjd för att hitta landmärken, mellanlandningar skedde vid oaser där man bunkrat med bränslen innan, räckvidden för HP-42 var styvt 80 mil så mellanlandningarna var många.
G-AAUD Hanno tankas nånstans i SAhara, förhållandena var primitiva.
Trots att en Imperuial Airwayspilot lär ha benämt dessa som "en hög reservdelar flygandes i tät formation" så har HP-42 väldigt driftsäkra och incidenterna var få.
G-AAXF Helena i Palestina, Helena hade börjat flyga interkontinnetalt i Europa inan den sattes i trafik på mellanöstern. Det här är alltså Palestinas flygplats nära Samakh 1935.
Hannibal i Lyddah, Palestina där en mer riktig lufthamn nu tog form.
Totalt byggde man åtta plan åt Imperial Airways, de fyra första var Hannibal, Hanno, Horsa och Hadrian. Nästa fyra plan fick starkare motorer och betecknades HP45. Dessa sattes främst in på rutter inom Europa, men en del av dessa kom även att flyga långdistans också.
G-AAXD Horatius sattes i trafik i november 1931, och kom att skrotas efter en misslyckad nödlanding på Tivertons golfbana 1938.
G-AAXF Helena var den sista av de åtta att levereras, flög första gången 30:e december 1931, denna och de som fortfarande fanns kvar vid krigutbrottet blev krigsplacerade i 271:a RAF-squadronen, men kom att skrotas pga slitage 1941. Nospartiet sparades dock och kom länge att tjänstgöra som kontor (!)av brittiska flottan.
G-AAXE Hengist, som från början trafikerade Europa men sattes in på fjärran östern linjen, här i Shaiba, Irak 1936.Året efter totalförstördes Hengist i en hangarbrand i Karachi.
de fyra HP45-planen hette Heracles, Horatius, Hengist och Helena. Heracles och HP42:an Hanno kom att stationeras med RAF i bristol där de båda förstördes i en storm 1940, planen blåste helt enkelt in i varann på marken. Den första av dom alla, Hannibal försvann utanför Oman i mars 1940 under tjänst i RAF. Horsa brann efter en fatal landning på Moresby Park samma år. Hadrian förstördes på marken i en storm i december 1940.
De 24 passagerarna åkte ombonat, här interiör från Heracles
Och så här såg det ut i cockpit på dessa, en detalj man var tidigt ute med på HP-42 var en seprat kabin för piloterna, med egen ingång, att piloterna satt i en täckt kabin var också det rätt ovanligt vid denna tid, oftast hade man ett täckt passgerarutruymmen med piloten i en öppen sittbrunn framtill.
Plymouth 1961 mot strömmen
Man må tvista om 1961 års plymouth är ful eller snygg, den är definitivt annorlunda iallfall. Men en ytterligare en sak gör den lite speciell, och det är en sak man inte tänker på så mycket idag. 1961 revolutionerade det annars så konservativa märket Plymouth världen med att för första gången använda en växelsströmsgenerator. Året efter var det standard i alla Chrylsers bilar och inom några år hade i princip hela bilvärlden gått över till växelström istället för likströmmen.
En Fury till
Som nämnts så väntades en likadan Fury cabriolet till landet och den anlände i dagarna.
Skicket väsentligt bättre, men långt ifrån nån utställningsvagn. Inredningen är ett hoppplock med grejer från diverse 70-talsmodeller med en dito mitkonsoll, och hemsydda dörrsidor gjord med mycket darrig hand...
Men det är ändå kul att se dessa båda udda vagnar, för en 61 Plymouth cab ser man inte ofta. Sist jag såg en dylik var i Seattle för 15 år sen, och nu står det två på samma stälkle i Göteborg.
Mer projekt, dessa VW-bussar är kult i USA, Samba kallades lyxmodellen med glasrutor runt om och även i taket, 23 stycken inalles. Denna är från 1962 och i visst behov av omvårdnad. I renoverat skick betingar dessa extrema priser idag.
En hygglig Chrysler 300 coupe från 1967 väntar på avhämtning.
Och ännu en Thunderbird av 1960 års modell har anlänt, otroligt populär årsmodell, totalt har vi nu bortåt 100 stycken av dessa i landet.
Tidiga Tyskfordar
1925 hade man börjat sätta ihop T-Fordar i Berlin och 1931 invigdes Fords nya moderna fabrik i Köln där man producerade bilarna mer i egen regi än att bara plocka ihop från lådor. Här rullar den första "heltyska" Forden ut från bandet 1931.
Det var i huvudsak amerikanska ford model A, men råvaror och bearbetnings skedde itll stor del på hemmafronten, 1932 började man även tillverka model Y , som även byggdes i England. Denna Y, eller Köln som den tyska versionen kom att kallas var den första Forden som utvecklats enkom för tillverkning och marknad utanför USA, och fler skulle det bli.
model Y Köln med cabrioletkaross av Deutsch.
Ford Volkstyp var ett märkligt mellanspel som byggdes mellan maj 1933 och augusti 1935, vid Hitlers maktövertagande kom regimen genom det nybildade Reichsverband der Automobilindustrie, RDA , att påbjuda utvecklinge av billiga folkbilar, det som i förlängningen kom att beteckas just "Volkswagen" Fords bidrag var att erbjuda denna Volkstyp. Karossen byggdes i duk på plywood-stomme, fotsteg, kofångare och mycket annat utelämnades för att hålla kostnaden nere, byggde inte i någon större skala.
1933 kom också den större Ford Rheinland, som delade mekanik med den vanliga amerikanska model B, som också tillverkades i Köln på licens.
Rheinland, liksom model Y blev inte någon större succé, och lades ner 1936 efter bara 5575 hade byggts.
Ford Rheinland med elegant cabrioletkarosseri från Drauz.
1935 kom Ford Eifel att efterträda model Y , och var syskonmodell till den Engelska model CX.
Redan året efter presenterades en ny Eifel som liknade mer de amerikanska modellera, fast iett mer modest format. Kom att röna större popularitet än sina föregångare, och tillverkades ända fram till 1940.
Eifel kom att göras i en rad specialutföranden av utomstående karossverkstädem såsom Karmann, Hebmüller, Deutsch och Drauz.
Här en elegant cabriolet från Deutch.
Sportig roadster från Hebmüller på den tidia Eifel-modellen.
Och en Eifel roadster från Gläser.
Vid sidan av så byggdes även den större amerikanska Forden med V8 motor i Köln.
även dom kunde fås i lite egna versioner som inte fanns i Amerika, här en Ford från 1937 cabriolet byggd av Deutch.
1939 dök en helt nyutvecklad Ford upp från Köln, den kom i produktion innan krigsutbrottet och hette Taunus. Modellen återupptogs efter kriget och Fordarna kom att byta skepnad många gånger under årens lopp men namnet Taunus kom att bestå ända fram till 1976.
Fenor från Ferrari
En tjuvstart med fenmode redan 1952, då denna Ferrari 212 Inter fick kaross med rakbladsvass bakända från Vignale.
Ferrari 375 America coupe från 1953, också den med Vignale-kaross. 12 exemplar byggdes totalt av 375 America modellen, varav en med små fenor på.
Den här vagnen byggdes av Ghia på Ferraris extrema 410 Superamerica-chassi för kunden R.C Wilke 1954, turnerade flitigt på mässorna inann den kunde levereras sommaren juni 1955. Ghia byggde vid denna tiden en hel del "dream cars" åt Chrysler, som till exempel Gilda och Dart som delar många drag med denna extrema Ferrari, den har tidigare varit med här: http://fler-specialare-som-blev-sadar.html
33 stycken 410 Superfast-bilar byggdes plus två som benämndes 410 Superfast 1955. Dessa två fick Pininfarina-karosser, en med fenor och en utan.
Ännu en 410 Superamerica med kaross från Ferraris egna huvudleverantör, Scaglietti.
Och en 410 Superamerica med fenor och delad bakruta från Boano 1956
Av de 33 Superamerica-bilarna byggdes bara en med öppen kaross, av Boano 1956.
Samma år byggde Boano även en likadan kaross på en Ferrari 250GT.
12 exemplar av Ferraris 375-serie byggdes, denna från Pininfarina 1955.
Och en 250GT från Boano 1956, lite klumpig design men ändå speciell för bakpartiet är förunderligt likt både Ford Zephyr/Zodiac från 1963, och kom även ses på de större Austin-modellerna
The Melin collection - Orange in Orange county
Därför bildades Orange county Flood control 1927 och är en stor organistion som hyser flertalet komplexa anläggningar för att kontrollera detta. Samt ser till att vattenförsörjning och flöden sköter sig normalt också.
Och deras tjänstefordon, är givetvis i orange kulör.
När familjen Melin flyytade från Utah till Kalifornien tog pappa Gus anställning på Flood Control, här hemma på North Wright street med ett tjänstefordon, en Dodge D-100 1962.
Arbetskollegan Joseph Cardello med en Ford F-100 1965.
Flood Control har sitt säte i Garden Grove där de flesta vilder är tagna. Fordonsflottan är varierande, här en International Scout 1965.
Garden grove några år senare, en Ford F-100 1970.
Och lite rejälare doningar i form av en fyrhjulsdriven GMC 4000 tankbil från 1961
Mach B-serie lastbilar tillverkades länge och i stor omfattning, denna B42 är från 1958 och hade tjänstgjort hos Flood Control i tioår när kortet togs 1968.
Chauffören Walter Mack står vid en International Fleetstar i Garden Grove 1971.
Och en International Loadstar, 1966
Ännu en fyrhjulsdriven GMC tanker, troligen en GMC 5000 från 1958.
Mer om Flood Control kan man läsa om här: http://www.ocflood.com/History.aspx
vedeldat på racerbanan - 1941
I Brasilien använde man också gengasen i stor utsträckning, även på racerbanan. Detta är från ett lopp på Interlagos utanför Sao paolo 1941. De allra flesta bilarna är amerikanska av årsmodellerna 1939-40, men längst till vänster syns även en exklusiv tysk Horsch i startfältet. Samtilga i den vedeldade klassen.
Det gick antagligen lite långsammare än vanligt med gengaseldade tävlingsekipage, men det ser ut att röra på sig hyfsat ändå. I förgrunden en Chevrolet från 1939.
en lugn dag i verkstaden anno 1908
Vad som är anmärkningsvärt är dock att detta är Fiat-bilar som sätts ihop, men inte i Italien utan i Fiats egna filial i Pougkeepsie, New York State. Redan 1908 hade man alltså startat Fiat Incorperated där för att bygga sina bilar för den växande amerikanska marknaden.
Fiat-fabriken i New York var igång bara ett drygt decennium. När man upphörde tillverkninge där såldes inventarierna till den inte helt okända Fred Duesenberg, som fraktade maskinparken till sin fabrik i Elizabeth, new Jersey.
Bomben igen
Vid pumpen
Motivet med gamla bilar vid gamla bensistationer är oerhört populärt, så jag får väl bjuda på en lite annorlunda sådan. Denna taxi är en Volga GAZ-M24, en vagn som presenterades 1968 och görs i modifierat utförande än idag under namnet GAZ 3102. En rysk långkörare alltså. Denna Volga taxi står vid en Intertank-station och vi är i Öst-Berlin, DDR,1973.
Takgök De Luxe
Men dock inte glömd, för 1965 återkom idén med en takgök, hos Ford som provade ut en mer rejäl version på Mustang 1965.
Fords "Video-pod" hade inte bara blinkers på spröten, där fanns även ett bromsljus och den stora lådan innehäll en vidvinkelbakspegel. Den sades även ha en viss spoiler-effekt i höga farter. Spoiler,blinkers,spegel,bromsljus-gök alltså. Men stannade dock kvar på prototypstadiet.
Arméns örnar
Cars & Planes - Colins grejer
Colin Chapman, en self-made entreprenör i bil och racingvärlden, förare, konstruktör, teamchef, stallägare och mer därtill. Här med två av sina leksaker, Lotus Esprit och sitt flygplan, en Cessna 414A Chancelleor, med den passande beteckningen G-PRIX.
Sci-fi mässan Gbg 2010
Det har vart Science-fiction mässa i Göteborg i helgen, en rätt kul tillställning för mig som alltid gillat klassisk Sci-fi, dock med en aning mer distans än vissa besökare, då man här ohämmat klär ut sig till sina favoritfigurer och knallar omkring bland vanligt folk.
Och denna mässa är omåttligt populär , kön ringlade sig ett par hundra meter.
ORDNING I LEDET! 
Vad finns att säga om årets mässa gentemot föregående år? Jo den växer, och detsamma gör kommersen, dock på bekostnad av de intressantare delarna, som filmrekvisitan, som i år inskränkte sig ett fåtal "artefarkter"
Ödledrottningen Dianas uniform från "V", Hannibal lecters utsyrsel och lite annat smått och gott fanns på plats. Dessvärre nästan helt utan information, men nedan lite prylar från Indiana Jones och även Ghostbusters. 
Men man hade desto mer satsat på skådisar från filmerna, Justin Cho från "Twilight saga" och lite mer kända namn som Maud Adams och Michael Ironside gästade mässan. Den prydlige mannen i vitt skägg gömde sig en gång i tiden bakom lädermasken i "Texas chainsaw massacre" Gunnar Hansen hetter han, och till höger, Michael Ironside. 
En annan man som inte är så lättidentifierad utan sin kostym är Peter Mayhew, just det den ludna och sympatiska jätten "Chewbakka" i Star Wars filmerna. Eller jo, det går att känna igen honom utan Chewbakka-kostymen också, Peter Mayhew syns lätt i vimlet, för han är 2,20 lång! 
Och ett par glada Trekkers från West Coast Trekkers, den västsvenska star trek-klubben. Det heter inte Trekkies längre , utan dom kallar sig alltså Trekkers numera. 
Så visst är det lika kul att botanisera bland prylar som att titta på de besökande. Och en anna sak jag är väldigt svag för, riktigt urusla B-sckräckisar, finns hur mycket sån som helst till salu på mässan. Zombie-mördare, stripteasedansande zombiemördare, norska nazi-zombiemördare, kannibal-zombiemördare, redneck sydstatar-zombiemördare, variationerna är oändliga....
Och så lite bilder från vimlet. Fantasin har inga gränser vid såna här mässor.
mr Lecter spring collection, och bråka inte med Boba Fett... 
Fury i snön
Skicket lämnar mycket övrigt att önska om man säger så, den här bilen är vad som kallas komplett objekt, fast borde istället kallas komplett vrak. Men hur som helst så är en Fury 61:a till på ingående och det föranleder iallfall mig att tro att denna skall användas som reservdelsbil istället.
Wooden wonder, eller "Mossie"
Planerna på ett lätt, snabbt spanings och bombplan byggt helt i trä kom fram redan 1938, men krigsministeriet tyckte att det inte lät som någon bra idé och lade ärendet i papperskorgen.
Det var först efter krigsutbrottet när man stod inför en akut brist på metaller och legeringar som man återupptog arbetet med P.13/36 igen, De Havilland Mosquito, Mossie, The wooden wonder flög för första gången i november 1940.
de två Rolls Royce motorerna på 1230 hästkrafter vardera, fick det drygt sex ton lätta träplanet att nå närmare 640km/h under testflygningar i sitt första utförande. Mosquiton kom att byggas i otaliga versioner med olika beväpningar och bomb-bestyckningar för de mest skilda uppdrag över land och vatten.
Totalt byggdes hela 7781 Mossies, 212 stycken av dessa licensbyggdes i Australien som journalfilmen nedan visar. Man kan tänka sig att det är nog ganska väl att piloterna inte såg på hur man egentligen byggde deras plan...
Freestone & Webb - post-war
Efter kriget drog man igång igen med specialkarosser främst åt Bentley och Rolls Royce, men efterfrågan på rena specialjobb hade nu minskat drastiskt. Man gjorde som många andra producenter små hela serier av standardkarosser men dock i begränsad omfattning.
Bentley mk VI coupe från 1947, med något för tiden så ovanligt som sollucka. Men hos Freestone&Webb kunde man få detta.
Och en mk VI saloon, med Freestones tydliga "razor edge" design.
Betydligt rundare mk VI 1950, med sollucka.
Retro? stora fyrdörrars tourer var nästan helt ute efter kriget, men här en enorm tourer, med reservhjulsbaljor i skärmarna och canné-dekor på 30-tals vis, men det är en Rolls Royce Silver Wraith byggd 1954.
Silver Wraith som stationsvagn också ett verk avFreestone&webb.
1954 byggdes två Bentleys i denna stil med med modern framtoning och det typiska "top hat" taket.
Vid denna tid började man också bygga karosser i "Empress"-stil, nånting som man annars såg från Hooper. Här en Silver Wraith Empress 1954.
Femtiotalet gick dock knackigt för Freestone&Webb, och när A.J Webb gick bort år 1955 så köptes firman upp av transportbolaget Swain Group, som redan hade en annan karossmakare i stallet, Harold Radford company.
En egendomlig specialbyggd Rolls Royce Silver Wraith Limousine från detta år.
Och en kaross med Empress-inslag men övrigt ganska traditionell på den nya Rolls Royce Silver Cloud 1956.
Ett av de allra sista byggena som lämnade Freestone&Webbs lokaler 1957, en elegant Silver Wraith Empress saloon.
Freestone&Webb avveckalde sin verksamhet under 1957 och de sista kreationerna var rätt spektakulära, men byggde två identiska cabrioletkarosser, en på Bentley-bas och denna Rolls Royce Silver Cloud 1957, som fick en uppsättning rejäla fenor på bakskärmarna.
reklam non sequitir
Och visst ser den väldigt urbana Lotus Eliten rätt vilsen ut i den här spektakelbilden från 1975. Det här var en caféracer, en börsmoppe för storstan att parkera på Sawile Row, inte skumpa runt på tjälskadade grusvägar eller över färister på landet med
Duellerat med värja har väl knappast någom gjort de senaste sisådär 150 åren ,men nån på Rootes reklamavdelning tyckte att deras Sunbeam Rapier i sådana fall skulle vara ett utmärkt fordon för kombattanterna att använda sig av.
Att använda sig av flygplan i bilreklam är inget ovanligt, så gjorde man även i östeuropa. Men hur dumt får det bli, först placerar vi bilen, en Tatra 603 långt ute på en stubbåker, och där möter man upp med ett Mig-15 jaktplan. Hur i hela fridens namn det kom dit...
Mer med flyg, BMW har ju en viss logisk koppling till flyget då dom började med tillverkning av just flygmotorer. Här en söt bild på deras lilla Isetta vid nosen på en Klemm K35, men jag begriper inte alls vad sotaren har med det hela att göra?
Lite annan tidigare småkorkad reklam har även visats här:
http://svammelsurium.blogg.se/2009/january/jaktsasong-inte-utan-min-aston.html
http://svammelsurium.blogg.se/2008/november/mer-korkad-reklam-reliant.html
http://svammelsurium.blogg.se/2008/october/sa-dumt-sa-det-blir-reklam.html
http://svammelsurium.blogg.se/2008/june/reklamdags.html
Det mörka hotet från Oldsmobile
Hos oldsmobile hade man sin Cutlass Hurst coupe som begåvades med en 180 hästars 307" maskin, och denna stod som grund för conceptet som fantaslöst kallades FE-3X, men fick omgående namet Darth Vader-Olds.
Darth Vader var en extremt slimmad Cutlass coupe, med mycket aerodymmiaks detaljer på och under skalet. Motorn försågs med Ram-Air induction och en fyrportsförgasare, styrd av en uppgraderad styrbox. Dessutom försågs den med topplock av aluminium , av vilka man bara gjöt upp fyra satser. Effekten ökades till synes måttligt från 180 till 200 hästar men det räckte gott i sammanhanget med bilens övriga modifikationer
Kraftöverföringen sköttes av en femväxlad manuell låda. Hjulupphängning och stötdömpare modifierades med speciellt framtagna grejer från Koni och Hurst. Avgassytemet var nytt och minutöst uträknat för bästa flöde.
Däcken var av specialtyp med för extrema farter, BF Goodrich stod för dom och har specifikationn 255/50VR16, som sattes på lättviks split-fälgar från Gotti.
Darth Vader var inte ämnad att sättas i produktion, men man byggde inte bara en Cutlass FE-3X, utan även en Firenza och en Calais med på samma concept, här är Darth Vader med sina syskon 1985.
Senare under 1985 byggde man en Darth Vader 2, med lite mindre modifikationer känns den mer produktionsmässig men var alltså även den ett slags rullande laboratorium.
Oldsmobile kom under denna tid att ägna mycket tid åt just aerodymnamik, skaparen av Darth Vader/FE-3X bilarna var Bill Porterfield som senare byggde concepten Aerotech med vilka Oldsmobile slog flera hastighetsrekord med. Fyra olika Aerotech byggdes, den första kördes i Augusti 1987 av NASCAR-legenden A.J Foyt på en testbana och nådde 414km/h. Vilket är respektabelt då motorn var en fyrcylindrig turbomaskin på 2,3 liter och förhållandevis blygsamma 250 hästar.
Freestone & Webb - pre-war
V.E. Freestone hade tidigare arbetat som ingenjör hos Crossley när han och A.J. Webb kom att grunda Freestone&Webb coachbuilding Company på Brentfield road i Willesden utanför London 1923.
A.J Webb hade inan arbetat i Frankrike med kasrossmakeri, dock oklart hos vilka. Men det är kanske därför relativt många franska vagnar, främst Delage, som importerades till england fick karosser från Freestone&Webb.
Delage DMS tourer från F&W, 1928. 
Delage D8 Coach 1932. 
En Bentley 4½litre 1928 med kaross byggd på Weymanns patent av F&W. Weymanns finess var att man klädde trästommen med tjock pegamoid, en slags konstläder, invändigt ochutvändigt med isolering emellan. Denna typ av byggnation sågs för övrigt på de första volvo-bilarna vid samma tid. 
Men karosser var också handelsvara, denna coupékaross av F&W sattes först på en Mercedes SS 1929. Men efter ett par år byttes den ut, och karossen i sin tur hamande på ett betydligt äldre chassi. Detta är en Isotta Fraschini från 1924 som fick en begagnad kaross byggd 1929 monterad 1932. Ett flertal firmor som Cooper Motor, Oxborrow&Fuller med flera fungerade som ett slags agenturer för överblivna och använda karosser. 
Rolls Royce 20/25 från 1931, också den i Weymann-stil. 
Mercedes SS 1930, en av flera som fick kaross från F&W, här i lite stramare utförande än föregående. 
och en Delage D8 sport coupe 1933, Freestone&Webb kom att klä relativt många utlänska vagnar i jämförelse med de flesta andra samtida karossmakarna i London-trakten. Många franska delage-bilar fick just den här typen av sportig tvådörrarskaross från F&S. 
Även en Bugatti, en type 46, kom att förses med Freestone&Webb-kaross 1932. 
Här början man också se nånting som skulle bli lite av ett varumärke för Freestone&Webb, en ganska tunn taklinje med låg profil, detta är en Rolls Royce 20/25, 1933. 
Och en Rolls Royce Phantom II från samma år. 
Ännu en Phantom II 1933, här ser man tydligt Freestone&Webbs nya formspråk med rakare linjer och platta tak som kom att kallas allmänt för "Top hat" eller i sin helhet för "razor edge design" 
Bentley 3½litre saloon. denna har ett fat tak som skall likna en suflett, också det en stil som var populär på täcka bilar vid den här tiden, 1935. 
Bentley saloon 1936 med "razor edge" platt tak, raka stolpar och platta skärmsidor. 
Och en Bentley som coupe i samma stil, 1936. 
Rolls Royce Phantom III saloon, 1936. 
Under den här tiden arbetade man nästan uteslutande med karosser åt Rolls Royce och Bentley, men ett par undantag fanns. Denna Hispano Suiza K6 fick en limousinekaross 1937. 
Bentley 4 1/4-litre saloon från samma år. 
Och en sedan de ville-kaross på Rolls Royce 25/30-chassi 1937, i "top-hat" stil. 
Rolls Royce Phantom III saloon, typisk Freestone-design, lågt platt tak, hög midja och dessutom ser denna ut att ha en Airline-inpsirerat akterparti. 
En Lagonda V12 dfick också en sportig saloon-kaross från Freestone&Webb 1938. 
Freestones mest extravaganta. Denna byggdes på ett Phantom II-chassi från 1937, men arbetet beställdes och ritningarna till den påbörjades strax före krigsutbrottet 1939, därför kom den inte att stå klar förrän 1947.
En sedan de Ville-kaross, med canné-dekor, och alla blankdetaljer och accenturer är gjorda i koppar. Skärmsidorna är klädda med ett extra lager tunn koppar som nästats fast och dessutom rosenpolerats. Ett enormt detaljarbete på en enorm bil. 